Skip to main content

Full text of "Lunds universitets års-skrift"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl 

to make thc workl's books discovcrable onlinc. 

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl 

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books 

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover. 

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc 

publisher lo a library and linally lo you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc 
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo 
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying. 
We alsoasklhat you: 

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for 
personal, non -eommereial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine 
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the 
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind 
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other 

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of 
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr 
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers 
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web 
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/| 



I 



[Lu»iU»;«t«itrfi^iu.«Mt 




1 



AS 

XV 



'3-1 ^.H* 5 



r 



\ 



<Ja*-wA, » *\?* x 



ryVV^^V^ 



4 ' S CA ' 



ACTA UNIVERSITATI& LIIDEMS. 



LUNDS UNIVERSITETS ÅES-SKRIET. 



TOM. X 



1873. 



PfflLOSOPHI, SPRÅKVETENSKAP och HISTORIA. 



LUND, 1873—74. 

FR. BERLINGS BOKTRYCKERI OCH STH.OJUTERI. 
DISTRIBUERAS OENOH C. W. K. GLEERUPS SORTIMENT I Ll'ND. 






Tom. X utgifves i 2:ne Afdelningar: I. Philosophi. Språkvetenskap och Historia. 

II. Mathomatik och Naturvetenskap. 




ACTA IMVEItSITATIS LIIDEMS. 



LTM)S UNIVERSITETS ÅES-SKRUT. 



TOM. X 



1873. 



•■ 



LUND, 1873—74. 

PR. BERLINQ8 BOKTRYCKERI OCH STILGJUTERI. 
DISTRIBUERAS OENOM C. W. K. GLEGRUP8 SORTIMENT I LUND, 



?- 7- / 74 3 



LUNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKREFT 



TOM. X. 



FÖR AR 1873. 



I. 



AFDELNINGEN FÖR PHILOSOPHI, SPRÅKVETENSKAP och HISTORIA. 



. . v. 



Innehåll: 

1. De verbis Hebrseorum concavis qusestiones, ser. A. M. Malmström (sid. 1 — 43). 
U. Bandamanna Saga, af G. Cederschiöld (sid. i — xiv + 1 — 26 med facsimile). 

III. Geisli eda Olåfsdråpa ens helga, efter "Bergsboken utgifven af G. Cederschiöld 
(sid. i— xvi -f 1—30). 

IV. Recherche8 sur les Sagas de Mågus et de Geirard par F. Wulff (sicl. 1—44). 









• 



-.4 
'.i 
» 
• t 

• T 



'*X 



,1 
i 



V. Inbjudnings-Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1874 af G. K. Hamilton 

(sid. 1—22). 
VI. Föreläsningar och Öfningar vid Lunds Universitet Höst-terminen 1873 (sid. 1—10). 



De verbis Hebraeorum concavis 

qusestiones. 



Scripsit 

9 

A. M. MALMSTRÖM. 



Verborum vetus interit »tas. 

Horatiu8. 

\Juod in omni arte fieri solet, ut, si quae res imprimis cognitu diftieiles inveniantur, 
ex iis enucleatis ac perspectis totius artis cognitio explicatior fiat, id, si linguas Se- 
mitarum respicimus, ad literas debiles, quae appellantur, maxime pertinere videatur, 
quippe quarum mutationibus maxima exoriatur varietas. Ea enim Semitismi omniuo 
est proprietas, ut semivocales, quamvis natura sonum expressum atque dilucidum 
habuerint, et inter se et, prout cujusque nativa appellatio in dies evanuit, literis gut- 
turalibus mutari contenderint. lisdem consonis Indogermani magnåm partem utun- 
tur, si quidem semivocales illae in plerisque linguis inveniuntur, et lilera aleph non est 
nisi lenissimus spiritus vocalis cujusque incipientis, ut in ipso sono nihil insit, quod a 
nostro linguarum genere abhorreat. At si indolem earum et quasi .historiam respi- 
cimus, nihil apud Semitas mutabilius, nihil inconstantius ; primum omnium torpere 
et in vocales transire coeperunt, dum in novissimis dialectis eo perventum est, ut 
vocalibus in vicem prorsus succedant. Indogermanis contra majorem partem tem- 
porum et locorum complexis accidere potuit, ut quum una lingua semivocalem ha- 



Ann. Ad literas Aethiopicas transscribendas formis latius dispositis usus sam. Signis 
autem Latinis, quum non sufficerent, varias formas suppeditavi. Literam igitur Aetniopicam 
Hoi scripsi h, Haut h cursivo illo, Harm h crasso, Saut, s cursivo, Saat s, Tait t cursivo, 
Ka/ k, Qaf q, Alf spiritu leni Grsecorum, Ain, spiritu aspero Grsecorum, Zai z, Zadai z 
cursivo, Zappa Z crasso, Pait p, På p cursivo. Cetera per se intelliguntur. Linguas Ara- 
bicam, Syriacam, Hebraicam suis literis scripsi; Himjariticam, Mandaeam, Samaritanam, Phoe- 
nicum Hebraicis. 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 1 fi .\ 



* A. M. Malmström. 

beat in altera spiritus ei respondeat; in eadem vero lingua tale aliquid factum esse 
difficile inveneris. Sarnprasaranam *) sanscritam et quae sunt ei similia, commemo- 
rare omitto; adhibentur enim ejusmodi mutationes tunc maxi me, quum propter ter- 
minationum multitudinem et gravitatem brevitas stirpis desideratur; Semitae autem 
radicem trium literarum, quam antiquitus acceptam ac formatam tenacissime con- 
servaverunt, et, si quando opus fuit, refecerunt 2 ), consonarum illarum debilitate 
sunt deserere coacti. Quamobrem verba medise vav et jod, quantum in stirpibus 
formandis a ceteris discrepent, quum consideremus, nobis si quem ad modum eae 
formae, quae insequalitatem maxime prae se ferant, ex uno eodemque fonte quo ce- 
terorum verborum derivata linguae . usu ac voluntate tales evaserint, ostenderimus, 
operas pretium futurum esse speramus. Quae autem totius familiae linguarum semi- 
ticarum est proprietas, ea in una ex dialectis non satis qualis sit, intelligemus, nisi 
collatis iis, quae in ceteris respondent. Qua re f it, ut quod primum ad linguam 
hebraicam tantum pertinere videtur, id sit toti familise commune et ex intimo fonte 
semitismi petendum. 

Si igitur harum formarum originem et progressionen] inde a nativa Semitarum 
lingua sequi volemus, ante omnia tenendum est, quse dialecti antiquum habitum 
maxime servaverint, quae ab illa maxime sint abalienatae. Qua quidem in re ab 
Ewaldio, qui nostra aetate in illa arte babetur princeps, dissentire cogimur. Hic 
quam sententiam in praefatione grammatiqae suae 3 ), Olshausenium reprehendens, qui 



x ) Hoc eo clarius elucebit, si observaverimus Sarnprasaranam adhiberi in formis redupli- 
catis perfecti et in iis formis, nbi brevior stirps requiratur (cujus generis sunt Participii quse- 
dam formse, Passivam, Benedictivus cet.) Ac qnemadmodum alia qnoque ratione in his tem- 
poribus form» corripi solent, ita apad Indos angmentis, quae Guna et Wriddhi appellantur, 
efficitur, ut ex. c. u litera in av transeat. 

3 ) Quamquam in omnibus fere dialectis eae inveniuntur radices, quse plus m nabent ra- 
dicales literas, quod quidem in verbis peregrinis maxime fieri solet, intelligere licet, quemad- 
modum linguae usus ac voluntas talia verba ad brevitatem redigere studueiint, quod in trans- 
scribendis verbis peregrinis, presertim si ex linguis Indoeuropaeis orta sunt, satis apparet. Idem 
verbis semiticis quoque accidit, ut, si forma simplex obsoleverit, nova, quae tribus literis con- 
stet, fingatur ex conjugatione derivata. Ut apud Aethiopes radix la' al a Syrorum ^^ Hebr» 
nb? Ar. Jt respondet, eodem modo 'akala conjungitur cum forma IV vbi Jtf. In deminu- 
tivis porro Arabicis formandis, si stirps plus IV consonas contineat, ultimas opprimi satis con- 
stat, ut de ratione illa ^.j taceam, qua omnibus literis, quae serviunt, abjectis deminutiva 
formentur. At contra idem ternarum literarum amor radice dilatata cernitur, quum radica- 
lis litera distinctam amiserit appellationem. Ut Hebraei inserta vocali, quo faciliuB audiretur 
consona geminata, caverunt; Arabes autem in sermone vulgari verba medias geminata ut ter- 
tiae je flectunt v. Wahrmund, Prakt Handb. d. neu-arab. Sprache § 172. 

*) Editionem VIII adhibui, v. Vorrede p. XII. 



De verbis Hebrseorum concavis queestiones. 3 

ex lingua Arabica ut nativa et antiquiore Hebraicam illustrare instituerat, leviter 
tantum adumbravit, uberius explicat disputatione sua "Abhandlung uber die geschicht- 
liche Folge der Semitischen Sprachen" 4 ). Quo loco rejectis ceterorum sententiis, 
etiamsi quodammodo cum suis conspirare videntur, novam linguarum semiticarum 
consecutionem atque ordinem proponit. Linguam igitur Semitarum quinque setates 
et quasi conformationes percurrisse in venit: I Aramaicam, II antiquam Aethiopum, 
III antiquissimam Hebraeorum, IV Semitarum septentrionalium, V Arabicam. Recen- 
tiores vero Semitarum dialectos omittit, quod alia ratione atque ceteras a communi 
semitismi fonte derivatas esse dicat, ut eadem inter has et illas, quae inter linguas 
Romanicas et Latinam, ratio intercedat. Qua quidem in re id primum miramur, 
quod omissis iis linguarum dialectis, quarum nostro tempore literarum exstant mo- 
numenta, antiquiores maxime tractat, quae au t in cipporum epigrammatis tantum 
inveniuntur, aut recentibus illis comparatis conjectura adumbrantur, quum inscrip- 
tiones cuneatas ut cognitu difficiles plane omittat. Neque vero quod de recentiori- 
bus dialectis docet, ei concedi potest nam neque temporum distantia neque lingua- 
rum ipsarum varietate linguae veteres, quae ab Ewaldio appellantur, et recentiores tan- 
tum, quantum Romanicae et Latina, sejunguntur. 

Ac quum paullo post 5 3 linguae Aramaicae aetatis principatum vindicare studet, 
in antiquorum Aramaeorum lingua describenda magnam partem commoratur, quae 
neque antiquissima omnium sit babenda, nec tamen ea, qua Scripturae sacrae quae- 
dam pars sit composita, aut quae in scriptis Syrorum christianorum inveniatur. Qua- 
rum quum illam leviter attingit, omittit, qua ratione Syrorum consonae ceterarum 
linguarum consonis respondeant, omittit verborum formas, quibus ad linguae indolem 
investigandam nihil est aptius, coinmemorat autem ad suam sententiam confirman- 
dam 3 pers. sing. ipf. ^okai, de cujus praefixo, quid sit statuendum, minime om- 
nium inter doctos viros constet 6 }. Quid? quod Ewaldius ipse concedit linguam 
Aramaicam, cujus quidem scripta constent, recentioribus linguis simillimam esse et 



4 ) Abhandl. der Königl. Gesellsch. d. Wiss. zu Göttingen, XV Bd, p. 157 seqq. 

*) 1. c. p. 168 seqq. 

•) Merxius, qui opus Hoppmanni denuo edidit, omnes qui ante eum de origine termina- 
tionum verbi disputaverunt, quum reprehendit dicens, "totam eam theoriam eorum, qui suf- 
fixa et praefixa pronomina habeant ab erroribus profectam esse, ex hac difficillima forma an- 
sam cepisse videtur tam temere de iis rebus judicandi. ef. gramm. p. 192. Qua quidem in re 
satis mirandum est, eum aliter de linguis copticis, tataricis, indogermanicis judicare, quae ta- 
men in verbis declinandis terminationum originem minus dilucide prae se ferunt. Sin meum 
€st aliquid in ea re sentire, vehementer placet ea sententia quam inter alios attulerunt Hopf- 
mannius, Uhlemanhius, nun illud a radice demonstrativa ^ioJ örtum ducere. 



* A. M. Malmström. 

politissimam, Aethiopicam vero antiquitate duram et subrusticam 7 ). Sed ut si bi 
consentaneus esse videatur, quum in iis, quae sequuntur, linguam aethiopicam per- 
stringit, in aetatibus antiquioribus, quae literarum monumenta antecesserint, quas tres 
enumerat, maxime versatur. Ea lingua in qua terrarum parte Semitae usi sint, sese 
scire omnino negat; ut tamen suam sententiam defendat, eam septentrionem ver- 
sus transferre stud et, quo facilius cum linguis Aramaica, Hebraica, Phoenicum con- 
jungatur. Mira sane sunt, quae ad eam sententiam illustrandam afferuntur. Com- 
memorat enim primum verbum naffåqf, cujus terminationem ex-u intercedente -a 
illo, quod in lingua Aramaica deprehendimus, derivatam esse censet. Ex ea forma, 
nescio quo modo, Syriacam q^£s*L prodiisse putat. Qua quidem in re difficile est 
intellectu, quid hac comparatione efficiatur. Quodsi talibus formis, quae plerumque 
nomina agentis sunt *), quae responderent, esset quaerendum, potissimum afferremus 
ea denominativa quae U^ términantur 9 ), quibuscum Arabum nomina relationis arc- 
tissime cohserent. Sed ex nominibus Syriacis ejus generis abstracta proficiscuntur 
adhibitis terminationibus fauJ et f^©- 10 ) nulla litera praefixa, quod in infiniti vis Sy- 
riacis formandis fieri solet. 

Deinde omnia ordine persequendo venit ad linguam antiquam Hebraeorum, a qua 
orta sit ea qua Scriptura Sacra confecta sit 1 ). Qua quidem in re apparet eum 
ideo antiquas linguarum formas adhibuisse, ne inculcando linguam Aethiopicam inter 
eas, quae maxime sunt ei dissimiles, omnem linguarum ordinem et continuationem 
pervertisse videretur. Linguae antiquissimae Hebraeorum novam et pleniorem articuli 
formam propriam esse dicit, quae verbo sit praeposita, non ut antea factum esset, 
subjuncta. Quod igitur in arte comparativa observari solet, terminationes et verba 
omnia in dies conteri et comminui, ut quo lingua plenioribus terminationibus utatur, 
eo antiquior sit habenda, id Ewaldius prorsus mutat, quum a terminatione empha- 
ticae formae Aramseorum et nunnationem, mimationem linguarum Arabicae et Himja- 
riticae et breviorem eam, quam in Aethiopica deprehendimus, et articulum Arabicum 
derivari putat. Atque tamen articulum Hebraicum a pleniore forma -an -al oriri 
statuit, quae etsi in lingua Arabica invenitur, illam linguam multo posteriorem esse 
defendit. Quamobrem Olshausemo objicit, quod ad antiquam Schultensii senten- 



7 ) 1. c. p. 176: Man känn sägen, das Aramäische gibt die am feinsten ausgebildete nen- 
este (modernste) das Aethiopische die alterthumlich steifste art des Semitischen. 
•) Dillmahn, Gr. der Aethiop. Spr. § 117. 
•) De quibus v. Hoffmannium, Gr. Syr. § 89. 
l0 ) 1. c. p. 251. 
*) Åbhandl. d. Kön. Ges. d. Wiss. zu Gött. X p. 180. 




De ver bis Hebreeorum concavis quaestiones. 5 

tiam revolvatur, qui principatum lingua* Arabicae vindicare studuerit. Sed inde a 
Schultensio grammaticam Hebraicam multum profecisse eo, quod cum Arabica com- 
parari coepta sit, neftio negaverit; neque e contrario facile quisquam defenderit unam 
aliamve linguam in omnibus rebus solam antiquitatem serva visse, sed alia aliud, quod 
linguae Semitarum nativae proprium fuerit, retinuisse, putanda est. Ut dialectis com- 
paratis scire possumus Aethiopicam in semivocalibus appellandis genuinam rationern 
servavisse, Arabicam et Himjariticam vetustiorem nominum terminationem quam ce- 
teras dialectos praebere, apud Hebraeos pronomen relativum "tok antiquius esse, quam 
quae in ceteris respondeant, linguas denique Aramaicas in statu emphatico reliquias 
liabere terminationis, quam Hebraei ex. c. prorsus amiserint 2 ). 

Neque solum ex lingua ipsa, sed etiam ex historia colligi potest, Semitas me- 
ridiem versus habila n tes in antiquis formis retinendis fuisse tenaciores. Solitudini- 
bus enim et oceano circumssepti alii rapina et commercio, alii nu Ila ratione cum 
ceteris populis conjungebantur, Hebraei autem inter populos ortu diversissimos diu 
migrabant, terra denique Syrorum et Assyriorum usque ad Mediam, Armeniam, Asi- 
amque Minorem patebat, quas populi natione Indo-Europaei ha bi ta bänt. Commemo- 
rantur prseterea ab antiquis scriptoribus frequentes Scytharum incursiones ex Asia 
interiore tenientium. Quum igitur quasi in theatro orbis terrarum positi essent, 
fieri non potuit, quin linguam nonnihil populis, quibus serviebant, accommodarent. 
Arabes vero libertatem contra reges Asiae prapotentes semper servabant, eodemque 
successu Aegyptios, Romanos, alios repellebant, ac si quando partes, quae Aegypto, 
Syriae, Babylonise adjacebant, in potestatem regum peregrinorum redactse erant, paullo 
post libertatem recuperabant, ad Arabiam vero intimam nemo fere peregrinus pe- 
netrare audebat; immo vero illic nostra aetate paene eodem modo atque xx saeculis 
ante vivitur. Quod quidem ad linguam non potuit non pertinere. Idem Aethiopi- 
bus quandam partem quoque accidit, donec invadentibus Gallanis linguam eorum 
barbaries infuscavit 8 ). 

His ex rationibus putamus eum linguarum ordinem, quem proposuit Ewaldius, 
esse rejiciendum, sed contra quantum ex linguarum indole ac natura judicamus, dia- 
lecti meridionales speciem antiquissimam habent, neque si hoc universe statuimus 
ex. c. Syriacam nonnumquam antiqua et genuina servare potuisse negamus, ubi vel 
Arabica recentem setatem redoleat. Quamobrem semper ita agemus, ut ex forma 
pleniore deeurtatam et quasi tempore tritam illustrare studeamus. 



3 ) Quin etiam tales formas praebet, quae »tåte Arabicis antecedant; v. Merxium, 1. c. p. 314. 
3 ) ef. Dillmann, Grammatik d. Aeth. Spr. Einl. pp. 1. 2. 



6 A. M. Malmström. 

Quum multa? res, quae vim et naturam linguae Hebraicae attingunt, ad illam de 
verbis iy et "»? quaestionem pertinent, tum ea sententia, quam ex veteribus non pror- 
sus indocti, nostro tempore doctissimi viri Meier, Delitzschius, Fuerstius, Lagus, 
alii sustinere conati sunt, omnes linguse Hebraicae radices a brevioribus ortas esse, 
si usquam probabilis videtur, declinatione verborum concavorum commendatur. Quod 
enim alias semper observari solet, in omnibus stirpibus et deciinationibus retineri 
tria radicis elementa, quae radicales appellare viri docti consueverint, qui artis prae- 
eepta tradiderunt, id in verbis n? et ■»* ssepe contra fieri videmus, ut in quibusdam 
formis altera litera radicalis plane otiosa sit, evanescatque, ceterae vero identidem 
serventur. Cum his verba y? arctissime cohaerent, ut ex utrisque diversa saltem 
ratione eaedem formae effingi possint. Quod autem ex. c. a radice MO formatur 
Mto in forma Poel, quemadmodum a radice öp efflrtp in Pilpelica, talia in om- 
nibus fere linguis facile quis deprehenderit. Sed in lingua Hebraica adeo saepe prae- 
valuit sive analogia, quae appellatur, sive vocalium et semivocalium minus accurata 
appellatio, quam semitismi propriam esse jairt diximus, ut eaedem formae diversarum 
radicum declinatione similes evadant. Quod imperfecto primae formae et toti conjun- 
gationi Hiphil accidere solet, quum media litera radicalis in iis vocalibus quiescit, 
quibus geminatio ultimae consonae compensatur. Quum igitur ex duabus radicibus 
eaedem formae effinganlur, quum hae forma?, si non prorsus idem significent, at fa- 
cile tamen concilientur, veri simile Ht radicis notionem ad duas tantum literas esse 
restringendam et literam *. et ■», ut in firmis radicibus uni ex radicalibus aliam et quo- 
dammodo minorem vim lexicographi tribuunt, eamque si non otiosam at saltem ad- 
venticiam esse putant, qua ratione radix ad brevitatem redigitur et lingua Hebraica ut 
Semiticae omnino ad comparationem cum ceteris linguarum familiis fiunt apertiores. 

Sed toti huic rationi, quam, quum nuper satis superque exposita et explicata 
sit a Tegnerio 4 ), praetereundo tantum leviter adumbramus, imprimis tria sunt, quae 
repugnent. Primum lex illa, qua linguas ita evolvi observaverimus, ut ex longiori- 
bus formis et quasi plenioribus, breviores oriantur. Nam radices illas biliteras, quas 
ubique Meier indagare sibi visus est, nostra aetate in dialectis semiticis forsitan in- 
veneris, in antiquissimis non reperiuntur. Deinde quum linguae Semiticae imprimis 
in significationibus variandis excellant, ut satis mirari nequeamus, quibus ambagibus 
et rationibus eaedem radices significatione diffindantur et rursus eodem revolvantur 
"ea ipsa significationum similitudo saepe eo usque perfectus et fere admirabilis con- 

4 ) De vocibus prima radicalis W earumque declinatione ex actis univ. Lund. VI. p. 
8 seqq. 



De verbis Hebraeorum concavis quaestiones. * 

cent us est ut vel impedire videatur, quominus earum initia ad ultimum tempus re- 
jiciamus" *). Denique videndum est, ne ea quae inter multas radices appareat si- 
militudo aliunde explicari possit. Quod enim ii, qui historiam naturalem discunt, 
observare solent, non eas res tantum gigni et inveniri, quae certis quibusdam no- 
tionum intervallis distinguantur, sed etiam eas, quae quum duorum generum sint 
quasi memores, intervalla suppleant temperentque, idem ut in ceteris, ita in Hnguis 
Semiticis fieri potest, ut formse deprehendantur, quae analogia, ut ajunt, formatse, tum 
unam tum alteram declinationem sequantur. Accedunt frequentissimae radicalium 
inter fee permutationes, quae ex linguae arbitrio ac voluntate pendent, quae duae res 
quum in lingua semper valeant, non semper certis legibus circumscribi aut exprimi 
possint. Quamobrem quum radices, quo altius ex anliquitate originem earum re- 
petimus, eo constantiores serventur, breviora illa germina etiamsi in Semitismi prisca 
vetustate saepe usu venerint et in posteriore linguarum habitu vestigia sui clara re- 
liquerint, ad artem grammaticam reficiendam, credo, pertinere non possunt. 

Haec si a nobis recte disputata sunt, ea appellatio, quam radicibus 17 et ^J 
imposuit Ewaldius, recepit Dillmanmus, alii " mittel vocalige Wurzeln" in vitio est, 
si quidem radices non sunt formse, sed antiquissima linguae elementa, quorum ve- 
stigia etsi semper persequi licet, ipsa raro sunt obvia. Atque ex dialectis Semiticis 
inter se comparatis omnino colligi potest literas i et ■», quo altius origines radicum 
repetantur, eo frequentius consonse naturam retinere, eo clarius inter se distingui, 
quamquam etiam in posterioribus dialectis ibi quoque apparent, ubi non formae in- 
dole ac natura effectum sit, ut moveantur. Nam haec duo, semivocalium in vocales 
transitio et inter se commutatio, si forte in lingua protosemitica, quae appellatur, non 
usu venerint, posterioribus semitismi aetatibus propria fuerunt. Initio radicalium ver- 
borumque literae illae primum confundi coeptae sunt, qua in re Semitaj meridionalis 
et septentrionalis suum quisque arbitrium secutus alter perraro primae radicalis loco 
jod literam admisit, alter vav literam semper fere, si i conjunctionem excipias, in 
jod mutavit. Quae autem ex hac regula excipiuntur, aut perpauca sunt aut alia ra- 
tione intelligenda 6 ). Syri vav literam in initio duorum verborum retinent £*o et ii©, 
Hebraei tantum in vocibus m et paucis derivatis radicis nbn Aethiopes scribunt 
ja de 'a cognovit ut ea radix a vade'a consummavit sejungatur; in radicibus jabesa, 



*) Tegnerius 1. c. p. 19. 

•) Quae dubia sunt et peregrina commemorare omitto, nam ]in Ez. XXVII: 19 ut vox 
Arabica illios lingua consuetudinem Bequitur, quod etiam de verbo 3n^ fortasse dici potestNum. 
XXI: 14, 15. Potius huc pertinere potest verbum "IT i Prov. XXI: 8, quod quidem Gesentdb 
et Ewaldtus conjungunt cum Ar. jjj y nisi forte rabbinorum translatio ferri potest. 



8 A. M. Malmström. 

jababa, javeha jamam literam propter radicalium cum va v incompatibilitatem retinere 
interfuit 7 }. 

Maxime vero in verbis iis declinandis, quorum ultima litera debilis est, dialecti 
Semiticse differunt. Harum imprimis Aethiopica antiquitatem servavit. Nam litera 
vav et jod, quum terliae radiealis loco sunl, aut retinentur salvae, aut ita cum vi- 
cinis coalescunt, ut etiam ex contractis tertiae radiealis natura eluceat. Qua ex re 
fortasse colligi poterit semivocales illas, quo altius origines earum persequamur, eo 
magis labialis et palatalis na tu ram pra se tulisse. Quse conscientia, etsi magis ma- 
gisque evanuit, in plerisque dialectis non exstincta est. Indicio sunt semivocalium 
in ejusmodi consonas transitiones non ita sane frequentes atque dialectos comparanti 
maxime obviae. Ita Aethiopice scribitur zavasa membris debilibtts fuit et zabesa 
debilis fuit. Aeth. qanlaba et q a nia v a pupugit sine dubio idem verbum est 
atque radix vocis Hebraicae 2ttj?; eadem porro cognatio est inter Aeth. Aasava men- 
titus est et Ar. v^ r , Hebr. 3T3 8 ) ; verbum Syriacum *-o*©> ejusdem formationis est 
atque Chald. p-nn Dan. IV: 33; rad. Sam. nan eandem esse atque Chald. mn 
jam Castellius animadvertit. Quse litera, ut cognatae antiquitus fuerunt, ita in po- 
sterioribus dialectis, persaepe altera appropinquant alteri; qua in re satis erit attu- 
lisse, qua ratione Judaei, qui sufct in Germania ac Polonia, literam a aspiratione ca- 
rentem appellent. Quo factum est, ut in lingua Neosyriaca ^ et ^ litera debiles 
facte sint 9 ). 

Tali modo litera jod quoque accidit, ut palatalibus Uteris commutetur. Hujus 
rei duo exempla Dillmannius affert: d ek tum orbus, quod cum Hebr. D*»rv con- 
fert, et zagam coll. Ar. (Lz. Aliud exemplum est. nto Syr. H^ decoravit U\^ et 
Ull ptdeher, decorus; -rar Aeth. gasara. -fltr Ar. jy^*** Iturtea, Hebr. snar senex 

Syr. Iéé /d ; Talm. Dnnrr 1 gemtnce ef. Ar. j*y* f J^f et JJ cervus. 

Sed etiamsi harum literarum appellationes in lingua protosemitica tales fuisse 
putari possunt, multo aliter fieri in omnibus iis dialectis, in quas postea di- 
visa est, non negamus. Immo vero in antiquissimis quoque linguis Semiticis ad 
Gracorum iota et Anglorum w prope accedunt, in omnibus sunt ad vocalium vi- 
ces gerendas propensiores. Hac re solum nobis intelligere licet, cur tam saepe et 
inter se et gutturalibus, quippe, quae ad vocalium sonum inclinarent, permutari 



7 ) DlLLMANN. 1. C. p. 104. 

•) Gesenii Thesaurus s. v. Dillmann. 1. c. pp. 53, 54. 
•) Nöldeke, Gramm. d. Neusyrischen Sprache. § 23. 



» 



De verbis Hebraorum concavis quaestiones. 9 

potuerint 10 ). Ac si in ea re lingua Aethiopica accurate inter duas semivocales di- 
stinxit, ut etiam in formis contractis quasi originis sit conscia, jam in lingua Ara- 
bica omnia mutata sunt. lbi enim multis locis analogin vis pnevaluit, id quod im- 
primis in formis derivatis cernitur, ubi inter verba media 1 vav et media; je omne 
discrimen sublatum est. Sed si jam meridionales Semits a pura antiquitate in de- 
clinandis radicibus debilibus aberraverunt, ea psene lex septentrionalibus faeta est, 
ut Ii t er a debilis quemcunque in radice locum teneat, numquam per omnia radicis 
derivata constare possit. Quum igitur in lingua Arabica, si declinationem verborum 
hemzatorum respicimus, id officium consonis vav et je datum sit, ut vocalium tran- 
sitiones vel, quod idem fere est, appellationem litera» elif, ad ipsarum naturam ac- 
eommodent, temperentque, eo litera alef et vav et jod in posterioribus lingua* Se- 
miticae dialeclis mutuo funguntur, ut aut ex vocalibus concurrentibus solum pendere 
videatur, quae litera sit quoque loco adhibenda, aut ex formarum natura, quae 
tum consonam geminatam requirunt, tum distinctam solum et acutam, tum eam 
quiescere patiuntur. Quin etiam in nonnullis dialectis familiae Ararnaicse hoc adju- 
mento non contenti, auxilio acriorum gutturalium vocalium concursiones sunt evitare 
conati. Ita quum apud Arabes litera elif vocales kesra aut damma habeat et vo- 
calem fetha sequatur, vel ipsa vocali fetha instructa illas sequatur, in semivocales 

transire solet, ut scribatur ^^ pro <j*b et ^k pro ,**^, J*y* pro yj*U et ^ pro ^k. 

Åpud Arabes quoque accidit, ut divers» vocales contractione eanlem fiant, apud 
Septentrionales boc non solum multo saepius usu venit, sed hse litera? tam saspe 
confunduntur ut, quae fuerit nativa radicalis, conjectura tantum et comparptis dia- 
lectis assequi possimus. Hoc ta men non numquam declinatione patefit, ut verba ■>© 
in conjugalione Hiphil ostendunt, num initio i£ an ">B fuerint: ut omnino in iis de- 
rivatis, quae praefixa syllaba formantur, ut a^in, -rbin a radicibus a"»ö"»n, p^n 
distinguuntur, quum Syri et Hebra*i primam radicalem jod in vav mutare soleant. 
In tertia radicalis loco litera vav et jod numquam a septentrionalibus distinguuntur, 
declinatio verboruin nb est ex ambobus generibus permixta: in literam jod maxi- 
mam partem tertia radicalis, ut mutetur, inclinat; in infinitivis constructis syllaba 



10 ) Totain hane rem prsetermitto ut a Tegnerio satis superque explicatam 1. c. pp. 25 
eeqq. De sono literarum waw et je agunt Dillmannius 1. c. pp. 30, 54; Casparius, Ara- 
bische Grammatik p. 2; Lagus, Arab. Gr. pp. 6, 13; Hoffmann, Grammatica Syriaca p. 78 
ef. Mehxius Gr. Syr. p. 7; Ewaldius, Ausf. Gramm. d. hebr. Spr. p. 135; Olshausen, Lehrb. 
der hebr. Sprache p. 130; Prätoritjs, Gramm. d. Tigrina-Sprache p. 72 seqq. De dialectis 
recentioribus idem docent Wahrmund, prakt. Handbuch d. neu-arab. Sprache p. 12. Noelde- 
kius 1. c. p. 48. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 2 



f 



10 A. M. Malmström. 

contractae pars videtur esse radicalis vav. Sed quum ubique similiter fmgantur hae 
forma?, analogiam praevaluisse probabilius est, quain eas ad similitudinem quarundam 
formarum esse coufectas. De verbis |) Syrorum, quae his respondent, si cogitamus, 
primo aspectu memoria tertia? radicalis jud pra?valere putari poterit; sed cum inter 
verba tertia? olaf et tertiae vav et tertia? jud non distinguant, ditticile est dicere, num 
jud, quod in fine verborum quiescit, vestigium quoddam sit semivocalis, quae in ce- 
teris linguis invenitur, an omnino örtum sit ex litera olaf, qua? si movenda est, in 
jud transire solet. 

Quod denique ad verba ny et ^y attinet, Semitae meridionales in iis quoque de- 
clinandis antiquarum formarum tenaciores fuerunt. Nam hi duas classes verborum 
inter se sejunctas habent, quae si apud Arabes in quibusdam formis plane conve- 
niunt, quod diversae litera in unam coaluerunt, declinatione et significatione satis 
distinguuntur. At contra apud Hebraeos et Syros verba iy ita pra?valuerunt, ut, si 
quse radices ■»* occurrant, et perpauca sint et a vicinis radicibus m ,y baud facile sejun- 
gantur. Quum enim trän si tio ne, in linguis Semiticis, ut jam diximus, magis qiiam 
alibi, usitata hae liter» inter se commutari solerent, in diversis conformationibus 
altera atterius in vicem succedebat. Quae igitur in lingua Syriaca lex est, ut verba 
media? vav in conjugatione Paél, exceptis sane quidem haud paucis, pro altera ra- 
dicali jud Ii te ram suboment, ejus initium jam in lingua Hebraica cernimus, quum 
multa derivata verborum, in quibus ceterum nulla inaequalitas cernitur, sed ut me- 
dia? vav declinantur, radicalem vav literam in jod mutant. Quod praeter formam 
Pielicam, de qua infra dicemus, nominibus quoque derivatis accidere solet, in quibus 
aut propter media? radicalis geminationem, aut quasdam consonarum concursiones 
acrior sonitus requireretur. Ita ex radien bw : bnt, rob* k, b*«,b*«; ex radice pvr: 
pli. Huc pertinent praeterea si concavae est radicis, rra, s»t Jes. XIX: S\ 
Jer. XVI: 16. Qri; j*i \ Sam. XXIV: 17. n*n Qri Hiob VI: 2; XXX: 13; rr : T 
ex radice deperdita ptt. Sed in derivatis radicis mn: nyt Ex. 1: 19, n*n, n*»n 
2. Sam. XX: 3 rrritt vicinitas literarum debilium ad sonum acuendum non va- 
luit *) immo vero haec radix exemplum est verbi mediae •», quod non solum ex dia— 
ectis cognatis concluditur, sed ex derivatis Hebraicis etiam liquet. 

Quae autem in lingua Hebraica verba ■»* inveniiintur, nisi debilis est ultima ra- 
dicalis, difficile agnoscuntur, quamobrem de eorum origine usque ad nostra tempora 
diversa ratione judicatum est. Atque imprimis antequam lingua? Semiticae accura- 
tius comparari coeptae sunt, ea opinio constabat, verba pa, b"^, D^te, similiaque for- 



l ) Ut vult Boettchbr, Ausfuhrliches Lehrbuch der Hebr. Sprache § 438. 



De verbis Hebroeorura concavis qusestiones. ^ ■ 

mas esse Hiphilicas decurtatas. Ac quamquam de hac re recte judicaverunt Moses 
Qimghius et Elias Lbvita a ), Buxtorfius et qui eum secuti sunt hane sententiam 
sustinuerunt. Mcnster in editiohe grammatica; ElijE 3 ) totam rem silentio praete- 
rit. Ex Hipliilica forma amputata: esse dicuntur a Bellarmiko *) a Martinio et 
CoDDiEO S J, a Valbntino Schindlero 6 ), Nic. PetrjEO 7 ), et ex nostris Paulino 8 ), 
et Arosenio, qui secundum Opitium compendium gramm. Hebr. edidit ö ). Sed post 
Schulteksium, qui ex lingua Arabica Hebraicam illustrare studebat rationem secuti 
de verbis ■** in grammaticis docebant Nic. Guil. Sghroeder l0 ), J. C. W. Die- 
dricusius *), Hezelius *). Hane tamen rationem aspernabantur haud pauci, inter 
quos Jo. Simonis 3 ) in lingua Hebraica auetor haud contemnendus, Danzius, Al- 
tingius alii. Hi tamen illos nonnumquam haud injuste reprehendebant. Quod enim 
fieri solet, quum nova iex in verbis formandis est in ven ta, ut justo latius patere 
putetur, id iis accidit, ut verba ">? deprehendere sibi viderentur, ubi linguse usu atque 
voluntate conformatio ex radice n? orta prsevaluisset. Quo errore rejecto Gesenius 
copiose ac dilucide, ut solebat, totam rationem exposuit. 

Sunt tamen nostris quoque temporibus, qui alteram sententiam sustineant, ut 
Fuerstius, qui in concordantiis formas trtra cet. pro Hiphilicis decurtatis habet 4 ). 
Gum eo Boettcher quodammodo congruit, quum ea verba, in quibus media radi- 
calis "» maxime est perspicua, mn et htt proprie mn et mn scribenda esse dicat 5 }. 

Ewaldius autem inter hos mediam viam init. Primum enim concedit, linguam 
antiquitus tot habuisse verba ac radices *>y quot ny quarum reliquias quaedam no- 
mina derivata putat, quse semper tamen mediam radicalem motam retineant ut a*fc 



a ) ef. Gesenius, Lehrgebäude d. Hebr. Sprache pp. 408, 409. 

3 ) ELiiE LevitjE gr. ed. Munster. Basileae 1532. 

4 ) Roberti Bellarmini, Institutiones linguse Hebraicae. Antwerpise 1596. 
*) Martini et Codd^ei, Gramm. Hebr. Raphelengi 1612 p. 74. 

•) Val. Schindleri, Instt. lingu. Hebr. libb VI Witteb. 1612. p. 159. 

7 ) Nicol. Petr^i, Compendium gramm. Erese Hafniae 1627. 

*) Sim. Paulini, Grammatica Hebrea Aboae 1692 p. 214. 

•) Grammatica Ebrsea quam olim edidit Math. Wasmuth dein Henr. Opitius, coaretavit 
ex grammaticis recentioribus P. Arosenius. Arosise 1801. p. 96. 

10 ) Nic. Guil. Schroedeb, Instt. ad Fundamenta linguse Hebraicae. Francof. et Lipsise 1778. 

') J. C. W. Diedrichs, Hebräische Grammatik f. Anfanger p. 76. 

a ) Wilh. Fr. Hkzel, Hebräische Sprachlebre f. Anfanger Dorpat 1804. 

s ) Joh. Simonis, Introductio Grammatico-Critica in linguam Hebraicam. Halae 1753 pp. 
210, 211. 

*) Fuerst, LibrorumSacrorum Veteris Testamenti Concordantise Hebraicae et Chaldaic». s. vy. 

*) v. Bobttoherum 1. c. p. 259. 

2* 



42 A. M. Malmström. 

hos tis, qnt fatigatus f &x terribilis, D">? iratus, ea autem et quae sint similia, quum 
a gutturali incipiant, alias regulas sequi, quibus ad verba •? referri possint 6 ). Quse 
autem Gesenius pro perfectis radicum media; jod habuit ea hic pro formis Hiphi- 
licis decurtatis habet; sed concedit ea significationem Hiphilicam amisisse 7 ). Alii 
autem, qui idem senserunt, formis quoque decurtatis significationem Hiphilicnm vin- 
dicare studuerunt. lta Fuerstius 8 ) formam n rnp 2 Reg. XIX: 24; Jes. XXXVII: 
25, qua* quidem nostra sententia ad radicem m & pertinet, ex Hiphilica decurtata a 
nonnullis haberi docet, vertitque aquas scaturire feci non aquas effodi 8 ). Sed 

si analogin in significatione defmieuda aliquid tribuendum est, non solum j£, rf 

et jys. fodiendi habent significationem, sed etiam radices vicinai np~, na:, npr, -nr, 

mr, quamobrem, ne conjugationes confundantur, fodiendi significationem v praeferendam 
esse censemus 9 ). 

Tria igitur sunt, quse offendant in sententia Ewaldii, eorumque, qui cum eo con- 
sentiunt, unum quod pro formis Hiphilicis eas habere cogimur, quae nota cliarateri- 
stica conjugationis Hiphilica 4 eareant, alterum quod eae formae ne significatione quidem 
originem, quam eas habere vult Ewaldivs, produnt. Huc accedit, quod lingua rnul- 
tis aliis conformationibus radicum ■»* sese consciam esse ostendit, cujus rei supra 
exempla attulimus. Quod autem ad conjugationem Hiphil ejus modi formas retule- 
runt, eatenus iis concedi potest, ut, quum memoria diversa? originis in dies eva- 
nesceret, — quod etsi magis apud Syros factum est, lingu& quoque Hebraicae fuit 
proprium — analogi» vis plurimum valuerit. Quare quo facilius ese forma* intelligan- 
tur, Gesemim et Olshausemum 10 ) et Merxium *) potissimum secuti, formas illas 
ut Syriacum verl)um *-!» et ad conjugationem Qal et ad radices medise jod referen- 
das esse arbitramur. 



6 ) Ewald, Ausfuhrliches Lehrbuch der Hebräischen Sprache des Alten Bundes § 113 c. 

7 ) ibidem § 127. a. 

8 ) v. Fuerstium, 1. c. s. v. -^E II ef. tamen s. v. »flft !• 

9 ) Ex versione LXX nihil pro una alterave sententia concludi potest. Vertunt enim 2 
Reg. XIX: 24: iyio htyvfyt xal tniov vdata äkkoTQia *ai e^eQrjfuooa t([t Y%vu rov nodög 
(.iov navtag 7zota(.iovg negioxtjG* Jes. XXVII: 25: xal e&tjxa yéqrvQav, xal rJQrjuooa vdata 
xal nåaav avvaywyfjv vdazog. Loco Jesaiano videmus interpretem Graecum ut soleat, magis 
tansscribere quam vertere, altero vero non satis liquet, nura aliud atque nos an te oculos ha- 
buerit. Si parallelismum inspiciamus verbum xplyto potissimum cxsiccandi significatio haberet 
ef. Xen. Ven. V: 3, quod quidem ad radicem -ftp male quadrat. Propius accedit verbum -HD 
cujus notiones apud Arabes sunt quiescere, constringi gelu, macie, obesa fuit camela Jierba- 
rum siccarum pastu; v. Freytag s. b. v. 

10 ) Olsuausen, Lebrbuch der Hebr. Sprache § 233. p. 486. 
l ) Merx, Grammatica Syriaca § 66. p. 321. 



De verbis Hebrceorum concavis qucestiones. 1 6 

De analogia jam saepe diximus, et ad eam multa retulimus, quse in ibrmis ex- 
primendis variantur. Nam quo magis lingul comparantur, eo magis eorum sen- 
tentia explosa est, qui omnia casu ac forte effici ar bi t ra ti sint. Omnis sane populus 
in lingua formanda ut in imperio condendo nullum aliud jus atque usucapionis ag- 
noscit ille quidem 2 ) sed inaequalitatis pleruinque et causa et modus est, et quae- 
cunque fiunt, ratione fiunt. Verba i* et ^ anomala dici possunt quandoquidem 
radicales medise antiquam vim ac sonum amiserunt. Formae vero ob eam rem prak- 
ter modum mutatae atque contractae ita reficiebantur, ut eas assumerent conforma- 
tiones, quae in altis formis usu venirent. Quam igitur viri docti antea anomaliain 
nuncupaverunt, conformationem vocum exlegem, memoriaeque discentis molestam, quum 
neque, cur facta esset, ra tio probabilis reddi posset, neque linguae indoli lumen afifer- 
ret, eam vocamus analogiam, rem ad linguae usum ac voluntatem perspiciendam uti- 
lissimam, quum ex contentione soni in dies mutati et legum vociim formandarum 
orta sit. 

Ea vero analogia, in quam maxime offendimus, ex temporum — si quidem 
tempora imperfectum et perfectum Semitarum appellare licet — inter se mutatione 
consistit. Quo in genere sunt formae illse •'naör 1 Sam. XXV: 34: et nn«ian 
Deut. XXXIII: 16. Quod quamquam aliqua ex parte brevitatis causa factum esse 
Ewaldio concedere possumus, tales formae perantiquae esse dici possunt et specimen 
ostendere lingua protosemiticae, (ju» fortasse magis ojnni ratione formari atque ef- 
fingi potuitj quam fuit absoluta et perfecta. Nam ex usu Semitismi minime ab- 
horrent formae, quibus duabus rationibus vel potius duobus verbis subjectum expri- 
mitur; hoc fit e contrario in antiquissimis linguis ac formis. Ad hunc modum re- 
vertitur usus Syriasmi posterioris, ut in versione Peschito omnibus fere paginis pro- 
nomen repeti videamus, quae junctio ibi quoque adhibetur, ubi nulla cogitationis vis 
geminationem requirit. 

Secundum analogiae genus exsistit, quum derivata radicis ad similitudinem radi- 
cum aliarum declinantur. 'Ita plerisque verbis anomalis accidit, ut praeter consue- 
tudinem declinationem verborum sanorum sequantur. Quod fit ex. c. quum in verbis 
y? geminatur secunda litera radicalis, ubi dagesch forte accipere solet. Multo magis 
offendunt eae formae, quae utriusque generis participes sunt, ut tor ex Dr Gen. XI: 6 
et nbriD ex bhi Gen. XI : 7. Sed radicibus quoque anomalis accidit, ut formas inter 
se communicent. Ita per literarum transpositionem radices n? nonnumquam formas 



a ) I språket ej mindre än i det borgerliga samhället gäller eröfringens rätt, en gång 
erkänd utan hänsyn till rättens förnuftiga grund. Rydquist. 



** A. M. Malmström. 

radicum "»B sibi assumunt. Cujus generis, ut omittam ceterarum radicum formas quae 
ad radices i? et "»y non pertinent, habemus excmplum -»bin Jer. II: 36 si quidem 
cum Fcbrstio hoc vocabulum ad radicem blT referimus *). Saepius tales formae 
mixtae in conjugatione Hiphil occurrunt, ut arain, nizpn, w»ain, de quibus infra 
mentio fiet. 

Radicibus n* et ~>y simillimae sunt eae, quarum media radicalis geminatur. Nam 
in illis media radicalis litera in longa quiescere solet vocali, longa vocali autem ge- 
minatio duarum radicalium compensatur. In utroque praeterea genere, et concavorum 
et surdorum longa vocali inserta cavetur, ne stirps nimis decurtata videatur. In 
utroque participium Hiphil a perfecto, non ut in ceteris radicibus ab imperfecto for- 
matur. Quum autem vocalis schureq, quae est in ultima syllaba imperfecto Qal, post 
•. conversivum imperfecti in Chaméz Chatuph corripitur, hae forma; ex omni parte 
similes evadant, necesse est. Quae similitudo magis apparet in nominibus, quae sae- 
pius conveniunt, idque eo magis, quod vocales in codicibus saepe plene scribuntur, 
ut radicalis in iis laterc videatur. 

Verba ■»* quoque genere quodam analogi» formantur. Nam sive Hiphilicas for- 
mas et decurtatas eas habemus, conjugationem Qal sequuntur, sive, ut nobis qui- 
dem placet, ad primam eas referimus conjugationem, mira quadam ratione confor- 
mationem Hiphilicam assumpserunt. Hoc autem analogi* genus, quod inter diversas 
intercedit conjugationes, etiam alias deprehendimus. Quamquam videndum erit, ne 
multae ex iis formis, quse mixtae appellantur, librario, male scripta intelligenti, sint 
tribuendae. 

Denique eam ponimus analogiam, quse inter formas ejusdem conjugationis atque 
temporis occurrat. Quum enim grammatici quasdam formas primarias (grundformer) 
dixerunt, hoc ex recta rerum observatione fecerunt, praeceperuntque, ut ex iis ce- 
tera formarentur. Fit enim nonnumquain, ut formae neglectis legibus, quibus liter* 
mutari solent, vicinam formam sequantur, cujus usus propter significationem est fre- 
quentior. L T t in lingua Arabica forma dualis 3 pers. femin. I**, est ad similitudi- 

nem formae c^ redacta, quamquam per leges linguae Arabicae licebat dicere bu^ Ita 
fem. 3 pers. sing. verborum nb ita formata est, ut origo ejus prorsus in oblivionem 
venisse videatur, sed ut ad formam masculinam quam proxime accedat. 



3 ) Ceterum nos non fugit, a plerisque interpretibus doceri, formam ">bTfi a radice ^TN 

• • •• 

derivari. Cum Fubrstio LXX conveniunt qui hunc versum ita reddunt: oti xaTeqiQOvyoag 
O(podqa rov å^vreq^aai Tag oåoug oov y.ai and jilyvnxov xaTCuoxw&rjOfi xad-dg xarj- 
axvv&rjg and IAooovq . . . 



De verbis Hebreeorum concavis queestiones. *5 

Duo attulimus, quae inaequalitatem verborum concavorum maxime constituerent, 
semivocalium minus distinctam appellationem et analogiam. Tironi vero, qui verba 
såna - — si in grammatica Hebraica nominibus Arabum uti licet — declinare didicit, 
quum ad ea verba pervenit, quae aliqua ex radicalibus laborent, non solum tales 
occurrunt inaequalitates, quae cum minus accurata et indies depravata con sona rum 
appellatione cohaereant, neque ea, quae similitudinem aliarum formarum radicumve 
sequantur, sed etiam ea, quse a longe aliis formis primariis, atque eae, quas in con- 
sueta declinatione cognoverit, oriantur. Quod si factum erit, videndum est, ne ea 
quae novae huic atque inauditae formae cognata sint, in dialecto vicina lateant. Tales 
enim formae omnibus populis Semiticis initio communes fuerunt, sed eundem quasi 
verborum penum hereditate acceptum pro suo quisque ingenio excoluerunt et con- 
formarunt, ut una dialectus specimen perraro praebeat ejus rei, quae in altera latis- 
sime pateat, vel, ut quod in protosemitica illa fieri coeptum sit, in alia saepe sit ad- 
missum, in alia autem m primis pervagatum. 

Ut apud Hebraeos imperfectum verborum concavorum et surdorum primae con- 
jugationis örtum est e forma protosemitica jaqvom, quam lingua Arabica retinuit, non 
ex illa, qua ceterae radices utuntur. Formis Dip 3 et 303 subsunt ea, quae num- 
quam deprebendantur, sed quae comparatis aliis verbis facile conjiciantur. Forma 
crrtp Syrorum conjugationi Palpel est multo similior, quam Pilpel Hebraeorum. 



ll&c quum praemisimus, quae ad rationem, quam in disputatione nostra sumus ini— 
turi, confirmaudam per ti nu er un t, res ita instituetur, ut singulas conjugationes, qua> 
appellantur, ordine persequamur et ex linguis comparatis, quomodo ex primo linguae 
habitu ca> formas ortse sint, quae recepte sunt, pro viribus eruere studeamus. 

Conjugatio Qal. 

Formam Protosemiticam, e qua ceterae örte essent, lingua Aethiopica praeberet, 
si Ludolfio fides habenda esset afferenti formas ta w an a vehementer pluit ha w a sa 
commovit zawaga malus fuit. zawasa curvus fuit. Dillmanmus 4 ) autem pu- 
tat eum ejusmodi verba numquam recte intellexisse, sed quum ea, tum alia, quae 
media radicali jod ita plene scripta inveniantur pro formis Piélicis — si Aethiopum 
secundam conjugationem ita nuncupare licet — omnino habet, easque solum radi- 
ces, quarum ultima litcra radicalis debilis sit, vav quod sit medium, servare dicit. 
Quod quidem non facile pro certo affirmari potest, quum signo geminationis Aethio- 
pes careant, modo concedatur tales formas indoli linguaj Aethiopicse non prorsus 
repugnare, nam in ceteris quoque dialectis, (]uarum vav vocali multo similius fuit, 
radices qusedam vav retinent. Linguam Himjariticam secundas radicales vav et jod 
pro reliquiarum paucitate imprimis saepe retiuere non est, cur miremur; nam hane 
linguam imprimis antiquum habitum pra se ferre Ewaldius quoque concedit 5 ), etsi 
dialecto Aramaicae principatum tribuit. Osi änder, qui in hac lingua tractanda copiose 
versatus est, has radices ait se deprehendisse: aia, y<5, nn, qvif ?rx ? ain, sed 
quum vocalibus sint destitute, non multum concludere licet 6 ). Quamquam in ea 
re tenendum est literarum formam quam proxime ad linguam Aethiopicam accedere; 
literae vav et jaman autem in titulis, qui Aethiopice scripti sunt, numquam fere 
plene scribuntur, quemadmodum in linguis Arabica et Hebraica fieri solet Sed ese, 



*) 1. c. pp. 146, 147 ef. lex. s. vv. 

*) Abhandl. d. Eönigl. Ges. d. Wiss. zu Gött. XV p. 184. 

6 ) ZDMG. XX. Osiander zur Himjarischen Sprach- und Alterthumskunde. pp. 211, 212. 



De verbis Hebrseorum concavis queestioncs. 17 

quoque dialecti, quae recentiorem habitum ostendunt, secundam radicalem. vav ibi 

quoque retinent, ubi ultima radicalis firma est, ut Ar. J^L ipf. ^** luscus fuit, cu- 

jus etiam forma J^ jj*4 est ; apud Hebraeos prajter formam n*n, quae etsi noii usur- 
patur in Qal, derivatis subest, rrn invenimus 2 Sam. XVI: 23, Job. XXXII: 20. 
Haec et quae his similia a radice nå finguntur, specimen nativae formationis habere 
possumus, ut na Num. XX: 29; Jos. XXII: 20; wä Thr. I: 19; ttnä Num. 
XVII: 26; Num. XX: 3; nä Ps. LXXXVIII: 16; inf. cstr. na Num. XX: 3; 
kl. yft Num. XVII: 28; ju» Job. X: 4$ ynj« Job. XXVII; 5: XXIX: 18; III: 
H; XIII: 19; n:r Gen. VI: 17; *ijp s*i>e. lyir Zach. XIII: 8; im» Job. XXX VI: 
12. Quod quidem nonnulli tertiae radicali ut debifi literaj tribuerunt, sed in radice 
T.n quoque vav litera movetur, eujus ultima radicalis proprietatis gutturalium non 
liihil habet, non quo sonitus hel>escat, sed quia ita acuitur, ut eam geminare per- 
difficile sit. Ut ex loco Jesaiano cap. XXIX : 22 Wrr potius concludamus linguam 
Hebraicain in talibus tormis antiquilatem servavisse quam ultimae literae appellationem 
conturbavisse. Ea fere Merxii est sententia, qui risch literam gutturalibus annu- 
merat in radicibus >©i jmgno cepit ja-* albyit *oj comminatus est *o* exsiliit *oz 
stupuit. Ac quum liaec ratio non sutficiat ad explicandum, cur in radicibus 1^ 
insilivit, i©* exsultavit, i*a erubuit, timuit, i©^ saltavit, i<aj calcitravit media ra- 
dicalis moveatur, "haud scire se dicit, an natura consonse \ aliquid in praecedentem 
vocalem effeceril". Sed nisi quis Meierianam rationem admittens, primam radicalem 
adventiciam dicat, — nam siguificatione quoque sunt necessariae — baec et quae sunt 
ejus generis, an ti qui or i linguae aetati referre non dubitamus, quemadmodum in alia 
re linguam recentem anliquitatis tenacem fuisse vidimus 6 ). Eodem modo expressis 
verbis docet Winer 7 ) apud Aramaeos multo saepius quain apud Hebraeos radices 
■iy occurrere, quarum waw mobilis sit, et inter eas enumerat etiam b*n hausit et pil 
tumidus fuit, quarum illa neque gutturalem neque sibilantem — si quid omnino in hac 
causa sibilanti tribuendum est — primo aut tertio loco babet. Quod idem radici 
&> accidit, quae etiamsi in prima conjugatione non usurpatur, waw literam in eon- 
jugatione Apbel movere solet. Tales vero radices in omnibus dialectis Aramaicis 
occurrere videntur; ex lingua Mandaica Merxius 8 ) el Noeldekius t:»i et -pftr 
afferunt, ex lingua Samaritana bujus generis exempla afferre difficile est, quum 



6 ) In fingendi8 participiis quibusdam verborum tertiae olaf v. Merxium p. 134. Adn. 

7 ) Grammatik des biblischen und Targumischen Chaldaismus § 22: 4, Anm. 

8 ) Merxius 1. c. pag. 325. Noeldekius, Abhandl. d. Königl. Akad. d. Wiss. su 
Göttingen X p. 120: § 42. 

Lunds Univ: Årsskrift. Tom. X. 1873. 3 



18 A. M. Malmström* 

m 

liter» vocalibus careant ac praeterea persaepe consonis quibusdam ut nit eas expri- 
mant. Earum vero radicum mediam I i te ram nonnumquam moveri apparei ex eo, 
quod cum z conimutatur, ut rvr, pro qua Donna invenitur na-, ut ms copulavit, 
consociavit, pro qua usurpari nas, nulla gutturali sequente, Castellius 9 ) docet. 

Ac si gutturales, quo sunt minus acato sono, ad secundam radicalem moven- 
dani valerent, ea verba concava, quae simul tertiae radicalis .aleph sunt, quum haec 
inter gutturales lenissima sit, maxime secundam radicalem obdurarent. Åtqui et 
apud Årabes «b rediit, *U? luxit, *U, malm fuit, *La voluit, *L*- venit, alia verbo- 
rum concavorum declinationem sequuntur neque apud Hebraeos radices ttfr, «i:, artp 
et, si ad verba concava pertinent, K^r, atft: mediam radicalem umquam movent. Ex 
verbis Syrorum perpaucis, quae re ipsa tertiae radicalis olaph sint habenda, unum 
mediae vav esse potest ils, sed quum tantum in Pael et Ethpaal usurpetur, nihil ex 
eo colligi potest. In vi autem atque usu gutturalium nihil inesse, quod, quo minus 
verborum concavorum declinationem sequantur, prorsus impediat, ostendunt ejus ge- 
neris radices, qu& maximam partem simul sunt verba concava, et auxilio patach 
furtivi tertiae radicalis appellationem salvam retinent. Hoc appellationis adjumento Sy- 
ros caruisse non est probabile, quamquam signum, quo exprimatur, suum non habet. 
Nam etiamsi verba, quorum tertia radicalis est » aut v-o, excipias, quae gutturalibus 
annumerat Merxius 10 ), alia sunt, quae imperfectum vocali ezozo fingant, verborum 
sanorum deeliuationem sequentia. Neque apud Syros pauca exstant verba tertiae 
gutturalis, quae ut concava declinentur. 

Eae vero radices, quae simul nb sunt, ut in linguis Semiticis omnino concavo- 
rum declinationem non admittunt, ita apud Hebraeos secunda radicali non sunt de- 
biles, sed ad similitudinem sanarum formas taciunt. Radices igitur m», m-r, ms, 
mb ! )i ™: 9 mx, rrn, mtf, mti nit Aeth. davaja, ravaja, savaja, Ar. ^y, 
v4j**> sj>j*} \J)ji Syr. looi, vaod, ]o^, ]ojb secundam radicalem movent. 

Ceterum autem mediae radicalis vav et jod in vocalem transitio tam late iii lin- 
guis Semiticis pervagata est, ut simile aliquid linguam Prolosemiticam, quam sta- 
tuerint viri docti, habuisse nostro jure contendamus. Nec tamen cum Ewaldio et 
Fuerstio 2 ) contendere ausim eas radices principio secundo loco vocalem habuisse. 
Contra ea testatur lingua Syriaca maxime, ut jam ostendimus, quae non tam saepe 



•) Heptaglotton s. v. 

I0 ) 1. c. p. 286. Ann. 3). 

1 ) Ex hac radice forma quoque fingitur rpb m _, qua nihil duriua est, Deut. XXVIII: 44. 

2 ) ef. ejus Lehrgébaude der Aramäischen Idlome mit Be sug auf die Indog. Spr. § 154. 



De verbis Hebrseorum concavis quaestiones. 19 

secundam radicalem conservasset nulla vi cogente, nisi triliteralismi amor linguae menti 
inh&sisset. Quod vero antea linguarp illam primain diximus, non fuisse eam omni ex 
parte absolutam et perfectam, sed ad niultas formas accipiendas apertissimam, id 
imprimis in formatione perfecti conjugationis Qal cernere licet. Neque enim lingua 
Hebraica solum ia ea forma effingenda est multiplex ac variata, sed omnes dia- 
lecti in hac re differunt. Id autem inter eas convenit, ut formas contrahere stu- 
deant, ut in contractis, si qua ratione fieri potest, longam vocalem ad originem in- 
dicandam retiueant. Aethiopes in media forma vocalis sonum ad eujusque origi- 
nem aptum praebent pro mauetfa mota pro sajama serna dicentes. Syri eadem 
fere ratione utentes, quum prima radicalis vocali sit destituta, rejecta vocali pro 
diphthongo sonum illum permixtum ponunt, qui quum haec lingua verbis ■»* carere 
dici possit, semper, si radicem *<*o excipias, zekofo vocalis est. Apud Arabes in 
simplici syllaba, quum colorem vocalis antecedéntis accepit, in eadem quiescit, in com- 
posita autem, ipsa vocalis facta abjectis vicinis radicem ostendit. Apud Hebraeos 
longe aliter factum est, Quae enim ibi inveniuntur longae vocales neque e diph- 
thongis oriuntur, quemadmodum apud Syros et Aethiopes factum est — nam in 
declinatione mutantur — neque cum ceteris literis Arabico more coalescunt, etiamsi 
quodam jure forma däj? Hos. X : 14 eadem ratione qua Ar. <iä •) formata esse di- 
citur, neque enim iis locis, quibus principio sonus pennixtus in syllaba posita fuit, 
vocalem habuit, quae ortus memor esset. 

De origine formarum verbi concavi in perfecto conjugationis Qal ita fere didi- 
cimus 4 ) : si vocalis ita sit form» propria, ut mutari nequeat, mediam radicalem in 
eam literam quiescentem transire, in qua possit quiescere. Tali ratione igitur, quae 
verba sint perfecti o, literam sola nativam retinere, cetera vero ■» aut a assumere 
Mas ideo vocales produci neque minus, si impure scribantur, ut saepissime fiat. 
Huic vero rationi repugnat, quod ab eodem traditur eas vocales mutari non posse, 
in quibus vocalis litera quiescat aut quiescere debeat 4 ). Atqui hae vocales minime 
constantes sunt; retinentur enim praeter 3 ps. sing. in 3 pers. pl. Sunt igitur ha- 
rum formarum origines aliunde repetendae. Quod autem jam saepius animadvertere 
licuit, quo magis evolvantur linguae Semitica?, eo magis verba ?? et concava similia 
fieri 5 ), si hoc quoque Idco admittimus, similitudine radicum yy hae formae conflatae 



8 ) Cum forma Arabica magis convenit forma Phoenicum p Mass. 4, 6, 10, 11. Karth. 
1, 4, 5, 8, quod verbum apud Plautum chon sonat Poen, I: 6, si quidem verbum perfecti a 
illud fuisse probabile est. 

4 ) Lindbergius, § 279 ef. § 56. 

') In lingua Neosyriaca plane conveniunt; v. Noeldekium 1. c. p. 188. 

3* 



20 A. M. Malmström. 

sunt, ut cum media radicali prior vocalis si t amissa et posterior ut formae maxime 
propria servata. Quod auteni in iis formis tantum, quas dixi, retinetur longa vocalis 
nobis linguam Arabicam eonsulcntibus pateiiet. Ex illa enim apparet in illis formis 
tantum semper priorem syllabam simplicem fuisse, quod quidem ex iis formis, quae 
cum suffixis usurpantur, concludi potest. Ut ad bas formas explicandas uotissimum 
illud praeceptum grammatiea? Hebraicae, corripi vocalem syllabae composita?, simplicis 
produci, observare satis babeamus. Tali modo finguntur formae ap, rnap, top cet. 
ritt, nn* Gen. XXXV: 18; Deut XXII: 21 sed 2 pers. nn* Es. XXVIII: 8;' «rna 
Gen. XIX: 19. mti persaepe >arvo Num. XIV: 2, quod in pausa tit i;rjtt 2 Reg. 
VII: 3. 

Paullo aliter verba perfecti o formantur; nam sive contractio alius generis fuit, 
sive cbamez chatupb brevior est vocalis quam ea quae toni vim sustineat, non solum 
habemus formas tDia, ntzrta, vaz, quae cum praecepto, quod supra attulimus, con- 
veniunt, sed etiam formas nrca Jer. II: 36; Ez. XVI: 63: ■»nan Esr. VIII: 22, 

• • • 

IX: 6; Jer. XXXI: 19. Ewaldius sane quidem in paradigmatis 6 ) et in gram- 
matica 6 ) affert formam äntra; sed num talia umquam invenerit, an ad similitudi- 
nem aliarum formarum conformaverit, non dicit. 

A verbis yy haec ila differunt, ut literam intercalarem in perfecto non assumant, 
quod quidem exspectares ex consuetudine linguae Hebraicae stirpibus praeter modum 
correptis subveniendi. Sed tamen in verborum sanorum declinatione babemus, quae 
respondeant. In conjugationibus Piel et Hiphil longae vocales prima? forma eadem 
ratione commutantur; idem tit verbis intransitivis conjugationis Qal. Simul accentu 
reducto, ne ceteris verbis verborumve formis nimis similes fierent, caverunt, «rap nnp 
dicentes. 

Quum autem inter radices concavas et media» geminatse tanta sit in tota ver- 
borum cohformatione cognatio, non est mirandum, si quaedam radices suas fines quasi 
transgressae sint, illarum naturam imitatae. Cujus modi sunt ntt Lev. XIV: 42; Jes. 
XLIV: 18; sipnrf Ps. XLIV: 15; LXXI1I: 9; ttan forma pausalis, quamquam in plurimis 
codicibus est %n Job. XXII: 12. Quum porro quaedam personae perfecti Qal ac- 
centu tantum distinguantur, facile fit ut, acuta altera syllaba illis justo magis similes 
videantur, cujus generis exempla affert Olshausetuus Gr. $ 233 d. Mich. III: 20 
nobis occurrit forma Dti&te, cujus prior vocalis varie explicata est. Minus probabile 
erit hane mediae radicali jod tribuere, etsi Ar. <j£li mediae je est. Potius conside- 
randa est vis terminationis illius, quae tonum semper in se trahit. Ac quum in forma 



•) Ausf. Gr. pp. 6, 516. § 196. b. 




De verbis Hebrseorum cpncaviB queestiones. *1 

rprnb^ Psal. II : 7, quum suffixo aucta sit, brcviori literae chireq nativa cesserit, eadem 
oausa huic formae subesse potuit. His vero difficilior est forma HE^n Zach. XIV: 
10. Ewaldius 7 ) ad hane formam illustrandam aflert verborum concavorum in ra- 
dices mediae gutturalis transitiones, linguas Hebraicam et Aramaicas comparanti haud 
ita raras. Ac quidcunque de hac re sentimus, secundae radicalis est vestigium, quae 
jam abjecta denuo apparere contendat. 

Declinationem perfecti Qal participium benoni per analogiam, quam diximus, 
sequi solet, idque tam accurate, ut diversitas, qua3 alias non numquam cernitur in- 
ter verba perfecti a, perfecti e, perfecti o, in hac forma inveniatur, et ad similitu- 
dinem perfecti accommodetur. Quae similitudo, si aliq. ratione explicatur, in varios 
induxit errores. Ita Gesenius haud scio, num recte viderit, qui ad hane formam 

intelligendam adduxerit Arabicum participium (ds, nam haee forma Syriaco 5eJ-o ac- 

curatissime respondet et Hebraice nihil aliud esset quam Q\p. Neque facile hane 
formam a aip ortam esse crediderim, nam haec potius Piélica est 8 ), et ejus con- 
jugationis sequitur significattonem. Sed analogia illa, quam posuimus, habet quo de- 
fendatur. Quod si participium benoni haud inepte rabbini formam qotel nuncupa- 
verunt, eam saepius quam alias formas praedicati vicem gerere reputantes, minime 
erit mirandum,. si hoc participium, quum alias infinitivi construeti aut imperativi si- 
mile futurum esset, formam, perfecti assumpserit. Formae hujus participii verborum 
perfecti a et perfecti e tam saepe occurrunt, ut diversos locos afferre supervacaneum 
sit; rariora sunt, quae ad verba perfecti o pertinent. Praeterea ab aliis non facile 
distinguuntur, qua est syntaxis Hebraica varietate et simplicitate, sed ■rtKn fbin 
Prov. IV : 18 quo loco Fuerstius * J perfectum agnoscit, Ewaldius 10 } autem in- 
finitivum absolutum, quum participium "jbin antecedat, cum Olshausenio *) partici- 
pium statuere non dubitamus. Sed procul dubio sunt formae illae D^ioia Es. XXXII: 
30 et o^ota Zach. X: 5 quum terminationem nominum habeant. 

Infmitivus quoque absolutus per contractionem existit, sive eodem modo con- 
tractum eum esse putamus, atque perfectum, sive longam vocalem, quemadmodum 
fiat in conjugatione Niphal, diphthongi vices gerere arbitramur. Ad infinitivum con- 
struetum, imperativum, imperfectum explicanda formas quasdam veteres et inusitatas 



') 1. c. § 113. a. 

') Quamquam signum conjugationis Piel amisit; v. Ewalditjm, Ausf. Gr. § 144. b. 
•) Concordantice s. v. -flN. 
10 ) 1. c. § 238. b. 
f ) Lehrbuch der Hebr. Sprache § 168. c. 



22 A. M. Malmström. 

afferre solebant. Qua quidem in re verendum est, ne eas formas fingamus, quae 
ab indole linguae Hebraicae prorsus abhorreant. Ita quum in conjugatione Niphal 
longam vidissent vocalem, quam alias non invenerant, formam primariam ba/pa éxco- 
gitabant 2 ), quae ad consuetudinem lingua* Hebraicae male quadrabat in perfccto voca- 
libus a-o formam plane passivam non reflexivam exprimentis. At tamen hae formae 
antiquitatem saepe redolent, si quidem formas in quibus inaequalitas maxima occur- 
rit, praefixi vocalem cum antiquiore dialecto Arabum communem habent. Nam si 
inter brevium vocalium quantitatem distinguere licet, brevius quam Pathach chireq 
parvum, quod appellatur, visum est. Linguae Arabica et Hebraica tono differunt. 
Fit autem interdum, ut quae in Arabico sermone est a litera acuta, apud Hebraeos 
in i literam, quae tono careat, quasi transeat. Atque ut ex linguis comparatis ap- 
paret debiles consonas in voeales mutari eoeptas esse, antequam tribus Semiticae se- 
jungerentur, hane quoque vocalem communis originis cum Arabica habent memoriam. 
Nam apud Syros eandem invenimus formationen), atque in Hebraeorum verbo sano 8 ) ; 
Aelhiopes a literam non admittunt nisi radicalium debilitate coacti, quemadmodum 
fit apud Hebraeos. 

Ut autem contra morem Hebraeorum, qui, si qua ratione fieri possit, praefor- 
mativa schwa simplice pronuntiant, verba concava in imperfecto conjugationis Qal a 
vocalem admittant, id non radicalium fert natura, ut in verbis prim* gutturalis, sed 
compensationis quaedam lex, qua, ne nimis verba contrahantur, caveatur. Hane le- 
gem quum alias saepe in conformationibus verborum concavorum persequi licet, tum 
si imperfecturn conjugationis Qal respicimus, intercalari syllaba * patefit, qua, ut sem- 
per verba ?*, ante terminationes, qua? a consona incipiunt, utuntur. 

Sed quamquam non sine causa formam Arabicam jaqtulu asciverunt ii, qui 
originem formae Dip* indagare sunt conati, haec similitudo ad vocalis *) originem in- 
telligendam non sufficit, quum damma Arabicum duabus vocalibus schureq et cho- 
lem respondeat, videndum est, si qua ratione aretius cum consuetudine linguae He- 
braicae conjungi possit. Hiijus autem dialecti una est lex satis late pervagata, ut, 
si vocalem vocalis sequatur, aut una ex duabus elidatur, aut, quum diphtongos asper- 



a ) v. Lindberg, 1. c. § 171. 

8 ) Vocalis revozo quam sub praefixo Syri habent, quum inter primos sonos a et t sit in- 
termedia, quamquam a nonnumquam respondet, natura et usu magis cum chireq magno He- 
breorum convenit, nisi quum plene scribitur. Et ob eam rem quoque propius illam ad simi- 
litudinem vocalis i accessisse probabile est, quod et in lingua Neosyriaca 1 non é pronuntietur. 
Hoc etiam ex comparatione cum lingua Chaldaica confirmatur, ef. Syr. ^£jufi2 cum Ghald. VttpFi 
cet. per totam verbi declinationem. 



De verbia Hebrceorum concavis queestiones. 55 O 

rietur, in longas vocales, si quando tales vocalium concursiones existunt, transeant. 
Quum autem ifiaequalitas liarum radicum ex ea re maxime consistat, quod vocalis na- 
turam accipit altera radicalis, vocales vero ese, quae maxime t et ■» literis respon- 
deant, sint schureq et chireq, duo fieri possunt. Quum enim in vocales inciderunt, aut 
cum iis coalescunt, ut vocalis illa intermedia cholem exsistat, aut una ita praevalet, 
ut colorem alteri quasi adspergat. Hoc vero factum esse videmus in infinitivo con- 
structo, imperativo et imperfecto conjugationis Qal. Neque mirandum erit, si, quanta 
est in linguis Semiticis consonae vis, eå vocalis, quae radicalis vices gerit, alteri 
suam dat appellationem, ut pro forma jaquom jaqum exsistat. Ät quum in impe- 
rativo pluralis feminiili forma longa terminatione na crescit, ratio syllabae, quae apud 
Hebrseos semper pollet, efficit ut cholem, quod initio ad formam pertinuit, in forma 
revertatur. Quod ne in imperfecto fiat, longa illa vocali ■» inserta, cavetur. 

Quum autem ea fere est conditio eorum verborum, quae sunt perfecti a et per- 
fecti e, alia ratione "rtN, löia cetera imperfectum exprimunt. Horum media radica- 
lis, quum naturam vocalis nacta vocalem patach per transpositionem sequatur, cum 
ea in diphthongum coalescit, quae vocalis evadit inter duas, qu# initio fuerunt, inter- 
media. Nam ut in verbis yy, ita in concavis fieri solet, ut si prima radicalis vocali 
destituta sit, altera vero suam habeat, prima radicalis eam accipiat vocalem, quae in 
verbis yy geminationi aut suppleat, aut anteeat, sed quae in concavis gravitate radica- 
lem latentem indicet. Ita forma; -nar et a l i:r conflatae sunt. 

T T 

Sed qui linguae Hebraicse insit varietatis amor, in formas incidimus, quas aliter 
explicemus, necesse est. Forma ttrtafi et quae sunt ejus generis, non ab ea pri- 
maria, quam nuper posuimus, oriuntur, sed cum verbo sano magis congruit. Sed 
consimili ratione vocalis cholem exstitit, eadem causat cur praeformativorum vocalem 
produxerint, syllabae natura mutata subesse apparet. Alia verba duplicem admittunt 
imperfecti formam, unam, quae est verbi a*ip quam supra descripsimus, alteram quae, 
sive verborum mediae geminatae similitudinem secuta est, sive formae alii antiqttiori 
in ultima syllaba a utenti originem debet, cum verbo -rtN convenit. Ut ex radice 
Jta imperf. Jrtian Am. IX: 5 invenimus sed Psal. XL VI: 7 ^ttJn? ex radice tfn 
fit Jes. XXVIII: 28 tfna* sed. cap. XLI: 15 tf«nh. Ac quum imperativus ad idem 
genus pertinet et imperfecti declinationem semper fere sequatur, minime est miran- 
dum, si eadem ibi varietas occurrk. Ejusdem igitur radicis habemus Dtfn Am. I: 
3, ut mos est, sed Mich/lV: 13 -»wi-r, in qua re tamen toni mutationem nonnihil 
valuisse probabile est. 

Haec, quae de origine imperfecti verborom i* docuerimus, vera esse ex apocopato 
illo modo confirfiiari videtur. Quamquam enim vocalis qibbuz magis est 1111 schureq 



* 

24 A. M. Malmström. 

vicina quam qamez chatuph, forma jaqum antecedente vav conversivo non tit jaqum 
sed jaqom. At contra ex imperfectis verborum *y, quorum indicatiVus, si hoc no- 
mine omnino uti licet, saepissime in ultima syllaba cholenT habet, quia acuitur ultima 
vocalis — riam tertia radicalis, nisi in fine posita esset, esset geminanda — formse 
fiunt, qualis est dvi Ex. XVI: 20. Sed brevem vocalem qamez chatuph litera? 
cholem örtum debere apparet ex iis locis, ubi forma conversiva in pausa occurrit. 
Quod si non numquam accidit, chamez chatuph in cholem, unde örtum est, transit, ut 
Reg. XXI: 27 Dte*-.. Ex quibus apparet formam o*p-, etsi cholem, ut media vo- 
calis, aptius diphthongo respondeat, in ultima syllaba o vocalem celare, quae quum 
in pausa forma? conversivae omnino ultimam vocalem acuere contendant, rursus in 
conspectum venit. 

Participium Paul secundo loco vocalem longam habet, et quae numquam mute- 
tur. Quum prseterea sonum habeat eundem, quem media radicalis in vocalem con- 
versa, cum ea, postquam forma eadem ratione, qua perfectum, ad brevitatem redacta 
est, facile coalescit. Atque per se intelligitur, vocalem, quae ita exstet, étiamsi défective 
interea scribatur, ut D^btt Jos. V: o, semper produci. 

Quum de verbis i? mentio esset, ex lingua Aethiopica nativas formas, unde 

ceterae deducerentur, quaerebamus. Atque etiam in verba ■>? apud Aethiopes inci- 

dimus, quse in perfecto prima; conjugationis secundam moveant radicalem, ut maiasa, 

raiaza, saiaba, saiafa, daiana, quae a Iadolfio ut prima 1 conjugationis affe- 

runtur, sed de iis non minus quam de illis dubitatur, et forma fajatevo Gen. XLIX: 

19 a Dillmannio secundae conjugationis esse putatur. Sed apud Hebraeos nativae formae 

multo certiores sunt. De verbis quae simul nb sunt non loquor, ut rrn et ht, ilam 

* * 

illic tertia radicalis, ne media torpescat, impedit, efc radice yy fingitur ns^y Jer. 

IV: 31 e rad. :tn fit Tja*» Ex. XXIII: 22. et part. a^jh, quoduno saltem loco 

1 Sam. XVIII: 29 in tali junctione positum est, ut pro verbo habeatur necesse sit. 

Ha*c vero exempla sola sunt declinationis, quae, nisi Ludolfio iides est habenda, an- 

tiquitate linguae Aethiopicae anteit. Lingua Arabica ejus generis perpauca servavit, 

ut cLc. quod in imperfecto v>**« facere potest 4 ). Apud Syros talia non facile in- 
veneris; radicis media; jod habeas vestigiiim in imperfecto radicis *Jj&, fela* nam 
perfectum verbi -4a.*, maxime videtur verbo perfecti e vel si originem altius repeti- 
mus perfecti t « örtum debere. Chaldaismus vero, qui est insertus scriptis Judaeorum, 
majorem cum Hebraeis similitudinem praebet, ut forma? mediae jod, quales sunt 
D - »-, [rrfc] D^u?, spT haud ita raro inveniantur, sed formae o^n parcens Jer. XXI: 



*) De Sacy, Gr, År. § 449. 



j 



, De verbis Hebreeorum concavis quaestionee. *5 

12, X^l ex8uttans Prov. XXIX: 6 potius motam literam olaph quam nativum * 
oslendere dicerem. In. dialectis Mandaica et Samaritana medium jod in imperfecto 
nobis interdum occurrit, a Mbrxio et Nobldbkio forma )Wis affertur; in Sa- 
maritana habemus yr* Gen. XVI: 5. 

Verba ->y in perfecto conjugationis Qal, nam in ceteris conjugationibus verba 

19 sequuntur, quemadmodum apud Arabes quoque in conjugationibus derivatis formae 
mediae jod et mediae vav conveniunt, duplicem declinationem ostendunt; aut euim ut 
verba iy perfectum fingunt, aut propriam habent conformationem ac suam. Qiiae 
huc referenda sunt consimili ratione atque imperfectum verbi Dip videntur exsti- 
tisse. Sicut enim secunda radicalis vocalis naturam assumpsisset, ea ita praevaluit, 
ut ceteras vocales auferret. Haec forma ut Hiphilicum sonat, ita conjugationis illius 
sequitur similitudinem, ut ante afformativa, quae a consona incipiunt, inserta litera cho- 
lem caveatur, ne corripiatur gravissima litera, quae secundam radicalem contineat. Ea 
tamen re ab Hiphil discrepat, quod syllaba caret praeposita, quae quidem majoris 
momenti videatur, quam quae sigpificatione servata tolli possit. Qua quidem in re 
analogia aliquantum contulit, eoque magis quum tales radices indies evanescerent et 
u fierent. Sed tamen, ut form» Arabicae jU et J3 f quamvis diversis principiis de- 
ductae, contractione similes evaserunt, quum a forma dij? np non minus absit quam 
a 'p-i forma yi 9 et declinatione vestigium medi» radicalis omnino pereat, non in- 
epte Gesbhius aliique formas yt, ja radici mediae jod vindicaverunt. Ad eam sen- 
tentiam confirmandam, quam exposuimus, magni momenti est forma "pv Gen. VI: 
3. Hoc verbum cum Septuaginta, versione Syriaca Saadia habitabit vertimus et 
radici iii referimus. Sed rabbini et qui eos secuti sunt, quum Arabica comparare 
nolint — in qua lingua diserte inter radices ^, ^ et e)b, ^p distinguitur — 
judicandi significationem i nes se statuunt. Nobis vero hic locus, ut est perantiquus, 
ita illa linguae Hebraicae aetate, qu« a communi Semitarum ortu minus abesset, in- 
ter diversas radices distinctum esse ostendit. 

Infinitivus absolutus, si suam declinationem verba *;* habent vocalem chireq 
magnum habet ut rrn Jer. L: 34. Haec vero forma per analogiam cum infini- 
tivo constructo videtur effecta, sed praeter eam alia occurrit, quae, si leviter rem in- 
spicias, eadem est atque verbi Dip in conjug. Qal, sed tamen, si originem ante 
oculos habemus, non minus a "pa quam a ]ta derivari potest, quemadmodum apud 

Arabes ^*±* pro f^^ facit \yi* — nam apud Hebraeos litera cholem persaepe diph- 
thongo au respondet. Infinitivus constructus, imperativus, imperfectum eadem ra- 
tione exsistunt atque eaedem formae verbi i?, ut in his omnia illis respondeant, nisi 
quod imperativus plur. fem. verborum *»? non invenitur. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 4 



26 A. M. Malmström. 

Quum paullo ante de verbis mediae jod mentio esset, formas attulimus, in 
q u i bus media radicalis moveretur. Huc pertinet verbum 37a, quod etsi substantivi 
naturam magis magisque assumpsit, tameo ipsum per se argumento est — nam hane 
formam veteres jam in temporum numero habuerunt — Hebraeos de verbis ">? fuisse 
conscios. Sed präster hane pervetustam conformationem ea invenimus, quae eadem 
ratione qua form» verborum n* fingantur, ut ]-r Gen. XV : 14; Jer. XXX : 1 3. Ut 
inter verba iy me, ita radix yb participium )h facit pl. D"»A Neh. XIII: 21. Par- 
ticipium passivum non sequitur formam qatäl, sed eam, quae cum illa maximam 
habet cognationem, formam qatil. Syllabis deinde contrahendis, ut de origine formas 
trtp supra docuimus, ex sajim fit n*>w Obadja comm. 4. 

Ac ne forte quis formas, quas nunc sumus explicare conati, ob eam rem pro 
Hiphilicis habeat, quod duplex sit declinandi ratio, una ad conjugationem Qal, altera 
ad Hiphil accomodata, reputet persaepe in lingua Hebraica duplicem exsistere decli- 
nationem. Nam et inter ipsa verba i? magna est varietas atque inconstantia; eadem 
cernitur in imperfecto primae formae verborum ??, in nonnullis conjugationibus ra- 
dicum rft, ut de- ceteris taceam. 

Tres igitur rationes radicum ■»* declinandarum invenimus, unam, quae priscam 
vetustatem redoleret, duas, in quibus analogiam plus minusve valuisse probabile esset. 
Hae tamen maxime cum indole linguse Hebraicae conveniunt, quae speciipen est Se- 
mitismi posterioris aetatis. Cui quamvis semivocalium confusio propria fuerit, ut 
literarum, ita linguse antiquitate ceteris linguis nonnumquam anteit. Hoc praeter 
cetera fit servata memoria radicum ■»*, quae apud Semitas septentrionales maxime 
evanuerunt sed tantum in conjugatione Qal fieri po tes t, si excipias verba rrn et ht», 
quae propter ultimae radicalis debilitatem per omnes formas mediam servare possunt. 
Cetera vero in formis derivatis ad similitudinem verborum i? effinguntur. 



Conjugatio liphal 

Sequitur, ut eam conjugationem disputatione perstringamus, quae ab omnibus 
fere grammaticis justis de causis primae illi proxima habetur. Nam etsi Väter mi- 
nus audiendus est, qui hane ut passivam primariae adjunxerit, et origo et significatio, 
sive linguam Hebraicam, sive Arabicam respicimus, eam ut reflexivam primae adjunc- 
tam esse ostendunt. Nota vero hujus stirpis, si rem universam spectamus, est n prae- 
fixum, quod quidem in aliis linguis alia ratione effertur. In lingua Aethiopica, quae 
perantiqua sane ratione ex omnibus stirpibus reflexiva, quae respondeant, effingere 



De verbis Hebraorum concavis quaestiones. 



27 



■ 

studuit, huic similem formam quadrilitera non nulla faciunt tantum, ut anguadgada 
tonuit ansåsava versatus est. Significationem reflexivam maxime habet, sed quum 
Aethiopes ad hane notionem exprimendam fortiori suffixo ta, quod illi significatione 
vicinum in ceteris dialectis usu venit, longe saepius uterentur, meram intransitivam 
originis obliti ex ea fecerunt, ut novo etiam praefixo reflexiva fingere possent. Hane 
vero syllabam an Arabes extenuaverunt vocali kesra efferentes, sed ibi quoque ad 
significationem primae form» praefixi additur notio, quae sine dubio pronominis est 
illius, cujus habemus vestigium in Arab. U* ipse Syr. £<» et \L) , et, ut jam dixi- 
mus, in praefixo imperfeeti 3 pers. sing. apud Syros. Sed etiamsi ex bis verbis 
et ex Aethiopica forma colligi potest praefixum conjugationis Nipbal inilio fuisse an 
vel han, apud Hebraeos in perfecto et participio levissima vocalis inipulsione enun- 
tiatur, qua duae consonae incipientes efferri possint. Sed ut Semitae persaepe inte- 
stina voeum eonformatione externis suppeditant, ita in verbis ny et '? et ??, quum 
ex harum radicum consuetudine stirps sit in brevitatem redaeta, syllabam antece- 
dentem videntur auxisse. Quamobrem verba iy et ■»* hane conjugationem non ad 
exemplum niqtal, sed naqial omformare dicuntur. Tali modo idem praefixum apud 
Aethiopes in nominibus effertur, quae e stirpe, de qua mentionem fecimus, derivata 
sunt 5 ), ut naguadguåde tonitru Hen. XVII: 23. 

Verum si quaerimus, qua ratione hac forma nativa usi sint, alia fortasse opus 
erit explicandi ratione atque ea, quam ad primam conjugationem declarandam maxime 
adhibuimus. Nobis enim reputantibus magnam inter verba concava et yv similitudinem 
venit in mentem transpositionis illa lex, qua tam saepe ista verba conformantur. Qua 
lege praecipitur, ut si prima radicalis vocali careat, altera vero vocali instrueta sit, 
prima alterius vocali utatur, altera autem cum aliqua ex vicinis coalescat. Ut flat 
ex naquam primum naqaum deinde naqom, aspernantur enim diphthongos. Vocalis 
autem cholem, quae, quod inter duas u et a est intermedia, ad diphthongum au 
supplendam usurpata est, quum quiescentem literam contineret, semper manere de- 
bebat, etiamsi tonus, quum terminationes additae sunt, loco migrat 6 ). Neque enim 
illa diphthongus, quae in verborum "£ et "% conjugationibus Niphal et Hiphil invenitur, 
umquam aut corripitur aut mutatur. Atque etiam ea, quae in perfecto Niphal horum 
verborum 3 pers. sing. nobis occurrit, in iis personis, quae aliquantum augentur, non 
numquam retinetur, ut in forma ontafca Hez. XI: 47; XX: 34, 41, sed multo 



') DlLLMANN, 1. C. § 87. 

•) Judsei occidentales nostro tempore hane literam au appellant; ef. Arnheih Or. d. Hebr. 
Sprache p. 2. 

4* 



28 A. M. Malmström. 

ssepius in schureq transfertnr. Haec tamen vocalis longa est ut altera et ut illa 
radicalem continet, ettamsi defective per qibbuz exprimitur, quod fit Jes. X: 13 
■^533. Longarum autem vocalium partitionem quandam viri docti fecerunt, ut prinx> 
loco eam vocalem *) posuerint, quae a diphthongo ortatur, breviorem autem scliureq 
esse putarint. Sed ad formas 'rrtaaj, '»rrttfoa, et quae sunt iis similes, effingendas 
videndum est, ne aliae rationes valere potuerint. Quod si primum intercalarem Ulam 
literam diligentius contemplamur, sive est cholem, ut in perfecto, sive segol, ut in 
imperfecto, specimen videtur esse intestin» illius conformationis, de qua supra diximus. 
Docetur sane quidem illam literam insertam esse, aut ut audiatur conson» gemina- 
tio, aut ut producta maneat longa illa syllaba. Sed hac litera etiam vis additur 
slirpi propter radicalium debilem naturam praeter modum decurtate. 

Quaeritur autem, unde illa syllaba intercalaris orta sit. Qua in re id primum, 
quod animadvertamus, dignum est, syllabam illam non semper esse eandem, sed aliam 
perfecti, et earum formarum, quae illud tempus sequantur. Deinde primo aspectu 
apparet, imperfecti segol plenum convenire ad eam vocalem, qua illorum temporum 
formse quaedanr terminentur, si cum suffixis conjungantur. Formae vero ill» saepe 
antiquo liabitu excellunt ; perfectum ex. c. Hebraicum ante qusedam suffixa eam prse- 
bet formam, quam in lingua Arabica invenimus, imperfectum saepe vestigium habet 
terminationis illius, quam in lingua Himjaritica deprehenderunt Osiander, Ewaldius 7 ), 
alii. Haec adjumenta appellationis antiquiore linguse aetate pro cujusque radicis na- 
tura variari fortasse potuerunt, donec nonnulla ex multis, quum memoria originis 
earum sublata esset, sermone trita omnibus similia permauserunt, quibus radicibus 
concavis et surdis brevitate nimia laborantibus subvenitur. Ha? formse si ita via atque 
ratione fingi potuerunt, explicatione Boettchbri 8 ) non opus est, qui vocalem cho- 
lem, dissimilationis lege, ut ajunt, in schureq mutatam esse docet. Eam rationem 
supervacaneam esse etiam ex alia re patet. Constat enim verba concava, qua vi est 
syllaba contractaeam etiam ante suffia n^, -> , *\ acuere. Participium in his verbis, 
ut in sanis, perfectum sequitur. Ut autem terminatione acuta aucta est, cholem in 
schureq transit ut d^mj Ex. XIV: 3, sed in pausa quum syllaba contracta tonum 
recuperat, cholem restituitur, ut scribatur nDto: Esth. 111: 45. 

Nounullse radices in temporibus Perfecto et Participio alias conformationes ad- 
hibent. Ita radix bto mediam radicalem dagesch illo forti cum prima conjungit. 
Habemus igitur ft 1 »: Gen. XVII: 27 et part. plur. D-Vma Gen. XXXIV: 22. His 



7 ) Ausf. Qr. p. 514. adn. 1); ef. Osiander 1. c. passim.. 
•) Ausf. Lehrb. d. Hebr. Sprache § 345: 3. 



De ver bis Hebraeorum concavis queestionee. a9 

similia sunt, qu» in imperfecto Qal a radicibus yy duplices form» finguntur, sed 
illic ea conformatio latius patet; in Targumis vero et posteriori Hebraismo talia s»- 
pius usu veniunt. Quod autem imprimis hane radicem tali ratione conformaverunt, 
a . natura prim» radicalis forsitan pendeat, quippe qu» nativ» medi» radicalis appel- 
lationi vieina sit. Quamobrem, quum duabus rationibus radicali amiss» suppedita- 
verit syllaba longa et dagesch forti, in prima syllaba vocalem i habet. Quod etiam 
form» n*i*a accidit, Zach. II: 17. 

Ex ea lege, quam supra posuimus, verba ■»* in conjugationibus derivatis ad 
verborum i? accedere simititudincm una forma, qu» ad conjugationem Niphal per- 
tineat, excipienda est. Ea forma est tt: coctum, feretdum Gen, XXV: 29; 2 Reg. 
IV: 38 — 40. Hagg. II: 12. A nativa forma, quam quis nasjad fuisse conjiceret, 
primum nästad factum est, deinde prsevalente radicali nasid. Qimchius, Coccbjus, 
alii ad radicem itd hane formam retulerunt, sed illius apud Hebrseos ceterum non 
exstant vestigia. Fuerstius eandem agnoscit conformationem quam ii t:, sed ta- 
men, quum radices ^ omnino aspernetur, sub radice -fii hane vocem affert. Ge- 
senius denique et Olshausenius conjugationi Niphal eam vindicare ausi sunt. Hos 
Ewaldius quoque sequitur simul viam indieans, qua exstiterit. Est enimvero spe- 
cimen leg'» analogi», tam late vägat», quam deprehendimus. Sed h»c analogia ob 
eam rem imprimis ad hane vocem conformandam polluit, quod radicis ■>? memoria 
Hngu» inesset ef. Ar. olj j^ opibus auxit, sed adhibetur imprimis de fluviis cre- 
scentibus et ultra ripas redundantibus, quo in genere dicitur J*^ ofj. 

Perraro accidit ut radix iy conjugationem Niphal faciat, quasi verbum ?? sit, cujus 
generis est forma pausalis ->tt: Jer. XLV1II: 41a radice -flfc, quam in oratione 
connexa in ultima syllaba vocalem patach habuisse probabile est. 

At in imperfecto et iis, qu» cum eo coh»rent, aliam viam sunt ingressa. Nulla 
enim ibi litera intercalaris occurrit, sed tamen vim suam retinet longa illa vocaiis, 
ac ne in illis quidem syllabis corripitur, qu» initio composit» fuerunt, in quibusque 
alias longa vocaiis in ultima forma talia pati solet, quod apparet, si formam n^bn 
inspicimus. In tota igitur hac declinatione syllaba contracta, a quibuscunque orta 
est principiis, eadem est, sive literam cholem continere videtur, ut tit in inf. abs., 
sive sere aut patach ei respondet, quod in ceteris formis fieri potuit. Sed infini- 
tivus construetus uno saltem loco ab absoluto difiert Jes XXV: 10. lzPnn, quod 
tono migranti tribui forsitan possit. 

Declinationis radicum yy nonnihil particeps est radix o v., nisi quidem alia cum 
Gkseiuo radix iis formis subesse statuenda est, qu» mem literam geminant. Sunt 
enim quum imperativus *na-in Num. XVII: 10, tum imperfectum ^tt-r Ez. X: 45, 



1 



30 a. M. Malmström. 

47, 19, tali ratione formata. In quibus exemplis quum noonulli codices da ge sch 
omittant, has formas ceterum a verbis yy discrepantes radicibus iy referre non du- 
bitamus. In&qualitatis vero causam in his radicibus eandem fuisse jure suspica- 
mur, quam supra in formis radicis b*itt invenire visi sumus, mediae radicalis cum 
altera radicali cognationem. 



Gonjugationes intensiva. 

Hoc titulo eas amplecti placet conjugationes, quse iteratis una alterave radica- 
lium fiant. Tres tantum habet verbum sanum conjugationes, quae huc pertinent; 
in concavis vero tanta est multitudo conjugationum, tanta formarum varietas, quan- 
tam nulla ex dialectis ne Aethiopica quidem praebere possit. Sed omnibus id com- 
mune est, ut unam duasve radicales iterent, aut ex iis, quae ita conformat» fuerunt, 
oriantur. Quamobrem, quum in ceteris conjugationibus verba concava saepe verba 
mediae geminatae declinatione secuta sint, ut difficile esset inter tam vicina genera 
distinguere, in his conjugationibus non aliter atque ex ceteris formis comparatis di- 
stingui potest, num consona iterata radicis sit, an conformationi radicis tribuenda. 
Tales igitur formse, quarum tres radicales non pro certo ståtui possunt, eorum sen- 
tentiam vehementer commendare videantur, qui ad duas radicales omnes voces re- 
vocant. Sed quum consonae debiles initio firmae fuerint, quod supra probare conati 
sumus, et formarum varietas minor fuit et conjugationes magis distinctee, ut cui 
quidque radici pertineret, clarius apparuerit. 

Ut enim ad singulas transeamus Conjugationes, Piel, Pol, Hithpael simul 
trSfctari possunt, quoniam stirpis conformatione arctissime cohaerent. Quin etiam in 
lingua Arabica Piel et Pual unam speciem, ut aiunt, constituunt, in Aethiopica om- 
nes una classe comprehenduntur. Ceterum verba concava perraro has stirpes ad- 
hibent, ac si quando occurrunt, non magnam insequalitatem praebent. Nam consona 
iterata et ipsa vim atque appellationem servat, neque vocalem antecedentem vehe- 
menter commutari patitur. Atque Semite meridionales in hac stirpium classe for- 
mas rectas faciunt, Septentrionales autem varia ratione tales stirpes conformaverunt. 
Syri enim, qui debilem consonam, quum acuere cupiunt, saepe jud litera exprimunt 
sine ulla difficultate formas Pael et Ethpael faciunt, ut media radicalis, exceptis sane 
haud paucis, jud litera sit. Eodem modo eeterae dialecti, Mandaica, Chaldaica, Sa- 
maritana has conjugationes faciunt. Hebraei in his formis effingendis, ut in ceteris 






De verbis Hebroorum concavis quaestionee. 31 

rebus, inter meridionales et septentrionales quodammodo intermedios se prsebent. 
Maximam enim partem rationem Arabum Aethiopumque sequuqtar mediam ra- 
dicalem geminantium ut 'a-w Psal. CXIX: 61 ; -fly 2 Reg. XXV: 7; Jer. XXXIX: 
7; LU: 11; ipf. •*»■» Ex. XIII: 8; Deut XVI: 19; *am:r Job. XIX: 16; \wn 
Eccl. VII: 13; nniyPsal. CXIX: 78; inf. cstr. MJfc Thrl Hl: 36; Am. VIU: 5; 
3 ipf. »r Job. VIII: 3, XXXIV: 12; Psal. CXLVI: 9. Pual part. masc. iwa 
Eccl. I: 15; rrtna Jer. XXII: 14. Hitbpael 3 pf. pl. nwm Eccl. XII: 3. Ea vero 
verba, quae eadem sunt nb, commemorare omitto, nam eorum secunda radicalis såna 
est; e quibus verbum rrn in his conjugationibus haud raro usurpatur. Syroruin 
declinandi modum sequuntur form* nna»n Dan. 1: 40 si quidem pro verbo *>y ha- 

• 

beri non potest, quod derivatis non confirmatur, quod unum tantum lingua Hebraica 

prsebet a 1 »! Ez. HV1II: 7, neque ex lingua Arabica ef. J^- peccavit v>> pecca- 
tutn, crimen, D»p Esth. IX: 31, 32; ttrp ibid. comm. 27, 31; inf. cstr. wp Ruth. 
IV: 7; Esth. IX: 21, 29, 31; Ez. XIII: 6; ipt. c. suff. *»ip Ps. CXIX: 28; ipf. 
parag. rnppM ibidem comm. 106. Sed si hsec omnia exempla accurate intuemur, 
eas ad posteriorem Hebraismi aetatem maximam partem pertinere, qua Syriasmi multo fre- 
quentius, quam antea factum est, inveniuntur. Quamcpam form» *ia-:*Dsn Jos. IX: 
. 12 et *n*tMPi (sic enim pro recepta forma ^»öx*» legendum esse censernus) tales 
conformationes ne hac quidem aetate Hebreis incognitas fuisse ostendunt, nisi forte 
causa litere jod est quserenda in origine hujus formae, quae nominibus "T* n-nx 
oritur. Deinde videndum est, ne quid in hac re effecerit radicalium natura. Nam 
quum radices am et Dip labialibus terminentur, sonitus rationem ad mediam radi- 
calem commutandam nonnihil contulisse probabile est. 

Sed multo saepius accidit, ut hae conjugationes aliis compensentur. In eadem 
significatione igitur Hebraei conjugationibus Pilel, Palal, Hithpalel tam saepe utun- 

■ 

tur, ut nonnuIK grammatici, ut Fuerstius *), Leeius 10 ) alii inter has et illas non 
distinxerint. Quod ob eam rem maxime fecerunt, quod significatione conveniunt, 
sed totam conformationem aliam esse per se liquet. De harum conjugationum ori- 
gine Ewaldius ita docet: "radices inquit i* tertiam radicalem, si såna est, repetunt, 
ut post primam vocalis o sonet. Ejusdem sonitus sunt verba ??, quum immuta- 
bilis o litera geminationem medise radicalis compensat* *). Conformationem hujus stir- 



•) In concordantiis. 10 ) Hebrew Orammar. 

f ) 1. c. § 121. a. Gbbenius et Olshausenius 33*10 ^oel appellant, quamquam hic tales 
formas diversa ratione explicari posse concedit. Arnheimius 22*13 et Ott^p conjugationi Piel 
ammmerat sed Pilpel, Polpal. Hithpalpel sno nomine affert stirpes rednplicatas (Afterstamme) 
eas appellans (§§ 78, 132). 



1 



32 A. M. Malmström. 

pis in verbis yy per se liquere dicit, et ab illis ad haec esse translatam. Analogi» 
vim igitur hoc locp agnoscit, qua certe nihil in bis conjugationibus saepius occurrit. 
Sed quum origo litern cholem via ac ratione explicari possit in verbis i?, proba- 
bilius est eam huic propriam initio fuisse, sed compensationis et intestinae confor- 
mationis lege illi esse communicatam. 

Sed haec artificiosius quam verius disputantur, si cum Ewaldio stirpem Poel 
ponimus. Huic permultum tribuit et a ceteris, quum iis, quarum iteratur radicalis 
(Steigerungsstämme), tum iis, quae syllaba preposita formantur (Causativstamm, 
Reflexivstamm), sejungit atque ei vim propriam et a ceteris longe remotam vindi- 
care studet. Sed uno saltem verbo indicare debuit, cur ex. c. juftb propriam 
habeat formam ac suam, verbum autem aaAo ab alia formam mutuatum sit. Sed 
quum simililudine adjuvemur Semitarum meridionalium, quum tertia Arabum species 
et Aethiopum tertia classis 2 ), si literarum servamus responsiones, paene eaedem 
sint habendae, formam 33*10 conjugationem Poel esse arbitramur. 

His formis quamquam leviter intuenti simillima est arrtp, aliam tamen habet origi- 
nem. Sed casu factum est, ut ex fonte admodum diverso, similes evaserint, cujus generis 
exempla in omni fere lingua cernere licet. Quum autem Poel, Poal, Hithpoel apud 
Arabes et Aethiopes frequenter occurrant, Pilpel vero Polpal, Hitbpalpel apud Sy- 
ros, Hebraeis propriae sunt Pil el, Polal, Hithpalel. Quarum prima a nounullis Palel 
appellari solet, ac fortasse non sine causa, sed Hebraeorum more alii exemplum Pie- 
lis sequentes a literam, qua? apud Syros et Arabes in ejusmodi syllabis inveniri 
solet, — nam hac ipsa forma carent — in brevem i literam corripuerunt. At 
saltem si respicimus, qua ratione forma; verborum ■»* et n? conflatae sint, formam 
Palpel statuere necesse fit, nisi cum Lindbergio dicere volumus nativam formam 
fuisse qivmetn, quae quum in i litera vav quiescere non posset, in qovmem mutata 
esset, quo nihil est ineptius. Atque tamen non sine causa Pilel nuncupatur, quum 
ea vocalis a correptio et in Piel et in Pilpel, in quibus quidem nulla litera debilis 
aut gutturalis incommodet, usu veniat. Sed quod jam supra ssepius observare licuit, 
debiles literas haud secus ac gutturales a literam ceteris praeferre, huic quoque formae 
factum est, unde quum vocalis naturam secunda radicalis sensim assumeret, primum 
diphthongus facta est, ex dipbthongo autem, quemadmodum in Niphal accidisse vi- 
dimus, gravissima vocalis cholem facta est, quae in omnibus formis, quae ad has 
conjugationes pertinent, immutabilis permanet. Conjugatio enimvero Pulal, in qua 



*) Apud Syros conjugationes Pauel, Ethpaual, Paiel, Ethpaial his quodammodo respon- 
dent, sed perraro usurpantur v. Hoffmankium, Or. Syr. § 62. 



De verbis Hebr»orum concavis qucestiones. 33 

aliam vocalem exspectabamus, ad similitudinem activse form* conformata est, genere 
quodam analogise illius, quam supra commemoravimus. 

Ce te ni ni quum vocalis cholem, ut in conjugatione Nipbal factum esse observa- 
vimus, diphthongi au vices gerat, qua? e formae nativa vocali et radicali orta est 
semperque in declinatione permaneat, non multse in bis stirpibus declinandis va- 
rietates deprehenduntur. Duas res tamen, quae hic comrnemorentur, dignas inveni- 
mus. I 1 na est praefixi in conjugatione Hithpalel contractio, qua forma quodammodo 
conjugatioui Niphal fiat si milis. Tali modo contractum est verbuni DtthN Jes. XXXII : 
10. Altera est ea participii conjugationis Palel conformatio, qua analogia cum par- 
ticipio conjugationis Qal ad similitudinem verborum sanorum declinato, praefixum tt 
amittat, participiique prim* forma; simile fiat, ut y&b Hos. VII: o. Quod conju- 
gationi Hithpalel quoque interdum usu venire potuit, ut diceretur orftpn pro orrtpnn 
Psal. CXXX1X: 21. Sed tales conformationes magnam partem potius ad nomina 
pertinent, ideoque nostrae disputation! uonnihil aliense sunt 2 ). 

Atque etiam in stirpibus Pilpel, Polpal, Hithpalpel fmgendis tanta est inter 
verba concava et verba surda similitudo, ut nisi inaxjualitas accesserit aut a ceteris 
derivatis eoncludatur, utri verborum generi referendas sint, prorsus lateat. In utrisque 
eniifl e duabus tantum consonis radix constare videtur, quum in concavis duabus ex 
rationibus corripiatur prima syllaba, qua re fit, ut media radicalis evanescat. Quod 
si jam in perfecto conjugationis Qal in syllaba acuta litera debilis periit, quum sem- 
per syllaba fuerit composita, boc eo magis in illis conjugationibus fieri po tes t, ubi, 
quod jam, quum de conjugatione Piel mentio esset, observavimus, ex consuetudine 
lingu<e Hebraica? prima syllaba corripitur. Exemplum hujus generis est -\p-ip cum 

vocali patach propter literam rcsch, ef. Ar. J* jj* excidit e medio et J%3 unum 

oculum effossum habuit Num. XXIV: 17. böba a radice bio Ar. Jl> JjL lon- 
gus, procerus fuit, 11 produxit in longum, extendit Hiph. b"»orr etc. Jes. XXII : 1 7: 
-oj nbobo ^bobott (Jehova) projiciet te projectione viri. ■»jmscj Job. XVI: 
12, quod quidem verbum apud Hebraeos sal t em concavum est, etsi Arabes habent 

v/fli \J&. Formam rrnKöKö Gesemus a radice trto vel tro derivari vult, con- 

ferens Arab. 1^, sed potius cum Fuerstio et Olshausekio ad verbum ny perti- 

nere putatur — Castellius et Ewaldius baud inepte Arab. Ö£& contulerunt. Cum 
radice concava b*D Ar. J* $+? I, VIII mensuravit Syr. **Zaf id. cohserent formae 
a conj. Pilpel: bsbsi 2 Sam. XIX: 33; obsiba 1 Reg. XVIII: 4; onbsfcs Neh. IX: 



a ) Ewald, Ausf. Gr. § 160. d. 
Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 



34 A. M. Malmström. 

21; ^.»te Geu. XLV: 11; 2 Sam. XIX: 34; »feste 1 Reg. IV: 7; cap. V: 7; 
bsbs Jer. XX: »; 1 Reg. IV: 7; Ruth. IV: 15; qbsbs 1 Reg. XVII: 4; Jpöba 
1 Reg. XVII: 9; bsbm Gen. L: 51; obxbSM i Reg. XVIII: 13: b3>3 • Ps. 
CX11: 3, Prov. XVIH : " 1 4 j Zach. XI: 16; Gen. XLV1I: 12; ?jtoba* Ps. LV: 23; 
nbsbs-; 2 Sam. XX: 23; spbabD* 2 Par. VI: 18. ?j>3b3" V Reg. VIII: 27; 
^nbsbD-; 2 Par. Il: 5; a conj. Polpal Ib3ba I Reg. XX: 27. Ad radicem Jlto 
0«tc) pertinet ^JtoJtpri Jes. XVII: M, ef. Är. r b coronavit. 

Has conjugaliones imprimis cum Syrorum consuetudine convenire jam supra 
diximus. Quod quidem non ita intellectum volumus, ut tales stirpes ab indole dia- 
lectoruni meridionalium abhorreant. Sed in iis linguls ea» stirpes, qua? ex duobus 
parihus eonsonarum consistunt, pro radicibus quadriliteralibus habentur. Tali möda 
radices triliterales apud Aethiopes, ut masana, degana, toseha, quse, quemad- 
modum Poel Hehrcuorum et qua» ei respondent, primam radicalem longa vocali enun- 
tiant, pro quadriliteris habentur. Ac manifesta sane, si quadrilitera Hebraica aecu- 
ratius inspicimus, est inter ea et eonjugationes, <|iias nuper tractavimus, similitudo. 
Ut enim in physicis inter diversa rerum genera non sunt discrimina ita certa ac 
stabilita, ut non ea oecurrant, qua? sint inter vicinas res intermedia, ita in omnibus 
rebus, qua 1 natura tiunt, quarum in numero lingua» summo jure habentur, nulla 
res ab altera tam absolute sejungitur, ut non intersit, qua' utriusque particeps sit. 
Fert autem lingua* Hebraica» natura, ut verba quadrilitera primitiva haberi non pos- 
sint, sed (juum radix novam assumat literam, qua* aut heemantica non sit, aut ra- 
tione i consuetudine Semitarum diversa adjungatur, ad hane conjugationem traus- 
ferri nequeunt. Ac si prteterea tit, ut novas formas a se oriri patiatur, quod cuin 
prima eonjugatione magis quam cum Pilpel convenit, justis de causis novam radicem 
viri doeti exstitisse putant. At si forma consuetam rationem lingua* aspemetur, 
neque tamen ea contineat elementa, quae non jam in radice triliterali adsint, ex si- 
militudine aliarum conformationum potius explicauda est, quam ex uova radice 
deri vanda. 

Hae a uobis ob eam rem disputata sunt, ut conjugationi Pilpel formas *-&& Jes. 
XV: ö: et siÄr Hiob. XXXIX: 30 vindicaremus. Quarum illa, nisi cum Gesenio 
meudum latere putamus, — nam hoc loco «n?-iy , ! legit satis apparere dicens, quo- 
modo tale vitium oriri potuerit, — fecile intelligitur, si reputamus, qua ratione eon- 
jugationes Pilel, Pulal, Hithpalel ex verbis concavis conformentur. Secunda enim 
radicalis naturam vocalis nacta tacile cum vocali prima' radicalis eoaluit. In hac 
voef paullo afiter factum est, sed tamen aliqua ex parte similia ei aceiderunt. Li- 
tera' enim y et n appellatione admodum vieinaj fuerunt. Quum autem inter duas 



De> verbis Hebraeorum concavis quaestiones. o 5 

literas y posita esset consona resch, ac prseterea gravi vocali 11011 servaretur, sed et 
ipsa vocali careret et vocali destitutam sequeretur, tali ratione eontrahi in promptu 
fuit. Justis igitur de causis Fuerstius quum illam tum alteram tobr; ad eonjugatio- 
uem Piel, id est, si recte eum intelleximus, conjugationem quandam intensivam retulit, 
si verbo ex grammatica Latina sumpto uti licet. Nam radicem ?b? recte Gesemus 
"dubia* auctoritatis esse" dicit neque similia attulit ex linguis cognatis, qua? non 
fäcilius eum verbo concavo concilientur. Quamquam nonnulli mendum hic quoque 
adesse putantes locum corrigere voluerunt, quorum aptissime Schulteksius ft?b*i 
legit; Gesenivs et Olshausemis teb?b vel tobfb* conjecerunt, Delitzschius de 

• • • • • 

verbo derivato vby cogilavit, quod eadem ratione qua verbum •&)& formatum sit. 
Sed si liuguam Arabicam consulimus, Schultensii sententia vehementer commenda- 
tur nam Jy. apud Arabes est dcemonum genus, quod hominum carne vescitur. 
Neque sugendi significatio, quae est in conj. Qal, multum ab i l lo loco abborret. 
Qua? autem in altero verbo est voeis appellandse difficultas, ea hic quoque occurrit. 
Difficultatis vero illius habemus exemplum nomen proprium roÅyo&å, quod ex nnbabji 
örtum esse constat. Quod si consonis sanis accidere potuit, ut vocali s iis suppe- 
ditaret, sive ne quid asperum sonaret, sive quod tempus secum ferret, hoc gut- 
tura Ii bus eo magis fieri potuit. Qua? enim tinguntur novaj stirpes, quum in ceteris lin- 
guis äecundam quaedam prsecepla con formar i soleant, in Semiticis, qua* in ea re imprimis 
sunt varia* ac multipliecs, ad similitudinem earum, qua; in eadem aut altera ex cog- 
natis maxime usu veniunt, declaranda? sunt. ltaque hane vocem potius cum Schul- 
tensio et quodammodo Fuerstio contractam conjugationem Pilpel appellaremus, quam, 
ut fecit in grammatica sua Ewaldius, a radice de novo expressa deri varemus. 

Hae fere sunt ea? conjugationes, qua* radicali iterata conformentur. Ex iis, 
qua? disputata sunt, apparet Semitas meridionales in litera debili servanda multum 
Hebreis prsestitisse illos quidem; sed septentrionalibus illis inter se comparatis He- 
braicam ceteris praestare, ut, quum esset inter duo genera intermedia, ea tamen con- 
lineret, qua? ei propria essen t, neque in ceteris, quibus responderent, haberet. Hestant. 
duae conjugationes usitatissimae, Hiphil et Hophal, qua? etiamsi non tam arete con- 
junguntur, quam Piel et Pual, conformationis vinculo altera alteri respondent. 



Conjugatio HipMl. 



Quum in ceteris conjugationibus derivatis verba v verborum -.? exemplum sequi 
dicerentur, contraria in hac conjugatione fieri crederes, nisi id longa i litera lingua? 

5* 



36 



A. M. Malmström. 



Hebraeorum in hac conjugatione propria magis quam memoria secunda* radicalis jod 
efficeretur. Atque tamen, quam in ultima syllaba conjugationis Hiphil verba concava 
habent vocalem, aliquanto essc graviorem, quam alias fieri soleat, ostendit vocalis 
illa intercalaris, qua\ ne vocalis, quae radicalem continet, nimis extenuetur, in per- 
fecto inseritur. Quamobrem, (]uod de hac forma docet Lindbergius "secundam 
radicalem abjici, quum syllabam compositam sequatur, si ipsa vocalem immutabilem 
habeat et ad id praceptum conjugationes Hiphil et Hophal fingi", in vitio est, neque 
enim est illa vocalis Hiphilica immutabilis, et conjugationis Hophal, ut |>ostea videbi- 
mus, alia est ratio. Sed ut jam antea ad formas horum verborum cxplicandas ad 
radicum 77 similitudinem nos convertimus, ita hic quoque illi prsecepto locus esse 
videatur, primam radicalem, si vocali sit destiluta, secunda* vocalem accipere, eamque 
vocalis, qua? antecedat, quasi accipere colorem. 

Hjec vero vocalis apud Hebraeos prater consuetudinem linguarum Semiticarum 
producitur, qua? aut a Ii t era m habent aut, ut Syri, eam, qua? brevi i litera respon- 
deat. Ac si in ea re quid sentire licet, ut praefixum 'a respicientes de elativo eogitamus, 
ita formam qatil in exprimenda hac conjugatione Hebraei ante oculos habuisse viden- 
tur. Åc quod de prioris syllaba 1 gravitate detraxerunt, id alteri tribuerunt, ut ha?c 
semper fere constet, illa nihil inconstantius videatur. Syllaba autem intercalaris non 
est in imperfecto et imperativo, sed major litera sere vis inest, quam literae patach, 
qua in verbo sano, atque etiam in hujus gencris radicibus invenitur. Qua re ef- 
ficitur, ut ea vocalis semper longa maneat. Sed ut lingua Hebraica in vocalismo 
semper est varia ac multiplex et parum sibi constat, ita in hac quoque stirpe vo- 
calismus in diversis radicibus admodum variatur. Sunt etiam ea, qua? ad consouas 
pertineant. Quse enim in verbis 77 conjugationis Qal est duplex conformatio, quum 
aut ultimas radices signo dagesch conjungant, aut secundam radicalem, quod nobis 
mirum videtur, cum prima eaque vel diversissima commisceri sinunt, eadem in ver- 
bis concavis permittilur. Qua re facilius apparet tertiam radicalem non prorsus 
.evanuisse, sed ita mansisse, ut in verbi conformatione denuo mutationis etficicns esse 
possit. Est lioc aliud genus conformalionis intestinae, atque id quod supra depre- 
hendisse videmur, cujusque in conjugatione Hophal clarius exemplum habemus. Huc 
pertinent forma 1 , quales sunt Tprpqn Jer. XXXVIII: 22 ; Impf. rrir 2 Reg. XVIII: 
32; 2 Paral. XXXII: 15; Jes. XXXVI: 18; Part. rrö* 2 Paral. XXXII: II; 
Jes. XL1II: 3. Nonnumquam ea conformationis diversitas ad significationem mu- 
tandam videtur contulisse, quod fit radici ma. Dua enim forma» Hiphilica- ex 
hac radice fiunt, quarum una rrzn permittencUe quietis, altera iran efficienda 
notionem habet. 



De verbis Hebrseorum concavis quaestiones. 



37 



Neque minor in vocalibus adhibendis cernitur insequalitas. Nonnulla verba vo- 
calem intercalarein nusquam admittunt et verboruin sanorum similia sunt, nisi quod 
in aperta syllaba voealem producunt, ut nc:n Ex. XX: 25; XXIX: 24, 26; Num. 
VID: 13, 15; quamquam invenitur etiam, ut his verbis mos est, Titeln Job. XXXI: 
21. Atque ut , insequalitas non minimc invenitur in iis verbis, quae frequentissime 
usurpantur, ita nihil magis variatur quam Hiphil verbi Nia. Est ubi ad similitudi- 
nem verbi Dip, quod est in paradigmatis, declinetur, ut ■'anéran 2 Sam. VII: 18; 
I Par. XVII; 16; wniran Num. XVI: 14. ^n^an Jes. XXXVIII : 16, XXXIX: 
2, ■pri i| K , =? Gen. XLffl: 9; Jes. XLII1: 15; Num. XIV: 24; \ Sam. I: 22. Sed 
interdum tertia radicalis in litera sere quiescit, ut naon Gen. XXVI: 10; XXVII: 
10, alias; "»nton Gen. XX VII: 12; Ex. VI: 8. Exstant etiam formae inter haec 
duo genera intermediär, ut sv n fe an 2 Reg. XIX: 25; Jes. XXXVIII: 26; et ex 
radice «*ip ^rttpn Prov. XXV: 16. Omitto dicere vocales plene et defective scrip- 
tas ccteraque, quae cum proposito nostro non cohserent. Fit prseterea sive muta- 
tionis amore, sive, quod pollet aecentus, ut pro chireq pleno sere prima? detur ra- 
dicali. Hoc sane ex nonnullis exemplis suspicer, in quibus ultima praecipue acuitur 
syllaba ut Ortran 1 Sam. VI: 8; in quo apparet, quantum efficere potuerit ultima 
syllaba. Praeterea hoc imprimis fieri, quum antecesserit n conversivum futuri ob- 
servavit Olshausenius. Hujus rei exempla enumerat: nfa|"?rn Ex. XXVI: 30;Deut. 
XXV11: 2; labpm Mieh. V: 4; rria-im Num. XXI: 28: otrtaim Num. XVID: 26. 
Jnhtprn Deut. IV: 39; XXX: 1; et quum suffixa habeat forma, ut mtipn Psal. 
LXXXIX: 44. 

Quum migrante tono prima syllaba voealem amitteret, n litera pro vocali, ut 
solet, chateph patach assumeret, oportebat. Sed quamquam hoc plerumque fit, dua- 
bus rationibus prseterea tales formae fingi possunt. Sive quod formar fundamentalis, 
ut ajunt grammatici, habent voealem, quae ad id genus pertineat, sive quod in 
perfecto Hiphil omnino Hebraei vocali i aut ea, quae ejusdem ordinis sit, utantur, 
nonnulla 1 formae in prima syllaba chateph segol admittunt, ut rVirrtfn Psal. LXXXV: 
4; *h"»tfn Gen. XLIV: 8. Alias fit, ut plena vocali patach utatur ejusmodi forma 
ut rrt-pjn Neh. IX: 34; ■»rrtwn Jes. XLI: 25. 

Infmitivi a b sol uti Ghaldaeorum morc declinati duo sunt exempla ntpn Jes. XXX: 
28; nnan Esth. II: 18. Ceterum ad similitudinem verborum sanorum flectuntur; 
nisi quod ad primam syllabam attinet. Quae autem diverse conformationes a nobis 
commemoratae sunt, quum ad totam hane conjugationem pertinere possint, in infini- 
tivo quoque adsunt. Praeter formam a^jrin igitur etiam occurrit v\\rb Esth. III: 



38 A. M. Malmström. 

8. Infinitivus absolutus uno loco posterioris syllabae vooalem plene scriptam habet 

D^pn Jer. XLIV: 25. 
i.. T 

Imperativus et Imperfectum, si rem universam spectamus, syllabam interca- 
lareni non admittunt, atque, si primam syllabam excipias, verbis sanis similia sunt. 
At in nonnullis formis contra fit, ut rww»an Lev. VII: 30. Alio loco rwirpn Jer. 

T V • • T • * • T 

XLIV: 25 est, quod jure quis suspicaretur legend um esse nnrjpn, quum vocalis 
plene scripta secunche radicalis locum supplere possit. Celerum Imperfectum apoco- 
patum formatur, mutatur, corripitur more verbi sani, cujus rei exempla opus non sunt. 

Participium in hac conjugatione praeter consuetudinem ut in verbis yy fingitur 
non ex imperfecto, sed e perfecto, ut oriatur D^gtt, sicut aott. Utri vero generi ra- 
dicum proprium fuerit, utrum forman) ab altero si t mutuatum, diilicile est dicere. 
Nobis sane quantum conjectura auguramur, neutri initio proprium fuisse sed a verba 
■»B acceptum videtur. Prioris syllabae vocalis litera quodammodo contractam secun- 
dam radicalem compensare videtur, nam in iis formis, quae a prima secundaque radi- 
calibus contractis conflatae sunt, non invenitur sed scribitur rrött 2 Paral. XXXII: 
11; Jer. XLIII: 3; rvva Eccl. V: 11. Ac ne quis talem imitationem fieri potuisse 
miretur, verba concava in conjugatione Hiphil omnino ut verba *y declinari recor- 
detur, atque, ut saepe videre licuit, duae illae semivocales multo magis apud Semitas 
altera alteri similes fuerunt. Transpositionis vero infra plura exempla afferentur. 

Quum singulas conjugationes tractaremus, saepe formas videre licebat, quae ex ana- 
logia illa, ad quam identidem revertimur, magis quam ceterae aliarum radicum con- 
formationes imitarentur. Verbum Bi a perfectum ad similitudinem verborum ■»» (ie) 
tam saepe fingit, ut, si Fuerstio credere licet, formae, quae in ceteris usu veniat, duo 
tantum exempla inveniantur: nWan Psal. LIV: 8; nrrtaran Psal. LUI: 6. Ce- 
terae vero formae verba concava sequuntur. Verborum yy magis, quam fas est, si- 
miles sunt formae Thn Jes. XVIII : 5, constat enim sere, quod proprie i breve fuerit 
in pausa ita nonnumquam corripi, quod maxime in verbis ne fieri solet et *rann 
1 Sam. XVII: 20. Formam pN*r Fuerstius radici y*i: ad nu me ra t, sed potius, si 
quidem derivata respicimus, hane formam cum Olshausetuo radicis yy esse arbitra- 
mur. Indicio praeterea est forma ttn, quae bis occurrit Cant. VI: 11; VII: 13. 



Conjugatio HophaL 

Formae verborum concavorum Conjugationis Hophal qua ratione conflatae sint, 
si investigare volumus, ante omnia, quae fuerint principia et nativae linguae Semiticae 



De verbis HebraBorum concavis quaestioncs. «J" 

conformationes, quibus passivum actionis factitiva; exprimerent, deiiniendum est. Le- 
gem vero illam, qua pr&cipitur, ut passivam notionem vocalibus a et u, vel iis voca- 
lium junctionibus, qua' sint iis vicina;, indicent, maximam partem sequuntur, ut per- 
pauca tantum inveniantur exempla conformationis, qua in ultima syllaba i litera, vel, 
qua; ex illa orta est, e admittatur. Formam bzapn, quam in paradigmatis babent 
om ni no grammatici, longe sa>pissime usu venit, sed ea, qua* in priore syllaba voca- 
lem qibbuz habet, non solum in quibusdam generibus verborum inaequalium, sed 
etiaili ex ipso verbo sano interdum formata invenitur, ut astfn.Ex^ XXXII: 32; 
Tjbarn Dan. VIII: 11; robtrn Ez. XIX: 12, quin etiam in participio saepius quam 
altera nobis oceurrit. Sed utra antiquior est? Ewaldius sane phoneticis legibus 
effici dicit, ut in tali syllaba composita praeferalur chamez chatuph, participium au- 
tern vocalem qibbuz, qua; sit inter hane et praefixum tt propinquitas, s&pissime re- 
tinere. At contra Olshausenio in forma bapn vocalis chamez phatuph videtur esse 
ex antiqua illa qibbuz vocali conturbata, verba vero prima? jod et vav cum concavis 
ad simititudinem lingua; Protosemiticse, ni si quod producatur illa vocalis, con forma ta. 
Inter quas sententias quum dijudicare conamur, nobis in mentem venit, in linguis 
maxime antiquis puram vocalium appellationem serva ri. In qua re si tinguas lndo- 
germanicas adducere fas est, Graecorum *, o, Latinorum e, ö apud Indos non exstant, 
ac si quae voces eas habere videntur, diphthongi sunt et duarum vocalium concur- 
rentium vices gerunt. Åc ne externa et aliena tantum qua*ramus, in sermone po- 
puli Arabici vocalium appellatio non ita, ut in scriptis exstat, integra manet, sed 
obscura tit et immunda. Quodsi formam bttjpn antiquissimam esse cum Olshau- 
senio statuimus, non est cur miremur, ut facit Ewaldius, quod non eadem diph- 
thongo in conjugatione Hophal, qua in Hiphil, Hebraei usi sint. Immo vero ut ra- 
dices concavae jam antequam tribus Semiticae ab antiquis sedibus migrarent, debilitari 
coeptae essent, ea verba multa, quae lingul Protosemitica» propria essent, retinuisse 
verisimile est. 

Sed utcunque de hac re judicamus, illa forma ad exemplar proposita ad inae- 
qualitatem verborum concavorum in conjugatione Hophal explicandam non sufficit. 
Est praterea eadem transpositionis lex, cujus vestigium in participio conjugationis 
Hiphil deprehendere visi sumus. Hac lege quum forma subdura Dijpn compellendis 
iis sonis, qui inter se propinqui essent, aliqua ex parte mitigata esset, ut Dpin fie— 
ret, frequentissima statim secuta est mutatio, qua semivocalis illa quiesceret, quod 
si factum esset, vocalis produceretur, necesse erat, unde forma Djwn exorta est. 
Radices *»? in illa conformatione verba iy secutse sunt et perraro accidit, ut in tali 
forma prima radicalis jod praevaleat, cujus rei fortasse exemplum babemus Gen. XXIV : 



^ 



40 A. M. Malmström. 

33 loco airtiquo saue, ubi est njo^ etsi altera manus correxit. Hane tamen for- 
mani, etiamsi cum correptore nwv legimus, nonnihil habet insolitum, quippe quum 
producatur ultima litera nullo .accentu graviore accedenle. In hac forma igitur nulla 
, facta est consonarum transpositio, sed tamen quum simplex facta esset prior syllaba, 
producenda erat. Quod quidem ita accidit, ut prima radicalis secundae acciperet vo- 
calem, in qua cum quievisset souumque ejus accepisset, abjecta est. Sed tota ha»c 
conformatio conjugationi Hopbal ob eam rem minus apta videtur, quod passivae con- 
jugationes in ea syllaba breves yocales quasi adamant, quamobrem leetionem chthi- 
bianam alteri praetulerim. 

Quum autem maxima pars radicum, qua ratione sumus describerc conati, trans- 
positione conjugationem Hophal fingunt, non desunt, qiue prima radicali dagessanda, 
qua 4 tunc secundam involvit, infirmitati ejus quasi medéantur. Ejus generis exempla 
aliae quoque radices infirmse praebent, ut ron, np;>, ex radicibus vero concavis huc 
pertinent forma?, quales sunt Dpn 2 Sam. XXIII: 1. Sed hoc conformationis ge- 
nus, quo in primis ad similitudinem verborum Ty prope accedunt, sa?pius jam in- 
venimus; id vero multo magis offendit, quod ad hane inaequalitatem ultimae syllaba 
adjungit insolitam literam i. Radix enim ma, quse in conjugatione Hiphii duas 
formas cum diversis significationibus habet, duabus quoque rationibus conjugationem 
Hophal facit. Una est ea, quam saepissime radicibus concavis usu venire diximus, 
H3Vt, altera, analogia cum forma Hiphilica facta, n"»3n sonat. Significatione hae quo- 
que dififerunt, illa enim est conceditur, haec collocatur, deponitur. Quum vero 
analogiam insequalitatis causam ponimus, nos non fallit ejusmodi formas alia ratione 
explicari posse. Primum enim observandum est tales formas maxime posteriore He- 
braismi setate adhiberi, ut apud Zacharjam nrr-jn Cap. V : 11; apud Ezechielem 
na ia cap. XL1: 9, 11; apud Danielem tt^nn (Qrt tamen habet o-nn). Chaldaismi 
autem biblici proprietates, quibus a ceteris dialectis distinguitur, sunt qusedam re- 
liquia) formae passivas, quum conjugationis Peal, ut ded vinctus est, V^fi ponde- 
ratus est } ran jactus est; tum conjugationis Aphel (Hophal), ut a^gn Dan. VII: 
4. Hi vero libros conscripserunt magno temporis spatio dijuncti. Sed jam ante 
setatem Ezechielis inler Semitas Asise citerioris Aramsei imperio ceteris praestiterunt, 
omnes vero ita erant ab Aramseis circumdati, ut minus sit mirandum, quod Chal- 
daismi per literas serperent. Hebraei enim in conjugationibus passivis ultimam syl- 
labam maxime corripiunt; tamen in participio passivo conjugationis Qal praeter for- 
mam brap etiam y>t3j? habent, cujus significationis et conformationis fortasse Hiphii 
particeps est Quamobrem non sine causa tales formas haud ita raras fuisse Ewal- 
dius suspicatur, quamquam eas Masorethse asperqarentur. Ut 2 Sam. XV: 31 



De v er bi s Hebraeorom concavis quaestiones. 41 

Septuaginta illos interpretes, quurn vertunt xal åyriyyfÅfj Javld Åfyovtss Y>an po- 
tius quam fwj ante oculos habuisse probabile est. 



Conjugatio TiphaL 

Exemplum formae conjugationis Tiphal, si quidem talis est statuenda, babemus 
formam oaTriltoh Jer. XXV: 34, nisi quidem cum Olshausknio et codicibus non- 
nullis legendum est oynteisn. De qua re si quid pro certo statui poterit, ante 
omnia tenendum est, quomodo illa conjugatio in diversis dialectis se habeat. Quod 
eo difficilius est, quod in nulla dialecto frequenti usu illustratur 4 ). Apud meridio- 
nales Semitas omnino non reperitur 5 ). Preefixi illius th significationem, si quis re- 
putaverit, reflexivi vim talibus formis tribuere stuiebit, aut de Arabum formis V, 
XI cogitans, aut conjugationem Niphal adducens, quae sit primat maxime notione et 
conformatione cognata. E prima forma, facile quis ratiocinaretur posse novam ef- 
fingi illo praefixo preposito, quemadmodum Niphal alio prsefixo fiat, quod pronominis 
significationem ejusdem generis, quamvis minus expressam, habeat. Sed notio illa- 
rum formarum aperte Hiphilica est, sive Hebraicam, sive ceteras consulimus dialec- 
tos. Nam nisi causativa notio magis huic forma propria fuisset, quam reflexiva, 
Syri novam conjugationem passivo-reflexivam non facile effinxissent ex illa stirpe Ta- 
phel, quae Hebraico Tiphel respondet e ). Formae rnntr; Jer. XXII: lo; rrnnft 
cap. XII : 5 notione sane non remote sunt a participio Niphal o^nru Jes. XLI : i \ \ 
XLY: 24, sed etiam cum Hiphil ejusdem radicis Neh. III: 20 baud injuste ab Ewal- 
jho convenire dicuntur. Ac quurn adeo sit haec conjugatio universe apud Semitas 



4 ) In ea dialecto Semitica, qose Hebraicse est simillima, lingua Phoenicum talem formam 
MovEKfiius (Punische Texte, Brealau 1845) et Ewaldius invenisse sibi visi sunt. Ést in, 
Poenulo Plauti oomm. 6. prim» scenee: Ys sidobrim thyfél yth chyl ys chon them lifid. Ge- 
senius, SchroedKk, Hitzigius, alii conjugationem Qal agnoverunt. Difficillimum sane est in 
tanta textas obscuritate, tanta codicum varietate aliquid pro certo affirmare.. Quurn antem 
Hebrsei orationem rectam obliquee preferant, ut omnino hypotaxi parataxin, versio Geseniana 
(Thesaurus p. 1117) haud inepta videtur: *cui dicebant : facis quodcunque facere justum est". 
Quamquam Ewaldianam rationem rejiciamus, necesse non est, nam significatione Hebraic» sal- 
tem form» conjugationis Tiphal non multum a conjugatione Qal differunt. Quamobrem Merxitts 
(Gr. Syriaca § 56) hane stirpem cum conjugationibus Peal et Ethpeal conjunxit, quamquam 
ne apud Syros quidem multa ejus generis exempla afferri possunt. 

') Nisi quis de VIII specie Arabum cogitet; v. adn. 9). 

*) "Taphel cum pass. Ethtafal idem prope significat atque Aphel"; v. Hoffmann. Gr. 
Syr. § 62: 11, 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. G 



* 2 A. M. Malmström. 

rara, pro stirpibus quadriliteris facile ejusmodi formas haberemus, ut illas, quae sibi- 
lanti litera incipiuntur, nisi hoc prafixum suam ac propriam vim semper baberet. 
De mendis librariorum cogitare non licet, nam prseter eas, quas supra commemora- 
vimus, reperiuntur participium activum nnntra Jer. XXII: 15 et passivum DJHM3 
Esr. IV: 7. Ewaldius de liac stirpe ila disserit: "formae", inquit, "Hiphilictt an- 
tiquiore aetate consona n praposila fuit, qu« postea lenita est. Hae autem termi- 
nationes inter se cognatx sunt non tantum in linguis Semilicis, sed etiam Indoger- 
manicis 7 ). Quod si ei concedimus, omne discrimen inter conjugationes- ortu et 
significatione diversissimas tollitur. At quse ex linguis Semiticis et Sanscrita com- 
paratis afiert, talia sunt, quse magis arbitrio cujusque fingantur, quam qu# usu et 
consensu doctorum hominum confirmentur, ut ipsa non satis constenf, nedum ad 
alias res probandas valeant. 

Atque tota hsec ratio Olshausehio minus placet, qui, quum semper linguam 
Arabicam ut priorem ante oculos habeat, ibique nihil huic simile inveniat, formam 
posterioris aetatis putat et potius a nominibus quam a verbis derivandam. Quod ei 
quodammodo concedi potest, nam antiquioribus dialectis psene sunt incognita;, et ex, 
scriptis posterioris Hebraismi coUiguntur.^ Sed quamquam bi duo de origine difte- 
runt, inter eos eonvenit formarn aytViaflfcrj esse corrigendam. Nobis vero, lo- 
cum illum acrius intuentibus, persuaderi non potest eam formam, quod perraro apud 
Semitas adbibeatur, esse rejiciendam. Neque enim tres loct Jeremiani, quos attuli- 
mus, ila possunt emendari, ut stirpe illa liberemur, quamobrem nostro jure hoc 
quoque toco eam retinere possumus. Atque ii qui aliter cogitaverunt, existimatores 
linguse Hcbraicse haud eontemnepdi Aquila, Symmachus, Wierohymus, Jarchius, 
Qimohius, Maurbr, Umbrbitius, Ewaldius, Olshausenius aut textui vim intule- 
runt, aut cum magna difficultate ad contextum formam aptare conati sunt Quam- 
obrenp cum Hitzigio et Naegelsbachio formam Tiphil boc loco agnoscimus, sive 
DD^nteicn sive oa^rrtxten legimus. Quod autem haec forma in codicibus ila va- 
riat, indicio est ejus originem noa ita certam fuisse ac dilucidam, quamobrem popu- 
lari sermoni maxime eam usu venisse existimamus 8 ). Quapropter, quum librariis 



7 ) v. Ewald. Ausf. Lehrb. § 122. a. 

») E codicitms nonmilii habeat D3"*rt3MBr alii O^PrtSter, alii DDTiTX^r quam leo- 
tåonem praefert Ofcs&AtitntnuB, eeteriajse, qui cnan eo Berättat* LXX hoc vocabulum vertere 
prorsus omittant, si quidem recte intellezimuB loevm venianis Septuaginta, XXXII: 20; 
akaldgare 7ioif.iéveg xal xexgajfdirc %ai xonvee&e oi vtftol x(av nqofiåttavi att i7tlr](Ko- 
rhjoa* en rpd^at v/hwp ug wpayrjr, xot 7teQ€liJ&8 WQ7t9$ oi xqioi oi bdexsoL Vulgata 
transfert "dispersionoB veste»". Quum syntaxia Semitarum et imprimis Hebraorum enuntia- 



De verbis Hebraeorum concavis qusestiones. 4J 

codices inspicientibus, quid omnino significaret, lateret, suo quisque arbitrio eam con- 
formarunt. Qui,d ? si ejus ortus talis fuerit, ut principio, quum reflexiva forma paene 
obsolevisset, pauca, quae manerent, exempla Hiphilicam assumerent significationem, 
ver prorsus stirpis triliteralis naturam 9 ), ad quam, quum nativa significatio in obli- 
vionem venisset, Syri novum prsefixum ejusdem notionis adjungere potuerunt? Huic 
rei aliquid simile ex lingua Aethiopica attulimus l0 ). 



tionibus solutis abundet, quse ideo diversissimas explicandi rationes admittant substantivum in 
plurali defendi poterit prsesertim, si cum Ewaldio vertimus pinguedines, quod tamen minus 
cum radice convenire videtur, aut cum aliis textum mutamus. Nominativi absoluti frequen- 
tiores apud Hebreos sunt, sed nihilominus dura fit haec junctio, si vertimus: quod ad vestras 
dispersiones attinet, ut vas pretiosum concidetis*. At contra si cum Keilio et Qbsehio locum 
vertimus: "Vos dispergam et concidetis cet." et multo explicatior fit sententia et auctoritate 
multorum locorum confirmatur, ubi propbetse populis exsilium minentur. 

9 ) Hsec sententia Abnheimii est bominis Judsei, qui prsefixum illud ft Hithpaelicum esse 
putat, quod quum ad radicem adhseserit, cum ea ita coaluerit, ut amissa significatione ad no- 
vam stirpem efficiendam adhibitum esset. Formam igitur ^fVlSIEfi initio eandem significatio- 
nem babuisse arbitratur, quam teXtotV Hab. III: 6, quamquam postea nativam significa- 
tionem amiserit. Quod ob eam rem minus prohabile videtur, quia conjugatio Tipbal est fac- 
titivae conjugationi quam appellaverunt quam intensiv», quam nominavimus, similior. Praterea 
hane conjugationem cum VIII specie Arabum confert, quod quidem a vero non abhorret im- 
primis si cum Lago ^ illnd primum radici prsefixum, non insertum esse existimamu* (Lärok. i 
Ar. Spr. § 110 anm. 85). Novas quoque radices triliteras a radice n incipientes confert, qua- 
les sunt Hebr. -pn a radice 13 ^ f quarumque plura exempla ex posteriore Hebraismo ritan- 
tur. Sed hse voces aut tres tantum habent radicales aut aperte a nominibus sunt derivat», exempla 
vero conjugationis Tiphal speciem stirpis derivat» pr» se ferunt, (v. Abnhbim. 1. c. § 78. adn). 

,0 ) v. supra p. 27. 



^*>*>*>^>*> 



1 



Bandamanna saga, 

efter skinnboken N:o 2845, 4 to å Kongl. Biblioteket i Köpenhamn utgifven 

af 

GUSTAF CEDERSCH1ÖLD. 

■ 

i/et torde förefalla mången besynnerligt, att denna saga nu åter oflentliggöres, fastän 
hon för ej mer än 24 år sedan på ett i flere afseenden förtjänstfullt sätt utgafs af 
Halldörr Fri^riksson l ) och redan då förefans i Björn Markusson 's sagosamling *). 
Jag har emellertid redan i titeln antydt orsaken; den ofvannämnda skinnboken inne-, 
håller nämligen en redaktion af sagan, som företer betydliga olikheter mot den, man 
finner i de nyss omtalade upplagorna, hvilka båda följa den präktiga membranen N:o 
132, fol. i Ame-Magnaeanska samlingen. Då det vidare, såsom vi af det följande 
skola se, visar sig, att texten i Regius 3 ) bär alla tecken af att vara äldre och 
bättre, så kan man visserligen med Gudbrandr Vigfusson (i hans uppsats "Um ut- 
gåfur af nokkrum Tslendingasögum" 4 )) förundra sig öfver, att Frtöriksson icke fäst 
något afseende vid denna handskrift. Vigfusson yttrar sig sålunda 5 ): "pessi saga 
finnst nu å tveim skinnbökum, og eru öll p&u handrit sögunnar, sem til eru, frå 
pe\m komin. pa# er mesta fur#a, a# litg. hefir ekki f>ekkt nema a#ra £eirra, p\i 
skinnbokin Nr. 2845 i bokhlötfu konungs er alkunn sögubok, en £>ar finnst åsamt 
ödrum sögum Bandamannasaga, og {Degar ad" er gå#, J)å er texti sögunnar i £>eirri 



f ) I Nordiske Oldskrifter udgivne af det nordiske Literatur-Samfund N:o X. Kjöben- 
havn 1850. 

a ) Hvars fullständiga titel lyder så: Nockrer Marg-Frooder Sögu-taetter Islendinga: Til 
Leifelegrar Skemtunar, Og Dsegra-Stittingar. $essa Lands Innbyggiurum aa Prent fettir, AD 
Forlage Hr. Vice-Lögmannfins Biörns Marcusfonar. Seliaft Innbundner 24. Fifkum. Eryckter 
a Hoolum i Hialltadal, Af Halldore Eriks Syne. Anno MDCCLVI. 

s ) Så beteckna vi för korthetens skull skinnboken N:o 2845. 

4 ) I Ity Félagsrit XVHI, Kaupmannahöfn 1858; sidd. 154—168. 

') Anf. st. sid. 156. 
Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. a 



II 6. Cederschiöld. 

bok miklum mun betri en hinn, sem prenta#r er". Och längre ned 6 ) säger han : 
*I safni Arna finnast raunar tvser afskriptir af koniingsbök 7 3, en me# |dvi J)aer eru 
ä pappir, en skinnbökin 132 vi#a björt og vöndu^ a# letrgjörd", J)å hefir utg. gefid* 
fceim lftinn gaum } og enga gangskör gjort a# p\\, a# leita upp mé^erni £>essara 
tveggja boka, og ekki grunad* ptå, ad" skinnbökin möcfir j^eirra var å nyes tu nesjum 
heil og ösködducfc pa# er p\i bryn naucTsyn til, ad sagan verefi prentu# å ny, og 
verdr pÅ a# prenta håna i tvennu lagi: 1) eptir koniingsbök, p\i i henni aetlum 
ver a# se frumtexti sögunnar, og 2) eptir 132 i safni Arna". Det är dessa ord 
af den utmärkte sagokännaren, som mest förmått mig till det lilla försök, som nu 
öfverlemnas åt läsaren. 

Det torde vara på sin plats att först betrakta, huru Regii text förhåller sig 
till den förut utgifna. I allmänhet är innehållet det samma i båda redaktionerna, 
samma händelser berättas i samma ordning, stundom med begagnande af samma 
ord, men ändock göra de ganska olika intryck; skillnaden är nämligen, att, medan 
vår text har den äldre sagostilens enkelhet och värdighet, är den andra nästan öl- 
ver alt mycket ordrik och omständlig, särdeles då det gäller att skildra något löjligt ; 
det förefaller ofta, som hade dess författare länt den äldre redaktionen och velat 
skrifva en "förbättrad och tillök t" upplaga däraf 8 ). Läsaren skall själf finna tal- 
rika prof härpå; vi vilja därför nöja oss med att påpeka ett par ställen. Så har 
vår text 7 30, 31 : i biidasundunum gengr madr einn i möt {)eim gamall ok hrumr, 
ok hafifi kåpu svarta ok [var] ein ermrå, bugstaf i hendi ok [var] broddr i; där- 
emot har Band. Fr. 9 ) 16 7 m h Ok er hann kemr i biiäarsundit, pÅ gengr ma#r f 
möt håuum; så er vi# aldr. Hann var i svartri ermakåpu, ok var hön komin at 
sliti; ein var ermr å kåpunni, ok horfål su å bak aptr. Hann hafåi i hendi staf 
og brodd i; hafåi si#a hettuna, ok rak undan skygnur, stappadl ni#r stafnum, ok 
för heldr bjugr. Då vår text 10 11 helt enkelt säger, att lifeigr gick till Egill, och 
11 85 , att han gick till Gellir, begagnar Band. Fr., 22 18f5 * och 28 * * y \ tillfället 
att beskrifva hans utseende och känslor därvid. Ett godt exempel gifver också denna 
text 10 21 "" 28 jämförd med Band. Fr. 24 3 ~ 15 . 5 visor äro tillagda i den vidlyftigare 



6 ) Anf. st. sid. 157. 

7 ) Om dessa skola vi längre fram tala. 

*) Jfr. Vigf. anf. st. sidd. 156 — 7: Su Bandamannasaga, sem stendr i bok Arna Mag- 
nussonar Nr. 132 fol. — — — er å ymsar lundir aukin og ^kt ur hinni sögunni, sem stendr 
i konungsbok. f>essi innskot eru mest um mtåbik sögunnar. bis. 22 — 35. fetta hefir ein- 
bver gjort å 13. öld, til ad gjöra söguna kåtlegri og skemtilegri aflestrar. 

•) Så beteckna vi Fridrikssons upplaga. 



Bandamanna saga. III 

texten, o. s. v. A andra sidan saknar emellertid icke den äldre redaktionen ett och 
annat drag, som ej återfinnes i den nyare. Sådana äro 6 35 ay *, H 18, 19 och be- 
skrifningen på {Dorarinn i 16 6, 7 , m. fl. Anmärkningsvärd är också framställnin- 
gen af HermuncTs död 17 7-18 , som upptager flere för Band. Fr. (41 4 ~~ 15 ) obe- 
kanta detaljer. — Ofvanstående må vara nog som prof; några andra olikheter i namn 
och fakta skola vi dels här nedan dels i anmärkningarna uppvisa. 

Beträffande Bandamanna sagas personer, hennes ålder m. m. hafva, sedan Band. 
Fr. utkom, åtskilliga undersökningar blifvit anstälda, i synnerhet af Vigfusson. Som 
dess utom de uppgifter, hvilka Frtöriksson meddelar, äro ganska sparsamma, vill 
jag här upptaga, hvad som i dessa frågor kommit till min kännedom. 

Sagans hufvudperson, Cfeigr Skiåason a Reykjum i Mitffirtfi l ), antages af 
Vigfusson (i hans* af handling Um Tfmatal f Islendinga sögum i fornöld a ) hafva 
tillhört den stora Sktöunga-slägten (d. v. s. afkomlingarne af Skf#i hinn gamli; 
jfr. Landnåmabök 8 )), liva ri genom han varit beslägtad med Styrmir porgeirsson; mig 
veterligt förekommer han ej i någon annan fornskrift. Om hans morfader, Ufeigr 
(Jårngercfarson) or Skör^um, och dennes förhållande till Gucfrnuhdr hinn riki a Mötfru- 
völlum talas mycket i Ljosvetninga saga 4 ). 

Om Oddr Cfeigsson a Mel 6 ) 1 Mi#fir#i berättas i Fornmanna sögur VI, 377 
— 84, huru han under en handelsresa till Norge råkat i fara, emedan en af hans 
folk mot konung Harald Hårdrådes förbud köpt varor af Finnarne (Lapparne), och 
huru han kom undan endast genom att slugt gömma godset 6 ). — Odds frände 
Vali har jag ingenstädes utom i denna saga sett omtalad. 

Cspakr Glumsson namnes i Eyrbyggja 7 ) och Grettis saga 8 ); i den förra sa- 
gan förekommer hans farfader tlspakr Kjallaksson, i den senare hans morbroder 
Grettir Åsmundarson. Anmärkningsvärdt är, att tlspaks morfader Asmundr i vår 
text 2 25 kallas aeäikollr, under det han annars (t. ex. i Baqd. Fr. 6 11 och i Grettla) 



1 ) I Hunavatns-])ing, det västligaste i Nordlandet. 

2 ) Intagen i Safn til sögu fslands, Fyrsta Bindi. Kphfii 1856; sidd. 185—502; ifråga- 
varande notis förekommer på sid. 389. 

3 ) islendinga-sögur I; Kbhvn 1843; i detta och andra arbeten, som ega register, anse 
vi i allmänhet onödigt att citera stället. 

4 ) I den äldre samlingen lslendingasögur II, Kphfii 1830. 
*) Numera heter gården MelstaÖr. 

•) Skildringen af detta visar mycken likhet med berättelsen i Njåla, kap. 89. 
7 ) Utgifven af Vigfusson, Leipzig 1864. 

•) Utgifven af G. Magnusson och Gr. Thordarsson i Nordiske Oldskrifter XVI och XXV ; 
Kbhvn 1853 och 1859. 



a* 



1 



t 

I 



IV 6. Cederschiöld. 

kallas haerulangr och namnet &#ikolIr tillägges hans farbroder Åsgeirr Audunar 
son skökuls ( se Vatnsdoela saga 9 ) och fsl. s. 1 (1843), sid. 158 not 5, m. fl. 
ställen). 

Vända vi oss nu till de höfdingar, som sammansvuro sig mot Oddr (banda- 
men n), så finna vi, att tre af dem, Styrmir, pörarinn och Jarnskeggi, tillhörde 
Nordlandet, tre, Hermundr, Gellir och Egill, Västlandet, en, näml. Skeggbroddi, Öst- 
landet och den åttonde, porgeirr Halldöruson, troligen Sydlandet. 

Styrmir porgeirsson *) frå , Asgeirså, h vilken Fritfriksson 2 ) ej funnit någon- 
städes omtalad, bevisas af Vigfusson a ) hafva varit den samme, som i Landnåma 
3, 6 (Tsl. s. I, 189) namnes i Vf&loela-slägten ; i Band. Fr. 29 6 anföres hans son 
Hallr; på motsvarande ställe i vår text (12 16 ) namnes son Hallsteins frå Asgeirså , 
hvilket troligen är felaktigt; se anmärkningen till detta ställe. 

pörarinn spaki vållar flere svårigheter. 1 denna redaktion 4 9 säges han vara 
son af tlspakr Höskuldsson Kollssonar; detta måste vara oriktigt, ty Höskuldr Kolls- 
son, som mycket omtalas i Laxdoela 4 ) och Njåla, hade ingen son med namnet 
tfspakr; det skulle väl då hafva varit Ölafr På, som menades; men någon son af 
denne, som hetat pörarinn, känner man icke. Archivarien Jon Sigurdsson 9 ) anser 
därför *), att detta ställe sannolikt är en värdelös interpolation och att den pöra- 
rinn spaki (Langdoelagocfi) porvaldsson, som omtalas i Landnåma 7 ) är samme nian 
som den i vår saga förekommande 8 ). 

Jårnskeggi Einarsson å pverå i Eyjafir#i förekommer i Ljösvetninga saga och 
i portfor saga hre#u sid. 65 9 ). Hans fader var den vise Einarr Eyjölfsson, om 
hvilken man bland annat har den vackra berättelsen i Saga Olafs hins helga kap. 
134 (Heimskr.). Jårnskeggi^ son Einarr, som namnes i vår saga 12 16 (Band. Fr. 
29 6 ), omtalas äfven i fsl. s. II (1847), 388 och i Ljösvetninga saga. 



9 ) I Fornsögur, utgifna af Vigfusson och Möbius, Leipzig 1860. 

1 ) Som han kallas i vår text l 7 . 

2 ) Se Förordet till Band. Fr., andra sidan. 

3 ) Um Timatal etc. sid. 389 och Um utgåfur etc. sid. 158. 
*) Hafni* MDCCCXXVI. 

*) Då jag, såsom i det följande ofta kommer att ske, anför Jon SigurSsson som min sa- 
gesman för någon uppgift eller nämner hans tanke i någon fråga, syftar jag städse på de en- 
skilda meddelanden, som han under mitt arbetes lopp med utmärkt välvilja gifvit mig. 

•) Med Vigfusson Um utgåfur etc. 158. 

') fsl. s. I, 186. 

•) Jfr. äfven Vigf. Um Timatal, sid. 385 och Isl. s. II (1847), sid. 314 noten. 

•) Utgifven af H. FriSriksson i Nordiske Oldskrifter VI, Kbhvn 1848. 



Bandamanna saga. T 

Hermundr lllugason hins svarta å Gilsbakka är känd af flere andra sagor, så- 
som Gunnlaugs saga Ormstungu *j, Heidarviga saga *), Laxdoela, Valla-Ljöts saga 2 ) t 
Kristnisaga a ). 1 Isl. s. Il (1847) v sid. 298 not 2 yttras, att Hermundr var nå- 
got för gammal att kunna vara samtida med Gellir porkelsson; Gudbrandr Vigfus- 
son *) uppgifver, att hans broder Gunnlaugr Ormstunga var född år 983, och att 
Hermundr varit något äldre, så att han vid tidpunkten ior Bandamanna sagas hän- 
delser (omkr. år 1055) varit in emot åttio-årig. 

Gellir porkelsson å Helgafelli (se texten 9 15 ) kallas i AM. 132 för Gellir por- 
tfarson; någon person med detta . namn är emellertid icke känd, och Vigfusson s j 
uppvisar, att G. porkelssons ålder mycket väl passar in med Baudamanna sagas 
uppgifter. Han är för öfrigt bekant genom Laxdoela och öl. saga hel. (Heimskr.) 
samt jiämnes äfven af Tslendingabok och Landnåma. Han var farfader till Ari por- 
gilsson hinn frödi. 

Egill Sk ul a son a Borg i Borgarfirtfi var sonson till porsteinn Egilsson Skälla- 
grimssonar. Om Egill talar Vigf. i Timatal sidd. 458 och 491. 

Skeggbroddi å Hofi i Våpnafirdi kallas i Band. Fr. 20" Bjarnason; en Skegg- 
broddi Bjarnason, "er vtöa kemr vi# sögur, ok var hinn mesti afbragdsmadr um 
sina daga" namnes i påltr af porsteini Stangarhögg 6 ) sid. 55; samme man före- 
kommer i Landnåma, och äfven i Ölkofra f>åttr 7 } sid. 35 omtalas Broddi 8 } Bjar- 
nason. 1 Ljösvetninga saga förekommer också en Skeggbroddi. Som tids- och ort- 
uppgifterna öfverensstämma, kan det godt vara en och samme man, som menas i 
nyssnämnda skrifter; så tyckes äfven GuÖbrandr Vigftisson 9 ) hafva haft för åsigt, 
men han säger, att Skeggbroddi varit son till porkell Geitisson och Jörunn Einars- 
döttir , ), en uppgift, för hvilken jag ej funnit något stöd i fornskrifterna. 

Till Sydlandet torde väl porgeirr Halldöruson höra; han förekommer mig ve- 
terligt icke i någon annan saga; i texten (9 16 ) uppgifves han vara "or Laugardal"; 



') I isl s. H (1847). 

a ) isi. b. n (1830). 

s ) Biskupasögur. Kphfh 1858. 
*) Timatal sidd. 308 och 441. 
*) Se Timatal sidd. 454— 5'och Um utg. 157 — 8. 

•) Utgifven till samman med Våpnfir&nga saga m. fl. af G. Thordarson i Nordiske Old- 
skrifter V, Kbhvn 1848. 

7 ) Intagen i Björn Markusson'8 ofvannämnda sagosamling. 

•) Så kallas Skeggbroddi också i Band. Fr. 34 u . 

9 ) Timatal sid. 487. 

*) Anf. st. och registret till Safn. t. s. Isl. I. 



1 



VI G. Cederschiöld. 

då detta sammanbålles ined orden i I0 6,7 , att han kom öster ifrån till alltinget, 
och med notisen i 4 6 12 ' 13 2 ), så blir det sannolikt, att med Laugardalr menas den 
i Arness f)ing, icke långt från Geysir, belägna. Jon Sigur#sson anser ej omöjligt, 
att porgeirr varit en afkomling af Ketilbjörn gamli's dotter porgerdr och Asgeirr 
Ulfsson 3 ), också därför, att namnen Geirr och porgeirr förekomma i deras slägi 4 ). 

Dessa äro sagans hufvudpersoner ; ett och annat om andra i texten nämnda 
personer skola vi i anmärkningarna upptaga. 

Om sagans ålder och trovärdighet äro åsigterna olika. Gudbrandr Vigfiisson 5 ) 
anser, att man bör bedöma sagans ålder af den .omständigheten, att i hennes slut 6 ) 
namnes Snorri Kålfsson å Mel, hvilken är känd af Sturlunga saga och dog år 1173, 
och att sagan skrifvits i hans sons, Kålfr Snorrason's (f 1198) tid. Maurer 7 ), 
som rättar uppgiften om Snorri Kålfsson's dödsår till 1175, anmärker, att denne 
Snorri Kålfsson hade en sonson af samma namn, hvilken mycket väl kunnat lefva 
långt in på senare hälften af det trettonde århundradet. Däri, att sagan nämner 
Snorri Kålfsson, finner han för öfrigt — och vi instämma fullkomligt med honom 
— intet, som tvingar till det antagande, att denne man då nyligen dött eller ännu 
lefvat; han blott förutsattes såsom känd af läsaren. 

Maurers egen åsigt 8 ) är, att Bandamanna saga, så väl som Njåla och Ölkofra 
£>åttr, hvilka alla tre, säger han, i flere hänseenden hafva beröringspunkter med 
hvarandra och visa samma förkärlek för skildrandet af rättslvister, härstamma från 
13:de århundradets slut, då man, genom öfverläggningarne om antagandet af lag- 
böckerna Järnsida (1271 — 73) och Jönsbök (1280 — 1281) samt om flere förän- 
dringar i den senare, åter kom att rikta sin uppmärksamhet på de gamla lagarna; 
denna omständighet skulle åt dessa tre sagor gifvit "jene etwas affectiert juristische 
Richtung*. Detta yttrande tyckes mig hafva sin giltighet beträffande Njåla (se t. 
ex. kapp. 1^2 och följ. därstädes), men i Bandamanna saga behandlas det formelt 
juridiska mera som bisak (så förekomma i denna redaktion ingenstädes ordagrant 
anförda rättsformler vid stämningar, vittnena tagande o. d. 9 ), och hela intresset 
fäster sig vid gubben tffeigs listiga anslag. Än mer, rättegången är så obestämdt 



2 ) Dock bör anmärkas, att Band. Fr. på motsvarande ställe (38") har RangarleiÖ. 

>) Jfr. fel: s. I (1843), sid. 314. 

*) Anf. st. 

») Um utgåf. sid. 158. 

•) I vår text IV, i Band. Fr. 43*. 

7 ) Germania XII (1867), sidd. 481—2. 

s ) Anf. st. 

•) I Band. Fr. blott 19 22 »«-, där Oddr kungör Uspaks fredlöshet. 



Bandarnanna saga. 



VII 



och med så ringa noggrannhet framstäld, att Vigfusson *) yttrar tvifvel, om den 
verkligen försiggått på alltinget och ej snarare på vårtinget i häradet Särskildt an- 
märker Vigf. a ) som besynnerligt, att målet ej kommit inför femterätten, då do- 
marena blifvit mutade. Detta är tvifvels utan underligt; möjligen torde dock vid 
denna tid, då rättegångarna företogos mera af personliga grynder än för att häfda 
de kränkta lagarnas anseende, och då femterätten (den egentliga domstolen för stats- 
förbrytelser) ännu var en jämförelsevis ung institution, en och annan gång den 
gamla rättigheten gjort sig gällande att välja förlikning med käranden i stället för 
att låta lagen afgöra 3 ). 

Det synes mig således, som vår sagas ålder genom ingen af ofvan anförda 
omständigheter kan , med säkerhet bestämmas. Så vidt jag vet, har man icke häller 
uppvisat något annat, som kunnat vittna om tiden för hennes författande, om ej ett 
ställe i Grettla kap. \ 4 4 ), där hon citeras ; så framt icke detta ställe är interpo- 
leradt af en afskrifvare, intygar det naturligtvis, att Bandamanna saga är äldre 
än Grettla. 

Af orden: Engi ma#r hér å landi var jafnau^igr semOddr; heldr var hitt sagt, 
at hann mundi eigi minna fé eiga en p&v kirkjur, er audgastar våru hér å landi, 
219-21 5^ | iac j e j a g trott m jg kunna s ] u t a rill, att sagan ej vore författad så tidigt 

som i 12:te årh.; men Jon Sigurdsson, hvilken jag tillfrågat härom, har gjort mig 
uppmärksam på, att redan omkr. år 1100 flere höfdingar nominelt skänkte sina 
gods till kyrkorna på deras hufvudgårdar med vilkor, att de själfve och deras efter- 
kommande skulle få råda öfver och förvalta dessa kyrkors egendom, i det de an- 
tingen själfve läto prestviga sig eller fingo rätt att hålla kaplaner; godset blef (en- 
ligt tiondelageu af år 1096) tiondefritt såsom "til guds f?akka lagit". Redan då 
kunde alt så mången kyrka sägas vara så rik som den rikaste enskilda person. I 



') Timatal sid. 491. — E. Jessen i sin uppsats "Ueber die Glaubwurdigkeit der Egils- 
saga uud anderer Isländersagas'' (Sybels Histor. Zeitschr. XXVIII, sid. 62 not) kallar Banda- 
manna saga helt kort för "eine novellisirte Processgeschichte". 
. a ) Anf. st. 

3 ) Mindre noggrant är väl också uttrycket i 3 6 : fat var J)å tizka (Band. Fr. 7 15 mikill 
sidr) at taka upp ny goSorS ok kaupa. Strax efter femterättens införande (år 1004) upp- 
togos visserligen flere nya godord (Njåla kap. 98), men om ifrågavarande tidpunkt, som är 
omkring ett hälft årh. senare, gäller ej det samma. 

*) Icke 16, som det uppgifves i P. E. Möllers Sagabibliothek I, 315—16. 

*) Band. Fr. 6 3 ~ 6 har däremot: l>at er sagt, at engi maSr vaeri jafhauSigr hér å Is- 
landi, sem Oddr; heldr segja menn hitt, at hann hafi eigi att minna fe, en J)rir {)eir, er auÖ- 
gastir våru. 



H 



VIII 



G. Cederschiöld. 



I 



den stora striden mot hierarkien under åren 1270 — 1300 förlorade emellertid höf- 
dingarne nästan all makt öfver den till kyrkorna skänkta egendomen, bvarför vis- 
serligen sagans ofvan anförda ord haft ännu större betydelse, i fall de skrifvits vid 
denna eller en något senare tidpunkt. 

Föreliggande redajttion är sannolikt författad på Västlandet (Bretöafjörtfr), den 
förut utgifna däremot i Nordlandets mellersta eller östra del; detta visa uttrycken 
I 2 : nordr i Mi#fir<fi och 1 7,8 : (Styrmir) var mestr höfåingi nordr f)ar, där Band. 
Fr. på båda ställena (3 1 och 3 12 ) har vestr. (Jon Sigurdlsson.} ' 

Det återstår oss nu att säga några ord om handskrifterna. Skinnboken, N:o 
2845, 4* i Gamla Kongl. Samlingen å Stora Kongl. Biblioteket i Köpenhamn, är 
inbunden i tjocka träpermar och består af 70 blad 6 } af ungefär 5 1 /, dec.-tum i 
längd och 4 Vi dec.-tum i bredd. Boken innehåller flere sagor och J^aettir,- alla för- 
sedda med öfverskrifter af en senare hand, som Jon Sigurdsson igenkänt såsom 
Conferentsrådet Jon Erichsens 7 ). Dessa titlar hafva följande lydelse: 

Bandamanna-Saga. 

Norna-gests-Saga. 

Orms j}åttr Storolfs fonar. 

Raudulfs påttv. 

Saga af Hålfi Kongi og reckum hans. 

Ga ungu- Rolfs-Saga . 

Fragmentum Ingvars Sögu. 

um Eirik Vidförla. 

Heidreks-Saga. 
Bandamanna Saga slutar på 13:de bladets första sida; af Heitfreks (Hervarar) 
saga saknas slutet. Bokens början och slut äro skrifna af samnia hand, midten af 
en annan, som begagnar större och tydligare bokstäfver 8 ). Den första handen har 



•) D. v. s. i det tillstånd, hvari hon hitskickades. Att hon likväl innehåller 2 blad till, 
ser jag af följande anmärkning i ett bref från Jon Sigurässon, som sedan begagnat membra- 
nen på Kongl. bibi.: "Paa to sammenhaengende Blade", skrifVer han, "henhörende til Göngu- 
Hrolfs saga, som nu ere stillede sidst, men för have staaet först i Haandskriftet, er i nederste 
Margen skrevet "Fragmenta Islandica" med en Haand fra 17:de Aarh., som meget ligner Pro- 
sten Svein Jönssons til Bard (1647 — 1687), der ofte nsevnes i Ole Worms Skrifter og Breve*. 
— 1 inledn. till första delen af Fornaldar Sögur (Kphfh 1829) sid. XX säges också, att Norna- 
Gests {)åttr börjar på membranens 15:de blad; nu börjar den på 13: de bladet. 

7 ) Kongl. Bibliotekarie, f 1788. 

*) Äfven stafsättet i det af den andra handen skrifna tyckes vara något afVikande. Så 
t. ex. förekommer (i början af Halfe saga) hr&ka, J)aa, under det den första handen brukar 



Bandamanna saga. IX 

• 

emellertid skrifvit så väl hela Bandamanna saga som Heidreks saga, hvilken sist- 
nämnda professor Bugge nyligen utgifvit efter denna skinnbok •). 

Skriften i Regius är i allmänhet tydlig och, ehuru pergamentet mycket mörk- 
nat, ganska läslig; svårast äro, utom nötta eller svartnade ställen, sådana, där det 
på andra sidan skrifna synes genom bladet; på dylika ställen har jag möjligen nå- 
gon gång misstagit mig om tecknen öfver raden. 

Hvad åldern beträffar, så anser Jon Sigurdsson boken vara skrifven under de 
första åren af femtonde århundradet. 

Stafsättet är ganska vårdslöst och visar ett beständigt vacklande mellan äldre 
och nyare bruk; då det ej har mycken vigt i paläografiskt hänseende, kan här ej 
blifva fråga om en vidlyftigare öfversigt däraf *), i synnerhet som det redan är 
kändt af allmänheten genom Bugges ofvannämnda texttrogna upplaga af Hervarar 
(Heidreks) saga. Nödvändigt är däremot att redogöra för det sätt, hvarpå jag åter- 
gifvit texten; dess utom vill jag påpeka några mindre vanliga egendomligheter. 

Då jag beredt mig att för läsaren i tryck framlägga Regii text, har det varit 
min sträfvan att, för så vidt ej typografiska svårigheter lade hinder i vägen, lemna 
en trogen bild af originalet, en bild, som behölle så många som möjligt af origi- 
nalets så väl väsentliga som oväsentliga drag, både dess förtjänster och dess fel, 
och som med alt detta vore för flertalet af läsare mera begriplig än den åldriga 
handskriften själf. Jag har därför bokstaf för bokstaf följt membranen och iaktta- 



aa nästan blott som aärskildt ord (prepos., verb el. subst.); vidare finn och einn r (— einnar), 
hvaremot första handen undviker nn; o fampyki och fyrir, i hvilka ord första handen be- 
gagnar i, o. s. v. Jag far dock bekänna, att jag ej haft tid att närmare pröfva detta för- 
hållande, hvilket också ligger ntom området för mitt arbete. 

•) I "Det Norske Oldskriftselskabs Samlinger, XVII. Tredje Hefte, Christiania 1873", sidd. 
299 — 349. I den ännu icke utkomna inledningen till detta band har Bugge utlofvat äfven 
en redogörelse för handskrifterna. 

f ) Följande exempel kunna vara tillräckliga: got 4 19 (gott 5"), brat 9 ia (brått 3 7 ), 
kuat 7 17 , kan 4 ia , fuf 12"; brodr 7"; leta 16", reta 4", falit 4", kuna 11", fanazt 7", 
Jriki 7" flricki 5 17 ); att 2* (at 8 5 ), utt 5" (ut 11"), i mött 9", luck 15*°; burit 5 7 
(burt 6"), hartt 2", karll 10", iafa 14", iafwnadar 15"; gettid 7", recka 17 4 ; luellt 9 1 , 
feat 6", uawr 16 9 . — horbizt 8 10 , horfuizt 8* (horfer 5 17 ); uerda 7" (verdr 15*); vnder 
7 a , vpp 15*; ad 4", nockud 3 11 , malid 7" (malft 7"), hafid 11 1 (hafit 6"); helgut 4". — 
fyft 7", uefta 8" (uerfta lö^jfianfkap 6" (fiand fkapr 16"); alugat 5 l (alhugi 14 a7 ). — 
aller 10 7 (allir 10 8 ); fcesso 6" ftessu 9"), o uirding 11* (u utrding 8*); efgfll 9" (Egill 
10"); reiti 5* (reta 4", leidretter 8 1 ), per 7" fl)er 16 1 , pér 12"); n^fter 2" (naefta 8"); 
brygd 12" (braugd 9 å , brogd 2"), uölluna 14 7 (uaullu 14*, uollu 14*); för 9»; nöt 9* 
(nottfN 9 8 ). — fet 8 6 (feit 8 7 ). — fuo na 8"; ahag 4", o. s. v. 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. * b 



X G. Cederschiöld.- 

• 

git äfven de växlingar i skrifsättet, som synts mig i och for sig själfva utan 
betydelse. Så L ex. har jag öfver alt noga följt Regius i bruket af f och s, alltid, 
då jag kunnat se tecknet, skrifvit ö 2 ), städse skilt mellan y och y (jfr. Gisl. Frump. 8 ) 
sid. 41), ae och aé, sa 4 ) och &, stora och små begynnelsebokstäfver *), delning och 
sammanskrifning af sammansatta ord, m. m. 

Inskränkningarna i denna öfverensstammelse mellan den trykta texten och mem- 
branen bero, som jag nyss antydt, dels på typografiska hinder dels på mitt bemö- 
dande att göra texten begripligare; de äro hufvudsakligen följande: 

13 att jag upplöst alla förkortningar och betecknat dem med kursiv stiL 

2) att bokstäfver, som i membranen äro sammanskrifna, blifvit åtskilda, 
så att texten har ar*, af, pp (undantag: at, aa, #, & och ar). 

3) att f och v, som i handskriften städse hafva den angelsachsiska for- 
men, återgifvits med vanligt f och v. 

4) att det egendomliga tecken för r, som regelbundet förekommer efter 
o, d och g, ersatts af vanligt r. 

5) att 1 blifvit i ; detta har skett endast af typografiska skäl och mot min 
önskan ; ty uti i har strecket, hvilket jag, så ofta det <i membranen 
kunnat skönjas, åfergifvit, ingen annan betydelse än pricken, som vi 
begagna, nämligen att skilja 1 från delar af åtskilliga andra bokstaf- 
ver (Jfr. Frump. sid. 40). 

6") att jag ej gjort afseende på den skillnad, som membranen gör mellan i 
och j, utan öfver alt skrifvit i; detta har berott på ett förbiseende å min 
sida, hvarmed jag ej kom under fund, förr än arbetet var så långt 
framskridet, att saken icke kunde afhjälpas. Jag vill därför här an- 
märka, att skillnaden tykts mig vara blott och bart grafisk, ty Regius. 
använder j (med eller utan streck) så väl för att beteckna vokalen i 
(f), t. ex. j (preposition) och jn, som konsonanten j, L ex. ja, jaraf keggu 
Hvad särskildt förkortningarnas upplösande angår, så har jag därvid sökt hålla 
i sigte både betydelsen, som handskriftens bruk gifver åt tecknet, och — då många 



a ) Bugg 6 (* n f* text) underlåter stundom detta; så borde det på 299 ia stå förn, 310* 
förk, 314* fdmedi, 314" udgi, 320 f hdnd, 320" dr, o. s. v. 325" Bkrifver han or i 
stället för dr. 

') Um frumparta lalenzkrar tungu i fornöld eptir KonråS Gislason; Kphfn 1846. 

4 ) Detta motsvarar (liksom &) alltid a, utom i mlpingit 10 a . 

& ) Vid O (o), som mycket växlar i storlek, har det stundom varit svårt att strängt ge- 
nomföra denna åtskillnad. 



Bandamanna saga. XI 

tecken kunna tydas på mer än ett sätt — formen, som hennes ortografi fordrar. 
I några fall, som jag här nedanför skall anföra, har den senare synpunkten mest 
bestämt mitt förfaringssätt. 

I ändelser har jag skrifvit-^r, icke -ir, ty i sagan använder Regius -er myc- 
ket oftare än -ir (på ungefår sex gånger så många ställen). 

Jag skrifter tirer, ej fyrer, ty i 8 88 förekommer firer. 

Likaså har jag användt formerna mce\t\, m&lt, emedan maelt förekommer ut- 
skrifvet i 8" och 15" 6 ). 

Stafningen ueer (normaliseradt: vér) stöder jag på uaer i 2 31 , 9 7 och 14*. Med. 
dualformen (normal.: vit) hade det sig svårare, ty denna förekommer i sagan en- 
dast under beteckningen u l ; då emellertid den af samma hand skrifna Hetöreks saga 
på två ställen (i Bugges upplaga motsvarade af 303" och 330 6 ) har uid utskrif- 
vet, har jag användt detta stafsätt. Anmärkas bör dock, att p\t förekommer i vår 
saga 4 15 och 13 aa . 

Oddz i st. f. Odds skrifver jag på grund af den fulla formen i 13 37 . 

Beteckningen P eller *f* har jag alltid (naturligtvis med undantag af de ställen, 
där den måste betyda fem, fyner o. d.) upplöst med feger, ehuru den äfven kan 
betyda fagdi, fuarar eller fuaradi (se Frumparta sid. 91 anm. 67); fagdi före- 
kommer näml. ofta utskrifvet och fuarar förkortas flerstädes till fu r eller något dy- 
likt. På två ställen (4 2a och 8 17 ) har likväl sammanhanget tvungit mig att göra 
undantag. 

Tecknet * angifves i inledn. till fsl. s. II (1847), sidd. V, XVI och XLVI11, 
på tal om handskrifter från ungefär samma tid som denna, motsvara ur; jag har 
dock upplöst det än med ur än med r, alt efter som den normaliserade rättstafnin- 
gen fordrar etldera; mitt skäl därför är, att ur i st. f. r i sagan ytterst sällan 
förekommer (näml. blott i ellztur 15 S1 och \)in%hemur 16 8 samt i uetur 3* 

O» Oti 

(hdskr.: uet) och uetwia 6 19 (hdskr.: uetiN), hvaremot man snart sagdt på hvar 
rad möter sådana former som Oddr, fekr, ardigr, ydr, nordr, helldr, uetr, kemv, 
där Nyisländskan har -ur. Härmed vare nu hur som hälst, som säkert torde dock 
få anses, att -ur i uttalet varit föga skildt från -r finale efter annan konsonant, 
hvarvid r, om det skolat behålla sin natur af konsonant (och ej blifva vokal, som 
det är i Sanskrit) nödvändigt måst föregås af ett vokalljud, hvilket väl varit kort 
och grumligt och just därför liknat u (ungefär motsvarande Svenskans korta o). 
För denna ringa skillnad i uttalet talar också den omständigheten, att Regius i st. f. 



•) Bagge (anf. text) skrifver msellti, maellt. 



XII G. Cederschiöld. 

i 

den normaliserade rättstafningens -ur någon gång har -r ensamt, t. ex. fodr 1", 
faudr 9 2S , heimtr 5 9 , brodr 7 85 , ockr 15 18 och i Hetöreks saga (Bugge 301 84 ) 
sogr (jfr. för öfrigt Frumparta sidd. 70 — 72). 

Några få egenheter i Regii skrifsätt torde vara värda att särskildt betraktas. 
En sådan är den, att u (Y) stundom utelemnas framför au (ar), t. ex. i faulu 4 16 , 
farlu <7 19 (däremot fuarlu 5 7 ) och tau 5 9 (däremot tuau 8 27 ); i sin upplaga af 
Hervarar (Hei#reks) saga 31 6 80 anmärker Bugge om Regii läsart harfu, att detta 
utstötande af v är "efter senere Udtale"; Jon Sigurfoson vill dock ej erkänna, att 
detta utstötande eger rum, om icke vid hastigt och vårdslöst uttal. — På två ställen, 
12 6 hafdingia och 17" huotad, kan man — så framt ej båda skola anses som 
skriffel — spåra norskt inflytande däri, att u-omljudet uteblifvit (jfr. inledn. till Vig- 
fussons uppl. af Eyrbyggja sid. XXXVII och Frump. sidd. 20, 21, äfvensom Cleasby- 
Vigfts Diet. 7 ) sid. 307 under höfu#). — Ett par andra skrifsätt, näml. 1 24 
hlautr (se C.-V. Diet. 273 hlutr) och 11" ek faeg (jfr. Frump. sidd. 228—232), 
hvilka vid första påseende visa en ganska fornartad prägel, torde väl bero endast 
på skriffel. — Åtskilliga andra, mera enstaka förekommande, ortografiska egenheter 
förbehålla vi oss att i anmärkningarna omnämna. 

Utom skinnboken har jag begagnat två utaf Asgeirr Jönsson af henne tagna 
afskrifter, N:o 140, fol. 8 ) (hvilken jag hår för korthetens skull kallat d) och N:o 
493, 4:to (här kallad /?) i Arne-Magnaeanska samlingen. Jag har jämfört den) 
bägge med membranen och med hvarandra och därvid funnit, att (i icke är af- 
skrift af Regius själf utan af a 9 ), oaktadt den på insidan af sin första perm har 
en lapp, hvarpå Ami Magnusson skrifvit: "pefle Bandamanna Saga er ritud epter 



7 ) An Icelandic-English Dictionary by R. Cleasby, enlarged and completed by GuÖbrandr 
Vigfusson. Oxford 1869 — 74. Då vi i det följande citera detta lexikon, begagna vi för- 
kortningen C.-V. Diet. 

•) Denna, som äfven innehåller Flöamanna saga, har på det första rena bladet en lapp 
fastklistrad, hvarpå står följande anteckning af Arni Magnusson^ hand: "Fra Sal. Afleflbr 
Thormod Torvefens Enke 1720 n . 

9 ) Detta ådagalägges tydligt därigenom, att alla afvikelser från Regius, som finnas i er, 
återkomma i /} (de enda undantagen — på de ställen, som motsvara textens 4 8 , dar a ute- 
lemnar um framför hauftid, 10 ! , där hafer är uteglömt i a, och 8 21 , där or har: hvatfpiollum 
er [Regius och /?: uar] {)at er meira var [Regius och fl: er] vert, — torde bero, de bägge 
första på lätt gjorda rättelser, det sista på en ny afvikelse, som tillfälligtvis sammanträffat 
med membranens läsart), h var jämte /? har ganska många nya olikheter med Regius. Då a, 
vid textens 4 a9 , uteglömt orden ok byr lig, sätter ft i stället några punkter för att utmärka, 
-att något fattas ; detta kunde omöjligen halva skett, om skrifvaren haft Regius själf framför sig. 



Bandamanna saga. XIII 

membranå, fem geymd er in Bibliothecå Regiå Hafniae*; dess utom bar på den sida, 
där texten börjar, en senare hand skrifvit : "Cod. Regius 2845. i:!»". — Så ofta 
dessa båda pappershandskrifters afvikelser äro af något intresse, skall jag i anmärk- 
ningarna anföra dem. — Dessa bägge handskrifter äro, så vidt jag kunnat finna, 
de enda, som öfverensstämma med Regii text. N:o 6 å Kongl. bibi. i Stockholm, 
den jag varit i tillfälle att se, härstammar från Cod. AM. 132, hvilket äfven (enligt 
Arfwidssons pppgift *)") skall vara fallet med de andra på samma bibi. förvarade af- 
skrifterna af sagan. En på Kongl. bibi. i Köpenhamn 2 ) i manuskript förvarad upp- 
laga af sagan (skrifven år 1788 och innehållande text, latinsk öfversättning, vari» 
lectiones och ordlista} sluter sig äfven till den vidlyftigare redaktionen. 

Bifogade faksimile, en foto-iitografisk afbildning af sidan 3a (som är en af de 
tydligaste} i Regius, är utfördt af Hrr Budtz Muller & C:o i Köpenhamn ; det åter- 
gifver med fullkomlig noggrannhet skriftdragen, men papperets färg är mycket lju- 
sare än pergamentet i membranen, hvilket är mörkbrunt. 



Till slut får jag utbedja mig läsarens benägna öfverseende med min skrifts 
många brister. Den tid, jag haft till att utföra arbetet, har varit ytterst knapt till- 
mätt och har hufvudsakligen användts på bemödandet att säkert läsa och noga åter- 
gifva membranens text, hvars kritiska och exegetiska behandling däremot måst träda 
i bakgrunden; särskildl inser jag väl, att ofvanstående inledning så väl till innehåll 
som framställning företer många ojämnheter, af hvilka åtminstone en del genom ett 
långvarigare och sorgialligare arbete kunnat undvikas. Att det dock varit mig möjligt att 
åstadkomma något, därför har jag i väsentlig mån att tacka först och främst Archivarien 
Jon Sigurdsson, som med oförtröttad välvilja meddelat mig en mängd värdefulla 
upplysningar och genomsett korrekturet till texten, därnäst Överbibliotekarien vid 
Stora Kongl. bibi. i Köpenhamn, Justitsrådet C. Bruun, Överbibliotekarien vid Kö- 
penhamns univ. bibi., Professor P. 6. Thorsbn, och Bibliotekarien vid härvarande 
univ. bibi., Dr. E. Berling, genom hvilkas godhetsfulla bistånd jag fått låna hand- 



f ) Se Förteckning öfver Kongl. Bibliothekets i Stockholm isländska handskrifter; af A. 
J. Arfwidsson. Stockholm 1848. 

*) N:o 1166, fol. i Ny Kongl. Samling. 
Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. c 



XIV 6. Geder8chiöld. 

skrifterna hit till Lund, vidare mina lärare, Professor Th. Wisén och Adjunkt K. 
Söderwall, af h vilkas vänliga råd och hjälp jag haft stor nytta, och slutligen de 
gode kamrater, som troget bistått mig dels vid kollationeringen af handskrifterna 
dels vid korrekturläsningen; — till dessa alla beder jag att härmed fä betyga min 
hjärtliga tacksamhet. 



Bandamanna-Saga. 



o. 



feigr het madr hann bio nordr i midferdi sa reyckiW hann uar f kida lon enN 1 a 
moder hans het gunlaug dotter ofeigf dr fkordum ofeigr uar kuongadr madr 
povgerdv het kona hans ok uar vala dotter him uar sett ftor kona ok fkarrungr 
5 mtcill ofeigrr uar fpekmgr mtcill ok Rada gerda madr ecki uar honum fiar hagr 
(in haegr atti le[ndur] m i k lar En mina laufa fe hann fpardi uid a/ngan mann mat 
hann uar fringmadr ftyrmif fra algeirf aå fwgeirf tonar er J)a uar mettr harffwngi . 
nordr {xir Ofeigr [atti] fon uid konu line er oddr hetf hann uar uaén fynuw ok 
vel mannadr ecki [hafdi hann] allt micla af fedr (inum Ecki uan hann ok hewna 

10 nenia pat er hann uilldi [vali het] madr er f)ar uar upp faédr hann uar v«n 
madr ok uinfsell Suo ferr nu fram [um hrid] par til er oddr uar xii uetra ofe^r 
fader honf uar falatr uid hann ok unne honum Wtit aa J>a leid er fra ödde fagt 
at eigi ucer\ la madr nördr {Dar er betr uceri mmmdr pat uar eiN dag at Oddr 
kemr at mali uid fodr lin oA bidr hann legia fram fe med sier ok [uill] hann i 

15 bwrtt ok er ai £a leid fe^er Oddr at J)u legr til miw aunga iaemd enda em ek 
ydru Radi eigi nytfamligr ofeigr fuarar ok qwez ecki mundu mich til laugu ueita 

, honum af pui er hann hafdi til unnet o& pui nséft mundi hann uita hue imeill 
fulltingr honum er at pui Oddr fagdi at ecki niiaetti hann uid pat ftydiazt ok fkildu 
at f)ui Annan dag epter ferr oddr ok tekr uad af |dUi ok w\\ ueiJDar faeri ok xii 

20 alnar vadmalf ok gengr i bwrtt ok quedr arngan inann ok ferr utt siå uaz nef o& 
ra'zt i fueit med peim monnum er uoru i ueri ok heter af peim hagr&di fw fem 
hann fcyrfti at lani eda leigu En allz £eir uilTu sett hanf goda ok hann fialfan 
uinfselan £a haéttu peir til at eiga at \\ honum ok karper hann nu allt i f ku lid ok Ib 
er med peim £>au mifari ofc er fagt at f>ee'ra hlautr uar beftr er i fangi uoru med 

25 honum hann uar par iii uetr o£ iii fumur oå; uar £a fuo komit at hann hafdi 
aptr goldit allt ok hafdi po godaN kaupeyri ok alldre uitiar hann fodr (inf o£ suo 
laetr f*ar huor fem ecki eigi fkyllt uid anaw Oddr uar vinfsell af fmum felaugum 
par kemr en at hann rsezt til flutninga nordr til ftranda ok & i feriu ok flytr 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. * 1 



* ( G. Cederschiöld. 

farm a nordan vidu ok huali ok fifka aflaat nu miok feit gengr nu sup um hnd 
pangad kom hann aa nefit xn uetra gamal en nu nar hann xu uetra graedizt nu 
suo fkiot feit at hann aa eiN feriuna ok helldr nu milli mid fiardar ok llranda 
huert fumar Ok nu leidiz honum pesfi att baufn Nu kauper hann sier fkreid o& 
ferr atan ok tokz vel U7 oA uerdr gott iil fiar ok suo til mann heilla {>e$fa idn 5 
hefer hann nu firer ftafni nockwra hnd oA suo kemr hans radi a t hann aa ein 
knoriN oA medan hluta aa hafnarinar er hann nu i ka/pferdum ok gerizt störaudigr 
madr ok agaétr ok er hann optazt a hendi tignum monnum ok vel mrdr utan 
landz ok suo kemr at hann aa tau knoru i kaupferdum Ok fuo er fagt at eingi 
uar iafn audigr madr i kaupferdum pann tima fem Oddr hann uar ok far faeli en 10 
adrer menn alldro kom hann nordar ew i eviafiord ok alldri veftar ex i huit aa 
ew optaz i hrwta fiord Nu er pat eitt liw at hann kemr i hrata Hord ok aetlar at 
uera hier um uetren f^a uar hann bedin af uinum finum at ftadfeftaz hier ok gerdi 
hann pat at baen peivz ok nu kauper hann land a mel i mid férdi o& efler f)ar bu aa 
o& gerizt brått raufnar madr mikill i buinu ok er swo fagtf at eigi pottx um f>etta 15 
mina uert en un* fårar hanf Eingi madr uar iafn rikr Uren nordan land fem Oddr 
hann uar hetri af fe en flefter menn adrer ok godr or laufna uid alla J)a er honum 
2 a uoru nefter em ofeigi giordi hann || alldn ör laufner ne hagraédi ok let fem hann 
faei hann eigi Oddr fetr nu upp fkip fitt i hrufaUrdi Eingi madr hier a landi uar 
iafn audigr fem Oddr helldr uar hitt fagt at hann mwndi eigi mina fe eiga en pxv 20 
kirkiur er audgaztar uoru hier a landi I öllu lagi uar hans fe mxkit gull ok filfr 
ok ganganda fe ok iarder vali fraendi Oddz uar med honum huori er hann uar 
hier a landi eda ulan lendif 

lUAdr er nefndr glumr hann bio nordr åi fkridinf enni pat er piilli bitrw ok kolla 
fiardar kon* hans het pordif dotter afmwndar aedi kollz fyfter gretif en ofpakr het 25 
lon peivd hann uar mikill madr uexti ok auflugr o eirdar madr mtcill ok hafdiz 
brått i flutningum Eitt (umar kom hann i mid fiord ok felldi fång fitt um hauftid 
er a leid eiw dag ridr ofpakr upp a mel ok hitter Odd peiv kuodduzt ok fpwrduzt 
tidinda ofpa&r mcelti aa ptx leid er oddr feger hann at god fret ferr af ydr ok erud 
p\er miok lofader af monnum ok f)ickiaz peir aller uel komner er med ydr eru nu 30 
u itu u<sr at o(l mun aa p& leid gefaz nu uilldu uaer hingatf radaz under ydra hond 
Oddr fe^er ecki ertu miok lofadr ne uinfaell ok £icker £>u hafa brogd under ofpakr 
fe^er liaf uid raun f)ina En eigi r sägner anara ok beidi ek {>ik ecki forlagf ok 
uil eg bua hia ok vita £>a hue per gezt at Oddr fe^er imcler eru |:>ier frendr 
bordi Nu er Jdu fkorar £etta fuo hartt £a uertu hier uetr långt ofjjaAr tekr pat 35 



Bandamanna saga. <J 

med frauckum hann för nu pangat um haultid hann gerdiz Oddi hendi langr ok 
. hojr fyflu ok uinr madr ok likar oddi uel U7 hans Nu lida pv misere ok er uorar 
bydr Oddr honum par at uera o& f>icker betr hann uill {3a£ ofc fyflar um buit farna 
Buit ftendr med imclum bloma o& f)ieker einfkif iflendz manz rad uera betra en 
5 oddz Era hlutr fricker monnum a fkorta um uirding hons er hann nar godordz 
lauf pat uar J>a tizka at taka upp ny god ord ok kaupa hann giorer ok iuo ok 
famnaz honum brått p\n% nid pat (dui at aller uoru til hans fufer Nu er kyrt 
um hrid Oefefö hugnar uel til ofyaks hann er ok b# || di haguérkr ok mtcil uirkr 2 k 
ok partr buinu lidr af annar netur ok hugnar oddi nu betr en hin fyra peim mun 

10 fem hann anadizt fleira A hauftum heimter hann fe af tialli ok urdu godar heim- 
turnar Oddr uar fefaelli huerium manni ofpaÄr atti ok nockud fe ok uar hann ok 
hugall at pui at miffa enfkif faudar lidr nu uetrin ok er uorar fagdi oddr uinum 
linum at hann aétlar utan at fara um fumarit ok teger at vali frendi hans (kal 
taka uid bui vali fuarar pat er of rad fcott nu flytiz uel fram er pu ert fialfr uid 

15 fr$ndi ok uil ek fara med pier Oddr fpyr nu at ofpaA; ok bidr hann taAra nid 
buinu ofpa&r ieger ecki heii ek uit til pess at uera iirer flikum (lor eignum oddr 
feker nu epter ek ofpa&r fer undan o& f)ar kemr at hann uikr til rada oddz en 
Oddr heitr honwn fim afia oå; traulli oddr bidr hann fara med lina eign fem hann 
yrdi meftr madr af ok uinfaelaftr ok kuezt reynt hafa at hann uilldi ok kyne beft 

20 hans fe at uardueita ofpa&r kuad suo uera (kylldu luka peiv nu t%\\ (inu oddr hyr 
nu ferd fina ok fkip ok laetr fera t# uoru er gnog uar til pettu frettiz brått ok 
uar tid r&tt um eigi puvfti Oddr längan buning vali ferr med honum ok er Oddr 
uar buiN leida menn hann til fkipf ok leiddi ofpaAr hann i leingra lagi puiat 
hann atti mart at tala nid Odd ok er f)it'r attu fkamt til fkipf f>a mceUi Oddr 

25 Nu er efa hlutr fa er ofkipadr er huat er J)a< feger ofpaAr ecki er fed ferer godordi 
minu vil eg at £>u taker uid ofpa&r teger aa pesfu er eingi gegning ok em ek e*V?i 
tiZ peKsi ferr oA hefi ek Jdo meira aa hendr tekizt en ek mega uel ualda er par 
eingi madr iafn uel til falliN fem fader pin f kila madr ew mefti ok för uitri Oddr 
qwez eigi honum mundu i hendr felia ok vil ek at £>u taker uid ofpa&r ferr undan 

30 oddr fe^er nu aa reidi fiwa ef hann tekr eigi uid godordinu ok suo uar Fer oddr 
nu utan ok greidiz uel hans ferd fer ofpaftr nu heim tid ratt uar um petto. fickor 
Oddr mxkit uald £>efsum manni i hendr hafa feingit ofpa&r ridr til fwngf um fu- 
marit ok tekzt honum lidmannliga || til pess leyfti pat allt uel af hendi er hann 3 a 
fkyllda laug til Ok ridr af pin%\ uid faémd nockura hann hellt kappfamlipa |^ng- 

35 menn fina ok let ecki mal fceira firer börd bera hann uar godr uid alla nabua 
fina Ecki pkker nu med mwe femd buit en adr enda fkorti eigi um fyflu ok for 



l' 



» n G. Cederschiöld. 

radit fram rikuliga I i dr nu a fumarit ok helgar hann Xexder ok kan pat uel ok er 
hauftar fer hann & fiall ok urdu heimtur godar ok misär hann einfkif faufcar 
huorki tirer fina hond ne oddz Suo ber ts7 um hauftid at ofpafcr kemr nordr i 
uidi dal t*7 konu peirzv er fuala ha£ hann uar par i godum heina hon nar uaén 
kona ok ung hon bidr hann a t fia um rad filt mad hanni hefi ek J^aJ (purt at fm 5 
fierr bu madr miciW hann garir suo pat er fagt at huorutuegia felz uel i fkap 
zmt ok leit huort peivz blidl^a til anarf ok talaz uid par til er hann fretar huarr 
iirer kofti hannar (ku\\ rada hon fayar aungan mann & ek fkyldara en povariv 
laxdaela goda hinf fpaka hann uar Ton ofpaks lwf kaulf tonar kolf tonar ea moder 
hans uar fcorgerdr dotter eigilf fkalla grimf tonar kueldulff tonar txpan for hann 10 
ok hitti porarix ok uar par uel uid honum tekit hann heter uppi mal fitt uid 
t>orariw f>orariN teger ecki kan ek at girnaz maegif pi$[ eru margar um raédur ahag 
pmwm ok er pat ecki mitt rad fe ek ok at ecki ma i tueim hondun» hafa uid pi% 
uardr annat huort at taka umbod hannar ok lata håna fara hingal eda hitt ella 
a t £>it munnud gara tern yckr likar Nu uil ek mar aungu af fkipta ok kalla eg 15 
pat mitt rad ofpaftr farr nu i burit ok hittar faulu ok fegar hanni suo huit ok 
gara f>au nu rad fin ok faftnar hon fig fialf honum Sxpan uar giort brudla/p peiva 
ok farr hon heim aa mel ok aa hon f>ar hia Nu lidr uetriw ok er uorar kemr Odtfr • 
ut t i hruta tiord honum hafdi uel farizt ok ordit got til fiar hann kom hem ok 
litr yter eignar finar ok f>otti uel uardueizt hafa ok uar allkatr ok lidr nu aa fu- 20 
marit pat uar eitt fiN at Oddr mce\(\ at uel mundi falit at hann felldi honum 
godord fitt ofpaAr tuarar ia feger hann par er fa hlutr er ek em fuf lauft at lata 
3 b ok uar || ek ecki til tcerx med at fara JDott ek hafa med farit Oddr fayar hitt 
heyri ek at pxer hafi uel til tekiz ok lid mannliga fegar hann otpakr teger pat 
détla ek {do tidaz at felia godord af handi a lafgmotum eda helgudum leidum eda 25 
pingum Oddr kuad pat uel fallit lidr nu a fumarit Ok \e\par morgunta er Oddr 
u ak nar litaz hann um ok siar fatt manna i fkalanum ok fpratt upp fkiot uar ofpafcr 
f>a a burtu ok mar manna med honum öddi {x)tti pat kynligt ok raeder f>o fatt 
um ok byr lig ok nockurar mann med honum ok foru til leif>ariNar ok er peiv 
komu * par uar par mart manna ok uar p& miok i burtt bunar ok uar f)a helgut 30 
leidin oddi picker uerr pessx til tekia fara mann hem txpan ok lida nu nockurar 
dagar Nu garizt fat med peim uirdev oddr suo fem vili a hälld nockul ueita hans 
fsemd ok gara fik at meira manni em honum fomi ok pxcker hann eigi launa siar 
med vettu mxkit yfer la'ti pat uar eia dag er oddr fat yfar mat ok ofpafcr gegnt 
honum Ok er minz uar von hleypr Oddr undan bordi ok heter auxi i handi ok 35 
ad honum ofpaki ok bidr hann gara aNat huort reta fram honåim ok felia honum 



j 



onds Univ. Ånkr. T. X. 



Band. Saga Bid. 4. 



Ö 



rfkfåto «c( f fr *fj& ***** <* **£fe™ ** 








ti 



/ 















FofolitoM af BadtzMDer iCo.ogFcrslew &ro. 



d £>a f fcaltu ha/a godord 

faidigra fércr mitt ftarf 

Gdrfr feyer sao mun ek 

firer itarfc'2 Nu pioker 

laetr OdWr eiyi fen* hann 

idr klyfiar fiwar oA ferr 

i öä bua £ar Oddr laetr 

ru a fiall af mel at miok 

nar uant nu lx geldinga 

nnum petUi puiat Oddr 

gengitf mundu ha/a til 4 a 

nna uolldum Nu dofnar 

en po uantar Odd ecki 

(retti hui pat fsetti er 

» e^t ertu mtcill bordi 

ki mer uerra er ek ueit 

71a etfa huar horfer p\x 

Ii fegrer ferft nu uinatta 

!r ft^er pat hefer uerit 

*a mal uar pat at f>atf 

1 at £u fnerir ei^i suo 

anna at gylfrum gangi 

mic rada lata enda ffeal 

Seger huerfu matu pat 

ra um heradit o& faekia 

r ok er f^etta ecki swo 

kaupa peiv peSu laman 

o& picker ollum mikitf 

o& tekr hann uel uid 
sider hann dr gardi ok 
r let vel yfer Oddi ok 

er hann firer fkodum 
1 Seger ofpa&r Oddr er 

ymfum tungun* fumir 
u hafa uerit til aitara 

er ordit bragdlet Seger 4 b 



1 



Bandamanna saga. 5 

godord litt ofpa&r ieger pe%ar er p\ex er alugat at ta&a uid f>a f ftaltu ha/a godord 
fritt {doM {du leiter eigré med heitON epter o& awat u#ri fawligra férer mit£ ftarf 
feger hann ok reiti fram hondina o& feldi honörn godordit Oddr ieger suo mun ek 
utrda fem haft hafer {du {DmlikaN foman at aerit fe golldit tirer ftarfe'2 Nu £>icker 
5 miok fiN ueg huorum peiva. uerdr nu ecki af buf um fyf lu ok laetr Oddr eigi fem hann 
uiti pat uar eiw dag er ofpa£r byr lig XU brott ferdar bindr klyfiar fiKar ok ierv 
& burtt ok kom hans ok hita ecki Odd iara a fiwlu ftadi oå; bua {>ar Oddr laetr 
fem ecki fe i ordit pal er at iegia um hauftid er minn forte a fiall af mel at miok 
fkaut i tau horn um heimtr Oddz fem uerit hafdi hontim uar uant nu lx geldinga 

10 f>etra er befter uorw er nu leitad um fioll kynligt po\ä monnetm {Detta puiat Oddr 
uar fefaeli huerium manni yoru pst ymfar || getwr a huort gengtt nwndu ha/a til 4 a 
anara herada eda farizt i fnaénom eda nrnndi uera af manna uolldum Nu dofnar 
yfer um fider ok uar mart um raett hue gegna mundi en {do uantar Odd ecki 
flatr fe hann er hliodr iafnaw um uetriN Vali freudi hans fretti hui pat faétti er 

15 hann uar suo ogladr huort f^icki pxer mikit fior huarfit en eigi ertu mtcill bordi 
ef {>ig hryger pat oddr ieger eigi hryger mik pat hitt f)icki mer uerra er ek ueit 
eigi huerv ftolit hefer vali ieger f^icki £ier brynt Hr er liggria eda huar horfer {du 
sa ecki er £ui at leyna feger oddr par er ofpafcr er vali ieger ferft nu uinatta 
yckr nockfrf padzx er £u fetter hann Urer fe £itt Odtfr %er pat hefer uerit 

20 gl&raedi en {do hefer nu betr gefiz vali ieger margra manna mal uar pat at {>a£ 
f>otti kynligt En aa {>a leid er nu feger vali at u#r uilldum at £u fnerir eÅ?é s^o 
fkiott malinu til afalz hörnan er |Da£ helzt utrf, ordi manna at gylfrum gangi 
uiNattan Nu iku\u uid kaupa famon ieger valt at {du Kalt mic rada lata enda ffeal 
ek uif uerda huort hann hefer ftolit iardum eda eigi oddr ieger huirfu matu pat 

fl fl * 

25 uita vali ieger ek sa at heimta uarning vida ok mun ek fara um heradit ok faekia 
heim ofpa& ieger hann Oddr ieger iar J)u fem p\er likar ok er {Detta ecki suo 
margra at gera en meiri uon at eigi uerdi god ra (din Nu kaupa peiv peiu faman 
byz vali nu til ferdar utt um herud uaz dal ok langa dal ok pkker ollum mikit 
ueit i hons kuomu hann kemr & emu qetelldi til oipaks ok tekr hann uel uid 

30 honwm ofpaftr er allkatr vali ier padw um dagiN. ofpo&r leider hann ör gardi ok 
fpyr at Oddi ok hans radi vali kuad gott hans rad ofpa£r let vel yfer Oddi ok 
kuad hann mikiN rarfnar mann uera eda huerfu er pat er hann Ur er fkodum 
ordiN i uetr vali kuad suo uera hueriar getor eru par aa ieger ofpa&r Oddr er 
{do fe fcell madr uanr at uera vali ieger nockut er pat a ymfum tungum fumer 

35 aetla at i forud muni hafa gengö fumer aetla at rekner inunu hafa uerit til aNara 
herada bn fumer aetla af manna uoldum muni || uera Mxkit er ordit bragdlet ieger 4 b 



. \ 



1 
i 



6 G. Ccderschiöld. 

ofpaÄr ia kger uali m\kit er ok illt en margar eru getwr a um petta mal |DaJ er 
uön teger ofpaÄr & f>a leid er fe^er vaK er {>o harfum uid um petlz ratt {>a er 
{Dui ecki at leyna at pat uilia fumer menn ecki kalla uusen at nockttl muni af {Dinum 
uolldum minazt menn a pat allt faman er {Dit oddr fkildut ftutt ok pat er huarfit 
uard litlu fijDar ofpaÄr ieger eigi uardi mic at {du uwnder {Detta mséla ok ef e^/i 5 
u#rum nid &uo nridir uiner pa nrnnda ek fDefea malf sarliga liefna yali teger eigi 
{Darftu {Dessa at dylia ofpaÄr puiat raeiri uön er at eigre beri af per iirer pui at 
ek hefi fed yfer rad {Ditt oä kaN ek pat at fia at miclu hefer p\x meiri få brigdi 
um att fånig en likligt er Eigi mew at {Dwe gefazt kger ofpaÄr Ok eigi veit eg 
hmt fianfkapar inenn uoriv munu tala er flikt tala uiner no v er ia fejrer vali {Detta 10 
er ecki af fianf kap m#lt af mitte hendi iirer pui at ek hefi nid {Dig em talad nu 
er {du gerir fem ek uil oä gengr xxid {Da mun pier eigi {Dungt falla iirer pui at 
ek mun fetia rad Ii/ {Defsa Ek hefi felt uaming mix uida um herad oä mun ek 
fegia at {Dier hafit nid tekit oä keypt med flatr fe oä rrow pat eingi madr grmia 
oä suo iimn ek få haga at pier tkd\ eingi fuiuirding at uerda ef p\x hlyder radum 15 
miNum ofpaÄr qwez eigi mundn uid gänga {Da mwn fara uerr fe^er uali ok fkiliaz 
fDeir ferr uali heim Oddr fpyr huerf hann uard af uifs en uali uard farr um ia 
fagdi Oddr nu {Darf eigi nid at dyliaz munder {du dylia ef faung uceri a oä ueit ek 
pat at ofpaÄr hefer ftolet ok er nu kyrt um uetwriN ok er uorar ok ftefnu dagar komu 
{Da ferr oddr med Mn xx mann unz hann kemr f kawt fra baé {Deém er ofpaÄr byr 20 
wl pz m#lfi yali nu fÄtdud {Dier Oddr hier lata nidr taÄa hefta ydra oä aégia En 
ek mun få hus rida ok hitta ofpoÄ ok vita ef hann vill faéttazt {Darf f>a eigi malit 
fram åt ha/a oä uirder {du få pess fornt vinfeingi ydart Eck ueit ek huerfu f kyllt 
6 a peii^L er teger \\ oddr vali ferr {Degar ok kemr a fuaulu iladi par nar ecki manna 
utti opnar ftodu dyrnar ok gengr uali iN ok nar myrt i andyrinu finr eigi fyr 25 
eN madr hleypr at honörn vk rekr auxi milli herda honum pat nar ofpaÄr yali 
mcM\ {du ert oga*fu madr mtcill veit mier sa uerka faklaufum manni tar i burt 
oä förda pier hier ftendr pier bani iirer ef {du bidr her oddr er fkamt fra gardi 
oä uill drepa {Dik förda p\er ok feNt konu pim & fund oddz oä fegi hon honwm 
at uid feim menn fater ok te ek fariN at fiar reidum minum ntt um herud {Da 30 
mce\t\ ofpaÄr {Detta hefer it uefta uerk ordit oddi hefda ek pettn aétlad En {do fendi 
ha?m Äonu fma til fund ar uid Odd ok fagdi hon honum pa yala ok ofpaÄ menn 
fat/a oä {)a£ at ofpaÄr hafdi gengit nid maliNU ok lagi^ allt a hans uald oä bad 
at {du fky lider aptr huerfa Oddr gerir suo ok ridr heim a mel ok truev pesso tern 
honum nar fagt ÄNaN dag epter fa peiv at menn miok marger toru par at gardi 35 
& mel gengr Oddr nit i mot peim ok fier huerf efw i ero par toru menn med 



Bandamanna saga. 7 

lik vala Nu kemr upp allt malit ok uerdr Oddr uarr uid hann uner vid suo illa 
at ftoru bar hefer fetid hia gardi ew foft broder hans drepiN ligr hann vnder m 
inaele af morgum manni ofpa&r er horfew ok fpyrft ecki til hans Oddr byr malit 
til pin%t ok kuaddi heimaN ix bua En pat uar £ar tidexda at buin eiN andaz ör 
5 kuodiise en Oddr qwedr Asaw i (tedin fara nu fi[3an ti7 [>mgf o* er fu virding 
manna a fem aeriN naud fyn helldi honum til at hällda fram mali epter foft brodur 
fiw Oddr tialldar bud fifaa ok hefer mart mawa med sier lidr fram at domom gengr 
Oddr at dome ok hefer fram malit o& er hann bydr ti7 uarna £>a fatu j^eir f kamt 
i fra med flocka fiNa ftyrmer ok {x>rariN f>a m#lft ftyrmer til ^orariwf heyrer £>u 

10 nu hua£ fram fer um malid ofpa&s heyri ek feger hann ia teger hann ttyrmer 
uilltu nockur fuör ueita firer ofpaA Nei feger JwariN aungu mun ek mer f^ar af 
fkipta ok er oddi uorkuN ok full naud fyn a t maela epter l| flikaN mann en ek hygt? 5 b 
ofpafc eigi godan mann ia teger ttyrmer eigi er madrin godr eN f)o er ydr eN 
nockur uandi aa uid hann ia teger fDorariN ecki hirdi ek um pat ttyrmer teger a 

15 hitt matu lita al uort uandraedi mun uerda ef hann uerdr fekr ok er pette bota 
mal puiai bader megum uid Ha u6rn i malinu At hann hefer rangt til huit ok 
kuat par bua heimaN ör heradi i ftad pett er andadiz e» hann atti pat ai f)ingi 
a t gera ok ero fpiartl a maliNu por arinn teger firer laungu fa ek pat eN swo micill 
f)icki mer naudfyn a um malit oddz at eg ueit eigi huort ek nene at uera i mot 

20 honörn ttyrmer teger til pm J>iki mer meft koma malit ok fuiuirding er p\er i 
pessu ef £>u fer bryna uörn En fram fe haft malit Ok er pat mala fanazt at eigi 
fkipter fx>tt Oddr viti at fleiri eru eN nockurf uerder nordr par eN hann eiN Tredr 
hann ofl* under fotum ok uora menn ok er hans eiNf gettid dregr hann af £>ui 
£>ing menn fiNa ok fitr yfer met ordum uorum ok fprettr upp ok gengr at domom 

25 ok m#lft Hier eru peir menn er fuara munu malinu firer ofpaA; ok hefer fm rangt 
til buit ok ero fpioll a mali Ero nu tueir koder til anat huört at {du låter lokna 
nidr malit par tern nu er komit eda ucer munum hafa tram uörnina ok niota pess 
er uar kunnum uockut helldr i lögmalino ok feger honum huer a uoru fpiolliN 
Oddr uerdr nu farr um ok pxeker nu i ouaén efni komit ok gengr aa bwrtt ok 

30 heim ti? budar ok i buda fundunom gengr madr eiN i mot peim gamall ok hrumr 
ok hafdi kapu fuarta ok eiN ermr aå bug ftaf i hendi ok brodr i hann qwaddi Odd 
fyre ok maitx f kiot urdu maliN [mn eN ok f koruglig ok er £>ier eigi e"m hlwtriN f[aem]iliga 
gefin er suo eru aller eda huort er hann fekr eda eigi ofpafcr Oddr fe#er fekr fem hann 
mun fekr fem hann mun huatf er ti7 eff um pat hafa mwndi hann faker til dräp 

35 hann eigi foft brodr £iN uala ok ftal fyft fra J>ier oddr fe^er eingi dylr J^elT eN 
fpioll uoru a malino ok uar rangt til buit ofeigr fe^er hui mwndi fpioll a mali {»nu 



■-1 



8 G. Cederachiöld. 

6ä eigi er olikligt || En uera ka>n at per fe meir lagit til hända fårar o* fe fnudr 
ew» lögkaéne o& hefner per dul f^iN er {>u Jx>ttiz {>er eiN »riN ok leitader ecki 
epter uid ådra menn viffa ek at pu hafder rangt til butf malit en pu fwttiz of 
godr iroc ai fpyria ewn ek uifla a t f>u munder u mrding af hliota hefer f)u huern 
mann anaN meira uirt eN mic öddr feger nu muN f)er at ofkum gänga ofeigr 5 
fpyr huerfu mundi ef ek villda nockut en at gera med per mune {Der fpara fet ef 
nockut uilldi leidrettaz hann Keger ecki munda eg feit pm til fpara ef ek fenga 
eigi flika fui uirding af fem aå horfuizt En kynligt p\ki mer ef £>u leidretter puiat 
af per hefe ek alldre^i gagn feingél ofeigr teger til matu h$ta ef p\x uillt um nocku/ 
fet naefta fperda ek f)ik ecki tiZ at fa suo mikla u mrding af fem aa horbizt eda 10 
huar uar f>a komit malinu er f)u fkildiz uid hann feger honum at uorninn for 
eigi fram er ucer gengum burit fra dominum Ofeigr feger pat duger {ja hellzt at 
er pu gärder u uitandi ok fu eiN uar hialp i malinu Nu geingr oddr heim til budar 
eN ofeigr (er upp til domanna ok gengr hia dominum nordlendinga ok fpyr huat 
par faeri fram eN honum nar fagt at fum mal uoru daemd fum buiN tä reiflngar 15 
ofeigr feger munu per leyfa mer at gonga i dominn pat uar honum veitt ok fettizt 
hann nidr o& ma\t\ huat fer fram um malit oddz Huort er ofpo&r fekr peiv fuorudu 
ok fogdu at hann uar eigi fekr ofeigr fpurd! hui gegner f)a< fx>tto eigi faker tfl 
uera dräp hann eigi uala en Hal adr peiv fuorudu eingi ^raeter fDeff ok eigi er 
af pui suo ordit at monnum f)iki f>anig betr helldr uoru fpioll aå malinu ofc uar 20 
rangt tU buit Ofeigr feger huat fpiollum uar pat er meira er uert eN faker pefsar 
huort hzfit per unitt eidana peiv fogdu at uner uceri suo mun uera eda huerfu 

O b unnu p\er eidaNa eigi fuo na at ek uinn eid at bok fem ek ueit rettazt ok faN | 
azt ok hellz at lögum suo munot per mtelt hafa eda huat er fannara eda rettara 
eN dsema eN uefta mann ut laga ok an allri biörg pann er til pei hefer giort en 25 
hellz at logum suo munu per maelt hafa pat bager hellz nockut nid en hyg$rit at 
huort meira er uert f>etta eitt ordit er at fellr eid ftafnum eda Ii'in tuau En suo 
mundi mer fynazt fem radltgrra ucere at taka pann koftiN er baedi uceri at uel 
faémdi firer gudi o& monnum En f>a er £a£ fynd ef per giorcY suo at uinna f>a 
eidaNa er göder ero ok dsema f>ar epter peim a fallit er til peff hefer giort eN 30 
pat ev abyrgd at daema f)a eigi ut&ega er dsemingar ero uerder o& muno menn 
pat uel rsema firer ydr vil ek gefa huerium ydrum eyri filfrf er i dome fitr eN 
halfa mörk peim er reifer firer puiat flik eru med naudfynia mal at eigi gangi 
ill meNe pw yfer er dvepit hafa faklauf menn ok faNreyndr er at f>iof fkap En 
fcott her uerdi nockur um raeda f>a mun ek firer pui fitia suo feer hann um talad 35 
at peiv heita honum at daema malit ef oddr kemr til Nu er epter Oddi fentt ok 



Bandamanna saga. 9 

kemr hann til domftof en fca uoru flockar a bwrtt farner ok hem tii buda ok 
grtinadi a ungan manj% um J>etta peir hällda malinu fram ok gera ofpaÅ; fekaa oåt 
fara heim ti/ buda o& lidr af nottw oft um mörgeNeN gänga peir til laugbergf ok 
(len dr orfJr upp o& malfx fa inodfr uard fekr i nöt i nordlendinga domi er ofpé&r 
5 heiter ok feger til fekt ar märka & honum o& för um pat fkoruligum ordum Nu 
pxker monnwm undarliga fkipaz hafa tekr hann til orda ftyrmer ok nurifi heyrer 
pu porarm hnat m<clt ep hann kger heyri ek ftyrmer feger nu erom uaer uid 
braugd komner ok hafa her nockurrer fnotrer menn um uaellt med honttm fuo er 
pat ieger J>orariK o& er po nockur i eid hialpiN huer er lu feger hann ftyrmer 

10 fwrariN feger peir hafa borit fe i dom ok er pat fauk uid f)a er giort hafa ok til 
hafa fcngit ftyrmer feger pa er usennt um ef ncer fku\um rettaz f)a£ mun ecki fuo 
bra t lida munu |>efer xii månader adr er nu r ||ad at hitta uine fina ok fraéndr ok 7 a 
gänga heim til buda ok heimtaz a hial f)efer menn par uar eiN ftyrmer ii {^orariw 
iii hermundr iiii iarnfkeggri fira puer aa fow einars eyiolff fonar u fkecbrodtfi s/dan 

15 ör uöpna ftrdi ui geller f>orkelf fon fra helga felli uii eigill fra borg fkula fon uiii 
por%e\r halldoru fon ör laugar dal pefser uiii menn gänga a tal ok uoru tengder 
allra a milli frendfemi eda maégder peiv gera nu rad (it med förtartum ok a eG#ian 
peira fiyrmis ok povarins ok fa^gu peive er peiv letu at eigi xueri fynt at fu fe 
uoniN mundi firer er iafn micil mundi uera fem komazt at a/d nu w odz peir uoru 

20 fumer i pui mali er fe litler uoru ok fcöttuz f^urfa fiarinf fumer peiv er fx> uilldu 
feit pott m\kit aette adr eH f>otti faukiN bryn er fe odz hefer til farit luka suo 
malino at peiv gänga i band ha/fjjwgiarner at ueitaz fuo at her fkylldi firer koma 
aNat huort fekter eda fialf dsemi £essu er leynt a f)ui fwngi o& fora menn heim 
af {>?ngi ok hefer oddr af virdi«g malonum ok lida mifserfa uu ridr oddr opt U7 

25 laugar ok hitter faudr fiw oä batnar fraendfemiN med peim ok um uorit eit (in er 
peiv fedgar funduz mcelti ofeigr huat hefer p\x tidenda fpwrt Oddr hann fuarar 
ecki hefi eg frett fpurt heti ek feger ofeigr at peiv ftyrmer ok povarinn famna 
lidi ok aetla hingad ftefnu for a hendr pev um pat er fe frit for i dom fyra fumar 
Oddr feger ecki frfcki mer ofrefli at gänga i mot peim badum ofeigr fuarar meira 

30 mun per a f>ickia ligia marger ero i malino uafder med peim ok nefndi meNnfoa 
Odrfr f)agnadi ofeigr fpwrdf huert er nu radft til oddr feger fara til pin%f ok 
k ref i a höffwngia lidf ok gefa peim fe til ofeigr fuarar ecki fynizt mer pat rad 
mun f)ar eiugi til uerda at uefta f>er i mött pessum höf pin%\um ok engi hefer ok 
faung til fynfz mer rad til annat at Jdu buer fkip f>ilt pat er per uel hennt buz 

35 um fringit ok hällt i burt lefta til aNnara landa en pat mat tu || at lata koma i 7 b 

• 

hendr mer fe nockwtf ef |^er £>icker pat eigi uerr komit ew hft er peir taca Oddr 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 2 



40 G. Cederschiöld. 

teger ek aetla al p\i mwnt nid taka nockoru fe nu aetla ek pat f kära at pxx hafer 
peir fkilia nu fara peir ftefnu for ftyrmer ok porarw ok uerdr par eingi faga 
xxm foru mal pv til sal)tingif oddr byr fik \il utan fårar EN f>etr rida nordan 
htffttngiarner oä; er ofetgr i f>fog faur med ftyrmi oä {x>rarni f>eir hermundr 
hfttaz nu med flocka (Ina a blafkoga heidi ok par koma til motz uid f)a eigill ok 5 
geller fara mo fudr uw heidfna fseir rida arftan ör fiördunt oA; hittaz £eir fkeg- 
brodd! ofc farnf ked ok por^exv halldoru fon nid revlar mula hfttaz nu aller flockar- 
ner & uaullum firer ofaN buder oA rida f)itr allfr farnas a ))ingft ok er ber nu 
miok tidratt xxm mal f)e(Ti hyG^fa. nu aller at oddr muN uera förär lagdr er aller 
harffttttgfar £>eyfazt a hendr honum ok Iwrmudu pat marger er oddr nar suo firer 10 
lagdr EiN dag um |>ingft er a leid genngr ofeigr fra bud ok kemr tf7 myrarnas 
budar ok nar hann eigill uti i uirkinu ok talar nid mann em ofeipr beid fcess 
oi er hann uill fnua i» egill i budfoa tekr deigr i fkikio hans ok maltx heflldu 
egill hann tok qwediu hans ek uil at p\x fettiz nidr ok radumz nid Eigill teger 
ecki purinm nid at radaz nid p\x munt tala villa malit o&dz fonar f^ins En pxx 15 
£arft ecki md mic xxm p<ti at rada miklo er pat färgad meir adr ok eru par 
adrer meri firer pui ew ek peir hermundr ok ftyrmer ofeigr \eger mart ff ek 
mer annat til fkemtanar ok talf en rada um malit o<\dz p\cki mer got at tala nid 
pic Egill (eger eigi fka\ fyNia per talf oA fettizt nidr ofeigr ma\t\ ertu bu madr 
egill fuo er feger hann byr £u a borg i borgar firdi feger ofeigr par by ek feger 20 
egill ofe^rr mcelfi vel er })er farit at fra fogn feger ofeigr at f>u fert mikill menni 
ok garpr ok godr af fenu en maela pat fixmer menn at nid fem nockul fkap liker 
huor tueci madr ecki fe rmcill eN f)icker gott at ueita uInum flnum EgfU m#lfi uel 
8 a fcäetti mer at ek ucera per likr cn par fem {)u rader at ek fie || ecki fe imcill 
par hygfum uaér nu brått til aNarf eda hue fe imcill madr er oddr [du munt 25 
giörla uita ofeigr feger fagder f)u at nid ^yrftun» ecki ^ar um at rada en kuNigt 
er mer um fe hans ok eigi mun par meira fra fagt eN er eda er per nockw 
för uitni a hue mikit £>u munt hliota af fenu egill feger par er mer allrmcill foruitni 
aa ok ertu godr karll pat aetla ek feger ofeigr at J>u munt hliota eN xui hlwt ör 
melf landi Egill mce\t\ ecki f>icki mer hann p& fuo afdigr fem £>u fagder ofe^r 30 
fe#er ecki er £af Alldregi fkorter hann ard f>etta muntu af hliota fenu hafft f)er 
et^i swo m<#lt at per fkylldut ha/a helming fiareNS er per biuGut malit ti/ eN 
ffordungf menn hälft er fektar fe eigu taka at lögum fja telzt mer fem pn muner 
et#a ew xui hlwt i melf landi ef per erud uiii eda uar per f)ef uon at oddr muni 
fitia firer gemfi ydruw er fDer farit af f>fngi hann mun nu uera i hafi med allt 35 
Titt nema landit er epter ok usenter mik at knaureN fkirdi eigi at fidr under honum 



Bandamanna saga. 1 1 

})6tt per hafid metf meirum fadsemum at farit ew d&mi fteiz til gat hann Jjes ef 
hann kaemi a borgar f/ord at eigi uaeri allafg fseuar gata tiZ borgar o& hann mundi 
bita bae £iN fuo ok ef hann kaemi a breida fiord at hann mwndi fura baeiN gellif 
at helga feKi o& Ef hann kemr nordr at kom \\onu\w i hug at eigi uceri långt tU 

5 f^uer ar ef hann ka?mi i eyia föor^ ö& ef hann kaemi i uopna Hord quaz hann 
hitta mwndu baeiN at hoff vaenter mik at hann muN uel komiN i audrum la/ndum 
f>ott per haft t fynt ydr i u iafnadi muN ydr fara at haéiiliga f)er munut ha/a fe 
ecki eN likligt at per munot hliota af o uirding ege'W teger {>etta mun uera fatt at 
odrfr muN hafa rad firer ser en fa er eiw marfriN i malinu er ek ann enf uerfta 

10 hlutarixf af par sem er hermundr af gilf bakfta illa hefer leingi med ockr uerit 
ok er f)eir talaz nid {>a laetr hann oieigr flga nidr undatt kapunni fe fiod ok vener 
hann augum til || e%itt ok finr hann pat ofeigr ok kfpper hann under fkikiona 8 b 
ok mce\(\ hann f>a ofeigr hui er fem fm uerder utan ueG^riar nid hialit hann feger 
ecki er pat Nei feger hann ofeigr pat er ok nu eigi velar J)u ser huerf per miffit 

15 i feho vindr upp fiodnum ok heller f ilfrino i kne honum ok hefer i hondtaa ok 
tiar firer honwm ok her ero nu cc filfrf er ek vil at p\x hafer tit J>eff,at gånger 
eigi i mot malinu puiat per eiNi aN ek Godz hlutar af f>etm fem her eigu h\ut i 
ek ek ueit at f>u ert sno uitr marfr at p\x munt fia kuna at £>er er betra at f>iciä 
faemdar h\ut en hafa allz ecki af fem adrer munu Egitt feger pat setla ek at J>u 

20 sert eN uerfti karll aetlar p\x at ek muna gänga sa eida mina uid fe giafer p\mr 
ofeigr feger eigi beidi ek J>ef at pw hallder eigi eida f)lNa hafit per eigi fuo m#lt 
at annat huort ffcwlut per firer hafa fekter eda Ralfdaemi Nu maétti suo uera at 
sno kaemi malino Qddz at o(T frandum uaeri £ef af UNt at banda menn taeki fialf 
dsemi ok ef fialfdaemit uerdr ydr fellt enda beri suo tU at p\x uerder um at gera 

25 f>a hefer |)u £ef eigi fuaret hue mikt7 f>u fkyllder gera eda hue litit Nu maetter 
[£>u] swo ftilla at pat xxcerx fomi er {ju gerder ofc helldr |)u pä fuardaga £iNa enda 
hefer f>u af mer {Dauckiwa ^$*7Z feger all flaegr karll ertu fe ek at suo ma uera 
fem f)u feger eN eigi her ek £rek ti/ eiN at gänga i mot pefum aullum ofe^r 
feger huerfu mun £>a ef ek feg aNaN til at koma i malit med per uilltu pn til 

30 rada vgill feger naer mun f>a fara ofee^r fe#er latu sno fem ek eiga allra koft eN 
aullum uNa ek illz hlutar af nema |>er wjill feger tueir ero til annar hermundr 
hann er mer naeft en po muN ek hann eigi til kiofa en annar er geller Jwrkelf 
fon hann muN ek til kiofa ofet^r fe^er pa er uel nu mun ek hita hann eN ek 
muN fegia per huer fkilnadriN uerdr eN feit fe her epter latu suo uera feger eg«7Z 

35 fkilia peiv at pui ofeigr gengr til hudar Gellif ok heimti hann ut hann uar modr 
lftillatr gengr hann ut ok heilsar ofeigr honum ok quez uilia tala uid hann gelfir 



~1 



12 G. CedermchiöW. 

9a teger vita (Mck iumzt ek at fxi munt rieda villa um mald Udd* ia kaiod hon» 
oteigr mart picke mer nu fkemtiligra at rada en um malit Odd* oor {xrf teyg*- 
figra eo nu gerfzL Er pat gaman mitt bellzt at tala utd vitra menn er mer f^af 
lagt at fxi sert uitr modr feper hann celler feper ek vil eigi fynfa |>er utd talf 
ofe^r fetiaz fjeir f>a nidr Oteigr nuelti baat er J>eira manna ueftr par er per 5 
j>fcki u&nft U7 hafdfngfa i herardunt cel/er fc^er (nit er gott monn ual par tel ek 
Fyrft (bnu (hora goda eda fyner f^orgilf ara tonar eda peir eyrar menn fyner 
ftetnfx>rf ia fegdi ofei^r vel er til lagt eda huat er kuena {rara er f>er J>icki beflr 
koftr f celler ieger par leikr a hinu lama at eg tec f>ar tt/ d«fr fnora goda eda 
porlat ara (mar eda (t&npors f»r em konar med utrdfngu nieftri ofet^r fc^er 10 
attu nocknrar Aatr ik ek lagdi bann eru f)a'r gfptär nef leger hann hai Eaeter 
pat teger ofetpr fxa köad bonn gellir at eigi ha/a peir menn til ordft er bakli 
fe vel aeUader o& fe mikler ok hefdf ftadfeftor godor bh ek em ecki fe milull modr 
pser heiman at gera ok mun ek nu eigi a uallt lata fpyrlazt huat er pein manna 
[nordr] par er per frfckfa vaenfter til höt fxngia ia ktiod bonn oteigr par er göt 15 
man ual {**** tek eg fyrft til efnar iarnfkegfa ton ok fon ball Itefnf fira algetrf sk 
maela menn J>o/ at oddr fon min uöri med peim monnwn at telia er helldr xioru 
med eiium fta*rum monntfm oA koma ffcol nu erendfnu er oddr baud ef eg bita 
frfg at hann uill bidfa ragneidar dottur pinar ok eru ber nu cccc filfrf er hann 
let at uera f kylldfi henar hetmaw fylgfa hyg^ at huerr per bydr suo axnar at hann 20 
geri fiallr beiman konuna \il banda ter flikr madrhi ok pat let hann fylgia at 
hann mundi pat alldrt foruerkum gera medan f>ft lifdit bader cellir teger uerit 
mtrndi pat hafa at ek inunda eigi fynfa honton konunar en fx> en at fou bunu 
fxi »tia ek at ecki uerdi af pui medan pat mal uofer yfer fem nu er miok tidraet 
oteigr teger getr f)u uitleyfu ^efsarar er einf kinf er verd celler teger eigi Jjfckf 25 
mer radft huort at pui uerdr en ecki hefi eg peka fuo fuf uerit meir hefi ek giort 

9 b at baén ok uilta anara j oteigr teger uorkun er a nid f>ik er Jm ert fe litfll at 
f>u seller per iil haegenda liar upp taukuna ia teger hann celler iil pess aetla 
menn oteigr teger for uftni mun J>ér & hue mikiY f>u munt af hliota fenu mteil 
foruitni er mer sa fé^er seller ok feg mer ofet^r teger pxer åtta munut hliota hälft 30 
melf land ok mun eigi til meiri gaeda koma en meiri uon at oddr fe i hafl ok 
mun bonn vel komin i audrum \ondum fx>tt per farit med ofoma ydrum celler 
teger p* eru brargd i ok kan uera at fatl fe ok er pat eigi illa i fumu lagi teger 
hann oteigr moAfi gat hann pet at eigi xueri auruaeivt at hann hitti bse {jin ef 
hann ki'mi a breida tiord ok useri eigi til geingi ligt er pu kaemer heim celler 35 
teger ecki uci ek pat feger hann oteigr teger nu matu Tia huerfu peta mali er 



■V- 



. . • ' 



Bandamanna saga. *" 

i 

komit at {Detta horfer eigi til uirdingar ne fiar en i ardru lagi petUi fem eg hefi 
rået malit odz uillda eg at {du taeker nid fenu ok liter aa malit ok faéer huerfu o 
Hkr hlfttriN er {d{n eda {Deira aNara er i eru maliwo er ok at fegia f>er at alldri 
verdr pier fe fatt medan pit Wfit bader en eiga eN virdiiligfta niageN en legia ecki 
5 u7 f ialfr [eger hann seller (eger fawlegt er pat er {du feger ok fe ek at eigi mun 
fiarj {dn* gänga fem f>u maeler en alldri hefi eg a t pui keNcIr uerit at uera fuikari 
hefi ek fuarid eida tyinda monnum at liter l%al ecki förer koma nema fekter eda 
fialfdsemi qwod hann o(eigr (eger eigi beidi ek pe( at {du hallder eigi eida {DiNa 
en varda ma swo at under {Dik komi malit o& hefdi u#r fraendr f>a£ at radi at 

10 taka pax koftiN at felia ydr (ialfdaemi ok uera ma suo at efgri fe per fuo ba/1feingNer 

at lata of eigi pui na at giallda feiN upp ok verdi ma dra ei^i fekr En ef suo uerdr 

. oä komi UNder {Dig malit {Da matta' e^ri gera o forna ok belldr {du £a eida Na en 

fyner dreingfkap o& hefer {>a {Detta feit oA ger forna til dottwr f)iNar seller (eger 

vitr madr er tu eN eigi hefi ek faung & at gänga eiN i mot peim aullum er i eru 

15 malinu {doU mer ucer\ hugr aa ofei^r fe^er huerfu mundi ef eg kaema audrum manni 10 a 
i !| malit {Da muN naér legt/ia fegrer ce/fer huern kyf {du til (eger o(eigr latfu fem 
ek eiga allra uarl eigil mundn ek hellzt til kiofa ofef#r fe^er fDaf er* xmkit er {du 
kyf £aN mawmN ttf er uerftr er i mali {Defu oA eigi hirder huat til fiaraf uiNr 
en er hann fuo vitr at fkilia mun hann at pat er radligra at hafa nockwrn forna 

20 eN wngan seller (eger til mun ek rada ef {du kemr honuin i malit quad hann 
oteigr (eger nu mun ek gänga i hurt ok hitta vgil ok ef eg fae af honörn pz f kulut 
p\t talaz nid um malit hia kirkiu flockar yckrer ftandazt naér muN ok a/ngum un- 
darligt f>ickia {Dött yc fe tidraétt gerit {Da rad med yckr Nu fkiliaz peiv ok hxtter 
hann vgil ok fer {DeWa mal fuo fem o(eigr ftefndi til aNaN dag epter geck o(eigr 

25 yfer bru ok hxtter framdr fina f karda menn ok bidr at peiv gangi med honum 
til laugbergf ok suo gera peiv Ok er menn hofdu maélt malum fiNum {Da ftenndr 
oteigr upp ok malti ecki hefi ek mart raétt um malit oddz (onar mi>T en nu uil 
eg leita epter ef nockut (kal (aettum koma Hrer hermuNdr (eger allz ecki (ka\ aa 
f&ttaz feger hann ofeigr mceUi pa er ftutt um en huort (kulo fraendrner koft eiga 

30 at kiofa um huort (irer ( kulu koma f ek ter eda fialfdaemi hermundr (eger pe( f kullud 
per koft eiga puiat pat eitt mun fialfdaemit er eigi mun under huort er eda fek- 
tirnar ofei^r fe^er huort (kulo fraéndr p% eiga köft at kiofa af ydru lidi {Da er 
peiv uilia eda f kulut per aller gera pott pat fe utidara hermuNdr fe^er |>eff fkulud 
per koft eiga at kiofa til {Da er pev vilit ei^i {jicker of under huerer ero af uorw 

35 lidi ofeigrr fe^er {Da er hof a ok mun pat uort rad helldr at kiofa at hann fe eigi 
fekr ger ok inunu menn uerda til handfala peiv fem p\ev uilit en ^er haNdfalit 



1 



14 G. CedeMchiöld. 

nidr fall at fokum en ek mun kiofa menn af ydru lidi pa er mer fyniz i eda u 
eda fleiri hermundr feger laWu swo uera {DorariN fpaki feyer iatum pui eiNu i dag 
er uaér klrumzt et^t a morgiN hermundr feger {DefTu nrontt u#r iaf a carngum nu 
tti handfala feger oteigr ok suo uar gert ok handfoludu peir nidr fall at fwkum 
eN hann fe faM flika fem peiv villia gert hafa er hann kerf til ok nu m#lfi ofeigr 5 

10 b || gaungum nu upp åi uaullu o& muN eg |^ar U7 kiofa {Da er mer fyniz {Deir gera 

suo drifr upp £>aNgal åa uölluna mikill mann fioldi £eir forw bader farna» ceöer 
o& wjill med flocka fitoa oä: komu upp äa uollu J)a mcelti ofeigr fettiz f)er nu nidr 
bawda menn i hrtng ok mun eg gänga firer ydr ok kiofa {Da tiZ iniwf malf er mer 
fyniz t ok peiv gera swö hann gengr at ftyrmi o& lypter aptr kapu hettinum sa 10 
herdar nar ok flod a kniam ok mSfi a/llum iimn {>a^ liklegt fuckia at ek muna pixk 
ttZ kiofa ttf miwf malf er eg em {>iN f>ing madr ok gefit f>er godar giafer ok uceri . 
pat liklegt at fwe mali mundi {Dickia vel komit er {du gerder en eingi hefer {do 
iafN aeftr at farit ok o\\um upp höfum ualldit un» pette mal at f>a£ felli {Dyngra ea 
letara Oddi fyra minum o& kyf ek {Dig fra par fitr {du porarinn ok er e^t {xrf 15 
par at At f)er fe vit fatt at gera um malit en allt uit p\tt hefer £u t*7 {Defs lagt 
a t f^etta mal felli {Dyngra eN adr oddé fe/ni minum ok kyf eg {Dig fra pä fitr {du 
hermwndr lwf{Dingi mikill hann yppiz uid miok ok aétladi at hann mundi hann téZ 
kiofa f)a< er vift nu feger ofe^r at pi% hefer ecki til halldit nema fegirni ok raNg- 
Iseti oJfc u iafnadr engr hefer ok iafn odr at uerit fem {du fkorter {Dig o)fc eigi feit 20 
ok hefer {^u dregiz til firer aa girni faker nu kyf ek {Dig fra f>ar fitr {du iarN 
fkeg^i pat ev mer fagt at {du leter bera merki firer pex nordr a uaudla pif^x fem 
firer konwngum nu (kil eke«yihuarr koma mun metnadi {DiNum ef fm hefir afJDefu 
uirdiNg ok kyf ek {)ig fra ok uerd ek firer {»Num hlwt at at fia at eigi geyfiz £u 
dr uirdinguNi par fitr f)u fkegt/broddi huort uar fatt at haralldr konungv m&lli pat 25 
at u#rir bezt til konwngf falliN a iflandi hann fegrer eigi ueit eg pat mart m#Wi 
haraWrfr konwn^r pat til mitr er ek veit eigi huerr alhugi pui fylgdi ofeigr fe^er at 
fldr munda eg pui fam{Dyckiz at p\\ ucerw konungr a iflandi at eigi fkaltu kommgr 
yfer pessu mali ok kyf eg {Dig fra {Dar fitr {du Geller }du ert kalladr godr h6f{D*ngi 
ok vet latr f)0 hefer pev {Detta o dreingiliga ordit eN uorkuN er a uid {Dig er {du 30 

11 a ert felitill ok pat aNat at fkeg || broddi vinr {din hefer komit i malit ok nu pott 

mer fe litid um allra mal {Da mun nu uerda at at fnua nocketr nu kyf eg f% ecki 
til eNda ecki fra {Dar fitr {du {wgeir fkamma dua/1 muN eg her eiga firer pui at 
{du hefer alldregi um pat mal gert er nockut er uNder af f>ui at {du hefer efcki 
uit til Nu litazt hann um er hann kemr firer tgil ok pokar kapu hettinum ok 35 
m#töi {dö/ a?tla eg at mer uerdi uargfiicf dsemi peiv fiNaz e/gri fyr at eN peiv hafa 



Bandamanna saga. 18 

etiz ok peiv koma at halaNum luo er mer ok gongit Urer marga garfga menn her 
nu ok kerit fra minu mali en nu er fa eiN epler er ollum er kumgt at eigi hirdev 
hual tt7 fiarenf uinr km w/ill er verdr nu aNat huort at gänga aptr i& kiofa £a 
til er adr eru fra kofner eda kiofa fjig U7 er arllum er kunigt at eigi muN uel 
5 gefaz Nu aetla ek £o rad at kiofa p\k til hann fpratt vpp ok tnceUi pat er miok 
opt at pangad uill uirdiNgiN pott adrer uai of eigi garngum celler ok hyggrium at 
malinu peiv gera suo Egill m<B\(\ huat (ku\um uid gera en pat ra?d ek at uid 
gerum litid pui at ecki muN tia ef uid gerum eigi allmitaY {do iiiun (ianfkapr a 
ligia feger hann seller eda hue mxkit (kal gera Egill (eger gerum j^reiatigu a/ra 

10 qwad hann seller (eger eigi em eg fuf at fegia upp faéttiNa Egill feger huort uilltu 
fegia upp gerdiNa eda fltia Urer fuaurum Nei qwad hann Ge/ter helldr uil ek fegia 
upp fsétina en {)u flt Urer fuammum gänga at fram par er peir fatu hermundr 
ftod upp ok maUi hlydum til o forna nT pa wce\t\ seller pat er gerd ockr Egils ai 
hendr oddi a t uic2 gerum (tfiatigi a/ra hermundr (eger huort fkilldiz mer vet at 

15 fm gerder {^riatigi a/ra hundrada Nu fegrer E#e7Z e^i uar pat nu at £u faéter a 
hluftiNi er f)u ftodt upp xiii a/ra f)eira ärra er engum u vefalla uteri uid Ueker 
eda i giarlld nuelt bärga bröt o& harka griper pa (eger hermundr fuikNer erum 
ueer nu Egill (eger telzt {ju fuikiN ia quad hann fuikiN teliomz eg ok hefer fcu 
fuiket mic fuikarin Egill (eger pat geri eg suo at mer {^icki bezt at fuikia pax ev 

20 aungum iruev £u trwer engum manni eigi truev pn uixum pinum ne frandum 
baurnum ne konu ok eigi truw pu Haifum pev p\x\ truir Jdu eigi pev at p\x fort 
i £>ocku suo mikiili || at fela fe at eigi ueiztu helldr eN adr er huar pat er nu 11 b 
koinit en f>ot per liai nu awarf bugar ok uilir fm nu feit hafa £>a jnwntu nu et^i 
fiNa hermundr (uarar £etta er lygi f>*iN fem ma/rg arnur |3u lygr a uallt Fyra uetr 

25 l>aud eg per ur hrakbuinu ok ydr uii famaN uorut per par aa gilfbaka o& er f>u 
komt heim J)a fagder £u f>a< at par ucerx farner xxx klaka hefta o& etner aller 
e^72 (eger engin muN meira fegia fra vanhaulldum pixum eN uerit hefer en hitt 
»tia ek at aNat huort hafi etner uerit faer eda eNger hermundr (eger eigi f kuluni 
uid bader sa pingt annat fumar Egill (eger Nu muN ek pat maela er ek setlada at 

30 freftaz mundi at f)u luck heill muiri i fundr pat uar fnema fpad at eg nwnda uerda 
allra maNa ellztur muN pat uid bera ef uid erum eigi bader a pin%\ at pn munt 
fara allr i trauUindr pa m<e\t\ ftyrmer pat ev fem uon er at ofs gefizt illa at Kaka 
em uerda manniN til famlagf med of hann er allra manna uerftr ber aa landi oA 
er pat ollum kuivegt E^eYZ fe^er pe( betr er |du kallar mic uerra mais Jj^mt jja/ 

35 vitu menn at f)al hefer tekit mik til iafnnadar maNZ pev Nu muNU vera nocktir 
ftor kla'ki aW per pzr er adrer nmNu eigi uita Er pev J>otÄ {)es af uert fialfum 



16 , G. Cederschiöld. 

at taka e uerlta maNeN £>er til iafnnadar ek pat er ecki e> fuo likt i fumu lagt 
pu ert matgaedingr mikill ok sa tu tana Jwn er mat faell heiter alldregi koma fuo 
marger garfger menn til Jhn at f)a/ uiti huat i honutn byr nema £u eiN e^da er 
f>atf kunigt andrum monnum at fm rea pe%ar er fuartlegiaN kemr a löpt en ek 
J>ori at veita uiflum miwum lid eN eigi er pat all ulikt at huortueggä ockar gerer 5 
u i flisa illa ])a uill povarinn upp (landa madrin feitr niiok ok £>ungr sa ser ok 
ftuddi hondum sa kwe ser £>a tntB\t\ Egill feztu nidr fwrarcnn {nii mun eg J>er 
fuara at allr fwngheimur muw hlå'gia at |>er hann fetfizt nidr f>a m#lfi E^i/Z nu 
gerder pu uitrliga fem J>u ert ua^r mer pkk\r ecki til koma at fueiNar hlaei at 

12 a f>er fx>t j)u liter miott uwZ elld eda gnuir aHbog |j a f)ina f>a fig^er jDorgeir heimfliga 10 
. er giort at gera ^retegu a/ra f)a fe^er e#*7Z en eg hugda at per mundi jjickia uel 
gert mas tu pat eigi J>u uart loftiN arftv sa arnef leid la/ft JDig [h]efta fueiN nockw 
ok komu upp xiit kulur i hofdi J>er o& f>atu*lamb sa ferer kulu kueria {>a mteUx 
fkegbroddi iansfkegi fagdi hann gauNgum fra ok fkiplum ecki ördum uid hann ok 
gengu per braut ok pui n#ft aller peiv e» fe pat la par epler o& uill eingi hafa 15 
ok gerizl iiand fkapr i milli fceira ok lyckr J>ar )>iNginu ofes^r ridr nordr oj; kemr 
hann a fund oddz tonar fwf uar hann {Da albuiN hann fpyr huerfu malit hefdi 
farit Ek felida peim fialf dsumi feger ofeigr oddr feger luck p\x manna armaztr 
mali feger hann ofeigr feger eigi ffcaltu suo fkiott dsema frsendi feger honum nu 
allt malit eigi mati mer i hug koma at suo fkylldi fyllgia mega pessu mali o& 20 
t>ickiumz eg per eiga bezt at launa feger hann ofeigr feger brudlaup yckart fkal 
uera at ui uikum her sa nie\ Oddr feger f>etta er s#o radit er ek uillda hellzt 
mer kiofa ok f)o mtin eg hällda fram ferdtai ok uita hue farfaell ek uerda eda 
huori ek koma aptr at sa qwedise ftundu ofe^r feger ecki kaN eg jjef at letia 
m\kit attu under far gaéfuni hann tekr nu byr ok figler nordr sa porgeivf Hord 25 
pa tok af byriN ok lagu £ar nockurar twetr J>ar uar förer kaup fkip Nu leidizt 
ocftft par ok bi dr roa U7 landz bati oä gengu upp sa eitt hatt fiall ok ser Oddr 
at aaat er uedrid uti ferer ok lögn uar a firdenum Oddr bidr |>a fly tia nit fkipit 
^eir mceUu ka^pmenniser at peim mundi driugt uerda at roa yfer hafit oddr feger 
suo häediligt fem ydr £>icker at uar roum j^a nmnda eg pat aetla at her m^ndu 30 
pev uor bida peir taka byr ok figla til orkn eygia ok laugdu eigi fyr fegl uorw 
par nockurar uikur foru aptr fij^an med godum byr ok lagu par kaupmenniaer 
er peiv komu aptr figla nordr ok leta eigi fyr ew j^eir koma i mid fiord ok fer 
heim U7 buf finf ok byzt uirf ueizlu ag^tligri fkorter eigi efnin lil kemr Geller |jar 
merf dotwr fina ok par kom Egill ok fioldi manna för ueizlaN fem uiner mtindu 35 

12 b J| kiofa Egill uar ecki katr oddr leyser menn paddx med godum giofuw |)a nuelti 



Bandamanna saga. 17 

oieigr pat villda eg at fm leyfter Egil mrduliga aa burtt honum eigum ucer gott 
at launa kger hann Oddr teger mer Uzt fem fm hafer hann adr af leyft Oieigr 
teger ecki er fuo gior goda» forna til hans AiwaN do^ epter m^l/i odtfr tt7 E</i& 
ek let recka upp epter hruta iirdi xl gelldiNGa ok yxn u mun pat nu heima firer 
5 per ok fka\ eigi for uerkum gera xxid J>ik med uec? erum uppi Ey*7Z |>ackadi honum 
o& höf honum upjp afgu celler olli miok giofum uid Egil fkiliazt peiv par Lidr af 
uetriK ok er uora tekr fer hermundr til kuamf leidar ok -er hann setladi uta> £>a 
feger hann at Jjeir munu fnua ofaw til borgar ok brena vgil iae oä er peiv koma 
utaN i ualfell px&er peim fem ftreingr gialli upp i fkamliN o& pui naeft kewer 

10 hermundr at ftingi kemr under hondiisa ok $di uerkr verdr nu heim at fnua ok 
fer fra honum lidit ferr uerkriN um fiduna ok pui meira er um fottiNa fem ineir 
lidr upp i heradit ferdnn ok peir koma ai harguanda ftadi ok nar par allt J>akt 
af- hrarfnum ok er hann kemr heim uar hann hafdr i reckiu ok uar farit epter 
pövdi prefti i reykia hollt folua fyni ok er hann kom at honum mati hann ecki 

15 fliaela ok er hann kom Kil hefftz fiwf preftriN uar fen t epter honum ok kom hann 
a/xlru fim ok mati bann ecki msela uid hann p* for preftrfa oläa tt7 gilf ok uar 
f)a hleypt epter honum et iii fm oA; ly tr hann al honum hermundi ok hann #t 
hann leti uorunum fim i gili fim i gili Vipan andazt hann pat er lagt at mar het madr 
hann feck fwlu ok attu f)au buit Auluer het broder hans ok nar af glapi ok ew 

20 morgiw er £au mar ok fuala lagu i reckiu fim kom {Dar iw madr rrocill ok quad 
uisw Bra eg or Hidrum fkalm ny bryndri peiri let ek maui a maga huotad unna 
ek eigi arfa hilldar fagr uaxtaar fadmlagf fartu o& lagdi hann i gegnum ok er hann 
uill ut J>a hleypr hann upp auluer o& legr i gegnum hann knifi miklum pat er 
em morgiN at menn komu uti sa b*e f)eim er reipt hafdi uerit malit a hendr ofpafci 

25 P ar nom f#rd naut x " || *# t> ana ^ 0( 1 hrof uoru ok drepta uii firer oddi ofeigs 13 a 
st/ni Nu finzt ofpaftr dafdr hia helli einNum i liNackra dal ok munlaug hia ok nar 
blod lifr i farit grandadi honum ok biargleyfi oddr nar mikill madr Urer ser ok 
atti fon er ofeigr het ok atti f)adaw fkamt at telia fnora kalff fon o& peiv mid 
ftrdingar oå lyckr her foguni 



■ i 
i 



Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 




Anmärkningar. 

Sid. 1. Titeln skrifven af Jon Erichsen (jfr. inledn. sid. VIII); till någon 
äldre tit et synes ej spår. — 2. Ofeigr; initialen är alldeles utplånad,, om den ens 
någonsin varit målad på den tomma plats, som här' finnes i början af första och 
andra raderna; f är otydligt. — a; det senare a är ej rätt tydligt. — 6. le[ndwr]; 
nd, som står i radens början, och förkortningstecknet otydliga; den öfre delen. af 
denna sidas inre. kant är svartnad och det dar skrifna svårläst ; de bokstäfver, hvilka 
jag ej med säkerhet kunnat skönja, äro här och i det följande inneslutna i klämmer. 

— 17. hue; e, som står i radens början, något otydligt; a /?: huat. — 18. full— 
tmgr är en ovanlig form; jfr. C- V. Diet sid. 178 fullting. — 19. xä) när i (i) 
begagnas ss. siffra har det vanligen nedtill ett fint, till vänster nedåt riktadt streck. 

— 20. uaz nef liksom uaz dal i 5 28 (jfr. Frumparta sidd. 70 och 110). — 22. 
J)yrfti; nedre delen af y något otydlig; a jS: £urfti. — 28. til ftranda; a fi: a 
Strandar. 

Sid. 2, 2. en nu nar hann; hann skrifvet öfver raden. — 4. pes(i\ i, som 
står i radens slut, otydligt. — 5. a ton; läs 'utan'. — 8. agaétr; a har två aksen- 
ter; aksenterna på ae äro något otydliga. — a hendx; /?: me& — 9. tau; läs > tua > 
eller 'tuo\ — 10. fem; a (1: en. — 13. at ftadfeftaz; a /? hafva oc i st. f. at. 

— 14. efler; a /?: reysir. — 18. Efter uoru är (så framt där ej möjligen stått 
uoru utan förkortning) ett tomrum, där det på andra sidan skrifna -faelan synes 
genom skinnet. — 24. Om den stora initialen gäller det samma, som sades i anm. till 
1*. — 25. Äona; skrifvet qa. — 29. af ydr; a /?: fira ydr. — 33. r (i slutet af 
raden) tror jag vara uppkommet därigenom, att skrifvaren först velat upprepa raun, 
men icke fortsatt ordet på nästa rad, utan i stället skrifvit det mera passande sägner; 
Jon SigurcTsson däremot anser, att ifrågavarande bokstaf är ett illa skrifvet u (eller 
v), så att man bör läsa 'usagner' (= usagnir, "onde Paasagn"). — 34. Efter hia 
är y per' sannolikt uteglömdt (J. S.). — 35. bordi; er/?: a bordf. — hartt ; a /? : fast. 

Sid. 3, 2. holr fyflu ok uinr madr är tydligen ett förderfvadt ställe; den 
enklaste rättelsen vore att läsa uinu madr (= vinnumadV, "arbetare"). Jon Sigurdäson 



r ■ 

Bandamanna saga. 19 

tror, att uinr är en förvrid ning af ett um, som ursprungligen stått framför fyflu, och 
att tecknet för ok felaktigt inkommit; han läser således, 'holr (= hollr) umfyflu 
madr (i öfverensstämmelse med a /J). — 3. fyflar um buit farna; bu bör skiljas 
från it ("han bestyr hushållningen på samma sätt"). — 4. bloma; a (i: forna. — 
7. famnaz hörnan brått f)ing nid pat betyder, om det är riktigt, "det samlar sig 
ett tingområde åt honom härvid (eller: på detta sätt)"; Jon S. är dock böjd för att 
läsa y \)\n%menri och stryka nid pat, under antagande, att xxid inkommit genom fel— 
skrifning för minn och pat af det följande puu — 9. hugnar ; u är otydligt; a /?: 
hägnar. — 20. suo uera fkylldu; afS tillägga: fem hann villdi. — 23. lagi; a (i: 
l«gi(?). — 26. & pestu er etc.; a ^: a f)a lé\p, fu er etc. — 34. fkyllda; a är 
otydligt, så att det kunde tagas för ett u, och har aksent ; förmodligen har där först 
stått ett i. 

Sid. 4, 1. leider; pluralis är oväntad, ty af 26 — 31 ses, att det är fråga 
om endast ett lei#. — 6, 7. huorutuegia felz uel i fkap awré; a (J: hvortveoia — 

aråro. — 9. hinf; läs 'hm'; felet, som återfinnes i a /?, är väl föranledt af 

det följande fpaka (jfr. Frump. sid. 219). — 11. uppi; öfver det förra p är en 
prick (d. v. s. fördubblingstecken). — 15, 16. kalla eg pat mitt rad; efter pat 
är 'eigi' utfallet (J. S.); jfr. 13: er pat ecki mitt rad; rad" är just uttrycket för 
giftomannens bifall till partiet. — 18. aa hon f>ar hia; cc /?: er hon £ar hia honum, 
hvilket sannolikt är det rätta; en lättare ändring är visserligen att läsa 'heima' 
i st. f. hia, men detta ord blir mindre passande, då heim står strax förut — 23. 
hafa; otydligt. — 25. aétla ek; ek står öfver raden. — 28. mar; läs 'mart'. — 
30. ok nar |>a mioketc; riktigare 'uoru'. — helgut ; 1 öfver raden. — 32. fem vili; 
a (i : fem OspaAr vili, hvilket torde vara det rätta. — 36. gera aaat huort reta (== 
rétta) fram hondiwa ok felia honum godord fitt ; den andra, af 'eda' inledda satsen, 
som ungefärligen skulle haiva lydt så: 'eda deyia f)egar', kan här (i aposiopests) 
gärna vara borta. 

Sid. 5, 7. ftona; skrifvet qa. — 8. um hauftid skulle rätteligen stå i bisat- 
sen; jfr. Band. Fr. 5 18 och.38 28 ' ai . — fiall; a står öfver raden. — 11. ymfar; 
r otydligt — 17, 18. huar horfer pu aa; under det sista a men något högre än 
raden synes ett nästan utplånadt d. — 19. nockut padm; a (i: fja£>an nockut. — 
uerit; öfver e står ett li.tét c. — 27. ra{)iN; p har upptill ett tvärstreck; förmod- 
ligen har skrifvaren först menat 'rapit' och sedan, då han såg, att detta ej 
passade till 'god', tillsatt 'fa' utan att borttaga strecket, som betecknar -it. — 28. 
langa; det senare a tyckes hafva ett tvärstreck öfver sig. — 36. bragdet; et (i: 
bragd* at. 

3* 



1 



20 o. Cd^biM. 

Sid. 6, 1, 2. }>atf er uön; pess vore bättre än pat; här kan lätt vara skrif- 
fel. — 3. uuaen; läs 'uiuent'. — 6. uiner; c* /?: menn. — 10. fianf kapar menn; 
denna sammansättning upptages icke i C.-V. Diet, som annars upptager flere blott 
i denna sagotext forekommande ord. — 12. er; a /?: ef. — 13. fetia; öfver e tyc- 
kes stå aksent. — 16. qwez; man kan också upplösa till quaz. — 23. Eck; läs 
'Ecki\ — 24. fuaulu; det första u står öfver raden. — 25. myrt f. myrkt, liksom 
mart f. margL — 27. veit mwr; beträffande hjälpverbets utelemnande kan man 
jämföra 7 a , 14 12 och 15 1 ' 2 samt Lunds Oldn. Ordföjningsbere §§ 184, 1) och 
185, 1) b. — 29. fent måste antingen vara = fewd eller = fewtu. — 31. hefila; 
a $ och Band. Fr. 14 19 : hafåa; konjunktiven torde här vara bättre: "Ospakr kunde 
ikke bestemt sige, at han havde i Sinde at drabe Oddr, men derimod nok, at han 
vilde have truffet ham istedenfor Vali" (J. S.). — 32. konu\ skrifvet qu. 

Sid. 7, 2. ftoru bar; a/?: ftorum bar; båda formerna upptagas i C.-V. Diet. 
sid. 60 (bera C, II 5). — 11. mun; öfver m står ett litet u (tillämnad förkort- 
ning). — 12. en ek hyggr; ek är skrifvet öfver raden. — 13. madrin; \n står 
ofvan för raden. — 15. uort; a @: vis. — 17. eN; a/?: er. ^ — 22. uerder; möj- 
ligen har här ursprungligen stått 'uirder' (J. S.). — 29. um; af}: vid". — 31. 
Ett parallelställe till den här förekommande kasus- växlingen finnes i 12 T . — 32. 
fkoruglig; detta g återfinnes i sammansättningarna sköruglyndi, sköruglyndr och 
skörugsamr, C.-V. Diet. sid. 565. — f[aem]iliga; aem är alldeles utplånadt och be- 
ror på gissning af Jon Sigurcteson. — 34. fekr fem hann mun; dessa ord ute- 
lemnas af a /?; trfeigr upprepar förvånad Odds yttrande. 

Sid. 8, 1. fe fnudr; udr något otydligt; a /?: fe smi#r. — 3. viffa; v har 
ovanlig form. — 8. puiat] et (i; £at. — 10. fperda; « /?: fparda. — 22. unitt; 
a /?: fuorit. — 23. fuo na; na fattas \ a (i. — ek uin» eid at bok fem ek ueit 
rettazt etc; efter 'bok' är något utfallet, h vilket torde hafva varit ungefärligen detta: 
'lögeid ok fegi ek f)at gudi at ek mun f>aN dom daema i J)effu mali'; jfr. Finsens 
uppl. af Grågås sid. 72 (J. S.). — 25. ut laga; a/?: utlsega. — 26. pat bager 
hellz nockut uid; uttrycket e — t bågir \\& ("stöter emot"; J. S.) upptages ej af 
C.-V. Diet.; men liknande uttryck förekomma där (sid. 54 bågr, m.) — 34. fak- 
lauf; läs 'faklaufa'. — fawreyndr er; a /?: sannreynder ero. 

Sid. 9, 6. Ityrmer; det första r står öfver raden. — 11. rettaz; "fä upprättelse", 
en betydelse, som ej upptages af C.-V. Diet. — 12. uine fina ok fr&ndr; a i fina 
är otydligt; tecknet för ok står öfver raden. — 13. a hial; a i hial är otydligt ; a /?: 
a tal. — 14. ftw; prick öfver o. — 18. letu; a /?: settu. — 24. af vtrdiwg ma- 
lonum; a /f sätta 'af efter 'virdiNg', hvilket är bättre. — 28. for i dom; a /J: com i dom. 



Bandamanna saga. *1 

Sid. 10, 1. fkara; se C.-V. Diet. sid. 542 "skåri or skårri" O hafva 
skaaa). — 9. uera firer lagdr; uera är skrifvet u r ; iirer lagdr, "betrykt", "öf- 
vergifven", jfr. Biskupasögur I, 823. — 11. Ein; i öfver raden. — II, 12. Hl 
myramaNa hudar; om med Myramanna-bud 1 menas samma bud', som Egill Skälla- 
grimsson hade, så låg den på västra stranden af Öxarå mellan Rangaeinga-httö och 
Mosfellinga-bitö; se plankartan i Dasenfs Burnt Njal (Vol. I; Edinburgh 1861); 
då här talas om ett virki (vall eller befästning), kunde det vara grund till anta- 
gandet, att Myramanna b u^ har varit den Virkisbu#, som namnes i Njåla kap. 146 
(sid. 247), och som i Sturlunga saga I, 31 kallas Byrgisbitö (Dasent upptager 
Virkishutf och Byrgisbtid som två olika ställen); Jon Sigurdsson förmodar emeller^ 
tid, att flere biidir varit befastade. — 16. miklo er pat färgad meir adr; enligt 
C.-V. Diet. sid. 144 betyder färga med ackus. "to press", och med dat. "to destroy, 
to make away \vith"; här tyckes likväl den senare betydelsen passa bättre (jfr. Band. 
Fr. 23 3 miklu er f>vi meirr fyrir komit). — 17. meri;läs 'meir\ — 21. teger ofeigr; 
a /?: teger hann, hvilket är bättre, då framför anföringssatsen står ofeigr tnceUx. — 
mikill menni; menni skrifvet m 1 ; 11 i mikill för annan form än nom. sing. mask. 
är ej något 'ovanligt i Regius (jfr. t. ex. rad. 28 alhmcill foruitni); aji: mikill 
madr. — 28. nvkit; öfver m står ett litet c; skrifvaren har således först ämnat 
teckna nwcit. — 29. dr; a /?: af. — 31. af hliota fenu; «/?: hliota af fenu; jfr. 
anm. till 9 a \ — 35. gemfi ydruw; ordet gems begagnas eljes såsom neutr. (se 
C.-V. Diet. sid. 196). — 36. fkirdi; läs 'fkridi'; jfr. dock Frump. sidd. 117—119. 

Sid. 11, 2, allarg; läs 'alla/ng'. — 4. ok Ef hann) tecknet for ok står öfver 
raden. — 5. ok öfver raden. — 10. bakfta; pricken, som antyder fördubblingen 
af k, står nästan midt öfver a. — 13. uerder utan uec^iar nid hialit; "blifver tank- 
spridd (sinnesfrånvarande) vid vårt samtal"; detta uttryck anfores ej i C.-V. Diet.; 
a (i: (hui er sem }>u) sert utan veciar vid malit, "hvarför är du liksom främmande 
for saken (eller skild från målet)". — 14. Nei feger hann; i uti Nei och eg i feger 
äro nästan utplånade. — velar; ar otydligt. — 15. fiodnum; J. S. vill hällre läsa 
liodm, som a /J hafva; jfr. C.-V. Diet. sid. 707, vinda 1) och 3). — 16. cc är 
något otydligt. — at gånger; läs 'at p\x gånger'. — 17. eiwi; läs 'eiwum'. — 21. 
ek; e är nästan utplånadt. — 25. £a hefer (otydligt) pu £>ef eigi fuaret; a/?: 
£a er hvorki at pu hafir svaret. — 25, 26. Nu maetter £u swo; dessa fyra ord 
äro mycket otydliga; sär skild t är pa osäkert. — 33. f>a er uel nu mun ek hit a 
hann; så vill J. S. läsa; likväl bör anmärkas, att p i f>a upptill har ett tvärstreck, 
så att man kunde läsa 'pettä, och att i st. f. 'nu' står (i radens slut) ett m ; möjli- 
gen kunde meningen vara: petta er uel malt') a (i: f>a er vel oc mun ec etc. 



24 



Bandamanna saga af G. Cederschiöld. 



Sid* 17, S. med; läs 'medan'. — 7. utaN; från Gilsbakki till Hvamm for han 
'iit'; 'utan' betecknar hemresan. — 10. §di; g är otydligt skrifvet. — heim; strec- 
ket står öfver e, icke öfver i. — 12. ok peir koma; framfor peir bör 'er 1 supp- 
leras eller också det föregående ok tagas bort (J. S.). — 14. por#r prestr i Rey- 
kjaholti Sölvason namnes i Landnåma. — 16. til gilf; d. v. s. Haukagils i Hvi- 
tårsitfa (J. S.). — M7, 18. ok hann at hann leti uorunum; läs: 'ok heyrer hann 
at let i uorunum' (J. S.). — 18. Mår och Ölvir Band. Fr. 41 19 kallad Bjålfi) 
äro eljes icke kände. — het; öfver h är upptill ett tvärstreck. — 21. uisu; skrif- 
vet u'; a (i: \xm; i marginalen står ett litet u. Visan kunde han naturligtvis ej 
kväda, förr än han begått dråpet (Bra — let — unna). — Bra ; initialen står ute 
i marginalen och är försedd med åtskilliga slängar. — ny bryndri ; a /J : nybrynda. 
— aa; « /?: at. — 24. reipt; i st. f. reift (se Frump. sid. 102). — 25. xii; 
otydligt; kunde också läsas 'xu'. — 28. fnora; läs 'fnori'. 



Tillägg och rättelser. 

Sid. III. Den anförda berättelsen om Oddr Ufeigsson finnes i äldre form uti Morkin- 
skinna (utgifven af Unger, Chra 1867). Oddr förekommer för öfrigt i Hemings |)åttr (i tredje 
delen af Flateyjarbök och i Möbii Analecta norroena). 

Sid. T. Skeggbroddi namnes äfven i kap. 5 af f>orsteins saga SiÖuhallssonar (intagen i 
Fire og Fyrretyve Prover af Oldnordisk Sprog og Literatur ved Konrad Gislason, Kbhvn 1860, 
samt i Analecta). 

Sid. VIII. Till beskrifningen på handskriften vill jag lägga följande upplysningar af 
Jon Sigurdsson: "Nogle Ejeres Navne findes hist og her i Margen, saasom 'Eyulfur Jonsson 
a t>essa skytna skraedu' (ved Hålfs saga); 'Nikulas Einarsson* (ved Göngu-Hrolfs saga); 'Kol- 
beinn vinur (?) Biamason (?)' og noget mere ulaeseligt (ligeledes ved Göngu-Hrolfs saga). 
Haanden paa disse Vedtegninger synes at vsere fra 17:de Aarhundrede. Blandt Ejernes Navne 
er Nikulas Einarsson sandsynligvis en bekjendt Mand, som levede ved M^vatn henved 1630 
og senere". 

Sid. XI, rad. 8 står: 15 26 , läs: 13 a,i . 

Sid. XII» Anmärkningen om uteblifvit u-omljud i huotad 17 ai beror på ett miss- 
tag, ty formen är ej fem. utan neutr. 

Sid. XIII, rad. 5 står: N:o 6, läs: Fappershandskriften N:o 6, 4:to. 

Sid. 1, 10. Jag har nu tydligt sett, att det står 'Vali het\ I rad. 1 i är jag säker på 
orden 'uw hriå\ — 16, 17. » Handskriftens 'mtcla til laugu ueita hörnan' tror GuSbrandr 
Vigfusson (som på enskild väg meddelat mig så väl denna som några följande i hans namn 
anförda anmärkningar) böra rättas till 'mtcla til laugu uid hann 1 och anser, att felet kommit 
däraf, att afskrifvaren fattat det mindre vanliga verbet mikla som adjektiv. (Jfr. Band. Fr. 
4 8 : minnka tillög viS pik). — 19 står: pui, läs: t>w. — 27. Efter orden 'Oddr uar' är 
'o&' uteglömdt. 

Sid. 2, 25. Arona; i anmärkningen till detta ställe (liksom i anm. till 5 7 och 6", på 
hvilket ställe texten har bonn) säges, att ordet i hdskr. är skrifvet qa (qu); detta bör vara 
oa (ou). — fyftcr; membranen har felaktigt 'fyft 56 ' (= fyftur). 

Sid. 3. 1 står: gerdiz, läs: gerdiz. — 34. Jag tror nu, att det står 'fkylldu'. 

Sid. é 9 8 står: fftttli, läs: fkttZi. — 9. laxdaela; x kan hafva tillkommit därigenom, att 
originalet haft ett illa skrifvet tecken för ng (GuÖbrandr Vigfusson). — hann uar fon ofpa&s 
etc; G. V. förmodar, att afskrifvaren här öfverhoppat en rad, och att sammanhanget i origi- 
nalet varit: hann var son Eorvalds; systir Sörarins var Sördis, er åtti Halldörr, Snorra son 
goSa ; J)eira dottir var GuSrun, er åtti Ejartan, son peira Asgeirs ok Sorbjargar digra, dottur 
Ölafs J)å o. s. v. (jfr. Landn. 3, 5 och 2, 18 samt Laxdoela kap. 61), ehuru slägtledningen 
sannolikt varit något mera kortfattad ; man får då i det följande i st. f. 'moder hans 1 läsa 
'moder hennar'. — 13 står: bonduro, läs: hondwm. — 14. utwbod; G. V. förmodar: 'upp du' 
(jfr. Band. Fr. 9"). 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 4 



^ 



26 



" , »» 



Sid. 5, 20 står: glä'rsedi, läs: glltraedi. — 36 står: bragdet, läs: bragdet; r är skrifvet 
öfver raden. 

Sid. G, 10 står: petta, läer.^tta. 

Sid* 7, 6 står: fyn, läs: fyN. — 17. I st. f. heradi står sannolikt herade. 

Sid. 8, 6 står: mw«e, läs: mune; e är otydligt skrifVet och kan läsas som o. — 15 Btår 
reifingar, läs: reifingar. — 25 står: eN uefta, läs: esn uefta. 

Sid. 9, 32 står: \}eim, läs: \}eim. 

Sid. 10, 3. cBl^tngif; det senare i står öfver raden. — 9. firer lagdr tolkas i anm. 
med "betrykt", "öfvergifven"; det kan ock, må hända lämpligare, öfversättas med "besegrad", 
r kufvad'' (se Fritzners Ordb. sid. 182); jfr. äfven Svenska Medeltidens Rimkrönikor III (ut- 
gifven af G. E. Klemming, Sthlm 1867, 68), sid. 288, v. 6388. (Söderwall). — 27. står: 
mun, las: mun. 

Sid. 11, 13. hialit; af pappershandskrifternas läsart 'malit' kan man också få samma 
mening som i membranen. — 15. Jag tror nu, att i hdskr. står fiodiN (icke fiodnum), fastän 
ordets slut är ganska otydligt. — 16. står: tiar, läs: tiar. — 22. f&ttlut är otydligt. — 
33. t>a er uel nu etc, är säkert den riktiga läsarten ; jag har vid närmare påseende funnit, 
att "tvärstrecket" på J) är mycket otydligt och troligen betydelselöst, samt att 'nu' verkligen 
kan skönjas. 

Sid. 12, 19. cccc; i hdskr. står ett kort streck (likt en aksent) öfver hvarje c. 

Sid. 13, 6 står: gänga, läs: gaxga. — 15 står: m&nni, läs: manni. — 22 står: ftan- 
dazt, läs: ftaxdazt. 

Sid. 14, 7 står: fort*, läs: forw. — 20 står: hefer, läs: hefer. — 32. nockur är tvifvels 
utan riktigt och bör fattas som lokalt adverb (se Fritzners Ordb. sid. 481 och C- V. Diet. 
sid. 777). 

Sid. 15, 15. De i anm. föreslagna ändringarna äro onödiga; stället kan fattas antingen 
så: Nu segir Egill: "Eigi var feat nu" etc, eller sålunda: "Nu!" (= Nå!) segir Egill, "eigi" etc. 

Sid. 16, 11. Hdskr. har helt säkert pretogu — 31. eygia; jämte de i anm. upptagna 

9 9 9 9 

exemplen på detta stafsätt böra aegia 6 ai och hlsegia 16* anföras. 

Sid. 17, 28 står: kalff fon, läs: kalff foN. 

Vid faksimilet bör anmärkas, att på sjätte raden b i ber fått ett nedåt riktadt streck, 
som ej finnes i hdskr.; i henni på åttonde och ]iig på sextonde raden hafva strecken öfver 
i ej blifVit synliga. 

Mindre betydande tryckfel i inledningen och anmärkningarna torde läsaren själf benäget 
rätta. 



.i 



Geisli eda Ölafsdråpa ens helga, 

er Einarr orti Skiilason; 

efter "Bergsboken" utgiften 

af 

GUSTAF GEDERSCHIÖLD. 

i/en isländske skalden Einarr SkiilasorTs förnämsta och enda helt bevarade dikt, 
Geisli eller Olåfsdråpa *), en lofsång öfver Norges helgon, konung Olof Haraldsson, 
finnes nu i tvänne skinnböcker, den s. k. Flatöboken (Flatpyjarbok, N:o 1005, fol. 
af gamla samlingen å kongl. bibi. i Köpenhamn) och den s. k. Bergsboken (Bergs 
åböta bok el. Konungabok af Bergi åböta, N:o 1, fol. å kongl. bibi. i Stockholm). 
Flatöbokens text af Geisli har blifvit mvcket använd: dels har den oförändrad af- 
trykts jämte det öfriga innehållet af denna märkvärdiga handskrift (Christiania 1860 — 8), 
dels har den mer eller mindre omedelbart legat ttll grund vid alla hittils gjorda för- 
sök att i en förbättrad och normaliserad form återgifva sången. Så har skett icke 
blott i de äldre upplagorna, Schönings och Thorlacii Heimskringla 111 461 — 80 (Hav- 
niae MDCCLXXXHI) och Fornmanna sögur V 349—70 (Kphfn 1830; prosaisk 
ordföljd med anmärkningar och obetydliga textändringar finnes i Scripta historica 
Islandorum V 323—49 [1833] och i Fornin. XII 116—26 [1837]), utan ock i 



*) Namnet 'Geisli' (taget från strr. 1 och 7, där Olof kallas 'geisli miskonnar solar' och 
'geisli guds hallar') användes i sångens örVerskrift i Flatöboken och har blifvit den allmänt 
gängse benämningen; troligen har dock det ursprungliga namnet varit 'Olåfsdråpa', hvilket 
förekommer i Morkinskinna (utg. af Unger, Chra 1867) 227 f och i Sigurd Jorsalafares och 
hans bröders saga Kap. 38 (el. 37; sid. 696 i Ungers upplaga af Heimskringla, Chra 1868). 

— Ett tredje namn, 'Våt t ar dr apa' begagnas i Thorlacii Heimskr. III 408 ('sva' sem Einar 
Skula-son segir i Vattardråpo, {teirri er hann orti um Olaf hinn helga') efter hdskr. 'EirspenniU' (?), 
men då stället så väl i Stockholmska skinnboken N:o 2, 4:to (utg. af Munch och Unger, Chra 
1853; se sid. 232 3 * 4 ) som i Ungers, på 'Kringlas' afiskrifter stödda, upplaga af Heimskr. (se 
sid. 775 31— 3 ) har lydelsen: 'sva sem Einarr Skulason våttar i drapu t>eiri, er hann orti' etc. 

— så torde namnet 'Våttardråpa' bero på oriktig läsart. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. a 



1 



II G. Cederschiöld. 

de nyare: 'Orval af Norroenum Fornkvaedum' 65 — 72 (Lund 1870) och 'Geisli. 
Einarr Skiilason orti. Översättning * med anmärkningar. Af L. Wennberg' (Lund 
4874), h vilka båda ganska nära sluta sig till texten i Fornmanna sögur. 

Hvad åter texten i Bergsboken beträffar, hade Jon Sigurdsson år 1841 tagit 
en afskrift däraf, och i Arwidssons på hans undersökningar grundade "Förteckning 
öfver kongl. bibliothekets i Stockholm isländska handskrifter 9 ' (Sthlm .1848) sid. 3 
kallas texten "god och mera fullständig än i den tryckta upplagan, bland Forn- 
manna Sögur, Bd. V." 

Emellertid har man föga tillgodogjort sig denna text. Dess läsarter begagnas, 
ehuru ej fullständigt, till emendation af stroferna 8 — 1 1 uti Diplomatarium Islandi- 
cum I, 205 — 6 (Kphfn 1857) samt af str. 26 i Praef. till Lexicon Poeticum pag. 
XXIII; efter den upptagas dess utom i tredje bandet af Snorra Eddan (Ed. AM.), 
som ännu är under pressen a ), så väl stef (omkväde) som de tre, ej i Flatöboken 
befintliga strofer (strr. 31 — 33), som handla om Guttorms strid med den irländske 
konungen Margad. — Men härtill inskränker sig, så vidt jag kunnat finna, de be- 
mödanden, man gjort for att offentliggöra ifrågavarande text. Likväl torde hvarje 
fullständigare kritisk behandling af Geisli forutsätta kunskap om samtliga de olikhe- 
ter, dess båda handskrifter förete. Detta förhållande, hvarpå min högt värderade 
vän, Hr Gudbrandr Yigfusson, M. A. vid universitetet i Oxford, ledt min uppmärk- 
samhet, förmådde mig att under sistlidne sommar anställa en undersökning af Bergs- 
bokens text. Som jag därvid fann, att denna betydligt, och i de allra flesta fallen 
till sin fordel, skiljer sig från Flatöbokens, tvekade jag icke att företaga det arbete, 
som nu öfverlemnas i allmänhetens händer. Och det är mig lika mycket ett nöje 
som en pligt att här omnämna, det Gudbrandr Yigfusson genom många välvilliga 
råd och meddelanden i en icke ringa mån bidragit till min skrifts innehåll 8 ). 

De företräden, denna text eger framför de förut bekanta, tror jag vara så i 
ögonen fallande, att de komma att märkas äfven vid en flyktigare jämförelse, och 
ett försök att , strof för strof uppvisa dem vore onödigt och tröttande för hvarje med 
de isländska skaldedikterna något förtrogen läsare, på samma gång som det i själfva 



a ) Hr Archivarien Jén Sigurdsson har godhetsfullt af detta band tillsändt mig det ark, som 
behandlar Einarr Skuiason och hans skrifter, äfvensom meddelat mig sin tydning af flere 
ställen i sa val de i SE. som de i Dipl. Isl. upptagna stroferna ur Geisli, hvarigenom jag 
blifvit i tillfälle att i kommentaren vid ifrågavarande strofer underatundom anföra hans mening. 

*) I de flesta fall, där jag har honom att tacka för en upplysning eller en rättelse af 
texten, har jag anfört den i hans namn; detta har dock underlåtits vid ändringarna 'bida 9 i 
13* och 'hjålmnjördungar' i 55*. 



Geisli. III 

verket blefve föga mindre och föga annat än en exegetisk behandling af sångens 
båda redaktioner. Jag har därför ansett bäst att öfver alt, där jag finner Bergs- 
bokens läsarter goda och riktiga, meddela dem utan alt anmärka, att Flatöboken 4 ) 
har på annat sätt, samt att granska eller i texten upptaga läsarter ur den senare 
endast då, när de synts mig bättre än den förras. 

Det torde emellertid icke vara ur vägen att här exempelvis antyda några af 
olikheterna mellan bandskrifterna* Vi låta de bom klämmer satta siffrorna beteckna 
strofens nummer i F, så ofta detta är ett annat än i B. 

Stundom äro hela verser olika eller följa i annan ordning, t. ex, 10 looh8 , 24*, 
48[45] 4 , 64[61] 8 , 66[63] 8 * 4 m. fl. 

Oftare sträcker sig olikheten endast till några få eller t. o. m. ett ord, men 
är stor nog att gifva en alldeles skiljaktig mening; se t. ex. 19* ft ^, 39[36] s , 
40[37] a '», 44[41]», 45[42]\ 54[51] 8 , 66[63]« och många andra ställen. 

Någon gång har F med oförändrad mening ett vanligare eller mera prosaiskt 
uttryck, t ex. [45*] 'gat séa\ där B 48* har 'fcåtti', och [49 6 ] *féll', där B 52 6 
har 'laut', m. fl. 

F saknar adalhending i 8° och skothending i 6 5 , [13 7 ] (motsv. 44 7 i B), 16\ 
26 3 ,[42 1 ] och [48 5 ], har skothending i stället för adalhending 16',[65 6 ?] och 
[68 a ] samt använder 3 studlar i [41*] och [61 1 ], under det B på alla motsva- 
rande ställen noga iakttager de metriska lagarna. Å andra »dan saknar visserligen 
B skothending i 20 8 och 50 l samt har ofullständig alliteration i 69% medan F i 
motsvarande verser följer reglerna, men på dessa 3 ställen (framför alt de båda 
senare) är felskrifning så uppenbar, att jag utan betänkande restituerat de regel- 
bundna formerna. 



De knapphändiga underrättelser, fornskrifterna lemna oss om GeisU V författare, 
Einarr Skulason, hafva redan flere gånger blifvit samlade och sammanstälda, såsom 
i Thorlacii Heimskr. III 481 — 94, af R. Keyser i 'Nordmaendenes Yidenskabelighed 
og Literatur i Middelalderen' (Chra 1866) sidd. 321 — 5 samt sist och fullständi- 
gast i SE. Ill (Ed. AM.) 353—66, där äfren alla Einars dikter, så vidt vi 
känna något af eller om dem, anföras. Här kan det vara tillräckligt att erinra om, 



4 ) I det följande beteckna vi Geisli'8 text i Bergaboken med B, och den i Flatöboken 
(Ti SoJja Vigfunon'8 och Ungen oförändrade upplaga, Förste Bind [Chra 1860] sidd. 1—7) 
med F. 



a* 



IV G. Cederschiöld. 

att han var en ättling af den berömde skalden och vikingen Egill Skallagrimsson *), 
att han var prest 6 ), och att han två gånger under längre tid uppehållit sig i Norge, 
först vid Sigurd Jorsalafares och andra gången vid Östen Haraldssons hof, där han 
högt värderats såsom skald 7 ). 

Sin dikt Geisli har han föredragit i Kristkyrkan i Nidaröss (Throndhjem) — 
därom vittna så väl Morkinskinna (227 ,,a ) som sången själf 8 ) — i närvaro af 
Harald gilles söner, konungarne Östen, Sigurd och .Inge (se str. 8), ärkebiskopen 
Jon Birgisson (se str. 93, sannolikt äfven medlemmarne af Olofsgillet (se str. 10) 9 3 
och en mängd annat folk (se str. 11). Däremot torde antagandet, att kardinalen 
Nicolaus af Alba varit tillstädes (Dipl. Isl. I 189, Keyser anf. skrift 322, SE. Ill 
358), . böra alldeles uppgifvas, ty det är otänkbart, att skalden, som eljes så om- 
sorgsfullt nämner alla de närvarande, skulle hafva underlåtit att hälsa en man, hvil- 
kens stånd, verksamhet i landet och personliga egenskaper samtiden så utomordent- 
ligt uppskattade (jfr Hkr. U. 744 — 5, Saga Inga och bi-ondra hans kap. 23). Ännu 
mindre stöd finries för Keysers förmodan (anf. st.), att det varit just vid det till- 
fälle, då kardinalen invigde Norges förste ärkebiskop, som Geisli Jriifvit framsagd; 
det enda ställe i sången, som syftar på denna händelse, G5 1-4 : Heims liöfuctsmenu 
hygg ek hingat i stad |)enna kvåmu erkistöli, vore under sådana omständigheter 
alt för kort och kallt. 

Tvingas man altså att förkasta gissningen, att kardinalen skulle hafva varit bland 
åhörarne, när Geisli föredrogs, så förloras med det samma den enda ledtråden för 
ett bestämdt. angifvande af året för sångens författande. Blott så mycket synes 
vara visst, att det ej kunnat vara tidigare än 1152, då Jon Birgisson blef ärke- 
biskop (jfr strr. 9 och 65), och icke senare än 1155, då konungarne kommo i 
strid och Sigurd dödades, ty i str. 8 tilltalas han lika väl som de bägge andre brö- 



») Se fslendinga sögur II (Kbhvn 1847), sid. 191. 

6 ) Se 'Prestanöfh' i Isl. s. I (1843), sid. 384: dess utom kallas han 'Einarr prestr Skuld- 
son' t. ex. i Morkinskinna 181 11 . 

7 ) Se Morkinsk. 181, 191, samt 226—8. 

8 ) Se 65 1-4 : Ek hygg heims höfuets-menn kvåmu erkistöli hingat i statt penna, hvilket 
är att jämföra med Hkr. U. 745 6 ' 7 : (Nikolås kardinåli) maelti svå, at erkibyskupsstöll skyldi 
vera i Niäarösi at Kristkirfyu, J>ar er Olafr konungr hinn helgi hvihr ; jfr dess utom 65 5 ~ * 
och 38 med Hkr. U. 667 l7 ~ 25 och 631 19 -*». — Beträffande mitt skrifsätt N*daröss se anm. 
till str. 40. 

9 ) Så tror jag, med Gudbr. Vigfusson, att man bör förstå 'Ölafs gilda' i 10 8 ; jfr C.- V. 
Diet. gildi III. Annorlunda förklaras orden i Dipl. Isl. 206 not. 1: 'Olafs gildar (gildar 
itrgeds OlafB), |)ad eru höfdingjar og hirdmenn, eda sem hann kallar i sidara visuhehning- 
num "val vildra frémdarmanna"'. 



Geisli. T 

derne. — Vigfusson (som först meddelat mig den åsigt, jag här utvecklat) kallar 
i C- V. Diet 733 (art. {jekkjaj Geisli "a poem of A. D. H54", hvilken siffra han 
förmodligen valt såsom ungefärligt medeltal. 

Det var på uppmaning af sin gynnare, konung Östen (se str. 71 och Mor- 
kinsk. J26 84 — 7 1 )» som skalden kvad om Olof den helige. Och ett ämne, som 
varit mera egnadt att anslå åhörarne, hade han icke kunnat finna. Olof Haraldsson 
var en hjälte — hans bedrifter, besjungna af omtykta skalder, hade nu genom 
själfva afståndet i tiden ännu mer förstorats — han hade befriat Norge från sven- 
ske och danske konungarnes öfvervälde, men därtill (och detta gälde vida mera) 
hade han fast grundlagt kristendomen i landet samt genom sin rena lefnad och sin 
martyrdöd blifvit ett helgon, som visade sina mäktiga, under ända in i denna tid 
och i nästan hela kända verlden; honom kunde norrmännen, som nyss fött en plats 
bland de kristna folken, med stolthet ställa i jämbredd med de helige män, söderns 
land redan i århundraden dyrkat. Och nu voro de regerande konungarne, hvilka 
såsom Olofs ättlingar delade hans ära och i den kärlek, folket hyste till honom, 
hade det starkaste stödet för sin tron, jämte kyrkans och landets utmark taste män 
endrägtigt samlade i det tempel, där hans ben hvilade, där han redan så ofta hul- 
pit lidande kristna och där lysande minnesmärken af hans underverk voro att se. 

Att på en sådan plats och inför åhörare, som lifvades af sådana känslor, be- 
sjunga denne helige konung var altså Einar r SkuIason's uppgift. Och endast genom 
att väl ihågkomma, under hvilka förhållanden Geisli framsades, kunna vi fatta det 
intryck, den gjorde på samtiden 1 ). Vi äro altför benägne att betrakta sången i 
och för sig, och vår dom öfver den såsom konstverk torde därför blifva något hård. 
Men, om ock de inledande stroferna förefalla oss torra och dogmatiserande, om ock 
framställningen af underverken, sångens betydligaste del, i allmänhet är för oss in- 
tresselös, saknas där likväl icke drag, som tilltala äfven oss; bland sådana önskade 
jag påpeka den lifliga skildringen (strr. 52 — 56) af slaget på Petsinavallarne, där 
"halffemte hundrade norrmän — i en mot sextio — , högt åkallande Olof, buro sköl- 
den fram i s värd ss tor men 71 ; de vackra stroferna 62 och 63, i hvilka skalden från 
Olofs kraftiga gärningar på jorden sluter till hans härlighet i himlen, det i all sin 
enkelhet så uttrycksfulla och för sångens syfte betecknande omkvädet, o. s. v. 



') Sedan Morkinakinna sagt, att Olofsdråpan (Geisli) föredrogs i Kristkyrkan, tillägger 
den (227 2—4 ) följande för tidsandan särdeles betecknande ord: 'oc värj) |>at med miclom iar- 
tegnoni. oc kom dyrligr ilmr i kirkiona. oc [>at segia menn at |)er aminningar vtJ)o af kon- 
vnginom sialfum. at honom virjriz vel qve{)it\ 



▼I 6. Cedersehiöld. 

Men det, som mer än att annat bidrager till att göra Geisli, i likhet med så 
många andra isländska skaldedikter, i vårt tycke besynnerlig och smaklös, är, som 
bekant, det poetiska språkbruket, dess godtyckligt omkastade ordföljd, dess konstlade 
omskrifningar (kenningar) och mängden af gamla, endast i poesi förekommande ord. 
I afseende på skaldeuttrycken eger emellertid i Geisli ett egendomligt förhållande 
rum. Ty, då i dikten, såsom vi redan antydt, Olof förhärligas både som helgon 
och som krigare, och dess utom , en del af hans underverk just består däri, att han 
i strider gifver segern åt de sina, så bildar Geisli på visst sätt en öfvergång från 
den gamla hjältedråpan till helgondikten och företer i följd däraf en blandning af 
äldre, mestadels från krigiska eller mytiska föreställningar hemtade, och nyskapade, 
på kristliga begrepp grundade uttryck. Dessa senare äro i synnerhet af intresse, 
i det de vanligen genom mera enkelhet och smak skilja sig från de förra, hvilka i 
Geisli användas helt och hållet på det traditionella sättet För en närmare känne- 
dom af i sången förekommande skaldeuttryck hänvisa vi till den öfversigt, som är 
bifogad af handlingen ')• 



Geisli är, såsom vi redan nämnt, en dråpa och består, i likhet med de flesta 
dikter af detta slag 8 ) af en inledande del (inngangr, upphaf), en med på bestämda 
afstånd återkommande omkväde (stef) försedd mellandel (stefjabålkr, stef [pl.] eller 
stefjamel [pl.]) och en afslutning (sloemr, niSrlag eller ålyktan). Efter den följd, 
som stroferna intaga i B, och som i denna upplaga behållits, utgöres inngangr af 
strr. 1 — 17, stefjabålkr af strr. 18 — 45 (Ti varvid omkvädet [stef] bildar senare 
halfstrofen [helmingr] i strr. 18, 21, 24 o. s. v., altså i hvar tredje strof) och 
sloemr af strr. 46 — 71. 

Denna formella indelning motsvaras icke af ämnets disposition. Visserligen börja 
underverksberättelserna, som äro sångens medelpunkt och kärna, med stefjabålkr, 
men de sluta icke med den samma, utan det mirakel (om Olofs svärd), livarom de 
tre sista stroferna af stefjabålkr handla, fortsattes sedan i fem strofer, hvarefter yt- 



a ) I nämnda öfversigt, med hvars utarbetande Hr e. o. bibKoteksamanuensen C. J. af Pe- 
tersens benäget bitrftdt mig, far man icke vänta fullständig konsekvens i uppställning och 
gruppering; en hvar, som sysselsatt sig med uppgörande eller granskning af dylika förteck- 
ningar, torde också harva insett, huru svart, om icke omöjligt, det är att för ordnandet finna 
ett system, som i alla tillfallen håller streck. 

*) I det följande hafva vi beträffande terminologi m. m. begagnat oss af Möbii skrift 
»Vom SteP i Germania VI (XVIH), sidd. 129—147. 



Geisli. VII 

terligare två under förtäljas (51 — 56 och 57 — 61). Inom stefjabålkr synes den 
ordning vara åsyftad, att hvarje afdelning af tre strofer med stef i den sista skulle 
innehålla skildringen af ett underverk (den tredje strofen utsäger likväl ofta en all- 
männare tanke och bildar således tillsammans med omkvädet en h vilopunkt i be- 
rättelsen); sålunda behandla strr. 19 — 21: under vid eller strax efter Olofs död, 
22 — 24: huru en blind får sin syn genom Olofs blod, 25 — 27[?]: huru Olof, se- 
dan hans kista upptagits och blifvit satt i kyrka, botar en mållös, 28 — 30: huru 
Olof gifter sin son Magnus seger öfver Venderne, 31 — 33: Guttorms seger vid 
Ängelsea; men den sistnämnda berättelsen får ett tillägg i str. 34, h varefter 35 
oeh 36 omtala ett underverk i Danmark; därpå förtäljes i strr. 37 — 39 helandet 
af en stympad ung man och i 40 — 42 en snarlik händelse. 

Yi nämnde, att inngangr upptager de 17 första stroferna och sloemr strr. 46 
— 71, d. v. s. 26 strofer. Det återstår oss alt för få, endast tio, (sannolikt) full- 
ständiga dråpor, för att vi skulle kunna bestämma, huruvida det varit regel, att 
ifrågavarande delar skulle vara lika långa, eller ej. Samma antal strofer hafva inn- 
gangr och sloemr i fyra dråpor: Målshåttakvaedi, Leidarvisan, Lilja och Årni Jöns- 
son^ Gudmundardråpa, ett olika antal däremot äfvenledes i fyra: Rekstefja, Liknar- 
braut, Harmsol och Arngrims Gudmundardrapa; i den nionde, Egill Skallagrims- 
son's Höfudlausn, överskjuter sloemr inngangr endast med en kort strof ([af 4 ver-» 
ser}, som innehåller en önskan om välgång för konung Erik. Emellertid har Sv» 
Egilsson, i inl. till Tjögur gömul kvaedi' (Videyjar klaustri 1844; Skolprogram) sid» 
X, noten, uttalat den meningen, att i Geisli inngangr ursprungligen varit lika lång 
som sloemr, och att detta förhållande rubbats därigenom, att strr. 63 — 66, hvilka 
han anser böra insättas efter str. 17, oriktigt kommit att intaga sin närvarande 
plats. Egilssons anordning, genom hvilken strofernas antal i inngangr (21=3x7) 
och i sloemr (22 = 3x7+1; str. 71, ett slutord till konung Östen, gäller som 
'aukavisa' el. epodium; jfr ofvan om Höfudlausn) få en viss överensstämmelse med 
antalet i stefjabålkr (28 = 1+3x9), har utan vidare argumentering godkänts i 
Möbii af handling Tom Stef sidd. 135 och 143 samt i SE. Ill 359, not. 1; den 
föreslagna omflyttningen synes icke häller hafva några svårigheter, ty innehållet i 
stroferna 63 — 66 utgöres till största delen af sådana allmänna betraktelser, som 
lika väl kunde stå i sångens början som i dess slut, och begynnelseorden af str. 
63: 'Hédan vas ungr frå angri — siklingr numinn miklu' låta ganska väl ställa 
sig efter str. 17, som slutar med: "Heims f>essa frå ek hvassan — baugdrif numinn 

lifi* på samma gång som str. 62: 'ef Lausnara lysir — vinr — slik verk a jard- 

riki' godt kan fortsättas af str. 67: Tålda ek fått or fjölda fridgegns af jartegnum > 



VIII G. Cederschiuld. 

etc. Alt detta oaktad! har jag ej velat antaga ändringsförslaget, ty följande två 
skäl synes mig starkt tala däremot Det första finner jag i ett uttryck i str. 66 
(63 enligt F): 'jöfurs djrå höfum skyrda', "vi hafva framställ (tolkat) furstens 
ära (el. ärofulla handlingar)", hvilka ord väl svårligen kunde förekomma på $nnat 
ställe än i slutet af sången, efter berättelsen om Olofs underverk *). För det andra 
bör man fasta vigt vid den omständigheten, att bägge handskrifterna, hvilka eljes 
så' väl med afseende på ord och innehåll inom de särskilda stroferna som i dessas 
ordningsföljd (F saknar 31 — 33, har 44 före 13 och 70 före 69) skilja sig så 
mycket, att de icke kunna härstamma från en och samma originalhandskrift, likväl 
alldeles öfverensstämma beträffande de ifrågavarande strofernas plats. Föranleder åter 
denna enighet handskrifterna emellan till antagandet, att strofernas förmodade om- 
flyttning egt rum, redan innan sången blifvit upptecknad, så stöter man på betydliga 
svårigheter. Ty, hvad skulle väl vara anledning till en sådan förändring? Huru 
kunde den försiggå på en tid, då man ännu måste jämförelsevis väl hafva ihåg- 
kommit och förstått sången samt kunnat värdera dess symmetriska indelning ? — 
Min åsigt i denna sak, vid hvilken jag kanske alt för länge uppehållit mig, är således, 
att, om Geisli verkligen haft inngangr och sloemr lika långa, hvilket vid jämförelse 
med andra dråpor (se ofvan) synes ganska tvifvelaktigt, så har detta icke sin grund 
däri, att strr. 63 — 66 ursprungligen tillhört inngangr; snarare vore jag då benä- 
gen att tro, det några strofer äro förlorade. 

Geisli är aflattad i s. k. drottkvaedr håttr eller dréttkvsett 5 ) och följer i all- 
mänhet strängt reglerna för detta versslag. 

Det regelbundna antalet af 6 stafvelser i versen öfverskrides ofta (såsom äfven 
eljes är vanligt och tillåtet; jfr SE. 1 608 — 10), så att 7 förekomma t. ex. I 2 ' 5 ' 7 , 
2''*' 8 , 3 1 ' 2 ' 6 , 4 5 ' 6 , 5 5 , 6 8 , 7 1 '*, 8 1 ' 8 ' 4 ' 5 ' 6 ' 7 , 9 a ' 6 ' 7 , 10 12 ' 5 ' 7 o. s. v. samt 8 
t. ex. 1 8 , 6*, 7 7 , 9\ 13 7 , 18 8 , 27 1 *, 61 1 - 7 o. s. v. I många af dessa fall ut- 
göres den öfvertaliga stafvelsen af relativpartikeln 'es', följande efter sitt determinativ, 



4 ) Det förefaller mig för öfrigt, som vore själfva tonen i stroferna 63 — 66 mera hög- 
tidlig än den, som råder i inledningen, och att i dem skalden tager en lugn och beundrande 
återblick på Olofs härlighet och välgärningar (ett par sådana nämnas ytterligare i str. 65; 
jfr anm. till 66), innan han slutar med att uppmana folket att minnas och upprepa hans sång 
(strr. 67 och 68) samt att tala om den skaldelön, han väntar (69, 70). 

*) Dessa benämningar äro de enda riktiga, såsom Möbius (efter Gislason) visar i sin upp- 
laga af Islendingadråpa (Kiel 1874) sid. 23; vi begagna tillfallet att nämna, det denna för- 
träffliga afhandling i några fall tjänat oss till mönster i afaeende på uppställning m. m. 



Geisli. IX 

eller af pers. pron. 'ek', satt efter sitt verb; härvid har sannolikt dessa båda ords 
vokal i uttalet oftast blifvit utstött och konsonanten förenad med det föregående or- 
det (bragarmål; se SE. I 610), såsom det måste ske i 71 9 , där 'leystak' står i 
versens slut. Då emellertid versen, för att icke blifva för kort, fordrar, att man 
för en stafvelse räknar 'es' i 4 1 5 och 64 5 , samt 'ek' i 9 S , hvarjämte hendingen 
förbjuder uttalet 'hykk' i st. f. 'hygg ek' (: tyggja) i 9 6 , så har jag i texten an- 
vändt bragarmål endast i det nyss nämnda 'leystak', vidare där verbaländelsen varit 
*, t. ex. 'm*rik' 33 8 , 'hefik' 38 1 (där B, liksom i lo 1 och 71 \ skrifver 'hef ek'J, 
'majlik' 62 2 , hvarest eljes missljud hade uppkommit, samt i 'emk' 18 1 , emedan 'em' 
har svag ton. — 1 sammanhang härmed bör nämnas, att jag skrifvit 'fyr' (i st. f. 

c 

fyrir; B: f ) i 40 l och 52* (där verserna annars komme att få 8 stafvelser), 
emedan välljudet på dessa båda ställen tyckes fordra den kortare formen. 

Alliterationen är öfver alt fullständig ; det enda ställe i B, som gör undantag, 
69\ har jag ändrat (se anm.). I vokalalliteration användes ja- 3 7 , 29* och 50 1 , 
jo- 5 3 , 23 4 , 26 7 , 50 5 , 66 2 , 70 l och 71» samt j6- 9 8 . Däremot bör må hända 
j gälla för konsonant i 29 a , ty eljes finge man fyra allitererande ord (i st. f. de 
normala tre 6 ); jfr SE. 1 596) i vers-paret: 

Lét ,/arplitan atu arnar jöås enn goäi, 

hvarmed man kan jämföra SE. 1 254,2 (Ölver hniifa): 

JEstist allra landa timgjörd, ok sonr Jardar, 

samt 398,2 (pjödolfr): 

örå ser Yrsa buräar »nndrott jötuvv sinni. 

Hvad stafvelseriminen (hendingar) angår, förekommer adalhending i st. f. skot- 
hending, hvilket enl. SE. I 610 är en tillåten frihet (leyfi), på följande ställen: 
2\ 6 7 , 9 3 , 15 1 , 44 5 , 59 5 , 67 5 , [70 l ? 71»? jfr längre ned]. — Skothending i 
stället för adalhending kunde man tro sig finna i de fall, där i användes i rim med 
i eller y med y. Men, såsom man ser af den älsta afhandlingen om rättstafning 
i SE. (SE. II 10 — 42) 7 ), skilde sig de aksentuerade vokalerna från de oaksen- 



6 ) Härifrån äro ställen som 23 6 < 6 , 30 1 ' 2 och 41 la icke undantag, ty sk, sp och st kunna, 
som bekant, icke stå i alliteration med s eller med hvarandra (se dock Hkr. U. 87, 2'- 6 : 
Svangcedir rak 5idan | skjott Jålfadar flotta [Guthormr sindri]). Emellertid tyckes det nästan, 
som skrifVaren i B icke känt detta förhållande, utan, då han i 30 a skrifvit 'pjalli' i st. f. 
'spjalli', sökt undvika alliteration med de foregående sigr — *inum — 5njallr; skulle felet verk- 
ligen hafVa uppkommit på sådant sätt, så kunde däraf lättare förklaras, hvarför B i 64* har 
'[)fnum' i st. f. det mera passande 'sinum', ty här föregå sÅreytt — skbtn& — skrin. 

7 ) Förklarad i Lyngbys afhandling "Den oldnordiske udtale" i "Tidskrift for Philologi 
og Pa3dagogik", Band. II. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. b 



X G. Cederschiöld. 

tuerade endast genom sin längd; kommer nu (hvilket här öfver alt är fallet} den 
långa vokalen att åtföljas af tvänne konsonantljud, så måste den hafva förkortats 
och kan då i uttalet icke hafva varit mycket, om ens något, olik den korta. De i 
Geisli forekommande exemplen äro: 29 8 Yindversk — gindu (jfr Placfdusdrapa 5* 
htrdnöfn — skirdusk, 23 8 blödJss — vissusk) och 7 4 alstyrkan — d^rka, 24* 
dyrd — fyrdum, 45 a dyrd — fyrda, 57 6 gedstyrks — dyrka (jfr Placidusdr. 4* 
mjöklynd — syndan, 7 4 framlyndum — syndisk). Annat är förhållandet i 37 2 
hvitings — litla Qfr SE. I 238, I 4 hlitstyks, ok (do litlum [Stein^örr]), ty adj. litill 
behåller i det äldre språket sin långa vokal äfven i de sammandragna formerna (se 
Wimmer Fornn. Forml. $ 80 A, anm. 2), h varför man rätteligen bör skrifva litla 
(litlum). — Såsom en egendomlig skothending kan anföras 31 7 JDå es — eyjar 
hvartill man har motstycken i SE. I 390, 4 1 Frå ek a t Fröda meyjar (Einar r 
Skiilason) och 240, V Her-tyss, of J^at Froeju (Einarr Skålaglamm) äfvensom 254, 6 l 
Svå brå vidr at syjur (Eysteinn Valdason) o. d, — Af två ord bildas frumhen- 
dingen i 7 1 , 32 5 , [44 5 ; se sid. XV not. 8], 44 5 . 

Skönheten i dröttkvsett beror hufvudsakligen på den dubbla samklang, som upp- 
står genom alliterationens och stafvelserimmets regelbundna, men ändock inom vissa 
gränser fria, återkommande inom hvarje vers-par (fjördungr visu). Flere omstän- 
digheter, h vilka väl hvar för sig kunde synas tillfälliga, men betraktade i samman- 
hang torde ega betydelse, låta oss förmoda, att skalden i Geisli åsyftat att höja ver- 
sernas välljud genom medel, hvilka visserligen, såsom gående utöfver de regler, 
hvarvid åhörarne voro vande, varit mindre märkbara, men likväl ej kunnat undgå 
att smeka örat. 

Sålunda förekommer stundom, utom den vanliga alliterationen, ett slags bi-alli- 
teration 8 ) af tvänne ord, dels i båda radernas slut, såsom 13 ,f4 (bida — betra), 
40 1 ' 2 (skauti — skerdi), 44 8 ' 4 ({x>rdi — fcroenzkum), dels på andra, men icke 
för långt skilda ställen, t. ex. I7 l ' a (Stikla — stödum 9 )), 40 7 8 (skyfanda — skåru), 
48*' 6 (J)åtti — {)iggjandi). Ibland är alliterationsbokstafveu den samma i två eller 
flere på hvarandra följande fjördungar; så är det med g i i 3 "" 6 , l i I6 8 ~ € och h 
i 9 5 ~ 8 , 38 8 - 6 , 55 3 - 6 , 70 3 - 6 samt i 32*-*, där dess utom vv. 1 och 2 hvardera 
hafva ett med h begynnande ord. (Flere vokalalliterationer förekomma t. ex. i 3 3 " 8 .) 
Ofta iakttager man sist i Qördungen ett ord, som sluter sig till den följandes alli- 
teration, eller främst i den samma ett ord, som öfverensstämmer med den föregå- 



*) Liksom i ordspråket: "lika ftarn leka föst", och kanske äfven i andra dylika. 
•) Ordet är deladt liksom i 43 7 * 8 ; andra exempel på delade nomina propria finner man 
i 31 7 ' 8 och 34 7 . 



Geisli. XI 

endes; det förra är fallet i 9\ il 6 , 20 6 , 24 a , 34 2 , 36 a , 59 6 , 66 6 , 69*, det se- 
nare i i9\ 34 7 , 44 5 , 46 7 . 

Liknande forhållanden ega rum med afseende på hendingarna. Dels kunna två 
stafvelser, den ena framför versens regelbundna frumhending, den andra framför 
dess victrhending, med hvarandra bilda adalbending, såsom i 7 4 *), 28*, 61 *, 66 a , 
eller* skothending, såsom i 26 7 , 63 8 , 64*, 65 2 , 70 8 , 71 5 a ), dels kan en staf- 
velse med vidrhendingen frambringa adalhending, t. ex. 64 2 , 70 1 , 71 8 8 ), eller 
skothending, t. ex. 6 8 , 8 6 , 42 a , 57 8 , 58 5 . Dess utom hafva stundom två eller 
flere på hvarandra följande verser samma konsonantljud i hendingarna, t. ex. 2 1 * 3 
Ofr Håttatal 24, SE. I 634), 7 5 ' 6 , 27 1 - 8 , 35 1 2 , 38 7 « 8 , 52 7 8 , 67 45 . 

Alt detta, eller åtminstone mycket häraf, kan visserligen bero endast på till- 
fälligt sammanträffande och icke vara åsyftad t af skalden. Vi hafva emellertid här 
liksom annanstädes ansett oss böra framställa sakerna så, som de visat sig för oss, 
utan att därmed på något sätt vilja beteckna vår uppfattning som den enda möjliga 
eller absolut riktiga. 



Bergsboken, eller N:o 1, fol. bland de Stockholmska pergamentshandskrifterna 
(se ofvanföre), beskrifves i Arwidssons Förteckning sidd. 1 — 4 och uppgifves där 
tillhöra slutet af 1 4:de eller början af 1 5:de århundradet. Den upptages till största 
delen af Olof Tryggvasons och Olof den heliges sagor. På några blad mellan 
dessa båda stå dikterna Rekstefja, Hallfreds (?) Olofsdråpa, Lilja och Geisli, de två 
sista utan öfverskrifter. 

Geisli v är skrifven på två spalter och omfattar ungef. 6 a / t sådana. Hvarje strof 
(utom den första; se I, 1 )) har stor begynnelsebokstaf, som vanligen står i radens 
början, ute i marginalen. Stundom inträffar, att en strof icke jämnt slutar med 
raden, och att några ord icke fa plats; dessa skrifvas då vanligen i slutet af den 
följande eller af någon annan (hälst föregående) rad, där tomrum uppkommit; dy- 
lika tillsättningar skiljas från det i radens början skrifna genom ett par lodräta streck *). 



*) Dock är detta ställe, 'alstyrkan val d^rka', osäkert, ty uttalet Val' (i st. f. W) har 
må hända icke förekommit på Einars tid (jfr C.-V. Diet. 674 och 692). 

J ) Jfr Håttatal 43, 44 (SE. I 654—6). 

>) Beträffande det först nämnda stället jfr Håttatal 36 (SE. I 648). — De båda sista 
exemplen torde lämpligare hänföras hit än till afdelningen "adalhending för skothending" 
(se ofvah). 

*) Då en bokstaf eller ett ord är öfverhoppadt och tillsatt öfVer raden, betecknas dess 
plats i raden genom ett litet streck eller komma, hvarpå jag gifvit ett exempel i 52,*). 



XII G. Cederschiöld. 

De särskilda versernas slut utmärkes ofta genom punkt och deras början någon gång 
genom stor initial /likväl mindre än strofens}. Hela Geisli är skrifven af samma 
hand med stor och i allmänhet tydlig stil, som något liknar stilen i Lilja, men icke 
den, man finner i Rekstefja och "Hallfreds" Olofsdråpa. — Af handskriftens orto- 
grafi, hvad Geisli angår, meddela vi i följande öfversigt de flesta och vigtigaste dragen. 

a tecknas stundom i skrifradens slut med sa: fkinaa 19 4 , fygna 22 5 , h r raa 25\ 

(Vdandaa 44 6 . 
å skrifves 1) å: van 4 8 , ärr 23 7 , åtv 29|, å 46 8 , håff 64* o. s. v. 2) a: 

han m 4 8 , van 22 8 , fa 38 l o. s. v. 3) aa: ma 1\ sa 44 5 , la 60 5 m. fl. 

— Efter v begagnas o i st. f. a i vott' 6 4 , vopn 56 4 , kvomv 65 l , Svo 

68 1 o. a. 
e och o förekomma ej sällan i ändelser i st. f. i och u (som äro vanligare): 

ftole 5 8 (ftoli 67 4 ), neme 7 7 , prydef H\ hvgcnf 41 6 ; Jrtnodr 3*, fko i V, 

22 7 , e s o 49 7 m. fl. — I st. f. e har hdskr. vanligen ei framfor ng, t. ex. 

d*ingr 8 5 , f)eingill H 7 (men engla 4*). 
é skrifves aé 5 ) i vaér 7 a , eljes e, t. ex. let G I 1 , 
i och i, liksom y och y, växla utan åtskillnad. — j begagnas dels ensamt 

0=i), såsom 34 8 , dels i ords början, t. ex. jtrf 47 7 , jof a 3 i 6 , någon gång 

inuti ord, t. ex. vjf 29 7 . — I st. f. j skrifves gi i nygi m 57 8 . — Exempel 

på växling mellan i och u äro: Garfig 37 l , göfvg 45 a , mattigf 6 4 , maktvgt 8 8 . 
6 betecknas med ö i 6x 52 7 , eljes med o, t. ex. od I 1 , fot 59 4 . 
u (ii) skrifves ofta v: sv 24 2 , manvdr 25\ vnd 53 1 . 
oe finnes icke särskildt betecknad t; i stället användes ae. 
ae (oe) skrifves i) vanligen å? (é en gång, i kvédi 38 e ) eller ae, 2) ?: I^tr 

42 1 , hett 59 7 (i fell 66 7 står haken öfver e) m. fl. 3) e: feft (=foezk) 14 8 . 
ö (0) skrifves 1) o: miok i 8 , Giordizt 20 \ fok 37 2 o. s. v. 2) av: ravdvll 

2 8 , avnd60 6 , avrogt 62 2 och ofta, 3) w: {> e khvarflV 49 5 m. fl. 4) ö: gunöflvgr 

I 6 , önd 20 7 , m. fl. 5) 6 i log 59 5 . 
Dubbelskrifningen af konsonanter är tämligen godtycklig. Ofta utmärkes för- 
dubblingen genom en prick öfver konsonanten (dock aldrig öfver 1, m, n eller d) ; 
r betecknar rr i fyn 19* m. fl. (dock skrifvas gomfpaRa och fiaRi 48 8 ); eljes an- 
vändas icke stora bokstäfver för att angifva fördubbling. Framför d skrifves ofta 
II, l. ex. milldr och molldv 4 5 , folkvalldr (men valdanda l 2 ) och fkiallda 13 6 , elldif 



*) Strecken öfver se äro, så ofta de förekomma, upptill förenade. 



Geisli. XIII 

och gylld s 28 7 (men gylfcef 48 7 ), stundom äfven nn (n), t. ex. vanda 18*, fvndfn 
44 8 . Andra mot den "normaliserade" ortografien stridande dubbelskrifningar äro 
feminin-formerna vnm 9 1 och kom 9*, ackusativen d°ttin 10* och 22 5 , enf 16 a , 
fkeppnv 4\ vgeypnandi 16 7 , battnad 22*, veitt 40 l m. fl. Däremot står enkel kon- 
sonant i st. f. dubbel i: greid 2 40*, hrygf 53 8 , fegi ra 34 2 , pexngA 13 8 , b w n 20 5 , 
vinr 26 5 , van 57 1 , hapf 70 4 , Fvf 18\ fkreyt 64 7 och många andra. 

c förekommer i förbindelsen ek I st. f. kk och i förkortningar, t. ex. s° 62 7 , 
m c lar 20*. — ch i st. f. k står i bacha 35*. 

d förekommer icke; i stället skrifves 1) vanligen d, 2) stundom p t. ex. me£>n 
2*, djrp 45 a , gylj)ef 48 7 , lamejrf 61 a , 3) th: ath 35 8 0=at; jfr C- V. 
Diet. 25). — d (d. v. s. d) i st. f. t finnes i v s id 36 a , ed 4 i 1 , megvd 
51 6 . — dh står i vndh V. 

f, som städse har den angelsachsiska formen, står i st. f. v i bavlfi 13*, giorfa 
34 8 , håfa 44*, avrfa 54 5 o. d. 

g växlar med k framför s: afregf 8 1 (ftyrkf 48 8 ), och framför n: fogn 8* 
(fokn 12 a ), ravgnf 53 e (ravkn 49 8 ); däremot står k i st. f. g i gavfvkt 
t 5 . — gf står i st. f. x i vegf 9 7 , men x i st. f. ggs i sex 59*. — Efter 
n och r skrifves ofta gh: fkiolldvnghr 6 7 (fkiolldvngr 65 7 ), kgh 13* (Yongr 
5*), flavngh 45 8 , sorgh 29 7 , biargh 65 7 . 

h utelemnas framför 1 i lvtv 29 7 och lvt m 32 2 . 

r inskjutes sluudom framför s: avlv s f 13 8 , bm s f 55 6 , giorf s f 65* ; jfr harf 
i st. f. haff (d. v. s. hås) 22*, 42 1 , samt dryrgdv 17 7 , gavfgr 56 a och 
ftiorn!(?) 2 8 . Däremot saknas r framför s i almreyf 17* och hofkr 64 1 . 

f skrifves ibland i st. f. z: feft och gaéfkv 14 8 , aeftr 3 5 , |/nfk m 44*, nyft n 
55 7 . — I st. f. f skrifves vanligen z i slutet af ord efter ld, II, nn, rd, t: 
allz öfver alt, kvnz 23 6 , milldz 25 8 , linz 32 a , kttz 34 7 , sniallz 46 s , g w dz 
50 7 (men g r df 53 a > — I st. f. df står z i |>rek lynz 1 1 1 , vallz 63 6 . — 
Verbens passivändelse skrifves zt (dock feft 1 4 8 ). — zf förekommer i allzf- 
kon r 62 1 och blezfvn 70 8 . 

v har någon gång den angelsachsiska formen, t. ex. i hvil s 9 7 ; och skrifves 
då förvillande likt y; möjligen har en sådan likhet i B:s original föranledt 
felen dyg s 10 7 , dvlezt 21 a och nyin 37 6 . — Efter konsonant är v utfallet 
i ydara 8 6 , davcka 16 a , fek s (?) 28 1 , vindefk 29 8 , flavng s 56 6 (men h"vkkvi 
16 a , yngva 49 6 ); å andra sidan står v (nyisl.) i J)vo 22 l . 



XIV G. Cederechiöld. 

Nyare flexionsformer ([utom dem, som redan upptagits i det föregående) äro 
'fjöndum' 53 1 (jfr C.- V. Diet. 157), 'ma*[t]u' 19 7 (se anm.) och 'ek leysti; 71 $ 
(Wimmer Fornn. FormU $ 107, anm. 4). . 

I stället för detta växlande och ofta godtyckliga skrifsätt hafva vi i texten an- 
vändt den s. k. normaliserade ortografien, i förhoppning, att vi därigenom skola 
göra denna upplaga af Geisli tillgänglig för ett större antal läsare, samt att till- 
räcklig ledning för textkritiken skall finnas dels i noterna under texten dels i of- 
vanstående öfversigt. 

I några fall har jag dock afvikit från det normaliserade skrifsättet och, dels med 
dels utan stöd af B, sökt i texten begagna de ordformer, som vid tiden för Geisli 's 
författande tyckas hafva varit de i uttalet brukliga, hvarvid jag likväl, som man af 
det följande skall se, mestadels inskränkt mig tiH de tillfallen, där hendingar i Geisli 
(och andra af Einars dikter) gifva ett otvetydigt vittnesbörd, hälst om detta öfver- 
ensstämmer med äldre handskrifter eller etymologien, så vidt denna är känd. 

Bokstafven e har jag, efter Lyngby, Unger, Wimmer m. fl., upptagit öfver alt, 
där jag kan se, att härledningen fordrar den,, vare sig nu, att B återgifver den med 
samma beteckningar som o (se oivan), eller i stället använder e, såsom i efri 5 5 , 
fek 28 * (jfr anm.), g ir 5 1 1 , eller ei såsom i eing 56 6 , där man får adal- 
hendingen 0ngr 6 ) — slengvir. 

För actalhendingens skuld har jag icke blott låtit B:s läsarter 'hall' (:allir) i 
11* och 'rann' [pl.] (: manna) i 54 8 stå kvar, utan ock i 16 8 ändrat 'snjöllum' 
till 'snjallum' C : alls) ; härmed kan jämföras en vers af Einarr (i SE. III 355 hän- 
förd till ett 'kvaedi um Harald konung gilla'), som i SE. I 490, 3 4 skrifves: Mårn- 
söxu grön faxa', ehuru hendingen fordrar '-saxu'. Då det häraf synts mig otvi- 
velaktigt, att Einarr stundom icke tillämpar u-omljudet, har jag lemnat B:s skrifsätt 
'auetfinnandum' i 3 3 oförändradt. 

Andra fall, i hvilka jag låtit aäalhendingen bestämma ett ords vokal, äro: tyggi 
(: hygg 9 e ; B har här och 65 8 'tiggi'; jfr C- V. Diet. 646), jartegn (: frictgegns 
67 2 ; B har på detta ställe, 34 6 och 49 8 '-tegn\ men '-teign 7 8 , 20 4 ; jfr CUV. 
Diet. 324), goll O hölls 34 2 ; B har här 'goll', men gull' 44 7 , 50 7 ; jfr C.-V. Diet. 
220 och den Stockholmska Homilieboken [utg. af Wisén, Lund 1872] t. ex. 59 1,4 ' 5,8 ), 
gtngi (:heiaingja 55 4 ; jfr C.-V. Diet. 188 och Stockh. Hom. 141 31 ) samt samskr 



6 ) Angående denna form se Wimmer Fornn. Forml. sid. 98. 



GeiBli. XV 



(: (Droenzkum 44* ; B har svsenskr; jfr C.-V. Diet. 618 7 )). Beträffande skrifsättet 
A\é(r 54* (: ståla) samt Ö\dfv på de öfriga ställena hänvisa vi till Gislasons af- 
handling 'Mandsnavnet "Olafr" i dets seldre isländske Former' (i Annaler for nor- 
disk Oldkyndighed og Historie, 4860, sidd. 334—5) samt till C.-V. Diet. 471; vi 
tillägga endast, att namnet skrifves olaafr i B 40 3 samt i F 1 8 , [38 4 ], [47 4 ], [51 4 ] 
och [64 4 ]. 

es (verb och partikel), vaa och vesa skrifver jag på grund af 60 8 vas-a 
(rtysvar; B har på detta ställe 'vafa') samt Einars verser Hkr. U. 667, \ z esat 
um allvalds risnu, 744, I 5 sva es [= svås] ef Rauma rasir; att likväl just pä Ein- 
ars tid s i dessa ord börjat öfvergå till r, ses af hans vers Hkr. U. 709, 1 2 vara 
kostr fara (jfr C- V. Diet. 694). — Om formerna mannr 2 8 (: skyr an ni) och medr 
24 a Cgledja) se Wimmer Fornn. Forml. $ o 4, anm. 1; den senare begagnas af 
Einarr äfven i versen: medr vitud odling oedra, Hkr. IL 667, 2 8 . — I 44 7 har 
B det af hendingen fordrade GtVkja (: merktr), och som detta skrifsätt i äldre hand- 
skrifter icke är ovanligt (se t. ex. Wimmer anf. skrift $ 27), har jag användt det 
äfven i 5 1 2 och 52 8 , ehuru B på båda dessa ställen har 'g"ck-', hvilket icke gärna 
kan betyda annat än 'Grikk-' 8 ). 

Beträffande stafningen 'raukn' (icke 'rökn') i 49 8 och 53 8 (B skrifver ordet 
med av) se Gislasons "Bemaerkninger om Skjaldedigtenes Beskaffenhed i formel Hen- 
seende" 9 ) sidd. 309—10. 'Baztr' 5 8 (i st. f. 'beftr' i B) har jag upptagit med 
stöd af a-V. Diet. 62 (början). 'Sjå' (B: Ta' eller Ta') användes i 32 4 och 37 4 
(jfr C.-V. Diet. 'så', exemplen, samt Wimmer anf. skr. $ 96 a, anm. 1). — B 
har 45 8 'Einridi' (icke 'Eindridi'), hvilket öfverensstämmer med Morkinskinna (utom 
60 28 ' 80 ; 60 23 har hdskr. einnrafca') och Stockh. skinnb. N:o 2, 4:to (öfver alt) 
och därför behållits. 1 de båda sistnämnda handskrifterna förekommer äfven formen 
'Gutthormr' (Mörk.: 489 20 ; N:o 2: 6, 9, 63, 64), hvarför jag trott mig (i 34 l 



7 ) I Geisli motsvara « och ce eljee ingenstädes hyarandra i adalhending (« förekommer 
i adalh. 9 a , 22 6 , 25 4 , 51», 53», 57 4 , 61» och 62 a , ce i 14 Ä , 21*, 31 4 , 45* och 52«). 

•) I 41* (ok f)eim es val vakti) torde man böra uttala: ok deim — vaketi (beträffande 
'deim' jfr Hkr. U. 217, l 4 : landher dar sköp vereta, samt Wimmer anf. skr. § 96 a, anm. 
3), och det hade må hända varit skäl att icke blott i ' vaketi \ utan i allmänhet efter 1, m, n, 
k och p skrifva d i alla de fall, där braket i de älsta handskrifterna sä fordrar, (jfr Wim- 
mer anf. skr. § 21 a, 2 och 4, samt C.-V. Diet. 93), men svårigheten att med säkerhet be- 
stämma, till hvilken utsträckning detta skriftart borde tillämpas, har förmått mig att afttå 
därifrån. 

•) I Yidensk. Selsk. Skr., 5 Raekke, historisk og philosophisk Afd., 4de Bd. VII, 
Kbhvn 1872. 



1 



XVI G. Cederechiöld. 

och 34 8 ) kunna behålla B:s stafsätt af detta mycket olika skrifna namn (så har 
t, ex. Mörk.: Gothormr 207 19 ; N:o 2: Gvthormr 91 m. fl., Gujx>rmr 244—2, 
Gud{>ormr 242). Stafningen 'Sighvatr' (12 1 , där B har 'Sigvatr') användes i N:o 
2 af andra handen (jfr inl. till den trykta upplagan sid. XL V) öfver alt och af den 
första på sidd. 17, 18, 22, 55; den förekommer äfven i Mörk. sid. 76. 

En mindre vanlig flexionsform 'är 2 pl. imperativ 'nemi' (icke efterföljdt af med 
p begynnande ord) i 39 s (jfr anm. till detta ställe), hvartill man finner motstycken 
t. ex. i Sverris Saga Kap. 183 (el. 165; utg. af Unger i 'Konunga sögur', Chra 
1873; se sid. 185 1S ' 14 ): Drepi hann, höggvi hann, leggi hann, drepi hestinn undir 
honum. — B:s läsart 'dådar' 14 1 har jag låtit stå kvar i texten, hvarjämte i 70 4 
'dåäa', som ej gifver någon mening, ändrats till 'dådar'; för denna form har jag 
icke något bevisställe (B har 'dåätr' i 12 a ), men, som man i B finner de åldriga 
pluralerna 'gjafar' 6 2 , 64* (jfr Wimmer Fornn. Forml. $ 33 B, anm. 1) och 
'jardor' 53 a (jfr Wimmer anf. skr. $ 48, anm. 1), har jag icke ansett mig be- 
rättigad att förkasta den samma. 



Noterna under texten meddela Bergsbokens läsarter, så ofta jag afvikit från 
dem, eller när de kunnat föranleda annan uppfattning eller eljes synts mig vara af 
någon betydelse för textkritiken. Upptagandet af prosaisk ordföljd till stroferna och 
af enstaka ordförklaringar (se "Anmärkningar") har varit en följd af textens olik- 
het med de föregående upplagorna, hvilkas exegetiska material här blifvit otillräckligt. 

Slutligen önskar jag härmed få betyga min tacksamhet mot Hr Professor Th. 
Wisén, som välvilligt genomläst andra korrekturet och därvid för mig påpekat åt- 
skilliga formella fel. — Oaktadt all uppmärksamhet från hans så väl som från min 
sida har ett vilseledande tryckfel insmugit sig i texten 44 6 , där man bör läsa 
'harmstrictanda'. 



. Geisli 



eda 
Olåfs dräpa ens helga, 

er Einarr orti Skulason. 



\. Eins *) må (63 ok bcenir 
alls-valdanda ens snjalla, 
mjök es frödr så, es getr greida) 
guds £>renning mér kenna. 
Göfugt ljös bodar geisli 
gunnöflugr miskunnar 
(ågsetan byd ek itrum 
Ölåfi brag) solar, 

2. £eirar *) es hiims 2 ), i heimi, 
heims myrkrum brå, f>eima, 
ok ljös, medan vas 3 ) visi 
vedr, kalladisk, hallar. 

Så lét 4 ) bjartr frå bjartri 
berask mannr 5 ) und skvranni 
(fteegr stöd af p\\) floedar 
(Törnudr) rödull stjörnu 6 ). 

3. Sidar (heilags) l ) brå sölar 
setr (vas £>at fyrir betra 
audfinnandum annars 
ömjöss röduls) ljösi. 



. OEztr f)rifnudr nam efnask 
oss, £å es lif å krossi 
jardar allra fyrda 
önaudigr tok dåtida. 

4. Upp rann *) (engla skepnu 
idvandr) of dag {>ridja 
(Kristr raedr krapti haestum) 
kunn réttlaetis sunna. 

Veit ek, at mildr frå moldu 
meginfjöldi reis hölda 
(iflaust må pat efla 
ossa van) med hånum. 

5. Sonr sté upp medr yndi 
audar-mildr frå haudri, 
jöfra baztr, til oeztrar 
alls-rådanda hallar. 
Lofadr sitr öllum ofri 
(ödlinga hnigr Ringat 
döglings hird) å dyrdar 
dagböls konungr stöli. 



1, *) Initialen (E) är ej utsatt, fastån plats därför är lemnad i första och andra radens 
början — 2, *) i öfver raden a ) heif *) a otydligt 4 ) lefb (?) ') m n 6 ) ftiorn 2 — 
3, *) heilga" (? jfr 30, *) och 66, 3 )) — 4, ') i st f r är först skrifvet ett n, som sedan 
delvis utraderats, så att det någorlunda fått utseende af ett t 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 1 



2 



G. Cederschiöld. 



6. Veitti dvrdar-dröttinn 
dådvaudr gjafar Anda 
(mål sanna fxui) mönnum 
mattigs (framir våttar). 
padan ms upp, sii es einum, 
al£>yd l ), gudi hlydir; 

hsestr skjöldungr bydr höldum 
himins-vislar til kristni. 

7. Nu skulum göfgan geisla 
guds hallar vér allir, 

itr fpann es ölåfr heitlr, 
alstyrkan val dyrka, 
pjöd veit hann und heida 
hridblåsnum sal vida 
(menn nemi mål, sem ek inni, 
min) jartegnum skina. 

8. Heyrdu til, afreks, orda, 
Eysteinn konuugr, beinna! 
Sigurdr, hygg at jnri, snoggjum *) 
söknsterkr, hve ek fer *) verka! 
Drengr berr 6d fyrir Inga; 
ydvarrar 3 ) bid ek stydja 

maerd, f>at es miklu värdar, 
måttigt 4 ) höfud åttar. 

9. Yfirmanni bvd ek (unnin 

upp es l ) nmerd komin) laerdrar, 
Jon kalla ek, allrar 
alf>ydu brag hlyda. 
Höfum hrodr, enn levfå 
bygg ek vin röduls tyggja 
(stols vex Ined, f>ar es livilir 
heilagr konuugr) fagran. 



10. Oss samir enn at [>essu 
(ordgnottar bid ek d rött in 
aldar) Ölåfe gilda 
itrgeds lofi kvedja. 

Fann ek aldri val vi I dra 
vallrjödaiula l ) allra 
(raun dugir 2 ) rett) i einu 
ranni fremdar-manna. 

11. preklynds skulu pramdir 
fxgnprvdis brag hlyda * 
(Krist lifir hann i hiestri 
hall) ok Nordmenn allir. 
Dyrd es ågaet ordin 
eljunhress i f)essu 

£jod, né fpengill foedisk 
f>vilikr, konungs *) riki. 

12. Sighvatr, frå ek, at segdi 
soknbråds jöfurs dådir; 
spurt hefir öld, at orti 
ttttarr of gram dröttar. 
peir hafa |3engils Moera, 
p\\ es syst, frama lystan 
(helgum lyt ek) es hétu 
höfudskåld (fira jöfri). 

13. Réd ok tolf, så es trudi, 
tirbrådr, å gud, lådi 

([3J6d muna) fjengill (bida *)) 
|>rjå vetr (konungs 2 ) betra), 
adr fullhugadr félli 
folkvald r i dyn skjalda 
(hann speni 3 ) oss) fyrir innan 
Ölvishaug (frå bölvi). 



6, *) aljnd — 8, f ) fnaégi m a ) % el. fte med en hake under «(?) 8 ) ydara •) maktvgt 
— y, l ) öfver raden — 10, ! ) det sista a öfver raden 2 ) dyg' — 11, ! ) konvgh — 13, l ) bidia 
2 ) kgh 3 ) fpene 



Geisli. 



14. Mods vann margar dådar 
munnrjödr Hugins kunnar l ) 
(satt vas, at siklingr boetti 
sin mein) gudi einum. 
Leyndi lofdungr proenda 
lidgegn snara JDegna 
(faestr gramr liefir fremri 
foezk) håleitri ga»zku. 

15. Fregit helik satt, at segdi *) 
snjallri ferd, adr berdisk, 
(drott nytr dögliugs måltar) 
draum sinn konungr Rauma. 
Stiga kvad standa tågrån 
styrjar-fimr *) til himna > 
(rausn dugir hans at hrösa) 
Hörda gramr af jördu. 

16. Ok hagliga hugdisk 
hrokkvibaugs ens dokkva 
lyngs i löpt upp gänga 
låtrstridandi sidan. 

Lét, sa es landfolks g&*ir, 
liknsanir himinrfki 
umgeypnandi opna 
alls heims fyrir gram snjallum *), 

17. Vakit frå ek vig å Stikla-, 
vidlendr, stödum sidan, 
lnn}>roendum lét undir 
ålipreyrs *) litudr drev ra. 
Heims {^essa frå ek hvassan, 
bvatir feldu gram ska t nar, 



(pe\v drygdu 2 ) böl) brigdu 
baugdrif numinn lifi. 

18. Fiiss emk, f>vi at vann visi 

(vas hann meétr konungr) flestar, 
[drott nemi maerd] gf ek maetta, 
manndvrdir, stef vanda. 

STEF. 

Greitt må gumnnm lélta 
guds ridari stridum; 
hraustr j^iggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

19. Nådit bjartr, J3å es beidir 
baugskjaldar *) lauk aldri, * 
(syndi salvördr grundar 

sin tåkn) rödull skina. 
Fyrr vas hitt, es harri 2 ) 
haudrtjalda brå, aldri, 
(hept nytask mér maetti 8 ) 
måltöl) skini sölar. 

20. Gerdusk *) brått, par es bardisk 
broddrjödr vid kyn J)jödar 
(gramr vandit 2 ) så syndum 
sik) jartegnir miklar. 

Ljös brann liki rsesis 
lögskids yfir sfdan, 
p\i at ond med sér (syndisk 
samdoegris 3 )) gud framdi. 

21. Dyrd lactr dögling Hörda 
(dyljask *) medr 2 ) vid f^at) gledja 



14, ! ) kvnan; jfr 4, ! ) och 15, a ) — 15, *) härefter följer: fin d w vm kr ravma, bfver- 
struket 2 ) det sisty r:et är skrifvetpå det sätt, som namnes i 4, *) — 16, *) fniollu — 17, l ) almreyf 
a ) dryrgdv — 19, ») bavgf fkialld r 2 ) h r ra a ) msétv — 20, *) Giordizt a ) f*de 8 ) Bamda'g 2 f 
— 21, *) dvlezt; 1 är ganska långt, förut tyckes där rara skr if vet ett e 2 ) m 

1* 



G. Cederschiöld. 



itr Qjmnat 8 ) ödlingr betri) 
alls groedari (foedask). 

STEF. 

4 3 Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr fciggr allt, sen) sestir, 
Olåfr af gram sölar. 

22. Drött po dyran sveita 
döglings riks af liki 

(van gledr hug) med hreinu 
hås (batnadar) vatni. 
Satt es, at Sygna dröttin 
saerendr gudi kaeran 
hrings (skulu heyra drengir 
hans brögdj i gröf lögdu. 

23. par kom blindr (enn ek byrja 
blid verk) muni sidar 
audar-njötr, es ytar 

jöfurs bein fwegil höfdu. 
Sjönbrautir strauk sinar, 
seggjum kunns, i brunni 
årr, f^eim es Ölåfs dreyra, 
orms landa, vas blandinn. 

24. Sjön fékk seggr af hreinu, 
(sii dyrd muna fyrdum) 
förnudr vas f)at (fyrnask) 
fjölgödr, konungs blödi. 

STEF. 

l ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 



hraustr fciggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

25. Tölf månudr vas tynir *) 
tandrauds hulidr sandi 
fremdar-lvstr ok fasta 
fimm naetr vala straetis, 
adr enn upp. or vidu 
ulfnistanda kistu 

dyrr lét dröttinn harra 
dådmilds koma låd i. 

26. Mål fékk madr, es hvilir 
*) margfridr jöfurr, sidan, 
ådr så es orda hlydu 
afskyfdr farit a ) hafdi. 
Fraegd vinnr fylkis Egda 
fölks-sterks af p\i verki; 
jöfurs snilli f^reifsk alla 
ungs å danska tungu. 

27. Födur skulu *) fulltings bidja 
(fremdar-f)jödj enn göda 
(moedir mart å lådi) 
Magniiss hvatir bragnar. 

STEF. 

2 ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr J^iggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

28. Gékk sinum bur sokkvir *) 
sölar straums i drauma, 



21, •) mvn; t är otydligt 4 ) hdskr. har endast Greitt m\— 24, 1 ) G e itt m\ — 25, 1 ) tin s 
— 26, *) ordet har först börjat med ett h (skrif våren har förmodligen väntat alliteration med 
hvilir), hvilket sedan delvis raderats a ) fezt — 27, *) ITdv, men senare delen af v (o?) år 
bortskrapad eller af skaf d a ) G e itt ma gvmnv. — 28, ! ) fek s 



Geisli. 



valdr kvazk a ) fylgja foldar 
framlundum gram mundu, 
adr å Hlyr skogsheidi 
hardfengr jofurr bardisk 
(gods eldis fékk gyldir 
gnott) vid heidnar dröttir. 

29. Lét jarplitan åtu 
(arnar jods) enn gödi 
(munn raud mildingr innan) 
Magnus Hugin fagna. 
Hraett värd folk å flotta 
(från beit egg) at leggja, 
sorg hlutu vif (enn vargar) 
Vindversk (of hrae gmdu). 

30. Raun es, at sigr gaf sinum 
snjallr Lausnara *) spjalli 2 ) 
(hrösa ek verkum visa 
vlgdjarfs) frömum arta. 

STEF. 

8 ) Greitt må gumnum létta 
guds ridan stridum; 
hraustr £iggr allt, sem aestir, 
Ulåfr af gram sölar. 

31. Reyndi Gutthormr grundar 

(gat hann rett) vid f)röm sléttan 
(ådr), hvat 6låfs tédu 
alkcens vid gud boenir. 
Dag lét sinn med sigri 
" söknf)ydr jofurr prydask, 
f)å es i Öngulseyjar- 
undrevr bitu sundi. 



32. Vist hafdi lid lestir 

linns £rimr hlutum minna 
heiptar-mildr at hjaldri 
(hardr fundr vas sjå) grundar; 
po réd hann at hvåru, 
(hånum tjödi vel modur l ) 
hår) fékksk af p\i (hlyri) 
hagnadr ör styr, gagni. 

33. Öld hefir opt enn mildi 
unnar *) bliks frå miklum a ) 
(Krists s ) mserik lim *)) leysta 
litrauds konungr naudum. 

STEF. 

5 ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr |%gr allt, sem aestir, 
Ölåfr af gram solar. 

34. Satt es, at silfri skreytta 
seggjum hölls ok l ) af golli 
her lét Gutthormr gorva 
(grams hrodr es j^at) rödu. 
Slikt hafa menn at minnum 
meir jartegna J)eira, 

mark stencil* Krists i kirkju 
(konungs nidr gaf f^at) midri. 

35. Menn hafa sagt, a t svanni 
sunnr *), Skåneyjum kunnir, 
oss, at Olåfs messu 

ömildr baka vildi. 

Enn f)å es briidr at braudi 

brennheitu tok leita, 



28, a ) kv&zt — 30, *) lavnf r a 2 ) pialli 8 ) G e itt ma g'. 1\ — 32, *) mod s — 33, ') 
auaar a ) m c lu 3 ) k'11 4 ) lin *) G e itt m\ g'. 1. — 34, *) saknas i hdskr. — 35, l ) fvdr 



G. Cederschiöld. 



r». 



J>at yard grjön at grånu 2 ) 
grjöti danskrar 8 ) snötar. 

36. Mildings hefir haldin 
håtid verit sidan 
(sannspurt es f)at sunnan) 
snjalls of Danmörk alla. 

STEF. 

l ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr {>iggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

37. Göfug skar Hörn or höfdi 
hvitings of sök litla 
åudar aumum beidi 

(ungr madr vas sjå) tungu. 
pann sam vér, pi es *) vårum, 
vålaust numinn 2 ) måli 
hodda-brjöt, fw es heitir 
Hlid, fåm vikum sidar. 

38. Frétt hefik, at så sötti 
sidan målma-stridir 

heim, f)ann es lijålp gefr aumum, 
barmskerdanda, ferdum. 
Hér fékk bann (enn byrja 
hatt kvsedi skal ek) baåi 
(snåka vangs of 1 ) slengvi 
slungins) mål ok tungu. 

39. Dyrd es åg*t ordin 
odlings riks af sliku 

(mserd nemi mildings Hörda!) 
mest of heims-bvgd flesta. 



* e 



STEF. 

*) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr fciggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

40. Veit ek, at Yindr fvr skauti 
(verdr bragr af p\\) skerdi 
gjålfrs Nidbranda grundar 
(greiddr) sårliga meiddu; 
ok endr frå trii tvndir *) 
tirar-sterks or kvprkum 
audskvfanda ödar 

år grimmliga skam. 

41. Sötti skrin et skrevtta 
skidrennandi sidan 

förd finnask mér) unnar 
Ölåfs dreka böli; 
ok péim, es val vakti 
(veit ek sönn) Hugins teiti, 
måls fékk hilmir heilsu 
heilagr (å f>vl deili l )). 

42. Hås laetr helgan raesi 
heims dömari söma, 
fvllir framlvndr stillir 
ferd himneska, verdan. 

STEF. 

! ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr f>iggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

43. Hneitir, frå ek, at héti, 
hjaldrs af våpna galdri, 



35, 2 ) gra'nu (jfrh2*)) 3 )danfk r — 36, x ) G e itt. m'. — 37, ') p r (f st. /. fca e s ) 2 ) nfin 
— 38, ') ok — 39, ') G e itt. m\ — 40, *) tind 5 — 41, *) deilfr — 42, ') G e itt m\ g\ 1\ g\ 



Geisli 



odlings hjörr, pess es orra 
ilbleikum gaf steikar. 
peim klauf fDengill Rauma 
punnvaxin *) sky gunnar 
(rekin bitu stål) å Stikla- 
stödum valba$tar rödli. 

44. Tok, på cs féll enn froekni 
fylkis kundr til grundar, 
sverd, hinn es soekja pordi, 
scenskr madr af gram proenzkum. 
Så vas hjörr ens håva 
harmstridandi sidan . 

golli merktr i Girkja 
gunndjarfs lidi fundinn. 

45. Xii fremr, pann es gaf gumnum, 
göfug dyrd konung l ) fyrda, 
(slöng Einridi ungi) 
armgloedr (i brag roedu). 

STBF. 

2 ) Greitt må gumnum létta 
guds ridari stridum; 
hraustr piggr allt, sem aestir, 
Olåfr af gram sölar. 

46. Mér es (enn maerd skal stoera 
mildings, {Dess es gaf bringa, 
styrjar-snjalls) of stilli 
styrkjan vant at yrkja, 

pvi at tåkn, |)ess es lid Iseknir, 
lofdungs vinar tungla 
(ljös verdr raun of rtesi) 
ranns ferr hvert å annat. 



47. Gyrdisk höla l ) herdum 
heldr nåliga at kveldi 
glaumvekjandi 2 ) grimu 
gladr vettrimar nadri. 
Drengr nam dyrr å vangi 8 ) 
(dagr rofnadisk *Y) sofna 
ltrs landreka undir 
ögnfimr berum himni. 

48. Misti madr, es lvsti, 
(morginn vas på) borgar 
stvrks mundrida steindrar 
styrsnjallr rodins galla. 
påtti sinn å sléttri 
seimpiggjandi l ) liggja 
grundu gyldis kinda,r 
gömsparra sér fjarri. 

49. prjår grimu r vann peima 
pjödnjtr Haralds *) brödir 
rauknstefnanda Reifnis 
rikr bendingar slikar, 

ådr prekhvössum pessar 
(pingdjarfs) firar yngva 
(björt eru bauga snyrtis 2 ) 
brögd) jartegnir sögdu. 

50. Mås *) frå ek jardar eisu 
alls-vald fyrir hjör gjalda, 
(sléttik öd) pann es åtti 
Olåfr (bragar-tölum). 
Yfirskjöldungr lét jöfra 
oddhridar par sidan 
gärds å golli vördu 
grand altari standa. 



43, ') fvn I vaxinf — 45, *) kgr *) G e itt. m\ g\ 1\ - 47, *) skri/vet l^la *) glav 

ii * 

vekiandr 3 ) vag ne (d. v. s. med wnflyttningstecken) 4 ) rofiaadft — 48, f ) fel {ngiandr — 
49, *) skrifvet härz' 2 ) hytT — 50, *) Meidf 



8 



G. Cederschiöld. 



51. Tåkn gerir björt, f)au es birta 
brandél å Girklandi, 

(maerd finnsk of J>at mönnum) 
mann^arfr Haralds *) arfi. 
Fregn ek allt; né ögnar 
innendr megut finna 
(dyra Ölåfs ridr" 2 ) dala 
dagraefrs) konung haefra. 

52. Hådisk hildr å vidum 
(hungr slokti vel gungan 
gunnar mår *) i geira 
göll 2 ) Peizinavöllum 8 ), 
J>ar sva at ppå fyr björvi 
f)usundum laut; undan 
(hrid ox Hamdis 4 ) klseda 
hjålmskoed) Girkir floedu. 

53. Mundi mest und fjåndum *) 
Miklagards ok jardar 
hryggs (dugdit lid) liggja 
lagar eldbrota veldi, 

nema rond i bvr brända 
(bardraukns 2 )) fåir härda 
(röduls bliku våpn f vedri) 
Vaeringjar fram baeri. 

54. Hétu hart å itran 
hraustir menn af trausti, 
(strid svall ögn) JDå es odusk, 
Alåf, i gny ståla, 

par es of einn i örva 
(undbåru) flug våru 



(rodin klofnudu Reifnis *) 
rann) sex tigir 2 ) manna. 

55. Vas sem reyk (af riki 
regn dreif ståls) i gegnum 
hjålmnjördungar l ) härdan 2 ) 
heidingja lid gingi 3 ). 

Hålft fimta vann heimtan 
hundrad, Brimis sunda, 
nyztan tir, J>at es noera, 
Nordmanna, val f>ordi. 

56. Eyddu gumnar gladdir 

(göfugr *) {jengill barg drengjum) 
vagna-borg, f)ar es vargar 
våpnsundrud hrae fundu. 
Nennir öll at inna 
ongr 2 ) brimloga slongvir 
döglings verk, |3ess es dyrkar, 
dådsnjalls, veröld 8 ) alla. 



57. 



58. 



Nii es oss, p&u es vann visi, 
verk fyrir J>jöd a t mer k ja 
naudr i nyjum odi, 
nsest (ridra *) JDat smsestum). 
Krapt skulum guds, enn giptu, 
gedstyrks lofi dyrka, 
lér hjaldrfrömum hårar 
heims lseknir gram {)eima. 

Angrfyldrar värd aldar 
(illr gerisk hugr af villu) 
mildings J)jonn fyrir (manna 



51, *) skrifvet härz\ a ) första bokstafven liknar mera ett v — 52, 1 ) mser (jfr 28, a ) och 35, a )) 
a ) skrifvet gMl 3 ) peizima vollö *) handif — 53, *) fiond m a ) b r dravgnf — 54, *) refinz a ) ist.f. 
dessa två ord har hdskr. Ix — 55, *) hialm niord | vn T ; 1 * hialm år otydligt och likt ett b 
2 ) skrifvet h r dan, men r år otydligt (v el. i?) a ) gengf — 56, *) skrifvet gavf 3 gr; ordet 
år deladt i följd af ett hål i skinnet a ) eing 2 ■) v 5 oll — 57, l ) ndr a 



Geisli. 



9 



margfaldr) öfund kaldri. 
Lygi hefir bragna brugdit 
(brytr stundum frid) nytra 
(hermdar- kraptr) til beipta 
(hjaldrstridr *)) skapi blidu. 

59. Lustu sundr a sandi 
seggs marglitendr <»ggja *) 
(hörd groer fjon af fyrda) 
föl (aldrtrega rötum); 

ok prest f>eir, es lög lestu 
. liknar-kröld, or höfdi 
(haett mal vas £>at) heila 
himintungl J>egar stungu. 

60. Tunga vas med tangar 
tirkimn numin munni 
(väsa sem vaenst) ok tysvar 
(vidrlif) skorin knffi. 
Örskiptir la eptir 

(ond laetr madr) å st rond u 
(margr of min ni sorgir) 
meinsamliga bamladr. 

61. Leyfdr es, så es lét ok styfdrar *) 
lamids fotar, gramr, njöta 

ungan pegn sem augna 

utstunginna tungu. 

Hönd ulåfs vann heilan 

hreins grimmligra meina 

(ger munu gjöld J^eim, es byrja) 

guds f>rael (öfugm&>li). 

62. Bidr allskonar oedri 
(erugt *) maelik f>at) s#lu 



63, 



64. 



65, 



dyrdar-våttr med Dröttni 
dyggr, enn ftod of hyggi, 
ef Lausnara lvsir 2 ) 
(Tids-valdr) numiun aldri 
vinr (firdi sik syudum) 
slik verk å jai'driki. 

Hédan vas ungr fira angri 
(alls mest vini flesta 
gud reynir ') sva sina) 
siklingr numinn miklu. 
Nii liiir braustr i baestri 
bimna-valds, f>ar es aldri, 
fårskerdandi fyrda 
fridar-syn, gledi tynisk. 

Hver es sva horsk l ), at byrjar 
bås vegs megi segja 

ljOSS 2 ) i llfi J36SSU 

lofdungs gjafar, tunga 3 )? 
paer es, heims 4 ) ok himna 
heitfastr jöfurr! veitir 
(skreytt es of skatna drottin 
skrin) dyrdar-vin f)inuui. 

Heims hygg ek hingat kvåmu 
höfuds-menn i stad f?enna 
(snarr *) tyggi bergr seggjum 
sölar) erkistöli. 
Hér a ) es af himna-gervis 
heilagr vidr (sem bidjum, 
yfirskjöldungr bjarg aldar 
oss !) piningar-krossi. 



58, l ) hmlld ft l dr — 59, *) egi — 61, l ) ftyfd r (jfr 35, »)) — 62, *) avrogt, men i 
st.f. o har först varit skrifvet ett g a ) där tyckes först hafva stått \\f — 63, *) första 
bokstafven liknar mest ett v — 64, *) hofkr 2 ) liof 3 ) tungna 4 ) himf — 65, *) fii r t (?) a ) h 

Lands Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 2 



10 



G. Cederschiöld. 



66. Öld nvtr Öläfs mildi 
(jöfurs dyrd höfum sky reta 
f>rottar-hvass) a t *) f^essum 
J>reksnjöll fr a ma öllum. 
Liiti 2 ) landfolk ftrum 

lim salkonungs 3 ) himna ; 
saell es hverr, cs hollan 4 ) 
hann gorir ser, manna. 

67. Tålda ek fatt or Qölda 
fridgegns af jartegnum 
(ber koma ord frå örum) 
öläfs (bragar-stoli). 

Bols taki seggr hverr es *) sölar 
siklings, f>ess es gud miklar, 
hilmis 2 ) åst ens 3 ) haesla 
heidbjartrar lof grcidir. 

68. Sva at Lau snara leysi 
langvinr frå kvöl strangri 
nyta £>jöd ok naudum 
naglskadds *) vid tni stadda, 
viga-skys f>ar es visa 
veljendr 2 ) gladir telja 

. öflugs Krists 8 ) af åstum 
alnennins brag }>enna. 



69. Bragr mundi nu bröndum *) 
baugness vesa 2 ) f)essi 
(man ek rausnarskap raesis) 
raundyrliga launadr 8 ), 

ef lofda gramr lifdi 
leikmildr Sigurd r Hildar 
(f>ess hrösa ek veg visa 
vellum grimms) enn ellri. 

70. Ölåfs höfum jöfra 
ordhags kyni sagdar 
(fylgdi hugr) ens helga 
happs dådar l ) (fm rådi). 
Laun fae ek höll, ef hreinum 
hrsesiks |)rimu likar, 
göfugs ödar lett 2 ), goedi 3 ), 
guds blessun lids 4 ) (>essa. 

71. Boen hefik, {)engill 1 ), Jrfna, 
f)rekrammr! stodat framla; 
iflaust höfum jöfri 

unnit maerd, sem kunnum. 
Agaetr, segit, itran, 
Eysteinn! hve brag leystak 2 )! 
Hås elskit veg visa 
vagnraefrs! Enn ek f?agna. 



66, l ) af a ) loti 8 ) fal kgvnf *) hyllan — 67, *) saknas i hdskr. a ) hilrn* 8 ) skrifvet en 8 
— 68, 1 ) nagl kvaddr a ) velivndr 8 ) k'ft — 69, l ) g°ndv a ) n*a s ) lavnat — 70, *) dada (jfr 8, 3 )) 



a ) skrifvet let 3 ) gaed n (el. gaed m ?) *) skrifvet lid 8 — 71, *) här har först stått feingit, 
som är öf ver struket; öfver raden har sedan med samma hand(?) skrifvits peimgill a ) leyftek 



Anmärkningar. 

4. Prosaisk ordföljd: Eins. guds J>renning må kenna mér; så es mjök frödr, 
e. getr grada öd ok boenir ens snjalla alls-valdanda. Gunnöflugr geisli-miskunnar- 
sölar (itrum Olåfi byd ek ågaetan brag) bodar göfugt Ijos. 

Första helmingen är dunkel; den här gjorda indelningen däraf (föreslagen af 
Gudbr. Vigfusson) gifver denna mening: "Den treenige guden har makt att inspirera 
mig ; mycket vis är han, som besjunger och tillbeder den allsmäktige". Jfr Lilja 1,2. — 
ShI. V 323 tolkar Vins' med 'non minus-quam' ("på samma sätt", "ens"), men 
denna betydelse, är yngre (det älsta exemplet, för så vidt jag vet, är ur Hauksbok, 
se C.-Y. Diet. einn A, VI (ij. 

öå ok bcenir; denna läsart (od' i st. f. 'ord' i F) förekommer äfven i SE. II, 
H6 not. 11 (etter Cod. AM. 748, 4:to). 

2. Ordf.: [Geisli miskunar-sölar,] peirar es brå hums myrkrum ok kalladisk 
Ijos heims, medan vedr-hallar-visi vas i heimi £>eima. Så bjartr rödull lét berask 

4 

mannr und sky-ranni frå bjartri floedar-stjörnu ; fraegr förnudr stod af f>vi. 

Ändringen af 'heims' (i v. 1) till 'hiims' är lätt. och gör uttrycket bättre. 
Ställen, som SE. I 318 Hjälp f>ii, dyrr konungr, dyrum — (Arnorr jarlaskåld), 
Hkr. U. 213 Vanr mun Ormr, f)ött Ormi — (Hallfredr vandraedaskåld), 311 Fast 

< 

skaltu rikr vid rikan (Sighvatr), väl också 97 Jxir gékk Njördr af Nirdi — (Gut- 
hormr sindri), och framför alt parallelismen med v. 5, göra dock ej otroligt, att 
'heims' här varit den ursprungliga läsarten; som 'heims' återkommer i v. 2, synes 
visserligen för oss uttrycket smaklöst, men i den gamla skaldepoesien kunde ett dy- 
likt upprepande t. o. m. vara regel, såsom man ser af Håttatal 47 och 48 (SE. I 
660). — Den omständigheten, att F öfverensstämmer med B i denna punkt, är 
också värd uppmärksamhet. 

3. Ordf.: Sidar brå setr ["solnedgång"] Ijosi solar; J>at vas aud-finnandum 
fyrir [Ijosi] annars betra ömjöss heilags röduls. CEztr £>rifnudr nam efnask oss, 
J>å es lif allra fyrda jardar tok önaudigr dauda å krossi. 

Förra helmingen förefaller något besynnerlig, i synnerhet genom hopandet af 
attributer till 'röduls'. Skall man må hända läsa 'helgrar'? 

2* 



1 



12 G. Cederschiöld. 

4. Ordf.: Kunn réttlaetis-sunna rann upp å f)ridja dag; idvandr Kristr raedr 
engla-skepnu ["öfver ängla-verlden, himmelen?" eller "änglarnes öden"?] haestum krapti 
["med h. k."]. Ek veit, at mildr meginfjöldi hölda 1 reis ined hånurn frå moldu; 
f)at må iflaust efla ossa van. 

'Kunn' förekommer här i ovanlig användning; det synes mig likväl bättre att 
konstruera på detta sätt, än alt sammanställa 'kunn' och 'engla skepnu' ("den af 
änglaverlden kända"); i senare fallet finge 'radr' öfversättas med "eger". 

o. Ordf.: Audar-mildr Sonr, jöfra baztr, sté upp medr yndi frå haudri til 
oeztrar hallar alls-rådanda. Lofadr konungr dagbols sitr öllum ofri å dyrdar-stöli ; 
hird ödlinga-döglings hnigr Ringat. 

6. Ordf.: Dådvandr dyrdar-dröttinn veitti mönnum gjafar måttigs Anda; f>au 
mål sanna framir vältar, padan reis upp alj>yd ["menighet", "församling"], sii es hlydir 
einum gudi; haestr skjöldungr kristni ["kristenhetens"] bydr höldum til himins-vistar. 

Shl. V 325 konstrueras: — aljjyd kristni, su er — ; hastr skjöldungr bydr 
etc, och 'al^yd' öfversättes med "alma, vel universalis, catholica". Däremot kan 
anmärkas, dels att relativsatsen, då 'kristni' föregått, till innehållet blir nära nog en 
omsägning, dels att 'trast r skjöldungr' ensamt ej blir en så god beteckning for Kri- 
stus som 'h. skj. kristni' (jfr str. 67 åst ens haesla hilmis sölar-bols). 'Alf^yd' 
anser jag vara en sidoform till alf)jöd, alf>jda och alfndi. 

7. Ordf.: Nu skulum vér allir val dyrka alstyrkan göfgan geisla-guds-hallar, 
f>ann es heitir itr Olåfr. pjöd veit hann skina jartegnum vida und hrid-blåsnum 
heida-sal; menn nemi mål min, sem ek inni. 

8. Ordf.: Eysteinn afreks-konungr! heyrdu til beinna orda! Söknsterkr Sig— 
urdr! hygg at f>vi, hve ek fer snoggjum verka! Drengr berr öd fyrir Inga; ek 
bid måttigt höfud ydvarrar åttar [d. v. s. Olof helge] stydja maerd, |>at es värdar 
miklu. 

Med denna strof kan det vara af intresse att jämföra en annan (se Hkr. U. 
738}, däri Eina it uppräknar alla Harald Gilles söner (den anta ges i SE III 336 — 7 
hafva tillhört ett 'kvaedi um sonu Haralds gilla'): 

Aud gefr Eysteinn lydum, laetr Ingi slog syngva, 

eykr hjaldr Sigurdr skjaldar, semr Magnus frid b r agna, etc. 

På båda ställena antydes, att Sigurd fann behag i krig och Inge i skaldekonst; 
konungarne nämnas också i samnia ordning. 

fer snoggjum verka; 'fer' tyckes icke stå i B, men dels torde man svårligen 
kunna finna ett annat här användbart ord, dels finnes det i F och brukas dess- 
utom af Einarr i likadant sammanhang i SE I 504: 



Geisli. 13 

i 

nemi bjödr hve ek fer floedar fjardbäls of Myn rnåli. 

j^at es värdar miklu, "hvilket (d. v. s. att Olof understöder *min sång) är af 
mycken vigt"; jfr Dipl. bl. I &05, 2 ). 

9. Ordf.: Ek byd yfirmanni allrar laerdrar alj^ydu — Jon kalla ek — hlyda 
brag; unnin mserd es komin upp. Höfum hrödr, enn ek hygg leyfa fagran vin- 
röduls-tyggja ; vex haed stols, Jiar es heilagr ' konungr bvilir. 

I Dipl. Isl. I 206 skrifves 'unninn', som hänföres till 'brag'; som jag icke fun- 
nit något exempel på hlyda meJ ack. (om ej SE I 248, 4 hlydi bergsaxa fley; 
jfr Lex. Poet. fley), har jag ej vågat upptaga denna tolkning. 

Höfum hrödr ("vi hafva börjat lofsången"); jfr förut 'maerd es komin upp'. 
Dipl. Isl. anf. st. skrifver 'höfum hrödr', hvilket Jon Sigurdsson förklarar: "jeg har 
min Ros el. mit Digt (paa rede Haand)" och jämför med uttryck som Egill Skälla- 
grimsson's Höfudlausn 2 8 : hrödr of fann och Arinbjarnar dråpa ib: Nu er f>at sét, 
hvar ek skal setja hrödr etc. 

10. Ordf.: Enn samir oss kvedja gilda itrgeds Okifs at J>essu lofi; — ek bid 
aldar-dröttin ordgnöttar — ; ek fann aldri i einu ranni vildra val allra vallrjödanda 
fremdar-manna ; raun dugir rett. 

I senare helmingen konstruerar Dipl. Isl. anf. st.: fann ek aldri — rett i einu 
ranni ("netop i et eneste Huus") och: raun fremdarmanna dygir ("=dugir"). 

11. Ordf.: proendir ok allir Nordmenn skulu htyda brag £>reklynds J)egn- 
pr^dis; liann lifir I haestri Krist-hall. D^rd eljunhress £>jöd-konungs es ordin ågaet 
i J>essu riki, né foedisk f)vilfkr f)engill. 

j^egnpr^dis; jfr aldrpr^dir tyda, Harmsöl 50, "vitam hominum excolens, de 
Sancto Petro" (Lex. Poet. 8). 

i haestri Kristhall ("högst i himmelriket"); att ändra till 'Krists' (i haestri 
hall Krists) vore lätt (jfr 33, 8 ) och 68, 3 ) samt Horn. St. xiij), men är icke 
nödvändigt. 

Senare helmingen synes mig enklast och naturligast indelas på ofvanstående 
sätt; ändringen till 'konungs' torde ej anses vågad i en handskrift, som visar så 
många kasusfel (jfr t. ex. 19, 2 ), 45, '), 67, 2 ), 68, *), 70, ')). Med behållande 
af B:s läsart 'konung' indelar Dipl. Isl. anf. st.: D^rd eljonhress er ordin ågaet i £essu 
konungriki, né faedist £vilikr f>jödf>engill. ShI. V 327, som har 'konungs', förenar: 
eljanhress fcjod! 

12. Ordf.: Ek frå, at Sighvatr segdi dådir söknbråds jöfurs; öld hefir spurt, 
at Öttarr orti of dröttar-gram. peir, es ["quos"] hétu höfudskåld, hafa tystan 
frama Moera-j^engils (J>vi es sfst ["det är gjordt"]). Ek tyt helgum jöfri fira. 



1 



9 

14 ' G. Cederschiöld. 

13. Ordf.: Tirbrådr f^cngill, sa es triidi å gud, réd låcti f)rjå vetr ok tolf 
(f>jöd mun-a bitta betra konungs), adr fullhugadr fölkvaldr félli i skjalda-dyn fyrir 
innan Ölvishaug. Hann speni oss frå bölvi. 

B:s läsart 'bidja ("bedja om") betra konung' gifver en altför konstlad vänd- 
ning, hvaremot genom ofvanstående text meningen ("skall ej vänta, få, en bättre 
konung") blir alldeles överensstämmande med 11 né fcedisk f>vilikr f>engill och 21 
betri ödlingr mun-a foedask. 

speni; B:s läsår t 'spenni' rättas så af Vigfiisson, som anser användandet af spenna 
i samma betydelse som spenja för osäkert; här kunde felet vara föranlcdt däraf, att 
skrifvaren i detta ord (i st. f. i 'hann') sökt frumhendingen. F har 'speni'. 

14. Ordf.: Munn-rjodr mods ["den trötta, dästa, öfvermälta"] Hugins vann 
margar dädar kunnar gudi einum. Satt vas, at siklingr boetti sin mein. Lid-gegn 
proenda-lofdungr leyndi snara f>egna håleitri gcezku. Faestr fremri gramr hefir 
foezk. 

F sätter denna strof före 13; åt hvilkendera ordningen man bör lemna före- 
träde, kan jag ej afgöra. 

15. Ordf.: Ek hefi fregit satt, at Rauma-konungr, adr berdisk, segdi sinn 
draum snjallri ferd. (Drött nftr mättar döglings.) Styrjar-iimr Hörda-gramr kvad 
fagran stiga standa af jördu til himna. Dugir at hrösa hans rausn. 

Ek hefi fregit satt, at — segdi; 'sagdi' (såsom F har) tyckes vara bättre, emedan 
man då erhåller skothending; också vore indikativ, när ordet 'satt' står i hufvud- 
satsen, naturligare; emellertid efterföljes eljes i Geisli verbet fregna (frå ek) af konj. 
12 l och 43 1 (men frétt hefik 38 l och spurt hefir öld 12 8 af ind.). 

Skriffelet i B, att orden 'sinn draum konungr Rauma' ställas efter 'segdi', torde 
förtjäna uppmärksamhet. Det tyckes visa, att skrifvaren sökt uppteckna strofen efter 
minnet ; han har dä omedvetet låtit orden 'sinn draum' intaga sin naturliga plats (efter 
'segdi') och stält 'sinn' först för alliterationens skuld. 

16. Ordf.: Ok ens dokkva lyngs-hrokkvibaugs låtr-strfdandi hugdisk sidan 
hagliga gänga upp i löpt. Liknsamr alls heims umgeypnandi, så es gaetir landfölks, 
lét opna himinriki fyrir snjallum gram. 

Konung Olofs dröm före slaget omtalas i Hkr. U. 481 (Saga Öl. h. Kap. 226). 

17. Ordf.: Ek frå sidan vakit vig å Stiklastödum ; vidlendr ålmreyrs-litudr 
lét undir dreyra Inn^roendum. Ek frå hvassan baug-drif nu minn brigdu lifi heims 
£>essa; hvatir skatnar feldu gram; f>eir drygdu böl. 

Sammansättningen baugdrifr synes icke förekomma annanstädes; det likbetydande 
hringdrifr upptages i Lex. Poet. 



Geisli. 1 5 

18. Ordf.: Ek em fiiss at vanda stef, ef ek m&tta, p\i at visi vann flestar 
manndyrdir; hann vas mestr konungr; drött nemi maerd. Guds ridari må greitt 
létta gumnum stridum; hraustr ölåfr £iggr allt, sem aestir, af solar-gram. 

Jfr början till stefjabålkr i Placidiis dråpa str. 11: 

Fuss em ek fremf>ar lysi (Kristr fror hodda hrysti) 

fritt, ef ek pat mak hitta, hugbli^um stef snvipa. 

19. Ordf.: Bjartr rödull nådi-t skina, £>å es beidir-baugskjaldar lauk aldri; 
grundar-sal-vördr s^ndi sin tåkn. Aldri fyrr vas hitt, es haudr-tjalda-harri brå 
skini sölar. Msetti hept måltöl n;ftask mér. 

Om solförmörkelsen under slaget vid Stiklastad talas i Hkr. U. 491 (Saga 61. 
h. Kap. 239}. Beträffande uppgiftens sannolikhet se Hildebrand Konungaboken II 
272, anm. 

beidir baugskjaldar ; i Lex. Poet. 41 säges, att ordet baugskjöldr förekommer 
endast i plur., ett påstående, som. kunde vederläggas genom detta ställe. Emellertid 
synes mig själfva sammansättningen baugskjöldr ej fullt säker; åtminstone är icke 
lämpligt, att, såsom Lex. Poet., vid ordets förklaring anföra SE I 420: A fornum 
skjöldum var titt at skrifa rond, på er baugr var kalladr ok er vid |Dann baug 
skildir kenndir, ty baugskjöldr är ingen kenning som baugsegl, baugstallr, baugtungl, 
baugvangr o. d., utan måste väl, om det är riktigt, vara ett s. k. hladit (pleona- 
stiskt) uttryck liksom gullskati och otr-heims-floti. — Bäst vore, om någon annan 
förklaring af detta ställe kunde finnas. Ett sätt vore att anse 'baugs' (såsom B har) 
här betyda "sköldens" (se Lex. Poet. baugr 3; jfr äfv. rond t. ex. 53 s ) och ensamt 
höra till 'beidir', samt i det följande konstruera grundar-sals-skjald[ar]-(= solens) 
vördr; ställningen skjaldar sal-vördr i st. f. sals skjald-vördr vore då att jämföra 
med Islendinga-dråpa 6 2 : elgs fen-vidir i st. f. fens elg-vidir, 12 6 : fannar arm- 
vidir i st. f. arms fann-vidir m. fl. d., och kenningen grundar-sals-skjöldr analog 
med himintarga, éla-ranns-rit, frons-musteris-rit (se Lex. Poet.). Jag tvekar lik- 
väl att upptaga denna tolkning af det skäl, att, fastän Gud i skaldedikterna ofta 
kallas så väl "himmelens vårdare" (vördr) som "solens konung", jag ingenstädes 
funnit honom benämnd "solens vårdare". 

harri; kan B:s skrifsätt 'harra' bero på en sammanblandning med herra, liksom 
herra (enl. C- V. Diet. 259) någon gång har formen herri? 

mcetti hept måltöl n^task mér; jfr str. 10 ek bid aldar-dröttin ordgnottar; 
'maetu' i B kunde tyckas vara adjektiv och attribut till 'skini' ("det härliga solskenet") 
men det innehåll, parentesen då skulle erhålla, "de fjättrade talverktygen göra mig 
nytta el. göra sin tjänst", blefve altför besynnerligt. A andra sidan möter det inga 



16 G. Cederschiöld. 

svårigheter att i en så ung handskrift anse 'msetu' el. 'uwettu', ty konsonanternas dub- 
belskrifning i B är vacklande (se inl.), såsom den nyare formen för 3 pl. ipf. 
konj. af mega (jfr Wimmer Fornn. forml. § 107 anm. 4). 

20. Ordf.: Brått gordusk miklar jartegnir, pur es brodd-rjödr bardisk vid 
f)jodar-kyn ; — så gramr vandi-t sik synduin. Ljös brann sidan yfir liki log- 
skids-rsesis (syndisk samdoegris), J>vi at gud framdi önd med sér. 

Ifrågavarande järtecken anföres i Hkr. U. 501 — 2 (Saga 01. h. Kap. 251). 

vandit; jag har här upptagit F:s läsart (vandiz) med den af sammanhanget 
fordrade ändringen; Tirdi' i B passar visserligen till innehållet, men med det får ver- 
sen intet rim (om ock i 'gramr' och 'syndum', eller rättare 'syndum', näsljud åtföljda 
af tandljud gifva en svag öfverensstämmelse för örat). Möjligen har skrifvaren ge- 
nom en sammanblandning i minnet låtit 'firdi' inkomma från 62 7 (hvarest det lik- 
som här står i helmingens näst sista vers). Jfr andra anm. till str. 15. 

lögskids-raesis; 'raesir' får här tagas i sin egentliga betydelse, "qui in cursum 
incitat" (se Lex. Poet.). 

s^ndisk samdoegris; jfr 47 6 dagr rofnadisk, 48 2 morginn vas £>å. B:s läsart 
'samdoegrs' gör versen en stafvelse för kort. 

21. Ordf.: Itr alls-groedari Isetr d^rd gledja Hörda-dögling; betri ödlingr mun- 
at fcedask, medr dyljask vid |>at ["männen förneka det" el. "tvifla därpå", nämh 
att en bättre konung kommer att födas]. Guds ridan etc. [liksom i 18]. 

Texten i denna strof är fördärfvad ; jag tror mig icke genom ofvanstående tolk- 
ningsförsök hafva funnit det rätta. 

22. Ordf.: Drött Jx> med hreinu vatni dyran sveita af liki riks, bås döglings. 
(Van batnadar gledr hug.) Satt es, at hrings-saerendr lögdu gudi kseran Sygna- 
dröttin i gröf. Drengir skulu heyra hans brögd. 

gröf; om denna läsart, som B har gemensam med F, anmärkes i ShI. V 331: 
"gröf, sepulcro, F, quod historia? repugnat". Däremot invända vi, att 'gröf lika väl 
kan tagas i betydelsen "grop"; vidare är det osäkert, om Einarr här verkligen syftar 
på likets första undangömmande i en koja (Hkr. U. 499, ÖL h. Kap. 249) och 
icke snarare därpå, att det sedan nedgräfdes i sand (Hkr. U. 502, 01. h. Kap. 251 ; 
jfr str. 25). Att det i strr. 23 och 24 skildrade undret då till tiden skulle föregå 
denna händelse och hänföras blott till vv. 1 — 4, torde ej vara af stor betydelse. 
För öfrigt öfverensstämmer Geisli icke alltid med sagan (jfr anm. till str. 35). 

23. Ordf.: Muni sidar, es ^tar höfdu JDvegit bein jöfurs, kom £ar blindr 
audar-njétr (enn ek byrja blid verk). Orms-landa-årr strauk sjönbrautir sinar i 
brunni, J)eim es vas blandinn dreyra seggjum kunns Olåfs. 






Geisli. < 7 

Jfr Hkr. U. 500 (Öl. h. Kap. 249). 

24. Ordf.: Seggr fékk sjön af hreinu blödi konungs; fjölgödr förnudr vas £at; 
su dfrå mun-a fyrnask fyrdum. 

25. Ordf.: Fremdar-lystr tfmv tandrauds vala-straetis-fasta vas hulidr sandi 
tölf månudr ok fimm naetr, adr enn d^rr harra-dröttinn lét kistu dådmilds ulf- 
nistanda koma upp or vidu lådi. 

Till innehållet jfr Hkr. U. 506—7 ((k h. Kap. 258). 

tfmv) B:s läsart 'tinir' betyder "samlare", men "guldsamlare" kan ej användas 
som kenning om en konung (om ock dylika benämningar brukas på män i allmän- 
het, t. ex. audfinnendr 3 8 , audar-njölr 23 8 , audar-beidir 37 8 , seimjriggjandi 48 8 ); 
man får därföre antaga, att skrifvaren här gjort samma misstag som i alfrfd 6* och 
tindir 40* (jfr äfven 62, 2 )). 

26. Ordf.: Madr, så es adr hafdi farit afsk^fdr orda-htydu, fékk sidan mål, 
[j^ar] es margfrldr jöfurr hvilir. Frasgd fölks-sterks Egda-fylkis vinnr af p\l verki ; 
snilli ungs jöfurs }:>reifsk a alla danska tuugu* 

Ifrågavarande underverk tyckes vara det samma som det, som anföres i Hkr. 
U. 63 1 (Saga Öl. kyrra Kap. 5), ty orden 'f>ar es hvilir' visa på Kristkyrkan, dit 
helgonets skrin flyttades i Olof kyrres tid (se anf. st.). 

Denna strof upptages i Lex. Poet. Praef. XX111 i samma form som här, utom 
att F:s läsart 'fremst' i v. 7 där behålles. 

27. Ordf.: Hvatir bragnar skulu bidja fulltings enn göda födur Magnuss ; mart 
moedir fremdar-{)jöd å lådi. 

28. Ordf.: Straums-solar-sokkvir gékk sinum bur i drauma, foldar-valdr 
kvazk mundu fylgja framlundum gram, adr hardfengr jöfurr bardisk vid heidnar 
dröttar å Htyrskögsheidi ; gyldir fékk gnott göds eldis. 

Jfr Hkr. U. 533—6 (Saga Magnus göda Kap. 27—9). 

sekkvir; B:s läsart 'sekir' kuude också tydas 'soekir' (liksom B har 'fest' f. 'foezk' 
14 8 ), men 'soekir' tyckes ej förekomma i annan mening än "sökare", hvilket här ej 
passar (jfr anm. till str. 25). 

framlundum; man hade väntat -lyndum (jfr 42 8 ) el. -lundudum; se dock 
Lex. Poet. 537 (-lundr). 

29. Ordf.: Enn gödi Magnus lét jarplitan Hugin fagna åtu; mildingr raud 
innan munn arnar-jöds. Hraett folk värd at leggja å flotta; Vindversk vif hlutu 
sorg; från egg beit, enn vargar gindu of hrae. 

'Enn gödi' kunde äfven hänföras till 'mildingr'. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 3 



^ 



18 G. Cederschiöld. 

30. Ordf.: Raun es, at snjallr Lausnara-spjalli gaf sigr frömum aria sinum; 
ek hrosa verkum vigdjarfs visa. 

31. Ordf.: Gutlhormr reyndi vid sléttan grundar-{)röm, livat bcenir alkoens 
ölåfs tédu vid gud; hann gat rett adr ["han trodde rätt förut", "han hade redan 
förut en fast tro på Olof"]. Söknfjydr jöfurr [d. v. s. Olof J lét sinn dag pr^dask 
sigri, på es undreyr bitu i Öngulseyjarsundi. 

Beträffande innehållet i strr. 31 — i jfr Hkr. U. 587 — 8 (Saga Haralds hardr. 
Kap. 56— 7). 

hann gat rett adr; se Lex. Poet. 659 (réttr). 

dag sinn; jfr Hkr. U. 588 9 : på var Ölafsvöku aptann. 

32. Ordf.: Vist hafdi heiptar-mildr linns-grundar-lestir f>rimr hlutum minna 
lid at hjaldri (hardr fundr vas sjå) ; po at hvåru réd hann gagni ; liar mödur-hlyri 
[d. v. s. Olof den helige] tjodi hånum vel; hagnadr fekksk af jsvi ["därefter"] or styr. 

I SE. III 360 konstrueras senare helmingen sålunda: ()ö at hvåru réd hann 
gagni or styr; hlyri mod ur tjodi hånum vel; hår hagnadr fékksk af fm. 

33. Ordf.: Enn litrauds unnar-bliks mildi ["den på rödt guld frikostige" J 
konungr [—Olof] hefir opt leysta öld frå miklum miuduin; ek m*ri Krists-lim 
[= Olof; jfr 66 6 ]. 

Egilsson ' (Lex. Poet. 519) behåller läsarten 'lin' och förklarar "lin (= Hlin) 
litrauds unnar bliks" med "femina", en tolkning, hvarigenom ingen mening torde 
erhållas i denna strof. — Beträffande ändringen 'lin' till Tim' jfr 52, 4 ) (och 52, 3 ), 

71, O)- 

Jon Sigurdsson konstruerar: Enn mildi konungr hefir opt leysta öld litrauds 

unnar bUks etc. Gudbrandr Vigfusson vill ändra 'litrauds' till 'laetraudr', så att man 

finge: Laetraudr konungr, enn unnar-bliks-mildi, hefir opt etc, h vilket tyckes gifva 

den bästa meningen. 

34. Ordf.: Satt es, at Gutthormr lét her ["sin här"] gorva skreytta rödu 
seggjum hölls af goili ok silfri ; pi\l es grams hrödr. Slikt hafa menn meir at minn- 
um f>cira jartegna; mark stendr i midri Krists-kirkju ; konungs nidr gaf f)at. 

her; bilden gjordes, enligt Hkr. U. 588 2aföy - utaf tionde af silfret i det ge- 
mensamma bytet. Vill man läsa 'hér' (d. v. s. i Nidaröss el. i Kristkyrkan), så 
kunna 38 5 och 65 l och 5 tjäna till jämförelse. 

silfri — ok af [F har endast 'ok'] golli; äfven då 'ok' tillsättes i B:s text, 
blir stället besynnerligt, dels för ordföljden, dels emedan i Hkr. anf. st. endast silf- 
ver namnes såsom bildens material. 



Geisli. . 1 9 

35. Ordf.: Menn, kunnir Skåneyjum, hafa sagt oss, at sunar émildr svanni 
vildi baka at Olåfs messu. Enn J>å es brudr tok leita at brennheitu braudi, värd 
{jat grjön danskrar snötar at grånu grjöti. 

Underverket omtalas i Hkr. U. 588 — 9 (Saga Har. hardr. Kap. 58) ; anmärk- 
ningsvärd är den utveckling] och förstoring (t. ex. 589 ls ' 16 greifi så värd blindr 
bådum augum) legenden där, i sin nära ett århundrade yngre form, antagit. 

Skåneyjum; om B:s läsart (fkan eyi m ) är riktig — och man ej bör läsa 
'Skåneyju' — , tyckes 'Skåneyjar' vara en poetisk benämning på ö-riket Danmark ; jfr dan- 
skarnes benämning 'Eydanir' (se Lex. Poet.) I Hkr. U. 588 81 säges blott 'i Danmörk'. 

grånu ; så har jag (efter F) ändrat B:s läsart 'gmiu' (= groenu, "grönt"), som 
gifver ett altfor olämpligt attribut till grjöti; tor adj. 'grann' antager jag betydelsen 
"tin", se Wisén, Altnordische Wortdeutungen (Germania 1871) sidd. 260 — 2; om 
så förhåller sig, som där (anf. st. sid. 262) säges, näml. att 'grjöt' just genom 
tillägget 'grant' får betydelsen "grus", så synes den yngre legenden i Hkr. förstå 
förvandlingen något annorlunda, ty där (Hkr. U. 589 18 ' ,? ) heter det: braud f>at 
värd at grjöti — . Komit er af pvi grjöti — . 

36. Ordf.: Håtid snjalls mildings hefir sidan verit haldin of alla Danmörk; 
f)at es sannspurt sunnan. 

37. Ordf.: Göfug hvltings-Hörn skar of litla sök tungu or höfdi aumum audar- 
beidi; ungr madr vas sjå. Vér sam fåm vikum sidar f)ann hodda-brjöt vålaust 
numinn måli, f)å es vårum, J>ar es heitir Hlfd. 

Om det i denna och de båda följande stroferna skildrade undret handlar Hkr. 
U. 696 — 7 (Saga Sigurdar etc. Kap. 38), hvarest denna strof i en huvudsak- 
ligen med F överensstämmande form anföres. 

hvf tings-Hörn ; 'hvitingr' bör sannolikt tolkas med "dryckeshorn"; i Saga af 
porstemi bsearmagni (Fms. 111), som har mycken likhet med en gammal half-mytisk 
folksaga, benämnas några dryckeskärl 'Hvftingar'. 

38. Ordf.: Ek heti frétt, at så målma-stridir sot ti sidan heim harm-skerd- 
anda, j^ann es gefr hjälp aumum ferdum. Hér fékk hann baedi mål ok tungu; — 
enn ek skal byrja hatt kviedi of slongvi slungins snåka-vangs. 

39. Ordf.: Af sliku es d^rd riks odlings mest ordin åga*t of flesta heims- 
bygd; — nemi maerd Hörda-mildings ! 

'nenn' är 2 pl. imperat.; se Wimmer Forn. forml. § 107, anm. 2. 

40. Ordf.: Ek veit, at Vindr meiddu sårliga Nid-branda-skerdi fyr gjålfrs- 
grundar-skauti (verdr bragr greiddr af J>vl). Ok endr-tfndir frå trii skåru grimm- 

liga ödar-år or kverkum tirar-sterks aud-sk^fanda. 

3* • 



'I 



20 G. Cedergchiöld. 

Berättelsen i denna och följande strof återfinnes i Hkr. U. 745 — 6 (Saga Inga 
ok broeära hans Kap. 24). 

Nid- (med i enl. C- V. Diet. 455) brandar, "Nid-åns eldar" = guldet (jfr Lex. 
Poet. 602); "guldets förminska re" (skerdir) = mannen. 

fyr gjålfrs-grundar-skauti, "vid hafskanten"; 'gjålfr' står här i sin egentliga be- 
tydelse "vågbrus", "bränning", och hafvets benämning 'gjälfrs-grund' blir analog med 
gjålfrteigr, brimland (brim kan, liksom gjälfr, ensamt betyda "haP), dynheimar m. 
fl. (se Lex. Poet.). Hela stället 'fyr gjålfrs-grundar-skauti' har ett slags motstycke 
i SE. I 328, 4 ut fyrir jardar skauti, som (i Lex. Poet. 720) öfversättes 'extra 
marginen) teme, ante littora'. — För den händelse, alt någon skulle söka annan 
tolkning af detta ställe, vill jag nämna, att B här (liksom i 50*, 52*, 58*) teck- 
nar 'fyr' (fyrir) med f , hvilket äfven kunde upplösas till Ter' (ferr). 

endr-t^ndir frå trii, "de från tron (kristna läran) åter förlorade", "affallingarne", 

< 

"hedningarne" (G. Vigfiisson). Venden var vid denna tid änuu icke kristnadt, men 
redan år 1148 hade danskarne företagit ett korståg dit och därvid sannolikt låtit 
döpa någon del af folket. — Att öfversätta 'endr' (då hänfördt till 'skåru') med 
"fordom" är omöjligt, ty underverket berättas (Hkr. U. 746 2 ' 3 ) hafva skett år 1 152. 

41. Ordf.: Unnar-skid-rennandi sotti sidan et dreka-boli skreytta skrin Ölafs 
(ord finnask mér) ; ok heilagr hilmir fékk måls-heilsu £eim, es val vakti Hugins teiti 
(ek veit sönn deili å f>vi). 

42. Ordf.: Heims-dömari laetr helgan raesi verdan häs söma; framlyndr stillir 
fyllir himneska ferd. 

43. Ordf.: Ek frå, at hjörr odlings, f>ess es gaf ilbleikuin hjaldrs-orra steikar 
af ["från"] våpna-galdri, héti Hneitir. peim valbastar-rödli klauf Rauma-|3engill 
{nmnvaxin gunnar-sk^ å Stiklarstödum ; — rekin stal bitu. 

Rörande innehållet i strr. 43 — 50 jfr. Hkr. U. 774 — 5 (Saga Håkonar herdi- 
breids Kap. 20). 

£>unnvaxin; B:s läsart '£>unuvaxins' kan lätteligen hafva fått sitt s från det 
följande 'sk^' (jfr Gislason Frump. 219) men man kan också däri se ett spår efter 
en bättre läsart. Ty,, om man betänker betydelsen af ordet 'f>unnvaxin 7 , "de tunn- 
vuxna, tunna, svaga", så måste man medgifva, att en sådan bestämning till sköl- 
darna, som Olof klöf med 'Hneitir', är den mest otjänliga att måla verkningarna af 
'hit bitrasta sverd' (såsom 'Hneitir' kallas Hkr. U. 480 aö ) och Olofs väldiga styrka. 
Icke häller kan med fog påstås, att adj. ^unnvaxinn (som endast här förekommer) 
är ett stående epitet till skölden och därför användes här utan afseende på sam- 
manhanget. — Jag tror, att versen ursprungligen lydt sålunda: 



r* 



Geisli. 2 \ 

JDungvaxins sk^ Gungnis 
hvarvid jag antager, att i båda orden tecknet för ng genom missförstånd af skrif- 
varen förvandlats till n (el. n), liksom i 55 8 -ungar* blifvit '-unar' och på 
ett ställe i Uppsala-Eddan (se SE. I 242 not. 12 )) 'gungni' skrifvits 'gvni'; för- 
ändringen af ändeisen i det då mera obegripliga ordet gunnis' har varit en ome- 
delbar följd af det första misstaget Kenningen 'sk^ Gungnis' är att jämföra med 
'oddsk^' och 'skf lindar' (se Lex. Poet.). — En annan tolkning, hvilken, då texten 
redan var trykt, meddelats mig af Hr Prof. Wisén, är att hänföra 'jaunnvaxin' 
("de tunna" = "de skarpa") till 'stal' i v. 7. 

44. Ordf.: på es enn froekni fylkis-kundr féll til grundar, tok soenskr madr, 
hinn es povåx soekja, sverd af ^rcenzkum gram. Så golli inerktr hjörr ens håva 
gunndjarfs harm-stridanda vas sfdan fundinn i lidi Girkja. 

45. Ordf.: Göfug d^rd fremr nu fyrda-konung, fxuin es gaf gumnum arm- 
gloedr. Einridi ungi slöng roedu i brag ["kastade in berättelsen i sången" = "be- 
rättade skalden följande händelse"]. 

46. Ordf.: Mér es vant at yrkja of styrkjan stilli (enn skal stoera majrd 
styrjar-snjalls mildmgs, f)ess es gaf bringa); p\l at tåkn tungla-ranns-lotäungs- 
vinar, ^ess es lseknir lid, ferr hvert å annat (ljös raun verdr of raesi). 

47. Ordf.: Gladr grimu-glaum-vekjandi gyrdisk heldr nåliga at kveldi liöla 
herdum vettrimar-nadri. D^rr ognfimr drengr "itrs land-reka nam sofna å vangi 
undir berum himni (dagr rofnadisk). 

grima tages här i betydelsen "hjälm" (Lex. Poet. grima, 2) och grfmu-glaumr 
såsom benäjnoing på striden (jfr hjålmrödd, hjålm^runa el. -f)ryma, hjålma-dynr 
och fjörnis-gu^r i Lex. Poet.). 

höla (d. v. s. h#a) = håla = håliga, "högeligen", "starkt". 

48. Ordf.: Styrsnjallr madr misti, es tysti (morginn vas J3å), styrks mund- 
rida steindrar borgar rodins galla. Seim-Jjiggjandi f>åtti sinn gyldis-kindar-gom- 
sparra liggja fjarri sér å sléttri grundu. 

mundrida-borgar-("sköldens") galli ("skada") är svärdet ; i kenningen 'mund- 
rida-borg' tages 'mundrida' bäst i betydelsen "svärd" (jfr ben-linns-borg och hjörva- 
borg), men det torde äfven vara möjligt att tolka det med "handtaget på skölden" 
(jfr Lex. Poet.). Här eger det ovanliga förhållandet rum, att i ett 'tvfkent' uttryck 
alla substantiven hafva attribut. 

JDåtti; detta och de öfriga exemplen på denna sällsynta form upptagas i C- V. 
Diet. 733. 

49. Ordf.: Rikr f>j6dn^tr brodir Haralds vann f>eima Reifnis-raukn-stefnanda 



22 



O. Cederschiöld. 



slikar beudingar f>rjår grimur, adr firar sögdu f)essar jartegnir jjrekhvössum yngva ; 
— björt eru brögd Jängdjarfs bauga-snyrtis. 

50. Ordf.: Ek frå alls-vald gjalda mås-jardar-eisu fyrir hjör, jjann es 
Olåfr åtti (ek slétti öd bragar-tölum). Jöfra-yfirskjöldungr lét odd-hrfdar-gards- 
grand standa f)ar sidan å golli vördu alfari. 

mås; sålunda har jag efter F rättat B:s läsart ' 'meids', som hvarken bildar 
hending eller passar i sammanhanget; meningen och rimmet kunde tillåta flere an- 
dra gissningar. 

51. Ordf.: Mannf>arfr arfi Haralds gerir björt takn, |>au es brand-él a Girk- 
landi birta ["som striderna i Grekland uppenbara el. förete"] ; - — maerd iinnsk mönn- 
um of |3at. Ek fregu allt; né megu-t ögnar-innendr finua luefra konung; dag- 
raefrs- ["himla-", "himmelska"] dyrd Ölåfs ridr dala. 

Senare helmingen är må hända korrumperad. 

52. Ordf.: Hildr hädisk a vidum Peizinavöllum (gunnar-mår slekti vel gung- 
an hungr i geira-göll), sva at p)öå laut £>ar Jxisundum fyr hjörvi; hjålm-skoed 
Hamdis-kteda-hnd ox; Girkir floedu undan. 

Beträffande innehållet af strr. 52—56 jfr Hkr. IL 776—7 (Saga Håkonar 
herdibreids Kap. 2<)« 

Man kunde också konstruera senare helmingen: f)ar ox hjälmskoed Hamdis- 
klaeda-hrid, svå at etc. 

53. Ordf.: Mest veldi Miklagards ok jardar ["jordagods", "land"] hryggs lag- 
ar-eld-brota mundi liggja und fjändum (lid dugdi-t), nema Vaeringjar, härda fäir 
baeri rond fram i branda-byr; väpn bliku i bard-raukns-röduls-vedri. 

En annan konstruktion af förra helmingen (ShL V 342) är att sammanställa: 

Mest veldi ok jardar (jardir F) Mss — ; lid hryggs dugdi-t. — Genom att 

antaga 'jardar' för genit. sing., kan jag icke finna någon god mening. 

54. Ordf.: Hraustir menn, f)ä es ödusk [= öudusk, af öask] i stäla-gny 
(strid ögn svall), hétu hart ä Itran Alåfaf trausti ["med tillförsigt, förtröstan"], par 
es sex tigir manna våru of eitia i örva-flug; — und-båru rodin Reifnis-rann klofuudu. 

55. Ordf.: Lid heidingja vas sem hjälm-njördungar gingi i gegnum härdan 
reyk; — ståls-regn dreif af riki. Hälft fimta hundrad Nordmanna, J>at es porS\ 
noera Brimis-sunda- ["svärdhafvens" = "blodets"] val ["blodets falk" = "korpen"], 
vann heimtan nyztan tir. 

Första helmingen öfversätter jag sålunda: "Hedningarnes här var sådan [d. 
v. s. så stor och tät], att krigarne [= Väringarne] gingo liksom genom en hård 
rök; blodet strömmade väldigt". 



Geisli. 23 

56. Ordf.: Gumnar eyddu gladdjr vagna-borg, f>ar es vargar fundu våpn- 
sundrud hrae; göfugr |)engill barg drengjum. 0ngr brim-loga-slongvir nennir at 
inna öll verk dådsnjalls döglings, f)ess es dyrkar ["förhärligar"] veröld alla. 

57. Ordf.: Nu es oss naudr at merkja fyrir p\öå i nyjum odi verk, f>au es 
visi vann naest; f^at ridr-a smaestum. Skulum dyrka lofi krapt gedstyrks guds; 
enn heims-lsekhir iér hjaldrfrömum gram [>eima hårar giptu. 

58. Ordf.: pjonn mildings värd fyrir kaldri öfiind angrfyldrar aldar (marg- 
faldr illr hugr mann'a gorisk af villu)* Lygi hefir brugdit blidu skapi nytra bragna 
til heipta (hjaldrstridr hermdar-kraptr brytr stundum frrd). 

Det här (strr. 58 — 61) omtalade underverket berättas^ omständligt i Hkr. IL 
746—8 (Saga Inga ok br. Ii. Kap. 25). 

59. Ordf.: Eggja-marglitendr lustu sundr fot seggs å sandi (hörd fjön fyrda 
groer af rötum aldr-trega ["växer upp af hjärtesorgens rötter" d. v. s. "uppkommer 
af stor sorg"]); ok J)eir, es lestu liknar-kröfd log, stungu J^egar beila-himin-tungl 
or höfdi prest [dativ]; luett mål vas |)at. 

sandi; jfr Hkr. U. 746 26 "" 7 lendu vid nes f^at, er Skiptisandr heitir; möjligen 
borde man därför skrifva 'Sandi'. 

eggja; i B står egi i radens slut; antingen måste ett a, som skulle börja nästa 
rad, hafva uteglömts (denna uppfattning har jag följt), eller har skrifvaren under- 
låtit att öfver i utsätta w eller r , i hvilket fall män finge läsarten 'eggjar'. 

lestu liknar-kröfct lög; läsarten log lestu' (i st. f. 'lim leystu' i F) harhelm- 
ingen äfven i SE II 499 (eller det s. k. Orms-eddu-brot). 'Lfknar-kröfct lög' 
tyckes betyda "lagen, af hvilken han kraft bistånd"; innehållet skulle då motsvara 
dessa ord i den prosaiska berättelsen (746 33 ~ 4 ): Hann feynjadi ok maelti, bad gud 
skipta milli [>eira ok hinn helga 6laf konung. — Fullt tillfredsställande synes mig 
icke denna tolkning, men jag kan ej se, att texten tillåter någon annan, så framt 
nian icke vill hänföra 'liknar' till 'höfud' ("det hufvud, som meddelar den gudom- 
liga nåden"?) och 'kröfd' (=krömd[?], "slagna", enligt Lex. Poet. krefja 2) till 
'heila-himin-tungr, en förklaring, som torde hafva ännu mera emot sig. 

60. Ordf.: Tirkunn tunga vas numin med tangar rnunni ok tysvar skorin 
kmfi ; — vidr-lif vas-a sem vaenst. Örskiptir lå eptir å ströndu meinsamliga haml- 
adr; — margr madr Isetr ond of minni sorgir. 

c 

örskiptir (i B skrifvet avrfkipt ) upptages ej i Lex. Poet., där man dock fin- 
ner örbjöftr, örslöngvir o. d.; dessa å ena sidan och uttryck som: skipta våpnuin, 
skipta höggum, våpna-skipti, å den andra göra ordet örskiptir, "den, som växlar 
skott (med fienden)", "pilutdelaren", "mannen*, antagligt; att omskrifningen, hem- 



24 G. Cederschiöl(J. 

tad från ett krigiskt begrepp, ej passar på den ifrågavarande mannens (presterliga) 

» 

stånd, är icke något ovanligt i skaldepoesien (jfr t. ex. N. M. Petersens 'Nogle ud- 
drag af forelaesninger vedkommende de nordiske sprog' 4 41 — 12). — Eljes är, and- 
ningen till 'audskiptir' £som F har) lätt. 

61. Ordf.: Leyfdr es gramr, så es lét ungan pegn njöta lamids fotar ok 
styfdrar tungu sem utstunginna augna. Hönd hreins Ölåfs vann guds f)nel heilan 
grimmligra meina; — ger munu gjöld f>eim, es byrja öfugmseli. 

Hönd Ölåfs skulle enligt vårt uttryckssätt endast vara = Olofs kraft, Olof, men 
får här fattas något mera efter orden; se Hkr. U. 748 1 6 w : pvi uaest strauk hann 
hendi sinni um augu honum etc.; jfr äfven 462 ls a]j ': på tok konungr til, ok för 
höndum um kverkr sveininum — — . Var pÅ fyrst å pannug virt, at Ölafr kon- 
ungr hefdi sva miklar l&knishendr, sem mselt er um på menn, sem mjök er su 
idrott lögd, at peir hafi hendr gödar. 

62. Ordf.: Dyggr dyrdar-våttr hidr med Dröttni ,allskonar oedri saelu, enn 
p\öå of hyggi (erugl maelik f)at), ef Lau snara- vi nr, numinn aldri, lysir slik verk 
å jardriki; — lids-valdr firdi sik syndum. 

63. Ordf.: Siklingr vas numinn hédan ungr frå miklu angri (svå reynir gud 
alls mest flesta vini sfna). * Nu lifir hraustr fyrda-får-skerdandi i haestri fridar- 
syn himna-valds, f>ar es gledi tynisk aldri. 

64. Ordf.: Hver tunga es sva horsk, at megi segja gjafar hås ljöss byrjar- 
vegs-lofdungs i lifi f>essu? [gjafar] f)aer es, heitfastr jöfurr heims ok himna! [{ni] 
veitir dyrdar-vin frfnum; skreytt es skrin of skatna-dröttin. 

Den förra helmingen, som i B är obegriplig, konstrueras förslagsvis på ofvan 
anförda sätt af Gudbr. Vigfusson. — Med kenningen 'byrjar-vegs-lofdungr' kan 
man jämföra 'dröttinn ljöss vedr-vegar' Harmsöl 11. Genitiv-formen 'vegs' är säll- 
synt; jfr C.- V. Diet. 689. 

f)inum; F:s läsart 'sinum' är må hända bättre. 

65. Ordf.: Ek hygg höfuds-menn heims [d. v. s. påfven och kardinalerne] 
kvåmu erkistöli hingat i stad f)enna. (Snarr sölar-tyggi bergr seggjum.) Hér es heilagr 
vidr afpiningar-krossihimna-g0rvis; — yfirskjöldungr aldar! bjarg oss, sem bidjum! 

Om ärkebiskopsstolens inrättande se iul. — Huru Sigurd Jorsalafare förvärfvade 
ett spån af Kristi kors, berättas i hans saga Kap. 1 1 £Hkr. U. 667). 

66. Ordf.: preksnjöll öld nytr Ölåfs mildi at öllum frama f)essum. Höfum 
skyrda dyrd J^röttar-hvass jöfurs. Landfölk liiti itrum himna-sal-konungs-lim ; — 
saell es manna hverr, es gorir hann hollan sér. 



Geisli. 25 

Förra helmingen tolkar jag sålunda: "För alla dessa fördelar (d. v. s. ärke- 
biskopen och reliken) har folket Olofs godhet att tacka" etc. — B:s läsart 'af sy» 
nes mig icke gifva god mening. 

67. Ordf.: Ek tålda fått or fjölda af jartegnum fridgegns Ölåfs (ber ord koma 
frå bragar-stoli orum). Hverr seggr, es greidir lof siklings, pess es gud miklar, 
taki 4st ens hssta hilmis fceidbjartrar sölar-bols. 

68. Ordf.: Sva at langvinr naglskadds ["den af spikar skadade, genomborrade"] 
Lausnara leysi nyta f)j6d, vid tni stadda ["som står fast vid tron"], frå strangri 
kvöl ok naudum, J)ar es gladir viga-skys-veljendr telja J>enna brag alnennins vfsa 
af åstum öflugs K rists. 

Med B:s läsart 'nagl kvaddr' kan jag ej finna någon rimlig mening; 'nagl' sy- 
nes antyda, att här skulle vara något epitet på den "korsfäste" Frälsaren, och detta 
har kommit mig att gissa på 'naglskadds', ett ord, som emellertid icke förekommer 
annanstädes. 

'staddr' innebär vanligen betydelsen af ett tillfälligt varande på ett ställe (se 
C- V. Diet. stedja 111}; uti de i Lex. Poet. 769 anförda exemplen: gjöra eitthvat 
statt, med stöddu sam^ykki, med staddom endimörkum o. a., får man dock stöd 
för den här antagna betydelsen. 

69. Ordf.: f>essi bragr mundi nu vesa raundyrliga launadr baug-ness-bröndum 
(ek man rausnarskap ra?sis), ef Hildar-leik-mildr lofda-gramr, Sigurdr enn ellri, 
lifdi; — ek hrosa veg f^ess vellum grimms visa. 

B:s läsart 'g°ndv' (=grundu?) är, jämte det, att den icke gifver något sam- 
manhang, osannolik därföre, att med den alliterationen blefve ofullständig, hvilket eljes 
i Geisli, liksom öfver hufvud i dröttkvaett, ej förekommer; den lättaste ändringen 
torde vara att läsa 'bröndum' (== b°ndv ) ; baug-ness-brandir, "ringnäsets (= han- 
dens) eldar" blir en regelbunden kenning för smycken eller guld (SE. I 402). 

70. Ordf.: Höfum sagdar jöfra-kyni [d. v. s. för Eysteinn och hans bröder] 
happs-dådar ordhags Ölåfs ens helga (hugr fylgdi p\i rådi). Lett fe ek höll laun 
göfugs odar, blessun fcessa guds-lids [d. v. s. Olofs], ef likar hreinum hrae-siks- 
{ttimu-goedi [=OIof]. 

Denna strof står i F före 69, och utan tvifvel sluter sig dess förra helming 
väl till 68, liksom dess senare godt kunde bilda öfvergång till 69. Likväl, om se- 
nare helmingens här anförda tolkning är riktig (mig synes den osäker), så har stro- 
fen sannolikt sin rätta plats; den uttrycker då, att, huru än konungarnes skänker 
(69) komme att blifva, hoppades skalden på Olofs välsignelse. 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 4 



26 G. Cederschiöld. 

'guds-liar' är att jämföra med Krists-limr 33, himna-sal-konungs-limr 66 och 
€.-V. Diet. lidr III. 

71. Ordf.: prekrammr f)engill! ek hefi framla stoftat boen £>ina; höfum iflaust 
unnit mserä jöfri, sem kunnom. Agaetr Eysteinn! segit, hve ek leysta itran brag! 
Elskit veg bås vagn-raefrs- visa ! Enn ek f)agna. 

Växlingen mellan sing. och plur. (ek hefi — höfum — ek leysta; J)ina — 
segit) är anmärkningsvärd. 

Enn ek {>agna; med samma ord slutar Rekstefja. 




-•TA 

■■■M 









Öfversigt af <5kend heiti, kenningar, Yiskenningar och sann- 

kenningar i Oeisli. 

Ökend heiti. 



Gud: Dréttinn 62». 

Kristus: Sonr 6», Lausnari 30*, 62*. 

Ben helige ande: Andi 6*. 

Kristenheten: aljtfd 6 6 . 

Evangélister : våttar 6*. 

Fröja: Hörn 87 ». 

Valhyrja: Hildr 69*. 

Konung: dréttinn 6», 22*; döglingr 5', 15», 
56 7 ; fylkir 26*, 44»; gramr 12*, 14 7 , 57»; 
harri 19*; hilmir 41», 67 7 ; jöfurr 5», 12»; 
lofdungr 14*, 64*; mildingr 29», 58»; 
wesir 42 1 , 69»; siklingr 14», 68 4 ; skjöld- 
ungr 6'; stillir 42»; visi 2», 57»; yngvi 
49»; ödlingr 5», 21»; l>engill 11 7 , 56». 

Sjökonung: Reifhir 49», 54 7 . 

Son: arfi 80*; burr 28 f ; kundr 44*. 

Broder: htyri 32 7 . 

Vän: langvinr 68»; spjalli 30». 

Man, krigare o. d. (sing. o.plur.): bragnar 
27*, 58*; drengr 8*, 22 7 , 56»; dr6tt 15»; 
ferd 15», 38* (pl); firar 12», 49»; fremdar- 
menn 10»; fremdar-{>jéd 27'; fyrdar 3 7 , 
24»; gmnnar 18* (stef), 45 1 ; höldar 4», 
6 7 ; landfélk 16*, 66*; lid 46*; lofdar 69»; 
seggr 28 6 , 24», 59»; skatnar 17», 64 7 ; 
Jfcar 28»; öld 10», 12», 58 1 ; feegn 14«; 
fpjéct 52*. 

Kvinna: brödr 35*; snöt 35»; svanni 85 1 ; 
vif 29 7 . 

Blod: sveiti 22 V 



Sår: und 17», 54». 

Varg: gyldir 28 7 , 48 7 . 

Fågel: mår 52»; orri 48»; valr'55». 

Korp: Hnginn 14», 29*, 41». 

Fisk: sikr 70». 

Orm: dreki 41*; linnr 32»; nadr 47*; 

snåkr 38 7 . 
Himmel: himna-salr 66». 
Sol: rödull 9», 19*; sunna 4*. 
Stjärnor (Karlavagnen): vagn 71». 
Natt: grfma 49 1 . 
Land, jord: grand 19»; handr 5», 19»; låd 

13», 25»; mold 4». 
Väg: strasti 25*. 
Berg: heidr 7*. 
Ha/, vatten o. d.: bara 54»; brim 56»; 

floBdr 2 7 ; lögr 20», 53*; Nid 40»; regn 

55»; sund 55»; unnr 38», 41». 
Storm: byrr 53», 64»; 61 51»; hrid 7», 50»; 

vedr 2*, 53 7 . 
Hus: rann 10», 46». 
Läger: b61 41*, låtr 16*. 
Dryckeskärl (?): hvitingr 37». 
Eld: brandr 40», 69»; eisa 60»; fasti 25»; 

glöd 45*; logi 56*. 
Mjöl: grjén 35 7 . 

Mat: åta 29»; eldi 28 7 ; steikar 43*. 
Guld: andr 23», 37»; baugar 49 7 ; hodd 87 7 ; 

hringar 46»; målmr 38»; seimr48 c ; vell 69». 
Sköld: baugskjöldr 19»; rond 53*. 






■ve 



j« 



i? 



t; 



■ m 

•T* 






<►* 



f 
* ">•< 



28 



G. Ceder8chiöld. 



Hjälm: grima 47». 

Svärd: brandr 51 a , 53 6 ; Brimir 55»; egg 

29», 59 a ; hjörr 43», 44*, 50 a ; mundridi 

48»; stal 43 7 , 55 a . 
Spjut, pil: broddr 20 a ; geirr 52», oddr 50*. 
Båge: fåmv 17*. 
Strid: fundr 32 4 ; gunnr 43% 52»; heipt 32»; 

hildr 52 1 ; hjaldr 82», 43 a , 57»; 6gn 54»; 

söknl2 a ,31«; styrr 15*, 32», 46»; vig 17 1 . 



Buller: dynr 13»; galdr 43 a ; glaumr 47»; 

göU 52*; fcrima 70*. 
Ära: frami 66 4 ; tirr 40», 55 7 . 
Hat: fjén 59». 
Sorg: aldrtregi 59*. 
D%U: bragr 1», 9 4 , 69»; hrödr 9»; m®rd 

8', 9 a , 39»; 6dr l 1 , 8% 50»; verki 8*. 
Underverk: brögd 49»; dfrå 24 a ; t&kn 51 *; 

verk 57 a , 62». 



Kenningar. 

* utmärker del af sammansatt kenning; « (efter strofens nummer) betecknar w. 1 — 4, b vv. 5 — 8. 



Gud: alls^valdandi l a ; * alls-rådandi 5»; 
alls groödari 21 a ; aldar dröttinn 10*; 
heims umgeypnandi 16*; heims ok himna 
jöfurr 64*; — himna valdr 63*; * himna 
salkonungr 66*; byrjar vegs loföungr 
64°; *tungla ranns lofctungr 46*; solar 
böls hihnir 67*; vagnrafrs visi 71*; 
handrtjalda harri 19* ; grundar salvördr 
19*; — sölar gramr 18* (stef); sölar tyggi 
65 a ; *röduls tyggi 9*; — * öctlinga dög- 
lingr 5*; harra dröttinn 25*; — d^rdar 
dröttinn 6 a . 

Gud eller Kristus: kristni skjöldangr 6*; 
aldar yfirskjöldungr 65*; heims dömari 
42*; heims lseknir 57*; *miskunnar sél 1*. 

Kristus: vedrhallar visi 2 a ; dagböls kon- 
ungr 5*; himna gervir 65*; rétttetis 
sunna 4 a ; lif allra fyrda jardar 3*. 

Maria: floedar stjärna 2*. 

Ånglarne: himnesk ferd 47*; ödlinga dög- 
lings hird 5*. 

Helgon: (guds) dyrdar-vinr 64*; röduls 
tyggja vinr 9*; tungla ranns lofdungs 
vinr 46*; Lausnara vinr 62*; Lausnara 
langvinr 68 a ; Lausnara spjalli 80"; — 
guds lidr 70*; himna salkonungs limr 
66*; Kriste limr 33 a ; — miskunnar sölar 
geisli 1*; guds hallar geisli 7 B ; — harm- 



stridandi 44*; harmskerdandi 38*; fyrda 
fårskerdandi 63*; fcegnpr^dir 11 - ; — 
d^rdar våttr 62*; guds ridari 18* (stef). 

På/ven och kardinaleme: heims hörads- 
menn 65 a . 

Ärkebiskop*, yfirmadr leerdrar al^du 9*. 

Presterskapet: *laerd aljr^da 9 a . 

Brest: guds fcrcell 61*. 

Konung r , furste: jöfra kyn 70**; fylkis kundr 
44*; konungs nidr34*; — landreki 47*; 
foldar valdr 28*; félkvaldr 13*; lids-valdr 
62*; dröttar gramr 12 a ; skatna dröttinn 
64*; lofda gramr 69*; fira jöfurr 12*. 

Grekiske kejsaren: alls-valdr 50°; jöfra 
yfirskjöldungr 50*. 

Man, krigare o. s. v. (sing. o.plur.): orms 
landa årr 23*; audfinnandi 3 a ; seim^igg- 
jandi 48*; andar beidir 37°; audarnjötr 
23°; bauga snyrtir 49*; straums sölar 
sekkvir 28 a ; malma stridir 38 a ; hrings 
saarandi 22*; Nidbranda skerdir 40°; 
vala streetis fasta tjnir 25 a ; linns grund- 
ar lestir 32°; lyngs hrekkvibaugs låtr- 
stridandi 16 a ; hodda brjötr 37*; lagar 
eldbroti 58 a ; brimloga slongvir 66*; enaka 
vangs slangvir 88* ;baugdrifr 1 7* ; audsk^f- 
andi 40*; — ögnar innendr 51*; grimu 
glaumvekjandi 47 a ; hrosiks Jirimu gcedir 



Geisli. 



29 



70*; — broddrjödr 20"; ålmreyrs litudr 
17 a ; eggja marglitudr 59° ; örskiptir 60*; 
baugskjaldar beidir 19«; vigask^s veljendr 
68*; hjålmnjördungar 55*; — ulfnistandi 
25*; Hugins munnrjödr 14 fl ; — unnar skid- 
rennandi 41 a ; lögskids rosir 20*; Reifnis 
rauknstefhandi 49"; — ()jödar kyn 20*. 

Kvinna: hvitings Hörn 37 a . 

Hjässa: *heila himinn 59*. 

Öga: heila himintungl 59*; sjönbraut 23*. 

Tunga (mun): orda bly da 26"; 6dar årr 
40*; måltol 19*; bragar stéll 67". 

Hand: * baugnes 69°; *vala straeti 25 a . 

Blod: undbåra 54*; *Brimis sand 55*; 
ståls regn 55 a . 

Varg: *gyldis kind 48*. 

Korp: hjaldrs orri 43"; gunnar mår 52 a ; 
Brimis sunda valr 55*. 

Örn: arnar jod 29 a . 

Orm: *lyngs hrpkkvibaugr 16 a . 

Strand: grundar J>römr 31 a ; gjålfrs grundar 
skaut 40». 

Haf: *£jålfrs grund 40 a ; *mås jord 50*. 

Himmel: *guds höll 7 a ; Kristhöll ll a ; 
alls-rådanda höll 5"; englaskepna 4 fl ; — 
* solar bol 67*; * tungla rann 46*; * vagn- 
raöfr 71*; *dagb615*; dagreefr 51*; sk^- 
' rann 2*; *vedrhöll 2"; *byrjar vegr 64 a ; 
♦haudrtjald 19*; * grundar salr 19"; 
beida salr 7*. 



Guld: *brimlogi 56*; * unnar blik 33"; 

* lagar eldr 53 rt ; * straums s61 28 a ; *Nid- 
brandir 40°; mås jardar eisa 50°; — 

* orms land 28*; * linns grund 82 a ; dreka 
b61 41 a ; *lyngs hrekkvibaugs låtr 16 a ; 
— armgloedr 45 a ; bangness brandir 69 a ; 
*vala strotis fasti 25 a . 

Shpp: * lögskid 20*; * unnar skfd41"; — 
♦bardraukn 53*; * Reifnis raukn 49°. 

Rustning: *Hamdis kl»di 52*. 

Sköld: gunnar sk^ 43*; *viga ekf 68*; 

* bardraukns rödull 53* ; *oddhridar gardr 
50*; *mundrida borg 48 a ; Reifnis rann 
54*. 

Svärd: undreyr 31*; *hr»sikr 70*; vett- 
rimar nadr 47 fl ; valbastar rödull 43*; 
mundrida borgar galli 48 a ; oddhridar 
gärds grand 50*; gyldis kindar g 6m- 
sparri 48*. 

Pil: *ålmreyr 17*. % 

Strid: brandél 51 a ; brända byrr 53*; *odd- 
hrid 50*;Hamdisklaöda hrid 52*; bard- 
raukns röduls vedr 58*; — * hraesiks 
prima 70*; väpna galdr 43 a ; ståla gn^r 
54 a ; geira göll 52°; *grimu glaumr47 a ; 
skjalda dynr 18*; — örva flugr 54*; Hild- 
ar leikr 69*/ 

Skaldeuttryck: bragar t61 50°. 

Underverk: happs dådar 70°. 



Vidkenningar. 



Konung Olof den helige: höfud åttar yå- 
varrar (d. ä. Eysteins, Sigurdar ok Inga) 
8*; Magnuss fadir 27"; (Gutthorms) m6d- 
ur htyri 32*; Haralds brödir 49"; Har- 
alds arfi 51 "; — Moera feengill 12*; 
Ranma J>engill43*; Rauma konungrl5"; 
Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1873. 



Hörda gramr 15*; Hörda döglingr 21"; 
Hörda mildingr 39*; Sygna dréttinn 22*; 
Egda fylkir 26*; J>ruenda lofdungr 14*; 
fjroenzkr gramr 44°. 
Gunnhild (Olofs syster): (Gutthorms) mödir 
32*. 



30 



G. Gederschiöld. 



Sannkenningar. 



Gud: dådvandr 6 2 ; dyrr 25 7 ; gedstyrkr 57 é ; 
hår 64 2 , 71 7 ; heitfastr 64 6 ; hrostr 67 7 ; 
itr 2P; liknsamr 16 6 ; ljoss 64 8 ; snarr 
65'; snjallr P. 

Kristus: audar-mildr 5 2 ; bjartr 2*; idvandr 
4 2 ; kunnr 4*; lofactr 5 5 ; naglskaddr 68 4 ; 
öflugr 68 7 . 

Den helige ande: måttigr 6 4 . 

Maria: björt 2*. 

Evangelister : framir 6*. 

Olof den liélige: alkoenn 31 4 ; alnenninn 
68 8 ; alstyrkr 7 4 ; dådmildr 25 8 ; dådsnjallr 
56*; dyggr 62*; eljunhress 11 6 ; fagr 9 8 ; 
fölks-sterkr 26*; framlyndr 42 3 ; fremdar- 
lystr 25 3 ; fridgegn 67 2 ; frcekn 44 1 ; full- 
hugadr 18 5 ; godr 27 2 ; gudi k»rr 22 6 ; 
gunndjarfr 44 8 ; gunnöflugr l 6 ; göfugr 7\ 
56 2 ; hår «22 4 , 32 7 ; heilagr 9 8 , 12 7 , 70 8 ; 
hjaldrframr 57 7 ; hraustr 18 7 (stef), 63 5 ; 
hreinn 6P, 70 5 ; hvass 17 4 ; itr l 7 , 7 8 , 54 1 , 
66 s ; itrgedr 10*; lidgegn 14 6 ; mannjmrfr 
51 4 ; margfridr 26 2 ; måttigr 8 8 ; ordhagr 
70 2 ; rlkr 22 2 , 39 2 ; seggjum hollr 34 2 ; 
seggjum kunnr 23 6 ; snjallr 16 8 , 30 2 ; 
söknbrådr 12 2 ; söknjtfdr 31°; styrjar- 
fimr 15 6 ; styrjar-snjallr 46 B ; styrkr 46 4 ; 
tirbrådr 13 2 ; ungr 26 8 ; unnar-bliks-mildr 
33 1 ' 2 ; vidlendr 17 2 ; vigdjarfr 30 4 ; t>ing- 
djarfr 49 6 ; {>j6dnytr 49 2 ; J)reklyndr 11 1 ; 
t>röttar-hvass 66 3 . 

Magnus den gode: framlundr 28 4 ; framr 
30 4 ; godr 29 2 ; hardfengr 28*. 

Sigurd Jorsalafares moder: göfug 37 1 . 

Sigurd Jorsalafare: enn ellri 69 8 ; Hildar 
leikpaildr 69 6 ; vellum grimmr 69 8 . 

Sigurd Haraldsson: sofhsterkr 8 4 . 



Östen Haraldsson: ågffitr 71 5 ; prekrammr 71 2 . 

Guttorm: heiptar-mildr 82 8 . 

Grekiske Jujsaren: hryggr 53 3 ; itr 47 7 ; 

prekhvass 49 fi . 
Man, krigare: åjrr 47 5 ; gladr 68 6 ; hraustr 

54 2 ; hvatr 17 6 , 27 4 ; ögnfimr 47 8 ; snarr 

14 6 ; SDJallr 15 2 ; styrsnjallr48 4 ; tirar-sterkr 

40 6 ; vallrjödandi 10 8 ; preksnjallr 66 4 . 
Blod (Olof den heliges): dyrr 22 1 ; hreinn 24 1 . 
Tunga (presten Rikards): tirknnn 60 2 . 
Korp: ilbleikr 43 4 ; jarplitr 29 1 ; m6dr 14'. 
Orm: åékkr 16 2 . 
Himmel: hridblåsinn 7 S ; CBztr 5?, 
Sol: bjartr 19 1 ; heidbjartr 67 8 . 
Ljus: göfugt l 5 .' 
Guld: litraudr 33 4 ; tandraadr 25 2 ; slunginn 

38 8 . 
Lön: hollr 70 6 . 
Olof den heliges skrin: dreka böli skreytt 

41 1 -*. 
Sköld: steindr 48 8 ; undbåru rodinn 54 s « f ; 

{mnnvaxinn 43 6 . 
Svärd: frånn 29 6 ; rekinn 43 7 ; rodinn 48 4 ; 

styrkr 48 8 . 
Svärdet Hneitir: golli merktr 44 7 ; hola 

herdr 47 1 . 
Strid: hjålmskcedr 52 8 ; stridr 54*. 
Hat: hardr 59 8 ; hjaldrstridr 58 8 ; kaldr 58\ 
Dygd, tapperhet: göfugr 45 2 ; håleitr 14 8 . 
Lycka: fjölgodr 24 4 ; freegr 2 T ; oeztr 3 6 . 
Hunger: ftungr 52 2 . 
Dikt: ågaBtr P; göfugr 70 7 ; itr 7P; sneggr 

8 8 ; unninn 9 1 . 
Ord: beinn 8 2 ; berr 67 3 . 
Jordelifvct: brigdr 17 7 . 
Underverk: bjartr 51 1 ; blidr 23 2 . 



-*ocöoo«> 



Recherches sur les 

Sagas de Mägus et de Geirard 

et leurs rapports aux épopées fran^aises 

par 

FREDRIK WULFF. 

VY anley, dans le second tome du Thesaurus linguarum veterum septentrionalium 
que le savant Hickes avait commencé de publier ä Oxford en 1703, reproduit une 
lettre du suédois Peringskiöld datée du 13 Mars 1701 et qui est accompagnée d'un 
catalogue de man u se rits islandais conservés ä la bibliothéque royale de Stockholm. 
II y figure ce titre et cette nolice: -« 

"Sagan af Geirarde Jarle: Historia exlribens res gestas Geirardi Jarli, aequalis 
temporum Caroli Magni, cujus filiam Ellinburgam in matrimonium habuit." 

II est impossible, en lisant cette notice, de ne pas penser ä une imitation ou 
traduetion de quelqu'une des épopées francjaises appartenant au grand cyele caroiin- 
gien. Imitation ou traduetion d un original fran$ais, telle a été aussi jusqu a ce 
jour la constante qualification de cette Saga dans les catalogues ou on Ta fait figu- 
rer, p. ex. dans celui qui se trouve chez Liljegren l ) et surtout celui qu'a donné M. 
Geffroy *}, aujourd'hui professeur de la Sorbonne, qui en 1851 et 1854 visitait les 
bibliothéques et les archives scandinaves afin d'y signaler tout ce qui avait trait å 
la littérature ou ä Thisloire de la France. La Saga en question na jamais été 
publiée séparément. Quoi de plus naturel, alors, que ce qui est arrivé aux savants 
frangais, a M. Leon Gautier non moins qu'ä M. Gaston Paris, savoir d'accepter 
comme un fait bien établi que ce Geirard est un des héros de leurs épopées ? Pour 
M. Gautier, qui a écrit des milliers de pages éloquentes sur ces épdpées-lå, et qui 
a consacré tant d'érudition et tant de labours a rassembler tout ce qui les regarde, 



f ) Voir Liljegren, Skandinaviska Fornåldrens Hjeltesagor, Stockholm 1818, 1, p. XLEK, 

a ) V. Archives des missions scientifiques, Paris 1854, Tome IV, p. 222. 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 1 



2 , Fredrik Wulff. 

un fait nouveau, surlout s'il ajoutait en quelque sorte a la gloire ou au triomphe 
de l' esprit frangais, serait nécessairement un bijou qu'il s'empresserait de saisir et 
d 'attaché r au diadéme qu ; il avait sous la main. C est ainsi que le Geirarct du 
manuscrit islandais est identifié par M. Gautier avec Girard de Viane 3 ). 

De méme que M. Gautier, et avant lui, M. Paris a voulu reconnaitre dans notre 
Geirards Saga une traduction de Girard de Viane 4 ). Cependant il émet une opi- 
nion différente sur plusieurs des autres manuscrits signalés par la liste de M. Geffroy ; 
ä la page 151 de Tadmirable ouvrage que nous venons de citer nous lisons: "Il 
est a souhaiter que les autres documents islandais [M. Paris vient de parler de la 
Karlamagnus Saga, qui est une traduction souvent trés-fidéle de gestes carolin- 
giennes] soient bientöt mis au jour; ils peuvent servir ä éclaircir plus d*une ques- 
tion encore obscure. Peut-étre aussi, k en juger . d 'apres quelques titres, nous 
révéleraient-ils en Scandinavie un mouvement d'invention propre et de création 
autour de la légende carolingienne, analogue a celui que nous signalerons plus tärd 
en Italie." 

Le désir d'étre utile en méme temps å la connaissance de 1'ancienne littérature 
du Nord et aux grandioses études des érudits frangais qui ont pris pour tåche de 
revendiquer ate épopées de la France la glorieuse place qui leur est due dans les 
annales poétiques du genre humain, aurait suffi peut-étre pour diriger nos faibles 
forces å la publication de quelqu'un des manuscrits en question. Mais apres avoir 
eu la faveur d'une communication directe avec M. Gaston Paris, nous n'avons plus 
hésité de faire un tel essai. En premier lieu, nous devions examiner la Saga de 
Geirard, pour voir ce qui en était. Grace å la complaisance du directeur de la 
bibliothéque royale de Stockholm, nous avons eu 1'occasion d'étudier a Lund les 
deux manuscrits qui, ä en juger d 'apres le catalogue de M. Arwidsson 5 ), étaient 
les plus intéressants, å savoir n° 58 in-fol. et n° 6 in-quarto sur pap. Dans 
les deux mss., la Saga de Geirarct n' était cependant quun épisode (f)åttr) de la 



*) V. Gautier, Les Epopées Frangaises, II, p. 44, Paris, Palme, 1868: "C est au méme 
Boman que se rapporte la Saga signalée par M. Geffroy, .... et qui a pour titre "Geirards 
Jarls ok Vilhjalms Geirardssonar saga"; cfr Gautier, La Chanson de Roland, Tour, Mame, 
1872, T. I, p. CLXXX: "Cependant M. Geffroy était revenu de son voyage dans les biblio- 
théques de Danémark, de Suéde et de Norvége; il en rapportait une belle liste de Sagas 
consacrées a nos héros francais et qui étaient de vraies traduetions de nos poémes." 

4 ) V. Gaston Paris, Histoire poétique de Charlemagne, Paris, Franck, 1865, p. 148: 
"Plusieurs de ces traduetions sont encore manuscrites et se conservent a la bibliothéque royale 
de Stockholm; telles sont celles de Girard de Vienne, de Beuves d'Hanstone, et d'autres." 

5 ) Y. Svenska Fornskriftssällskapets Handlingar, Stockholm, 1848. 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. » 

Saga de Mågus ou Maus. Notre intérét n'en (lut .pas étre atténué, surtout comme 
celle-ci était aussi uae des sagas signalées par M. Geffroy; et daas le Thesaurus 
de Hickes, cité p. 1, il y en avait cette notice: "Sagan af Magus Jarl, seu Historia 
commemorans res gestas Jarli cujusdam .... artis necromantic» magicseque magi- 
«tri quondam primarii, cujus etiam experimenta artis Csesari Carolo Magno conspi*- 
cienda exhibuit quam plurima . . . ." Mais . naturellement cette découverte a dö 
changer 1'intention que nous avions de publier le texte islandais. Gar apres avoir 
cherché un peu nous trouvåmes que cette saga était déjä publiée, en 4858, å Co- 
penbague, par M. Gunnlaugur pördarson. Nous devons ä la bienveillance du sa- 
vant islandais, M. Eirikur Jönsson, un exemplaire de cette edition, déjå deveriue 
rare sur le continent* Le but de 1'éditeur ayaut été, ce semble, plutot d'offrir une 
lecture populaire ä ses compatriotes que de donner une edition critique 6 ), les 
notices qu'il donne sur les manuscrits de Copenhague d'aprfes lesquels cette publi- 
cation a été faite, laissent encore a désirer. Au bas des pages il y a certainement 
quantité de variantes, mais les données ne sont pas complétes. Aussi est—il evident 
que la membrane A. M. 152 in-fol., sur laquelle r edition est principalement fondée 
et qui y est signifiée par A, est presque toujours inférieure au ms. sur papier 590 
A, signifié par D. Le ms. de Stockholm n° 58 fol. mentionné plus haut et qui 
est écrit par Jén Vigfusson en 1690, å Stockholm, "d 'apres des manuscrits sur 
parchemin, ä ce qu'il parait" 7 ), est presque toujours d'accord avec celui-ci, Ce- 
pendant la classification des manuscrits n'étant pas encore faite, nous avons du 
renoncer pour le moment a donner un texte critique ou méme une traduction soit 
de la saga de Geirard, soit de celle de Mågus. Du reste un tel travad, bien qu'il 
soit toujours un service rendu ä la littérature du Nord, n'a plus le méme intérét, 
ä ce qu'il semble, pour les épopées frangaises. Gar du premier coup d'oeil on voit que 
ces deux sagas, du moins dans les rédactions qui sont venues jusqu ä nous, ne se 
rapportent point aux temps de Charlemagne. Peringskiöld s'est trompé sur le sujet 
de la saga, et sa liste (v. p. 1) nous a induits en erreur togs. 11 est bien éton- 
nant que Peringskiöld ait pu penser ä Charlemagne. Gar dfes le premier chapilre, la 
saga parle d'un roi de Saxe (Saxland), qu'elle veut identifier avec Louis, petit-fils 
de Charlemagne, et elle ajoute qu'il était fils de Louis, roi de France, et que ses 
frferes étaient Lotharius, Karulus et Pippinus; eniin Tempereur Charles de notre 



6 ) L'éditeur l'indique lui-méme par ces mota qu'il a fait imprimer å la couverture da 
livré: "Si mon travail trouve un bon accueil auprés de mes compatriotes, je continuerai etc. 9 

7 ) Y. le catalogue de M. Arwidsson cité p. 2. 

1* 



i 




* Fredrik Wulff. 

saga est le fils de ce roi de Saxe. Plus loin il y a un chapitre 8 ) qui débute par 
quelques synchronismes trés-curieux, et qu il est utile, ä plusieurs égards, d'exami- 
ner tout de suite. Regardons d'abord un peu les rapprochements chronologiques. 

"Nous voyons dans les annales, que Charles prit le régne de Saxe en méme 
temps que Harald aux beaux cheveux partagea son royaume entré ses fils; alors 
Stephanus était pape, le 7 e de ce nom. [Le ms. in-4° de Stockb. porte sÅrtfe', le 
sixifeme, et ajoute: 'et apres lui Bonifacius fut pape']. Charles regna 27 ans avant 
d'étre trahi et emprisonné ('kastactr inn') par Herbert, et [il est dit que] ce filt 
trois ans apres la mört de Tempereur Charles qu' Ulfljöt vint donner des lois å 
listande [koemi med log til Islands], et pour lors Eirik Blöctöx était devenu souverain 
de ses fréres. Trois ans plus tärd, Harald aux beaux cheveux mourut; un an plus 
to t, Hrafn Hsengsson fut juge en Islande." 

On voit que Tauteur de ce passage n'a pas plaint sa peine pour étabttr 
Tidentité de Tempereur Charles dont parle la saga avec un personnage historique. 
Cependant, si toutefbis il ne faut pas pen ser h quelque corruption du texte, il n'eu 
réussit pas trop bien. Prenons pour points de repfere les dates norvégiennes et 
islandaises, qui pour lut-méme étaient prohablement sures. Selon Munch 9 ), ce fut 
en 900 que Harald partagea son royaume entré ses fils, en 927 qu' Ulfljöt fit sa 
législation en Islande, en 930 qu 'Eirik Blöctöx eut la souveraineté de la Norvége, 
en 933 que mourut Harald, et enfin Hrafn Hsengsson fut juge en 930. Rappelons 
a present la notice du premier chapitre de la saga, dont nous parlions tout ä 
1'heure, savoir que le roi Louis (\e pére de Charles) avait Charlemagne pour grand- 
pére, et nous penserons nécessairement å Louis le Germanique. Charles le Gros, 
son fils, peut trfes-bien étre signifié comme "roi de Saxe", et il était en effet sou- 
verain de Worms (Verminzuborg) et de Spire (Spiransborg) qui reviennent toujours 
dans la saga; Worms y est méme la capitale de la Saxe. Mais il succéda a la 
couronne en 882, fut détröné en 887, et mourut en 888; ce qui ne s'accorde 
point avec les dates norvégiennes et islandaises, ni non plus avec la date du pape 
Etienne, soit qu'on accepte la le^on des mss. de M. pörSarson, soit qu on préfere 
celle du ms. 6 in-qu. de Stockholm; cur Etienne VII était pape 929 — 93 <; et 



8 ) Dans l'édition de M. fcörctarson et dans le ms. chart. in-4° de Stockholm, ce chapitre 
est le dernier de toute la saga. Dans le ms. 58 in-fol. Stockh., il est mis comme préface 
(formåle), et les données chronologiques y manquent. Nous n'oson8 pas décider si Vigfusson 
a fait cet arrangement lui-méme, ou s'il Ta trouvé dans Toriginal qu'il a copié. 

•) V. Munch, Bet Norske Folks Historie, Kristiania 1852, Vol. I, pp. 585, 567, 604, 
605, 569. 



Sur le8 Sagas de Magus et de Geirard. ° 

Etienne VI et Boniface VI appartiennent tous les deux å Tan 896 — 97> Ces dates-ci, 
et 1'allusion faite a Herbert Qde Vermendois) et å la détention de Charles (au 
cbåteau de Péronne) font penser au roi de France, Charles le Simple, qui est 
évidemment confondu par 1'auteur de la derniére notice avec Charles le Gros; ce 
qui est d' au tan t plus fait pour étonner que celui-lä laissait un fils apres lui, tandis 
que celui-ci a encore cela en commun avec le Charles de la saga qu'il n'avait pas 
de fils. Charles le Simple succéda a Eudes, duc de France, en 898, et mourut 
en 929, dans sa prison 1 ). 

Les resultats que nous avons gagnés jusquici sont, d'abord, que Tempereur 
Charles de notre saga n'est point considéré par la saga elle-méme comme Charle- 
magne; et, en second lieu, que la rédaction que nous possédons de la saga est 
probablement faite én Islande. A present, continuons d'examiner un peu le reste 
de ce cliapitre. 

"Puisque [nous entendons que tous ne racontent pas cette saga de la méme 
maniére, nous ne saurions dire quelles en sont les limites precises (endir^rk}; 
aussi] 2 ) c'est plutöt pour amuser que nous lavons écrite £ritat) 5 e * nous ne pré- 
tendons pas que tout cela ait eu lieu réellement." Puis le raconteur tåche de donner 
une explication naturelie de toutes les . sorcelleries de Mägus. Quant au fait qu'il y 
a plusieurs versions d'ufte méme saga, il dit que cela tient a ce que ceux qui les 
premiers ont raconté une saga ont été "peu instruits" (ofroctir), ma is que plus tärd 
les gens instruits Tönt augmentée en racontant ou en écrivant largement et avec 
de plus belles tournures les passages qui leur ont paru trop courts. "Les person- 
nes qui rejettent comme des mensonges les sagas ainsi développées, n'en font 
que montrer leur stupidité." 

11 s'agit donc ici d'un conte qui non-seulement nest pas une traduetion, mais 
qu'il doit méme étre difficile de reconnaitre pour une imitation de quelque original 
certain et precise. , 

Nous considérerons enfin une reflexion qui dans le ms 58 in-fol. est placée ä 
la tete de la "préface", et que sans doute Vigfusson a trouvée dans le manuscrit 
ou bien dans les manuscrits qu'il copiait (vers 1690). Voici cette reflexion: 



*) Quant aux dates concernant les papes, elles semblent accuser une corruption du texte. 
Celle d'Etierme VII ne va point du tout å la place qu'elle occupe a present: il faut la 
mettre apres la phrase qui parle des '27 ans 9 . Probablement le texte original a eu les 
deux dates, et celle d'Etienne VI a du se trouver å Tendroit ok figure a present 
'Etienne VIT. 

2 ) L^évidente lacune que présente ici Pédition est comblée d' apres les mss. de Stockh. 



1 



6 Fredrik Wulff. 

"S'il y a des personnes qui aiment encore å entendre raconter de vieilles sa- 
gas et qu'on n'entend déjä que rarement, il vaut mieux qu'elles soient mises par 
écrit, car ainsi se conserve mieux la mémoire des choses 3 )." 

M. pordarson ne .dit poiut si ce passage se trouve ausai dans quelqu'un des 
mss. qu'il a conférés. Quoi qu'il en soit, il prouve que notre saga est allée de 
bouche en bouche pendant des siécles peut-étre, (comme Tönt fait naturellement la 
presque totalité de ces productions-lä), avant d'étre mise en écrit enfin sous la forme 
que nous lui voyons. 

En resumé, la saga de Magus et 1'épisode de Geirarä, qui en fait partie, ne 
nous représentent, telles que nous les avons, ni une traduction ni une imitation 
distincte d'un original étranger tout fait, mais un ensemble de récits et de contes 
résultant de diverses traditions orales qui, avant d'étre écrites, ont été arbitrairement 
délayées et altérées par les différents raconteurs islandais. 

Rappelons maintenant Ténonciation de M. G. Paris citée plus haut et qui sup- 
pose la possibilité de ce que certaines des sagas dont Peringskiöld et M. Geffroy 
ont donné les titres "nous révéleraient en Scandinavie un mouvement d'invention 
propre et de création autour de la legende carolingienné, analogue ä celui qui a 
eu lieu en Italie". 

D' apres ce qui vient d'étre dit, on pourrait s attendre å une réponse negative 
aussi ä cette supposition, pour ce qui est de notre saga. Cependant ce serait se 
trop båter que de ré pond re ainsi. Car bien que les passages de la saga que nous 
avons examinés jusqu'ici ne favorisent pas trop une telle supposition, il se peut 
trfes-bien qu'au fond de la saga, dans quelques parties d'elle, il nous arrive de 
trouver des elements carolingiens. Et c'est en effet ce que nous ne tardons pas å 
faire des que nous pénétrons un peu plus loin dans la saga. La saga elle-méme 
a oublié ce qu'elle doit ä Charlemagne, et méme etle parle dans un endroit de sa 
personne comme appartenant a une époque trés-antérieure aux événements qu'elle 
raconte (v. plus loin notre sommaire, ch. 25J. Mais il n'en esi pas moins sur 
que Tempereur Charles" de notre saga est originairement identique avec le Char- 
lemagne poétique des épopées francaises ^). Quant å ritalie citée par M. Paris nous 
dirons tout de suite qu'il y a au moins cette analogie entré les rifacimenti des 



*) Ef menn gyrnast at heyira fornar spgur ok faheyrdar, {)å er betur at Jwer seu ritadar, 
}iui at J)å feliur M^nnum eictur or Min ni. — L'orthographe est celle de Yigfussoii. 

4 ) Cfr ce que dit M. Paris (ouv. c. p. 2) p. 460. On y voit que le Charlemagne de 
Phifltoire se confond dans la poésie et avec Charles Martel et avec Charles le Simple. 



Sur las Sagas de Mågus et de Geirarft.. 7 

Italiens et ceux des Islandais, qu'aussi dans notre saga les noms des personnes 
sont souvent rendus tout nordiques. 

Ge n'est qu'å present que l'on peut voir la raison de ce qu'une analyse, 
ou un sommaire plutöt, de toute la saga de Mågus el des épisodes y appartenants 
constitue la fin de cet opuscule. Nous avons voulu offrir aussitöt que possible aux 
érudits qui s'occupent des épopées fran^aises une occasion de se faire une idée 
générale de cette saga. Certaines circonstances nous ont défendu pour le moment 
d'examiner méthodiquement el avec critique tous les manuscrits qui en existent. % 
C est pourquoi nous n avons pas jugé a propos d offrir une véritable träd u c tion, pas 
méme des chapitres qui s'accusent comme des réminiscences fran<?aises. 

Nous n'avons pas la pretention de signaler tout 1'ensemble et le détail des 
traits qui, dans notre saga, rappellent les épopées fran^aises. Mais nous ferons 
quelques rapprochements ; pour les évidents emprunts qu'a faits la saga ä des tra- 
ditions germaniques et scandinaves, le lieu ne comporte pas ces recherdies-lå. 

La saga s'appelle la saga de Mägus, et a coup sär le duc Mågus y joue un 
v.grand röle. Mais avec autant de raison elle aurait pu s'appeler la saga des quatre 
fils d'Amund. Gar c'est sur les luttes jje ces fréres contre 1'empereur Charles, sur 
leurs miséres et leur réconciliation avec Tempereur, que roule pour une large part 
cette saga. Mågus n'y figure que pour préter secours, par ses sages conseils et 
par ses tours de magicien, aux quatre fréres malbeureux, qui sont ses beaux-fréres. 

Voilå aussitöt un rapprocbement qui se présente volontiers et de soi-méme. 
Parmi la foule des poémes frangais qui chantent les guerres de Cbarlemagne contre 
ses vassaux, il y en a un qui a surtout été populaire, qui a eu des imitations par 
toute l'£urope, et qui se publie en partie aujourd'hui méme dans la Bibliothéque 
Bleue, c'est a dire, comme des histoires "imprimées cette année" *). Cest Les qua- 
tre fils d 9 Aimon ou Benavd de Montauban. Le duc Aimon est un des vassaux 
de Cbarlemagne. Il a quatre fils, Henaud, Alard, Richard et Guichard, signalés 
tous les quatre par de grandes prouesses. Un jour, les quatre fréres sont a la 
cour de Tempereur. Renaud joue aux échecs avec Bertholais, neveu de Charles. 
Bertholais perd la partie, et, dans son dépit, il frappe Renaud au visage. Renaud 
se plaint å Tempereur, mais Charles ne veut point punir son neveu, et Renaud se 
venge lui-méme de Toutrage en tuant Bertholais d un coup du pesant échiquier. 
Les fréres s^échappent, et dés lors la guerre s'engage entré eux et Tempereur. 
Leur pére, lié par ses devoirs de vassal, est obligé de rejeter ses enfants et de les 



*) V. G. Paris, (ouv. c. p. 2), p. 302; Gautier, (ouv. c. p. 2) II, p. 185. 



8 . Fredrik Wulff. 

traiter en ennemis. Et il le fait sans hésiter, il les maudit, il leur donne la chasse 
sans pitié, il est implacable. Les fréres se réfugient dans la vieille forét des Ar- 
dennes et ils s'y construiscnt un cbåteau prés de la Meuse. L empereur les assiége 
durant sept ans et les fréres sont bien miserables. Cependant ils réussissent ä 
s'échapper de leur cbåteau et se rendent dans le midi de la France chez le roi 
Yon de Bordeaux. Ils aident a Yon å vaincre le roi des Tures, Begue, qui avec une 
grande armée a envahi son royaume. En récompense, ils ont la permission de se 
construire un nouveau cbåteau, qu'ils appellen t Montauban. Ils ont avec eux Mau- 
gis, leur cousin, qui est un grand encbanteur et qui est étroitement associé ä 
leur fortune 6 ). 

Dans notre saga (v. plus loin le sommaire), tout ne se passé pas de cette 
maniére, la scéne est en Saxe et les personnes sont souvent tout autres. Mais 
qui ne reconnait pas Tidentité qu il y a évidemment entré les quatre malbeureux et 
bannis fils d'Aimon, Renaud et Alard, Richard et Guichard, et les fils d'Amund, 
Rögnvald et Adalvarå, Vig värd et Markvärd? Les différents caraetéres des quatre 
fréres se ressemblent méme dans les deux versions : Rögnvald esf sage, comme 
Renaud, Vigvard est brusque et violent, comme Richard 7 }. Et il ne faut pas 
oublier que Bayard, le cheval féé de Renaud, "plus blanc que n'est flors en esté", 
cet admirable animal qui rend de si grands services ä son maitre et aux fréres 
de celui-ci, a son pendant parfait dans Flugar, Tincomparable destrier de Rögnvald, 
qui a juste les qualités de Bayard, méme la couleur Calllrvitr"). 

Mais il est temps de revenir a Mågus. 11 doit peut-étre sa qualjté de héros titu~ 
laire de la saga au gout tout particulier que les Islandais ont de tout temps manifesté 
pour le merveilleux. Peut-étre son nom seul lui a suffi; M. péretarson dit qu'il y a 
sur une feuille détachée cette remarque faite par Arni Magnusson lui-méme 8 ) : 



6 ) H est trés-curieux cTentendre la dure qualification que M. Gautier (v. p. 196 de 
l'ouv. c. p. préc.) fait de ce Maugis, et de la comparer au röle tout å fait digne et noble 
que joue Mågus dans notre saga. M. Gautier dit: "Pour tout dire, je me serais bien passé 
de cet oblique personnage. Maugis entrant dans le domaine de notre vieille épopée nationale, 
c f est la fable, c'est le mensonge, c'est la magie, ce sont d'odieux mélanges. Il faudra nous 
résigner å cet amalgame .... Mais nous avons Pespoir qu'on retrouvera quelque jour une 
antique rédaction de Renaud de Montauban ou Penchanteur Maugis sera relégué au dernier 
rang, qu'il mérite." 

7 ) Pour ce qui est du nom, Vigvarct représente plutot Guichard; mais une telle méprise, 
si c'en est une, est trop naturelie, d'autant plus que Vigvard et Markvärd ont le méme 
caraetére. 

*) Arni Magnusson, professeur a Copenhague au siécle dernier, a fait de précieuses col- 
lecijion8 de manuscrits islandais. 



j 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirarä. 9 

"La saga de Mågus figure dans quelques listes de sagas sous. le nom de Måfus, de 
Måus, ou de Bragda-Måfiis (omnia corrupte)." Et M, pördarson ajoute: "Mågus 
siguifie encbanteur, magicien; le mot a été changé (hefur breytzt) plus tärd en 
Mågus* [prononcé Maogous]. Nous croyons plutöt que c'est lecontraire: Magus n'a 
été qu'une espéce de traduction en latin de Maugis. Quoi qu'il en soit, nous n'hé- 
sitons pas du tout d'identifier la personne de rencbanteur Mågus et celle de l'en- 
cbanteur Maugis, le fidéle et sage parent des quatres fréres. Il est vrai que le röle 
et te caractére de Tun et de Tautre offrent de trés-grandes différences, mais il ne 
s'agit pas ici, comme nous 1'avons déjä dit, d'une imitation bien fidéle/ Si Mågus ne 
se moque pas de la méme maniére que Maugis de Tempereur Charles, toujours est-il 
quil s'en moque et qu'en le faisant il est utile å Rögnvald et a ses fréres. Du reste, 
il y a des traits tout particuliers qui se ressemblent dans les deux récits. Maugis vient 
une fois a Charles en mendiant et se fait servir par Tempereur lui-méme; de méme 
Mågus. Celui-lå se moque d'01ivier, de Roland, enfin, de toute la cour; celui-ci 
nen fait pas moins a Ubbi et å la cour de son empereur. Quant ä la scéne de 
Tinondation (v. le pommaire ch. 27), elle rappelie le gab que fait Bernard, l'un 
des compagnons de Cbarlemagne, devant le roi Hugon de Constantinople 9 ). 

Le nom de ce roi rappelie une autre serie de rapprochéments. 11 y a un 
pélit fabliau frangais (859 vers seulement) qui a pour sujet le voyage (poétique) 
de Cbarlemagne a Constantinople et qui est écrit, d'aprés de plus vieilles tradi- 
tions, au douziéme siécle *). L/empereur est un jour a Saint-Denis; il s'est revétu 
de ses plus beaux ornements; il a la couronne sur la tete; il a ceint son épée, 
dont le pommeau est d'or pur; il se persuade qu'iln'y a pas sous le ciel un roi 
qui ait meilleure grace et plus belle prestanre. La reine ose nommer Hugon, le 
roi de Gréce et de Constantinople. Cbarlemagne se résout å partir pour 1'Orient 
afin de s'assurer si vraiment le roi Hugon le dépasse en graces royales, et jure a 
sa femine de la faire décapiter si elle a menti 2 ). 

Notre saga débute par une scéne analogue. Seulement c est ici le roi Hlödver 
(Louis) qui s'admire et se glorifie, et c'est un de ses duos, Sigurd, qui ose nom- 
mer Hugon de Constantinople. La remarque peut trouver place ici qu'en effet Hlödver 
rappelle, en general, beaucoup plus que ne le fait le doux Charles, le caractére de Char- 



•) V. Gautier (ouvr. c. p. 2) H, p. 280. 

*) V. Gautier (ouvr. c. p. 2) II, p. 261; G, Paris (ouvr. c. p. 2) p. 342. Selon M. 
Gautier, ce fabliau présente le plus ancien exemple du vers dit alexandrin. 
2 ) G. Paris (ouvr. c. p. 2), p. 340. Gautier (ouvr. c. p. 2) II, p. 260. 
Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 2 




* O Fredrik Wulff. 

lemagne tel que les poémes dits féodaux nous le représentent 8 ). Les dures mena- 
ces que Charfemagne fait å sa femme a van t le voyage å Constantinople, Hlöfyer les 
fait ä Ermenga apres son retour en Saxe. Jacqueline, la fille d'Hugon, a "le visage 
clair et beau et la cbair aussi blancbe que la fleur en été". Notre saga fait la 
méme description d'Ermenga 4 ). Mais lä se borne la ressemblance : c'est Olivier, 
ce n'est pas 1'empereur lui-méme qui prétend a 1'amour de la jeune fille. 

Pour trouver enfin quelque ressemblance entré notre Geirard et Girard de 
Frate ou de Viane 5 ), avec qui on a cru pouvoir 1'identifier (v. plus haut p. 2), 
nous citerons un passage de la chanson d } Aspremont ou d'Agoland. Et ce rap- 
prochement se fait d'autant plus a propos qu'en méme temps nous signalerons 
aussi une au tre analogie que présenle notre saga avec ce méme passage. 

Agoland, roi d'Afrique, envoie un ambassadeur, Balant, ä Charlemagne pour le 
défier et le sommer de se faire paien; Charlemagne tiendra d'Agoland la France. 
Mais Charlemagne aime mieux ne pas accepter des conditions du roi d'Afrique, et 
pour réponse il se rend en Italie avec une immense armée. En Calabre, la rencontre 
a lieu entré les forces de Tempereur et celles d'Eaumond, fils d'Agoland. Les com- 
bats qui s'ensuivent sont terribles, et la victoire ne semble point sourire a Charle- 
magne. Il faut que Tarchevéque Turpin soit envoyé chez Girard pour demander 
son puissant secours, Mais Turpin ne gagne rien avec le vieux vassal, qui s'est 
irrité contre Tempereur. Ce n'est qu'aux exhortations de sa femme, Ameline, 
qu'il céde, et enfin il va se réconcilier avec 1'empereur. Grace au secours de Gi- 
rard, les paiens sont vaincus, et Eaumond et Agoland lui-méme, qui est å son tour 
arrivé en Italie, sout tués Tun aprfes Tautre 6 }. 

Dans notre saga, c'est Elinborg, la fille unique de Charles, qui, menacée å 
Reims, sa capitale, par le • formidable paien Prlams, roi d'Afrique, envoie supplier 
GeirarS: de venir sauver la Foi et la France. Quand enfin il vient, accompagné 
par ses deux fideles pages, Frankus et Niceta, le paien triomphant déjä est bien- 
töt vaincu et tué 7 ). 

Parmi la foule de "rois d^frique" qui, dans les épopées frangaises, envahissent 



3 ) G. Paris (ouvr. c. p. 2) p. 460. 

4 ) Dans Aimeri de Narbonne, la femme cTAimeri 8'appelle Ermengarde; elle est fille da 
roi de Pavie. V. Gautier (ouvr. c. p. 2) III, p. 241. 

5 ) Ces deux personnages sont souvent confondus par les épopées. V. G. Paris (ouvr. c.) p. 186. 

6 ) V. G. Paris (ouvr. cité p. 2), p. 248; Gautier (ouvr. cité p. 2) II, p. 74. Cfr Unger, 
Karlamagnus Saga, Kristiania 1860, pp. 133 et suivv. 

7 ) La Karlamagnus Saga fait accompagner Girard par ses deux neveux, Boz et Klares. 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. ^ ' 

la France et menacent la Foi, Tun s'appelle Bréhus. Cest la chanson d'Ogier le 
Danois 8 ) qui en raconte, et c'est å Opier lui-méme, détenu en prison ä Reims 
depuis sept ans, que 1'empereur doit recourir cette fois pour étre sauvé. Pourrait-on 
admettre ici, comme tant de fois il faut le faire, une fusion de différentes traditions, 
et que notre Priams représente un peu ce Bréhus? Ce serait trop hardi, peut- 
étre. Aussi nous n'insistons point. Et nous nmsisterons pas non plus sur 
la vraisemblance de ce que le nom d'Elinborg donné dans notre saga a la filte 
de 1'empereur Charles pourrait peut-étra s'expliquer ä 1'aide du nom de Priams. 
Si on pouvait admettre que, par une association d'idées qui dans des traditions de 
cette nature n'est pas trop difficile, le nom de Priams a fait donner le nom d'JSe- 
Ibne 9 ) a la princesse qu'il voulait épouser, le reste se donnerait sans peine. Car 
Hélene, en .langue scandinave, est Elin, et Elin deyenu Elinborg, ä Taide de la 
terminaison -borg, tres-fréquqnte dans les noms de femmes scandinaves, annonce pré- 
cisément la méme procédure qui s'est opérée pour le nom de la déesse Fröja (en 
isl. Freyja), qui s'appelle Fröjenborg dans une de nos vieilles chansons populaires 
(folkvisor) suédoises l ). Cependant le nom peut avoir été fait déjä ä Tétranger 2 ). 

Il y a encore d'autres traits épars dans la saga qui font penseir aux épopées 
francaises; mais nous nous bornerons ä ceux que .nous avons signalés déjä, qui 
sufBsent pour la constataiion que nous devions faire. 

Mais comment sVst-il fait que la scfene oii se passent ces événements est en 
Saxe? Verminzuborg [var. Vernizuborg] est la capitale de Hlödver et de Charles; 
leurs vassaux resident ä Stransborg, a Tifursborg [var. Tiprisborg, Trevirisborg], 
ä Buslaraborg, ä Spiransborg etc, et ce n'est qu'aprfes la conquéte de la 
France par Charles et son mariage avec Konstantia, fille cje Konrad (!), que Tem- 
pereur prend sa résidence a Reimsborg et qu'il donne Parisborg a Mågus. 11 n'est 
pas difficile do répomlre que naturellemen t les récits sont venus en Scandinavie, 
ou plulöt en Islande, d'Allemagne. Mais il y a cette objection ä faire. contre 
cela, que les versions allemantjes qui existent des Quatre Fils Aymon 3 ), malgré les 



*) V. Gautier, H, p. 241. 

9 ) La belle Hélene (Elena en fagra) est aussi connue de la saga (v. le sommaire ch. 2). 

4 ) V. Lénström, Svensk Anthologi, Örebro 1841, I, p. 1. 

2 ) V. plus loin. 

8 ) V. Görres, Die teutschen VolksbUcher, Heidelberg, 1807, p. ,99: *Schöne Historie von 
den vier Heymonskindern Adelhart, Ritsart, Writsart und Reinold samt ihrem Ross Bayart, 
^ras sie fur ritterliche Thaten gegen die Heiden zu Zeiten Caroli Magni König in Frankreich 
und ersten römischen Kayser begången haben. Dem ist beigeftigt das Leben des heiligen 

2* 



1 



4 2 Fredrik Wulff. 

différences qu'elles présentent quelquefois avec les récits francais, ne sont pas ger- 
manisées jusqua ce point. Et puisqu'il est par trop invraisemblable que les Islan- 
dais aient de leur chef modifié les récits d'une maniére qui tendait ä glorifier non 
pas le Nord, mais la Saxe vis-å-vis de la France, nous sommes porté å faire uae 
conclusioR qui certainement n'est pas sans intérét pour 1'histoire poétique de C Ii ar- 
lemagne, c'est qu'il y a eu en Allemagne une version de 1'histoire des Quatre Fils 
Aymon et de leurs luttes contre Tempereur Charles qui est antérieure aux versions 
connues 4 ), el qui accuse un mouvement de création plus libre et plus germanique 
qu'on ne le trouve dans celles-lä. Nous regrettons de n'avoir pas pu consulter la 
Kaiserchronik dont parle M. Paris*); c'est un "texte en vers appartenant au dou- 
zifeme sifecle, antérieur, selon toute probabilité, aux premiéres traductions [allemandes] 
de poemes frangais et dotrt deux mille vers environ sont consacrés ä une histoire 
toute poétique de Charlemagne*. M. Paris fait observer que le voyage de Charles 
a Jerusalem ne s'y trouve pas. Gomme nous Tavons vu plus haut Cp- 9)i notre 
saga connait un voyage ä Constantinople ; dans quelques récits frangais ce voyage fait 
partie du voyage ä Jerusalem. Cependant nous ne pensons pas entamer cette ques- 
tion cette fois. 

Préciser la date ou a eu lieu Timplantation en Islande des récits en questiop, 
voilä une tåche qui offre aussi de grandes diffieultés. En general, les sagas islan- 
daises parmi lesquelles figure celle qui nous occupe, et qui du moins ont cela en 
commun q u 'el les roulent sur des sujets étrangers, n'ont encore été examinées que 
tres-insuffisamment, ce qui tient a ce qu'en grande partie el les sont encore 
inédites. Keyser 6 ) a peu de notices ä ce sujet. 11 dit en general qu'on ne 
connait pas d'influence étrangfere sur la littérature du Nord avant le régne du roi 



Reinoldi, des jlingBten von den vier Oebriidern." — Cfr Vilmar, Geschichte d. deutscK Natio- 
nal- Literatur, Marburg 1871, p. 128: n . . . . die Heymonskinder, eine Sage, in welcher eine 
ungemein poetische Kraft liegt, die sich in dem noch heute gern gelesenen Volksbuche dorch 
so viele Jahrhunderte hindurch bewährt hat. Es ist dies die weltliche Seite der Sage von 
Karl dem grossen, der Kampf mit seinen Vasallen ; eben dieses aber hat in der Zeit von wel- 
cher wir reden [avant 1600], in Deutschland gar keine Bearbeitung gefunden, und das Werk, 
welches in den Elementarbuchern an dieser Stelle figuriert, iBt die ziemlich geistlose und schale 
Uebersetzung eines niederländischen Gedichtes, welche um 1470 .... verfertigt wurde. n 

4 ) V. la note préc. et cfr G. Paris (ouvr. c. p. 2) p. 139. 

•) V. p. 119 de l'ouvr. c. p. 2. 

6 ) V. p. Keyser, Nordmcendenes VidensJcabelighed og Literatur i Middelalderen, Chri- 
stiania 1866, pp. 513 et suivv. 



Sur les Sagas de Mågus et de GierarcL 13 

Håkon Håkonarson (1217 — 1263). M. Maurer 7 ), d'accord en cela avec Keyser, 
est d'avis que ce n'est guére qu'aux quatorzifeme et quinziéme siécles que les Is- 
landais ont commencé ä s'intéresser pour les sujets étrangers. Cependant M. Gfsli 
Brynjulfsson a fait observer, en 1870, dans une séance de la Société royale des 
antiquaires du Nord a Copenhague 8 ), que déjä vers le douziéme siécle des contes 
étrangers ont été connus et aimés en Islande. M. Brynjulfsson suppose avec une 
assez grande vraisemblance que ce sont les évéques Isleif (ev. 1056 — 1080) et 
Gizur (ev. 1082 — 1118), pére et fils 9 ), qui a leur retour en Islande ont apporté 
avec eux quelques-uns de ces contes-lä, spécialement la saga intitulée Vilhjålms 
Saga siöds. Les deux évéques avaient étudié a Herford en Westphalie. 

Il est possible que les matériaux de notre saga aient été en partie introduits 
en Islande déjä a cette époque reculée. Cest cependant ce que nous ne déciderons 
pas. M. Kölbing a publié derniérement une saga qui présente des analogies avec la 
nötre. Cest la Saga de Mfrman, f ) et nous renvoyons pour cette question aux 
notices que M. Kölbing a données dans son edition. 



7 ) V. Konrad Maurer, Die Quellenzeugnisse ttber dos erste Landrecht etc. des isländi- 
schen Freistaates, Mimenen 1869, pp. 27 et 35. 

•) V. Zeitschrift f. deutsche Philol. III, Halle 1871, ou M. Kölbing en a donné un 
compte rendu. 

*) Y. Islendingabök, publ. en 1869, a Leipzic, p. M. Möbius, chapp. 9 et 10. 

^ V. E. Kölbing, Riddarasögur, Strassburg 1872. 



1 



\ 



Soinmaire. 

1. "Ainsi a commeucé le conte d'un illustre roi de France; certains. livrés 
1'appellent Jåtmund [d'autres Vilhjålm] 2 ), dautres lui donnent le nom de Jiilianus 
des qu'il prit le titre d'empereur; mais d'aprfes Thistoire des empereurs nous pen- 
sons qu'il était petit-fils de Cbarlemagne, et la plupart des livrés disent qu'il sest 
appelé Lodövfkus dös qu'il a pris la couronne, et qu'il a eu trois fréres: [Lotharius, 
Karulus et] 2 ) Pipin, et que leur pére avait nom Hlödver, roi de France (Franz}. 1 * 
Ce roi régnuit en Saxe (Saxland). 11 était trés-puissant, trés-beau et trfes-habile ; 
il avait toutes les qualités possibles, mais avec tout cela il était d'uu orgueil insup- 
portable, et c est ainsi qu'il avait peu d'amis; on lui obéissait plutöt par crainte que 
par amour. Personne n'osait se bättre avec lui, tant il était valeureux. De son 
temps le christianisme était encore récent (mjök nykomin) en Saxe; le roi et tous 
ses sujets étaient chrétiens. Un certain Sigurd était le conseiller du roi. Il adou- 
cissait beaucoup la mauvaise humeur de Hlödver, et le peuple lui en savait gré. 
Un jour, au milieu d'un superbe festin, le roi impose silence et demande å Sigurd 
s'il croit qu'il y ait sous le ciel un roi aussi puissant que lui-méme, ou une cour 
aussi splendide. Tous naturellement trouvent cela impossible, mais Sigurd seul 
ose avoir une autré opinion. Le roi se met en colére, et citant son cheval, son éper- 
vier et son épée, il prétend que dans le nionde entier on ne trouvera rien de com- 
parable a ces trésors-lä. Sigurd avoue que ces choses-lä sont trfes-précieuses, et 
que le roi certainement est bien puissant; cependant il lui manque une épouse et 
des fils. Le roi veut savoir ou il faut aller chercher une femine digne de lui. 

2. Alors Sigurd raconte du roi Hugon de Miklagard (Constantinople), de sa 
reine, de ses deux fils Hrolf et Halfdan, et enfin de sa fille Ermenga, la plus belle 



2 ) Comblé d'apre8 le ms. 58 in-fol. de Stockh. — Sur Tlslandais Jon Vigfusson, qui a 
fait cette copie, il y a cette notice dans une dissertation de Nic. Dal, Specimen Biographi- 
cum de Antiquariis Succicc, Stockh. 1734: "Ex Stockfleti Legati Danici Holmise agentis 
pedis.sequo scriba factus Collegii Antiquitatum MDCLXXXIV." — Toute la phrase guillemetée 
manque dans le ms. 6 in-4° de Stockh. 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. 1d 

femme de toute la Grece depuis les jours de la celebre Héléne qui fut cause de la 
guerre de Troie. Sigurd est sommé dräller å Constantinople demander de la part 
du roi la jeune princesse en mariage, et accompagné d'une grande suite, il se met 
en route. Ils vont ä cheval de Verminzuborg, la capitale de Hlöctver, jusqu a Paris. 
La ils quittent leurs chevaux, ils mettent ä la voile et vont tout droit a Constantinople. 
Le^ roi Hiigou les re^oit trés-bien, écoute leur propos, et en parle ä sa fille. La 
jeune Ermenga, qui a entendu parler de Torgueil et du despotisme du roi Hlöctve, 
hésite un peu, mais finit par consentir. Sigurd retourne en Saxe avec la réponse 
scellée du roi Hugon. Le roi de Saxe en est content et ne tärde pas a partir pour 
Constantinople. On laisse les iles de Créte et de Cypre ä stribord, on passé par 
Stölpasund (le détroit des Dardanelles) et arrive a la capitale du roi Hugon." Jamais 
plus magnifique convoi n'a été vu: quand ä Téclat d'un beau soleil les vaisseaux, 
tout enveloppés de soie et d'or, approéhent de Constantinople, on dirait un brillant 
feu serpentant sur les flöts. 

3 — 4. Le roi Hugon de son cöté étale un luxe inoui. Ermenga s'habille dun 
"bliaut doré" (gullofnu bliazi) et se pare de bijoux. Elle est fraiche et belle, son teint 
rappelie la rose et le lis ä la fois; cépendant, avant d'entrer a la salle, elle met une 
éspfece de membrane devant sa face. A son entrée, la salle entiere s'égaye, et tout 
le monde la salue, excepté le roi Hlöctver. Une des jeunes filtes de la suite d'Ermenga 
porte sur un plåt d'argent un co(| röti. La princesse le prend, va devant le roi 
étranger, et, aprfes 1'avoir salué, "voici un coq", lui dit elle; "faites-en le partage 
entré vous et moi, mon pfere et mes deux frferes. Le roi se fåche, et répond: 
"Certes, ce n'est point pour vous trancher le röt comme un cuisinier que je suis 
venu de mon pays." La jeune fille dit alors qu'il s'agit de le. faire par de bélles 
paroles seulement. Le roi fait donc le partage: "A votre pfere je donne le cou et 
la tete du coq, car il est lui-méme le chef de vous tous ; ä vos frferes je donne les 
ailes, car ils sont tout préts å s'envoler dans le monde; les pieds du coq seront ä 
vous: ainsi que les pieds supportent le ooq vous devez étre le support et la con- 
solation de votre pfere et de vos frferes. Pour le quartier de devant, je le garde 
moi-méme, car c 'est moi qui scrai la poitrine et le harnais de vous tous. Que 
vous en semble, princesse?" "Cest trfes-bien", dit— elle. Et le roi, "je vous ren- 
drai bien la pareille, dit-il, un jour ou Tautre". Puis il avoue au roi Hugon qu'il 
na pas trouvé la jeune fille si belle qu'on lavait dit. Cépendant il veut toujours 
1'épouser, et il le fait aussi le jour méme. Peu de temps apres, il s'embarque 
avec elle pour retourner chez lui. Son peuple va joyeusement å leur renconlre. 



1 



4 6 Fredrik Wulff. 

Tout son royaume est heureux pour longtemps; mais le roi, toujours fåché contre 
sa femme, ne veut pas avoir de commerce avec elle. 

5. Un jour on annonce au roi qu'une armée étrangfere est venue assiéger 
Treviris, 1'une des villes de son pays. Le roi se prépare ä la guerre, et sur le 
point de partir, il fait appeler la reine et lui dit que le temps est venu oii il se 
vengera de l'affront qu'elle lui a fait avec son coq ä Constantinople. Il lui ordonne 
d'accomplir ces trois choses: elle doit faire construire une salle non moins splendide 
que celle d'Hiigon, son pere; elle procurera un cheval, une épée et un épervier non 
moins précieux que ceux que H löd v er emméne avec lui ; enfin il lui impose la méme 
dure condition qui, dans la piece de Shakespeare: "Alls well that ends well", est 
imposée par Bertram ä sa femme Héléne. La reine a beau parler d'impossibilités, 
le roi ne veut pas entendre raison; ä son retour de la guerre apres trois ans, 
toutes les conditions seront accomplies, autrement elle mourra bien certainement. 
Sur ce, le roi s ; en va ä Treviris. 

6 — 7. La reine fait båtir la salle ; bien que difficile, c'est une chose possible. 
Puis elle abandonne ä Sigurd le gouvernement du royaume et s'en va chez son 
pére, en Miklagarct. Elle est bien re?ue par le roi Hugon, qui lui donne volontiers 
les 60 chevaliers dont elle dit qu'elle a besoin. Puis elle revet 1'armure d'un 
homme, se fait appeler Hlring, 3 ) duc d'Alimannfa, 4 ) et s'acliemine vers le pays des 
Saxons avec ses fidéles compagnons. Partout les femmes sont éprises du jeune ,et 
beau duc 5 ). Cependant on approche de Treviris, oii le roi Hlödver assiége le roi 
de Danemark, qui s'est emparé de cette ville. 

8 — 9. Le duc Hiring passé par la contrée montagneuse qui sépare la France 
de la Saxe. Il arrive ä Treviris, mais c'est en vain qu'il demande a entrer dans 
la ville. Enfin, quand il a raconté au roi danois qu'il est venu de la part du roi 
Hiigon pour combattre Torgueilleux roi Hlödver, on lui ouvre la porte. Bientöt le 
jeune duc gagne tous les coeurs par sa valeur et par sa sagesse. Un jour il fait le 
målade et tient un secret conseil avec quatre de ses plus fidéles compagnons. L'un 
d'eux doit se rendre au camp de Hlödver pour avertir secrétement Hrolf, le frere 
d'Ermenga et qui est avec Hlödver, que sa soeur veut lui parler. Hrölf vient, et Er- 
menga lui révéle tous ses plans. Qu'il nous soit permis de rappeler encore une 



3 ) Var. Hirting, lring. La saga de Mirman donne les mémes varianteB. 

4 ) Var. Albania. Mirm. Alimannia. 

*) Ainsi que l'a fait observer M. Kölbing (v. p. 218 de Touvr. c. p. 13) tout ce passage 
de notre saga se retrouve dans la saga de Mirman, ch. XXIV. 



Sur les Sagas de Mågus et de GeirariL 



17 



i 

fois le drame de Shakespeare cité plus haut; tout se passé ici d'une maniére ana- 
logue. Il faut ajouter seulement que dans les entretiens d'Ermenga et de Hlödver, 
celle-la représente tantöt le duc Hiring, tantöt une princesse de Sobrie en Frigia, 
qui a élé faite prisonniére de guerre par le duc Hiring; sous la personue de Hiring 
elle obtient de Hlödver son cheval, son épervier et son épée ; et comme belie esclave, 
son anneau royal et une promesse de mariage qui doit s ; accomplir aussitöt que la 
reine de Hlödver aura été répudiée pour n'avoir pas pu satisfaire aux conditions 
impossibles que le roi lui a imposées. Naturellement la "membrane" dont la reine 
Ermenga a couvert sa face des leur mariage n'a rien caché de la beauté de Tesclave 
de Hiring. 

10 — 11. Cependant la jeune esclave ne s'est pas plutol emparée de 1'anneau, 
qu'elle disparait, au grand désespoir de Hlöctver. Il a beau la faire chercher par- 
tout. Au milieu de ses fidéles chevaliers elle approche déjä de la vallée de Trente 
Q Trentudali) ; ici on se sépare, les 60 chevaliers pour retourner chez Hiigon, leur 
seigneur, et la reine Ermenga pour . se rendre en Saxe ä Verminzuborg. Aprfes 
quelque temps, la reine enfante un fils, ä qui elle donne le nom de Charles. 

12. Cependant le roi Hlödver est rendu tres-misérable par la disparition de 
la jeune fille, et il ne pense pas ä s'emparer de la ville qu'il assiége. Enfin Hrolf 
parvient ä Tencourager, et le roi se résout ä attaquer la ville encore une fois. Et 
cette fois, il y réussit. Il soup?onne que la belle esclave est dans les murs de 
Treviris avec le duc Hiring, et il détruit tout, il cherche partout pour la trouver; 
mais son esclave n'y est point. II ne lui reste donc qu'ä retourner en. son pays, 
la råge au coeur. Grace aux soins d 'Ermenga, la rentrée du roi dans sa capitale 
na jamais eu de pareille. La reine va au devant du roi, le salue, et veut prendre 
son enseigne — Vest ainsi Tusage ä Tétranger" — mais Hlödver lui répond ru- 
dement que c/est bien autre chose qu'il veut d'elle. La reine n'en est point décon- 
certée et fait voir au roi la salle qu'elle a fait construire et qui est tout ä fait 
éblouissante; puis Tincomparable cheval, son propre destrier!, son épervier, et son 
épée. Passé encore pour cela, mais ce fils prétendu qu elle conduit ä la main, le 
jeune Charles, c'est trop. Le roi est en courroux et repousse la reine si violem- 
inent q u 'elle tombe par terre. Elle s'éloigne, et apres quelques instants la belle 
captive fait son entrée. Transports de joie de Hlödver. La princesse de Frigia 
vient exiger la répudiation de la reine Ermenga pour ensuite la remplacer. Le 
dénouement qui suit est trés-dramatique. "Tout est bien qui finit bien"; si le roi 
a été dur pour sa femme, c est la faute a la membrane qui a caché la beauté de 
la reine Ermenga jusqu ; ä la réconciliation. 

Lunds Univ. Årsskr. Tora. X. 1873. 3 




1 8 ' Fredrik Wulff. 

13. II y avait en Saxe un du c nommé Amund; il résidait ä Buslaraborg. Il avait 
quatre tils et une fille. Vigvard, 1'ainé, était gros et vigoureux, trfes-brun, et 
trés-porté a la colére. Lors des événements qui vont étre racontés il avait 18 
ans. Rögnvald avait 15 ans, il était blond et beau et aimé de tous; il avait 
tant de beaux talents que le roi avait raison de Tenvier. Markvärd, le troisiéme 
des frferes, ressemblait beaucoup a Vigvard pour tout son caraetere; il. avait 12 
ans. Adalvard, bon et beau comme Rögnvald, n'avait que 9 ans. Amund avait 
aussi une fille, Mathilde, ågée de 13 ans; elle était belle et intelligente. 

Rögnvald était en grande faveur auprfes de la reine ; et dans Ulf, un des conseil- 
lers du roi Hlödver, il avait un fidele ami. La saga parle aussi d'un duc Ubbi de 
Splransborg, en Saxe; le roi avait été élevé chez lui, et ä Tépoque^u nous som- 
mes, le jeune Charles, le fils du roi, était de méme chez Ubbi pour étre élevé avec 
ses deux fils Erlend et Erling. Ubbi était riche et adroit, mais personne ne 1'aimait. 

14. Un autre duc se nommait Mågus; il tenait Stransborg en fief du roi. Il 
avait une instruction prodigieuse et de nombreux amis. On disait méme qu'il 
égalait Rögnvald en toutes sortes de prouesses. Mais pour une cliose Mågus était 
sans pareil, c'était dans la nigromantia. Un jour il entend parler de la beauté de 
Mathilde, fille du duc Amund; il la fait '. demander en mariage, et bientöt il va en 
personne a Buslaraborg, oii il Tépouse. 

15. Un jour le roi Hlödver fait un banquet; quand le roi et ses hötes se 
sont retirés, ses gens continuent a boire. On s'exalte sur la magnificence du roi 
et sur ses incomparables qualités; surtout il n'a pas son pareil a Téchiquier. On 
nomme Rögnvald, fils cTAmimd, et Ulf fait entendre que celui-lä est bien digne 
aussi d'étre cité ä ce propos. Le lendemain on raconte au roi ce qu'a dit Ulf, et 
le roi, jaloux de sa gloire, menace Ulf de mört s'il ne fait pas venir ce Rögnvald, 
afin qu'il joue avec le roi. Ulf part aussitöt pour Buslaraborg, trouve Amund et lui 
dit ce qui s'est passé. Amund craint 1'emportement et la violence du roi au cas 
qu'il soit vaincu aux échecs, et il est d'avis quon ne dise rien å Rögnvald de tout 
cela. Ulf est désolé, mais il ne laisse pas de lui tout dire et d'en appeler a sa générosité. 
Rögnvald voyant qu'il y va de la vie du fidéle Ulf, consent a jouer avec le roi, 
mais comme il voit clairement que cela ne sera pas sans danger pour lui-méme, 
il demande que le jeu ait lieu hors du chåteau du roi, dans le champ ou les che- 
valiers ont coutume d'aller au tournoi. Ulf lui rend graces et s'en va tout arranger 
å Verminzuborg. Lorsque le vieil Amund entend la resolution de son fils, il 
s'attriste fort et s'écrie: "Je sais bien que c'est lä le commencement de votre mal- 



i 



» Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. ^9 

heur å tous, mes fils, et que bien des épreuves et bien des miséres résulteront 
de ce voyage." 

16. Un jour Rögnvald se leve de bonne heure et demande ä ses fréres s'ils 
veulent laccompagner. Ils y sont tous préts. Il demande la méme chose ä son 
pere, mais celui-ci ne veut pas aller avec eux. Il dit méme qu'il a peur que ce ne 
soit pas avec grand plaisir qu'il les reverra. Les quatre freres montent ä cheval 
et vont a 1'endroit désigné. Ils laissent leurs chevaux a peu de distance de cet 
cndroit, afin qu'ils puissent, au besoin, s'en aller dans un instant. Quand ils arrivent, 
le roi et la reine y sont déjä avec une grande suite; celui-lå fait a peine al ten tion 
a leurs révérences. Le roi a placé 1 echiquier sur ses genoux. 11 demande ä Rögn- 
vald s'il est vrai qu'il a voulu jouer a 1'envi avec son roi. Rögnvald dit que non, 
mais qu'il est venu pour obéir a la volonté du roi. Le roi demande quel est 
1'enjeu de Rögnvald. Celui-ci n'en a point apporté et ne veut ni rien gagner ni rien 
perdre. Alors Hlöctver lui montre trois anneaux d'or, el "Si tu n'a pas d'anneäux", 
lui dit— il, "ta léte sera ton enjeu". On commence enfin, et le roi prétend au pre- 
mier trait. II a beau faire. Rögnvald le vainc une fois, deux lois, trois fois, d'une 
maniére de plus en plus honteuse pour le roi. Tout le nionde est sans armes, excepté 
Vigvara, qui porte une graude hache. Le roi, dont la colfere est toujoure allée 
croissant, ne sait plus se contenir: il saisit Téchiquier, le lance au nez de Rögnvald 
de maniére que le sang lui jaillit violemment, et il ajoute: Trends cela avec 1'enjeu, 
jusqu a ce que nous te préparions quelque chose de mieux". Rögnvald, toujours 
calme, dit qu'il comprend bien que le roi plaisante. Gependant il se retire aussitot 
avec Markvärd et Adalvard. Mais Vigvarä n'a point cette humeur-lå. De sa 
hache il frappe le roi ä la tete, et courant apres ses fréres, se sauve. Lorsque 
Rögnvald voit la hache de Vigvarct ensanglantée, il comprend tout et s'écrie ainfere- 
ment que c' en est fait de leur paix pour longtemps. Gependant la reine, non sans 
une pensée favorable aux fugitifs, fait diriger les attentions de tout le monde sur le 
cadavre de son mari. Elle le fait transporter ä Verminzuborg et lui prépare de 
magnifiques funérailles. Gependant elle envoie dire ä son fils Charles, au duc Ubbi 
et ä d 'au tres vassaux de se rendre ä la capitale; elle les prie de proclamer roi le 
jeune prince et de lui conférer le titre d'empereur "comme 1'ont porté ses ancetres". 
On le lui accorde volontiers. Alors la reine s'adresse å son fils et lui enjoint de 
venger la . mört de son pfere, mais de s'en tenir au criminel seulement et non pas 
å des innocents; elle espére que le duc Ubbi lui aidera en cela de ses conseils. 
Celui-ci dit qu'il le veut bien, mais que lui ne manquera pas de faire mourir tous 

les quatre frferes. Le jeune prince ne fait que se taire å tout cela. L'assemblée 

3* 



20 Fredrik Wulff. 

se sépare. Ensuite 1'empereur Charles régne dans son royaume, et il se fait des 
amis de tous, tant il est bon et sage. Mais Ubbi reste auprés de lui. 

17. Pendant que cela se passé a Verminzuborg, Rögnvald el ses fréres sont 
allés trouver leur pére, le vieil Amund. Il ne les salue point, et leur demande des 
nouvelles. Rögnvald ne lui cache ricn, et le duc est fort troublé. Vfgvarct dit que 
mieux vaut un bon conseil que des lamentations. Le duc s'irrile et leur dit de 
s oter tout de suite de devant ses yeux. Il refuse de rien avoir de commun avec 
eux. Des que le duc était venu dans son royaume, le roi Hlöctver lui avait donné 
Buslaraborg'en fief, et le duc lui avait juré de venger sa mört. "Cest pourquoi, 
dit le pére, vous ne devez pas espérer que jamais je vous vi en ne en aide dans 
cette extrémité. Maintenant toi, Rögnvald, tu peux cependant me suivre ä cheval 
dans la forét, si bon te semble." Vigvard et Markvärd ne cornprennent point ce 
dont il s'agit, et quand le pére prend une corde et, la laissant se dérouler apres 
lui, s'enfonce dans la forét, ils se moquent de lui. Rögnvald, au contraire, comprend 
tout de suite, il impose silence ä ses fréres, et tous les quatre se rendent a la forét. 
Ils trouvent le duc devant quatre grands chénes, auxquels il adresse la parole 

• 

comme ä des hommes: "Je me rappelle bien, dit-il, comme je vous ai vus dans 
ma jeunesse: cette forét était alors épaisse autour de vous, comme des sujets se 
pressant autour de leur seigneur, et les autres arbres s'inclinaient respectueusement 
devant vous; et vous voila aujourd'hui miserables, un objet de baine po ur toute la 
forét, de sorte que pas un arbre ne veut plus vous scrvir, et ä cause de la malé- 
diction que vous a attirée le forfait d'un d'entre vous, vous ne pourrez plus rester 
ici; la forét tout entiére s'efforeera de vous déraciner et de vous détruire." Puis il 
s'adresse au plus beau des chénes: "A loi je donnerai unconseil, car tu me semblcs 
le plus digne de mes soins, et les trois autres suivront bien ta démarche." En 
parlant au chéne, il fait entendre ä ses fils qu ils doivent prendre le sentier qui 
est devant eux, traverser la forét jusqu a la riviére, puis en suivre le cours 
jusqu'ä un certain pont; ils passeront par lå, ils remonterout le long de la riviére 
et ils trouveront une demeure ä 1'écart contenant des provisions de trois ans pour 
eux et leurs chevaux. "Peut-étre, apres ce temps, Torage sera-t-il passé; a pre- 
sent, faites en cela comme il vous plaira, c'est tout ce que je puis faire pour vous-" 
V ig var 3 n'a que des moqueries pour son pére qui retourne au galop ä Buslaraborg, 
mais Rögnvald les conduit au refuge indiqué par le pauvre vieillard. 

18. L/empereur Charles avait 18 ans. Il régnait bien et voulait faire le bon- 
heur de tous ses sujets, des pauvres comme des riches. Il était bon chrétien et 
il exigeait que tous ses hommes le fussent également. Ainsi il infligea a chaque 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. 2f 

person ne de sa cour une amende de six deniers d'argent au cas qu'elle s'en allåt 
de Péglise avaut que la messe fut finie. Le duc Ubbi était le principal conseiller 
de Charles, ce qui aux yeux du peuple n 'était pas tpop bien fait pour donner de 
la gloire a son regne. 

Apres les funérailles du roi Hlödver, Ubbi dit qu'il faut se rendre avec une 
centaine de chevaliers chez le duc Amund, qui sans doute protegé le meurtrier et 
ses frfcres. L'empereur ny voit rien duivraisemblable, et on se rend a Buslara- 
borg. Le vieux duc, apres avoir salué 1'empereur, depnande ce que signifie tout ce 
monde-lå, et oii Ton pense aller. Ubbi Tavertit qu'on est venu chez lui pour 
prendre ses fils, et il le somme rudement de les livrer. Amund répond avec di- 
gnilé qu' ybbi sans doute sera plutöt que lui convaincu d'infidélité envers son em- 
pereur ; et il en appelle a Charles pour qu'on lui épargne la honte d'étre considéré 
capable d'une låcheté. Il raconte qu'il a rejeté Ses fils et qu'il n'a point voulu 
avoir de commerce avec eux. Charles, plus raisonnable qu' Ubbi, se souvient do 
Tamitié qui toujours a existé entré le roi son pere et Amund,' et il trouve que tout 
porte ä croire a rhonnéteté de celui-ci. Ubbi s'emporte contre 1'empereur méme 
et 1'aceuse de vouloir tout faire en faveur de Rögnvald et de ses freres pour étre 
agréable a la reine Er men ga. Ubbi lui-méme n'en finira jamais jusqu'å ce qu'il 
les ait tués tous les quatre. L'empereur est assez doux pour louer son zele> 
mais il défend de rien faire contre Amund; puis il retourne a sa capitale. Ubbi 
se fait fort de trouver les freres; il soupgonne qu'il faut aller a Stransborg, chez le 
duc Mågiis, leur beau-frere, pour en avoir des nouvell^s. 

19. Ce chapitre parle d'un nommé Aki. Get homme avait été riche, mais il 
avait donné ses biens a quelques courfisans pour qu ils cessassent de trop s^occu- 
per de sa femme, qui était belle et qui aimait a parler aux chevaliers. En fin, 
poussé par la jalousie que lui inspire toujours sa femme, il se décide ä quitter le 
voisinage de la cour. Par un singulier hasard, il vient a prendre son domicile tout 
prfes de la' demeure des quatre freres. Il n'en sait encoré rien; mais ce qu'il sait, 
c'est qu'on a mis sur les tetes des freres un prix de 2 livrés d'or. 

20. Cependant Amund tombc målade. Il fait venir le duc Magus et, lui 
révélant le refuge de ses fils, le conjure de leur préter secours. Mågus le lui pro- 
met, et bientöt la mört termine les douleurs de ce bon pere et bon vassal. Quand 
Tempereur Charles a eu cette nou velie, il se demande ä qui il donnera Buslaraborg 
en fief. Le donner a un ennemi des fils d'Amund, on ne Tose; on se décide enfin 
å le donner a Ulf, qui est a la fois le conseiller de 1'empereur et Tami des frferes. 



i 






22 Fredrik Wulff. 

et qui n'aura probablement rien ä craindre de ceux-ci. Ubbi ne fait pas de diffi- 
cultés cctte fois. 

21. Cependant les quatre bannis peu ä peu vienuent au bout de leurs pro- 
visions et de leurs forces. Rögnvald se souvient de 1'amitié que Magus leur a jurée 
lors de son mariage avec Matbiide, leur soeur. On décide que Rögnvald se rendra 
en tout secret chez Magus. Rögnvald a les meilleures armes dans tout le pays, et 
Flugar fVolant'}, son cheval, est une véritable mcrveille de sagesse et de vaillance ; 
il est tout blanc; au combat, il se lance sur tout ce qui se trouve dans son che- 
min, et debout sur les pieds de derriére, il frappe toujours des pieds de devant. 
Sur le point de partir, Rögnvald est vu d'Aki, qui le reconnait tout de suite. Ce- 
pendant Rögnvald arrive ä Stransborg. Magus lui fait bon accueil et il lui raconte la 
mört d'Amund, et qu' Ulf a eu leur ducbé en fief. Rögnvald demande ä son beau- 
frére ce qu'ii voudra faire pour eux. Magus répond qu'il n'a point été inactif tout 
ce temps-lä et qu'il a fait batir un chåteau pour eux ä Taide de 80 forgerons et 
de 300 ouvriers. Lés fréres y trouveront tout ce qu'il leur faudra ä eux et a une 
gra ad e suite durant plus d'une année. Ce chåteau est ä quelque distance de Strans- 
borg. Magus posséde un cor forgé par des nains et qui a un son tout particulier. 
Cest de ce cor que Magus se servira pour appeler ä son secours les quatre fréres 
et leurs gens, si un jour il en a besoin. Rögnvald lui rend graces et retourne chez 
ses fréres. 

22. Cependant le miserable Aki est allé trouver 1'empereur et Ubbi pour 
dénoncer les fréres. Ce n'est pas que Tor qui Ta tenté, mais aux remontrauces 
que lui a faites sa femme aussitöt qu'elle a su son intention, Tancienne jalousie 
d'Aki s'cst réveillée, et il a cru plus sur pour lui-méme de faire éloigner Rögnvald 
et ses fréres. Il est donc allé devant 1'empereur. Mais on n'y veut pas croire 
la nouvelle qu'il rapporte. Ubbi surtout s'emporte et dit que c'est impossible, car 
il a lui-méme été chercber au pont et a la riviére dont Aki a parlé. L/empereur 
donne ä Aki une demi-livre d'or au lieu de deux livrés, et celui-ci craignant la 
colére d'Ubbi est content de se sauver. "Et cette saga ne parle plus de lui." A 
peine Aki s'en est-il allé qu' Ubbi déclare que sans doute Aki a dit la vérité, 
et a Tempereur étonné et mécontent il s'excuse en disant que Tor est mieux placé 
chez Tempereur que chez Aki, qui Taurait gaspillé tout de suite. Ubbi fait prendre 
les armes a une centaine de ses gens et, 1'empereur et Ubbi en tete, on se rend 
au repaire des proscrits. Ce matin méme, les quatre fréres Tavaient quitté, et il y 
avait encore des traces récentes de leurs chevaux. Ubbi nomme Stransborg; on 
se jette a la poursuite des fugitifs daus cette direction, et en effet on parvient a 



r^ 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirarct. *d 

les voir chevauehant tous les quatre ensemble. Leurs chevaux sont si bons 
qu'Ubbi ordonne ä douze de ses meilleurs gens de prendre chacun deux chevaux et 
de les pousser a mört, s'il le faut. Les freres, aussitöt qu'ils s'aper<joivcnt qu'on 
les poursuit, laissent courir leurs chevaux ä bride abattue; pour Rögnvald, il n'y 
a pas de difficulté d'échapper, mais il ne veut point abandonner ses freres. Par 
plusieurs ruses, ils éludent longtemps leurs persécuteurs, mais ceux-ci gagnent tou- 
jours sur eux, et il faut se bättre. Cependant Tempereur arrive avec le reste de 
ses gens; Adalvard est pris, les autres se frayent un chemin au travers de la presse 
et parvbennent ä se sauver dans Tombre d'une épaisse forét qui se trouve ä quel- 
que distance. Ubbi s'avance un peu dans ia forét et s ecrie qu assurément Adal- 
vard sera tourmenté ä mört; Rögnvald Tentend sans öser bouger de sa plact». 
l/empereur ordonne qu'on retourne ä Verminzuborg. Les trois frferes arrivent enfin 
chez Mågus, et Rögnvald est fort triste en pensant au sort d'Actalvara. Mågus l<s 
accueille trés-bien et les conduit au chåteau qu'il lepr a donné et ou il a fait venir 
de braves gu^rriers et des gens de service. 

Cependant Tempereur est de retour ä Verminzuborg; Ubbi demande en grace 
ä Charles qu'il lui cede Adalvard alin qu' Ubbi le tourmenté. La reine intercéde 
pour le jeune homme, et Tempereur dit qu'il ne pense point venger son pére 
sur un homme innocent. Ubbi, au contraire, jure qu'il tuera tous les quatre freres, 
s'il le peut. Apres quelques jours, Adalvard disparait, sans que personne sache ce 
qu'il est devenu. 

23. Les freres se trouvent bien dans leur chåteau, excepté Rögnvald, qui 
pense toujours ä Actalvard. II en parle ä Mathilde, sa sceur, et celle-ci ne cesse 
de prier Mågus que lorsqu'il lui promet de sauver Adalvarct, si c ; est possible. 
Il dit aux freres de se tenir tranquilles dans leur chåteau, et il ne fait connaitre a 
personne ce qu'il pense faire. 

24 — 25. Peu de temps aprfes, Mågus, accompagné de son ami Einar et avec 
trois chevaux, part pour Verminzuborg. 11 dit a Einar d'attendre trois jours avec 
les chevaux, et se prépare å entrer seul a Verminzuborg. Il a apporté un dégui- 
sement a l'aide duquel il se rend tout ä fait méconnaissable : c'est une espéce de 
longue capote, toute parsemée d ; écailles, de coquilles, de serres de homard, et de 
mille autres objets bizarres qui au moindre mouvement font un joli bruit. S appuyant 
'sur deux båtons, il entré dans la ville. L'empereur est å la messe avec ses gens, 
lorsque tout a coup les aboiements des chiens annoncent quelque grand tumulte. 
On est curieux, et on n ose désobéir å Tordre de Tempereur. Enfin la messe est 
finie, et on se lance dehors pour savoir la cause de tout ce bruit-lä. Aux rayons 



24 Fredrik Wulff. 

du soleil couchant on voit, au milieu des chiens enragés, comme un tas de coquilles 
vivant; enfiti on déméle que c'est un vieillard avec une trfes-longue barbe et qui 
fait de vains ettorts pour se mettre debout. Les courtisans trouvent cela un dréle 
de spectacle et ne font rien pour y mettre fin. Et Tempereur lui-méme, quand il 
y vient, ne peut s'abstenir de le trouver fort plaisant comme les autres. Mais 
alors le pauvre homme aux écailles lui fait de graves reproches et dit que ceux-lä 
ont bien menti qui lui ont parlé de la magnanimité de lempereur. Charles revient 
å lui-méme et ordonne qu'on chasse les chiens et qu'on aide ä l'homme a se lever. 
On fait cela, et luidividu salue courtoisement Tempereur. Charles lui demandc son 
nom, et il répond qu'il est trop vieux pour se souvenir encore du nom qu'il avait 
un jour; cependant lempereur a du comprendre qu'aujourd'hui on ne lappelle que 
V homme aux écailles. Quand 1'empereur veut le questionner sur son åge etc, 
le vieillard se fåche de ce qu'on 1'interroge sans lui avoir encore donné ni ä man- 
ger ni a boire. Ubbi trouve qu'il vaut mieux faire chasser tout de suite cet im- 
pudent personnage. En ettet on s apergoit déjä, et surtout Ubbi, qu'il sera dange- 
reux de sattirer les traits perganfs de cet étrange individu. Cependant le vieillard 
demande a entrer dans la salle; et non content d' avoir sa place parmi les gens de 
service, il prend place aux pieds de Tempereur et veut qu on lui donne des meil- 
leurs plats. L empereur lui-méme lui présente alors un mets exquis sur un plåt 
d argent. Le vieillard prend le plåt de ses deux mains, le leve au-dessus de sa 
tete, puis s assied, et il s'y prend si bien que Tempereur comprend que ce n est point 
la premiére fois que cet homme est en société de grands seigneurs. Le vieillard 
mange beaucoup et boit comme une éponge. Et pas un instan t il ne laisse de faire 
carrément toutes les remarques possibles. L'empereur ne s en fåche pas, et prend 
plaisir ä tout ce qu'il dit. Charles lui demande s'il est devin, et il répond qu'au 
moins il sait apprécier d'un seul regard ce que vaut un homme. L'empereur est 
jeune, et s'amuse ä Tentretenir; surtout il veut entendre parler des temps passés 
et des grands hommes. Le vieillard prétend que le souvenir des vieux temps et des 
vieux héros .le font pleurer: les hommes qui vivent ä present ne sont que des 
"pieds de porcs" en comparaison. Ta"i connu tous les pays du Nord, dit-il, et 
la moitié septentrionalé du monde entier; j'ai cönnu le roi Hrolf Kraki avant qu'il sen 
allåt en Suéde trouver son beau-frére Adils, roi'd'Upsal; jai vu 1'armée de Harald 
Hilditönn avant la bataille de Bråvöll, oii il fut vaincu par le roi Hring, pour qui 
Odin lui-méme combattait. Je fus au camp du roi Agulandus et de Jåmund, son 
fils, et je leur prédis a tous deux qu'ils tomberaient; ils ne voulaient pas croire 
quaucun homme put les vaincre, et je crois que ce fut la seule volonté de Dieu 



Sur les Sagas de Mågus et.de Geirard. 25 

• 

qui les fit périr, car ils étaient certainement les plus braves de tous les hommes» 
Puis je fus dans la salle de lempereur Karlamagnus, et je vis toute sa cour, 
et certainement je pourrais vous raconter de belles choses lä-dessus, car personne 
n'a eu <le meilleurs guefrriers que lui; il trouvait lui-méme sa force en Dieu. Ja- 
mais il n'y a eu de tels hommes, et il me semblait qu'ils seraient invincibles, s'ils 
avaient ä se bättre contre un nombre égaL Et cela arriva ainsi que je lavais pré- 
dit au roi; ses braves ne furent, vaincus que par ruse. Et puisque lui était le 
plus grand roi que j aie jamais vu, je porte cette barbe blancbe en souvenir de la 
barbe qu'il avait. A cet instant il me vient a Pesprit que Rollant, son neveu, et 
plusieurs autres pairs Qafningjar), furent vaincus frauduleusement et par tromperie 6 ). 
J'ai vu bien des rois, et je ne veux pourtant pas fatiguer ma langue å parlcr 
de ceux qui ne le méritent pas. A present je veux regarder, un a un, vos horn- 
mes, pour vous dire ensuite la confiance que vous devez y avoir. Maintenant faites- 
leur p ren dre place selon la valeur que vous leur croyez." L'empereur désigne le 
haut bout å Ubbi; puis les autres s'asseyent selon leur dignité. Il est défendu 
de se fåcher contre le vieillard; du reste chacun aime a entendre signaler les dé- 
fauts d'autruL 

26 — 27. Apres plusieurs préparatifs faits avec une gravité comique, Mågus fait la 
ronde de la salle et s'arréte devant chaque personne. Il connait ses hommes, .et 
il n'épargne en general personne; mais pour Ubbi it a siirtout de grosses injures. 
Il ne reste pas tranquille un seul moment; il court d'un bout de la salle å 1'autre 
et dit ä voix basse et en vers ses épigrammes. Enfin il prend son båton, sa verge 
de magicien plutöt, et, apres s'étre laissé tournoyer pendant quelques minutes comme 
une toupie, il s^arréte devant Ubbi et frappe au mur derriére celui-ci. Aussitot le 
mur tombe, et aux yeux des spectateurs effrayés un torrent d'eau vient inonder la 
salle et toute la ville. L/empereur céclame les soins d'Ubbi, mais celui-ci ne pense 
qu ä soi, se met a nager, et se sauve avec les autres dans les plus hautes tours 
de la ville. 

28. Lempereur reste seul avec ce redoutable vieillard. Celui-ci fait Tinno- 
cent. Il demande a lempereur, si réellement tous les autres se sont échappés. Puis 
il propose que Charles et lui se mettent ä nager eux aussi; Charles tåche de le 



6 ) Ge passage est remarquable, car il prouve que le raconteur distingue parfaitement 
Tempereur Charles 5 ' d'avec Charlemagne. Nous avons fait observer plus haut (p. 6, note 
4) que ces deux personnages ont fini par se confondre dans la poésie. Pour Fhistoire, les 
événements racontés dans les Quatre Fils Aimon se rapportent plutot aux temps de Charles 
le Simple. V. G. Paris (ouvr. c. p. 2) p. 461. 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 4 



i 



I 



26 Fredrik Wulff. 

faire, mais il n'en vient pas å bout. Quant au vieillard, on n'a jamais vu un homme 
nager si maladroitement que lui. Il dit å 1'empereur effrayé que sans doute Ubbi 
va revenir pour les secourir. Charles le prie de ne point lui Yiommer Ubbi, et de 
les sauver lui-méme pour 1'amour de Dieu. Alors Mågus frappe leau de sa verge, 
et aussitöt la salle est saine et entifere. Le vieillard derna nde si 1'empereur a encore 
quelque ehose ä ordonner. Celui-ci répond qu'il veut aller dormir; ils se ren- 
dent a sa chambre å coucher. Aucun de ses gens n'y est pour son service. Le 
vieillard déshabille 1'empereur. Sous ses vétements celui-ci porte uné bände avec 
une clé. Charles n'est pas eocore désenivré, mais il retient qu'il faut gärder bien 
cette clé. Il veut la donner au bon vieillard, mais celui-ci ne veut pas la prendre. 
Alors 1'empereur la met sur son oreiller, et dans une minute il sendort. 

29. L'homme aux écailles quitte la chambre de 1'empereur et s'arréle de- 
vant une porte qui est soigneusement fermée. Avec son båton il 1'ouvre sans peine, 
et il entré dans un bel appartement ; il y a un siége royal; le bel échiquier du 
feu rpi s'y trouve aussi; un Ht non moins magnifique que celui de 1'empereur attire 

^surtout Tattention de Mågus; c est lä qu'il voit dormir Adalvard. Mågus Téveille. 
• Enfin Adalvard reconnait son beau-frfere, qui lui raconle tout ce qui vient de se passer. 
Adalvard le remercie de ne pas avoir fait de mal å 1'empereur. Mågus dit qu'il nen 
veut pas plus å 1'empereur qu'ä soi. Actalvard fait 1'éloge de Charles et raconte que 
celui-ci passé tous ses loisirs ä jouer aux échecs et ä causer avec lui. Si ce n'était 
pas pour revoir son cher Rögnvald, il aurait méme voulu rester chez le bon empe- 
reur. Cependant ils quittent Vermmzuborg et vont trouver le fidele Einar et les chevaux, 
et bientöt ils arrivent , sains et saufs å Stransborg. Mathilde est tout amour envers Mågus. 

30. Quand 1'empereur s'évéille le matin, il veut aller voir Adalvarct; ä le voir 
disparu, il devine bien que Mågus a été pour quelque chose dans ce qui s'est 
passé ; mais il ne le dit a personne. II va a la messe, a laquelle peu de monde assiste. 
Ubbi ne s'est pas plutöt leve qu'il fait chercher le vieillard pour le tuer; mais on 
a beau chercher. Honteux et confus, ils n'ont d'autre conseil que de se mettre 
ä genoux devant 1'empereur, et celui-ci est si bon qu'il finit par les recevoir 
tous en grace. Ubbi s'en va ä Spiransborg, son fief. De manifere ou d'autre, il a 
eu la nou velie de ce que les freres sont totts les quatre dans le chåleau de Mågus, 
et qu'ils ,n'en sortiront qu'au son du cor de celui-ci. Que faire? 

31. Un beau soir Ubbi est ä cheval dans une forét non loin de Spirans- 
borg. Tout ä coup il voit un nain quittant son domicile dans la pierre pour aller 
chercher de 1'eau. Ubbi sempresse de se mettre entré la pierre et le nain, et 
quand celui-ci veut rentrer, Ubbi le prend de ses mains. II veut 1'emmener avec 



Sur les Sagas de Mågus et de Gierard. 27 

lui ä Spiransborg, mais le na in s'écrie aussitöt qu'il ne fera rien du tout pour 
Ubbi, s'il ne doit pas rester chez lui dans sa pierre. Ubbi le laisse Ii b re, et le 
nain promet de lui forger un cor qui aura le méme son que celui de Mågus. Dans 
trois nuits Ubbi doit venir prendre son cor; et il n'y manque point. Il essaye le 
son du cor, et il est fort content de reconnaitre le cor de Mågus, qui aussi a été 
fait par ce méme nain. Ubbi se håte devant lempereur, lui demande 300 hommes 
- et ajoute lui-méme 300 des siens. On se divise en deux corps pour étre surs de 
s'emparer cette fois des quatre fréres. v 

32. Les fils d'Amund cependant se plaisent dans leur chåteau, et ils ne 
craignent rien. Un matin, ils se réveillent au son d'un cor. Vigvard dit que 
c'est Mågus qui les appelle; Rögnvald se doute plutöt de quelque ruse d'Ubbi, et 
demande quon n'agisse pas inconsidérément. Vigvard et Markvärd sortent du chå- 
teau avec 150 hommes; Adalvard ressemble trop a Rögnvald pour ne pas rester 
au chåteau avec lui et 1 'au tre moitié de leurs gens. Vigvard et Markvärd Vaper- 
<joivent bientöt que c'est Ubbi qu'ils ont devant eux. Ils veulent se retirer au 
chåteau, mais tombent dans les troupes de 1'empereur, qui leur a coupé la retraite. 
Vigvard réussit ä se faire jour au travers de lennemi, Markvärd, au contraire, est 
pris par 1'empereur lui-méme. 

33. Cependant Rögnvald fait sortir aussi ses gens pour suivre ses fréres. Il 
ne tärde pas ä voir lengagement de ceux-ci; on se précipite sur un détachement 
commandé par Erlend, Tun des fils d'Ubbi. Rögnvald désargonne Erlend et le fait 
prisonnier. Quand lempereur voit 1'impétuosité des frérqg et de leurs gens, il or- 
donne quon se retire; il ne veut plus exposer ses gens; mais avant de s'en aller, 
U s'écrie qu'il pense bien tourmenter Markvärd. Å son retour, la reine Ermenga lui 
demande des nouvelles, et Charles dit que Rögnvald a tué beaucoup de monde pour lui. 
Peu de temps apres, Markvärd disparait,on ne sait point comment. Quand les fréres sont 
rentrés au chåteau, Vigvard demande å Rögnvald qu'on tue Erlend ; Rögnvald le défend. 

34. Un jour Vigvard va trouver Mathilde, sa soeur, et il se plaint auprés 
delle de ce que Mågus fait si peu de frais pour sauver Markvärd. Mathilde devient 
toute de glace pour Mågus jusqu ä ce qu il promet te de leur aider de nouveau; ce 
qui est bien plus difficile cette fois. 

35. Mågus se met en chemin, toujours avec Einar: mais cette fois il n'a pas 
apporté de déguisement. Cependant Tétranger qui Be présente un jour a Verminzu- 
borg est un vrai géant de stature, et trés-vieux. 11 demande lempereur, qui 
vient et le recoit bien. Cest Vidförul qu'il se nomme. Charles veut savoir son åge, 
qui parait grand, et Tindividu répond qu *;1 a bien été plus ågé autrefois. A 1 eton- 

4* 



28 Fredrik Wulff. . 

nement de 1'empereur il ajoute méme que bientot il se rajeunira encore, ainsi qu'il 
Ta fait deux fois déjå. Tout le monde de rire et de se moquer de lut. Charles 
lui demande si vraiment il pense se rajeunir une troiziéme fois. — Si, ce mois méme, 
dans quelques jours peut-étre. — Quel åge a-t-il eu d'ordinaire lors de ces change- 
ments? — Il n'en a pas toujours été de méme: la premiére fois, il avait vécu trots 
cents ans et trente; apres le rajeunissement il n'en avait que trente. Ge qu'il a 
vu de ses jours n'est pas peu de chose. Qu'on le fasse asseoir au haut bout, et 
il leur parlera peut-étre de sa vie passée. 

36. Cependant il prétére de parler de son deuxiéme åge. Apres son pre- 
mier rajeunissement, il avait vécu deux cents ans et vingt-cinq; et ayant un pres- 
sentiment qinl devait le subir po ur la deuxiéme fois, il se rendit a Rome, chez le 
roi Ermenrek 7 ), puissant roi s'il en fut, quoique par les fraudes de Sifka, son 
conseillér, il eut perdu ses trois fils. — Charles veut entendre comment se sont 
faits set rajeunissements. Vidförul raconte qu'un jour, comme il était a poursuivre 
un bison (vlsund), il se sentit une violente soif. A peine s'est-il mis par terre 
pour boire dans une fontaine, qu'un dragon survient, le saisit, et le transporte dans 
ses griffes sur Tescarpement d'une mon tagne ou il a son nid. Lä le monstre 
vomit son venin contre lui et le laisse tomber d'en haut. Quand il reprend con- 
naissance, il est dans un beau pré et se trouve rajeuni de trois cents ans. De ce 
qu'il a vu et essuyé pendant cette premiére époque de sa vie, il ne veut rien dire ; 
car on le trouverait trop invraisemblable. 

37 — 39. Ce fut ä-Rome qu'il subit la deuxiéme métamorphose. Bien qu'il euf 
atteint de nouveau plus de deux cents ans, il était trés-vigoureux et faisait toutes 
sortes de prouesses a Tenvi des guerriers du roi Ermenrek. Un jour il fallait aller 
ä la nage. La nage n 'était point son fort, et apres avoir lutté heureusement quel- 
que temps, il est suhmergé par ses rivaux et coule å fond. Il reste ainsi un jour 
entier. Quand enfin il est jeté sur le rivage par les flöts et qu'il revient a lui— 
méme, il a laissé lä ses deux cents ans et il n'a que trente ans. L empereur le 
prie de raconter quelque chose des hommes qu'il a vus pendant ce temps-lä. 
AIops Vfctförul cite le roi Didrek (Didier) et ses guerriers; le roi Gunnar et Högni, 
son frére; le roi Isung et ses fils 8 ). — A-t-il vu le roi Hålf? — Si, et pendant 
longtemps. Gunnar était blond, grand et vigoureux, il avait un aigle couronné 
dans son bouclier; Högni était tres-brun; lui aussi portait un aigle dans son bou- 




7 ) Cfr Saga f^idriks Konungs af Bern, ed. Unger^ Christiania 1853, ch. 13 et ailleurs. 
•) Cfr la Saga de Didrik c. dans la note préc. 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirarct. 



29 



clier, mais son aigle n'avait pas de couronne parce qu'il n 'était pas roi. Didrek de 

Bern était tres-grand, presque un géant, il avait de beaux yeux et de grand sour- 

i 

cils. Ses riches cheveux tombaient en boucles ondoyantes; de toute sa vie, il 
n'eut point de barbe. Sa force était au-dessus de toute deseription. 11 était gai, 
doux, et généreux. Son blason était un lion couronne. Vidga 9 ), fils de Vélent, 
avait les cheveux blancs comme le lis, épais, et en boucles ; son regard était terrible 
quand il entrait en colére. Il avait pur blason un marteau, une paire de tenailles, 
et trois escarboucles (karbunklssteina). 

L/empereur dit que ce doit étre un grand plaisir d'avoir vu ces héros.^ Vld- 
förul passé sa main sur son front et dit que si son grand åge ne Toppressait tant, 
il aurait pu les faire apparaitre devant Tempereur; peut-étre apres avoir subi le 
rajeunissement qu'il pressent, il y réussira. On rit de tous cötés; néanmoins 
1'empereur envoie chercher Ubbi et plusieurs autres vassaux.afin qu'ils assistent 
au spectacle que Vidförul lui a promis. Cependant Vldförul disparait pour quel- 
que temps. 

iO. Un beau jour Yidförul revient tout radieux et dit que son temps est 
venu. On rit de nouveau; 1'empereur dit qu'il faut aller ä la messe avant qu'on 
se livré å ces affaires-lä. Aprfes la messe, on se rend ä la salle de Tempereur. 
On s'aper?oit qu'il y a un tronc d'arbre, que Vfdförul a appörté avec lui et qu'il 
a placé contre le mur. Apres une foule de préliminaires Vldförul se met par 
terre au pied du tronc, et peu a peu se glisse dedans. On voit le tronc 
s'élargir a mesure que Vldförul monte; enfin il sort, la tete la premiere, ä 
1'autre bout du tronc. Il tombe a terre comme mört; mais dans quelques instants 
il revient a connaissance, et il montre la plus grande joie de ce qu'il est jéune 
encore une fois; sa barbe naissante a peine lui va trés-bien. Ce qui le fåche 
cependant, c'est qu'il est long de cinq aunes seulement, au lieu de sept qu'il 
avait il y a quelques minutes; autrefois il a eu jusqu'å neuf aunes de longueur, 
et il est toujours allé en diminuant. Il est ågé de vingt ans, et ä present il se 
sent la force d'évoquer les månes des grands hommes. Cette fois on est plus 
•porté å Ten croire qu'ä rire. Vldförul, accompagné de toute la cour, se rend ä la 
forét, pour choisir un endroit qui lui convienne. On trouve une étroite et profonde 
vallée au milieu du bois; c'est ce qu'il lui faut. On retourne ä la ville. 

41. Pendant trois semaines, on ne voit point Vldförul. Enfin il revient, et on 
se prépare a ce miraculebx spectacle. L'empereur, avant de se rendre au bois, va 






') Ainsi le ms. 58 de Stockh.; Féd. : Virga. Gfr la note 7 préc. 



30 Fredrik Wulff. 

chercber Markvärd dqns 1'ancienne pri son cl' A Sal värd, afin que celui-ci y assiste aussi 
en tout secret, caché sous le manteau de l'emperenr. Cependant un grand monde 
s'est réuni dans la vallée. H y a un arrangement qui excite beaucoup la curiosité; 
comme un ciel de verre est suspendu au dessus de la vallée, supporté, a ce qu'il 
semble, par . cinq colonnes. L/empereur soupconne que ces colonnes sont creuses, 
et il dit a Vidförul qu'il y a eu beaucoup «d'arrangements dans la vallée. Vidförul 
répond que cela est tout naturel; des homines tels que Didier, Gunnar, Isung, 
Hålf, ne veulent point aller au rendez-vous sur le simple sol de la terre. Tout a 
coup ou entend sortir un étrange bruit de la colonne de Test. Et voilä les Ni fl ungs 
Gunnar et Högni qui se montrent a cheval sur la voute transparente. Ensuite 
c'est de la colonne de 1'ouest qu'on voit sortir douze guerriers, le roi isung et 
tous ses fils. Le fracas qui annonce ä present ceux qui doivent sortir de la co- 
lonne du midi est. si terrible, quTbbi est d'avis qu'il faut se retirer, ce qui 
ne plait point ä Charles. Encore douze guerriers font leur entrée; ils sont tout 
gris d'acier; ä leurs blasons et a leurs allures, Charles reconnait Didier, Vidga, et 
leurs gens. Enfin la colonne du nord donne sa contribution : non moins de soix- 
ante ehevaliers, au milieu desquels se trouvent le roi Hålf, Innstein et utstein, 
s'avancent et prennent place, comme Toni fait les autres. Tout ä coup Vidförul 
a su se glisser, on ne sait pas trop comment, au, milieu de cette illustre assem- 
blée. 11 n'y est que pour semer discorde et confusion: il suscite querelle entré 
Gunnar et Isung, et bientöt le combat est general. Didier et Gunnar d'un cöté 
réunissent leurs forces contre Isung et Hålf de 1'autre cöté. Il fait beau voir la 
fureur et la vaillance des combattants. Pour Ubbi cependant, c' est trop; il s'enfuit, 
et d'autres avec lui. Tout a coup quatre terribles géants sortent de la cinquiéme 
colonne, et se mélent dans le combat. L/empereur croit reconnattre les géants Aspilian 
Avenlrod, [Eygeyr] J ) et Vidölf Mittumstangi. Ils po us sen t de si terribles cris 
que méme Charles s'effraye et prend la fuite avec le reste de ses gens, sans penser 
å Markvärd qu il laisse apres lui. Au milieu du tumulte, colonnes et ciel sont bri- 
sés et se boulversent, ce qui n'arréte point les fuyards. 

42. Reste seul, Markvärd reconnait Mågus qui vient a sa rencontre. Il n ; est 
pas besoin de dire que les deux amis se rendent a Stransborg aussitöt que posstble. 
Cependant 1'empereur se souvient de Markvärd et retourne, mais trop tärd, pour le 



*) Comblé d' apres les mss. de Stockh.; le ms. 6 in -4° donne cinq noms: "Asperjum et 
Aventrod, son frére, puis Edegeyr, enfin Midölfur et Stangur, son frére ,, (!). Cfr la Saga 
<le Eidrik, c. dans les notes préc, ch. 27. 



Sur le» Sagas de Mågus et de Geirard. 3* 

chercher. Encore une fois il croit reconnaitre un tour de Mågus dans ce qui s'est 
passé. Mais il n'en dit rien ä personne. Cependant Ubbi a le méme soupcjon, 
surtout quand il entend que dftpuis peu de temps Markvärd est venu chez ses fréres. 

43. Trois ans se sont passés tranquillement, quand tout ä coup on vient ra- 
conter ä Tempereur que le duc Mågus est. tres-malade, mourant méme. Ubbi s'en 
réjouit et dit ä Tempereur que certainement on pourra donc enfin vaincre tous les 
fils d'Amund. Charles ne dit rien* Les quatre fréres sont ä Stransborg auprés 
du tit de leur beau-frere. Mathilde est tout en larmes. Mågus demande son fidélc 
Einar, et lui ordonne daller dire ä Tempereur que Mågus attend de sa bonté qu'il 
voudra venir pour avoir sa derniére volonté. Einar trouve Tempereur, qui le re?oit 
bien. Il est prét ä se rendre ä Stransborg en personne, mais Ubbi, qui soupconne 
qu'il s'agit de faire pardonner aux fils d'Amund, et méme qu'il y a quelque nou- 
velie ruse lå-dessous, propose d'envoyer Ulf pour cette affaire. Celui-ci se håte 
pour venir å temps, et arrive de nuit ä Stransborg. 11 trouve Mathilde en pleurs 
et demande å Rögnvald le ta t de Mågus. On dit qu'il est mourant, et qu'il faut 
parler bien haut pour se faire entendre de lui. Ölf s'approche du lit de Mågus et 
crie de toute sa force: "Mågus, es-tu bien faible?" — "Faible" est la seule réponse 
du målade. — "Est-ce que tu penses mourir?" — "Mourir" est le seul mot qu'on 
Tentend ré pond re; et aussitot il est mört. Tout le chåteau est plongé dans le 
chagrin. Le lendemain au matin on transporte le cadavre a Kéglise. Ulf propose ä 
Mathilde de faire célébrer ä Verminzuborg les funérailles de Mågus. Mathilde ne le 
veut point; elle ne veut pas non plus qu'on enterre les restes de son époux ä 
Stransborg, mais qu'on leur procure le rcpos de quelque lieu saint de Tétranger. 
II ne reste donc a Ulf qu'å retourner seul ä Verminzuborg. Ubbi se méfie toujours 
de tout cela, ce qui lui attire des reproches de lempereur. Et c'est en vain quTIbbi 
exige qu'on aille tuer tout de suite les fils d'Amund. 

44 — 46. Cependant Mathilde fatt équiper magnifiquement le vaisseau qui doit 
emporter les restes de Mågus. Einar est nommé chef du convoi, et il choisit pour 
lompagnons ceux qu'il veut. Il y a parmi eux un individu dont la stature rappelie 
beaucoup Mågus; t ; un coté de 'sa figure est rouge et bien laid, de lautre cöté le 
teint est clair et beau. Cet homme 8'appelle Double-Teint (Hålflita-mann). On 
fait voile pour le Danemark. Le roi de ce pays s'appelle Eystein. Il est vieux, et 
il a une fille unique, Helga. Le pauvre roi est bien > malheureux de ce que deux 
farouches et puissants guerriers (berserkir), Atli et Gyrdi, sont venus lui dire qu'il 
aura ä choisir entré ces deux conditions: ou bien il donnera sa fille a Atli, ou bien 
il se bättra en duel avec lui. Il n'y a pas moyen de vaincre les deux berserks, et 



*\ 



32 



Fredrik Wulff. 



la jeune princesse semble perdue. Double-Teint, qui a appris cela, aprive juste ä 
temps avec Einar et ses compagnons. Double-Teiut promet de se bättre avec leg 
deux formidables ennemis, ä condition que le roi lui accorde en récompense que, si 
ä 1'aide de Double-Teint la jeune princesse est sauvée, elle sera donnée en mariage 
ä Vfgvard, grand ami de Double-Teint. Le roi a entendu parler de Vigvard. H sait 
que celui-ci est Tennemi de 1'empereur, et cela le fait hésiter d'abord; mais il n'y 
a pas d'autre conseil a prendre, et il préffere toujours Vfgvard a Atli. Alors Double- 
Teint se bat avec les deux berserks et les tue. 

47. Il y avait en Angleterre un roi nommé Heinrck; son pere était Adalråd, 
fils de Vilhjålm. Il avait deux en i anis: un fils, Lais, "ce que nous appelons Lo- 
dur", et une fille nommée pöra. Ge Lais montre un caractfere si turbulent et si 
obstiné, que le roi Tenvoie en France chez Tévéque Trajanus pour étre élevé. Ge 
Trajanus est maitre en toutes matieres, et ceux qui étudient sous lui dans son 
école (skola) déviennent tous maltres eux-mémes. Lais reste cinq ans avec lui; 
puis il veut aller chercher aventure, et 1'évéque lui donne un vaisseau. Lais va 
en Angleterre pour avoir encore des vaisseaux du roi Heinrek, son pére. Mais 
celui-ci ne veut pas lui en donner. Lais tue un des bommes de son pére; il est 
banni du pays, et retourne en France' chez Trajanus, qui lui donne enfin trois 
vaisseaux. Lais s'en va faire des expeditions pendant tout Tété ; il passé Thiver 
chez Tévéque 2 ). 

48. Quelques ans se sont écoulés, lorsqu'un jour un vaisseau arrive ä Ver- 
minzuborg. Le chef s'appelle Double-Teint et il a 1'air bién étrange. L'empe- 
reur et Ubbi vont le voir, et Double-Teint salue Ubbi du nom d'empereur. Ubbi 
lui montre Tempereur, et ne laisse pas d'étre fort flatté. Double-Teint s'adresse 
alors a Charles et fait si bien que, malgré sa hideuse figure, il parvient å lui plaire 
beaucoup. II dit que toute sa vie il a été aux prises avec les malfaiteurs et les 
proscrits de presque tous les pays ; les combats singuliers et les tournois font ses 
délices; si par hasard 1'empereur a perdu quelques chåteaux, qu'il permette ä 
Double-Teint de les lui reprendre. Leinpereur y pensera. Mais Ubbi trouve å 
Tinstant que cet aimable étranger est précisément Thomme qu'il leur faut: qu'il ait 
en fief Buslaraborg, rhéritage des fils d'Amund, et sous peu de temps il subjuguera 
sans doute les quatre fréres. L'empereur consent å cette proposition et Double- 
Teint ne fait point de difficultés. Il s'engage de faire venir Rögnvald devant Tem- 



a ) Dans le ms. 58 de Stockh., ce chapitre ne vient que plus loin (apres le 57 e chapi- 
tre de Téd. de M. 56rdarson), et il y a pour inscription: "Ici commence la saga de Lais." 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. 33 

pereur et dit qu' alors les autres frferes auront perdu toute leur force. La reine 
Ermenga s'irrite contre Ubbi, et l'empereur donne Buslaraborg ä Double-Teint sans 
autre condition que de faire vemr Rögnvald chez 1'empereur. Double-Teint prend 
donc possession de Buslaraborg. Il y avait parmi ses hommes deux chevaliers 
trfes-distingués, Ingimar et Tosti, avec qui il s'était lié en Danemark; personne ne 
pouvait le leur disputer en fait de tournoi. Les fils d'Amund en entendent par- 
ler et ils ont grand e envie d entrer en lice avec eux. Adalvard va le premier a 
Buslaraborg et provoque hautement les usurpateurs du fief d'Amund. Tosti s'en- * 
gage avec lui, et du premier coup de sa lance, Adalvard le désar?onne. Ingimar 
monte son destrier^et ne tärde pas å désargonner Adalvard; celui-ci retourne en- 
suite a ses frferes, et il n'est pas trfes-mécontent de ce resultat Markvärd aussi 
veut faire son épreuve et s'en va provoquer Ingimar. Le premier assaut ne dé- 
cide rien; mais au second, Markvärd est désanjonné. Markvärd retourne, Vfgvard 
vient; c'est Ingimar qui est vaincu. Mais alors Double-Teint lui-méme monte å 
cheval et, au second assaut, désar^onne Vfgvard. Enfin Rögnvald vient s'engager 
avec Double-Teint. Cest Flugar qui décide enfin que Rögnvald 1'emporte sur 
Double-Teint. Celui-ci s'écrie: "Jusqu'ici nous étions toujours égaux", et Rögnvald 
reconnatt . . . Mågus! Rögnvald lui promet å voix basse de revenir jouter encore 
le lendemain, afin que Double-Teint tienne parole a 1'empereur. Mågus envoie dire 
a celui-ci et ä Ubbi de venir en toute håte a Buslaraborg; et accompagnés de deux 
cents hommes ils s'empressent d'y aller. » 

49. Le lendemain, Rögnvald se présente au chamf) des tournois et provoque 
qui que ce soit. Personne n'ose s'engager avec lui. Mais tout a coup, il se voit 
environné par des gens de guerre: il voit Tempereur, Ubbi avec son fils Erlend, 
et Double-Teint. Cest vers le cöté d'Ubbi qu'il dirige son fidfele Flugar, et aprfes 
avoir tué douze hommes a Ubbi, cheval et chevalier percent les rangs et s'échap- 
pent. Ubbi ordonne que dix de ses braves, avec Ubbi et Erlend, doublent le nom- 
bre de leurs chevaux et le poursuivent. L'un des dix s'appelle Framar; grace å 
son superbe cheval, il devance tous les autres. Rögnvald le reconnatt, va a sa 
rencontre et dit qu'il veut lui donner Flugar et toutes ses armes. Framar est fort 
reconnaissant, et s'étant revétu des belles armes et ayant monté Flugar, il retourne 
vers Ubbi et ses gens. 11 rencontre Erlend ; celui-ci le prend pour^Rögnvald et, d'un 
beau coup de lance, le tue. Erlend ä son tour monte Flugar, prend le bouclier de 
Rögnvald, et va a la rencontre d'Ubbi. Celui-ci tue son propre fils et va joyeu- 
sement se glorifier devant Tempereur de ce qu'il a tué le fier Rögnvald. L'empe- 
reur s'attriste et s'étonne å la fois de ce que raconte Ubbi. Mais bientöt on s'aper- 

Lund8 Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 5 



/ 




34 Fredrik Wulff. 

coit de 1'erreur. L/homme qui a été tué par Ubhi ressemble en effet a Rögnvald, 
mais aussitöt qu'on lut öte le bouclier féé de celui-ci, on voit qu^,c'est Erlencf. 
Cependant rempereur retourne vers la ville. Double-Teint ne se voit plus, mais 
tout å coup Charles se trouve devant une troupe de cinq cents hommes; puis en- 
core cinq cents, et encore cinq cents apparaissent. On oroit reconnattre le duc 

i 

Mågus a la tete du premier des trois corps, et que c ; est Rögnvald qui commande 
le deuxiéme. L/empereur se prépare a la défense, lorsque tout a coup Mågus 
fait halte, et, laissant son cheval et ses armes, vient s'agenouiller devant rempereur* 
Celui-ci lui demande qui il est. "Mågus de Stransborg, votre tidfele vassal." — 
Mais Mågus est mört depuis quatre ans? — Non, c' est un autre qui a été målade 
et doiit Ulf a raconté la mört; quant aux réponses faites par le mourant ä C IF, 
elles n'ont été que le résonnement d'une pierre d'écho (målstein) qu'on lui avait 
mise sous la tete. Mågus s'agenouille de nouveau et demande grace ä Tempereur 
d'avoir protegé contre lui les fils d'Amund et de s'étre joué de son souverain trois 
tbis: sous la personne de Thomme aux écailles, sous celle de Vidförul, et enfin 
eornnle Double-Teint. Il est venu pour se réconcilier avec son seigneur et deman- 
der pardon pour ceux des fils d'Amund qui ne sont point coupabfes. L'empereur 
sourit et dit que certainement Mågus n'a son' pareil ni comme magicien (bragda- 
madr) ni comme conseiller; qu'il préte serment de fidéltté å Tempereur, et tout 
sera bien. 

50. Mågus demande ce que Tempereur décide des fils d'Amund. Charles 
veut entendre Topinion de Mågus a cet égard. Mågus lui propose de donner ä 
Rögnvald la reine Ermenga en mariage, et Buslaraborg en fief; å Markvärd:, 
Spf ransborg ; quant a Adalvard, il sera å coup sur un bon conseiller de Temperear. 

— Et Vigvarä? — Mågus (fit que certainement il faut qu'il soit banni du pays. 

— L'empereur demande ce qu'il faut faire d'Ubbi. Mågus dit que pour ses anden» 
services il doit gärder la vie; mais qu'on Texile luiaussi. L'empereur est d'accord avec 
Mågus sur tous les points. A present Mågus fait venir Rögnvald devant 1'empereur, 
et tous deux prétent serment de fidélité å 1'empereur. Ubbi est content de s'échap- 
per fiirtivement. Mågus et Rögnvald s'en vont ä Stransborg; Markvärd et Actal- 
vard se réjouissent du nouvel état des choses; Vfgvard demande ce que Mågus a 
fait pour lui. Quand Mågus parle d'exil, Vfgvard dit qu'il a toujours été convaincu 
qu'il n'y a pas eu au monde un pire beau-frére que Mågus; aussi Vigvard le 
tuera-t-il a la premiére occasion qui se présente. Mågus dit que c'est bien ce å 
quoi il s'attend de Vigvard. Cependant il a encore un mot pour lui; et il lui ra- 
conté de la princesse Helga, et demande sil a envie d'étre rot de Danemark. Gette 



% 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. 35 

fois Vigvard jure de n'avoir jamais vu de beau-frére comme Mågus. Peu de temps 
apres, Mågu* et Vigvard font voile pour le Danemark; le vieux roi Eystein est 
content d'abandonner son rfegne å Vigvard, et apres avoir épousé Helga celui-ci est 
proclamé roi. Mågus reste chez lui comme son conseiller. Gette nouvelle rend 
i'empereur Charles bien triste; car il a lui-méme besoin des bons conseils de Mågus. 
52. Sur ces entrefaites, Ubbi s'est rendu å Gonstantinople. Le roi Hugon 
est mört, el ses fils lui ont succédé sur le tröne. Ubbi les excite å faire la guerre 
aux fils d'Amund ; il fait t croire aux fréres d'Ermenga, que c'est malgré elle que 
Rögnvald Ta épousée et que la vie de son fils, 1'empereup Charles, est en danger 
pour ces méchants fréres-lä. Hrölf et Hålfdan s'erabarqueut aussitöt pour la Saxe 
avec une grande armée. Conduits par Ubbi, ils y surviennent si vite et si inopi- 
nément que Tempereur n'a le temps de leur opposer qu'une petite force de 
trois cents hommes. Hrölf et Hålfdan demandent a Tempereur qu'il leur livré Rögn- 
vald et les deux au tres -öls d'Amund qui restent dans son royaume. Les deux 
princes ne sont point satisfaits de ce que Charles dit étre réconcilié avec ces 
fréres-lä, et il faut se bättre. Les trois fils d'Amund font des prodiges de valeur; 
mais ils ont si peu d'hommes. La nuit interrompt les combats; Tempereur est 
résolu de mourir plutöt le lendemain avec ses amis que de les livrer. 

52. Cest encore Mågus qui doit leur porter secours. Quand il a passé quel- 
que temps en Danemark, il donne un jour un grand festin auquel assistent Vig- 
vard et quantité de grands seigneurs. Mågus leur dit qu'il lui faut aller en Saxe ; il 
appréhende qu'Ubbi n'ait ourdi quelque trame avec les fils d'Hugon, et il demande 
que Vigvard se rende en Saxe avec toute son armée défendre 1'empereur. Vigvard 
hésite d'abord, mais finit par suivre, cette fois comme auparavant, les conseils de 
Mågus. Celui-ci part tout de suite avec un seul vaisseau ; Vigvard doit venir apres 
aussitöt que possible. Le vaisseau de Mågus arrive a Verminzuborg justement le 
méme soir que le premier combat a eu lieu entré Charles et les princes étrangers. 
L empereur est bien aise de revoir Mågus, et il söuhaite seulement que sa suite 
eut été plus nombreuse. 

53. Le lendemain, au lever du soleil, les deux fronts se rencontrent de nou- 
veau. Mågus propose a Hrölf et a Hålfdan qu'on décide Taffaire par des combats 
singuliers. Markvärd et Adalvard s'engagent avec les princes étrangers et sont tous 
les deux vaincus et faits prisonniers. Ubbi conseille de les faire mourir tout de 
suite; mais les vainqueurs veulent attendre jusqu a ce que, le lendemain, Mågus et 
Rögnvald soient aussi pris. Cependant ce soir méme Vigvard arrive avec toute 
son armée. 

5* 




36 Fredrik Wulff. 

54. Mågus prépare 1'empereur, et quand Vigvara vient s'agenouiller, nu- tete 
et sans armes, devant lui implorant sa grace, Charles lui pardonne; et des lors 
Yigvarä est un des plus fidéles alliés de 1 empereur.. 

55. Le jour suivant, un grand combata Ueu entré les deux armées. L'em- 
pereur se bat avec Hrolf et le fatt prisonnier; Mågus en fait autant de Hålfdan. 
Rögnvald a une lance longue de dix aunes; il en attaque Ubbi, perce son bouclier 
et enfonce habilement le bout ferré de sa lance dans son harnais; puis il reléve 
doucement Ubbi de la selle et au grand plaisir de tout le 4 nionde, å l'exception d TI b bi, 
s'entend, le proméne dans cette belle situation autour du camp. L'empereur or- 
donne que Ton finisse le combat. 

56. La victoire ainsi gagnée, Charles pardonne a ses ondes; il a bien com- 
pris qu' Ubbi est seul coupable. Quant a celui-ci, on le jugera plus tärd. Mais 
qu'on assiste ä present au banquet que 1'empereur veut donner en Thonneur de 
sa mfere, la reine Ermenga, qui va étre mariée ä Rögnvald. Les festins se conti- 
nuent pendant quinze jours. Puis Ubbi, le miserable traitre de son empereur et de 
son pays, est jugé et condamné par toute 1'assemblée des ducs a une mört hon- 
teuse: on le fait lier a deux chevaux sauvages qui le tratnent par tout le pays. 
Et c'est lä la fin de ses haines. Les ondes de 1'empereur retournent dans leur 
pays et restent toujours les amis de Charles. Vigvara retourne en Danemark. 
L'empereur, sous Timpression de tous ces événements, demande a Mågus s'il sait 
encore quelque chose qui soit propre å augmenter la gloire de 1'empereur. Mågus 
répond qu il lui manque une reine. Il parle> de la jeune et belle Konstantia, fil le 
du vieux Konrad, roi de France. Mågus lui fait méme espérer de devenir roi de 
ce glorieux pays en épousant Konstantia. Rögnvald tiendra en ce cas Verminzu- 
borg; Adalvard, Spiransborg; Markvärd, Buslaraborg; Ingimar, Stransborg. Mågus 
demandera Parisborg pour lui. Charles aime beaucoup cette proposition. 

57. L'empereur s'embarque donc avec Mågus, les trois fils d'Åmund qui 
sont restes avec lui, et une grande armée. Ils ont un bon voyage. Quand ils 
sont arrivés prés de Reimsborg, ils posent le camp, et Mågus se rend dåns la ville 
chez le roi Konrad. Celui-ci, qui est vieux et qui n'a pas de fils, trouve bon 
d'agréer tout ce que le sage duc Mågus lui conseille. Il est facilement persuadé 
que le plus sage parti sera de donner sa fille et son royaume ä cet illustre empe- 
reur. Il va ä la rencontre de Charles, et les deux souverains se saluent en amis. 
La jeune princesse aussi est contente. Pour célébrer les noces, Konrad fait inviter 
å un magnifique banquet les ducs et les barons de son royaume. L'évéque Traja- 
nus et Lais, son élfcve, y viennent aussi. Apres deux mois de fetes continues, le 



K » 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. <37 

roi convoque s^s sujets å une grande assemblée; il y fait souvenir a ses barons et 
au peuple entier de son long et heureux regne ; et ii ajoute que, s'il n'a pas voulu 
prendre le titre d'empereur, il n'en a pas moins re?u les tributs de plusieurs rois; 
il remercie tous ses sujets de leur fidélité; il vient de donner sa jeune fille en ma- 
riage ä Tillustre empereur Charles, et maintenant il veut aussi lui abandonner le 
gouvernement de tous ses états. — On préte serment a Tempereur Charles, qui 
donne de beaux presents ä tout le monde. Mågus re<joit Parisborg et Rögnvald 
Verminzuborg. Le roi Konrad s'en va a Tifursborg 8 ), et Charles prend sa rési- 
dence a Reimsborg. 

58 — 60. Ces chapitres parlent de Lais et de quelques aventures qu'il court. 
Enfin il va en Danemark chez Vigvarct, qui cependant a eu le nom de Valdimar. 
L'évéque Trajanus, toujours frayant le chemin pour son éléve, se rend en Ecosse 
chez le duc Sergius et demande sa fille Florentia en mariage pour Lais. On tombe 
d'accord, et peu aprfes le mariage a lieu. Le fils de ce mariage s'appelle Vilhjålm; 
il est élevé auprés du duc Mågus. Lais s'embarque un jour pour le Danemark, et 
Florentia est avec lui. Il a cinq vaisseaux. Quand il vient sur la cöte du Dane- 
mark, il rencontre un matin sept vaisseaux bien équipés et cpnduits par un individ u 
grand et robuste. Cest le viking Ingjald, de Skugga, en Norvége. Lais lui dit 
son nom. Ingjald a enténdu parler de son mariage avec la fille de Sergius et de 
ce que le sage évéque Trajanus a fait pour son éleve. Au lieu de se bättre, on 
devient fréres d 'armes, et pendant tout 1'été les deux vikings font des expeditions 
ensemble 3 ils ont douze vaisseaux et partagent toujours également tout ce qu'ils 
gagnent. Vers Tautomne ils retournent en France, et ils restent chez Tévéque 
Trajanus pendant trois hivers. Le quatriéme été d'aprés, ils équipent trente vais- 
seaux et s'embarquent pour Ruda; Florentia les accompagne. Deux terribles et 
méchants ducs, Harald et Tok i, régnent a Ruda ; dans le grand combat qui s'ensuit, 
Lais et Töki se tuent Tun Tautre. Harald tombe pour la main d' Ingjald, qui se 
bat en désespéré apres la mört de son ami. Le butin est tres-considérable. Ingjald 
dit a Florentia qu'il a lui ten tion de s'en aller en Norvége et de quitter la vie de 
viking. Celle-ci veut aller en Ecosse chez son pére Sergius. Aprfes avoir envoyé 
en France a Tévécjue Trajanus les restes de Lais et une bonne moitié des vaisseaux 



8 ) Ainsi porte l'éd. Var. Tifrisborg, Ciprisborg. Le ms. 58 in-fol. Tiprisborg, le ms. 
6 in-4° Triefellisborg. — Plus haut (p. 11), en parlant des villes de Saxe, nous avons dit 
que Tifursborg était de ce nombre; il faut y citer Trevirisborg seulement et omettre les va- 
riantes, qui en effet ne se rapportent qu'au passage qui nous occupe å present. 



38 Fredrik Wulff. 

et du butin, Ingjald s'embarque avec Florentia. Ils n'ont voyagé que peu de temps 
lorsque Florentia accouche d'une enfant et meurt. Ingjald fait baptiser 1'enfant et 
la nomme pora. Il la prend avec lui en Norvége, ou il s'établit en paix ä ses 
terres a Skugga. Quand JJöra a douze ans, Ingjald 1'épouse. Ils ont un fils 
nomrné Hrölf, qui pur son caractfere négligent et étourdi est surnommé Skugga-fifl. 

6 1. Rögnvald a gouverné la Saxe vingt ans, lorsqu'une puissante armée y 
arrive de Gallicia. Cest le roi Osanctrix *), onde maternel du feu roi Hlödver, et 
qui vient enfin venger la mört de son parent; il s'y est préparé depuis vingt ans. 
Cet Osanctrix est paien comme un chien, quoiqii'il ait été catéchuméne fprimsignadr). 
Rögnvald trouve des alliés dans 1'empereur Charles, le roi Vigvara, Magus, et le 
roi Heinrek, "son onde maternel". Vilhjålm, le jeune fils de Lais, ågé de treize ans, 
est dans la suite de Magus, son luteur. Adalvard et Markvärd, Ingimar et Tosti, 
Hrölf et Halfdan, y sont de mcme. L'armée des amis est de cent mille hommes. 
Mais les forces d 'Osanctrix ne sont pas moins redoutables. Il y a une di- 
zaine de grands sorciers dans son armée: Erfeulis le Fort, Likaon, Sörkvi, Söti, 
Svarti, Hauknef, Herjölf, Stigandi, Bödmöd, Tanni. IVJagus ordonne le combat, et 
ayant placé Rögnvald contre Erkiilis, Tempereur Charles contre Likaon, et ainsi de 
suite, il prend pur lui Osanctrix lui-méme: car aucun autre homme ne pourrait 
résister ä la puissante magie de celui-ci. 

62. Les combats sont des plus terribles. Rögnvald parvient a tuer le formi- 
dable Erkulis, et puis il aide a Tempereur å tuer Likaon. Magus et Osanctrix font 
tous les deux des prodiges de valeur. Enfin Osanctrix se transfer me en sanglier, 
puis en dragon; il vomit tant de venin sur Vigvar^ que celui-ci en meurt le jour 
méme. Mais Magus et Rögnvald se réunissent et, redoyblant de forces, étendent 
enfin le dragon mört par ter re; "et cette saga ne parle plus d 'Osanctrix; mais il 
revient dans d 'au tres récits.* La victoire des amis est eompléte, mais aussi elle 
a couté cher; car Vigvard, Markvärd, Adalvard, Hrölf, Halfdan, Ingimar et Tosti 
sont tous tombés. Rögnvald, Magus et Charles partagent entré eux 1'immense 
butin. 11 est dit que Rögnvald, ayant choisi tout ce qu'il y avait de plus pré- 
cieux, en fit present a 1'empereur, a leur separation. Le roi Heinrek et le jeune 
Vilhjålm, son petit-fils, se rendent en Angleterre. Charles et Magus retournent 
en France; "et il n'est pas dit qu'eux et Rögnvald se soient jamais revus." 



4 ) La Saga de Sidrik (c. p. 28), parle dans les chapp. 25, 26, et ailleurs, d^on Osanc- 
trix, fils de Hertnid, et qui régne sur Vilkinaland, c'est-å-dire la plus grande partie de la 
Suéde et du Danemark. 



Sur les Sagas de Mågus et de Geirard. 33 

Rögnvald et Ermenga eurent un fils, Hlödver, mais il ne vécut pas longtemps. 
Rögnvald mourut dans son Ut. Mågus attint un grand åge; sa mört fit pleurer 
non-seulement Mathilde, mais tout son pays. 11 laissa un fils, Hå värd, qui fut 
élevé ä la cour de Charles et qui, aprfes la mört de son pfere, fut duc de Paris. 
Charles eut une jeune.fille, Elinborg; elle étail beaucoup ä la cour du duc Håvard. 

63 — 65. Ces chapitres racoptent les aventures de Hrolf Skuggafifl, le fils 
d'Ingjald et de pöra. Malgré la fainéantise et la négligence qui lui ont valu son 
surnom, il parvient a foire sa fortune, a l'aide de Yilhjålm, fils de Lais. A sa 
premifere expedition, il arrive en Angleterre. En partant de Skugga, il a re?u de 
ses parents quinze livrés d'argent. Sa premiére affaire en Angleterre est de payer 
dix livrés pour une belle esclave, et il n'hésite pas ä donner le reste de son argent 
å un inconnu qui pour cette somme veut loger lui et sa femme dans son chåteau 
durant 1'hiver. Cet inconnu est Vilhjålm, "son onde maternel". Tout å coup sa 
chfere femme disparait et Vilhjålm propose a son indolent neveu d'aller avec lui 
dans une expedition qu'il va faire en Valland (le midi (Je la France). Ils se 
donnent pour des marchands et arrivent chez Hring, roi de Valland, et son fils, le 
jeune prince Sigurd. Apres plusieurs aventures, Hrolf retrouve en Valland sa 
femme, la belle esclave; cest Sigrid, la fille de Hring. A Taide de Vilhjålm, Hrolf 
s'empare d'elle par une ruse et se rend en Angleterre au chåteau de Vilhjålm, ou 
il doit rester jusqu a nouvel ordre. Vilhjålm se déguise en mendiant et reste en 
Valland. Il arrive un jour a Marsilborg chez un duc qui s'appelle Ulf. Le prince 
Sigurd s'y trouve en méme temps, et sans reconnaftre Vilhjålm qu'il cherche par- 
tout, il a beaucoup d'entretiens avec lui. Vilhjålm sait si bien se conduire en Val- 
land que le roi Hring lui donne le titre de roi et que le prince Sigurd est content 
d'étre le duc de Vilhjålm. Hrolf n'a plus ä craindre qu'on lui prenne sa femme, 
et il devient méme roi d' Angleterre, sans que la saga dise comment il s'y est pris. 

66 — 68. Vilhjålm est devenu roi, mais il n'a pas encore de reine. On lui 
a beaucoup vante les graces de la jeune Oktavfa, fille du duc Rodulgeir de 
Småland 5 ); ce Rodulgeir a aussi deux fils, Francus et Niceta, et un frere, Gali- 
frey, qui regne avec lui. Vilhjålm envoie Sigurd en Småland pour demander la 
jeune Oktavia en mariage. Sigurd s'embarque avec 300 hommes, arrive en Små- 



*) La saga de Mirman (v. p. 182 de 1'ouvr. c. p. 13) parle d'un duc Almåkus de Små- 
terra B que les Norois (Nordmenn) appellent Sutaraborg [var. Sutari, Miklusutari]. ,) — La saga 
de Kdrek (c. p. 28) parle (ch. 312) d'une ville Smaland en Ruziland. — P. E. Muller 
(Sagabibliothek, Kiöbenhavn 1817—20, III, p. 481) nomme un roi Jon de Smaland, pays "qui 
est situé au sud de la France". 



"1 



40 Fredrik Wulfi. 

land et fc'acquitte de son message. Rodulgeir demande Tavis de Galifrey. Celui-ci 
dit qu'il n'y a guere d 'au tre conseil å prendre que de faire la volonté de Vilhjålm ; 
pour celui qui a su s'emparer du Valland par sa séule prudence et son babilelé 
d 'esprit, il n'y aura pas de difficulté ä conquérir le Småland, s'il le veut. Rodul- 
geir, qui s'est offensé surtout de ce que Vilhjålm n'a pas daigné venir en personne, 
jure au contraire qu'il ne veut entendre parler ni de mariage ni de soumission. 
Au départ, Sigurd obtient d'Oktavia une petite botte pour Vilhjålm, et elle ajoute 
qu'en Touvrant Vilhjålm comprendra ses sentiments. A son retour en Valland, 
Sigurd donne la botte ä Vilhjålm, qui y trouve le portrait d'Oktavia: il y a cela 
de remarquable qu'elle regarde en arriére. Vilhjålm comprend qu'elle n'a rien contre 
le mariage mais qu elle obéira å son pére. Et il jure qu'il épousera Oktavia, ou 
il mourra. 11 envoie dire a Hrolf, fils d'Ingjald, de lui venir en aide. Ils s'embar- 
quent sur vingt vaisseaux et arrivent a la capitale du Småland. On s'efforce long- 
temps en vain de pénétrer dans la ville. Différentes ruses échouent contre la vi- 
gilance d'Oktavia. Enfin Vilhjålm s'apergoit d'un grand nombre de troncs d'arbres 
flottan t sur la rivifere qui plus loin traverse la ville; il trouve que ces troncs sont 
creux et remplis de provisions. Vilhjålm foit remplacer les provisions par des horn- 
mes, et la nuit suivante il est introduit dans la ville, qui est prise en un moment. 
Le vainqueur n'est pas implacable, et on se réconcilie facilement. Les noces qui 
s'ensuivent sont magnifiques, et la dot d 'Oktavia est immense. Vilhjålm et sa reine 
retournent en Valland. Le fils qui leur nait quelque temps apres est baptisé du 
nom de Lais, et ä la confirmation on lui donne celui de Geirard, nom pris dans 
la famille de Rodulgeir; cet enfant devient un grand favori auprfes de son parrain 
Rodulgeir, chez qui il est élevé; le vieux duc prédit que Geirard fera bien parler 
de soi avec le temps; et avant de mourir, il lui abandonne tout le pays de Små- 
land. Frankus et Niceta, les fils du duc, deviennent les pages (skosveinar) j e 
Geirarct, qui les aime beaucoup. Ainsi se passé un long temps. 

69 6 ). Apres la mört de Mågus et des fils d'Amund, 1'empereur Charles a 
continué de gouverner la France. Håvard, le fils de Mågus, est devenu le duc de 
l'empereur, et la princesse Elinborg est adulte. Plusieurs princes l'ont demandée 
en mariage, mais 1'empereur n'a pas voulu la marier. Apres avoir régné longtemps 
et glorieusement sur la France, Charles tombe målade; et se sentant prfes de mou- 
rir, il fait appeler ses amis et leur dit qu'il laisse le régne ä sa fille Elinborg, et 



6 ) Dans le ms. 58 de Stockh. ce chapitre a pour inscription : "Ici commence la saga de 
Geirard et de Vilhjålm. ,, 



• • . • • 



Sur les Sagas de Magna et de Geirard. 41 

que Hå värd doit Taider de ses conseils. Puis l'empereur meurt; les regrets que sa 
mört donne å ses sujets sont vifs et sincferes; car il a toujours été bon et sage 
et aimé de tous. Elinborg et le duc Håvard régissent en paix la France. 

70. Un jour Geirard, le duc de Småland, parle å Galifrey son parent et dit 
qu'il veut aller en France demander la jeune reine Elinborg en mariage. Ils par- 
tent, et quand Geirard salue la reine, tout le monde admire la beauté et la cour- 
toisie du jeune duc. Mais Elinborg croit devoir soffenser de sa hardiesse: elle, la 
puissante reine de France, et la fille de Tempereur Charles, épouser un petit duc 
comme lui! Geirard lui répond que le jour viendra peut-étre oii elle se repentira 
de ses hautaines paroles. 11 retourne en Småland; puis il se lance dans des guer- 
res et des expeditions qui font beaucoup parler de sa valeur. Plusieurs princes et 
rois aspirent å la main d'Elinborg; elle les refuse tous, et elle trouve de mieux en 
mieux que Geirard na pas son pareil. 

71. De 1'autre cöté de la mer, en Afrique, il y a un puis6ant roi, nommé 
Priams. 11 est paien comme un chien et trfes-cruel, surtout pour les chrétiens, 
mais brave et presque invincible. On lui a parlé d'Elinborg et dit q u 'elle gouverne 
seule toute la France. C est lä quelque chose pour lui, et il s'embarque pour la 
France avec une formidable armée. Ses deux fréres, Baldvin le Fort et Baldvin le 
Brave, sont avec lui, et ils sont aussi cruels que lui. Arrivé en France, il ravage 
tout, il tue les habitants et les force å sacrifier å ses dieux, il démolit les chåteaux 
et brule les églises. A dix milles de Reimsborg, il fait halte et envoie un de ses 
fréres dire å la reine de préparer un grand banquet; car Priams va prendre le 
régne de la France et, si la reine veut croire en por et en Odin, il Tépousera; si 
elle ne le veut pas, elle aura un mois pour se préparer a la guerre ; assurément elle 
sera vaincue, elle sera donnée 'en mariage aux serfs, et elle sera forcée d'abjurer sa foi. 
Baldvin présente ces conditions a la reine ; pour gagner du temps, elle fait répondre 
au roi q u 'elle a besoin de deux mois pour préparer dignement le banquet, et que 
I armée du, roi ne manquera pas de provisions pendant ce temps-lä. Priams fait 
avancer son camp et se tient tranquille en attendant. 

72. La reine entend de tous cotés des reproches pour avoir rejeté le duc 
Geirard, et elle le regrette vivement elle-méme. Un jour elle appelle Håvard et lui 
dit d 'aller trouver Geirard. Elle a écrit trois lettres a la fois pour lui; si Geirard 
ne fait pas attention aux deux premiéres, Håvard donnera la troisiéme, qui a pour 
cachet Tanneau de Tempereur Charles. Håvard part et remplit son message. Le 
premier jour il donne une des lettres ; Geirard ne veut pas la regarder, et il ordonne 
qu'on la jette au feu; le deuxifeme jour il ne veut pas non plus regarder la lettre 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 6 




42 Fredrik Wulff. 

présentée par Håvard; il s'en va ä la chasse. Mais enfin, le troisiéme jour, quand 
it voit 1'anneau de Tempereur, il sourit, parcourt la lettre et prend pitié de la reine ; 
en effet il n'a jamais cessé de Taimer. 11 fait dire a Elinborg qu'il viendra ä 
Reimsborg aussitöt que possible. 

73 — 74. Cependant Priams entend que la reine pense a la guerre, et il se 
prépare an combat La reine fait de méme, et un jour on s'engage. Les troupes 
de Geirard ne sont pas encore arrivées, mais Geirard et ses deux fideles pages, 
Frankus et Niceta, ont devancé 1'armée et viennent a temps pour assister a la deux- 
iéme journée. Sans étre reconnus, ils combattent dans les troupes de la reine et 
font des merveilles de prouesse. Geirard tue Baldvin le Fort. La nuit tombe, et 
le combat est interrompu. Mais le roijure "par le grand Jupiter" que le lende- 
main il vengera son frére. Geirard ne passé pas la nuit dans la ville, mais dans 
une petite maison å 1'écart. Le lendemain, on commence de nouveau. Geirard y 
apparaft de méme avec ses pages et tue Baldvin le Bra ve. Cette journée n'est pas 
non plus décisive; la reine a perdu beaucoup de monde. Toujours inconnus, Gei- 
rard et ses pages passent cette nuit dans la ville. Le lendemain, Geirard est dés 
le commencement ä la tete de 1'armée de la reine. 11 a ordonné les troupes de 
maniére ä former un coin: le front est mince et les derriferes de plus en plus lar- 
ges; cet arnmgement (svinfylkt) est du nouveau pour Priams; celui-ci reconnatt å 
la tete de Tennemi le méme chevalier qui lui a tué ses deux fréres. Il s'engage avec 
lui et il jure "par Maumet, son dieu", qu'il n'a jamais vu de plus vaillant bomme, et 
quoiqu'il ait tué ses deux fréres, Priams dit qu'il lui donnera la vie et la France, 
et la reine Elinborg par-dessus le marché, si le chevalier veut devenir son homme* 
Ils tueront ensemble le duc Geirard et ses pages; car c'est lui et son armée, dit 
le roi, que Ton voit dans ce moment paraitre au champ de bataille. Geirard se 
moque de lui, et Priams enragé 1'assaille furieusement avec sa lance. Mais Geirard: 
regoit le choc sans bouger, et dun beau coup d'épée U trancbe la tete au roi. Vilhjålm 
et Galifrey avec les troupes de Småland terminent bientöt le combat. La nuit tombe, 
et les Frangais ne savent pas encore que c est Geirard qui a combattu dans leurs 
rangs pendant trois jours. La reine seule, qui du haut de sa tour a regardé les 
combats, Ta soupconné. 

75. Le lendemain, c'esl bien le duc Geirard qui se montre a la tete de son 
armée avec Vilhjålm, Galifrey, Frankus et Niceta. A leur entrée dans la ville, la 
joie et la reconnaissance se manifestent partout; toutes les cloches sonto nnées, on 
fait des processions, on cbante Te Deum, et proméne les reliques. . Geirard est 
conduit par le duc Håvard au haut bout de la salle d'assemblée; il occupe Tanden 



Sur les Sagas de Magus et de Geirard. 43 

siége de Tempereur Charles. Au moment ou la reine, accompagnée de ses dames, 
fait son entrée, le soleil tout a coup jette des flöts de lumiere dans, la salle. La 
beauté de la reine éblouit les yeux de tout le monde; depuis les temps de la reine 
de Saba, on n'a rien vu de si beau. Elle va devant Geirard, et apres lui avoir 
solennellement remercié des services qu'il a rendus a la religion et a la France, 
eHe le prie de vouloir accepter le rfegne de toute la France. Geirard prend la reine 
sur ses genoux et dit que c'est elle qu'il choisit avant to u tes choses, et puis la 
France. Elle lui demande pardon de 1'outrage qu'elle lui a fait. Puis elle le fait 
proclamer roi et les noces sont célébrées somptueusement. Geirard donne le Småland 
å Frankus et Niceta, et å Galifrey, un duché en France. Le vieux roi Vilhjålrn 
abandonne le gouvernement du Valland a son fils Geirard, et se retire dans un 
couvent pour le reste de ses jours. 

76 — 78. Geirard et Elinborg vivent heureusement ensemble. Il n'ont pas moins 
de sept fils: Vilhjålrn, Karl, Lais, Konstantinus, Rodulgeir, Rögnvald, Mågus. Le 
plus jeune ne vit pas longtemps, et a 1'exception de Vilhjålrn, "ces frferes n'entrent 
pas pour beaucoup dans cette saga". — Vilhjålrn est d'abord un sujet de douleur 
pour ses paren te, car il prodigue tout ce qu'on lui donne. Enfin il est envoyé en 
Gréce pour chercher fortune, et il vient chez Tempereur Kinalax et Maxentia, sa 
reine. Ils ont une seule fille, Margareta; dfes leur premiére entrevue, Vilhjålrn et 
la jeune princesse sont épris d'un mutuel amour. L'empereur Kirialax a coutume 
de faire un grand festin chaque année ä la pentecöte; seulement il y a trois choses 
qui sous peine de mört sont défendues å ses convives: si le plåt d entrée est du 
saumon, il ne faut pas tourner le saumon sur son plåt; il ne faut pas mettre son 
couteau si fortement sur la table qu'on Tentende; il ne faut pas parler si haut qu on 
puisse 1'entendre de 1'autre coté de la salle. Si quelqu'un a contrevenu å ces 
commandements, il vivra sept nuits, on lui accordera en grace trois choses quel- 
conques, et puis il mourra. Vilhjålrn enfreint avec ostentation tous les trois com- 
mandements. Voici les trois demandes qu'il fait et que, bon gré mal gré, 1'empe- 
reur est obligé de lui accorder: d'étre empereur les sept jours qui lui restent; 
d'épouser tout de suite la belle Margareta; de tre souverain juge tout ce temps-lå. 
La semaine se passé joyeusement. Le dernier jour* il fait prendre place k tout le 
monde qui a assisté au festin fatal, et a coté de chacun d'eux il plante un ou plu- 
sieurs de ses fidéles guerriers. Puis il fait la ronde de la salle, et. s'arrétant devant 
chacun des anciens témoins de ses crimes, il lui demande sil ou elle — car il 
commence par sa femme — Ta vu tourner le saumon ou entendu le bruit qu il 
a fait ("satta mik nokkut sniia laxinum, edr heyrdir pu mik nokkut kasta knifinum, 



** Fredrik Wulff. Sur les Sagas de Mågus et de Gierarä. 

ectr tala svo hatt at allir heyrctu ?"). Margareta la premiére, et puis tout le moode, 
aime mieux ne s'étre apergue de rien. L'empereur lui-roéme, tout ébahi de ce qui 
se passé devant ses yeux, balbutie la méme réponse. "Pourquoi alors faut-il que 
je meure?" secrie innocemment Vilhjålm. Et puis il porte, en juge souverain» 
son dernier jugement: c 'est qu'il régnera toujours sur ce royaume et que 1'empereur 
sera en grand honneur auprés de lui. Moyennant la sage distribution de faveurs 
qu'il a faite aux barons, tout s'arrange ä ses souhaits, et sa fortune est faite. 
Geirard, son pére, qui a assisté å tous ces événements, retourne en France, et 
quand il se lasse de régner, il abandonne son royaume ä son fils Konstantinus. 
"Et il y a plusieurs sagas sur ses fils, quoiqu elles ne soient pas écrites ici." Quel- 
que temps apres ces événements, Geirard meurt, et Elinborg se retire dans un 
couvent. Vilhjålm régne heureusement sur Miklagard. Pendant son régne Eirik, 
roi de Danemark et frére de saint Canut vient en Miklagarä et y passé trois 
ans 7 ) ; il re?oit de Vilhjålm une deim-lest d or et quatorze vaisseaux. Vilhjålm a 
un fils, Charles, et une fille, Constance [plus tärd mére de Constantin] 8 ). Apres 
un long régne, Vilhjålm meurt en Miklagard, sans avoir eu de gouvernement en 
France. Ses fréres régnent en Frakkland, en Valland, en Småland, en Saxland et 
en England, apres Geirard, leur pére; "rnais nous ne savons pas raconter plus de 
leurs parents (aettmenn) [que ce qui est écrit dans cette saga; la raison en est 
que ces pays-lä sont si éloignés de nous]" 8 ). 

79. Le dernier chapitre a été analysé plus haut (v. pp. 4 et 5) ; il finit par 
ces möts: "Que le Fils de Dieu nous bénisse tous! Ici finit la saga de Mågus." 



7 ) En 1103, le roi Erik Eiegod partit de Danemark et vint par la Rnssie å Constanti- 
nople chez rempereur Alexis Comnéne. 11 avait 1'intention d'aller å Jerusalem, mais il mou- 
rut avant d'y arriver, k Pile de Cypre, en 1103. — Le mot lest signifie a la fois charge, 
batelée, et un poids considérable. 

*) Les möts mis en crochets ne se trouvent que dans les mss. de Stockh. 



<^<^ci^^a^ 







1 



Errata: 



p. 4 1. 21 töar; donnée au lieu de: notice 
„ 9 „ 2 „ Magus 
„ 11 „ 2 „ par le au lieu de: raconte 
„ „ |, 14 ,, le méme procédé 



i> >> n 



22 



91 



å Stransborg, a Trevirisborg 



»> ti »i n fe* mot* wt ^ ^ crochets doivent dispéraitre 
„ 23 „ 4 lisez: lancent au lieu de: laisaent courir 



» 24 „ 29 „ 


fait „ font 


„ 26 „ 8 „ 


un ruban „ une bände 


„ 27 „ 26 „ 


lui a tué 


„ 28 „ 3 „ 


troisiéme 


>i » >> 3 et 33 


Oui au lieu de: Si 


„ 36 „ 6 en doit disparaitre 


„ 37 „ 27 lisez: 


par 


„ 39 „ 2 „ 


atteignit 


„ 40 „ 20 „ 


femme au lieu de: reine 


»> 42 ,, 34 „ 


sont sonnées 


» 43 „ 4 ,, 


1'avoir 



~1 




Inbjudnings-Program 

till 

Rektorsombytet den 1 juni 1874 



af 

G. K. HAM1LTON. 



D 



et akademiska årsskifte, som nu går till ända, har icke i yttre måtto varit ut- 
märkt af några större vexlande tilldragelser. Men vårt land har i rik mon fatt 
åtujuta fredens välsignelser och fördelarne af ett fast ordnadt, lagbundet och fritt 
samhällsskick, samt har i förut knappt anad grad kunnat utveckla sina materiella till- 
gångar. Må ock vårt folk göra sig värdigt en sådan lycka, så väl genom att under 
freden bereda sig till att på ett tillfredsställande sätt fostra den manliga kraft, som 
kräfves till fosterlandets försvar, som ock genom att utveckla sin andliga kultur 
till full motsvarighet mot de materiella framstegen! 

Äfven vid universitetet hafva under detta år icke timat några tilldragelser, 
egnade att väcka större upmärksamhet. Men arbetet har såväl å lärares som 
lärjungars sida i allmänhet kunnat lugnt och jämnt fortgå utan störande afbrott. 
Och vi våga sålunda hoppas, att universitetet jämväl under det nu tilländagångna 
året ej utan framgång verkat i sin vigtiga upgift för den fosterländska odlingen. 

Af universitetets lärare- och tjenstemannapersonal har icke någon under det 
förflutna läseåret med döden afgått. Bland dem som fordom tillhört detsamma 
såsom lärare, sakna vi f. d. språkmästaren, innehafvaren af St. Helenamedaljen samt 
guldmedalj för förtjenstfull lärareverksamhet, L. M. Jollain, som född den 22 mars 
1789 härstädes afled d. 4 sist!, oktober. En Frankrikes son, kom likväl hans 
hufvudsakliga lifsverksamhet att falla här hos oss. Med hvilken kärlek han omfat- 
tade sitt nya fädernesland och huru han i sin sista viljas yttringar sammanfattat 
både det gamla och det nya, framgår i någon mon af den testamentariska disposition, 
med hvilken han ihogkommit universitetet och sökt vid detsamma försäkra den 
framtida tillvaron af en språkmästarebefattning af samma art, som den han sjelf der 
innehaft. 

Lunds Univ. Årskr. Tom. X. 1873. 1 



2 G. K. Hamilton. 

Bland de studerandes leder har döden skördat ett icke ringa antal offer. De 
som sålunda — efter menskligt sätt att döma — for tidigt bortgått äro: studeran- 
den N. J. Björkman, gb., död d. 15 juli 1873; med. kandidaten G. E. Petersson 
sk., d. 15 aug.; studeranderne £. R. Ljungberg, sk., d. 18 s. m.; A. J.Hagman, 
sk., d. 10 sept., B. H. Tydell, sk., d. 31 okt., A. F. Uggla, sk., d. 20 dec- 
1873, O. S. Tenow, verml., d. 9 maj, A. S. Dcnbr, sk., d. 17 maj 1874 1 ). 

Under läseåret hafva följande lärare och tjensteman blifVit vid universitetet anstälde : 

Till professor i matematik behagade Kongl. maj:t under d. 17 oktober 1873 i 
nåder utnämna och förordna lektorn vid elementarläroverket i Halmstad dokt. Carl 
Fabian Emanuel Björling, hvilken den 28 november med sedvanlig högtidlighet i 
sitt embete instäldes. 

Till docenter har kanslers-embetet förordnat: d. 28 nov. 1873 filosofie d&kt. 
Erik August Wijkander i fysik och filosofie dokt. Hjalmar Stolpe i nordisk 
arkeologi, samt den 24 januari 1874 filosofie kandidaten Emil Berglund i kemi. 

Till amanuens vid medicinska kliniken har kanslers-embetet förordnat med. 
licentiaten Johan Kasper Andersson (kansl. hr. d. 28 nov. 1873). 

Konsistorium majus har till amanuenser antagit : vid historiska museum samt mynt- 
och medalj-kabinettet fil. dokt. Hj. Stolpe (cl. 27 sept. 1873), vid med. kemiska 
institutionen studeranden Joh. Leon. Naumann (d. 8 nov. 1873), samt till e. o* 
amanuenser, vid geologiska institutionen studeranden Wilh. Leche (d. 27 sept. 1 873) 
och vid räntekammaren studeranden Glas Uggla (d. 14 jau. 1874). Till e. o. 
biblioteksamanuenser antogos och förordnades den 6 maj fil. dokt. G. H. Rodhe 
och fil. kand. G. af Peterséns. 

Professoren i medicinsk och fysiologisk kemi, t. f. ordföranden i k. sundhets- 
kollegium, m. m. dokt. N. J. Berlin, blef d. 5 dec. 1873 i nåder utnämnd till ord. 
ordförande i samma embetsverk. Docenten i geognosi dokt. L. P. Holmström har d» 
5 sistl. februari på begäran erhållit afsked från sin docentbefattning. Generaldirektör 
Berlins namn är kändt i hela den odlade verlden. Lange har ock universitetet haft 
tillfälle att upskatta hans förtjenst såsom en af dess mest framstående lärare. Hans 
aflägsnande från universitetet skulle derföre hafva varit att betrakta såsom en under 
detta akademiska år inträffad särdeles betydande förlust för detsamma, så framt icke 
denna förlust i sjelfva verket redan för längesedan drabbat oss, då han sedan nio år 
tillbaka säsom ordförande i sundhetskollegium åt ledningen af helsoväsendet i riket 



*) Här torde ock böra nämnas stud. J. F. Westerbekgh, sk., som afled d. 31 maj 1873 
ock om hvars dödsfall således ej underrättelse kunnat inforas i sednaste rektorsprogram. 



Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 3 

måst egna hela sin kraft. Docenten Holmström har likaledes under flera år såsom före- 
ståndare för folkhögskolan på Hvilan, riktat större delen af sin verksamhet till arbete 
utom universitetet, men dock i den fosterländska odlingens tjenst. Vi tillönska ho- 
nom fortfarande framgång i dessa sina syften! 3 } 

Tjenstledighet har under hela läseåret åtnjutits: af professoren m. m. G. J. 
Schltter för utgifvande af ett vetenskapligt arbete; professoren A. W. Ekelund 
på grund af förlorad synförmåga (kongl. br. d. 9 sept. 1873 och kansl. br. d. 
24 jan. 1874}; domprosten H. M. Melin för deltagande i bibelkommissionens ar- 
beten (kongl. br. d. 9 sept. 1873); professoren N. H. Loven på grund af ålder 
och försvagad synförmåga (kansl. br. d. 29 aug. 1873 och d. 24 jan. 1874); 
professoren A. Nybl^us för fortsättning af ett vetenskapligt arbete (kongl. br. d. 
10 juli 1873); v. bibliotekarien A. Brunnerus på grund af ålder och sjuklighet 
(kansl. br. d. 31 dec. 1873); docenten S. Berggren för utrikes vetenskaplig resa 
(kansl. br. d. 17 juni 1873) samt docenten H. Hallbäck för enskilda angelägen- 
heter (kansl. br. # d. 29 aug. 1873 och den 20 jan. 1874). 

För kortare tid än hela läseåret har tjenstledighet åtnjutits: af professoren 
Tornberg under vårterminen på grund af sjukdom (kansl. br. d. 24 jan. 1874); 
professoren Agardh jemväl under vårterminen på grund af sjukdom (kansl. br. d. 
24 jan., 12 mars och 14 april 1874); professoren Olde under höstterminen (kansl. 
br. d. 29 aug. 1873); adjunkten Areschoug från och med d. 1 juni till november 
månads utgång 1873 för en vetenskaplig resa utrikes (kansl. br. d. 17 juni 1873); 
adjunkten Dunér från och med d. 21 juni till d. 21 sept. 1873 för helsans vår- 
dande (kansl. br. d. 17 juni 1873); docenten Hj. Lindgren från och med d. 1 
juli till d. 1 dec. 1873 för vetenskaplig utrikes resa (kansl. br. d. 6 aug. 1873); 
docenten F. E. Gustrin under höstterminen för utrikes resa (kongl. br. d. 19 aug. 
1873); läraren i gymnastik och fäktkonst löjtnanten B. A. G. Ridderborg under 
vårterminen för enskilda angelägenheter och för att inhemta kännedom om den pe- 
dagogiska gymnastikens utveckling (kansl. br. d. 31 dec. 1873). 

Derjämte har tjenstledighet för kortare tid åtnjutits af åtskilliga lärare och tjen- 
stemän på grund af dels herr prokanslerns dels rektors medgifVande. 

Professorerne Olbérs och Warholm hafva under september månad 1873 uppe- 
hållit sig i Stockholm såsom ledamöter af sednaste kyrkomöte. Professor Odhner har 
jämväl der vistats ifrån medlet af Oktober till höstterminens slut för offentligt uppdrag. 

a ) Under programmets pågående tryckning har underrättelse ingått, att docenten i astronomi 
F. Andersson d. 20 innevarande månad blifvit utnämnd till lektor i matematik vid högre 
elementarläroverket i Halmstad. 




* G. K. Hamilton. 

Undertecknad jämte professorerne Naumann, Ljunggren, Olbers och Möller 
hafva .under sednare hälften af si st lid ne april och en del af maj månad vistats i 
Upsala såsom ledamöter i den kornité, som har i updrag att upgöra förslag till 
förändring af nu gällande föreskrifter rörande tillsättande af professors- och adjunkts- 
befattningar samt behandla andra i anledning deraf upkommande frågor om ändrin- 
gar i universitetens statuter. 

Professorerne Möller och Odhner samt adjunkterne Holmgren och v. Zeipel 
hafva under innevarande termins sednare examensperiod varit frånvarande såsom 
censorer vid afgångsexamina från elementarläroverken. 

Under den tid ofvannämnde tjenstledigheter åtnjutits och vikariat på grund derat 
erfordrats eller sådant eljes af omständigheterna påkallats, hafva följande lärare och 
tjenstemän såsom vikarier tjenstgjort: Under hela läseåret hafva föreläsningar och 
examina uprätthållits af professor Humbla i laghistoria (kansl. br. d. 18 januari 
1867); adjunkten Assarsson i kriminalrätt (kansl. br. d. 29 sept. 1868); adjunk- 
ten Tragårdh i farmakologi och adjunkten Lang i farmaceutisk oeh fysiologisk kemi 
(kansl. br. d. 31 januari och d. 20 juni 1865 samt d. 5 februari 1874); adjunkt 
K. A. Holmgren i fysik (kansl. br. d. 20 dec. 1873 och d. 24 januari 1874); 
adjunkten P. J. Leander i praktisk filosofi (kansl. br. d. 6 aug. 1873); adjunkten 
Odenius i teoretisk och forensisk medicin (kansl. br. d. 29 aug. 1873 och d. 
24 januari 1874); adjunkten A. G. Billtog i exegetisk teologi (kansl. br. d. 13 
sept. 1873). Docenten Lindgren har hela läseåret förestått anatomie prosektors- 
befattningen, med undantag af den tid han, på sätt otVan blifvit anmärkt, åtnjutit 
tjenstledighet (kansl. br. d. 29 aug. 1873 och d. 24 jan. 1874); extra ordinarie 
vice bibliotekarien A. Palm vice bibliotekarietjensten, andre amanuensen F. Braune 
första amanuensbefattningen vid biblioteket och e. o. amanuensen P. Sörensson 
andra amanuensbefattningen derstädes f kansl. br. d. 31 dec. 1873). 

Docenten S. H. B. Lundgren har under hela läseåret uprätthållit undervis- 
ning och examination i geologi jämte föreståndarebefattningen för geologiska institu- 
tionen (kansl. br. d. 21 april 1873). 

För kortare tid än hela läseåret hafva följande lärare och tjenstemän haft sig 
anförtrodt uprätthållandet af nedanomförmälda befattningar: adjunkten E. Y. v. 
Zeipel professionen i matematik under höstterminen (kansl. br. d. 5 januari 1871); 
adjunkten V. E. Lidforss professionen i ny europeisk linguiatik under höstterminen 
(kansl. br. d. 29 aug. 1873); adjunkten M. G. Rosenius och docenten P. Eklund 
professorerne Warholms och Olbers' professioner under den tid desse såsom leda- 
möter af sednaste kyrkomötet voro från universitet frånvarande (kansl. br. d. 13 



Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 5 

sept: 1873}; adjunkten Wejbull i historia från medlet af oktober till höstterminens 
slut; adjunkten Fr. Brag professionen i oriental, språk under vårterminen (kansl. 
br. d. 24 januari 1874); adjunkten F. W. C. Areschoug professionen i botanik samt 
föreståndarebefattningen för botaniska institutionen under vårterminen (kansl. br. d. 
24 januari, 12 mars och 14 april 1874); docenten F. Andersson föreståndarebe- 
fattningen för astronomiska institutionen från och med d. 21 juni till d. 21 sept. 
1873 (kansl. br. d. 17 juni 1873); löjtnanten vid k. norra skånska infanterirege- 
mentet K. A. H. Norlander lärarebefattningen i gymnastik och fäktkonst (kansl. 
br. d. 31 dec. 1873). 

Under den tid professorerne Möller och Odhner samt adjunkten Holmgren, 
såsom ofvan omförmäles, tjenstgjort såsom censorer, hafva examina uppehållits af 
adjunkt Dunér i astronomi, af adjunkt Wejbull i historia och af docenten Wijkan- 
der i fysik (prokansl. br. d. 7 maj 1874). I anledning af sjukdomsförfall för 
prof. Walrerg har adjunkten Cavallin under sedaaste examensperiod förestått 
grekiska professionen. 

Universitetets lärarepersonal utgöres f. n. af 27 professorer, 1 e. o. professor, 
22 adjunkter, 1 1 docenter och 3 exercitiimästare. Af de ordinarie lärarebefattnin- 
garne äro endast två lediga, nämligen professorsembetet i medicinsk och fysiologisk 
kemi samt den nyligen inrättade adjunkturen i teoretisk och forensisk medicin. 

Såsom utmärkelser, hvilka under läseåret tillfallit universitetets lärare, torde tå 
anföras, att professor Tornberg blifvit vald till korresponderande ledamot af kej- 
serliga vetenskapsakademien i S:t Petersburg samt att adjunkten i administrativrätt 
och nationalekonomi, expeditionschefen i k. landtförsvarsdepartementet A. Sjöberg, 
d. 15 innevarande månad blifvit utnämnd till riddare af k. nordstjerneorden. 

De åt vetenskapsidkare vid detta universitet anslagna resestipendier hafva för 
innevarande år blifvit tilldelade, det större åt docenten S. A. B. Lundgren och det 
mindre åt docenten A. V. Bäcklund, hvarjemte ett från år 1871 besparadt större 
resestipendium blifvit tilldeladt adjunkten P. J. Leander (kongl. br. d. 19 dec. 1873). 

Docentstipendierna innehafvas: n:o 1 af docenten E. A. Wukander, n:o 2 af 
docenten Hj. Lindgren, n:o 3 af docenten Fr. Andersson, n:o 4 af docenten H. 
Hallbäck, n:o o af docenten E. F. Gustrin och n:o 6 af docenten P. Ekelund. 
Wallmarkska stipendiet för en yngre akademisk lärare innehafves af docenten E. 
Berglund. 

Följande anslag hafva af 1873 års riksdag blifvit beviljade universitetet 
nämligen 2500 kronor för inrättande af en ny adjunktur inom medicinska fakulte- 
ten samt 500 kronor till arvode åt en amanuens inom samma fakultet. 



O G. K. Hamilton. 

Derjämte har Kongl. maj:t den 6 juni 1873, med godkännande af riksdagens 
derom gjorda framställning, i nåder förordnat, att professorer och adjunkter, biblio- 
tekarien och räntmästaren, om de efter uppnådde 65 års ålder göra anmälan om 
afsked, må å allmänna indragningsstaten upföras till åtnjutande af pension, för pro- 
fessor, bibliotekarie och räntmästare af 4500 rdr samt för adjunkt af 2500 rdr, 
hvaremot de anslag till emeritilöner, som hittills från statsverket utgått till universi- 
teten, borde vid inträffande ledighet uphöra. Sedan professorerne Schlyter och Ekelund 
redan förut ingifvit underdånig anhållan om afsked med erhållande af en genom prof. 
och ridd. Prambergs frånfålle ledig emeritilön, hafva på grund af riksdagens beslut jäm- 
väl professorerne Olde och Loven under loppet af oktober månad nästlidne år i un- 
derdånighet begärt afsked med pension och rätt för efterlefvande att, på sätt hittills i afse- 
ende på emeritilön alltid egt rum, få åtnjuta pensionen jämväl under tjenste- och privilegii- 
nådåret. Genom nådigt bref af den 17 nästlidne april har Kongl. maj:t meddelat, att 
Kongl. maj:t, enär professorerne Schlyter och Ekelund såsom grund för sina ansökningar 
förutsatt den fortfarande tillvaron af den emeritilön, hvilkea till följd af riksdagens 
nyssnämnda beslut komme att uphöra vid det professor Prambergs sterbhus tillkom- 
mande nådårets utgång, icke funnit skäl att till bemälde professorers ansökningar 
lemna bifall. Beträffande professorerne Lovens och Oides underdåniga framställningar 
har kongl. maj:t, "enär rätt till åtnjutande af tjenste- och nådårsförmoner af de för 
universitetslärare genom nådiga brefvet den 6 juni 1873 medgifna pensioner å all- 
männa indragningsstaten icke blifvit af riksdagen uttryckligen medgifven, funnit ifrå- 
gavarande ansökningar icke för närvarande kunna bifallas, på sätt sökanderne anhål- 
lit 79 , viljande Kongl. maj:t framdeles taga i öfvervägande "huruvida skäl må förefinnas 
att till näst sammanträdande riksdag i ämnet aflåta kongl. proposition". — Ofvan- 
nämnda vid 1873 års riksdag medgifna utsträckning af pensionsrätten har således 
ännu icke ledt till något praktiskt resultat. 

Under den 6 juni 1873 har Kongl. maj:t jämte ändring i reglementet för v. 
Rejserska stiftelsen i nåder faststält nytt sådant för v. Rejserska resestipendiet. 

Under d. 7 november s. å. har Kongl. maj:t i nåder förklarat, att ulom de 
rättigheter, som genom nådiga brefvet af d. 3 juni 1870 blifvit qvinlig studerande 
tillerkända, det må vara sådan studerande obetaget, att, med undantag af examen för 
teologisk fakultet samt juris-licentiat examen, ej mindre aflägga alla öfriga vid uni- 
versiteten förekommande examina, än ock begagna den offentliga och enskilda under- 
visning, som vid universiteten meddelas ; varande härmed dock qvinna icke medgifven 
någon vidsträcktare rätt till anställning i allmän tjenst än som redan är eller fram- 
deles kan varda henne tillerkänd. 




Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 7 

Under samma dag har Kongl. maj:t i nåder funnit god t, att, med ändring af 
hvad i 9 § af kongl. forordningen d. 9 oktober 4863 föreskrifves angående den 
skriftliga pröfningen för examen till bergsstaten, i nåder förordna, att denna pröf- 
ning skall bestå i lösningen af ett matematiskt och ett mekaniskt problem. 

Med föranledande af riksdagens derom gjorda framställning angående ordnandet 
af den medicinska undervisningen i riket, har Kongl. maj:t under d. 12 sistl. dec. 
föreskrifvit ändring i 431 och 134 §§ af de akademiska statuterna. Med upphäfvande 
af hvad genom nådiga brefvet d. 26 april 1861 blifvit stadgadt angående åtskilliga 
ändringar i gifna föreskrifter i afseende på akademiska examina har Kongl. maj:t 
jämväl under d. 12 dec. 1873 i nåder meddelat föreskrifter, rörande dels den me- 
dico-filosofiska examen, dels den i ofvannämnda $$ af statuterna, sådana de nu 
lyda, för medicine kandidater förskrifna praktiska tjenstgöring. 

Under d. 19 december 1873 har ett belopp af 1200 kronor i nåder blifvit 
anvisadt till fortsatt utgifvande af universitetets årsskrift. 

Med afseende på den långa tid af sammanlagdt nio år, som adjunkten v. Zeipel 
haft sig anförtrodt uprätthållandet af professionen i matematik utan annan ersätt- 
ning än mindre andelar af årsanslaget till yngre lärares understöd och upmuntran, 
har Kongl. maj:t under d. 27 sistl. februari, på underd. ansökan af bemälde adjunkt, 
i nåder funnit godt medgifva, att ett belopp af 2600 kronor må såsom vikariatsarvode 
ifrån reservfonden till honom utbetalas, i enlighet med konsistorii af kanslersembetet 
i frågan infordrade och af detta jämte eget yttrande insända utlåtande. 

Bland de af kanslers-embetet rörande universitetet vidtagna åtgärder och med- 
delade beslut, har jag ansett följande här böra omnämnas: 

Sedan konsistorium majus hemställt att, då med 1873 års utgång den tid af 
två år tilländaginge, hvarunder enligt kanslerbrefvet d. 18 dec. 1871 ett årligt ar- 
vode af 350 kronor skulle få från reservfonden utbetalas till en biträdande amanuens 
vid kemiska institutionen, konsistorium måtte bemyndigas att fortfarande från och 
med 1874 års början och till dess ny utgiftsstat för universitetet blefve faststäld, 
sagde arvode från nämnda fond utanordna, har kanslers-embetet under d. 30 juni 
1873 ett sådant utanordnande medgifvit för en tid af ytterligare två år. 

Under d. 6 augusti s. å. har kanslers-embetet beviljat konservatorn vid zoolo- 
giska museum C. D. E. Roth en gratifikation af 300 kronor, att från reservfonden utgå. 

Sedan konsistorium majus till kanslers-embetets pröfning öfverlemnat ett af 
konsistorium minus uppgjordt och af konsistorium majus med vissa modifikationer 
tillstyrkt förslag till instruktion för amanuensen vid räntekammaren och kansliet, har 3 

kanslers-embetet 29 sept. 1873 funnit skäl samma förslag att^ fastställa. % 



å 



8 G. K. Hamilton. 

Efter det anslag af riksdagen blifvit beviljadt till inrättande af en ny adjunktur 
inom medicinska fakulteten, har kanslers-embetet, i överensstämmelse med hvad 
såväl nämnde fakultet som konsistorium majus föreslagit, under d. 30 oktober 1873 
förord na t, att sagde lärarebefattning skall "vara en adjunktur i teoretisk och forensisk 
medicin omfattande såsom läroämnen: patologi, medicinsk historia, samt stats- och 
rätts-medicin, med skyldighet för innehafvaren att efter fakultetens bestämmande 
deltaga i den kliniska undervisningen." 

Till betäckande af den brist i anslaget för botaniska institutionen, som upkom- 
mit genom ökade arbetslöner och höjda priser på stenkol under åren 1872 och 
1873, har kanslers-embetet under den 1 november sistl. år beviljat ett anslag af 
1000 kronor från reservfonden. 

Af sistlidet års anslag till understöd och upmuntran åt yngre akademiska 
lärare har kanslers-embetet under d. 8 sistl. januari tilldelat docenten Hj. Lindgren 
1 50 kronor, adjunkterne P. Assarsson, Chr. Cavallin och V. E. Lidforss samt 
docenten P. G. Ekelund hvardera 100 kronor samt adjunkten M. V. Odenius 450 
kronor, ined skyldighet för den sistnämnde att, om sådant skulle sättas i fråga, 
lemna godtgörelse till adjunkten Löwegren, som under en del af vårterminen 1873 
i adjunkt Odenii ställe förestått professionen i teoretisk och forensisk medicin. 

Under samma dag har kanslersembetet beviljat ett anslag af 400 kronor från 
reservfonden till honorar åt ledaren af studentkårens sångöfningar registratorn C. 
G. v. Sydow. 

I skrifvelse påföljande dag har kanslers-embetet bemyndigat konsistorium ma- 
jus att från reservfonden låta utanordna 770 kronor att användas såsom dyrtids- 
tillägg, beräknadt efter tjugo procent för år 1873 på lönerna för universitetets vakt- 
betjening, med den fördelning, som i samma kanslersbref finnes omförmäld. 

Uppå juridiska fakultetens, af konsistorium majus förordade framställning har 
kanslers-embetet under d. 25 sistl. februari beviljat ett anslag af 500 kronor att 
från reservfonden utgå till inköp af svenska lagsamlingar och juridiska tidskrifter 
att begagnas vid den enskilda undervisning och de öfningar, fakulteten för befordran 
af det juridiska studiet förklarat sig vilja anställa. 

Under samma dag har kanslers-embetet medgifvit, att för innevarande år må ifrån 
reservfonden till härvarande filologiska seminarium utanordnas ett belopp af 1350 
kronor, hvaraf 1000 äro afsedda till seminarii klassiska afdelning och 350 till af- 
delningen för fornnordisk språkvetenskap. 

På konsistorii majoris derom gjorda framställning har kanslers-embetet under 
den 14 sistl. april beviljat ett anslag från reservfonden af 1000 kronor för an- 



Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. " 

* 

skaffande af några mikroskoper jemte öfriga utensilier för botaniska institutio- 
nens behof. 

Sedan kanslers-embetet "till konsistorii majoris kännedom och efterrättelse" 
meddelat Kongl. maj:ts nådiga skrifvelse af d. 31 sistl. oktober, hvarigenom Kongl. 
maj:t anbefallt kanslers-embetet att efter vederbörandes hörande dels inkomma med 
underdånigt förslag till sådan ändring i universitetsstatuterna, hvarigenom större 
säkerhet må kunna vinnas, att vid tillsättande af lediga professorsembeten sökandes 
vetenskapliga förtjenst och ådagalagda skicklighet för det sökta embetet må af sak- 
kunnige män blifva bedömda, dels äfven afgifva utlåtande, huruvida i sammanhang 
med förändrade föreskrifter rörande tillsättning af professorsembete jämväl en ändring 
i hvad nu vore stadgadt angående tillsättning af adjunktsbefattning vore erforderlig, 
samt, om förhållandet vore sådant, i nämnde hänseende inkomma med underdånigt 
förslag, med kanslers-embetet lemnadt medgifvande att, derest det skulle finna än- 
dring i andra delar af universitetsstatuterna vara af nöden eller eljes ändamåls- 
enliga, derom göra underdånig . framställning, så har konsistorium majus under d. 18 
dec. beslutat, att ärendets förberedande behandling skulle updragas åt en komité, 
bestående af en ledamot från hvardera af de tre högre fakulteterna samt två 
högst fyra ledamöter från den filosofiska fakulteten; hvarefter till ledamöter i sagde 
komité blifvit utsedde, af teologiska fakulteten professor Olbers, af den juridiska 
undertecknad, af den medicinska professor Naumann samt af den filosofiska profes- 
sorerne Wahlgren, Ljunggren, Möller och Walberg. Till beredande af större 
överensstämmelse mellan de från universiteterna i nämnda afseende utgående förslag 
har kongl. maj:t sedermera under den 13 mars detta år öfverlåtit samma ärendes 
beredning åt en komité, bestående af erkebiskopen och prokanslern vid Upsala uni- 
versitet såsom ordförande, samt af två professorer från filosofiska och en från hvar- 
dera af de öfriga fakulteterna vid rikets båda u ni v er si te t er. I denna komités arbeten, 
som i Upsala fortgått från och med den 20 april till och med den 7 maj, hafva 
från detta universitet deltagit: från filosofiska fakulteten professorerne Ljunggren 
och Möller, från medicinska professor Naumann, från juridiska undertecknad samt 
från teologiska fakulteten professor Olbers. 

Till afhjelpande af ett länge erkändt behof af en läselokal, der tillfälle vore för 
universitetets lärare och tjenstemän att inhemta kännedom af de vigtigare för biblio- 
tekets räkning anskaffade periodiska skrifter, har konsistorium, enär akademien sak- 
nade för ändamålet passande lägenhet, medgifvit, att tvänne rum i akademiska 
föreningens byggnad må för sagde behof för ett år förhyras emot ett på extra ut- 
giftsmedlen anvisadt belopp ej öfverstigande 600 kronor, deri inberäknad kostnad 

Lunds Univ. Åreskr. Tom. X. 1873. 2 



1 



10 G. K. Hamilton. 

för upvärmning, uplysning och städning, hvarjemte en summa af 1600 kronor 
anslagits till lokalens möblering, att från samma fond utgå. Stadgar för läselokalen 
hafva jämväl af konsistorium blifvit faststälda (kons. maj. prot. d. 14 januari och 
d. 11 februari 1874). 

Redan under lång tid hafva universitetets lokaler, för föreläsningar och öfningar, 
för samlingar och för åtskilliga andra universitetsbehof, år efter år visat sig allt 
mindre tillräckliga för vexande kraf. Nu är förhållandet redan sådant, alt bristen 
på tjenliga lokaler å mer än ett håll af universitetets verksamhet inverkar synnerli- 
gen hinderligt för undervisningens och den vetenskapliga verksamhetens ändamåls- 
enliga anordnande. Ehuru det icke är tänkbart, att universitetet af egna medel skulle 
kunna fylla dessa behof, hafva dock under det löpande året några förberedande åt- 
gärder vidtagits, i syfte att åstadkomma sådan utredning af behofvet och sådana 
förslag till dess afhjelpande, som kunde läggas till grund för en underdånig fram- 
ställning till Kongl. maj: t om aflåtande af nådig proposition till riksdagen i ämnet.| 

Likasom fallet varit under de närmast föregående akademiska åren, har univer- 
sitetet jämväl under det senast förflutna fått emottaga många bevis på välvilja genom 
donationer, afsedda att understödja den medellösa, men hoppgifvande fliten. Sålunda 
har generallöjtnanten m. m. J. Kleen till minne af den 21 juni 1823, då han här 
promoverades till filosofie doktor, till lärosätet, medelst gåfvobref d. 21 juni 1873, 
donerat ett kapital af 3000 kronor till fond för ett stipendium tör en obemedlad 
för flit och goda seder känd studerande. 

Sedan aflidne v. pastorn A. Wbstrin på sin dödsbädd 1857 till numera jämväl 
aflidne kontraktsprosten N. Th. Simonsson öfverlemnat ett kapital af 2000 kronor 
att användas till något för svenska kyrkan gagneligt ändamål, så hafva sterbhusdel- 
egarne efter bemälte kontraktsprost, enligt dennes i lifstiden yttrade önskan, till uni- 
versitetet i skrifvelse d. 10 sistl. januari, aflemnat nämnda kapital, med tillkännagif- 
vande af den önskan, att årliga räntan deraf må såsom understöd tilldelas en obe- 
medlad och väl vitsordad, Lunds stift tillhörande teologie studerande. 

Medelst gåfvobref den 26 sistl. januari har v. häradshöfdingen O. J. Torslow 
öfverlemnat ett belopp af 6000 kronor, hvars afkastning under de femton första åren 
från och med den 1 sistlidne februari lägges till hufvudstolen, hvarefter det sålunda 
bildade kapitalet skall utgöra en med gifvarens faderbroders, jägmästaren Erik Torslows 
namn betecknad fond, hvaraf räntan, fördelad i tre lotter, användes till stipendier åt 
tre i skånska nationen inskrifne "för sedlighet, ödmjukt sinne, vördnad och hörsam- 
het för lärare och andra förmän, ta rf ligt och sparsamt lefnadssätt samt otadlig flit 
välkända studenter, hvilka för idkande af sina studier icke veterligen ega tillräcklig 




Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 1 1 

förmögenhet eller anhöriga med skyldighet, vilja och förmåga att dem dervid till- 
räckligen bispringa"; varande företräde tillerkändt vissa gifvarens slägtingar. 

Medelst testamente den 14 sistl. augusti har dessutom numera aflidne språk- 
mästaren L. M. Jollain till universitetet anslagit en summa af 2000 kronor, med 
vilkor alt delta kapital skall ökas med dera fallande ränta, ända till dess kapitalet 
vuxit till en sådan storlek, att dess årliga ränteafkastning, antingen ensam för sig 
eller med bidrag af dertill anvisade allmänna eller enskilda medel, må vara tillräck- 
lig att bestrida aflöningen åt en lärare i franska språket, hvilken är född i Frank- 
rike och inför den akademiska styrelsen styrkt sig ega skicklighet att meddela un- 
dervisning i franska . språkets talande. 

I afseende på universitetets särskilda institutioner meddelas härmed följande, 
på vederbörande institutionsföreståndares uppgifter grundade redogörelse. 

Anatomiska samlingarne hafva sedan den 15 maj 1873 vunnit följande 
tillvext : 

1) Ett menniskocranium, söndertaget i de särskilta benen, 

2) Ett d:o , i fem olika genomskärningar, 

3) Ett d:o , deladt i 3* cranialvertebrer, 

4) Ett d:o , med framställning af venae diploétria;, 

5) Sagittal genomskärning af hufvud och bål, 

6) Nio st. genomsågade ben, 

7) Skelett af Echidna hystrix, 

8) d:o af Octoron degus, 

9) d:o af Alcedo ispida, 

103 Cranium af Bradypus tridactylus, 

11) d:o i gips af Gorilla Ngina ?, 
inköpte från Vasseur i Paris. 

12) Nio st. vaxpreparater öfver ögats utveckling, från Ziegler i Freiburg. 

13) Preparat i papier maché öfver menniskohjernan i förstorad skala, 
från d:r Auzoux i Paris. 

Vid den astronomiska institutionen hafva observationerna blifvit fortsatta efter 
samma plan som förut. I överensstämmelse med densamma hafva 194 planetposi- 
tioner blifvit bestämda, hufvudsakligen af föreståndaren och stud. A. Lindstedt, 
samt 66 mätningar af dubbelstjernor, utförda till större delen af observatorn. 
Dessutom hafva föreståndaren och observatorn gemensamt mätt 442 deklina- 
tionsskillnader emellan planeten Flora och närliggande stjernor för bestämmande af 
solens parallax. 

2* 



*2 



6. K. Hamilton. 



En qvicksilfver horisont af ny konstruktion blef under förra året inköpt af 
mekanik us Herbst i Pulkova. Deremot har den nya meridiancirkeln, hvilken enligt 
kontrakt skulle aflemnats under förra hösten, ännu icke hitkommit; den väntas dock 
skola blifva upstäld under nästkommande juli månad. 

Observatoriets bibliotek har under året erhållit följande gåfvor från nedan- 
nämnde institutioner och enskilda personer: 

Observatorierna i Greenwich, Leyden, Madrid, Milano, Paris, Pulkova, Washing- 
ton och Wien; association scientifique de France, astronomische gesellschaft, Kri- 
stiania universitetet, geodätiska byrån i Berlin, hydrographisches amt i Wien, norska 
meteorologiska institutet, k. vetenskaps-akademien i Stockholm och Smithsonian in- 
stitution i Washington, D:r Albrecht i Leipzig, prof. Auwers i Berlin, d:r Berg i 
Wilna, prof. Bruhns i Leipzig, d:r' Fabritius i Helsingfors, prof. Gyldén i Stock- 
holm, prof. Hornstein i Prag, prof. Kruger i Helsingfors, prof. Klinkerfues i Göt- 
tingen, prof. Lamont i Munchen, prof. v. Oppolzer i Wien, prof. Plantamour i 
Genf, adj. Schultz i Upsala, prof. Sporer i Anclam, prof. Tfcalén i Upsala och prof. 
Zöllner i Leipzig. 

Bland de gåfvor, som under året tillfallit universitets-biblioteket, fortjena främst 
att nämnas den, som lemnats af öfverjägmästaren och kommendören med stora kor- 
set af kongl. vasaorden J. J. Sjöcrona i Helsingborg, bestående af 60 paleotyper, 
tryckte inom 4400:talets trenne sista decennier, samt en af H. K. H. Hertiginnan af 
Dalarne förärad omkring 60 band stark samling af till större delen franska histo- 
riska arbeten och planschverk. Dessutom har biblioteket erhållit gåfvor af kongl. 
preussiska statistiska byrån i Berlin, kongl. sachsiska statistiska byrån i Dresden, 
kongl. danska statistiska byrån i Köpenhamn, die ministerial. commission zur wissen- 
schaftl. untersuchung der deutschen Meere i Kiel, Köpenhamns kommunalstyrelse, 
association pour 1'encouragement des études grecques en France i Paris, riksarkiva- 
rien M. Birkeland i Cli ristia nia, justitsraad m. m. Chr. Bruun i Köpenhamn, pro- 
fessor Burman-Becker dersammastädes, bokhandlaren Alb. Cammermeyer i Chrislia- 
nia, universitetsbibliotekarien L. Daae dersammastädes, grefve Lars v. Engeström 
i Dresden, professor Gust. Hinrichs i Iowa City (Jowa U. S.), professorn m. m. 
C. A. Holmboe i Christiania, kammarherren m. m. Chr. Holst dersammastädes, d:r 
E. Jessen i Köpenhamn, enkefriherrinnan L. S. D'01isson f. Sirtema Grovestius i 
Haag, professor A. Quetelet i Brussel, grefve P. Rianl i Paris, professorn m. m. 
P. G. Thorsen i Köpenhamn, professor Ax. Sigfr. Ulrich i Bremen, byrån för Sve- 
riges geologiska undersökning, kongl. civildepartementet, topografiska corpsens chefs- 
emhete, musikaliska konstföreningen i Stockholm, riksgäldskontoret, bibi. amanuensen 



Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 1 3 

F. E. Braune, amanuensen E. Erdmann, löjtnant C. L. H. Forslind i Warberg, 
professorn grefve G. K. Hamilton, studeranden M. Jernell, professor Alb. Lysander, 
akad. -adjunkten M. V. Odenius, e. o. vice bibliotekarien Aug. Palm, enkefru Eva 
Rydén f. Blomstrand, e. o. bibl.-amanuensen P. Sörensson, amanuensen G. A. 
Theorin, professor C. J. Tornberg (^nitida egenhändiga afskrifter i 16 band 4:o af 
arabiska handskrifter). Biblioteket har utbytt skrifter med omkring 100 in- och 
utländska universiteter och lärda samfund. Såväl förenämnda gåfvor som de i den 
literära bytesförbindelsen erhållna skrifter finnas specificerade i den årligen utkom- 
mande accessionskatalogen. 

Den botaniska institutionens samlingar hafva dels genom gåfvor, dels genom 
byte erhållit en icke så ringa tillvext. Till museet hafva mindre bidrag lemnats 
af flere enskilde personer; och af de ifrån kougl. vetenskaps-akademien utdelade 
samlingar, hemförde med de arktiska expeditionerne, har en betydlig samling mossor 
blifvit oss tillsänd. Till trädgården hafva fröremisser ingått ifrån Kjöbenhavn, 
Hamburg, Berlin, Königsberg, Wien, Wurzburg, Paris, Montpellier, Moskau, äfven- 
som från Göteborgs trädgårdsförening och Alnarp. Ifrån kommendören i danska 
marinen herr Schultz har trädgården erhållit en betydlig samling lefvande ormbun- 
kar. Föreståndaren för botaniska institutionen i Melbourne, baron F. v, Mueller, 
som förut hitsändt några ovanligt stora exemplar af Dichsonia antarctica, har sistl. 
höst åter hågkommit trädgården med ett par andra trädarta de ormbunk-stammar 
QCyathea-arter^, som snart skjöto rötter och blad och nu stå med utbildad frukt. 
Åfven ifrån Alnarp, Kjöbenhavns bot. have och Göteborgs trädgårdsförening hafva 
en del lefvande vcxter erhållits; deribland ifrån Göteborg en Musa Ensete och den 
särdeles vackra Cibotium princeps. Vexthusens äldre innevånare synas fortfarande 
trifvas väl: arter af Musa, Strelitzia, Sarracenia, Banksier, Cycadeer, Nelumbium, 
Papyrus o. s. v. blomma numera årligen. En Lilium gigantenm håller just på att 
skjuta fram sin mägtiga blomstängel; en gammal Cycade-stam ifrån sydligare Au- 
stralien, som för omkring 2:ne år sedan utan rötter och blad hitkom som gåfva 
till trädgården ifrån baron F. v. Mueller, har i vår skjutit en väldig krona af blad. 
— Institutionens årsanslag, som till följe af stegrade priser på arbete och stenkol 
befunnits otillräckligt, har dels ifrån reservfonden, dels genom anslag af riksdagen 
erhållit en tillökning af 500 rdr. 

Filologiska seminariets latinska och grekiska afdelningar hafva varit i verk- 
samhet från ingången af oktober månad 1873 till den 15 maj 1874. Medlemmarne 
hafva under både höst- och vårterminen varit tvenne, A. E. Peterson, sk. och Hild. 
Anderson, sm. Under vårterminen, hafva trenne åhörare, J. Gylling, sm., T. 



14 G. K. Hamilton. 

Rönström och H. Wranér sk. deltagit i öfningarna. Dessutom hafva tvenne f. d. 
medlemmar N. Ambrosius sk. och Fr. Laurell, gb., den förre under höstterminen 
och den senare under vårterminen, någon tid bevistat sammanträdena. 

Sammanträden hafva enligt regeln hållits en gång i veckan på hvardera afdel- 
ningen och varat hvarje gång tvenne timmar. Dock gjorde deltagarnes ringa antal, 
att under höstterminen sammankomsternas antal minskades på den grekiska afdel- 
ningen och deras tidslängd på den latinska. 

Följande afhandlingar hafva under läseåret af seminariets medlemmar författats 
och å seminariisammanträden ventilerats: 
H. T. 1873: De capite XXVI Aristotelis de arte poetica libri, quod vulgo dicitur 

n sol TipotSÅrjudTtov xal Åvoscor, quaestiones. Scripsit Aemilius 
Peterson. 
9 maj 1874: De rebus scenicis in Sophoclis Ajace. Scripsit H. Anderson. 
12 maj 1874: De particulae, quae est quum, apud Cornelium et Sallustium usu. 

Scripsit Aem. Peterson. 

Vid filologiska seminariiafdelning för nordiska språk höllos höstterminen 1873 
vanligen öfningar måndagarna kl. 5 — 7 e. m. Ordinarie medlemmar af afdelningen 
voro Sv. Kinman, vg., cand. C. J. F. af Peterséns, sk. och A. E. Peterson, sk. 
De kritiskt-exegetiska öfningarne omfattade Kirkiu Balken i Uplandslagen. 

Afhandlingar: 
af Sv. Kinman: Om ljudläran i Gotiskan och Fornnordiskan, II afd., konsonanterna; 
af G. af Peterséns: Sagan om Grim ludenkind; öfversättning med anmärkningar; 
af A. E. Peterson: Försök till en Isländsk ordbildningslära, 1:sta delen. 

Vårterminen 1874 hafva öfningarne upptagit två timmar, i veckan (vanligen 
måndagar kl. 5 — 7 e. m.) under föreläsningstiden. 

Ordinarie medlemmar af seminariiafdelningen hafva varit cand. P. M. Wickberg, 
sm., cand. C. J. F. af Peterséns, sk. och stud. A. E. Peterson, sk. 

De kritiskt-exegetiska öfningarna hafva haft till föremål Hervarar-Saga. 

Nedannämnda afhandlingar hafva blifvit till granskning inom afdelningen framstälda: 
"Om kasusändelserna i Fornordiskan" af Wickberg; 
"Om omskrifningarne i den äldre Eddan" af Peterséns samt 
"Försök till Isländsk Ordbildningslära", 2:dra delen, af Peterson. 

Fysiska institutionens instrumentalsamling har under läseåret ökats med en 
större luftpump af Deleuil, en métre-etalon m. m. 

Geologiska institutionen har under årets lopp genom gåfvor erhållit följande 
tillökning: af disponent N. Ahlbom, Eslöf, prof från pågående borrningar efter sten- 



j 



Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 1 5 

kol; stud. B. F. Cöster lösa block från trakten af Lund; herr C. Holmgren, myr- 
malm från Ekestiga vid Hör; amanuensen P. Håkansson, basalt från mellersta Skåne; 
stud. F. Laurell, stuffer från Fågelsång och Andrarum; amanuensen V. Leche, block 
från Travemunde samt prof af de lösa jordlagren från samma ställe; förvaltare G. 
Liedholm, Andrarum, kristalliserad alun; stud. A. H. Malm, 2 fossila fiskar; stud. 
E. Neander, tertiära block från trakten af Ystad;- prof. Sv. Nilsson, 2 fiskar från 
den stenkolsförande formationen vid Höganäs; stud. A. R. Ohlsson, stuffer från 
Fågelsång, Klinta och Bjersjölagård ; hr Svensson försteningsförande block från Mun- 
kagårdarna; prof. F. Wahlgren, märgel från Gunnarp; kamrer A. Wistelius, Engel- 
holm, oboluskonglomerat och malmprof från Dalarne samt prof från borrningarna 
vid Akerslund och Löddesnäs; kand. F. Wulff, mariekor från Elfsborgs län. Ge- 
nom byte har museum förvärfvat från mr. Th. Davidson, Brighton, braehiopoder från 
kritformationen i England; prof. Th. Kjerulf, Kristiania, stuffer från Kristianiatrakten ; 
docent G. Linnarsson, Stockholm, sibiriska försteningar från Estland; bergmästare 
A. Sjögren, Filipstad, siluriska försteningar från Öland. Från R. Fuess i Berlin 
har inköpts en samling bergarter, preparerade för mikroskopisk undersökning. 

Historiska museum har under årets lopp genom gåfvor erhållit följande tillök- 
ning: af riksdagsmannen Jöns Månsson i Klagstorp af Näsums socken: 1 lansspets 
af flinta; af åbosonen Per Jönsson dersammastädes : 1 flintknif med fyrkantigt skaft; 
af åbosonen Nils Johnsson i Röinge: 1 flintyxa, 1 "båtformig hammare" samt I 
oval brynsten ; af stud. N. P. Olofsson : 1 s. k. hästbenformig slipsten med 1 4 slip- 
ytor ; af åboen Anders Jönsson Espö n:r 11:3 särdeles vackra flintknifvar ; af ba- 
garen P. Möller i Lund: 1 hålmejsel, 1 yxa samt 2 lansspetsar, allt af flinta. 

Hvad den kemiska institutionen beträffar, har under året anskaffats en Hoff- 
mans apparat för bestämning af gasers egentl. vigt och 4 st. recipienter med tallri- 
kar till den förut erhållna Deleuilska luftpumpen, samt hafva 3:ne af de analytiska 
vågarna hos Klein i Köpenhamn undergått renovering och komplettering. Förutom 
nödiga reparationer af arbetsrummen har, för att så vidt möjligt bereda väl behöflig 
ytterligare plats, i materialrummet anbragts en större hylla för glaskärl. För mi- 
neralsamlingen hafva anskaffats 2:ne nya mineralskåp samt under året påbörjats 
och ungefär till hälften utförts en fullständigt ny anordning och katalogisering af 
samlingen i sin helhet. Af det under året tillkomna märkes en sändning af isyn- 
nerhet österrikiska mineralier, som erhållits, i utbyte mot svenska, från d:r Schuchardt 
i Görlitz. Antalet laboranter har under H. T. varit 21, under V. T. inalles 40, 
deraf 22 under hela, 18 under halfva terminen, hvartill komma, förutom dem som 
för profs utförande arbetat kortare tid, under H. T. 7, under V. T. 9 studerande 



16 G. K. Hamilton. 

tillhörande medic. fakulteten. Då sålunda särskildt under innevarande termin antalet 
varit större än utrymmet egentligen medgifver, har det varit förenadt med ej ringa 
svårigheter att bereda nödig plats. Anmärkas förtjenar ock, att bland de nytillkomna 
laboranterna de, som för framtiden vilja egna sig åt medicinska studier, jämförelsevis 
varit afgjordt flera än tidigare varit händelsen, då man ej kan undgå att deri spåra 
inflytandet af de under senare tiden i olika riktningar vidtagna förändringarne af exa- 
mensväsendet inom fil. fakulteten, så väl hvad beträffar blifvande fil. doktorer som 
med afseende på inträde i medic. fakulteten. 4 studerande hafva under läseåret af- 
slutat undersökningar för fil. doktorsprof. 

På kirurgiska och obstetriska klinikerna hafva 6 med. kandidater och lika 
många med. studerande fullgjort den föreskrifna tjenstgöringen. 252 patienter hafva 
varit intagna på dessa kliniker och 433 operationer under året blifvit utförda. 

Myntkabinettet har förökats med 200 mynt och medaljer, dupletter oberäknade, 
och har mottagit gåfvor af h. m. konungen, k. svenska och vetenskapsakademierna, 
k. universitetet i Kristiania, prof. och kommendören Schlyter, riksantiqvarien och 
kommendören Hildebrand, prof. och ridd. Möller, d:r H. Winberg, kyrkoherden Collin, 
stadskassören Svensson och kand. N. O. Holst. 

Vid patologiska institutionen har antalet obduktioner — från d. 15 sept. 
till d. 20 maj 1874 — 1873 uppgått till 85, hvaraf 80 pathologiska och 5 medico- 
l egala. I samlingen hafva under året upstälts omkriug 100 preparater, dels vid 
obduktionerna tillvaratagne af instit:s tjenstemän, dels skänkta af prof. d:r C. J. 
Ask, adj. d:r M. K. Löwegren, aman. d:r A. Theorin, prof. d:r C. F. Naumann, 
doc. d:r Hj. Lindgren, prof. d:r F. Wahlgren, regem.-läkare d:r M. Samberg, regem.- 
läkare d:r Aug. Falck i Malmö, som äfven detta år ihågkommit instit:n med flera 
värdefulla gåfvor, d:r J. Hafström i Helsingborg, vaktm. A. Cato och fläskh. Anders 
Tufvasson. 

Den zoologiska institutionen har ej under året undergått några väsentligare 
förändringar. Åtskilliga skeletter och en mängd ajidra preparationer hafva blifvit 
förfärdigade, samt en del i magasinet förvarade djur bestämda och katalogiserade. 
Dessutom hafva samlingarne blifvit förökade dels genom några inköp, h varibland 
kan nämnas en typsamling af lector C. A. Westerlunds europeiska land- och söt- 
vattensmoll usker; dels genom gåfvor, bland hvilka särskilt torde böra här anföras: 
En series af laxyngel (deribland ett exemplar med två hufvud) från 1 dags till 2 
års ålder, födde" vid Halmstads laxodlingsanstalt, skänkt af stadsläkaren d:r Nord- 
ström; tvenne i Malmö-trakten utkläckte ungar af tornugglan (Strix flammea), 
skänkte af stud. Alfr. Hallengren. För öfriga gåfvor infördes vanlig redogörelse i 




Program till Kektors-ombytet den 1 juni 1874. » 7 

Lunds Weckoblad vid årets början; dock må tillfallet här ej lemnas obegagnadt, att 
till de välvilliga gifvarena frambära universitetets tacksamhet. — Liksom under före- 
gående åren bar museum haft att glädja sig åt talrika besök under de tider, då det 
hållits öppet för allmänheten, samt varit flitigt begagnad! af de studerande, hvarjämte 
tillfälle lemnats åt i staden befintliga skolor, så offentliga som privata, att under 
vederbörande lärares ledning hämta undervisning af musei samlingar. 

Såsom medlemmar af konsistorium minus hafva, utom rektor och prorektor 
samt de ordinarie medlemmarne, tjenstgjort professorerne Olde, Broomé, Blom- 
strand och Möller. 

Till fakultetsdekaner hafva varit utsedde: i den teologiska fakulteten professor 
Olbers, i den juridiska undertecknad, i den medicinska professor Naumann och i 
den filosofiska professor Borelius. 

I' bibliotekskommissionen hafva jämte bibliotekarien såsom medlemmar fungerat 
professor Olbers, undertecknad, samt professorerne Ask, Olde, Ljunggren, Möller 
och Wahlgren. 

Af följande antal studerande hafva examina blifvit aflagde, nämligen: teologie- 
kandidatexamen af 4; teoretisk-teologisk af 26; praktisk-teologisk af 34; examen 
for inträde i rättegångsverken af 12; examen till kongl. maj:ts kansli af 1; medi- 
cine-Iicentiatexamen af 1 ; medicine-kandidatexamen af 4 ; filosofie-kandidatexamen 
enligt 1853 års stadga af 21; samma examen enligt 1870 års förordning af 9; 
teologico-filosofiskexamen af 6; juridico-filosofisk af 3; juridisk preliminärexamen 
af 13; medico-filosofisk af 12. Latinskt skrifprof har blifvit aflagdt för filosofiska 
graden af 44; teologico-filosofisk examen af 10; för juridiko-filosofisk examen af 1 
och för mediko-filosofisk (under h. t.) af 9. 

De vid universitetet närvarande studerandes antal utgjorde under höstterminen 
545 och under vårterminen 530, i hvilket antal dock ej inberäknats de studerande 
nationsföreningarnes förutvarande medlemmar, som blifvit i vederbörande nationer 
inskrifne efter studentkatalogens tryckning. Såsom studerande vid universitetet 
hafva blifvit inskrifne 111, nämligen under höstterminen 86 och under vårterminen 25. 

Premier för flit och framsteg i studier hafva för 1873 blifvit tilldelade: inom 
teologiska fakulteten studeranderna J. N. Rexius, gb., A. Hansson, sk. och L. Nohr- 
borg, sk,; inom juridiska fakulteten studeranderne G. A. Petersson, ög., E. A. D. 
Heijkenskjöld, ög., och F. V. Th. Ehrenborg, bl. ; inom medicinska fakulteten medi- 
cine-licentiaterne F. Baeckström, sm., A. Theorin, gb., och Casp. Andersson, sk.; 
inom filosofiska fakulteten filosofie-kandidaterne N. O. Holst, bl., F. Wulff, gb,, och 
J. P. Claesson, gb. 

Lunds Univ. Åraskr. Tom. X,. 1873. 3 



18 G. K. Hamilton. 

Akademiska betyg hafva blifvit utfärdade åt 24 studerande under höst- och 
29 under vårterminen. 

Under året har utkommit Tom. IX af Lunds Universitets Årsskrift innehål- 
lande 14 särskilta af handlingar, utom programmer o. d., uptagande 547 sidor 4:o 
med 15 taflor. Kostnaderna för denna årgång uppgå till 3293 kr. 78 öre. — 
Tom. X är under tryckning. 

Dessutom hafva följande akademiska afhandlingar blifvit under läseåret utgifna: 

Höstterminen 1873. 

Termoelektriska undersökningar, 26 s. 4:o, af A. V. Tidblom. 

Bidrag till kännedomen om svafvelsyrlighetens dubbelsalter och kopplade förenin- 
gar, 34 s. 4:o, af Emil Berglund. 

De temporum Infinitivi usu Homerico qusestiones, 61 p. 8:o, auct. S. J. Ca vallin. 

« 

Vårterminen 1874. 

Om prostitutionen och de verksammaste medlen till de veneriska sjukdomarnes 
hämmande, med särskildt afseende fastadt på förhållandena i Stockholm, 84 s. 8:o, 
af A. F. Kullberg. 

Étude sur 1'usage syntaxique dans la chanson de Roland, premiére partie, 37 
p. 8:o, par A. E. Carlberg. 

Kasuslaran i äldre Vestgötalagen, 44 s. 8:o, af A. Wadstein. 

Studier öfver Leguminosernas rotknölar, 28 s. 4:o med plancher, af J. Eriksson. 

Om äktheten af kapp. 9 — 14 hos profeten Zacharja, 21 s. 8: o, af A. Lundgren. 

Bidrag till läran om korresponderande kurvor, 27 s. 8:o, af N. Thielers. 

Om östra Blekinges lafflora, 22 s. 4:o, af H. G. Falk. 

Bidrag till kännedom om fröskalets byggnad, 40 s. 8:o, af J. E. Strandmark. 

Notices sur les Sagas de Mägus et de Geirard et leurs rapports aux épopées 
francaises, 44 p. 4:o, par F. A. Wulff. 

Om den sköna konstens väsende, 56 s. 8:o, af B. Meijer. 

Om Sveriges underhandlingar med Frankrike åren 1792 — 1796, 46 s. 8:o, 
af J. Smith. 

Om det aprioriska kunskapssättet, 28 s. 8:o, af O. Winslow. 

Om fjällens byggnad hos OsteopterVgu jämte några undersökningar öfver sido- 
liniens fjäll hos Skandinaviens fiskar, 24 s. 8:o, af A. Engström. 

Bandamanna Saga efter Skinnboken n:o 2845 4:o, å Kongl. biblioteket i Kö- 
penhamn, 24 s. 4:o, af C. J. Ch. Cederschiöld. 

Oratio Lysiae in probationem Philonis latine conversa et adnotationibus instructa, 
21 p. 8:o, auct. N. Ambrosius. 




Program till Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 



19 



Om några förmodade växtfossilier, 30 s. 8: o, af A. 6. Nathorst. 

Om staden Bremens ställning till Sveriges krona efter Westfaliska freden, I, 42 
s. 8:o, af N. Larsson. 

Bidrag till kännedomen om Platinans Cyanföreningar, 39 s. 4:o, af N. O. Holst. 

Alexandrinarn Filo och hans läror, 46 s. 8:o, af J. P. Thorelli. 

Om rätliniga Asymptoter, 34 s. 8:o, af K. G. Carlson. 

Mémoire grammatical sur les poésies de Marie de France, 45 p. 8:o, par G. 
Gullberg. 

Några undersökningar om Trimetafosforsyran, 28 s. 4.o, af C. G. Lindbom. 

Om Fenyl- och Etylsulfacetsyror samt af dem erhållna Sulforiföreningar, 34 s. 
4:o, af J. P. Claesson. 

Observations sur les formes du verbe dans la chanson de geste de Gui de 
Bourgogne, 40 p. 8:o, par J. H. Lenander. 

Om parasitsvamparna och deras inflytande på skogskulturen, 57 s. 8:o, af Fr. 
A. Loven. 

Om den brednäbbade Kantnålens — Siphonostoma, Typhle Yarr — utveckling 
och fortplantning, 21 s. 4:o, af A. H. Malm. 

Det skånska ärkestiftet under katolicismens sista tid, 39 s. 8:o, af A. Bendz. 

Geisli Einar Skulason orti, öfversättning med anmärkningar, 73 s. 8:o, af L. 
Wennberg. 

Om Pennatulidslägtet Umbellula Cuv., I., 15 s. 4:o, af J. Lindahl. 

Några anteckningar om öfvergångsstilen, 34 s. 8:o, af P. Beijer. 

Den hellenistiska renaissancens tidehvarf, 24 s. 8:o, af W. Idström. 

Om den inre Urethrolomien, 91 s. 8:o, af G. Dunér. 

• Genitivi Latinorum, ad verba usurpati quanam ratione explicari debeant, com- 
mentatio, 36 p. 8:o, auct. F. Laurell. 

I Småland och Skåne hittills iakttagna spindlar jämte några ord om deras 
lefnadssätt, 33 s. 8:o, af W. A. G. Wetter. 









M 1 



1 t 



. s , 



Under detta programs pågående tryckning har underrättelse ingått, att det sven- 
ska samhället, den svenska juridiska vetenskapen och de svenska universiteten lidit 
en stor förlust genom det timade frånfallet af kanslerssekreteraren vid universiteten, 
riksarkivarien m. m. Herr J. J. Nordström. Bland hans många och stora förtjen- 
ster om universiteten må här blott nämnas, att icke blott den slutliga redaktionen 



20 G. K. Haroilton. 

af nu gällande universitetsstatuter af d. 2 april 1852 till största delen är hans 
verk, utan ock att dessa statuter i sina hufvuddrag bära prägeln af hans inflytande, 
likasom han också författat det öfver förslaget till samma statuter till Kongl. maj:t 
ingifna underdåniga memorial. Till hans efterträdare har universitetets kansler den 
28 dennes behagat förordna aktuarien i riksarkivet Robert Mauritz Bowallius. 



Med tillstånd af universitetets kansler anställes den 3 instundande juni filosofie- 
doktorsprornotion, hvartill särskildt program kommer att af promotor utfördas. 

Till medicine doktorer kommer medicinska fakultetens dekanus, professorn och 
riddaren af kongl. nordstjerne-orden C. F. NAUMANN, att, i stadgad ordning, näst 
före rektorsombytet, utnämna: medicine-licentiaten, adjungerade ledamoten af kongl. 
sundhetskollegium ANDERS FREDRIK KULLBERG, medicitie-licentiaten, bataljons- 
läkaren och vikarierande sjukhusläkaren vid allmänna garnisonssjukhuset GUSTAF 
JOHAN ANTON DUNÉR samt medicinse-licentiaten CURT WALLIS. 

De tvenne förstnämnde hafva om sina lefnadsomständigheter lemnat följande 
upgifter : 

Jag, Anders Fredrik Kullberg är född 1832 30 / ia i Gråmanstorps prostgård i Christi- 
anstads län. Fadren: kongl. hofpredikanten och kyrkoherden i Gråmanstorp och Wedby för- 
samlingar Adolf Kullberg; modren: Charlotta Hederstjerna. Genomgick Lunds kathedralskola 
och blef student i Lund 1848 16 / ia , fil. kand. 1853 31 /,, prom. fil. doktor s. å. ",/« medic. 
kand. 1858 a9 /,, mcdic. lic. 1861 13 / ia , disp. pro grad. med. 1874 a8 /,. 

Var biträdande läkare under koleraepidemierna i Norrköping och Jönköping. 1853 samt 
i Lund 1857; amanuens vid psediatr. kliniken å allm. barnhuset i Stockholm från 1862 15 / 10 
till 1863 16 /,; andre läkare vid allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg fr. jan. till 
okt. 1862 samt fr. 1863 «/ a till 1865 */•$ * f kongL sundhetskollegium t. f. öfverläkaré vid 
med. afdelningen å nämnda sjukhus fr. maj till aug. 1863. Förestod under kortare tider af 
åren 1866 och 1870 förste stadsläkaretjensten i Göteborg; besigtningsläkare derstädes från 
1865 Vi o» me d hvilken befattning 1871 1 / 4 förenades den af sundhets-inspektor ; 1874 1 / a 
adjungerad ledamot af kongl. sundhetskollegium. 

Erhöll 1872 svenska läkaresällskapets pris jämte sällskapets silfVermedalj för en inlemnad 
täflingsskrift öfver det utsatta prisämnet: Om prostitutionen och de verksammaste medlen till 
de veneriska sjukdomarnes hämmande, med särskildt afseende fastadt på förhållandena i 
Stockholm. 

Gift 1865 18 /, med Agnes Elisabeth Emma Nordström. Barn: Carl Anders född 1866 
t9 / 4 ; Ernst Gustaf född 1869 */•; A g nes Charlotta GustafVa född 1872 */«• 

Jag, Gustaf Johan Anton Dunér, är född d. 20 dec. 1840 i Billeberga församling af 
Malmöhus län. Fadren: N. Dunér, prost och kyrkoherde i nämnda församling, modren: P. C. 
Schlyter, båda döda. Erhöll i barnaåren undervisning i hemmet ; genomgick sedermera Lunda 



Program til) Rektors-ombytet den 1 juni 1874. 

katedralskola och aflade studentexamen i Lund d. 14 dec. 1857. Aflade medico-tilosofi 
examen pä samma ställe d. I okt. 1862. Tjänstgjorde som extra läkare vid skånska buei 
och dragonregementenas exercissqvadroner vintern 1865. Tjenstgjorde såsom extra läks 
vid kongl. Bohusläns regemente under desB vapenöiningar 1866. Aflade medicine -kandidi 
examen i Upsala den 31 mars 1868. Tjenstgjorde såsom upbördsläkare vid kongl. ski 
gårdsar tillerio t under dess sommarexpedi tioner 1868 och 1869. Tjenstgjorde såsom upbört 
läkare å briggen Nordenskjöld under sjömätniugs-expeditionen 1870. Tjenstgjorde så» 
upbördsläkare å Monitorn John Ericsson under sommaren 1871. Aflade medicine -Ii couti 
examen i Upsala d. 29 nov. 1871. Tjenstgjorde såsom amanuens vid Serafi mer- lasarettets kirurj 
ska utdelning från d. 1 dec. 1871 till d. 1 okt. 1872. Utnämndes i nåder till andre bataljonsläkf 
vid kongl. Kronobergs regemente d. 10 okt. 1872. Företog i egenskap af Uwaesersk rei 
stipendiat under vintern och våren 1872 — 1873 en utländsk resa i vetenskapligt ändam 
hvarunder de förnämsta ställena i Tyskland, Italien, Frankrike och England besöktes. Ante 
till vikarierande sjukhusläkare vid allmänna garnisons sjukhuset d. 20 jan. 1874. Erhöll 
kongl. sundhetskollegium förordnande på samma plats under en tid af 3 år d. 16 mars 18' 

Om licentiaten Wallis, frän hvilken, i anseende till lians vistelse å utrikes o 
närmare upgift om hans lefnadslopp ej inkommit, meddelas följande: 

Curt Wallib är född d. 9 mars 1845; blef, efter att hafva genomgått Stockholms gy 
naaium, student vid universitetet i Upsala d. 17 maj 1861 ; aflade derstädes medicine -kandid 
examen d. 31 mars 1868 och medicine -licentiatexamen d. 28 sept. 1870; tjenstgjorde sås 
amanuens vid anatomiska institutionen i Upsala 1 okt. 1866 — 1 okt. 1867; vid akademi; 
sjukhusets medicinska afdelning derstädes 7 nov. 1867 — 11 juni 1870; vid Carolinska ini 
tåtets patologiskt anatomiska anstalt 15 sept. 1870 — 1 okt. 1871 och vid k. ser&fimerlazar 
tets medicinska klinik 25 aug. 18jl — 1 jan. 1872 samt bestridda såsom vikarie distriktsläka 
befattningen inom Motala östra distrikt 12 juli — 1 sept. 1870; företog en utländsk vet 
skaplig resa d. 3 mara 1872 — 9 maj 1873; samt har af trycket utgifvit följande: 

1) Iakttagelser om en vandrande protoplasma-massas delning (i förening med profes 
Key), 1870; 

2) Experimentella undersök nin gar öfver inflammation i hornhinnan (i förening med p 
fessor Key), 1871; 

3) 0m Catanias klimat, doktor s-af handling, 1873; 

4) Siciliens klimatiska kurorter, 1873; 

5) Om Egyptens klimat, 1873. 



Slutligen får jag tillkannagifva, att i öfvermorgon, d. \ juni, professon 
astronomi, Ridd. af K. N. 0., L. K, V. A, fil doktorn D1DRIK MAGNUS AX 
MÖLLER, utsedd att nästkommande läseår vara detta universitets rektor, komr 
att med vanlig högtidlighet i emhetct insättas. Men då professor Möller af offe 
ligt updrag är förhindrad att personligen tillstädeskomma, skall, jämlikt K. hr. < 
21 dec. 1761, den till embetets emottagande i ordningen närmaste tillstädesvarai 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 4 



"2 G. K. Hamilton. Program till Rekiori-ombytet den 1 juni 1874. 

professor i hans ställe vikariera. Det föredrag, jag vid embetets nedläggande 
kommer att hålla, skall handla: Om det juridiska studiet och embetspröfningarne 
i några af Europas länder. 

Vi hafva förhoppningen, att Universitetets högt vördade Kansler, f d. Stats- 
rådet, En af de Aderton och Sekreteraren i Svenska Akademien, Riddaren och 
Kommendören af Kongl. Majits Orden, Fil. doktorn, m. m., Herr Grefve HENNING 
LUDVIG HD60 HAMILTON inom få dagar skall anlända till universitetet att bevista 
den blifvande filosofie doktorspromotionen. Vid rektorsombytet är han förhindrad 
tillstädeskomma. Vördsamt anhåller jag, att Universitetets Prokansler, Biskopen 
i Lunds stift, Kommendören af Kongl. Nordstjerneorden, Teol. och Fil. doktorn 
Herr WILHELM FLENSBURG måtte öfvervara och leda denna akademiska akt, till 
hvilken jag härmed vördsamt och vänligen inbjuder universitetets lärare, embets- 
och tjenstemän, dess studerande ungdom, samt alla i staden närvarande vetenska- 
pernas beskyddare, gynnare, idkare och vänner. 

Samlingen sker i konsistorii sessionsrum kl. 10 8 / 4 f. m. 

Lund den 30 maj 1874. 

G. K. Hamilton. 



ri^Ci^PCJt^r- 



FÖRELÄSNINGAR 



OCH 



ÖFNINGAR 



VID 



CAROLINSRA UNIVERSITETET I LUND 



HÖSTTERMINEN 



1873. 



»*«+• 



Lands Univ. Årsskrift. Tom. IX. 



KANSLER 

e ref ve HENNING LUDVIG HUGO HAMILTON, 

Fil. D., En af de 18 i Sv. Akademien, 

f. d. Statsråd, 
R. K. af K. M. O., R. K. C. XIII» O., R. D. Elef. O., R. D. D. O. och Dannebrogsman, 

L. K. W. A. 



P&OKANSLER 

WILHELM FLENSBURG, 

Teol. och Fil. Doktor, Biskop öfver Lunds Stift, 

K. K. N. O. 



REKTOR 

GUSTAF KNUT HAMILTON 

Grefve, J. U. D., Professor i Administrativ rått oeh Nationalekonomi, 

B. K. K O., B. K. K St O. O. 

Teologiska Fakulteten. 

Professorer 

HANS MAGNUS MEL1N, Teol och Fil D., Professur i Exegetisk Teologi, Förste 
Teol. Professor och Domproét, En af de Aderton i Svenska Akademien, 
K K K O., L. IL V. A., åtnjuter tjenstledighet såsom medarbetare i Bibel- 
kommissionen. 

CARL OLBERS, Teol oeh Fil D., Professor i Kyrkohistoria och Symbolik, Prost 
och Kyrkoherde i Hettestad, Dalby och Bonderup, L. K N. O., Dekanus, 
föreläser offentligen efter sin återkomst från kyrkomötet å lärosalen N:o 2 kl. 
11 f. m. kyrkohistoria. 

CARL WILHELM SKARSTEDT, Teol och FU. D., Professor i Praktisk Teologi, 
Prost och Kyrkoherde i Uppåkra och Flackarp, f d. Kontraktsprost, L. 
K. K O., föreläser offentligen å lärosalen N:r 3 kl. 9 f. m. pastoral teo- 
logi och leder alla läsdagar de homiletiska, kateketiska och liturgiska 
öfningarna å samma lärosal kl. i — 6 e. m. 

CLAS WARHOLM, Teol och Fil D., Professor i Dogmatik och Moralteologi, 
Kyrkoherde i Kårrstorp och Olostorp, föreläser offentligen efter sin åter- 
komst från kyrkomötet dogmatik å lärosalen N:o 2 kl. 10 f. m. 

Adjunkter 

MARTIN GABRIEL ROSENIUS, Fil D., Teol K, Adjunkt i Teologi, Kyrko- 
herde i Stångby och Wallkärra, förestår professionen i Dogmatik och 
Moralteologi, föreläser offentligen å lärosalen N:o 2 kl. 10 f. m. moral- 
teologi, samt, etter slutadt vikariat, samma ämne Onsd. och Lord. å läro- 



4 

salen N:o 2 kl. 10 f. m. Biträder dessutom vid de homiletiska, homiletisk- 

liturgiska och kateketiska öfningarna. 
AXEL GOTTFRID LEONARD B1LUNG, Fil. D., Adjunkt i Teologi, Kyrkoherde 
i Husie och W. Skreflinge, förestår professionen i Exegetisk Teologi; föreläser 

å lärosalen N:o 2 kl. 12 m.*Apostlagerningarna från och mecU I0:de kap. 

Biträder professoren i praktisk teologi vid de kateketiska öfningarna. 

Docent 
PEHR EKLUND, Fil D., Docent i Exegetisk Teologi, förestår under September 
månad kyrkohistoriska professionen och föreläser då fyra gånger i veckan på 
lärosalen N:o 2 kl. 11 f. m. Augsburgiska Bekännelsen. Derjemte leder 
han denna termin homiletiska och kateketiska öfningar och föreläser en- 
skildt kyrkohistoria. 

Juridiska Fakulteten. 

Professorer 

CARL JOHAN SCHLYTER, J. U. och Fil. Jubel-doktor, Professor i Laghistoria, 
K m. St. K K. N. O., K. K. D. D. O. I. Or., L. K. V. A., L. K. W. 
H. A. A., L. K M. A., åtnjuter tjenstledighet för utarbetandet af ett lexikon 
till Sveriges gamla lagar. 

GUSTAF BROOMÉ, J. U. och Fil, B., Professor i Stats- och Process-Rått, 
B. K N. O., föreläser offentligen å lärosalen N:o 2 kl. 9 f. m. processrätt. 

GUSTAF KNUT HAMILTON, Grefve, J. U. D., Professor i Administrativ rått 
och Nationalekonomi, B. K N. O., B. K N S:t O. O., f. n. Bektor och 
Dekanus, föreläser offentligen Tisd. och Fred. kl. 10 f. m. å lärosalen N:o 1 
Svensk kyrkorätt. 

PfflLIBERT HUMBLA, J. U. D., Professor i Civilrätt, Bomersk Bätt och Ju- 
ridisk Encyklopedi, förordnad att t. v. förestå professionen i Laghistoria, 
föreläser offentligen å lärosalen N:r 3, kl. 8 f. m. Månd., Tisd. och Torsd. 
familjerätt, och derefter arfsrätt, samt Fred. om kontrakter an- 
gående fast gods enligt våra äldre lagar. 

Adjunkter 
ALFRED THEODOR NAPOLEON SJÖBERG, Fil. D., J. U. K, Adjunkt i Admi- 
nistrativ Bätt och Nationalekonomi, Expeditionschef i K Landtförsvars- 
Departementets Kansli-expedition vislas i Stockholm. 



PEHR ASSARSSON* Fil R, J. U. K, Adjunkt i Allmän Lagfarenhet, föreläser 
offentligen å lärosalen N:o 1 kl. 10 f. in. Månd. och Torsd. straffrätt. 

Medicinska Fakulteten. 

Professorer 

NILS HENRIK LOVEN, M. och Fil. D., Professor i Teoretisk och Rätts- 
medicin, R. K. N. O., L. K. V. A., åtnjuter tjenstledighet. 

NILS JOHAN BERLIN, M. och Fil R, General-Direktör, Professor i Me- 
dicinsk och Fysiologisk Kemi, t. /. Ordförande i K. Sundhets- Kollegium 
K. K. K O., R. K K S:t O. O., K K. R R O. I Gr., R. K R. 
S:t Wl O. é:e klass, L. K. V. A n åtnjuter tjenstledighet såsom t. f. Ord- 
förande i Sundhets-Kollegium. 

PEHR ERIK GELLERSTEDT, M. R, Kir. M., Professor i Praktisk Medicin, 
Föreståndare för den Med. Kliniken, R. K K O., L. K. V. A., håller 
kliniska föreläsningar öfver de invärtes sjukdomarne på Lazarettet eller 
å Anat. lärosalen kl. 9 f. in. och leder de studerandes öfningar på den Med. 
kliniska afdelningen. 

CARL FREDRIK NAUMANN, M. och Fil. R, Kir. M., Professor i Anatomi, 
R. K. N. O., Dekanus, föreläser offentligen å Anatomiska lärosalen kl. 1 2 midd. 
omvexlande fysiologi och histologi. 

CARL JACOB ASK, M. och Fil D., Kir. M., Professor i Kirurgi och Obstetrik, 
Föreståndare för den Kirurgiska och Obstetriska Kliniken, R. K. N. O., 
håller offentligen kl. 8 f. m. på Lazarettet kirurgiska och obstetriska, 
kliniska föreläsningar samt föredrager kirurgisk anatomi, då tillfälle 
erbjuder sig. 

Adjunkter 

GUSTAF SVEN TRÄGÅRDH, M. R, Adjunkt i Teoretisk och Praktisk Medicin, 
förestår jemte Adjunkten i Kemi professionen i Med. Kemi, föreläser å 
Anatom. lärosalen kl. 8 f. m. Onsd. och Lord. speciel farmakologi. 

MAXIMILIAN VICTOR ODENIUS, M. och Fil R, Adjunkt i Anatomi och Pro- 
sektor, förestår professionen i Teoretisk och Rätts-medicin, föreläser of- 
fentligen 2:ne dagar i veckan å Anatomiska lärosalen kl. 11 f. m. speciel 
patologisk anatomi, samt håller 2:ne dagar i veckan vid samma tid 
patologiska demonstrationer eller, då tillfälle erbjuder sig, rätts- 
medicinska sektioner. 



G 

MICHAÉL KOLMODIN LÖWEGREN, M. B., Adjunkt i Kirurgi och Obstetrik, 
håller kliniska föreläsningar öfver ögonsjukdomar å Lazarettet Onsd. och 
Lord. kl. W f. m. samt föreläser öfver allmän kirurgi samma dagar kl. 
42 midd. 

Docent 
HJALMAR OSS1AN LINDGREN, M. D., Docent i Anatomi, förestår Anatomie- 
prosektorstjensten och leder de studerandes arbeten på Anatomisalen* 

Filosofiska Fakulteten. 

Professorer 

ADAM WILHELM EKELUND, FU. D., Professor i Fysik, B. K. K O., L. 
K. V. A., åtnjuter tjenstledighet på grund af sjukdom. 

CARL JOHAN TORNBERG, Fil. D., Teol K, Professor i Österländska språken, 
B. K N. O., L. K. V. A., L. K V. H. A. A., föreläser kl. -12 midd. på lä- 
rosalen N.o III Månd. och Tisd. Davids psalmer, Torsd. och Fred. valda 
stycken ur Koran. 

JACOB GEORG AGARDH, Fil. D., Professor i Botanik, B. K N. O., L. K V. 
A., föreläser kl. 2 e. m. å Botaniska lärosalen öfver vextsvstemet. 

AXEL NYBLjEUS, Fil. B., Professor i Praktisk Filosofi, B. K N. O., åt- 
njuter tjenstledighet på grund af sjuklighet och för utgifvande af ett veten- 
skapligt arbete. 

FREDRIK AUGUST WAHLGREN, Fil. och M. B., Kir. M., Professor i Zoologi 
B. K. K O., skall å Fysiska lärosalen kl. 3 e. m. Månd., Tisd. och Torsd. 
fortsätta behandlingen af allmän zoologi och Fred. anställa mikroskopiska 
demonstrationer. 

GUSTAF LJUNGGREN, FU. B., Professor i Estetik, Literatur- och Konst- 
historia, Fin af de Aderton i Sv. Akademien, B. K. N. O., K. K. B. 
B. O. II. Or., föreläser Månd., Tisd. och Torsd. Svenska literaturen un- 
der XIX seklet samt Fred. valda stycken ur de sköna konsternas 
historia å lärosalen N:r 1 kl. 12 midd. 

EMANUEL MATHIAS OLDE, Fil. D., Norhergsk Professor i Ny-Europeisk 
Linguistik och Modern Literatur , B. K. N. O., B. K. N. St. O. O., B. H. 
S. E. O., Å. K. af F. H. H. O., åtnjuter tjenstledighet. 

CHRISTIAN WILHELM BLOMSTRAND, Fil B., Professor i Kemi och Mineralogi, 



B. K. K O., L. K. V. A., föreläser kl. 10 f. m. å Kemiska lärosalen 
Månd. och Tisd. organisk kemi, Torsd. och Fred. mineralogi. 

DIDR1K MAGNUS AXEL MÖLLER, Fil. D., Professor i Astronomi, &. K. K O., 
L. K. V. A., föreläser offentligen å lärosalen N:r % kl 4 e. m. teori sk 
astronomi. 

ALBERT THEODOR LYSANDER, Fil. B., Professor i Romersk Vältalighet och 
Poesi, B. K K O., föreläser offentligen å lärosalen N:o 3 kl. 10 f. di. 
Horatii Carbiina. 

THEODOR WISÉN, Fil B., Professor i Nordiska Språk, R. N. O., föreläser offentli- 
gen å lärosalen N:r % kl. 8 f. m., Månd. och Tisd. skaldeverserne i Stur- 
lesons konungasagor (fr. o. m. Magnus den Godes Saga) Torsd. och 
Fred. den. äldre Ed dan; leder dess utom i filologiska Seminariet Månd. 
kl. 5 — 7 e. m. tolkningen af Uplands Lagen. 

JOHAN JACOB BORELIUS, Fil B., Professor i Teoretisk Filosofi, Bekanus, 
föreläser offentligen å lärosalen N:o 1 kl. 11 f. m. filosofiens historia. 

CARL AUGUST WALBERG, Fil. B., Professor i Grekiska Språket och Litera- 
turen, skall på kina offentliga föreläsningar å lärosalen N:o 3 kl. 11 f. m. 
dels fortsätta tolkningen af Aristophanes' lustspel Grodorna, dels före- 
draga Thucydides' Historia, och i fdologiska Seminariet, Tisd. kl. 5—7 
e. m., leda behandlingen af Aristoteles' skrift om Skaldekonsten. 

CLAS THEODOR ODHNER, Fil B., Professor i Historia, föreläser offentligen kl. 
9 f. m. å lärosalen N:o 1 Nyare tidens historia. 

OTTO MARTIN TORELL, FU. B., M. K, E. O. Professor i Zoologi och Geologi, B. 
K. K O., vistas i Stockholm såsom Chef för Sveriges geologiska undersökning. 

Adjunkter 

MATHIAS NATHANAÉL CEDERSCH1ÖLD, FU. R, Adjunkt i Grekiska Språket, 
fortsätter offentligen u lärosalen N:r 3 kl. 9 f. m. Onsd. och Lord. tolkningen 
af Platons Phaidros. 

MAGNUS FREDRIK BRAG, FU. B., Adjunkt i Österländska Språken, föreläser 
offentligen å lärosalen N:r 3 Omd. och Lord. kl. 10 f. m. Hebreiska. 

FREDRIK WILHELM CHRISTIAN AJRflSCHOUG, FU, B., Adjunkt i Botanik och 
Demonstrator, föreläser å Botaniska lärosalen Onsd. och Lord. kl. 12 midd. 
vextanatomi. 



KARL ALBERT HOLMGREN, Fil D., Adjunkt i Fysik, förestår professionen 
i Fysik, föreläser offentligen å Fysiska lärosalen kl. 8 f. m. Månd., Tisd. 
fysik (om gravitationen och ljuset), Thorsd., Fred. mekanik. 

EVALD VICTOR EHRENHOLD vo* ZEIPEL, Fil R, Adjunkt i Matematik, 
förestår professionen i Matematik, föreläser offentligen å Anat. lärosalen kl. 
9 f. m. eqvationsteori. 

PEHR JOHAN HERMAN LEANDER, Fil R, Adjunkt i Teoretisk och Prak- 
tisk Filosofi, förestår professionen i praktisk filosofi föreläser kl. 5 e. m. å 
lärosalen N:o 2 filosofisk statslära efter Boströms system. 

JOHAN LANG, Fil D., Adjunkt i Kemi, förestår jemte Adjunkten i Teore- 
tisk och Praktisk Medicin professionen i Med. Kemi, föreläser offentligen 
å Kemiska lärosalen kl. 2 e. m. Tisd. och Fred. om kemisk urin -under- 
sök ning och leder öfniugarna på Kemiska laboratoriet. 

NILS CHR1STOPHER DUNÉR, Fil. D., Adjunkt i Astronomi, är befriad från 
offentliga föreläsningar. 

CHRISTIAN CA VALLIN, Fil D., Adjunkt i Latinsk vältalighet och poesi, före- 
läser å lärosalen N:o 1 Onsd. och Lord. kl. 8 f. m., fjerde boken af Taciti 
annaler, meddelar enskild undervisning i latinsk skrifning Onsdagar kl. 4 e. m. 
samt leder i filologiska seminariet Lord. o — 7 tolkningen af andra boken af 
Ciceros de finibus bonorum et malorum. 

CARL GUSTAF THOMSON, Fil D., Adjunkt i Entomologi, föreläser å fysiska 
lärosalen Onsd. och Lord. kl. 12 midd. om Linnés Insektslägten. 

VOLTER EDVARD L1DFORSS, Fil R, Adjunkt i Ny-Europeisk Lingvistik, 
B. K. Sp. C. IILs O., förestår Norbergska professionen, föreläser å lärosalen 
N:o 3 Månd. och Tisd. kl. 3 e. m. Moliéres lustspel Les Femmes Sa- 
vantes, samt fortsätter Thorsd. och Fred. å samma tid tolkningen och för- 
klaringen af valda stycken ur Rartsch's fornfranska k res to mat i. Er- 
bjuder dessutom sin enskilda handledning åt dem, som det önska. 

MARTIN JOHAN JULIUS WEIBULL, Fil R, Adjunkt i Historia, föreläser offent- 
ligen å lärosalen N:r 2 kl. 12 midd. Onsd. och Lord. Hansans historia och 
derefter Frankrikes historia från det I7:de århundradets början. 

KNUT FREDRIK SÖDERVALL, Fil. R, Adjunkt i Nordiska Språken, tolkar 
offentligen Onsd. och Lord. kl. 10 f. m. å lärosalen N:o I valda Isländska 
sagor (i Möbii Analecta Norraena"); lemnar dessutom enskild handledning i 
Isländska språkets grammatik. 



9 

ESAIAS HENRIK WILHELM TEGNÉR, Fil. D., Adjunkt i jämförande Språk- 
vetenskap } föreläser Onsd. och Lord. kl. 4 e. m. å lärosalen N:o 2 Sanskrit 
och jämförande In do-Europeisk språklära. 

AUGUST WILHELM QUENNERSTEDT, Fil. D., Adjunkt i Zoologi, föreläser å 
fysiska lärosalen Onsd. och Lord. kl. 41 f. m. om de parasitiska for- 
merna inom djurrikets lägre afdelningar, företrädesvis afdelningen 

Vermes. 

» 

Docenter 

SVEN BERGGREN, Fil D., Docent i Botanik, är såsom innehafvare af Letter- 
stedtska stipendiet stadd på utrikes resa. 

HANS HENRIK HALLBÄCK, Fil D., Docent i Estetik, åtnjuter tjenstledighet. 

SVEN ANDERS BERNHARD LUNDGREN, Fil D. } Docent i Paleontologi, för- 
ordnad att uppehålla undervisning och examination i geologi samt förvalta 
föreståndarebefattningen vid geologiska samlingen, föreläser Onsd. och Lord. 
kl. 9 f. m. å Fysiska lärosalen bergbyggnadslära. 

LEONARD PONTUS HOLMSTRÖM, Fil D., Docent i Geognosi, lemnar enskild 
undervisning. 

EMIL F1NNEVE GUSTR1N, Fil. D., Docent i Praktisk Filosofi, vistas utrikes 
på grund äf offentligt uppdrag. 

ALBERT VICTOR BACKLUND, Fil D., Docent i Geometri, meddelar enskild 
undervisning. 

IVAR ADOLF LYTTKENS, Fil D., Docent i Zoologi, Adjunkt vid h. elemen- 
tarläroverket i Lund, meddelar enskild undervisning. 

FREDRIK ANDERSON, Fil D., Docent i Astronomi, gifver enskild undervisning 
i astronomi. 



Exercitii-Måstare 

WILHELM THEODOR GNOSSPELIUS, Kapellmästare, B. K V. O., L. K M. A., 
leder de musikaliska öfningarna på Kapellsalen Onsd. och Lord. kl. 
3 — 5 e. m. 

BROR ADOLF GEORG RIDDERBORG, t. / Faktmästare och Gymnastiklärare, 
Löjtnant vid Kongl. Norra Skånska Infmt.-Begm:t, leder gymnastik- 

Ljuids Univ. Årsskrift. Tom. IX. 2 



40 

och fäkt-öfningar på Carolinska elemeatai+arovertets gymnastiklokal dagliga 
kl. 8 — 9 t m. samt 6 — 7 e. m. 

AXEL HJALMAR LINDQVIST, Bttmästare, undervisar i ritkonst i sin bostad 
kl 10—41 t m. Fred. och Lord. 



Universitetets Bibliotek hålles öppet till utlåning alla helgfria dagar kl. 1 2 — 1 e. m. 
samt till begagnande på stallet dels Ofttd. och Lord. kl. 40 — 1, dels Månd., 
Tisd., Thorsd. och Fred. kl. 4 4— 4. 

Universitetets Kansli hålles öppet Månd., Tisd., Thorsd. och Fred. kl. 4 4 — 
42 f. m. 

Universitetets Räntekammare hålles öppen Månd., Tisd., Thorsd. och Fred. kl. 
4 4—42 f. m. 

Universitetets öfriga Institutioner hållas tillgängliga, då anhållan derom göres 
hos institutionsföreståndarne. 



Förelåsningstabell för Höstterminen 1873. 



Hmme. 


Lärosal 


Dagar. 


Timme. 


Lärosal 


Dagar. 


F. m. 


H. 

HL 

Fys. 
Lazar. 

Fäktsalen. 


Måndag, Tisdag, Thorsdag, Fredag. 

Wiséns Skalde verserna i Sturiesons Ko- 
nungasagor M. och T., den äldre Ed- 
dan Th. och Fr. 

lunbla: M., T. och Th. familjerätt ; Fr. 
kontrakter om fast gods enl. Sveriges 
gamla lagar. 

■•lagren t M., och T. fysik; Th. och F. 
mekanik. 

Ask: kliniska föreläsn. i kirurgi ocE 
obstetrik samt, då tillfälle erbjuder 
sig, i kirurgisk anatomi. 

Ridderberg; gymnastik- och faktöfhingar. 


E. M. 


Botan. 
Chem. 


Måndag, Tisdag, Thorsdag, Fredag. 

Agardh: Yextsystemet. 
1 Lang: T. och Fr. kemisk urin-undersökning. 


S. 


9. 


m. 

Fys.* 


Udferas: M. och T. Moliéres les savantes 
femmes ; Th. och Fr; Bartschs forn- 
franska krestomati. 

Wahlgren i M., T. och Th. allmän zoologi, 
Fr. mikroskopiska demonstrationer. 




4. 


H. 
Hl. 


löller: teorisk astronomi. 
Skarstedt: homiletiska, kateket. och li- 
turgiska öfhingar (4 — 6). 




5. 


H. 


Leander: filosofisk statslära efter Boströms 
system. 




L 

IL 

HL 

Lazar. 

Anat 


tdliner: Nyare tidens historia. 

Immét processrätt. 

Skarstedt: pastoralteologi. 

flellentedts kliniska föreläsn. öfver de 
invärtes sjukdomarne. 

v. Zeipel: eqvationste ori. 


5-7. 


Philol. Sem. 
Philol. Sem. 


Wbén: M. tolkning af Uplandslagen. 
Walberg: T. Aristoteles 9 skaldekonsten. 


9. 


6. 


Fäktsalen. 


Ridderbtrg: gymnastik- och faktöfhingar. 




F. M. 


• 

L 

Anat. 

Fäktsalen. 


Onsdag och Lördag. 


• 


I. 

H. 

HL 

Kem^ 

Hemma. 


Banrilton: T. och Fr. kyrkorätt. 

Assansnni M. och Th. straffrätt. 

Warhelv: dogmatik. 

Lysander: Horatii Carmina. 

Ilnnntrand: Månd. och Tisd. organisk 
kemi; Thorsd. och Fred. mineralogi 

Lindqvist: Fred. ritöfhingar. 


Cavallins Taciti anal. bok. 4. 
Trågårdh: speciel fermakologi. 
Ridderbtrg: gymnastik och faktöfhingar. 


i©. 


9. 


Hl. 

Fys. 


Cedersehiftlds Platons Phaidros. 
Landgren: bergbyggnadslära. 




1©.. 


I. 

H. 

HL 

Hemma. 


Södervall t valda Isländska sagor. 
Rnseninss moralteologi. 
Irag: Hebreiska. 
Lindqvist: Lord. ritöfhingar. 


11. 


L 

n. 

HL 
Anat. 


■•relinsi M. och T. filosofiens historia. 

Mbers: kyrkohistoria. 

Walberg: M. och T. Aristophanes' Gro- 
dorna, Th. och Fr. Thucydides. 

Neninsi 2 dagar patol. anatomi, 2 dag. 
patol demonstrationer eller rättsme- 
dic. sektioner. 


11. 


Lazar. 
Fys. 


Löwegrent kliniska föreläsningar öfver 

ögonsjukdomar. 
tyrennerstedt: parasitiska djurformer. • 


19. 


Botan. 
H. 

Fys. 


Arachnngi Vextanatomi. 
Weibnlii Hansans historia och derefter 
Frankrikes historia från 17 årh. början. 
Themsen: Linnés insektslägten. 


1*. 


L 
H. 

m. 

Anat. 


ljunggren: M., T. och Th. Svenska lit- 
teraturens historia i innev. sekel, Fr. 
konsthistoria. 

lUlingt Apostlagerningarne från och med 
10:de kapitlet. 

IWrnberg : M. och T. Davids Psalmer, Th. 
och Fr. Koran. 

Nanmannt fysiologi och histologi. 


E. M. 
3—5. 


Musikkap. 


Gnesspelius: musiköfoingar. 


* 


I. 
IL 


Cavallin: Onsd. latinska skriföfhingar. 
Tegnér: sanskrit och jämförande språklära. 


5-y. 


Philol Sem. 


Cavallin: Lord. Cicero de finibus bono- 
rum et malorum. 


6. 


Fäktsalen. 


Ridderbtrg: gymnastik och faktöfhingar. 



Universitets-bibliotheket hålles öppet för utlåning af böcker alla helgfria dagar kl 12 — 1 samt till begagnande på stallet 
dels Onsd. Och Lord. kl 10—1, dels Månd., Tisd., Thorsd. och Fred. kl 11—1. 
Kansliet och Båntekammaren, M., T., Th. och Fr. kl 11 — 12. 



i- . 9] 



i 



ACTA IMVEItSITATIS LUDEMS 



LUNDS UNIVERSITETS ÅES-SE1IFT. 






TOM. X 



1873. 



MATUEMATIK oou NATURVETENSKAP. 

(MED 4 TAFL.) 



LUND, 1873—74. 

FR. BERLINGS BOKTRYCKERI OCH STILOJUTERI. 
DI8TRIBUERA8 GENOM C. W. K. GLEERUPS SORTIMENT 1 LUND. 



s» 



m. •*■ ä><M. i 2:ne Afdelningar : I. Philosophi. Språkvetenskap och Historia. 
Tom. X nt^ifv»» u Mathomatik och Naturvetenskap. 



ACTA IMVEUSITATIS LINDEMS 



LTMDS IMVEMTETS ÅES-SKRIFT. 



TOM. X 



1873. 



MATHKMATIK otal XATORVETENSKAP. 

(MED 4 TAFL.) 



LUND, 1873—74. 

FE. BERLINGS BOKTRYCKERI OCH STILGJTJTERI. 
DISTRIBUERAS GENOM C. W. K. GLEERUPS 80RTIMENT I LUND. 



Tom. X ntgifveg i 2:ne Afdelningar : I. Philosophi. Språkvetenskap och Historia. 

II. Mathematik och Naturvetenskap. 



L 



1 k 



ACTA IWVEUSITATIS LUNDMSIS 



■i 



LUNDS UNIVERSITETS ÅES-SKRUT. 



TOE X 



1873. 



LUND, 1873—74. 

FR. BERLINGS BOKTRYCKERI OCH STILOJUTERI. 
D1STRIBUERA8 GENOM C. W. K. GLEERUPS SORTIMENT I LUND. 



& 



■8 

i 



i 



LUNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRUT 



TOM. X. 



FÖR ÅK 1873. 



n. 



AFDELNINGEN FÖR MATHEMATIK OCH NATURVETENSKAP. 

(OTGIFVEN MED BITRÄDE AF PHY8I0GRAPHISKA SÄLLSKAPET I LUKD). 



Innehåll : 

I. Planet- och Komet-Observationer anställda år 1873 på Lunds Observatorium y 

utgifne af Axd Möller (sid. 1 — 121). \ 

II. Einiges iib. Curven- .und Flächen-Transformationen, von A. V. Bäcklund (sid. 

1—12). 
Hl. Termoelektriska undersökningar, II. af A. V. Tidblom (sid. 1 — 19 med 1 tafl.) 
IV. Bidrag till frågan om den nyare Kemiens förhållande till den äldre (jemte in- 
bjudning till Philos. Doctors-Promotionen V. T, 1874) af C. W. Blomstrand (sid. 
1-44). 
V. Om Fenyl- och Etylsulfacetsyror, samt af dem erhållna sulfonföreningar, af J. 

P. Claesson (sid. 1 — 34). 
VI. Bidrag till kännedomen om Platinans Cyanföreningar af N. O. Holst (sid. 1 — 39). 
Vn. Några undersökningar öfver Trimetafosforsyran af C. G. Lindbom (sid. 1—28). 
Vin. Studier öfver Leguminosernas rotknölar, af J. Eriksson (sid. 1—28 med III tafl.) 
IX. Om den vid Ramsåsa och Ofvedskloster i Skåne forekommande sandstenens ål- 
der, af Bcrnh. Lundgren (sid. 1 — 14). 



X. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1873—74 blifvit hållna vid Physiogra- 

phiska sällskapets sammanträden (sid. 1 — 3). 
XI. Föreläsningar och Öfningar vid Lunds Universitet Vårterminen 1874 (sid. 1 — 10). 



Planet- och Komet-Observationer, 

anställda år 1873 på Lunds Observatorium, 

utgifna af 

AXEL MÖLLER. 

(Meddelade Physiographiska Sällskapet den 15 April 1874.) 

Linder år 1873 hafva 194 planet- och komet-orter blifvit bestämda med den Jun- 
gerska refraktorn, nemligen 70 af mig, 9 af Adjunkten Dunér, 8 af Docenten Wij- 
kander, 104 af Kandidat Lindstedt, 1 af D:r Tidblom och 2 af D:r Engelmann från 
Leipzig. Dessutom har planeten Flora under 1 2 nätter blifvit af mig och Adjunkten 
Dunér mikrometriskt förbunden med närliggande stjernor, i ändamål att ur dessa 
observationer härleda solens parallax enligt förslag af Professor Gallb i Breslau. 
Af de under detta och föregående år nyupptäckta planeterna hafva 4 blifvit noggrannt 
följda under loppet af flere månader; deremot har det icke lyckats att iakttaga flere 
än 3 af årets 7 kometer. En fjerde, den Fayeska, blef väl flere gånger här efter- 
sökt och en gång sedd; men dess utomordentliga ljussvaghet omöjliggjorde hvarje 
noggrann observation af densamma. 

Trådmikrometern har icke under året undergått någon förändring och består 
således likasom under förra året af 5 fasta och 1 rörlig sinsemellan parallela trådar. 
Värdet af en skrufrevolution har under år 1873 blifvit beräknadt medelst det i 
förra årgången angifna af Adjunkten Dunér bestämda uttrycket: 

1 Rev. = R = 17>17 { 1 - 0,000074 (t' - 7^3)1, 

hvarest t' betecknar grader af den Celsiska termometern; men då den vid observa- 
tionerna använda termometerns korrektion är = — 0?7 har detta uttryck blifvit användt 
under följande form: 

R = 17,317. { 1 - 0,000074 (t - 8'o){, 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1 



II 



Axel Möller. 



hvarest t betecknar den omedelbara afläsningen på termometern. För att under- 
lätta bestämmandet af R har jag härur beräknat följande tabell: 



1 

t 


log R 


t 


log R 


t 


log R 


t 


log R 


t 


log R 


-15° 


1.239211 


- 6° 


1.238922 


+ 3° 


1.238633 


+ 12° 


1.238345 


+ 21° 


1.238055 


-14 


1.239179 


- 5 


1.238890 


+ 4 


1.238601 


+ 13 


1.238313 


+ 22 


1.238023 


-13 


1.239147 


- 4 


1.238858 


+ 5 


1.238569 


+ 14 


1.238281 


+ 23 


1.237991 


-12 


1.239115 


- 3 


1.238826 


+ 6 


1.238537 


+ 15 


1.238248 


+ 24 


1.237959 


-11 


1.239083 


- 2 


1.238794 


+ 7 


1.238505 


+ 16 


1.238216 


+ 25 


1.237926 


-10 


1.239050 


- 1 


1.238762 


+ 8 


1.238473 


+ 17 


1.238184 


+ 26 


1.237894 


- 9 


1.239018 





1.238729 


+ 9 


1.238441 


+ 18 


1.238152 


+ 27 


1.237862 . 


- 8 


1.238986 


+ 1 


1.238697 


+ 10 


1.238409 


+ 19 


1.238120 


+ 28 


1.237830 i 


- 7 


1.238954 


+ 2 


1.238665 


+ 11 


1.238377 


+ 20 


1.238087 


+ 29 


1.237798 


- 6 


1.238922 


+ 3 


1.238633 


+ 12 


1.238345 


+ 21 


1.238055 


+ 30 


1.237765 . 

i 



Såsom observationsur har i allmänhet användts Chronometern Kessels N:o 1335, 
hvilken är reglerad efter medeltid och slår halfva sekunder. Vid bestämmande af 
deklinationsdifferensen har med få undantag den tid bl i f vi t antecknad, vid hvilken 
det följande objektet blifvit inställdt med den rörliga tråden, tillföljd hvaraf, då pla- 
neten är föregående, den angifna tiden bör minskas med passagedifterensen. Tiden 
är i detta fall alltid angifven i den andra kolumnen; har deremot den tid blifvit 
antecknad, då det föregående objektet blifvit inställdt, så är den angifven i den för- 
sta kolumnen. Vid några tillfällen hafva passagerna blifvit registrerade, och då är 
tiden angifven medelst pendeluret Tiede N:o 374, hvilket är regleradt efter stjerntid. 
För att i dessa fall kunna reducera Tiede till Kessels, efter hvilket deklinations- 
inställningarne blifvit gjorda, har jag för tvenne särskilda epoker angifvit jemförelsema 
emellan uren. 

Såsom förut blifvit nämndt, ha observationerna hufvudsakligen blifvit anställda 
af mig, Adjunkten Dunér, Docenten Wijkander och Kandidat Lindstedt. Vid reduk- 
tionen af planet- och komet-observationerna har jag sjelf beräknat jemförelsestjernor- 
nas orter; de öfriga räkningarne ha utförts af Docenten Anderson, hvarefter de slut- 
ligen blifvit kontrollerade af mig. Reduktionen af Flora-observationerna har utförts 
af Adjunkten Dunér. 

Öbservatoriets polhöjd är 55° 41 '52", 11 (Bestämning af Polhöjden för Lunds 
Observatorium medelst observationer i första vertikalen af A. V. Bäcklund); men 
vid reduktionen af observationerna har densamma blifvit antagen = 55° 41 'o I" samt 
solens aequatoreal-horisontal-parallax = 8",94. Med dessa värden, hvilka ligga till 
grund för de tabeller, som blifvit meddelade i årsskriften för 1867, ha diflerential- 
refraktioner och parallaxer blifvit beräknade. Vid observationernas jemförelse med 
de förhandenvarande efemeriderna har Öbservatoriets longitud från Berlin blifvit an- 



Planet- och Komet-Observationer 1873. , III 

tagen = SO 8 vestlig. Enligt den under år 1868 utförda telegrafiska longitudsbcstäm- 
ningen emellan Observatoriema i Lund och Berlin ligger midten af härvarande ob- 
servatorium 49?886 vestligt från midten af Berliner observatoriet. 

Sid. 1 — 95 innehålla de egentliga planet- och komet-observationerna. De äldre 
planeterna äro här ordnade efter deras oppositionstider; efter dem följa de nyupp- 
täckta, ordnade efter deras upptäcktstider, och sist kometerna. Hvarje sida är delad 
i tvenne afdelningar-, af h vilka den förra innehåller de omedelbara observationerna 
och den senare de för deras reduktion erforderliga qvantitéterna. Anordningen af 
de förra äfr af sig sjelf tydlig; af de senare kommer först den observerade koinci- 
densen, urets reduktion till medeltid = dxx samt afläsningen af termometern ; derefter 
följer jemförelsestjernans medelort för 1873,0 och dess reduktion till apparenta orten 
för observationsdagen; samt slutligen mediet af de till en antagen epok reducerade 
differenserna i Rektascension och Deklination med deras korrektioner: t = reduktion 
till stjerntid, p = korrektion för transversaltrådarnes positionsvinkel och r = refraktion. 
De inom parentes satta talen äro icke använda; de inom parentes satta bokstäfverna 
beteckna att observationen blifvit anställd af Möller, Dunér, Wijkander, Lindstedt, 
Tidblom eller Engelmann. Jemförelsestjernornas medelorter äro i Rektascension hän- 
förda till Wolfers, i Deklination till Auwers. 

Sid. 96 — 103 innehålla mikrometer-observationer för närmare bestämning af en 
del använda jemförelsestjernor. Denna afdelning är anordnad på samma sätt som 
den näst föregående; dock bör anmärkas att bland reduktionstalen äfven förekommer 
red. = reduktion till 1873,0. 

Sid. 104 — 114 innehålla de förut omnämnda mikrometriska bestämningarne af 
deklinationsdifferenser emellan planeten Flora och närbelägna stjernor. Den första 
kolumnen angifver Chronometertiden för det ena, vanligen det följande, objektets 
inställning, den andra afläsningen på mikrometerskrufven, den tredje afläsningens 
reduktion = R till tidernas medium = T, den fjerde den reducerade afläsningen 
= D, och den femte dess öfverskott == v öfver de reducerade afläsningarnes medium 
= D\ Derefter följa uppgifter om skrufvens ställning, om temperaturen samt om 
luftens beskaffenhet, hvarvid den bästa luften blifvit betecknad med 1 och den sämsta 
med 4. Vidare har Chronometertiden T genom anbringande af urkorrektionen = Ju 
och af Longitudsskillnaden, samt då planeten varit föregående och sådant erfor- 
derligt, genom fråndragande af tidsskillnaden emellan densamma och stjeman blifvit 

i b 

reducerad till Berliner medeltid, hvarefter differential-koefficienten — , med hvilken 

dt 

de i den med R betecknade kolumnen befintliga tal äro beräknade, för den sålunda 




IV Axel Möller. 

erhållna tiden blifvit härledd ur den i Berliner Jahrbuch för 1875 meddelade efeme- 
riden för Flora. De använda koincidenserna, hvilka äro medeltal af flere observa- 
tionsserier, hafva blifvit bestämda för hvarje särskildt af skrufvens begge lägen. 
Till slut har jag angifvit den ur observationerna härledda deklinationsdifferensen 
med dess korrektion för refraktion, hvarjemte jag med é och «' betecknat de sanno- 
lika felen i hvarje särskild inställning och i de reducerade inställningarnes medium. 
Inställningarne ha i allmänhet blifvit gjorda med belysta trådar, och under använ- 
dande af 320 gångers förstoring; 240 gångers förstoring användes endast den 46 
Oktober, och mörka trådar i rödt fålt den 27 Oktober och vid de två första ob- 
servationsserierna den 28 Oktober. 

Betydelsen af de å sid. 415 aqgifna talen är tillräckligt antydd genom öfver- 
skriften öfver hvarje särskild kolumn. 

Sid. 116 — 121 innehålla resultaterna af de erhållna observationerna, deras re- 
duktion till jordens medelpunkt, samt jemförelse med de förhandenvarande efemeri- 
derna. Då någon noggrann efemerid icke förefunnits, har logaritmen för den paral- 
laktiska faktorn blifvit angifven i stället för parallaxen. 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



i 




Sirona. 

Gr. Cat. 1850.422. Sirona. «' - «. Mikr. 



8 'ms 

42,0 4-033,9 

9 38 55,9 34,1 

42,0 + 33,9 

40 55,2 34,1 

15,0 4- 34,3 

42 28,3 33,7 

30,0 -f 33,8 

43 45,8 33,8 

35.0 4-0 33,9 
50 48,1 33,7 

b m s 

10 150 34,703 

10 7 39 34,744 

10 935 34,750 

1011 5 34,768 

10 12 57 34,702 
1015 2 34,702 

59.1 4-032,1 
10 23 17,4 32,6 

22,6 4- 32,4 

2441,0 32,6 

56,9 4-0 32,7 

27 14,8 32,5 



40,7 
4154,6 

56,2 
43 12,0 

1,1 
5014,4 



27,0 
10 22 44,8 

50,2 
24 8,4 

24,2 
26 42,3 



1873 Jan. 8. 

Coinc. — 40,542. 



m s 



Sirona sydlig. Ju — 4-4 54. 

b m o 

10 18 t - + 3,9. 



d 



» # » 



Greenw. Gat. 1850.422 5 46 4,414 +26 23 32,56 
red.— 4- 0,443 4- 4,62 

b m a 

10 8 M. T. 



t 
r 



« — a 

4- 033*230 

4- 0,091 

0,000 



<)'-* 



-140,88 

0,00 

- 0,04 

4-033,321 -140,92 

(L.) 




Galatea. 



Galatea. Weisse 7 169. «' - « 



s ms 

34.1 - 1 32,3 
46,7 32,5 

9 59 58,6 32,7 

27.5 - 1 32,6 

40.0 32,4 
10 2 51,9 32,8 

59.2 - 1 32,3 

11.6 32,5 
6 23,7 33,1 

26,9 - 1 32,9 

39.1 32,4 
9 50,9 32,5 



Mikr. 



54,9 

7,6 

10 119,1 

26,9 

39,1 

450,6 

54,0 

6,7 

• 8 18,4 



56,8 

9,1 

10 44 20,8 

16,7 

29,4 

4841,0 

24,4 

36,7 

5148,3 



b ro g 
10 35 24 
10 37 48 
104058 

30,6 

43,0 

10 45 54,6 

50,9 

3,6 

50 15,0 

58,1 

11,0 

53 22,6 



m s 
133 



- 1 33,8 

33,9 
33,8 

-134,2 
34,2 
34,0 

- 1 33,7 

34,3 
34,3 



50,180 
50,116 
50,101 



1873 Jan. 36. 

Coinc. — 18,073. 



m 



Galatea sydlig. Ju — 4-4 54. 



b m 

1043 



o 

4-1,7. 



a 



B.Z.281 
B. Z. 336 

Antaget 
rea. — 



J Vigt. 

b m 8 o , ,, 

7 7 0,215 4-1645 34,89 1 
0,380 33,57 1 

7 7 0,297 4-1645 34,23 
4- 0,667 4- 2,51 

h m 8 

10 32 M. T. 



a — a 



ö'-ö 



m s 

- 1 33,350 


- 9 16,40 


t — - 0,255 
r- 0,000 


0,00 
- 0,26 



- 1 33,605 - 9 16,66 
(M. och L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



2 



Axel Möller. 



Weisse 8 330. 

29*4 

45,0 

12 15 58,9 

31,8 

48,0 

23 1,0 

7,8 

23,8 

30 37,2 



Metis. 



Metis. 



38,0 

53,3 

1217 7,1 

40,0 

55,9 

24 90 

15,8 

31,6 

31 45,2 

Ii m s 
12 42 13 
12 45 38 
12 49 2 
12 53 10 
12 55 36 



« — « 

m s 

+ 1 8,6 
8,3 

8,2 

8,2 
7,9 
8,0 

8,0 
7,8 
8,0 



Mikr. 



+ 1 



-fl 



38,990 
39,141 
39,060 
39,100 
39,109 



1873 Jan. 16. 

Coinc. = 4,076. 



in s 



Metis nordlig. Ju = +4 53. 



h m 

12 57 



t = + 5,2. 



Vigt. 



Lal. 16386-7 
B. Z. 352 

Antaget 
red. = 



t* 



h ra s o 

815 59,141 +27 37 20,71 1 
_59,087 16,75 1 

815 59,114 ~+ 27 37 18,73 
+ 0,746 + 1,36 

h m s 

12 50 OM: T. 



a — a 



<r-j 



0,0 

15,2 

13 3 29,1 

26,2 

42,1 

7 55,6 

58,6 

14,4 

12 28,0 



13 



6,1 

22,0 

4 35,1 

32,4 

48,2 

9 2,0 

5,0 

20,2 

13 34,1 



-fl 



+ 1 



+ 1 



6,1 
6,8 
6,0 

6,2 
6,1 
6.4 

6,4 

5,8 
6,1 



t 

r 



m h , ,, 

+ 1 7,220 +10 5,34 

+ 0,184 0,00 

0,000 + 0,22 

+Y 7,404 +10 5,56 

(L.) 



Cybele. 

Cybele. Schjell. 3403. «' - « Mikr. 



s 

31 2 
10 29 43*8 

28,8 
3041,2 

21,8 
3134,0 

16,4 

32 28,5 

30,9 
3342,8 



42,1 
10 5154,2 

. 48,8 
53 0,9 

43 7 
53 56^0 

50,0 
55 2,8 

45,8 
57 58,2 



53*4 
10 30 5,4 

50,9 

31 3,0 

43,9 
3156,1 

38,5 

32 50,7 

52,5 
34 5,0 

h in s 

10 38 40 \ 
1040 0/ 
10 43 25 \ 
1044 251 
10 45 26 1 

4,4 

10 5217',1 

11,5 

53 23,6 

6,2 

54 18,8 

13,0 

55 25,4 

8,8 
58 21,0 




m s 
22 



- O 22,3 

22,9 

- O 22,7 

22,7 

- O 22,5 

22,8 

- O 23,0 

22,6 

- O 23,0 

22,8 



41,625 
41,854 
41,714 
41,713 
41,898 



1873 Febr. 18. 

Coinc. = 18,073. 



in s 



Cybele nordlig. Ju = + 4 28 

h m o 

10 46 t = + 2,5. 



Schjell. 3403-4 
red. = 



« 



h m s o , ., 

9 9 8,052 +14 39 43,71 
+ 0,933 - 0,55 

h m s< 

1048 O M. T. 



a — « 



(T- J 



- O 22,383 + 6 50.61 
t = - 0,061 OiOO 
r*= 0,000 + 0,20 



- O 22,444 + 6 50,81 

(L.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



Cybele. 



Weisse 966. Cybele. 



h . m 3 

9 5341,9 
54 39,0 
55 16,4 
56 8,4 

56 54,9 

57 30,9 
5846,0 
5947,4 



m 



10 2443,1 
25 43,9 
2644,2 

27 26,8 

28 3,7 

29 7,0 
29 47,8 
31 8,8 



9 54 0,8 

54 57,9 

55 35,2 

56 27,3 

57 14,0 
57 49,9 
59 5,0 

10 6,2 

h m 8 
10 10 26 
10 12 57 
10 14 15 
10 17 41 
1019 20 

10 25 1,2 

26 2,2 

27 2,0 

27 45,0 

28 21,9 

29 25,1 

30 5,9 

31 26,9 




Mikr. 



49,733 
49,583 
49,729 
49,571 
49,664 



+ 018,1 
18,3 
17,8 
18,2 
18,2 
18,1 
18,1 
18,1 



1873 Febr. 24. 

Coinc. — 18,067. 



m s 



Cybele nordlig. Ju —= + 422. 

h m o 

10 20 t — - 0,8. 

Vid passagerna observerades stjernan på den 
andra tråden (Coinc. = 18,067) och planeten på 
den tredje tråden (Coinc. = 30,149). 



a 



d 



B. Z. 273 

red. « 



h m s o , „ 

9 445,567 +14 59 42,58 
+ 0,931 - 0,36 

h ro s 
1017 M. T. 



« 



« 



<r-«r 



+ 018,516 +9 6,97 

t — + 0,050 0,00 

(2) -(3)=- 14,460 0,00 

- 0,001 m 0,27 

+ 4,105 +9* 7,24 

(L.) 



r = 



Eurydice. 

21 8 ,6 

36,5 

11 16 48,6 

3,6 

18,4 

20 31,2 

35,8 

50,7 

26 2,8 



0,0 

11 54 15,1 

31,3 

12 46,5 

40,7 

8 8,5 



Eurydice. 

Rumk. 2937. 



a — a 





h m s 

11 39 15 \ 
11 43 16 
11 46 261 
11 49 58 / 

47,4 
1156 2,3 

1»,2 

12 2 33,5 

28,8 
9 55,8 



m s 
147 



- 1 47,4 

47,2 

-147,9 
47,0 

-148,1 
47,3 



Mikr. 



1873 Febr. 18. 

Coinc. = 18,073. 



ra 



Eurydice nordlig, ytterst svag; 13. 



Rumk. 2937 
red. = 



m b o 

Ju-= + 428. t=- + 3,5. 

a ef 

h m 6 o 



i »i 



45,027 
44,897 
45,159 
44,896 



9 38 59,474 +18 28 25,20 
+ 1,006 - 1,28 

h m s 

114634 M. T. 



t« 
r = 



« — « 

m s 

1 46,693 
0,292 
0,000 



cT-tf 

+ 746,23 

0,00 

+ 0,20 



1 46,985 + 7 46,43 

(M.) 



G 



Axel Möller. 



Panop&a. 



A. M. -I- 25 2275. Panopaea. 



29,0 

44,2 

9 5357,6 

8,0 

23,3 

55 36,7 



19,0 

34 2 

10 13 47^,3 

39,2 

54,7 

17 7,9 

26,1 

41,7 

20 54,9 



18,6 

33,8 

9 54 47,2 

57,7 

13,0 

56 26,3 

h ni s 
10 57 
10 2 38 
10 4 3 
10 5 25 
10 7 4 

8,0 

23,2 

10 14 36,5 

28,5 

43,6 

17 57,0 

15,0 

30,4 

21 43,7 



« — « 

m s 

+ 49,6 
49,6 
49,6 

+ 49,7 
49,7 

49 ;6 



+ 49,0 
49,0 
49,2 

+ 49,3 
48,9 
49,1 

+ 048,9 
48,7 
48,8 



Panopsea. 



A. M. + 25 2275. Panopsea. 



« - « 



Mikr. 



7,178 
7,149 
7,148 
7,174 
7,222 



Mikr. 



h ni s 

9 41 53,8 


h m s 

9 42 7,8 


+ 14,0 




42 19,6 


42 33,5 


13,9 




42 50,9 


43 4,9 


14,0 




43 21,5 


43 35,4 


13,9 




43 53,7 


44 7,6 


13,9 




1 44 20,0 


44 33,9 


13,9 




44 44,3 


44 58,2 


13,9 




45 12,0 


45 26,0 


14,0 




45 36,0 


45 50,0 


14,0 






h m s 


v 






9 49 14 




12,081 


i 


9 50 8 




12,121 




9 51 55 




12,060 




9 52 54 




12,112 


| 


9 53 40 




12,070 


, 9 57 38,9 


9 57 52,1 


+ 013,2 


. 


58 24,8 


58 38,0 


13,2 




i 59 22,1 


59 35.3 


13,2 




59 47,8 


10 1,1 


13,3 


■ 


i 10 013,5 


26,8 


13,3 




! 39,7 


53,0 


13,3 




1 8,8 


1 22,0 


13,2 




1 34,6 


147,8 


13,2 





1873 Mars 25. 

Coinc. -- 18,067. 



m s 



Panopsea nordlig. J = 4-353. 



fa m o 

10 8 t — 4- 5,0. 



« 



<y 



o Ii m s 9 o , ,, 

Arg.Mer.4-25 2275 10 30 28,724 4-25 34 40,68 
red.= 4- 1,313 - 0,36 

h m is 

101019 M. T. 



t 
r 



« — a 

ni s 

4-049,321 
4- 0,135 

4- oynoo 

4- 49,456 



4-3' 8',64. 
0,00 

t °' 07 

f 3" 8,71 



(M.) 



1873 Mars 26. 

('oinc. = 4,099. 



m e 



Panopaea nordlig. y/u =4-3 52. 

h m o 

9 55 t = 4- 5,5. 

Vid passagerna observerades stjernan på 'den 
rörliga tråden (12,762) och planeten på den andra 
tråden (Coinc. = 18,067). Passage trådarnes posi- 
tionsvinkel «* — 0°4'. 

Jemfbrelsestjernan densamma som 1873 Mars 25. 
red. = 4-V207 - <V>5 

)i m b 

9 55 26 M. T. 



t 



t = 

rörl.tr.-(2) = 

P = 

r = 



it — €( 

10 S 

4-0 13,612 
4- 0,037 

- 6,793 

- 0,012 
0,000 



(T- J 

4- 218,39 
0,00 
0,00 
0,00 
0,05 



4-0 6,844 4-218,44 

(M.) 



Planet och Komet-Observationer 1873. 



Panop&a. 

Panopsea. A.M. + 25°2275. «' - a 



Mikr. 



1873 Mars 27. 

Coinc. — 54,473. 



3,8 

19,0 

9 32 32,2 

29,3 

44,6 

35 57,9 

33,8 

49,1 

38 2,3 



39,6 

49,1 

9 50 57,0 

5,0 
14,2 

52 22,4 

36,7 
46,Q 

53 54,3 



38,1 

53,3 

9 33 6,5 

3,8 

19,1 

36 32,3 

8,2 

23,6 

38 36,9 

h m s 

9 42 25 \ 
9 43 31 / 
9 44 59 
9 46 31 \ 
9 47 38 1 

14,6 

24,0 

9 51 32,2 

39,8 

49,2 

52 57,4 

11,7 

21,0 

54 29,3 



ni 



ra s 



- 34,3 

34,3 
34,3 

- 34,5 

34,5 
34,4 

- 34,4 

34,5 
34,6 



m s 
35 



Panopeea nordlig. ^u = + 3 51. 

h m o 

949 t = +6,5. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Mars 25. 



50,401 
50,389 
50,297 
50,330 
50,389 



red. = 



+ 1,201 - 

h m s 
9 47 57 AI. T. 



h 
0,13. 



t = 
r = 



35,0 
34,9 
35,2 

34,8 
35,0 
35,0 

35,0 
35,0 
35,0 



a — a 

m i* 

- 34,715 

- 0,095 
J),000 

- 34,8f0 



+ 111J23 

0,00 

+ 0,03 

+ 111,26 



(M.) 



Euphrosyne. 

h 
Euphrosyne. Weisse 11 1024. «' — « Mikr. 



B 

3,9 

22,2 

11 38 37,9 

6,0 

24,5 

4040,1 

11,0 

29,2 

42 45,1 



3,8 
22,1 

11 39 37,7 

6,1 

24,6 

41 40,4 

10,9 

29,3 

43 45,0 

h m s 
1153 1 
1155 7, 
1158 371 

12 52, 
2 50 1 



m k 

- 59,9 

59,9 

59,8 

- 60,1 

60,1 
60,3 

- 59,9 

60,1 
59,9 



m 



-1 1 



12 
12 
12 



715 

9 7 



9,760 
9,712 
9,899 
9,766 
9,940 
9,944 
9,932 



21,0 

39,1 

12 17 55,1 

24,9 

43,0 

19 59,2 

31,3 

49,9 

22 5,8 



22,3 - 1 
40 7 

12 18 56',8 ' 

26,5 - 1 
44,8 
21 0,7 

33,1 - 1 
51,4 

23 7,7 



1,3 
1,6 

1,7 

1,6 
1,8 
1,5 

1,8 
1,5 
1,9 



1873 Mars 24. 

Coinc. — 18,067, 
Euphrosyne nordlig. Ju. 

b m o 

12 10 t — + 2,5. 



01 9 

+ 3 54. 



a 



Vigt. ■ 



B. : Z. 356 
Jemf. med a 

Antaget 
red. = 



h ra s o , ,, 

115318,260 +2916 30,02 1.0 

37,13 0.1 



115318,260 +2916 37,13 
+ 1,463 - 4,78 



h o 

Weisse 11 1024 jemförd med a — A. M. + 29 2231 
den 30 Apr. 1873. 

h m s 

12 3 54 M. T. 



« — « 



cT - J 



t« 



ms m 

1 0,813 +2 22,33 
0,166 0,00 

0,000 + 0,05 

T 0,979 , +2 22,38 

(L.) 



H 



8 



Axel Möller. 



Euphrosyne. 



Weisse 11980. Euphrosyne. 



h m 8 

10 31 14,1 
31 45,8 
32 20,9 

32 51,4 

33 56,2 

34 26,3 

35 32,1 

36 4,0 



h m h 

10 3127,0 

31 58,9 

32 33,7 

33 4,3 

34 9,1 
34 39, 1 

• 35 45,0 
36 17,0 

h m h 
1045 
10 46 53 
1048 23 
10 49 38 
10 50 58 
10 52 42 




Euphrosyne. 



Euphrosyne. Weisse 11 980. 



« — «. 



17,9 

33,9 

10 17 47,5 

7,0 

22,9 

19 36,3 



56,0 

9 9 

10 46 25*6 

51,0 
5,1 

48 20,7 



8 

9,8 

25 7 

10 18 39,3 

58,8 

14,9 

20 28,3 

h m s 
10 29 10 . 
10 31 50 / 
10 33 36 \ 
10 35111 
103647) 

48,9 

2 9 

10 47 18,4 

44,0 

57,8 

49 13,6 




-0 51,8 
52,0 
52,0 



ID S 

52 



- 52,9 

53,0 
52,8 

- 53,0 

52,7 
52,9 



Mikr. 



1873 Mars 25. 

Coinc. — 18,067. 



tn K 



Euphrosyne sydlig. Ju = + 3 53. 



h m o 

10 54 t — + 4,8. 



a 



d 



Vigt. 



15,357 
15,434 
15,270 
15,211 
15,339 
15,298 



Lal. 22518 
B. Z. 356 
Jemförd med a 

Antaget 
red. ~ 



r « » 



h m « o , ., 

1151 2,790 +2915 45,88 0.1 

3,179 44,83 0.1 

2,297 1.0 

1151 2,297 4-2915 45,35 
+ 1,463 - 4,50 



Weisse 11 980 jemförd med a — Arg. Mer. + 29 2231 
den 30 Apr. 1873. 



h m s 
1049 53 M. T. 



t 
r 



« — « 

va h 

+ 12,355 

4- 0,034 

0,000 

+ 12,389 



- 0'47',Ö8 

0,00 

- 0,02 

-0 47,10 



(L.) 



Mikr. 



1873 Mars 26. 

Coinc. — 18,067. 



m s 



o 



36,474 
36,337 
36,374 i 
36,391 i 
36,346 



Euphrosyne sydlig. ^u = 4-3 52. 

h m o 

1038 t — 4-5,2. 

Passagetrådarnes positionsvinkel — — 4. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Mars 25. 

red. — 4-1,467 - 4,36. 

h m s 

10 36 52 M. T. 



« — « 



ö'-å 



t = 

P — 
r «= 



in 8 

- 52,390 

- 0,143 
4- 0,028 

0,000 



- 5 17,42 

0,00 

0,00 

0,11 

- 52,505 - 517,53 



(L) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



9 



Euphrosyne. 

Euphrosyne. A. M. + 29°2231. a - « Mikr. 



h m » 

103046i w * 
1032 2} -0 14 
10 33 42 



6 

7,1 
10 39 14,4 

14,8 
40 22,2 

4,6 
41 12,3 

56,1 

42 4,0 

59,2 

43 6,7 

48,8 
43 56,1 

45,0 

4452,8 

27,8 
45 35,1 

9,7 
4617,0 



20,7 
10 39 28,1 

28,3 

40 36,0 

18,4 

41 25,7 

9,8 

42 17,4 

12,8 

43 20,2 

2,7 

44 9,9 

,59,0 

45 6,7 

41,4 

45 49,0 

23,3 

46 30,8 



m 



- 13,6 

13,7 

- 13,5 

13,8 

-013,8 
13,4 

- 13,7 

13,4 

- 13,6 

13,5 

- 13,9 

13,8 

- 14,0 

13,9 

- 13,6 

13,9 

-013,6 
13,8 



It in * 

10 50 51 ) id 
10 54 55 5 -014 
10 56 1 



Euphrosyne. 

Euphrosyne. A. M. +29*2231. 



a 



10 



44,2 

52,0 

7 0,2 

31,0 

44,6 

12 0,8 

7,9 
14 23,8 

3,0 

16,8 

17 32,6 

34,2 

47,9 

20 3,7 



b m s 
9 58 15 
10 41 
10 2 35 

59*9 

7 8 

10 816,0 

.46,7 

0,2 

13 16,5 

10,0 

23,8 

15 39,6 

19,0 
32,5 

1848,7 

50,2 

4,0 

21 19,8 

h m b 
10 26 54 
10 2844 
10 31 6 



m s 
116 



m b 

- 1 15,7 

15,8 
15,8 

- 1 15,7 

15,6 
15,7 

- 1 15,8 
15,9 
15,8 

- 1 16,0 

15,7 
16,1 

- 1 16,0 

16,1 
16,1 



ro s 

116 



28,344 
28,317 
28,411 



28,589 
28,629 
28,611 



— « Mikr. 

31,315 
31,368 j 
31,410 , 



31,746 
31,711 
31,755 



187a Härs 27. 

Coinc. = 18,067. 



m s 



Euphrosyne sydlig. J\x = + 3 51. 

h m o 

10 57 t — + 6,0. 



a 



h m s 



» n 



Arg. Mer. +29 2231 114918,754 +29 840,13 
red.« + 1,465 - 4,12 

h m k 

10 47 51 M. T. 



t = 
r = 



« — a 

m s 

13,741 
0,038 , 
0,000 

013,779 



cT-tf 

3 0,66 
0,00 
0,06 



-3 0,72 



(L.) 



1873 Mars 28. 

Coinc. = 4,099. 
Euphrosyne sydlig. Ju 

h m o 

1032 



m b 
+ 350. 



t«= + 6,l. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Mars 27. 

red. — 4 1,466 - 3,93. 

h m g 

10 16 50 M. T. 



t 

r 



a — « 

m 8 

1 15,810 
0,207 
0,000 

116,017 



cT-rf 

755,35 
0,00 
0,17 



- 7 55,52 



(M.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



10 



Axel Möller. 



Harmonin 

A. M. +3*2688. Harraonia. 



a — « 



Mikr. 



56*1 
15 31 10,5 

58,2 

11,9 

37 25,0 

42 45,4 

39,1 

52,9 

49 4,8 



11,7 
16 38 37,8 




2,0 

15 34 16,2 

3,9 

17,8 
40 30,7 

45 50,9 

44,6 

58,3 
52 10,3 

tams 
161050 
1617 

16 23 
16 29 5 

14,8 
16 41 40,9 

Mulet. 




28,290 
28,279 
28,101 
28,086 



+ 3 3,1 
3,1 



Harmonia. 

Harmonia. Schjell. 4566. a — a Mikr. 




m 



-2 4 



1112 50 
11 15 53 



57,653 
57,520 
57,589 
57,498 
57,568 



1873 Mars 21. 

Coinc. — 54,473. 



Bl fl 



Harmonia nordlig. Ju « + 3 57. 



b m 

16 32 



+ 1,3. 



a 



o h m s o , ,, 

Arg. Mer. + 3 2688 12 37 38,898 + 3 26 22,38 1.0 
Jemförd med a — 34,00 0.1 

Antaget " f2 37~38;898 +32634,00 

red. «= + 



1,076 - 



7,98 



O o 

Arg. Mer. + 3 2688 jemf. med a — Arg. Mer. + 3 2676 
den 3 Maj 1873. 



h m b 

16 11 57 M. T. 



« — « 



<T-<T 



t 

r 



+ 3 4,616 +7 32,13 
+ 0,506 0,00 

+ 0,008 + 0,26 

+ 3" 5,130 + 7 32,39 

(L.) 



1873 Mars 30. 

Coinc. « 40,536. 
Harmonia sydlig. Ju » + 348. 

t « + 7°,0. 



m « 



h ro 
1117 



a 



Schjell. 4566 
red.— 



h m i o , ,, 

12 34 22,668 +4 34 7,24 
+ 1,155 - 7,91 

h m (t 

111148 M. T. - 



« — « 



r — 



-4 54/77 

- 0,21 

- 4 54,96 



(L.) 



Harmonia. 

A. M. + 4°2629. Harmonia. 



« — «. 



Mikr. 



58,3 

9,0 

9 40 22,9 



44,0 

54,6 

942 8,5 




1873 Apr. 1. 

Coinc. = 4,099. 

Harmonia sydlig. Ju — + 3 48. 

t « + 9,3. 



m • 



Planet- och Komet- Observation er 1873. 



44 



Harmonia. 

A. M. + 4°2629. Harmonia. 



a — a. 



Mikr. 






b m g 

954 5 

956 26 

9 5845 

10 059 



18,580 
18,568 
18,511 
18,469 



51,4 

5,6 

10 417,6 

45,8 

59,9 

711,8 



10 



36,2 

50,2 

6 2,3 

30,3 

44,4 

8 56,4 



+ 144,8 
44,6 
44,7 

4-144,5 
44,5 
44,6 



1873 Apr. 1. 



Arg. Mer. 4-4*2629 12 28V,909 4-4°4435,16 
red.— 4- 1,163 - 7,70 




t 
r 



m s 

4- 1 45,140 
4- 0,288 
+ 0,003 



4 10,52 
0,00 
0,20 



4- 1 45,431 - 4 10,72 

(M.) 



Harmonia. 

A. M. 4-4*2629. Harmonia. 



a — a. 



Mikr. 




53,5 

5,6 

319,5 

54,0 

5,8 

519,9 





57,1 

9,1 

11 27 22,9 

56,4 

8,4 

29 22,1 

46,6 

58,4 

31 12,3 



tams 

11 13 47 

1115 33 

11 16 53 
11 18 11 

40,9 

52,9 

1128 6,8 

40,1 

52,1 

30 5,9 

30,2 

42,1 

31 55,9 



60,454 
60,400 
60,493 
60,439 



+ 043,8 
43,8 
43,9 

+ 043,7 
43,7 
43,8 

+ 043,6 
43,7 
43,6 



1873 Apr. 2. 

Coinc. — 54,473. 

Harmonia nordlig. Ju 

h m o 

1120 



m b 

+ 348. 



t — + 8,3. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Apr. 1. 



red. 



+ 1,168 - 7,67. 

tams 

112048 M. T. 



« — a 



cr-«r 



1 1 



t 

r 



+ 044,255 4-143,64 

+ 0,121 0,00 

0,000 + 0,07 



+ 044,376 +143,71 

(L.) 



Harmonia. 

Schjell. 4493. Harmonia. 



38,7 
9 21 50,8 

59,3 
23 8,2 

. 2 > 4 
2411,2 



58,6 
9 22 20,5 

19,3 
2328,3 

22,2 
24 31,1 



a — a. 

+ 19,9 
19,7 

+ 20,0 
20,1 

+ 19,8 
19,9 



Mikr, 



1873 Apr. 9. 

Coinc. — 18,071. 
Harmonia nordlig. ^u- 

h m o 

941 t — + 6,2. 



m b 

+ 348. 



a 



Schjell. 4493 
red. — 



12 22 m 37*830 + 5 °1854',96 
4- 1,187 - 7,25 



12 



Axel Möller. 



Schjell. 4493. 



m 



9 25 10,1 

46,6 
26 55,4 



Harmonia. 

Ilarmonia. 

h m 8 

9 25 29,9 

6,4 
27 15,2 

h m s 
9 32 3 
9 3517 
9.36 42 
9 37 55 
939 32 



te — «. 

m s 
4- 19,8 

4- 19,8 
19,8 



40,1 
1)4450,1 

2,1 
4611,9 

16,1 

47 26,2 

14,4 

48 24,3 



59,3 
945 9,2 

20,9 

46 31,0 

35,2 

47 45,2 

33,3 

48 43,2 



+ 19,2 
19,1 

+ 18,8 
19,1 

+ 19,1 
19,0 

+ O 18,9 
18,9 



21°3 
11 10 33,2 

7,8 
1120,1 

50,7 
12 2,9 

36,0 
12 48,2 



13,1 
11 33 22,1 

0,7 
34 9,6 

6,1 
35 15,1 

56,0 
36 5,0 



40*3 
11 10 52,4 

27,0 
11 39,0 

9,6 

12 21,8 

55,0 

13 7,2 

b m s 

11 17 50 i 
1119 5/ 
11 21 15 } 
11 22 43 \ 
11 23 35 ; 

32,8 
113341,8 

20,2 

34 29,2 

25,8 

35 34,9 

15,6 

36 24,6 




- 19,2 

18,9 

- 18,9 

18,9 

- 19,0 

19,0 



m s 
019 



- O 19,7 

19,7 

- 19,5 

19,6 

- 19,7 

19,8 

- 19,6 

19,6 



Mikr. 



1873 Apr. 9. 

b m fl 

93848 M. T. 



tt — a 



cf-J 



11,426 
11,501 
11,438 
11,409 
11,369 



t 

r 



+ 19,466 + 1 54,81 
+ 0,053 0,00 

- 0,001 + 0,09 



+ 019,518 4-154,90 

(L.) 



Pomona. 

Pomona. A. N. 47.274. «' - «. Mikr. 



17,073 
16,895 
16,910 
16,920 
16,902 



1873 Mars 25. 

Coinc. =- 54,473. 



in s 



Pomona nordlig. J\x «= 4* 3 53. 



b xn 
1125 



+ 4,6. 



Passagetrådarnes positionsvinkel » — 04. 

a å Vigt. 

b m s o , ,, 

Leid. A. N. 47.274 13 5 21,150 -1143 33,46 1 
Sant. 1520 _ 20,848 35,86 1 

Antaget 13 5 20,999 - 11 43 34,66 

red.- 4- 1,013 - 7,80 

b m 8 

1126 53 M. T. 



« — a 



(T-J 



P — - 
r — — 



019,328 4-10 50,78 

0,053 0,00 

0,052 0,00 

0,020 4- J,39 

019,453 '4-10 52,17 

(M.) 



Pomona. 

Pomona. Wash. Obs. 1868. «' - « Mikr. 



8 

13 2 
10 58 2l'2 

6,6 
59 14,8 



8 

34,1 
10 58 42',2 

27,6 
59 35,8 



m s 

- 20,9 

21,0 

- O 21,0 

21,0 



1873 Mars 26. 

Coinc. — 4,099. 



ra s 



Pomona sydlig. Ju «=4-3 52. 

b m o 

1110 t = -f5,3. 



r 









Planet- och Komet* Observationer 1873. 



13 



Pomona. 

Pomona. Wash. Obs. 1868. «'-« Mikr. 



11 



53*1 
1,2 

4,2 
112,4 



14,0 
11 022,2 

25,2 
133,5 




-021,0 
21,1 



11 
11 
11 
11 
11 



m s 
445 

6 0, 

7 4 1 

7 52 

8 53 



42,3 
11 9 51,4 

34,8 
1243,6 

15,8 
14 24,6 

25,1 
16 34,0 



3 7 
111012 , ,9 

56,2 
13 5,2 

37,1 
1446,0 

46,7 
16 55,6 



m 8 
021 



- 21,4 

21,5 

-0 21,4 
21,6 

-021,3 
21,4 

- 21,6 

21,6 



42,760 
42,773 
42,791 
42,812 
42,782 



1873 Mars 26. 

jk^ <r Vigt. 

Sant. 1518 (2 obs.) 13 ±37*966 - 11 V 1,30 1 
Wash. Obs. 1868-69 3 7,995 0^09 1 

Antaget 13 4 37,980 -1115 0,69 

red.— + 1,026 - 7,93 

h ro b 

1112 52 M.T. 



t 

r 



« — « 

m b 

- 21,310 

- 0,059 
+ 0,023 



d'-<T 



•-11 



9,35 
0,00 
1,43 



-0 21,346 -1110,78 

' (M.) 



Pomona. 

Pomona. Wash. Obs. 1868. a' - « Mikr. 



29,7 

43,8 

11 20 55,9 

24,2 

38,4 

22 50,6 



10,1 

24,2 

11 48 36,2 

21,9 

36,1 

5048,2 



s ms 

36.8 -1 7,1 

50.9 7,1 
1122 3,2 7,3 

31.5 -1 7,3 
45,7 7,3 

23 57,9 7,3 

h m 8 

11 32 31 
113444 

113659) -1 8 
1139 5 
11 41 37 

18,3 -1 8,2 

32.6 8,4 
11 49 44,6 8,4 

30,1 -1 8,2 

44,5 8,4 

51 56,7 8,5 



m 8 



44,938 
45,149 
44,911 
45,082 
45,150 



1873 Mars 27. 

Goinc. — 30,149. 



m b 



Pomona sydlig. ^u — -f 351. 



h m o 



11 45 t — + 5,8. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 26. 

red. — + 1*036 - 8/)2 

h m b 
113951 M. T. 



a — a 



t 

r 



m 8 
-1 7,805 
- 0,185 
-I- 0,005 



ff-å 

-4 17, '98 
0,00 
0,49 



-1 7,985 -418,47 
(L.) 



Pomona. * 

Pomona. Wash. Obs. 1868. «' - a Mikr. 



58,2 
14,7 

10 59 25,1 

48,8 
5.2 

11 215,8 




42,1 

58,5 

4 9,0 



1873 Mars 28. 

Coinc. — 54,473. 

'ms .) 

Pomona nordlig. Ju — + 3 50. 

bra o 

11 16 t — + 6,0. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 26. 

red. — +1,046 -8','ll. 



•i rl* 

■% »•• * 
• v '-t 

-. «*! 

"'•*■■■:• 

•' -'é 

-.*** " ■ 

•\rjVi 

•3 
'9 

:- * 

: •• <ä 

.V: 









1 71 

■'$ 

•'..fl 

■i 

'A 

-A 



*$ 

».* 

-A 

• ■.>' 

:"i 

3 



"i 

'."4 



V, 



ty 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 






• '« 

. • 'V 

. -*i '- 

< v 

*1 



~J 



■k 

• .»t 
"■■..' • 

4 



-\l 



14 



Axel Möller. 



Pomona. 

Pomona. Wash. Obs. 1868. «' - « Mikr. 



39,1 

53,3 

1120 5,2 

31,8 

45,9 

22 58,1 



b m a 
11 951 
11 12 22 
1114 48 

33,1 

47,2 

11 21 59,3 

25,7 

39,8 

2452,1 



m s 
154 



m b 
-154,0 
53,9 
54,1 

- 1 53,9 
53,9 
54,0 



45,896 
45,836 
45,821 



1873 Mars 28. 

h m 8 

11 14 50 M. T. 



a — « 



d -d 






1 53,592 + 2 29,49 
0,311 0,00 

0,004 + 0,30 



1 53,907 + 2 29,79 

(L.) 



Schjell. 4737. 



h m . s 

10 52 29,0 

52 50,7 
5317,8 

53 51,1 
5415,0 
55 26,2 

55 52,5 
56 19,7 

56 45,8 

57 11,7 
57 33,0 

57 58,7 

58 22,5 
58 42,7 
59 15,7 



Pomona. 

Pomona. 

h m s 

1048 31 

1049 30 
10 5013 

h m h 

10 52 38,2 
53 0,0 

53 27,0 

54 0,3 

54 24,3 

55 35,3 

56 1,5 
56 28,8 

56 55,0 

57 20,8 

57 42,0 

58 7,7 
58 31,4 

58 51,6 

59 24,6 

h m s 

11 3 O 
11 4 9 
11 450 



a — « 



Mikr. 



6,765 
6,735 
6,690 



m s 



+ 



9,2 
9,3 
9,2 
9,2 
9,3 
9,1 
9,0 

9,2 

9,1 
9,0 
9,0 

8,9 
8,9 
8,9 



1873 Mars 29. 

* Coinc. — 4,099. 



m g 



Pomona sydlig. Ju = -f 349. 

h m o 

11 5 t«-f 6,9. 



Schjell. 4737 
red.— 



• 1 1 



6,445 
6,500 
6,486 



a 

h m s 
13 148,400 -11 4 5i;98 
+ 1,059 - 8,18 

h TO 8 

11 O O M. T. 



«' - a 



t 

r 



+ 9,093 
+ 0,025 
+ 0,0J1 



6-å 

043,52 
0,00 
0,08 



+ 9,119 -043,60 

(M.) 



Melete. 



Melete. Wc is se 13 673. a - a Mikr. 



h m b 

1147 8 
1149 O 
1151 8 



42,9 

54,9 

1155 6,8 

43,8 

55,8 

57 7,5 



59,8 

11,8 

11 56 23,6 

0,7 

12,9 

58 24,6 



m s 


50,731 


117 


50,700 




50,656 


m b 




- 1 16,9 




16,9 




16,8 




- 1 16,9 




17,1 




17,1 





1873 Mars 28. 

Coinc. — 54,473. 



m 



Melete nordlig. Ju «= + 3 50. 



ta m 

1152 



4-5,6. 




>t 



Gr.Cat.l840.1093(3.4) 13 40 m 30*715 - 9° 4 17,96 1 
„ 1845.1093(1.2) 30,647 19,13 1 

Antaget 13 4030,681 -9 418,55 

red.« + 1,015 - 8,67 






Planet- och Komet- Observationer 1873. 



15 



Melete. 



Melete. Weisse 13 673. «'-»« Mikr. 




22,8 

34,9 

446,6 



21,0 

33,3 

12 045,1 

58,0 

10,2 

3 21,9 

39,8 

52,0 

6 3,6 

h m s 

12 9 56 
12 14 13 
12 16 13 



m 8 

- 1 16,8 
17,2 
17,2 

- 1 17,0 
17,1 
17,0 

- 1 17,0 
17,1 
17,0 



m s 
117 



50,371 
50,322 
50,289 



1873 Mars 28. 

ta m b 

12 350 M. T. 



t« 

r ■■ 



a — a 

m s 

1 17,020 
0,211 
0,001 



d'-cT 



+ 1 

+ 



8,62 
0,00 
0,11 



117,232 -hl 8,73 

(M.) 



Melete. 



Melete. Weisse 13 652. «' - « 



18,8 
1147 27,2 

27,8 - 22,0 

48 36,1 22,1 

47,0 - 22,0 

50 55,9 22,0 

6,9 - 22,2 

52 15,8 22,3 



Mikr. 





5,8 
4814,0 

25,0 
5033,9 

44,7 
51 53,5 



23,1 
12 9 31,1 

37,0 
1044,9 

39,5 
11 47,4 

41,1 
12 49,0 



h m 8 

115647 
11 57 53 
1159 

11 59 58 

12 1 3 

45,6 
12 953,5 

59,3 
11 7,5 

2,0 
12 10,0 

3,6 
13 11,7 



m s 
22 



- 22,5 

22,4 

- 22,3 

22,6 

- 22,5 

22,6 

- 22,5 

'22,7 



47,720 
47,779 
47,788 
47,720 
47,662 



1873 Mars 29. 

Coinc. — 54,473. 
Melete nordlig. Ju** 



m b 

+ 349. 



ta m 
1212 



+ 6°9. 
a 



å 



n 



Weis8el3652jemf.meda 13 3855*114 - 8°57 21,12 
red.=^ + 1,031 - 8,73 

ta ta 

Weisse 13652 jemförd med a = Weisse 13673 den 
15 Apr. 1873. 

b m a 

12 349 M. T. 



a — a 



é'-å 



t» 



t — 
r «— 



022,285 +157,19 
0,061 0,00 

0,002 + 0,19 



022,348 +157,38 
(L.) 



Melete. 



Melete. Weisse 13 652. 



a — a 



Mikr. 



28,2 

42,3 

11 58 54,3 

11,6 

25,8 

12 138,0 



32,6 
46,8 

11 59 58,9 

16,2 
30,3 

12 242,4 



m b 



-1 



-1 



4,4 
4,5 
4,6 

4,6 
4,5 

4,4 



1873 Mars 30. 

Coinc. — 4,099. 



Melete nordlig. 



m 



^u« + 348. 



ta m 
1215 



t = + 6,8. 
Jemforehestjernan densamma som 1873 Mars 29. 



red. 



+ 1,045 -8,81. 





Melete. 








1873 Mars 80. 


Helete. 


Weisse 13 652 


-. £-_• 


Mikr. 




„ 12 1348* U. T. 




ta m a 
12 7 44 \ 
12 9 41/ 




38,449 
38,460 




„_„ å-i 




121122 1 . - 


T 5 


38,550 




- 1 4*792 + 955,65 




1213 101 




38,502 




t — - 0,177 0,00 


, 


121444' 




38,530 




r — - 0,008 + 0,93 
-'1 4,977 +9 56,58 


6,3 


11,2 


-1 5,0 








20,2 


25,3 


5,1 






CM.) 


12 17 30,1 


12 J8 35,1 


5,0 








40,8 


46,0 


-1 5,2 








54,9 


0,0 


5,1 








23 4,4 


23 9,6 


5,1 










Melete. 








1873 Apr. I. 


ta 

Melete. Weisse 13610 




Mikr. 




Coinc. — 4,099. 


"TT"i 


"k~£~?- ' 


—^ 


-—"■' 




Helete nordlig. Jn— + 3- 


1015 33,9 


10 15 48,9 


-015,0 








16 15,8 


1630,8 


15,0 






1036 t — + 9,1. 


17 3,1 

17 50,0 
1824,2 
1853,6 


17 17,9 

18 5.1 

18 39,2 

19 8,7 


14,8 
15,1 
15,0 
15,1 




Vid passagerna observerades plan 
tredje träden (Coinc. — 30,149) och 
den fjerde tråden (Coinc. —40,536). 


19 30,3 


1945,4 


15,1 






JL 




10 2S33 




9 336 


B. Z. 241 


1$ 3629*806 -8°; 




10 30 10 i 




9*305 


red. — 


+ 1,071 - 




10 3113! 


3' 


9,366 








1032151 ~~ 


9,412 




10 32 48 M. T. 




10 33 561 




9,501 








1035 4. 




9,472 




„■ _ „ g -i 


1038 44,8 


1039 0,7 


-015,9 






— — ~— 


39 32,3 


3948,1 


15,8 






-0 m i5 8 ,472 + 130',96 


41 4,6 


4120,4 


15,8 






t — - 0,042 0,00 


4136,3 


41 52,2 


15, ii 




(4)- 


-(3) — + 12,125 0,00 


42 10,2 


42 2(5,1 


15,9 






r-- 0,005 0,20 


12 50,1 
43 29,9 


43 5,9 

4345,8 


15,8 

15,9 






-0 3,394 +131,16 
CL.) 




Melete. 








1873 Apr. 9. 


Melete. 


Riimk. 4380. 


o' -fl 


Mikr. 




Coinc. — 40,548. 
















1057 44". 




6,029 




Helete sydlig. ^u — + 34 




105941 


049* 


6,049 








11 2391 "" 


6,023 




t- +6,0? 




11 545/ 




6,069 




« 


24 
11 35 18,3 


51*2 
1136 7,2 


-ÖW,\ 

48,9 




Riimk. 4380 13 305e',<m - 7* 
red.— + 1.161 - 


43,4 


32,4 


-049,0 








41 59,7 


42 48,8 


49,1 








36,9 


26,3 


-049,4 








44 53,8 


45 43,1 


49,3 









Planet- och Komet-Observationer 1873. 



17 



Dlelete. 

Melete. Rum k. 4380. 



« — « 



Mikr. 



42*3 
11 46 58,2 



31*4 
1147 47,9? 

h m b 

1159 54 
12 2 36 
12 4 54 
12 9 23 




m s 
049 



7,402 
7,379 
7,369 
7,396 



1873 Åpr. 9. 

b m a 

11 37 48 M. T. 



a 



a 



t 

r 



m s> 

- 48,920 

- 0,134 
+ 0,005 



ef — ef 



9 45,21 
0,00 
0,86 



- 49,049 - 9 46,07 

(L.) 



A. Z. 381.96. 

8 

13 7 
11 48 23*8 

40,8 
50 51,0 

23,6 
52 33,8 

2,2 
54 12,4 



32,1 
12 949,2 

25,8 
11 43,0 

18,8 
13 36,0 

15,4 
15 32,7 



A te. 

Ate. 

20 B ,2 
11 49 30,3 

47,6 

51 57.8 

30,2 
53 40,4 

8,6 

55 18.9 

h m 8 
12 O O 
12 150 
12 3 30 
12 5 7 
12 6 58 

38,0 
12 10 55,1 

31,9 
12 49,0 

24,6 
14 41,7 

21,0 
16 38,1 



«' — « Mikr. 




20,240 
20,211 
20,177 
20,266 
20,110 



+ 1 
+ 1 

4-1 
+ 1 



5,9 
5,9 

6,1 
6,0 

5,8 
5,7 

5,6 
5,4 



1873 Åpr. 15. 

Coinc — 4,128. 

m s 

Ate sydlig. ^u — + 346 

t - + 4/7? 



Arg. Zon. 381.96 
red. — 



a 



a 



1343 , 37*564 -19°16 0,10 
+ 1,205 - 9,44 

h TO 8 

12 7 O M. T. 



a — a 



<r-<r 



»t 



+ 1 6,188 -4 38,44 
t— + 0,181 0,00 

r — 0,000 - 1,10 

+ 1 6,369 .-439,54 

(M.) 



A. Z. 381.96. 

h m 8 

10 40 36,7 
41 18,9 
41 53,7 

42 27,4 

43 5,1 
4337,9 
4417,5 
4450,9 



Ate. 

Ate. 

b. m s 

10 40 50,6 

41 33,0 

42 7,6 

42 41,5 
43 19,0 

43 52,0 

44 31,3 

45 4,8 

h m 8 

10 54 2 
10 55 17 
10 56 28 
10 57 30 
10 58 39 



a — a 



Mikr. 




19,248 
19,225 
19,194 
19,247 
19,218 



1873 Apr. 16. 

Coinc. — 18,071. 



Ate sydlig. 



m s 



^u — + 346. 



h m o 

10 59 t « + 4,1. 



Jämförelses tjernan densamma som 1873 Apr. 15. 



red. 



+ 1,213 - 9,53 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



6 



f 



18 



Axel Möller. 



A. Z. 381.96. 



11 



m s 

1 0,9 
133,1 

2 4,9 

2 35,1 

3 9,9 

3 38,0 

4 4,7 
435,1 



11 



A te. 

'Ate. 

m 8 

113,8 
146,0 
218,0 

2 48,1 

3 22,9 
3 51,1 
417,7 
448,2 



« — a 



Mikr. 




1873 Åpr. 16. 

b ra b 
10 57 M. T. 



« — a 



t 

r 



+0 13,479 
■ + 0,037 
» + 0,001 



cT-J 

■ 20,60 
0,00 
0,09 



+ 13,517 - 20,69 

(L.) 



Ate. 

35*7 

48,2 

1134 3,2 

27,8 

40,6 

35 55,1 

56,0 

8,7 

37 23,2 



24,3 

38,6 

11 48 51,3 

27,8 

42,2 

50 55,2 

13,7 

28,0 

52 40,8 



Ate. 

A. Z. 381.96. 

19 8 ,2 

32,0 

11 34 46,8 

11,4 

24,2 

36 39,0 

39,7 

52,3 

38 7,1 

h m b 
11 41 58 
11 43 13 
1144 52 
114619 

8,7 

23,2 

11 49 36,0 

12,2 

27,0 

51 39,7 

58,0 

12,7 

53 25,2 



u — a 
m s 

- 43,5 
43,8 
43,6 

-0 43,6 
43,6 
43,9 

-043,7 
43,6 
43,9 



m s 
044 



-044,4 
44,6 
44,7 

-0 44,4 
44,8 
44,5 

-044,3 
44,7 
44,4 



Mikr. 



33,577 
33,539 
33,471 
33,550 



1873 Apr. 17. 

Coinc. — 18,071. 



m s 



Ate nordlig. ^u«-f-3 46. 



h m 
1147 



+ 4*6. 



« 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Apr. 15. 



red. 



+ 1,222 - 9,63. 

h m b 

11 47 O M. T. 



« — a 



cr-<r 



t — 

r=- 



O 44,117 + 4 27,82 

0,121 0,00 

0,00 2 + 1,05 

O 447240 -f 4 28,87 
(M.) 



Ate. 



Ate. 

A. Z. 381.96. «' - « Mikr. 



h m s 
121547 
12 18 31 
12 21 32 



m s 



-142 



22,359 
22,328 
22,270 



55,6 

10,3 

12 31 23,0 


37,0 

51,9 

12 33 4,7 


ra s 
-141,4 
41,6 
41,7 


2,6 

17,2 

34 30,0 


44,1 

59,2 

36 11,8 


-141,5 
42,0 
41,8 


14,2 

29,0 

37 41,3 


55,8 

10,5 

39 23,0 


- 1 41,6 
41,5 
41,7 



1873 Apr. 18. 

Coinc. « 54,472. 



ra s 



Ate nordlig. Ju — -f- 3 46. 



h m 

12 22 



+ 6?3. 



Jemförel8estjernan densamma som 1873 Apr. 15. 



red. 



+ 1,230 - 9,72. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



19 



Ate. 




Ate. 

A. Z. 381.96. «' - « Mikr. 



17,3 

32,2 

12 42 44,8 

h m g 

12 46 40 
12 49 6 
12 51 16 




ra b 

142 



21,895 
21,937 
21,853 



1873 Apr. 18. 

tams 

12 39 M. T. 



t 

r 



« — a 

m s 

- 1 41,615 

- 0,278 
+ 0,019 



cr-<r 



+ 9 21,16 

0,00 

+ 2,31 



- 1 41,874 + 9 23,47 

(M.) 



A. Z. 379.55. 



Ate. 



Ate. 




17,9 

30,6 

11 17 45,2 

41,3 

53,9 

21 8,6 

59,8 

12,6 

24 27,2 



11,3 
26,1 

5838,9 

h m a ' 

11 4 50 
11 7 48 
1110 58 
11 14 43 

14,9 

27,8 

11 19 42,4 

38,4 

51,1 

23 5,8 

57,0 

9,7 

26 24,1 



A. Z. 381.82. 



11 



8,0 

22,5 

235,2 

50,1 

4,7 
417,2 

17,1 

31,7 

544,2 



Ate. 

Ate. 

45*7 

0,2 

11 312,8 

27,6 
42,1 

4 54,8 

54,4 

9,0 

6 21,7 




+ 1 58,3 
58,5 
58,6 

-j- 1 58,2 
58,3 
58,2 

+ 1 58,3 
58,3 
58,6 



+ 1 57,0 
57,2 
57,2 

+ 157,1 
57,2 
57,2 

+ 1 57,2 
57,1 
56,9 



a — a. 




4-037,5 
37,4 
37,6 

+ 037.3 
37,3 
;37,5 



Mikr. 



12,218 
12,290 
12,203 
12,264 



1873 Apr. 20. 

Coinc. — 40,548. 



m s 



Ate nordlig. Ju = 4- 3 46. 



ta m 

1116 



Arg. Zon. 379.55 
red. *» 



t= + 7,3. 
a 
h ra s 



» »' 



13 3810,108 -19 516,86 
-j- 1,243 - 9,90 

tams 

11 11 M. T. 



t 
r 



a — <c 

m b 
+ 157,773 
+ 0,322 
- 0,011 



+ 8' 9,68 

0,00 

+ 1,92 



+ 158,084 4-811,60 

(L.) 



Mikr. 



1873 Apr. 25. 

Coinc- 4,128. 

v m s 

Ate sydlig. Ju = + 345. 

tam o 

1118 t = + 1,7. 

a t 



Vigt. 



Lal. 25253 13 34 I 59, S 161 - 18°20' 30,55 1.1 
Arg. Zon. 381.82 30,28 0.1 

Antaget 13 34 59,161 -18 20 30,41 

>d.« + 1,262 - 10,31 



re< 



20 



Axel Möller. 



A. Z. 381.82. 



26,0 

38,8 

11 19 53,3 

21,3 

34,0 

2148,4 

56,4 

9,1 
23 23,5 



A te. 

A te. 

h ro s 

11 11 19 
11 13 10 

11 15 12 

1116 34 

8 

2,9 

15,6 

11 20 30,2 

58,1 

10,6 

22 25,2 

33,2 

45,8 

24 0,2 



a — a 



Mikr. 

40,847 
40,830 
40,820 
40,780 



1873 Apr. 25. 

b m s 

11 17 M. T. 



m a 

+ 36,9 
36,8 
36,9 

+ 36,8 
36,6 
36,8 

+ 036,8 
36,7 
36,7 



t 

r 



a — a 

m b 
+ 37,148 
+ 0,101 
+ 0,001 



- 1035,86 

0,00 

- . 2,26 



+ 37,250 -1038,12 

(M.) 



Eurynome. 

Sant. 1587. Eurynome. a' — a Mikr. 



39*8 
10 8 51,8 

48,9 

10 1,0 

55,7 

11 7,9 

4,1 
12 16,2 



9,8 
10 26 22,0 

32,9 
27 45,0 

51,8 
29 4,0 

58,9 
3011,1 

38,8 
31 51,0 



17 S ,0 
10 9 29,1 

25,8 
1038,0 

33,0 
11 45,1 

41,4 
12 53,4 

fems 

10 17 22 
1019 5 
10 2043 
10 22 35 
10 23 45 

46,1 
10 26 58,2 

9,4 
28 21,4 

28,2 
2940,4 

35,0 
3047,3 

15,1 
32 27,3 



m 8 

+ O 37,2 
37,3 

+ 36,9 
37,0 

+ O 37,3 
37,2 

+ O 37,3 
37,2 



+ 36,3 
36,2 

+ 36,5 
36,4 

+ 36,4 
36,4 

+ 36,1 
36,2 

+ O 36,3 
36,3 



11,256 
11,160 
11,162 
11,262 
11,137 



1873 Åpr. 16. 

Coinc — 40,548. 



m a 



Eurynome nordlig. <rfu«= + 346. 



h m 
1025 



t - + 4,1. 
a 



Sant. 1587 
red. — 



ir 



13 47*21*938 - 11° 4 11,78 
+ 1,215 - 9,67 

h ro s 

1025 O M. T. 



a — a 



<T-J 



t 

r 



+ O 36,676 + 8 28,59 
+ 0,101 0,00 

- 0,020 + 1,12 

+ 36,757 +8 29,71 

(M.) 



J 



J 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



24 



Eurynome. 

Schjell. 4940. Eurynome. a — «. Mikr, 



h m s 

12 4045 
12 45 32 
12 49 43 



35,191 
35,169 
35,120 



1873 Apr. 17. 

Coinc.« 18,071. 



m s 



Eurynome sydlig. Ju = + 346. 



b m 

12 50 



+ 4°0. 



a 



6 



Schjell. 4940 
red. — 



h m b o , ,, 

13 44 3,848 -1043 38,68 
+ 1,223 - 9,71 

h m ? 

1249 M. T. 



a — a 



(T-cT 

-4'56iÖ5 
-_ 0,53 

-~4 56,58 



(L.) 



Eurynome. 

Schjell. 4940. Eurynome. a — a. 



Mikr. 



13 



36,4 

50,3 

1 2,8 

50,1 

4,1 
416,6 

50,0 

4,0 

816,4 



13 



37,3 

51,6 

3 4,0 



33,1 

45 2 

13 28 59^4 



51,1 

5,3 

617,6 

51,0 

5,1 

10 17,2 

h m » 

13 14 40 
1318 8 
13 22 21 
13 25 45 

33,3 

45,3 

13 30 59,7 



+ 2 



+ 2 



+ 2 



m 



0,9 
1,3 
1,2 

1,0 
1,2 
1,0 

1,0 

1,1 

0,8 



24,410 
24,386 
24,406 
24,340 



30,2 

42,4 

3456,8 


30,2 

42,3 

36 56,6 


16,2 

28,5 

3842,9 


16,1 

28,2 

4042,6 


« 





+ 2 0,2 
0,1 
0,3 

+ 2 0,0 
159,9 
159,8 

+ 1 59,9 
59,7 
59,7 



m s 



1873 Apr. 18. 

Coinc. — 30,132. 
'Eurynome nordlig. ^u«=-f3 46. 

h m o 

13 26 t = + 6,1. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Apr. 17. 
red. « + 1,231 - 9,75. 

h m s 

13 25 M. T. 



a — a 



(T-cf 



t 

r 



»1m b , „ 

+ 2 0,505 +139,81 
+ 0,330 0,00 

+ 0,00 3 + 0,20 

+ 2 0,838 f 140,01 
(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



22 



Axel Möller. 



Eurynome. 

Schjell. 4940. Eurynome. 



38,4 
101047,1 

44,0 
1153,0 

3,4 
13 12,2 

57,8 
14 6,3 



49,8 
10 28 58,9 

13,3 
30 22,3 

6,7 
31 15,9 

0,2 
32 9,1 



59,0 
1011 7,9 

4,8 
12 13,6 

24,0 

13 32,8 

18,2 

14 27,0 

h m s 

1021 3 
10 2240 

1024 2 

1025 5 

1026 5 

99 
10 29 19*0 

33,2 
3042,2 

26,6 
31 35,6 

20,1 
32 29,1 



« — «. 

m s 

+ 020,6 
20,8 

+ 020,8 
20,6 

+ 020,6 
20,6 

+ 020,4 
20,7 



Mikr. 



1873 Apr. 20. 

Coinc. — 54,472. 



m s 



6,905 
6,962 
6,913 
6,800 
6,880 



Eurynome nordlig. Ju — + 346. 

h m o 

10 27 t — +6,7. 



°.r 



+ 20,1 
20,1 

+ 19,9 
19,9 

+ 019,9 
19,7 

+ 19,9 
20,0 



Passagetrådarnes position svinkel =- — 04. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Apr. 17. 

red. — + 1*245 - 9J82 

h m s 

1026 M. T. 



a — a 



<r-cf 



t — 
p — 

r — 



+ 20,274 +1343,61 

+ 0,056 0,00 

- 0,065 0,00 

- 0,022 + 1,60 

+ 020,243 +1345,21 

(M.) 



Clotho. 

Lamont 4612. Clotho. 



a — a. 



Mikr. 



6,6 

18,8 

11 16 30,0 

2,0 

14,0 

18 25,2 

13,2 

25,2 

2036,4 



21,7 

34,0 

11 17 45,1 




1873 Apr. 16. 

Coinc. — 40,548. 



16,8 + 1 14,8 



53,7 

9,3 

11 38 21,8 

20,6 

36,5 

4048,8 

25,2 

41,5 

48 53,4 



1940,1 

28,0 

40,0 

21 51,1 

h m s 

112641 
11 28 37 
1130 36 
1132 34 
113432 

8,0 

23,8 

11 39 36,0 

35,0 

50,8 

42 3,0 

39,2 

55,4 

50 7,3 



14,9 

+ 1 14,8 
14,8 
14,7 



28,243 
28,197 
28,270 
28,226 
28,346 



m s 



Clotho sydlig. Ju — + 346. 
h m o 

1136 t- + 3,9. 



Lamont 4612 
red.— 



*i 



a 



15 l"26*144 -2°19 2,05 
+ 1,197 - 10,91 

h m § 

11 37 M. T. 



+ 1 14,3 
14,5 
14,2 

+ 114,4 
14,3 
14,2 

+ 1 14,0 
13,9 
13,9 



a — a 



Dl S 



t 

r 



+ 1 14,503 
+ 0,203 
- 0,004 



332,23 
0,00 
0,25 



+ 1 14,702 - 3 32,48; 

(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



23 



Clotho. 

Lamont 4612. Clotho. 



19*0 
13 32 31,2 

32,2 
3344,2 

33,8 
3445,7 

33,1 
3545,1 



56,7 
13 52 10,8 

1,9 
53 15,9 

8,6 

54 22,4 

16,3 

55 30,1 



46,2 
13 32 58,2 

59,3 
3411,4 

0,9 
3512,8 

0,1 
3612,3 

h m s 

13 39 43 
1342 58 
134640 
13 47 42 
1348 51 

23,3 
1352 37,2 

28,4 

53 42,3 

35,1 

54 49,0 

42,8 

55 56,7 



a — a 

m 8 
+ 27,2 
27,0 

+ 027,1 
27,2 

+ 27,1 
27,1 

+ 27,0 
27,2 



Mikr. 



6,960 
7,006 
6,852 
6,886 
6,866 



+ 26,6 
26,4 

+ 26,5 
26,4 

+ 26,5 
26,6 

+ 26,5 
.26,6 



1873 Apr. 17. 

Coinc. — 18,071. 



Clotho nordlig. 



m • 



Ju — + 346. 



b m o 



1350 t — + 3,8. 
Jemforehestjernan densamma som 1873 Apr. 16. 



red. 



+ 1,213 - 10,89. 

h m i 

1348 0M.*r. 



a — a 



<f-«J 



t 

r 



+ 026,816 +313,02 
- + 0,073 0,00 

>+ 0,001 + 0,19 



+ 26,890 + 3 13,21 

(L.) 



Clotho. 

Clotho. Lamont 4621. a' — a Mikr. 




58,0 

9,9 

5823,9 



37,0 

51,0 

1420 3,0 

17,8 

31,8 

23 43,8 



24,2 
36,2 

13 50 50,2 

19,1 

31,1 

53 45,0 

25,6 

37,5 

59 51,5 

h m a 

14 452 
14 715 
14 9401 
141155i 
1414 1 
1416 5 

5,1 

19,2 

14 21 31,2 

46,0 

0,0 

25 11,9 



m b 
- 1 27,2 
27,1 
27,1 

- 1 27,4 
27,5 
27,3 

- 1 27,6 
27,6 
27,6 



m • 
128 



25,990 
26,094 
26,009 
25,999 
26,059 
26,128 



1873 Apr. 18. 

Coinc. — 40,548. 



m a 



Clotho sydlig. Ja — + 346. 

h m o 

14 17 t — + 6,0. 

a 6 



Lamont 4621 
red.— 



• I» 



15 2 m 35t880 - 2° 5 18,19 
+ 1,227 - 10,91 

h m 8 

1410 M. T. 



t — 

r — 



« — « 

m a 

1 27,746 
0,240 
0,002 



412,00 
0,00 
0,26 



-128,1 
28,2 
28,2 

-128,2 
28,2 

28,1 



1 27,988 - 4 12,26 
(M.) 



24 



Axel Möller. 



Clotho. 

Clotho. Lamont4602. a - a Mikr. 



h TO 8 

11 36 46,4 

37 34,2 

38 4,8 
3846,9 

39 54,7 
4029,1 
41 6,0 
4144,7 



1156 3,1 

56 57,1 

57 47,4 

58 29,0 

59 8,6 
59 39,8 

12 015,8 
52,3 



h m s 

1137 2,3 

37 50,1 

38 20,8 

39 2,9 
4010,8 

x 4045,1 
41 22,0 
42 0,9 

h m s 

1147 6 

1148 40 

1149 48 

1150 55 
11 53 29 

11 56 19,8 

57 13,9 

58 4,1 
5845,8 

59 25,2 
59 56,6 

12 32,5 
1 9,0 




m s 

016 



- 16,7 
16,8 
16,7 
16,8 
16,6 
16,8 
16,7 
16,7 



28,968 
28,986 
28,991 
28,982 
29,035 



1873 Åpr. 20. 

Coinc. — 54,472. 



m s 



Clotho sydlig. Ju =» + 3 46. 



b m 

1154 



t 



+ 6,9. 



å 



Lamout 4602 
red.— 



M 



14 59 m 57*870 - 1 50 30,75 
+ 1,259 - 10,83 

h m 8 

11 53 M. T. 



a — te 



t 
r 



m g 

- 16,377 

- 0,045 
+ 0,005 



cT-d 

721,40 
0,00 
0,46 



- 16,417 - 7 21,86 



(L.) 



Lamont 4573. 

h m s 

12 31 46,1 
32 23,7 
32 49,8 
33 15,5 
3340,2 
34 8,2 
34 32,2 
34 59,5 



12 45 38,0 
46 0,2 

46 24,6 
4646,2 

47 9,2 
47 33,4 
47 55,0 
48 18,2 



Clotho. 

Clotho. 

ta m a 
12 31 56,1 
32 33,6 

32 59,9 

33 25,6 

33 50,1 
34 18,1 

34 42,2 

35 9,3 

tams 

12 38 22 
12 39 18 
12 4018 
12 41 33 
12 42 25 

12 45 47,7 
46 9,9 
46 34,2 

46 55,9 
47 18,7 

47 43,0 

48 4,4 
48 27,8 



a — a 




+ 



9,7 
9,7 
9,6 
9,7 
9,5 
9,6 
9,4 
9,6 



Mikr. 



37,827 
37,778 
37,765 
37,762 
37,737 



1873 Apr. 25. 

Coinc. — 30,132. 



m b 



Clotho nordlig. Ju» + 3 45. 



ta ra 

12 44 



+ M. 



a 



Lamont 4573 
red. — 



h m s 

14 55 34,263 
+ 1,330 

tams 

12 43 M. T. 



1 30 29,12 
10,61 



a — a 



t 
r 



m 8 
+ 9,825 
+ 0,027 
0,000 



+ 212;i3 
0,00 
0,12 



+ 9,852 +212,25 
(M.) 



■ 

Planet- och Komet-Observationer 1873. 



25 



Hesperia. 

Hesperia. Sant. 2149. a — a Mikr. 



56,9 

8,8 

11 39 23,2 

2,7 

14 9 

43 29',0 



49 8 ,6 

M 
11 41 15,7 

55,3 

7,2 

45 21,5 

h m s 

11 58 29 
12 
12 
12 




»8 29 \ 
131f 
4 32( 

718/ 



50,0 

2,1 
12 12 16,3 

21,8 

34,1 

1548,4 

40,5 

52,4 

20 6,6 



43,4 

55,6 

1214 9,7 

15,7 

27,6 

17 41,9 

33,9 

46,3 

22 0,5 



m s 

153 



- 1 53,4 

53,5 
53,4 

- 1 53,9 

53,5 
53,5 

- 1 53,4 

53,9 
53,9 



47,127 
47,179 
47,075 
47,118 



1873 Juli 21. 

Coinc. — 40,566. 

Hesperia sydlig. Ju = -f 3 45. 

t = + 17,8. 



m s 



« 



h m 8 



å 



* . f 



Santini2149 (2obs.) 19 23 42,062 - 10 33 10,68 
red.=- -f 2,416 -f 0,44 

h ra e 

12 4 M. T. 



t 

r 



« — a 

m s 

1 53,118 
0,309 
0,001 



cl' — cT 

153,40 
0,00 
0,16 



1 53,428 - 1 53,56 

(L.) 



Hesperia. 



Weisse 19 447. Hesperia. 



u — a 



Mikr. 



46,4 

58,7 
10 32 12,8 

21,2 

33,3 

3447,5 

0,2 

12,3 

37 26,5 



42,1 

54 4 

1056 8,4 

25,3 

37,4 

58 51,7 

19,9 

. 31,9 

11 146,1 

49,8 

2,0 

416,0 



54*9 

7,0 

1033 21,3 

29,8 

41,7 

35 55,9 

8,4 

20,6 

38 34,8 

h m s 
10 44 10 
1046 37 
1048 43 
10 51 30 

49,9 
1,9 

10 57 16,2 

33,1 

45,1 

59 59,3 

27,2 
39,4 

11 253,5 

57,1 

9,2 

5 23,2 



+ 1 



+ 1 



+ 1 



m b 



8,5 

8,3 
8,5 

8,6 
8,4 
8,4 

8,2 
8,3 
8,3 



44,351 
44,336 
44,352 
44,372 



+ 1 



+ 1 



+ 1 



+ 1 



7,8 

7,5 
7,8 

7,8 
7,7 
7,6 

7,3 
7,5 

7,4 

7,3 
7,2 

7,2 



1873 Juli 22. 

Coinc. =» 18,08^5. 
Hesperia sydlig. ^u = -f-345. 

h m o 

11 54 t — + 19,9. 



m s 



a 



v <r 



* '>. 



Weissel9447jemf.meda 191956*808 -1030 2i94 
red.« -f 2,418 + 0,41 

h 

Weisse 19447 jemförd med a — Scbjell. 7328 den 
13 Sept. 1873. 

h in s 

10 53 M. T. 



t 
r 



« — a 

m 8 
+ 1 7,919 
+ 0,186 
+ OjOOS 

"-fl 



(T-cT 

7 34',65 
0,00 
0,78 



8,108 - 7 35,43 
(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



8 



L 



26 



Axel Möller. 



Hesperia. 

Hesperia. Weisse 19 447. 



a — « 



Mikr. 



h m s 
10 29 26,8 
30 37,2 
3157,2 
32 56,4 
3350,8 
35 7,5 
3618,4 
37 11,3 
3812,0 



b m h 


m 8 


10 29 48,1 


-0 21,3 


3058,2 


21,0 


32 18,6 


21,4 


3317,8 


21,4 


3412,2 


21,4 


35 29,1 


21,6 


3640,0 


21,6 


37 33,0 


21,7 


38 33,6 


21,6 



1873 Juli 24. 

Coinc— 54,497. 



Hesperia sydlig. 



m b 

ju = + 346. 



1053 47,9 
55 3,7 
55 55,9 

57 2,3 

58 4,8 
59 18,7 

11 56,9 



h m s 

10 42 41 
1044 26 
104611 
1047 50 

10 54 10,0 
55 25,7 
56 17,9 

57 24,4 

58 27,1 

59 40,5 

11 119,1 



m 



-022 



8,947 
8,961 
8,890 
8,940 



- O 22,1 
22,0 
22,0 
22,1 
22,3 
21,8 
22,2 



h m o 

1050 t« + 20,3. 
Jemfbrelsestjernan densamma som 1873 Juli 22. 

red. — + 2*428 + 0J53. 

h in 8 

1049 M. T. 



t 
r 



a — a 

m • 
-021,747 
- 0,060 
+ 0,005 



- 13 8,33 
0,00 
1,34 



- 21,802 -13 9,67 

(L.) 



Hesperia. 

Hesperia. Weisse 19447. 



a — a 



39,4 
102051,3 

31,2 

47,6 

29 59,8 

17,8 

33,7 

8645,7 

46,7 
2,8? 
41 15,1 



44 S ,2 
10 21 56,4 

36,4 

52,9 

31 4,9 

22,8 

39,2 

37 51,3 

52,2 

8,8 

42 20,9 



m 



-1 



-1 



-1 



-1 



4,8 

M 

5,2 
5,3 
5,1 

5,5 
5,5 
5,6 

5,5 
6,0 

5,8 




Weisse 19 447. 

h in b 

11 15 10 

11 16 55 
1118 29 
11 20 22 
1122 8 



Hesperia. 




h m 
1133 
11 34 36 
11 36 15 > 
11 37 50 1 
1141 6) 



Ii 



Dl 8 



-1 6 



Mikr. 



32,314 
32,201 
32,205 
32,300 
32,308 



37,817 
37,698 
37,856 
37,697 
37,665 



1873 Juli 25. 

Coino. « 54,497 ; 4,131. 



m 



b a 



* 10 sydlig; Hesperia sydlig. J\x ** -f 3 46. 

h m o 

11 43 t * + 20,4. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Juli 22. 

red. — + 2*433 + 0',58. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



Vt 



Hesperia. 

b 

Hesperia. Weisse 19 447. a' — a 



Mikr. 




1873 Juli 25. 

h in a 

11 11 M. T. 



a — « 
m 8 

1 6,459 
0,181 
0,0! )2 



16 2,81 
0,00 
1,63 



1 6,642 -16 4,44 

(L.) 



Elpis. 

Elpis. Schjell. 8443. 



a — a 



Mikr. 



h m 8 

11 26 47,1 
27 57,5 
2848,2 
29 42,8 

31 32,2 

32 32,9 

33 22,4 
35 33,0 



11 53 11,6 
56 18,7 

57 37,0 

58 49,1 

59 48,1 
12 47,9 

213,4 
313,8 



h m 8 

11 27 12,8 
28 23,3 

29 14.1 
30 8,4 

31 58.2 

32 58,2 

33 48,3 
35 58,9 

b m s 

1144 

11 45 33 

1147 1 

1148 33 

11 53 38,1 

56 45,3 

58 3,8 

5915,8 

12 015,1 

114,3 

2 40,2 

340,4 




m s 

026 



- 26,5 
26,6 
26,8 
26,7 
27,0 
26,4 
26,8 
26,6 



44,422 

44,440 
44,438 
44,451 



1873 Juli 22. 

Coinc. — 4,131. 



Elpis nordlig. 



m a 



ju Ä -f 3 45. 



b m o 

11 50 t — + 19,4. 



Schjell. 8443 
red. ==» 



a 



b m s 



» tt 



20 5448,688 -7 49 28,88 
4- 2,351 + 5,13 

bros 

1150 M. T. 



« — a 



(T-cT 



t 
r 



-026,261 +1137,44 

- 0,072 0,00 

j- 0,010 + 1,03 

-0 26,343 4-1138,47 

(L.) 



=fci. 



it: *■*>»■; 



Elpis. 

Schjell. 8409. Elpis. 



b m s 

12 941,5 
1044,0 
11 21,8 
11 52,2 
1221,7 

12 52,1 

13 27,9 

14 33,4 



12 30 4,9 

31 1,2 
3130,7 

32 6,9 

32 42,8 
33 19,7 

33 52,3 
35 9,8 



b ra s 

12 9 54,5 
10 56,9 
1134,7 
12 5,1 

12 34,7 

13 4,9 
13 40,8 
1446,2 

b m s 
12 20 15 
12 22 4 
12 23 5 
12 25 6 

12 30 17,1 
31 13,3 
31 42,8 
32 19,1 

32 55,0 

33 31,9 

34 4,6 

35 21,9 



a — a 
m s 

4-013,0 
12,9 
12,9 
12,9 
13,0 
12,8 
12,9 
12,8 



Mikr. 



4- 12,2 
12,1 
12,1 
12,2 
12,2 
12,2 
12,3 
12,1 



41,546 
41,617 
41,604 
41,619 



1873 Juli 25. 

Coinc. — 4,131. 



m s 



Elpis sydlig. ^u«4-346. 

b m o 

12 26 t — 4- 20,5. 



Schjell. 8409 
red. — 



»r 



a 



20 5i m 50*300 -7 42 6,70 
4- 2,395 4- 5,27 

h m 8 

12 26 M. T. 



t 

r 



a — a 

m b 
4- 12,547 
4- 0,034 
4- 0,002 



<r-cf 



- 10 48,11 
0,00 
0,92 



4-012,583 -1049,03 

(L.) 



28 



Axel Möller. 



Elpis. 

Lamont 336J>. Elpis. 



a — « 



Mikr. 



11 



1,1 
13,2 

5 27,3 

52,9 

5,1 

819,2 

36,8 

48,9 

11 3,1 



31,4 
11 32 45,7 

19,8 
35 32,0 

41,3 
38 55,7 



45,2 

57,2 

11 7 11,3 

37,0 

49,1 

10 3,1 

21,0 

32,9 

12 46,9 

tams 
11 17 30 
11 20 53 
1124 7 
1127 46 

14,8? 
11 34 28,8 

3,2 
37 15,2 

24,3 

40 38,8 




42,682 
42,692 
42,639 
42,598 



+ 1 43,4 
43,1 

+ 143,4 
43,2 

+ 1 43,0 
43,1 



1873 Ang. 10. 

Coinc. = 40,567. 



m s 



Elpis nordlig. /#u = + 351. 

b Dl o 

11 30 t — + 16,4. 



Lamont 3365 
red. — i 



a 



20 37°24*666 - 9°30 20,90 
+ 2,573 + 5,73 

h m s 

11 27 M. T. 



« — - « 



d-å 



t 

r 



ms , ,, 

+ 1 43,618 + 35,95 
+ 0,284 0,00 
0,00 + 0, 06 

+ 1 43,902 + 36,01 

(L.) 



Påles. 

48,9 
1217 3,2 

16,3 

18 30,8 

26,8 
21 41,0 



58,9 
12 39 10,9 

27,2 
4039,7 

57,0 

42 9,3 

25,3 

43 37,8 

38,6 

44 50,9 



Påles. 

Sant. 1978. a - a Mikr. 



26,1 
12 17 40,4 

53,5 
19 8,1 

4,1 
22 18,4 

tams 

12 26 17 \ 
12 28 27 ( 
12 30 15 / 
12 3410) 

36,8 
12 39 49,2 

5,4 
41 17,8 

35,2 
4247,8 

3,5 
44 15,9. 

16,8 
45 29,2 



m g 

-037,2 
37,2 

- 37,2 
37,3 

-0 37,3 
37,4 



m s 

038 



-0 37,9 
38,3 

-0 38,2 
38,1 

-038,2 
38,5 

- 38,2 

38,1 

-038,2 
38,3 



33,339 
33,307 
33,384 
33,465 



1873 Juli 22. 

Coinc. = 18,085. 



m b 



Påles nordlig. Ju«= + 345. 



h m o 

12 36 t — + 19,2. 
a 



# 



tams o , ,, 

Santini 1978(2 obs.) 21 18 15,601 - 14 2 19,94 
red.— + 2,396 + 6,95 

tams 

12 34 M. T. 



t» 
r = 



« — « 

m 8 

37,758 
0,103 
0,004 



<r-<r 

+ 424',45 

0,00 

+ 0,62 



37,865 + 4 25,07 

(L.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



29 



Påles. 

26*3 

38,6 

12 52 52,9 

42,2 
54,4 

56 8,9 

42,7 

55,0 

58 9,3 



32,0 
13 16 46,2 

44,7 

56,9 

2011,2 

59,4 

11,8 

22 26,0 



a 

19,3 
11 56 33,6 

11,3 

23,7 

5837,9 

27,2 

39,5 

12 053,9 



Påles. 

Sant. 1975. 

24 8 ,6 
37,1 

12 53 51,2 

40,8 

53,2 

57 7,5 

41,2 

53,7 

59 8,1 

b m s 

13 4 20 
13 7 40 
13 9 4 
131019 

31,4 
1317 45,2 

43,9 

56,2 

21 10,7 

59,0 

11,1 

23 25,5 



a — a 
m s 

- 58,3 

58,5 
58,3 

-0 58,6 
58,8 
58,6 

- 58,5 

58,7 
58,8 



m s 

59 



- 59,4 

59,0 

- 59,2 

59,3 
59,5 

- 59,6 

59,3 
59,5 



Mikr. 



32,938 
32,871 
32,930 
32,894 



1873 Juli 25. 

Coinc. = 30,157. 



m s 



Påles sydlig. ^u = -f 346. 

h m o 

13 13 t — + 20,6. 



Sant. 1975 
red. — 



_»» 



a 



21 16*23,642 - 14° 3 18,93 
+ 2,451 + 7,07 

h ra s 

13 11 M. T. 



t 

r 



a — a 
m s 

058,942 
0,161 
0,000 



cT-cT 

- 047','63 

0,00 

- 0,11 



-059,103 -047,74 



(L.) 



Påles. 

Påles. Schjell. 8523. «'-« Mikr. 





- 42,2 

42,2 
42,4 

- 42,0 

42,4 
42,5 



44,329 
44,330 
44,314 
44,241 

33,6 
12 15 45,8 

43,2 
2057,5 

24,8 
22 39,1 



16,4 
12 16 28,8 

26,1 
2140,3 

7,9 
23 22,3 



m s 

043 



- 42,8 

43,0 

- 42,9 

42,8 

- 43,1 

43,2 



1873 Ang. 10. 

Coinc. — 30,158. 



Påles nordlig. Observationerna afbrötos oupp- 
hörligt af moln. 

m b h m o 

^u — + 351 1212 t — + 15,4. 

a å 



Schjell. 8523 
red. — 



tt 



21 3 m 3*854 -1447 3,38 
+ 2,700 + 7,05 

h m b 

12 13 M. T. 



a — a 



cr-<r 



n 



t 

r 



-042,620 +4 4,62 
- 0,117 0,00 

+ 0,003 + 0,60 



-042,734 +4 5,22 

(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



30 



Axel Möller. 



Undina* 

Undina. A. Z. 267.21. 



a— a 



Mikr. 



39,2 

53,8 

12 23 6,4 

44,1 
26 56,6 

17,1 

31,6 

3044,2 



57,0 

11,4 

12 54 24,0 



38,0 

52,6 

12 25 5,1 

42,8 
28 55,3 

16,2 

30,6 

32 43,0 

h ni a 

12 38 8 
12 41 28 
12 45 301 
12 49 22 

56,5 

10,9 

12 56 23,6 




- 1 59,1 
59,0 

58,8 



m 8 

159 



47,350 
47,340 
47,450 
47,494 



- 1 59,5 
59,5 
59,6 



1873 Ang. 25. 

Coinc. — 40,567. 



m ■ 



Undina sydlig. Ju — -f 3 50. 

h m o 

12 51 t « + 18,4. 



a 



<r 



Leipz. Mer. Obs. 
red.— 



M 



23 27 1 58*580 -17°41 57,62 
+ 2,680 + 16,36 

h m ■ 

12 44 OM. T. 



58 39,4 13 039,1 -159,7 



t 
r> 



a — a 

m s 
- 1 59,170 
- 0,326 
+ 0,002 



- 1 57,96 

0,00 

- 0,39 



- 1 59,494 - 1 58,35 

(M. och E.) 



Undina. 



A. M. 23 22. Undina. 



12,2 

27,0 

11 53 39,6 

48,6 

3,6 

59 16,0 



19,2 

34,0 

12 3446,5 

53,2 

10,1 

4024,7 



19,3 

34,0 

11 57 46,7 

55,7 

10,5 

12 3 22,8 

h m b 
12 11 10 
1216 50 
12 31 10 

25,0 

39,8 

12 38 52,3 

58,7 

15,3 

4430,2 



Undina. 

A. Z. 262.54. Undina. 



41,2 

55,9 

1049 8,7 



19,2 

33,9 

10 50 46,6 



a — a 



Mikr. 



m 8 



+ 4 



+ 4 



7,1 
7,0 

7,1 

7,1 
6,9 

6,8 



36,997 
37,187 
37,340 



+ 4 



+ 4 



5,8 
5,8 
5,8 

5,5 
5,2 
5,5 



1873 Ang. 31. 

Coinc. — 18,090. 



ra s 



Undina sydlig. Ju *» -}- 3 49. 

h in o 

12 25 t -*-|-16,7. 

Pa8sagetrådarne8 positionsvinkel — — 4. 

a ef 



j »» 



Arg. Mer. 23 22 (3 obs.) 2317 m 53*214 -18°19 34,52 
red.- + 2,795 + 15,78 

b m s 
12 25 M. T. 



a 



te 



t 
P 



m k 

+4 6,290 

+ 0,674 

+ 0,027 

+ 0,003 



cT-cf 

- 5 30,68 
0,00 
0,00 
1,17 



+ 4 6,994 -5 31,85 
(M.) 



« — a. 

m s 
+ 1 38,0 . 
38,0 
37,9 



Mikr. 



1873 Sept 12. 

Coinc. — 30,167. 

m 8 

Undina sydlig. ^u — + 344. 

h m o 

11 12 t — + 14,6. 

o , 

Passage trådarne s positionsvinkel —= — 04. 



■t 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



3t 



Undina. 

A. Z. 262.54. Undina. a - a Mikr. 



42,9 

57,6 

10 54 10,1 

32,6 

47,1 

57 0,0 



1873 Sept 12. 





+ 1 37,8 
37,9 
37,9 



h m 8 



11 
11 
11 
11 



1 7 
422 
645 
9 51 



16,799 
16,668 
16,521 
16,701 



14,0 
111437,5 

13,9 

26,7 

17 37,5 

45,4 

58,5 

20 9,3 



51,2 
11 16 14,7 

51,1 

3,8 

19 14,7 

23,2 

35,6 

2146,5 



+ 137,2 
37,2 

+ 1 37,2 
37,1 
37,2 

+1(37,8) 
37,1 
37,2 



a 



h m 8 o » ii 

Wash. Obs. 1866-67-68 231147,771 -19 32 8,42 
. red. — + 2,928 + " 14,94 

h m 8 

1110 OM. T. 



t 
P 



a — a 

m 8 
+ 1 37,578 
+ 0,267 
+ 0,019 
+ 0,006 



cT-tf 

353,74 
0,00 
0,00 
0,99 



+ 1 37,870 - 3 54,73 

(L.) 



Undina. 

A. Z. 262.54. Undina. «' - « Mikr. 



56,1 

9,0 

10 29 23,4 

37,9 

50,9 

30 59,8 



5,2 

14 4 

1047 27^1 

59,3 

8,4 

49 21,1 

57,2 

6,5 

51 19,1 



51*6 

M 
10 30 19,0 

33,2 

46,1 

31 55,1 

b m s 
10 36 44 
10 38 20 
103948 
10 41 16 
1042 43 

0,2 

9,1 

10 48 22,0 

54,2 

3,3 

5015,8 

52,2 
52 14,0 



m s 



+ 55,5 
55,6 
55,6 

+ 55,3 
55,2 
55,3 



24,000 
24,045 
23,890 
23,916 
23,912 



+ 55,0 
54,7 
54,9 

+ 054,9 
54,9 
54,7 

+ 55,0 
54,9 
54,9 



1873 Sept 13. 

Coinc. «=* 54,504. 



m s 



Undina sydlig. ^u« + 343. 

h m o 

1044 t — + 14,8. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Sept. 12. 
red. — + 2,934 + 14',89. 

h m ■ 

1045 M. T. 



a — a 



t 

r 



m s 
+ 55,130 
+ 0,151 
+ 0,002 



(T-J 



8 49,10 
0,00 
2,39 



+ 55,283 - 8 51,49 

(M.) 



rra= 



Calypso. 

Calypso. R.n.F. 799. a' - a Mikr. 



41*0 
12 34 57,1 



11 8 2 
12 36 27,2 




1873 Sept 23. 

Coinc — 30,167. 



Calypso sydlig. 

b m o 

12 56 t — + 12,3. 



m s 

^u« + 332. 



L. 



32 



Axel Möller. 



Calypso. 

Calypso. R. n. F. 799. 



26,1 

• 37,9 

12 37 54,1 

56,9 

8,8 

4024,7 



56 S ,2 

8,1 

12 39 24,1 

26,9 

38,9 

41 55,0 

h m s 
12 46 52] 
12 49 301 
12 52 
12 54 54 



Al 



47,7 
59,6 

12 59 15,7 

29,6 
41,5 

13 157,7 

57,9 

9,8 

4 26,0 



18,0 

30,1 

13 046,2 

0,1 

12,1 

3 28,2 

28,4 

40,4 

6 6,5 



a — a 

m s 
-130,1 
30,2 
30,0 

-130,0 
30,1 
30,3 



m s 
130 



-130,3 
30,5 
30,5 

-130,5 
30,6 
30,5 

-130,5 
30,6 
30,5 



Mikr. 



14,346 
14,264 
14,260 
14,181 



Calypso. 

Calypso. R. n. F. 799. 



a —a 



Mikr. 



53,3 

5,2 

10 52 19,1 


57,9 

10,0 

10 54 23,8 


54,7 

6,6 

55 20,7 


59,7 

11,5 

57 25,6 




h m 8 

11 3 6) 
11 6171 
11 9 531 
1113 3/ 


35,2 

49,2 

1117 1,1 


40,7 

54,8 

1119 6,7 


54,2 

8,1 

2020,1 


59,8 

13,8 

22 25,6 



-2 



-2 



m b 



4,6 
4,8 
4,7 

5,0 
4,9 



m 8 



-2 5 



-2 



16,890 
16,766 
16,830 
16,791 



-2 



5,5 
5,6 
5,6 

5,6 
5,7 
5,5 



Rumk. n. F. 799 
Jemf. med a 

Antaget 
red.«- 



1873 Sept 23. 

a d Vigt. 

13i m 46 S ,909 +2°36'40,30 0.1 
47,623 - 1.0 

1 31 47,623 + 2 36 40,30 
+ 2,623 + 19,32 



Rumk. n. F. 7.)9 jemford med a — Wash. Obs. 
1863.183 den 9 Jan. 1874. 

h m s 

12 53 M. T. 



t 

r 



a — a 

m b 

- 1 30,307 
- 0,247 
-f 0,001 



<r-<r 

- 4 35^37 

0,00 

- 0,21 



- 1 30,553 - 4 35,58 

(L.) 



m s 



1873 Sept 24. 

Coinc. «= 54,504. 
Calypso sydlig. ^u=- + 330. 

h m o 

11 15 t — + 12,4. 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Sept. 23. 
red. - + 2*665 + 19',38. 

b. m s 

11 12 M. T. 



a — a 



t 

r 



m s 
-2 5,267 
- 0,344 
+ 0,010 



- 10 53,09 
0,00 
0,61 



-2 5,601 -1053,70 

(M.) 



Calypso. 



Calypso. Weisse 1543. a' 



— a 



Mikr. 



57,4 


20,1 


m 8 

- 3 22,7 


9,5 


32,2 


22,7 


11 14 23,3 


11 17 46,1 


22,8 



19 20,0 



22 42,9 - 3 22,9 



1873 Sept 25. 

Coinc. = 54,504. 



m s 



Calypso sydlig. ^u — + 3 27. 

h m o 

11 49 t — + 12,5. 




Planet- och Komet* Observationer 1873. 



33 



Calypso. 

h 

Calypso. Weisse 1 543. «' 



— a 



Mikr. 




14,0 

25,9 

11 27 39,8 

h m s 

11 36 15 
1142 3 
1147 9 




18,1 

32,0 

11 57 44,1 

59,3 

13,3 

12 3 25,3 



12 



42,1 

56,1 

1 8,0 

23,6 

37,4 

6 49,2 



m s 

3 23 



-3 24,0 
24,1 
23,9 

- 3 24,3 
24,1 
23,9 



4,635? 

4,490 

4,358 



1873 Sept. 25. 



Weisse 1 543 
jemford med a 

Antaget 
rea. — 



« 



b m s 



<r 



Vigt. 



i •» 



132 26,489 +2 3317,30 1.0 
- ___ 13^0.1 

132 26,489 + 2 33i3,59 
+ 2,651 + 19,43 



Weisse 1 543 jemford med a «- Rumk. N. F. 799 den 
9 Jan. 1874. 

h m 8 

11 42 M. T. 



a - « 



å -å 



t 

r 



- 3 23,416 - 14 25,77 

- 0,557 0,00 
+ 0,009 _- 0,74 

- 3 23,964 - 14 26,51 

(L.) 



Calypso. 

Calypso. R. n. F. 741. 



a — a. 



Mikr. 



36,2 

45,8 

9 44 57,8 

56,2 

5,6 

4817,7 

14,0 

23,2 

51 35,0 



14,1 

23,2 

10 6 35,2 

6,3 

15,6 

8 27,7 

51,7 

1,0 

10 13,0 



20,7 

30,0 

9 45 42,0 

40,8 

50,2 

49 2,1 

58,2 
52 19,6 

h m s 

95827 
10 013 
10 144 
10 2 53 
10 4 9 

59,0 

8,4 

10 7 20,4 

51,2 

0,8 

912,8 

36,4 

46,1 

10 58,0 




m 8 

045 



-044,9 
45,2 
45,2 

-044,9 
45,2 
45,1 

-044,7 
45,1 
45,0 



23,484 
23,540 
23,461 
23,559 
23,590 



1873 Sept. 29. 

Coinc. = 54,504. 



m s 



Calypso nordlig, ^u — + 3 20. 

h m o 

10 6 t « + 10,5. 



R. n. F. 741 (2 obs.) 1 27™ 4*663 + 1°42 'l9,69 
red.- + 2,714 + 19,68 

h m s 

10 M. T. 



a — « 



<T-cT 



t — 
r — 



044,678 +8 57,52 

0,122 0,00 

0,03 + 0,66 

44,830 + 8 58,18 
(M.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



10 



34 



Axel Möller. 



Asia. 

Asia. Schjell. 443. 



a — « 



Mikr. 



h ra 8 

11 30 33,2 

31 5,0 
31 33,4 

32 3,0 

32 30,7 

33 1,1 
33 32,1 
33 59,3 



11 42 55,7 

43 27,0 

44 4,6 
44 53,2 

- 45 28,0 
46 6,8 

46 38,8 

47 12,6 



h m s 

11 30 50,3 
3122,1 

31 50,6 

32 20,3 

32 47,9 
33 18,3 

33 49,3 
3416,6 

h in s 
11 36 45 

11 38 42 

11 39 52 > 

11 40 37 ( 

11 41 26 ) 

11 43 13,3 
4344,4 

44 22,2 

45 10,7 

45 45,6 
4624,3 

46 56,2 

47 30,2 




m s 
017 



- 17,6 
174 
17,6 
17,5 
17,6 
17,5 
17,4 
17,6 



12,682 
12,736 
12,728 
12,778 
12,717 



1873 Sept. 23. 

Coinc. ■*= 54,504. 
Asia nordlig. Ju — + 3 32. 

h m o 

11 43 t — + 12,4. 



m n 



Schjell. 443 
red. — 



« 



1 19*57*852 +101416,15 
+ 2,634 -f 18,29 

h ro 3 

11 42 M. T. 



« — (K 



IQ 



<J'-tf 



r = 



m n » »i 

017,354 +12 3,44 
0,048 0,00 

0,004 + 0,44 



017,406 +12 3,88 

(M.) 



Asia. 

Asia. Schjell. 443. 




18,0 

30,1 

103444,2 

0,9 

13,0 

36 27,0 

1,4 
13,6 

38 27,8 



49*8 
3 7 

io ii ie',1 

6,0 

20,2 

13 32,3 

9,9 

24,0 

15 36,2 

h m s 

10 20 4 
10 22 35 
10 24 59 
10 26 50 
10 28 42 

17,6 

29,8 

10 35 43,8 

0,5 

12,5 

37 26,6 

1,0 

13,2 

3927,3 



« — « 

m s 

- 58,8 

58,7 
58,9 

- 58,8 

59,1 
58,9 

-058,7 

58,9 
58,9 



m s 

059 



- 59,6 
' 59,7 

59,6 

- 59,6 

59,5 
59,6 

- 59,6 

59,6 
59,5 



Mikr. 



14,157 
14,264 
14,289 
14,345 
14,319 



1873 Sept. 24. 

Coinc. — ■ 30,167. 



m 8 



Asia nordlig. Ju — + 3 30. 

h TO o 

10 29 t =- + 12,8. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Sept. 23. 



red. 



+ 2,647 + 18,38. 

h m s 

10 27 M. T. 



« — a 



cT-cf 



- 59,197 + 4 35,16 
t — - 0,162 0,00 
r « - 0,00 4 + ,20 

- 59,363 +4~35^36 

(L.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



35 



Adla. 

Asia. Schjell. 443. 



a — a 



Mikr. 



44,7 

54,1 

10 36 6,2 

32,3 

42,1 

39 54,1 

17,8 

27,1 

42 39,2 



29,8 

39,2 

1037 51,3 

17,4 

27,1 

41 39,1 

2.8 

12,3 

44 24,4 

b m s 
1048 52 
10 51 18 
10 53 51 
10 56 8 




1873 Sept. 25. 

Coinc. — 4,096. 

ra s 

Asia sydlig. ^u = + 3 28. 

b m o 

10 58 t = + 12,9. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Sept. 23. 

red. - + 2*661 + 18^47. 

h in s 

10 53 M. T. 



52,0 

8,2 

11 120,2 

26,1 

42,2 

3 54,2' 



11 



37,7 

54,0 

3 6,0 

11,9 

28,2 
5 40,2 



Asia. 

Schjell. 430. Asia. 




20,8 

35,0 

647,3 



45,4 

57,6 

10 18 11,7 

34,8 

47,0 

20 1,1 

12,4 

24,6 

2138,7 




25,9 

40,1 

4 52,4 

9,5 

23,7 

7 35,8 

*b m t» 

10 10 17 
10 11 51 
10 13 27 
1015 30 

33,4 

45,7 

10 18 59,8 

22,8 

34,9 

20 49,1 

0,3 

12,4 

22 26,6 



m s 
145 



- 1 45,7 
45,8 
45,8 

- 1 45,8 
46,0 
46,0 



16,681 
16,800 
16,810 
16,884 



t 

r 



a — « 

m s 
- 1 45,422. 
- 0,288 
+ 0,002 



3 39, '38 
0,00 
0,15 



. i 



- 1 45,708 - 3 39,53 

(M.) 



« — «. 

m s 

+ 048,9 
48,9 
48,8 

+ 48,8 
48,6 
48,7 

+ 048,7 

48,7 
48,5 



+ 048,0 
48,1 
48,1 

+ 048,0 
47,9 
48,0 

+ 047,9 
47,8 
47,9 



Mikr. 



1873 Sept. 26. 



12,216 
12,214 
12,188 
12,118 





Coinc. 


— 40,558. 




Asia 


sydlig. 


Ju = 


m b 
+ 3 26. 




h m 

1016 


t — + 12°9. 
« 


(T 



Schjell. 430 
red. =* 



n 



1 16*38*614 +101048,75 
+ 2,677 + 18,57 

b m b 

10 15 M. T. 



t 

r 



a — a 

+ 048,380 
+ 0,132 
+ 0,006 



cT-cT 

8'l0,76 
0,00 
0,76 



+ 48,518 - 8 11,52 
(L.) 



Éåm 



36 



Axel Möller. 



Asia. 




59,4 
22 11,3 



Asia. 

A. N. 64.160. «' - « Mikr. 



25,1 

39,0 

11 16 51,1 

12,4 

26,4 

20 38,8 

37,0 
23 49,2 

b m s 




11 30 25 ) /■ ' 
1137 34} ~~ ldö 

Mulet. 



24,9 
9 3 39,7 

51,8 
5 6,5 

2,9 

617,8 

8,4 
7 23,2 



56,4 
9 21 9,2 

4,3 
23 17,1 

24,2 
24 37,0 

1,9 
26 14,5 



57,6 
9 412,3 

24,4 

5 39,0 

35,6 

6 50,3 

41,0 

7 55,7 

bros 

91138 
913 26 
91450 
916 4 
919 7* 

28,6 
9 21 41,1 

36,6 
23 49,1 

56,4 
25 9,0 

34,0 
2646,5 



m s 

+ 32,7 
32,6 

-f 032,6 
32,5 

-f 32,7 
32,5 

+ 032,6 
32,5 



+ 32,2 
31,9 

+ 32,3 
32,0 

+ 032,2 
32,0 

+ 32,1 
32,0 



6,922 
6,672 



1873 Sept. 29. 

Coinc. — 40,558. 



in ■ 



Asia sydlig. Ju. — + 320. 

h m o 

11 40 t — + 11,0. 

a å 

Clinton A. N. 64.160 IIöIb^ +9°46 , 29,'04 
red.— + 2,714 + 18,87 

b m c 

11 30 OM. T. 



a — a 



m 



t 

r 



- 1 37,903 
- 0,268 
+ 0,003 



- 942,'47 

0,00 

- 0,35 



- 1 38,168 - 9 42,82 
(L.) 



Leucothea. 

Rumk. 483. Leucothea. «' — a. Mikr. 



50,524 
50,436 
50,410 
50,502 
50,446 



1873 Okt, 26. 

Coinc. — 54,285. 
Leucothea nordlig; ytterst svag. Ju — + 2 49. 

t — + 9°2. 



m • 



b m 

9 20 



a 



• <r 



Rumk. 483 (2 obs.) 150 m i5*470 + 18°39'l7,'95 
red.— + 3,026 + 20,26 

h m 8 

9 18 OM. T. 



a — a 



<T-cT 



•» 



t 

r 



+ 32,336 +16,15 

+ 0,089 0,00 

0,000 + 0,03 



+ 32,425 +1 6,18 
(L.) 




Planet- och Komet-Observationer 1873. 



37 



Leucothea. 

Rtimk. 476. Leucothea. «' — « Mikr. 



42,8 
9 27 57,6 

39,4 

28 53,7 

34,1 

29 49,2 

30,4 
3044,8 



2,8 
94819,9 

0,7 
50 17,8 

3,8 
51 20,8 

4,5 
52 21,5 



10/7 
9 28 25,3 

7,2 
29 21,6 

2,3 
3016,7 

. 57,9 
31 12,8 

h ra s 

9 35 37 
9 37 2 
9 3814 
9 39 20 - 

30,1 
9 4846,8 

27,4 
5044,4 

30,7 
'51 48,1 

31,9 
52 48,4 



ra s 

+ 27,9 
27,7 

+ 27,8 
27,9 

+ 28,2 
27,5 

+ 27,5 
28,0 



32,724 
32,788 
32,776 
32,745 



+ 027,3 
26,9 

+ 26,7 
26,6 

+ 26,9 
27,3 

+ 27,4 
26,9 



1873 Okt. 27. 

Coinc. = 17,910. 
Leucothea sydlig; ytterst svag. 

ta m o 

9 41 t — + 7,3. 



m b 

^u« + 248. 



t . •» 



« 

h m s l 

Riimk. 476 (3 obs.) 149 29,891 + 18 4115;44 
red.— + 3,030 + 20,35 

h m 8 

9 43 M. T. 



« — « 



t 
r 



m s 
+ 27,410 
+ 0,075 
+ 0,001 



417',50 
0,00 
0,12 



+ 27,486 - 4 17,62 



(W.) 



Leucothea. 

Leucothea. Riimk. 476. 



a — «. 



Mikr. 



h ra s 

8 7 30,9 , 


h in s 

8 7 49,6 


m s 

- 18,7 




811,4 


8 30,1 


18,7 




8 56,4 


915,0 


18,6 




9 54,6 


10 13,7 


19,1 




10 51,6 


11 10,4 


18,8 




11 39,8 


11 59,0 


19,2 




12 36,1 


12 55,2 


19,1 


. 


13 21,1 


1340,4 


19,3 






h m s 

8 18 16 \ 




14,534 




8 19 38 ( 


m s 


14,558 




8 21 15 ( - 


-019 


14,507 




822 41) 




14,430 


8 25 23,9 


8 25 43,5 


- 19,6 




26 16,1 


26 35,6 


19,5 




27 11,9 


27 31,7 


19,8 




27 57,9 


2817,3 


19,4 




28 54,8 


29 14,5 


19,7 




29 50,9 


3010,5 


19,6 




30 52,4 


31 12,1 


19,7 




31 39,2 


31 59,1 


19,9 





1873 Okt. 28. 

Coinc. — 40,398. 



ra b 



Leucothea sydlig, i början svag. j\i «= + 2 47. 



ta m 

824 



o 



t — + 5,6. . 
Jemfårelsestjernan densamma som 1873 Okt. 27. 



red. 



+ 3,037 + 20,42, 

ta m b 

8 22 OM. T. 



t — 



a — « 

- ra i9*286 

- 0,053 
+ 0,003 



- 19,336 

(L.) 



7 28J30 
0,00 
0,20 

7 28,50 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



11 



38 



Axel Möller. 



Leucothea, 

Lencothea. Rinn k. 476. a' — a Mikr. 



h m s 

95645) 
10 0} 

5*3 17*0 

20,1 32,2 

10 333,0? 10 444,8 



Q ■ 

112 



42,230 
42,209 



A 8 



35,1 

50,1 

6 2,7 

26,0 

40,8 

10 53,2 



47,3 

M 
714,7 

38,1 

53,0 

12 5,6 

h n • 
101716) 

10 19 35 1 



- 1 11,7 
12,1 
11,8 

- 1 12,3 
12,0 
12,0 

- 1 12,1 
12,2 
12,4 

m s 
112 



42,503 
42,501 



1873 Okt 29, 

Coinc. *- 3,888. 



m • 



Lencothea sydlig. Ju — + 2 46, 

km o 

1020 t — +6,6. 

Jemforelsettjernan densamma som 1873 Okt. 27. 
red. — + 3*044 + 20J49 

1010 B 9 M. T. 



a — a 



cr-<r 



t 

T 



-112,077 -11 6,31 

- 0,197 , 0,00 
+ 0,001 - 0,30 

- 1 12,273 -11 6,61 

(M.) 



Gerda. 



Gerda. B.D. + 11317. «' - a Mikr. 



11*2 
9 40 25,8 

4315,9 

22,0 
4436,2 

10,7 
46 24,5? 

43,3 
4857,6 



3 9 
10 418,0 

43,6 
5 57,5 

55,1 
8 9,4 



44*4 
94058,6 

34,9 
43 49,0 

55,0 

45 9,2 

43,9 

46 58,1 

16,7 
49 30,9 

h m b 

954 46 
9 56 37 
95812 
95931 

37,8 
10 451,9 

17,4 
631,5 

29,3 
843,4 




- Q 33,2 

33,1 

- 33,0 

33,0 

- 33,2 

33,6 

-033,4 
33,3 



m 8 
033 



- 33,9 
33,9 

-033,8 
34,0 

-034,2 
34,0 



44,092? 
43,950 
43,984 
44,028 



1873 Okt U. 

Coinc. — 54,285. 
Gerda sydlig. ^u — -f 2 54. 

h m o 

10 1 t- + 8,4. 



m 8 



Passagetrådariies positions vinkel » — 04. 

a ' <T Vigt. 

Leiden A. N. 65.89 2m2, , 104 +12°150',80 1 
Jemförd med a 2 2,288 45,16 1 

Antaget 212 22,196 + 12 147,98 

red.— -f 2,910 + 19,36 

o 

B. D. + 11 317 jemford med a — Lamont 307 
den 2 Deo. 1873. 

h m 8 

957 M. T. 



a — a 



t — 

P — 
r — 



- 33,519 

- 0,091 
-f 0,014 
-f 0,002 



<T-<f 



- 2 57,41 

0,00 
0,00 

- 0,12 



- 33,594 - 2 57,53 



(L.) 



Planet- och Kome^-Observationer 1873. 



39 



Gerda. 

20*9 

33,0 

102044,6 

54,1 

6,2 

23 17,6 



Gerd», 

Lamont 292. a' — a Mikr. 



33,2 

45,2 

103457,1 

22,1 

34,1 

37 46,1 

30,1 

42,1 

3954,0 



41,2 

53,4 

1022 5,0 

14,6 

26,8 

24 38,3 

h m s 
10 28 57 
103048 
1032 34 

54,0 

6,1 

10 36 18,1 

43,0 

55,0 

39 7,1 

51,0 

3,1 

41 15,1 



m • 

-120,3 
20,4 
20,4 

-120,5 
20,6 
20,7 



m b 
121- 



-120,8 
20,9 
21,0 

-120,9 
20,9 
21,0 

-120,9 
21,0 
21,1 



50,539 
50,530 
50,474 



1873 Okt 26. 

Coinc. - 54,285. 



m ■ 



Gerda sydlig. ^u — + 249. 

h ra o 

1034 t — + 9,2. 

a å 



Lamont 292 
red. — 



h m • o , „ 

2 5 43,109 +1117 6,21 
+ 3,009 + 19,91 

b m ■ 

10 33 M. T. 



t — 
r — 



a — a 

120/730 

0,221 
0,000 



#-å 



-1 



5,16 
0,00 
0,04 



120,951 -1 5,20 

(M.) 



Gerda. 

Gerda. Lamont 290. a — a Mikr. 



11,6 

25,7 

7 5038,4 

43,8 

57,7 

53 9,9 



35,2 

47,7 
818 1,9 

11,9 

24,1 

2538,2 



26,0 

39,9 

7 51 52,3 

57,8 

11,9 

54 24,1 

h m b 

7 59 22 

8 342 
8 5441 
8 720 

50,2 

2,7 

8 19 16,7 

27,1 

39,3 

26 53,5 




m s 
115 



- 1 15,0 
15,0 

14,8 

- 1 15,2 
15,2 
15,3 



32,472 
32,462 
32,420 
32,405 



1873 Okt 37. 

Coinc — 40,398. 
Gerda nordlig. /u— +248. 

h ra o 

8 8 t — + 7,8. 



m f 



Lamont 290 
red.— 



» . _»» 



2 4 m 56'836 +11° 949,01 
+ 3,015 + 19,94 

h m b 

811 OM. T. 



t — 

r — 



a — a 
m b 

1 14,662 
0,204 
0,005 



<f-<f 



+ 2 16,86 
0,00 
0,12 



1 14,871 + 2 16,98 

(W.) 



Gerda. 

Gerda. Lamont 290. 



a — a 



Mikr. 



33,8 

47,8 

7 32 0,1 

15,6 

29,7 

3442,0 



32,1 

46,2 

7 33 58,8 

14,0 

28,2 
3640,6 




1873 Okt 28. 

Coinc. — 40,398. 



m 9 



Gerda sydlig. ^u — + 247. 



Ii m o 



7 50 t — +5,5. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Okt. 27. 

red. — + 3*023 + 19',97. 



40 



Axel Möller. 



Gerda. 



Gerda. 

T 

Lamont 290. «' — a 



46,2 

58,3 

7 52 6,2 

28,2 

40,2 

55 48,2 



h m s 

7 4318 
7 45 7 
748 43 

45*2 

57,4 

7 54 5,3 

27,3 

39,6 

57 47,5 



ra s 

159 



m 8 
- 1 59,0 
59,1 
59,1 

- 1 59,1 
59,4 
59,3 



Mikr. 

47,188 
47,217 
47,200 



1873 Okt. 28. 

h m s 

7 46 M. T. 



a — a 



t 

r 



m s 

- 1 58,820 
- 0,325 
+ 0,003 



cT-cT 

- 157/76 
0,00 
0,12 



159,142 -157,88 
(M.) 



Rob. 625. 

59*4 

13 9 

10 21 26/7 

26,3 

40,8 

23 53,5 

45,9 

0,4 

26 13,0 



Alcmene. 

Alcmene. a' — a Mikr. 



52,0 

6,8 

10 22 19,2 

18,9 

33,5 

2446,0 

38,4 

53,0 

27 5,6 

h m s 

10 32 23 
10 34 18 
10 35.37 



m a 



+ 52,6 
52,9 
52,5 

+ 52,6 
52,7 
52,5 

-j- 52,5 
52,6 
52,6 



22,078 
21,978 
22,041 



1873 Okt. 16. 

Coinc. — 54,285. 



m ■ 



Alcmene sydlig. <4u» + 2 54. 
t«= + 8,°4. 

o , 

Passagetrådarne8 positionsvinkel » — 04. 

J Vigt. 



• r 



€t 



Rumk. n. F. 1491 (5.5) 2 47 48,279 + 17 13 3,28 1.1 
Rob. 625 (5.5) 48,224 3,50 1.1 

Greenw.Cat.l864.373(3.3) 48,306 0^23 1.0 

Antaget 2 47 48,270 +1713 3,39 

red.— + 2,944 + 17,95 

Egen rörelse + 0,006 (Gr. Cat. 1864.) 

h m b 

10 27 M. T. 



t 
P 



a — a 

ra b 

+ 052,627 
+ 0,144 
+ 0,015 
+ 0,004 



+ 52,820 

(L.) 



917,'59 
0,00 
0,00 
0,31 

"917,90 



Alcmene. 



Alcmene. Weisse 2 956. 



« — « 



Mikr. 



1873 Okt. 26. 

Coinc. — 40,398. 



h ro b 

10 56 1,7 
56 26,9 

56 58,9 

57 22,2 

57 46,1 

58 7,6 
58 32,3 
5856,0 



h m r 

10 56 10,8 

'56 36,2 

57 8,2 

57 31,4 

57 55,4 

58 17,1 

58 41,7 

59 5,3 




Alcmene sydlig. 

h ra 

11 8 t 



m 



^u — + 249. 
+ 9A 



a 




Lal. 5157 
B. Z. 337 

Antaget 
red. ■=* 



240 m 2l'l82 +16°40 34^13 1 
20,920 37,13 1 

2 40 21,051 +1640 35,63 
+ 3,081 + 18,89 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



41 



Alcmene. 



Alcmene. Weisse 2 956. «' — « Mikr» 



11 



i ro 8 

9 23,2 
9 53,0 
10 22,5 
11 18,9 
11 42,3 
12 13,2 

12 37,8 

13 1,9 
13 27,7 



h m 8 

11 234 
11 416 
11 515 
11 7 

h m s 
11 9 32,9 
10 2,5 

10 32,2 

11 28,3 
1152,0 

12 22,9 

12 47,7 

13 11,7 
13 37,4 



m s 



-0 9 



ID 



-0 



2' 7 

9,5 
9,7 
9,4 
9,7 
9,7 
9,9 
9,8 
9,7 



Alcmene. 

Alcmene. Lal. 5099. 



h m g 

8 3741,2 
3810,2 

38 34,8 

39 1,1 
39 28,0 

39 57,0 

40 24,0 
4046,8 



8 49 23,0 
5035,2 

51 9,0 
5136,9 

52 7,7 

52 33,1 

53 2,2 
53 33,1 



Ii m s 
8 37 54,0 
38 23,2 

38 47,9 

39 14,2 
39 41,1 
4010,0 
4037,1 
4059,9 

h m 8 

843 30 
844 27 i 

844 59 f 

845 334 

846 2^ 
846 39/ 

8 49 36,4 
5048,7 
5122,5 
5150,6 
52 21,2 

52 46,7 

53 15,9 
5346,8 



a — te 
m s 

- 12,8 
13,0 
13,1 
13,1 
13,1 
13,0 
13,1 
13,1 



m s 

013 



- 13,4 
13,5 
13,5 
13,7 
13,5 
13,6 
13,7 
13,7 



Alcmene. 

Alcmene. Lal. 5099. 



a — a 



s 

8,1 

22,4 

9 12 35,0 

46,1 
0,4 
15 13,0, 



18,6 

32,9 

9 13 45,4 

56,7 

11,0 

16 23,5 




- 1 10,6 
10,6 
10,5 



50,896 
50,859 
50,833 
50,844 



1873 Okt. 26. 

h m s 

11 7 M. T. 
«' — « 



t 
r 



m s 

9,476 
0,026 
0,000 



-3 



1,07 
0,00 
0,09 



-0 9,502 -3 1,16 

<L.) 



Mikr. 



8,567 

8,630 

8,550. 

•8,538 

8,648 

8,574 



1873 Okt. 28. 

Coinc. .— 17,910. 



m s 



Alcmene nordlig. z/u = + 2 47. 



h, ra 

849 



+ 5,0. 



a 



Vigt. 



Lal. 5099 
Jemf. med a 

Antacret 
re< 



ag< 



h ra s o , ,, 

2 38 39,370 +16 28 56,88 1 
- 29 0,46 1 



2 38 39,370 4-16 28 58,67 
+ 3,099 + 19,06 



Lal. 5099 jemförd med a — Weisse 2956 den 3 
Febr. 1874. 

h ra s 

848 M. T. 



Ct — €€ 



cf-cT 



- 13,295 + 2 41,50 
t — - 0,036 0,00 
r — - 0,00 2 -f 0,11 

- 13,333 -f- 2 41,61 

(M.) • 



Mikr. 



1873 Okt 29. 

Coinc. — 30,000. 



m a 



Alcmene sydlig. Ju «= -f 2 46. 



h m 

9 27 



+ 5,°6. 



Jemforel8estjernan densamma som 1873 Okt. 28. 
red.- +3*113 '-f-19,13. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. • 



12 



42 



Axel Möller. 



Alcraene. 



Alcmene. 

Lal. 5099. 



«' — « Mikr. 



m s 



42,0 

54,3 

9 28 9,1 

24,3 

36,7 

30 51,2 



919 26» 
921 42( 
923 561 
92611' 

52*9 

5,4 

9 29 20,0 

35,4 

47,9 

32 2,3 



ra s 
111 



Dl 8 

- 1 10,9 
11,1 
10,9 

- 1 11,1 
11,2 
11,1 



31,760 
31,769 
31,823 
31,769 



187:i Okt. 29. 

h m i 

9 24 M. T. 



t 

r 



a — « 
m s 

1 10,775 
0,193 
0,000 



cT-cf 

0'30,79 
0,00 
0,02 



1 10,968 

(L.) 



30,81 




Themis. 

Schjell.716. Themis. a - « Mikr. 



27,8 

42,2 

8 29 54,9 

22.7 . + 2 44,8 

37.2 * 45,0 
33 49,6 44,8 

h m s 

8 38 33 38,481 

8 41 54 * 38,482 

8 45 24 38,500 

0,0 + 2 43,9 

14.3 43,7 
8 55 27,0. 44,0 

28.8 + 2 43,8 
43,0 43,6 

59 55,7 43,9 




1873 Nov. 9. 

Coinc. = 3,888. 



m 8 



Themis nordlig. Ju =» -f 2 36. 



Schjell. 716 
red.» 



16,1 

30,6 

8 52 43,0 

45,0 

59,4 

57 11,8 



h m o 

847 t — + 3,2. 

« å 

2 27 t 58*046 + 14°49'51,'21 
+ 3,180 + 19,87 

h m a 

848 M. T. 



t 



a — a 

m s 

+ 2 44,335 

- -f 0,450 

- 0,005 

4- 2 44,780" 



cT-cT 

+ 9 58',86 
0,00 
+ _ 0,35^ 

+ 9 59,21 



(M.) 



Themis. (Beg.) 



Themis. Schjell.716. 

h m a 

8 333 
8 538 
81018 
812 22 



a — a 



m s 

110 



Mikr. 



27,032 
27,111 

26,977 
27,098 



42,9 

55,3 

58,5 

2348 9,4 

47,7 

0,0 

3,5 

5014,4 



52,5 

4,8 

8,2 

23 49 19,3 

57,4 

9,8 

13,3 

51 24,3 



ra 



-1 



-1 



9,6 
9,5 
9,7 
9,9 

9,7 
9,8 
9,8 
9,9 



1873 Nov. U. 

Coinc. — 54,254. 



m s 



Themis sydlig. Ju = + 2 27. 

h m o 

835 t« + 2,8. 

Tiede. Kessels. 

h m b h m s 

Nov. 14 12 33 55 — 21 046,5 
„ 19 19 710 — 317 26,5 

Jemförelsesyernan densamma som 1873 Nov. 9. 
red. — + 3,211 + 19,99. 





Planet- och Komet-Observationer 1873. 



43 



Themis. (Reg.) 



Themis. Schjell. 716. 



« — a 



Mikr. 



1873 Nov. 14. 

h m s 

8 20 M. T. 



49*4 

1,8 

5,5 

23 52 16,2 

54,2 

6,3 

10,1 

54 21,0 



H 

59,3 

11,6 

15,1 

23 53 26,1 

4,0 

16,5 

19,9 

55 30,8 

h ni s 

8 28 9 
8 30 54 
8 33 22 



TO S 



-1 



-1 



9,9 
9,8 
9,6 
9,9 

9,8 
10,2 

9,8 
9,8 



tn s 

-1 9,715 
+ ,004 

r l 9,711 

(W.) 



(T-cT 

-7 53,40 

" _°> 2 ? 
- 7 53,68 



m s 

110 



26,838 
26,751 
26,733 



Themis. 



8 



40,1 

54,3 

7 7,0 

4,2 

18,7 
9 31,1 



35,0 

47,2 

8 22 1,7 

14,5 

26,6 
2441,2 

26,8 

39,0 

27 53,4 



Themis. 

Rob. 552. 



3,2 

17,5 

8 8 30,1 

27,4 

41,9 

10 54,3 

h ni s 

8 14 22 \ 
817 8 
81917 

58,8 

11,1 

8 23 25,5 

38,1 
50,4 
26 - 

50,7 

3,0 

29 17,4 



« — « 



Mikr. 




123,2 
23,2 
23,2 



m b 
124 



- 1 23,8 
23,9 
23,8 

- 1 23,6 

23,8 

- 1 23,9 
24,0 
24,0 



29,187 
29,204 
29,159 



1873 Nov. 17. 

Coinc. = 40,395. 



m b 



Themis nordlig. </u = + 222. 



h m 

8 21 



Rob. 552 (5.5) 
red. — 



t- + 4,2. ( 
« ef 

h ra s o 



» i» 



2 25 56,954 + 14 28 15,76 
+ 3,217 + . 20,05 

h ra b 

8 19 M. T. 



« — « 



cT-cf 



t 

r 



ms , ,, 

1 23,524 + 3 14,04 
0,228 0,00 

0,001 + 0,11 



1 23,753 + 3 14,15 

(L.) 



Aurora. 

A. M. +24°433. Aurora. 



h m s 

8 51 23,6 
5146,3 
52 3,4 
52 19,1 
52 36,1 

52 54,0 

53 51,2 

54 8,1 



h ra s 

8 51 32,1 
51 55,0 
52 12,0 
52 27,8 

52 44,8 

53 2,7 
53 59,9 
54 16,7 

h m b 

857 5 

9 8 
9 121 
9 230 



a — a. 

m b 

-j-0 8,5 
8,7 
8,6 
8,7 
8,7 
8,7 
8,7 
8,6 



Mikr. 



37,819 
37,856 
37,817 
37,819 



1873 Okt. 27. 

Coinc. — 3,916. 

Aurora nordlig. Observationen af rektascen- 
Bions- differensen anställdes på det sätt att stjer- 
nan, hvilken fölide efter planeten, först observe- 
rades på den tredje tråden (Coinc. ■— 29,999), hvar- 
efter planeten observerades på den fjerde tråden 
(Coinc. — 40,398). 



m 



^u — + 248 



h m 

9 3 



t — 



+ 6?5. 



a 



h ra s o , ,, 

Arg.Mer.+24°433(2obs.) 2 58 38,484 +245611,23 
red.— + 3,211 -f 17,60 



44 



Axel Möller. 



Aurora. 

A. M. + 24°433. Aurora. «' - « 



Mikr. 



h m s 


tams 


9 5 46,8 


9 5 55,0 


6 8,6 


616,9 


7 26,6 


7 34,9 


7 47,1 


7 55,1 


8 9,2 


817,2 


844,1 


8 52,2 


9 6,4 


914,6 


9 25,0 


9 33,1 



m 8 



+ 



8,2 
8,3 
8,3 
8,0 
8,0 
8,1 
8,2 
8,1 



1873 Okt. 27. 

h. m s 

9 3 M. T. 



a — a 



(3>-(4)- 



4-0 8,393 
+ 0,023 

- 13,259 

- 0,004 



-0 4,847 

(L.) 



<r- 6 

+ 9'47',30 
0,00 
0,00 

+_ 0,30 

+ 9 47,60 



Aurora. / 

Aurora. A.M.+24°433. «'-a Mikr. 



8 

6,3 

19,7 

9 3 35,2 

15,0 

28,2 

5 43,7 



23,9 

37,0 

9 24 52,1 

52,0 
5,1 

28 20,3 



s 

3,1 

16,5 

9 4 31,3 

12,0 

25,2 

640,7 

h m s 

912 36 
91315 
915 42 

21,5 

34,6 

9 25 49,8 

49,7 

2,9 

29 18,1 




- 57,0 
57,0 

57,0 



in s 

57 



- 57,6 

57,6 
57,7 

- 57,7 

57,8 

57,8 



8,616 
8,637 
8,614 



1873 Okt. 28. 

Coinc. — 40,398. 



in a 



Aurora nordlig. J\x = + 2 47. 

h m o 

917 t » + 4,9. 
JemforelseBtjernan densamma som 1873 Okt. 27. 



red. 



+ 3,225 + 17,70 

h m s 
9 18 OM. T. 



ft — a 



cT-rf 



t 

r 



-0 57,317 +910,32 

- 0,157 0,00 

- 0,003 + 0,26 



-0 57,477 +910,58 

(L.) 



Aurora. 

Aurora. A.M. + 24°433. 



« — « 



Mikr. 



1873 Okt. 29. 

Coinc. — 17,901. 



54,1 

J' 2 
10 41 22,4 

19,4 
32,5 

4447,8 



47,0 

0,1 

10 43 15,2 

12,3 

25,6 

4640,8 

h m a 
10 51 22 i 
10 54 30 

10 58 19 

11 2 7 




m s 



152,9 
53,1 
53,0 



10,2 

25,3 

11 7 38,6 

28,7 

43,9 

10 57,1 



11 



3,8 

19,2 

9 32,2 

22,3 

37,6 

12 51,0 



m s 

153 



- 1 53,6 

53,9 
53,6 

- 1 53,6 

53,7 
53,9 



47,244 
47,149 
47,092 
47,156 



Aurora nordlig. z/u*— + 2 46. 

h di o 

11 4 t - + 6,1. 
Jemförel8e8tjernan densamma som 1873 Okt. 27. 

red. « + 3,241 + 17',€0. 

h m a 

10 59 M. T. 



a — a 



cf-<r 



t« 

r— = 



ro a , „ 

1 53,335 + 8 26,70 
0,310 0,00 

0,000 + 0,16 



1 53,645 + 8 26,86 

(L.) 



f 



Planet- och Kom et- Observationer 1873. 



45 



Thetis. 

Thetis. SchjelL 946. 



54*2 
9 6 6,2 

9 911,3 
10 1,4 
1040,1 
11 20,1 
1158,2 
12 52,8 



14,9 
9 627,1 



a — « 

m s 
020,7 
20,9 



Mikr. 



9 23 23,8 

24 7,7 

25 32,8 

26 45,0 

27 23,1 

28 3,9 

29 5,7 
3037,0 



9 932,3 


-021,0 




10 22,3 


20,9 




11 1,0 


20,9 




11 41,1 


21,0 




12 19,2 


21,0 




13 13,7 


20,9 




h ra b 






.9 15 37 \ 
9 16 55 1 
918 23 > - 




42,903 


m s 


43,100 


-021 


43,024 


91943i 
92056? 




43,064 




43,008 


9 23 45,4 


- 21,6 




2429,2 


21,5 




25 54,3 


21,5 




27 6,7 


21,7 




27 44,8 


21,7 




28 25,7 


21,8 




29 27,2 


21,5 




30 58,8 


21,8 





1873 Nov. 9. 

Coinc. — 3,888. 



ra 8 



Thetis nordlig. Ju — + 2 36. 



Schjell 946-47 
jemförd med a 



Antaget 
re< 



öget 

dr.- 



h m o 

922 t — + 4,0. 

j^ cT Vigt. 

SIO^IOS + 8 3815^4 1.1 
31,776 - 1.0 

310 31,942 +83815,74 

+ 3,193 + 18,38 



Schjell. 946 jemförd med a — Schjell. 929 den 
3 Febr. 1874. 

h ra a' 

919 O M. T. 



a' -« 



cT-cT 



t — 
r — 



021,197 +1118,07 
0,058 0,00 

0,010 + 0,52 



O 21,265 + 11 18,59 
(L.) 



Thetis. 

Thetis. Schjell. 927. 



« — « 



Mikr. 



1) Passagerna registrerade. 



8 

41,7 
53,9 

1,1 
021 8,4 

10,2 

22,5 

29,6 

2436,4 

37,2 

44,2 

27 51,3 



15,8 

27,8 

35,0 

O 23 42,1 

44,1 

56,2 

3,3 

27 10,5 

11,1 

18,4 

3025,2 

h m 8 

9 437 
9 9 1 
913 O 
91627 



m s 

-2 34,1 
33,9 
33,9 
33,7 

-2 33,9 
33,7 
33,7 
34,1 

- 2 33,9 
34,2 
33,9 



m 8 

-234 



24,333 
24,250 
24,340 
24,342 



2) Passagerna ej registrerade. 

18,5 53,3 - 2 34,8 

32,3 7,4 35,1 

9 30 44,4 9 33 19,4 35,0 



55,6 

9,5 

3421,5 



30,7 

44,6 

36 56,7 



- 2 35,1 
35,1 
35,2 



1873 Not. H. 

Coinc. — 17,901. 



m k 



Thetis nordlig. Ju. — + 227. 



t- + 2,6 
Tiede. 

Nov. 14 12 33*55" - 
19 19 710 - 



» 



a 



m 

Schjell. 927-928 3 7*531936 
red. — + 3,262 

Egen rörelse # : + 0,025 - 

h m 8 

9 19 OM. T. 



Eessels. 

h m s 

21 046,5 
3 17 26,5 

å 

+ 8 °3l'l4,b2 
+ 17,86 

0,41 Schjell. 



« — a 



m 8 



cT-J 






2 34,852 + 1 50,09 
. 0,001 + 0,08 



2 34,853 + 1 50,17 

(W.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X, 



13 



46 



Axel Möller. 



Thetis. 

Thetis. Schjell.903. 



26,2 

40,3 

8 52 52,4 

9,7 
23,6 

58 35,8 



a — a 



Mikr. 




17,0 

30,9 

9 14 43,1 

53,0 

7,0 

17 19,1 



58,2 

12,4 

9 024,3 

h m g 
9 458 
9 7 22 
9 9 53 
912 28 

6,0 

20,1 

9 15 32,2 

42,1 

56,1 

19 8,2 



in b 

149 



- 1 49,0 
49,2 
49,1 

- 1 49,1 
49,1 
49,1 



20,212 
22,288 
20,341 
20,312 



1873 Not. 17. 

Coinc. =• 54,254. 



m ■ 



Thetis nordlig. Ju = + 2 22. 

h m o 

914 t — + 3,9. 



Schjell. 903 
red.— 



»» 



u 



3 4"i7"l60 +81428,49 
-f 3,257 + 18,35 

h m s 

9 7 M. T. 



t — 

r — 



« — « 

ra 8 

1 48,767 
0,297 
0,006 



cT-cT 



+ 9 48,61 

0,00 

+ 0,42 



- 1 49,070 + 9 49,03 

(M.) 



Clytia. 

Clytia. B. D.+ 23*609. 



a — • a 



Mikr. 



13,4 

28,3 

11 29 41,2 

57,4 

12,5 

32 25,4 



52,9 

5,8 

11 53 20,9 

24,0 

36,8 

5651,9 



54*3 

9,2 

11 31 22,1 

38,5 

53,5 

34 6,5 

h m s 

114012i 
11 42 53 
114546 
1149 36 

34,8 

47,8 

1155 3,0 

5,9 

18,9 

58 34,1 




m s 

142 



-141,9 
42,0 
42,1 

-141,9 

.42,1 

42,2 



28,675 
28,686 
28,592 
28,630 



1873 Nov. 25. 

Coinc. » 54,254. 
Clytia sydlig. Ju — + 2 13. 

h m o 

1151 t = + 5,1. 



m 8 



fr 



tt 



Greenw. Cat. 1864.509 (6.6) 3 5646 8 ,122 + 23°45 15/71 
red.— + 3,711 + 16,20 

0,01 j 



Egen rör. (Gr. Cat. 1864) + 0,002 + 

h m s 

11 45 O M. T. 



t — 
r = 



a — a 

m a 

141,507 
0,277 
0,000 



7 23,55 
0,00 
0,17 



1 41,784 - 7 23,72 
<L.) 



Hera. 

A.M.+13°691. Hera. 



15,0 

29,4 

101841,8 



a — a. 



Mikr. 





1873 Nov. 9. 

Coinc. — 40,401. 



Hera sydlig. 



Ii m 

1035 



ra 8 

Ja — + 2 36. 

■ + 3A 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



47 



Hora. 

A.M.+13°691. Hera. 



25*7 
1019 52,5 



14,1 

26,2 

10 36 40,4 

42,1 
4056,5 



40*7 
10 23 7,6 

h m a 

10 29 35 
10 33 24 

28,3- 
40,5 
10-39 54,7 

56,4 
4411,0 



a — « 
m a 

+315,0 
15,1 



Mikr. 



35,043 
34,985 



1873 Nov. 9. 



a 



+ 3 14,2 
14,3 
14,3 

+ 3 14,3 
14,5 



Arg. Mer. -f 13°691 ^24^20,003 + 13°37 40,20 
red.— + 3,254 + 14,82 

h m 9 

10 34 M. T. 



t 

r 



a — « 
m s 

+ 3 14,658 
-f 0,533 
+ 0,001 



()'-(T 

l'33,32 
0,00 
0,06 



+ 3 15,192 - 1 33,38 

(L.) 



Hera. 

23*4 

37,6 

9 32 50,1 

29,1 

43,3 

36 55,6 



16,0 

30,1 

9 57 42,4 

52,9 

7,1 
10 219,4 



Hera. 

Rob. 960. 

8 

11,7 

26,0 

9 35 38,5 

17,6 

31,9 

3944,2 

b m 6 

945 33 
9 51 5 
9 54 35 

5,1 

19,4 

10 31,7 

42,4 

56,6 

5 9,0 



a — a 



Mikr. 




-2 48,5 
48,6 
48,6 



m s 

2 49 



- 2 49,1 

49,3 
49,3 

- 2 49,5 

49,5 
49,6 



19,340 
19,297 
19,331 



1873 Nov. 17. 

Coinc. — 54,254. 



m s 



Hera sydlig. Ju — + 2 22. 



h m 
9 55 



t. 
« 



+ 4,0. 



i> 



Greenw. Cat. 1864.566 (3.3) 4 23 m 28*478 + 1326 45,60 
red.— + 3,402 + 14,72 



Egen rör. (Gr. Cat. 1864) + 0,010 - 



0,02 



h m s 

9 50 M. T. 



a — « 



d'-<r 



t 

r 



-2 48,940 -10 5,08 
- 0,463 0,00 

+ 0,007 - 0,40 



-2 49,396 -10 5,48 
(L.) 



Hera. 



A.M. + 12°570. Hera. «'-« Mikr. 



26,7 

38,8 

12 16 53,5 

11.1 +2 35,3 

23.2 35,3 
20 37,6 35,4 

12 2528 26,625 

12 28 56 26,578 

12 33 6 26,583 





1873 No?. 25. 

Coinc. — 30,000. 



m • 



Hera sydlig. Ja ■* -f- 2 13. 



Ii m 

12 34 



t - + 4,9. 



>t 



Arg. Mer. + 12*570 4 KT26S489 + 13° 44,59 
red.- 4- 3,495 + 15,32 



48 



Axel Möller. 



Hera. 

A.M.+12°570. Hera. 



10,8 

25,0 

12 36 37,5 

38,8 

52,9 

40 5,3 



45,2 

59,5 

12 39 11,8 

.12,9 

27,2 

42 39,4 



a — a 

m s 
+ 2 34,4 
34,5 
34,3 

+ 2 34,1 
34,3 
34,1 



Mikr. 



1873 Not. 25. 

h m s 

12 29 OM. T. 



t — 
r — 



a — a 

+ 2 m 34 J27 

+ 0,424 

0,000 



058,79 
0,00 
0,03 



-f 2 35,151 - O 58,82 
(W.) 



Johanna. 

A. M. + 15°294. Johanna. 



« — a 



Mikr. 



44,7 

59,0 

6 40 11,4 

38,0 
4352,4 

17,7 
47 44,5 



32,0 

44,3 

7 20 58,8 

24 42,7 

2,7 

15,1 

28 29,6 



51,2 

5,6 

6 42 18,2 

44,6 
45 59,2 

24,2 
49 51,2 
h m a 

7 433 
7 815 
71125 
714 37 

40,0 

52,6 

7 23 7,2 

26 50,7 

11,2 

23,6 

3038,1 



m 



+ 2 

+ 2 
+ 2 



8 

6,5 
6,6 

6,8 

6,6 
6,8 

6,5 
6,7 



22,139 
22,053 
22,080 
22,178 



+ 2 

+ 2 
+ 2 



8,0 

8,3 
8,4 

8,0 

8,5 

8,5 
8,5 



1873 Jan. 22. 

Coinc. — 18,073. 



ra « 



Johanna sydlig; knappast synbar. .<4u — + 456. 

h m o 

716 t — + 4,6. 



h m s 



». »» 



Arg. Mer. + 15°294 15443,236 +15 3811,28 
red.— - 0,797 - 0,42 

h m s 

7 12 47 M. T. 



a —a 

m a 

+ 2 7,542 
t — + 0,350 
r — __0j000 

+ 2 7,892 



l'ld,'39 
0,00 
0,04 

110,43 



(M.) 



Nemesis. 

Rumk. 1031. Nemesis. 

h m s 

952 40 

9 57 42 

10 2 58 



a — n 



Mikr. 

41,549 
41,620 
41,665 



21,0 

36,1 

10 17 48,8 

18,1 

33,0 

21 45,9 

53,0 

8,2 

27 21,1 

41,1 

56,2 

32 9,0 



10,1 

25,0 

10 20 38,1 

6,9 

22,0 

24 35,0 

42,0 

57,0 

3010,2 

30,2 

45,2 

34 58,2 

h m s 

1047 9 
10 52 18 
10 56 45 



m b 

+ 2 49,1 
48,9 
49,3 

+ 248,8 
49,0 
49,1 

+ 2 49,0 
48,8 
49,1 

+ 2 49,1 
49,0 
49,2 



41,932 
41,988 
41,973 



1873 Jan. 16. 

Coinc. — 18,073. 



m b 



Nemesis nordlig. <4u — + 453. 



b m 
1058 



+ 5,9. 



et 



h in b o . „ 

Rumk. 1031 (2 obs.) 348 41,811 +202357,79 
red.— - 0,092 + 3,60 

*h m s 

10 31 2 M. T. 



a — « 



<T-cT 



t 

r 



+ 2 49,027 + 6 50,86 
+ 0,463 0,00 

+ 0,002 + 0,20 

+ 2 49,492 + 6 5i,06 
(L.) 



Planet- och Komet-ObBérvationer 1873. 



4£ 



Nemesis. 

A.M.+20*675. Nemesis, d - a Mikr. 



23,0 

38,0 

8 19 51,1 

56,0 

11,1 

22 24,0 

18,3 

33,2 

2446,0 

13,8 

28,5 

32 41,2 

34,1 

49,2 

35 2,0 



h m s 

8 647 
8 937 
81158 

43*9 

58,6 

8 21 11,3 

16,9 

31,4 

2344,0 

39,0 

53,7 

26 6,7 

34,1 

49,2 

34 2,0 

55,0 

9,4 

36 22,1 

h m 8 

8 47 23 
84940 
8 5147 



m s 
-j- 1 20,9 
20,6 
20,2 

+ 120,9 
20,3 
20,0 

+ 1 20,7 
20,5 
20,7 

+ 1 20,3 
20,7 

20,8 

+ 1 20,9 
20,2 
20,1 



Nemesis. 

A. M.+ 20°683. Nemesis. 



a — a 




14*9 
7 7 27,6 

41,1 

56,1 

12 9,0 

34,2 

49,1 

17 1,9 

50,3 

5,1 

19 18,0 

3,1 

17,9 

2430,8 



37 8 ,4 
7 850,3 

4,1 

19,0 

13 31,9 

56,9 

12,0 

18 24,3 

13,1 

27,8 

2040,8 

26,1 

40,9 

25 53,8 

h m s 
7 3117 
7 32 23 
7 36 22 



m s 
-j- 1 22,5 
22,7 

+ 1 23,0 
22,9 
22,9 

+ 1 22,7 
22,9 
22,4 

+ 1 22,8 
22,7 
22,8 

+ 1 23,0 
23,0 
23,0 



16,686 
16,607 
16,620 



16,949 
16,865 
16,898 



1873 Jan. 22. 

Coinc. — 18,073. 



m 8 



Nemesis sydlig; luften disig. ^/u = + 456. 



h m 

9 52 



+ M. 



t »t 



Arg. Mer. + 20°675 3 5120*571 + 2046'33;<X) 
red.— - 0,140 + 3,67 

* h ra s 

83344 M. T. 



a — a 



m 8 



t 

r 



+ 1 20,528 

+ 0,220 

0,000 



<r-cT 



22,64 
0,00 
0,01 



+ 1 20,748 - 22,65 

(L.) 



Mikr. 

27,913 
27,959 
27,940 



27,696 

27,658 
27,681 



1873 Jan. 26. 

Coinc. — 18,073. 



m a 



Nemesis sydlig. <iu = + 4 54. 



h m 

7 37 



t 



+ 1,9- 



h m b o , ,, 

Arg. Mer. + 20°683 3 52 37,233 +21 023,80 
red.— - 0,180 + 3,72 

h m 8 

7 22 27 M. T. 



a — « 



t 

r 



m a 

+ 1 22,802 

+ 0,226 

0,000 



2 '50^35 
0,00 
0,07 



+ 1 23,028 - 2 50,42 

(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



14 



50 



Axel Möller. 



Nemesis. 

A. M. + 20°683. Nemesis. 

h m s 



a — a 



Mikr. 



615 27 


47,418 


618 35 


47,808 


6 2156 


48,111 



Mulet. 



1873 Jan. 27. 

Såväl 8 tj er nan som planeten inställdes med 
den rörliga tråden. 

Begynnelsevärde = 47,130. 



m b 



Nemesis nordlig. Ju =* -f 4 54. 

t — -f- 3,0. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Jan. 26. 



red. 



- 0,193 + 3,71 

h ra s 

6 23 33 M. T. 
cf-<r 



+ 5,66 

(M.) 



Nemesis. 

Nemesis. Riimk. 1172. «' — a Mikr. 




53,0 

.8,2 

3021,2 



38,2 

53,4 

851 6,7 

40,8 

56,0 

53 9,1 




45,3 

0,6 

28 13,5 

52,0 

7,0 

31 20,0 

h m s 
8 37 55 \ 
84017/ 
842 56' 
844 52 
846 



2 
O 



36,3 

51,6 

8 52 4,7 

38,9 

54,0 

54 6,9 



-0 58,9 
59,0 
59,0 

- O 59,0 

58,8 
58,8 



in s 

59 



- O 58,1 

58,2 
58,0 

- O 58,1 

58,0 
57,8 



1873 Febr. 24. 

Coinc. — 40,536. 



m s 



37,194 
36,944 
36,900 
37,070 
37,226 



Nemesis sydlig. Ju«-f 4 22. 

h m o 

849 t = -f0,4. 

Passagetrådarnes positionsvinkel = — 03. 

a å 

Riimker 1172(1 obs.) 416 m 9*329 + 22°39 59,82 
red.- - 0,488 + 4,16 

b m s 

84333 M. T. 



a — a 



m s 



<r-<r 



t- 
p 



- 58,474 

- 0,160 
■+ 0,004 

0,000 



-1 



0,45 
0,00 
0,00 
0,03 



-0 58,630 -1 0,48 

(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



51 



Nemesis. 

Nemesis. Rumk. 1317. 

h m a 

813 41 \ 
81410^ 
81436 
81545 
81621) A. R. 

816 59 

817 43 
$18 22/ 
819 4' 



h ra 9 

824 34\ 
8 2510 

825 37 
827 8| 
827 34 
829 30 



a 



m s 



-0 9 



83135 \ 
83212/ 

833 24^ 

834 36 
8 35 



6( 

7) 



A. R. 



— a Mikr. 

22,492 
22,548 
22,570 
22,581 
22,818 
22,578 
22,691 
22,732 
22,812 

43,623 
43,755 
43,833 
43,693 
43,724 
43,670 

23,427 
23,524 
23,622 
23,656 
23,733 



1873 Mars 23. 

Coinc. för A. R. « 30,149; för Dekl. — 18,067, 



m s 



Nemesis sydlig. 




Ju — 


+ 3 55. 


h m 
836 


t^ 


+ 2°1. 






a 




0* 



h m 8 o , ,, 

Riimk. 1317 (1 obs.) 4 48 31,307 • + 24 23 11,71 
red.» . . - 0,765 -f 4,80 

h m s 
8 28 20 M. T. 






a — «r 

m s 

8,958 
0,004 



cT-o* 

- i 24,63 

- 0,25 



8,962 -7 24,88 
(D.) 



Nemesis. 



Nemesis. Weisse41126. 



a — a 



8 

6,4 
19,5 
823 35,2? 

46,2 

59,5 

26 14,5 

25,6 

38,6 

2854,0 



27,5 

40,5 

8 24 56,0 

.7,2 

20,4 

27 35,5 

46,5 

59,5 

3014,7 

h m s 

834 30 
83632 
8 38 29 
840 28 




- 1 21,0 
20,9 
21,0 

- 1 20,9 
20,9 
20,7 



m s 
120 



34,6 

48,0 

843 3,4 


54,7 

7,8 

8 44 23,0 


-120,1 
19,8 
19,6 


1,8 

15,2 

45 30,1 


21,6 

34,8 

46 49,9 


- 1 19,8 
19,6 
19,8 


28,2 

41,4 

47 56,7 


47,9 

1,2 
49 16,5 


- 1 19,7 
19,8 
19,8 



Mikr. 



25,880 
25,882 
25,966 
25,956 



1873 Mars 24. 

Coinc. » 30,149. 



m a 



Nemesis nordlig. Ju — + 3 54. 



h m o 

850 t» + 2,7. 



a 



6 



B. Z. 521 

red. — 



4 öl™ 8*515 +24°17 52/72 
0,764 + 4,79 

h ra s 

83948 M. T. 



t 
r 



a — a 

m 8 
- 1 20,334 
- 0,220 
+ 0,001 



ef'- é 

-f 113,21 

0,00 

+ 0,04 



- 1 20,553 + 1 13,25 

(D.) 



52 



Axel Möller. 



Nemesis* 



h 



Weisse 4 1126. Nemesis, 



a — a 



Mikr. 



h m 's 

8 21 5,2 
2136,5 
22 14,1 

22 48,6 

23 29,5 

24 1,3 
2435,8 
25 11,5 



8 39 24,4 
40 21,1 
40 56,6 
41 32,9 

42 9,2 
4245,2 
43 19,0 

43 51,0 



h m s 

8 21 24,1 

21 55,2 

22 33,1 

23 7,4 
2348,4 

24 20,2 
2454,6 

25 30,2 

h m s 

8 3135 
8 32 31 
8 33 35 
834 25 
8 3514 
836 6 

8 39 44,3 
40 41,0 
41 16,7 
41 52,7 

42 29,4 

43 5,2 
4339,0 
4411,1 




1873 Mars 35. 

Coinc. — 30,149. 



Nemesis nordlig. 



h. m 

847 



m s 

jvl*= + 353. 
+ 6,8. 



14,913 
14,765 
14,773 
14,706 
14,681 
14,770 



-f 19,9 
19,9 
20,1 
19,8 
20,2 
20,0 
20,0 
20,1 



Stjernan observerades på den andra tråden 

S Coinc. — 18,067) och planeten på den tredje trå- 
len (Coinc. «= 30,149). * 

Jeraförelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
red.* -0/781 +4,77. 

h m s 

8 37 13 M. T. 



a — a 



<a>- 



t 

(3) 



r — 



+ 019,452 
+ 0,053 
- 15,313 
-f 0,003 



+ 426,29 
0,00 
0,00 

+ 0,16 



+ 4,195 +4 26,45 

(M.) 



Nemesis. 



Weisse 4 1126. Nemesis, a— a Mikr. 



2é,0 

41,2 

8 10 54,6 

46,*' 
1,5 
13 14,8 



53,4 

6,6 

8 3121,8 

22,0 

35,3 

33 50,4 



54,8 

10,0 

8 12 23,3 

15,0 

30,3 

14 43,8 

h ra a 

818 38 
82128 
8 2348 
8 2614 
8 28 20 

23,1 

36,6 

8 32 51,8 

52,1 

5,3 

35 20,6 



m s 

+ 1 28,8 
28,8 
28,7 

+ 1 28,8 
28,8 
29,0 



+ 1 29,7 
30,0 
30,0 

+ 130,1 
30,0 
30,2 



1873 Mars 26. 

Coinc. « 40,536. 



Bl B 



14,388 
14,489 
14,312 
14,390 
14,346 



Nemesis nordlig. Ju = + 3 52. 

h m o 

8 30 t — + 5,9. 
Jemforelsestjeman densamma som 1873 Mars 24. 



red. 



- 0,798 + 4,75 

h m s 
827 31 M. T. 



a — a 



eT-tf 



+1 29,411 + 7 32,93 
t «= + 0,244 0,00 

r — + 0,004 + 0,26 



+ 1 29,659 + 7 33,19 
(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



53 



Nemesis. 



WeiBse 4 1193. Nemesis. «' — a Mikr. 



h m b 

8 15 12,6 

15 43,3 

16 7,8 
16 32,2 
16 56,9 

18 2,2 

19 3,0 



8 29 51,0 
30 22,2 
30 50,0 
31 18,6 
3147,8 
32 16,6 
32 46,0 
33 12,6 



h m s 

8 15 24,8 

15 55,6 

16 20,0 

16 44,4 

17 9,3 
18 14,7 
19 15,6 

h ro b 

8 22 50 
8 23 55 
8 24 45 
8 25 35 
8 26 44 

8 30 4,2 

30 35,3 

31 3,2 

31 31,9 

32 1,2 
32 30,0 

32 59,4 

33 26,1 



m a 

+ 12,2 
12,3 
12,2 
12,2 
12,4 
12,5 
12,6 



+ 013,2 
13,1 
13,2 
13,3 
13,4 
13,4 
13,4 
13,5 




18,1 

33,6 

25 46,8 




Nemesis. 



Weisse 4 1193. Nemesis. «' — « 



» s 

28,3 

44,0 

8 2457,2 

58,2 

13,8 

27 27,0 

h m s 
8 3219 
8 3510 
8 37 35 
840 37 
844 3 

2,5 +141,8 

17,8 41,8 

8 5231,0 41,8 

12,2 -fl 42,0 

27,5 41,9 

55 40,7 41,8 



20,7 

36,0 

8 50 49,2 

30,2 

45,6 

53 58,9 



44,737 
44,851 
44,740 
44,881 
44,811 



1S73 Mars 27. 

Coinc. — 40,536. 



m 8 



Nemesis nordlig. Ju =» + 3 51. 



h m 
8 28 



Rumk. 1347 (4 obs.) 
red. = 



- + 7,0. 

« ef 

h m s o , ,, 

453 51,253 +24 27 33,27 
0,799 + 4,85 



h m s 

8 2841 M. T. 



« — a 



eT-<f 



t 
r 



+ 12,857 + 1 13,93 
+ 0,035 0,00 

+_ 0,00 1 + 0,04 

'+ 012,893 + 1 13,97 

(M.) 



Mikr. 



44,978 
45,065 
45,140 
45,097 
45,156 



1873 Mars 28. 

Coinc. « 30,149. 
Nemesis nordlig. J\i=* 

h m o 

845 



m s 

+ 3 50. 



t = + 6,7. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Mars 27, 



red. 



- 0,815 + 4,83. 

h m s 

8 42 46 M. T. 



a — a 



cT -ef 



ms ii» 

+ 1 40,948 + 4 18,83 
t — + 0,276 0,00 

r = + 0,003 + 0,16 

+ 141,227 +418,99 

(M.) 



Nemesis. 



Nemesis. Weisse 4 1321, 



a — a 



Mikr. 



29,6 

47,0 

8 48 56,8 



25,2 

42,8 
8 48 52,5 




1873 Mars 29. 

Coinc. = 4,099. 
Nemesis nordlig; observationerna osäkra. 



ms h ra 

Ju — + 3 49. 9 50 



t = + 7,2. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



15 



54 



Axel Möller. 





Nemesis. 



Nemesis. Weisse 41321. 



12,8 
30,4 

8 55 40,0 

,h m s 
Ö 030 

9 3 31 
9 6 26 
912 4 

5,4 

18,6 

9 18 29,2 

24,0 
2137,2 

24,2 

37,4 

2647,7 

36,1 

49,3 

32 59,3 

8,3 

26,2 

47 39,3 




Mikr. 



11,3 

24,2 

9 16 35,1 

30,1 
19 43,3 

31,0 

44,1 

24 54,4 

43,0 

56,2 

31 6,4 

15,7 

33,3 

45 46,6 



m s 
154 



-154,1 
54,4 
54,1 

- 1 53,9 
53,9 

- 1 53,2 
53,3 
53,3 

- 1 53,1 
53,1 
52,9 

- 1 52,6 
52,9 
52,7 



32,369 
32,416 
32,375 
32,326 



1873 Mars 29. 



a 



Vigt. 



B. Z. 395 
B. Z. 521 

Antaget 
red. — 



4 58*57*301 + 24°26 40,16 1 



»r 



57,043 



35,26 1 



4 58 57,172 + 24 26 37,71 
0,801 + 4,92 

h m s 

9 14 OM. T. 



a — a 



ef-* 



r 



- 1 54,479 + 8 10,43 

- 0,313 0,00 
+ 0,009 + 0,38 

-154,783 +810,81 

(M.) 



Nemesis. 



Nemesis. Weisse 4 1321. 



s 

11,1 

8 48 26,3 

24,6 

49 39,9 

28,2 

50 43,4 

37,9 
51 53,1 



38 S ,8 
8 48 54,0 

52,1 
50 7,4 

55,3 
51 10,6 

5,0 
52 20,2 



a — a 

m b 

- O 27,7 

27,7 

-0 27,5 
27,5 

- O 27,1 

27,2 

- O 27,1 

27,1 




ra s 
-0 27 



51,7 
910 7,0 

57,6 
11 12,9 

■ 8,1 

12 23,8 

11,2 

13 26,5 



18,0 
9 10 33,2 

24,0 
1139,2 

34,2 

12 49*,6 

37,3 

13 52,6 



-0 26,3 
26,2 

- O 26,4 

26,3 

- O 26,1 

25,8 

- O 26,1 

26,1 



Mikr. 



42,472 
42,552 
42,539 
42,494 
42,650 



1873 Mars 30. 

Coinc. — 4,099. 



m s 



Nemesis nordlig. ^u~ + 348. 

h m o 

9 7 t«* + 7,6. 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 29. 
red. « - 0*815 + 4^89. 

h m s 

9 6 8 M. T. 



i 



a — a 



<r-cf 



t 

r 



-0 26,673 +11 5,53 
- 0,073 0,00 

+ 0,012 + 0,50 



-0 26,734 +11 6,03 

(M.) 



j 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 







Nemesis. 

A.M.+24°760. Nemesis, a' - a Mikr. 



b ms 

12,7 +017,0 

8 37 22,3 16,9 

4,2 +017,0 

38 13,9 16,9 

45.1 +017,2 

38 55,0 17,3 

27,0 +016,8 

39 36,8 17,0 

8 4218 16,598 

8 43 20 16,604 

8 44 23 16,630 

8 4511 16,639 

8 47 10 16,506 

45.2 +017,5 
849 55,2 17,7 

46.3 +017,5 
50 54,3 17,9 

35,0 +017,8 

51 43,1 17,9 

13,9 +017,7 

52 22,1 17,8 



27,7 
8 49 37J5 

28,8 
5036,4 

17,2 

51 25,2 

56,2 

52 4,3 



1873 April 1. 

Coinc. — 18,067. 



m 



Nemesis nordlig. Ju — + 348. 

h m o 

848 t« 4-9,3. 



tt 



a 

Arg. Mer. + 24°760 5 Ao'217 +24°43 4,23 
red.— - 0,840 + 4,96 

h m b 

84826 M. T. 



ti — a 



<T-«f 



t 
r 



+ 017,359 +0 25,51 
*•+ 0,048 0,00 

■ 0,00 + 0,02 

+ 17 ,407 + 25,53 

(M.) 



Nemesis. 



Nemesis. Weisse 5 498. a — a 



Mikr. 



1873 April 11. 

Coinc. ** 40,548. 




27,8 
43,1 
56 56,1? 

19,8 
35,3 
9 248,4? 



s ms 

54,2 -2 
9,8 

8 55 22,9 

28,9 - 2 
44,2 
5857,4 

20,8 - 2 
36,1 

9 449,3 

h m s 

93120} 
9 37. 5 
944 9 



1,2 
1,0 
1,0 

1,1 
1,1 
1,3 

1,0 
0,8 
0,9 



-2 



m s 
1 



41,350 
41,312 
41,568 



Planeten ej längre synbar; fullmåne. 



m s 



Nemesis sydlig. Ju = + 348. 

k ra o 

9 45 t = + 7,8. 



B. Z. 521 

red. 



a 



h m s 



518 53,253 +251012,33 
0,879 + 5,32 



h m 8 

9 116 M. T. 



m s 

-2 1,044 
t — - 0,332 
r=- 0,000 

-2 1,376 



h m s 

9 39 18 M. T. 

-014,93 
0,00 

- 0,02 

- 14,95 



(M.) 



56 



Axel Möller. 



Nemesis. 

Nemesis. A. N. 60.189. a - a Mikr. 



27J 
9 35 41,2 

43,0 
37 56,2 

23,2 
39 36,2 

16,5 
42 30,0 

4,5 
4417,5 



24*4 

9 36 37,7 

39,6 
38 52,8 

20,0 
40 33,2 

12,9 
43 26,2 

0,8 
45 14,1 

Mulet. 




Nemesis* 

A. N. 60.189. Nemesis. 



8 

17,1 
8 46 29,0 

20,8 

47 32,7 

26,1 

48 38,0 

30,3 
4942,2 



26,0 
9 7 44,0 

55,1 
913,0 

15,8 
10 33,6 

26,0 
1144,0 



56,8 

48 8,7 

2,4 

49 14,2 

6,4 

5018,3 

h m s 

8 56 20 
8 58 7 

8 59 21 

9 150 
9 453 

3,4 
9 8 21,3 

32,6 
9 50,5 

•53,1 
11 11,0 

3,7 
12 21,7 



m s 

- 56,7 

56,5 

- 56,6 

56,6 

- 56,8 

57,0 

- 56,4 

56,2 

- 56,3 

56,6 



« — a 

m s 
+ 36,0 
36,2 

+ 36,0 
36,0 

+ 36,3 
36,2 

+ 36,1 
36,1 



+ 37,4 
37,3 

+ 37,5 
37,5 

+ 37,3 
37,4 

+ 37,7 
37,7 



1873 April 14. 

Nemesis nordlig, ytterst svag. Luften disig. 



m s 



Ju — + 3 47. 

a å 

Berlin A. N. 60.189 5 22 m 38*102 + 25°13'5l','71 
red.— - 0,897 + 5,35 

h m b 

94341 M. T. 
«' — a 



t 
r 



m s 

- 56,570 

- 0,155 
+ 0,008 

-^Ti 56,717 

(M.) 



Mikr. 



23,522 
23,416 
23,590 
23,570 
23,447 



1873 April 15. 

Coinc. — 40,548. 



m b 



Nemesis nordlig. ^u« + 3 47. 

h m o 

9 6 t — + 5,2. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 April 14. 

red. — - 0*909 + 5,32. 

h m 8 

9 3 33 M. T. 



a — a 



cT-«f 



t 
r 



+ 36,816 +4 55,09 
+ 0,101 0,00 

+ 0,008 + 0,28 



+ 36,925 + 4 55,37 

(M.) 



Nemesis. 

A. N. 60.189. Nemesis, a — « Mikr. 



26*0 

39 1 

8 56 52/) 



39,0 

52,2 

8 59 5,1 



m 8 

+ 2 13,0 
13,1 
13,1 



1873 April 16. 

Coinc. — 40,548. 



m s 



Nemesis nordlig. Ju — + 3 46. 



h m 

9 20 



+ 5,0. 




Planet- och Komet- Observationer 1873. 



07 



Nemesis. 

A. N. 60.189. Nemesis. 



a' — a Mikr. 



36,1 

49,1 

2,1 



42,6 

' 58,2 

9 23 11,4 

1,1 
16,7 

27 30,0 



49*3 

2,2 

9 215,3 

h ra s 

910 23 
913 20 
916 30 
919 35 

57,8 

13,2 

9 25 26,4 

16,5? 
32,0 
29 45,2 




16,368 
16,487 
16,390 
16,354 



+ 215,2 
15,0 
15,0 

+ 2 15,4 
15,3 
15,2 



1873 April 16. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Apr. 14. 
red. — - 0*922 + ö',29. 

. h m s 

9 18 12 M. T. 



a — a 



S-å 



t — 



+ 2 14,185 + 6 58,21 
+ 0,368 0,00 

+ 0,015 + 0,47 

+ 2 14,568 ~+ 6 58,68 
(M.) 



. r 



Nemesis. 

Nemesis. B.D. + 25°878. 





14,2 
9 20 29,6 

28,7 
2144,0 

13,2 
25 28,4 



35,8 
349,0 

31,8 
6 45,0 

fe ra s 
910 2 
91128 
912 53 
91415 
91638 
918 23 

44 7 
921 o',0 

59,2 
22 14,4 

43,4 
25 58,7 




Mikr. 



m 8 

031 



-030,5 
30,4 

-030,5 
30,4 

-030,2 
30,3 



22,629 
22,568 
22,468 
22,817 
22,630 
22,743 



=ac= 



1873 April 18. 

Coinc. — 4,128. 



m • 



Nemesis sydlig, ytterst svag. ^u«—-f 346. 

h m o 

9 20 t — + 6,4. 



« 



h ra s 



• . '»- 



B.D. + 25°878jemf.meda 5 28 37,861 +25 3011,30 

red.— - 0,915 + 5,48 

o h 

B.D. + 25878 jemford med a — Weisse 5 770 
samma dag. 

b m s 

917 2 M. T. 



t — 
r — 



a — a 

m s 

030,965 
0,085 
0,009 



520,68 
0,00 
0,29 



31,059 - 5 20,97 

(M.) 



■a,- » . 1 



Nemesis. 

A. M. +25°929. Nemesis. 



a — a. 



Mikr. 



h m b 

9 34 19,8 
3443,0 
35 7,7 
35 29,6 

35 50,8 
3619,7 

36 42,0 

37 2,7 



b m s 

9 34 27,8 

34 50,9 
3515,8 

35 37,7 

35 59,1 

36 27,9 

36 50,1 

37 10,9 



m s 



+o 



8,0 
7,9 
8,1 
8,1 
8,3 
8,2 
8,1 
8,2 



1S73 April 22. 

Coinc. — 30,132. 



m s 



Nemesis nordlig. ^u — + 346. 

b m o 

10 6 t — + 5,0. 



Jt 



Arg. Mer. + 25°929 5 34"34"504 +25°28 31,48 
red.— - 0,927 + 5,52 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



16 



58 



Axel Möller. 



Nemesis. 

A.M. + 25°929. Nemesis. 

b m s 
9 58 17 
10 O 5 
10 148 
10 2 45 
10 5 4 



a' — a 



10 



7 22,2 

8 36,6 

9 31,7 
1049,2 
11 14,1 
12 6,0 

12 39,0 

13 1,8 



10 



7 32,2 

8 46,6 

9 41,9 
10 59,4 
1124,4 
12 16,2 
12 49,3 
13 12,0 



+ 10,0 
10,0 
10,2 
10,2 
10,3 
10,2 
10,3 
10,2 



Antigone. 

A. N. 45.187. Antigone. 

h in b 

1047 O 
10 52 30 
10 56 57 



« — « 



11 



13,8 

28,6 

141,1 

25,9 

40,7 

5 53,4 

36,4 

50,9 

10 3,9 

8,3 

23,2 

14 35,9 



2,0 

16,9 

11 4 29,7 

14,1? 

29,2 
842,0 

24,8 

39,3 

12 52,2 

57,0 

11,4 

17 24,2 

h m s 

11 26 18 
113047 
11 41 20 



m b 

+ 2 48,2 
48,3 
48,6 

+ 2 48,2 
48,5 
48,6 

+ 2 48,4 
48,4 
48,3 

+ 2 48,7 
48,2 
48,3 



Mikr. 

42,758 
42,708 
42,607 
42,590 
42,684 



Mikr. 

5,496 
5,490 
5,598 



5,758 

5,789 
5,880 



1873 April 22. 

h ra b 

10 1 14 M. T. 



« — « 



t 

r 



ni s 
+ 9,428 
+ 0,026 
+ 0,015 



<f-tf 

+ 336',87 

0,00 

+ 0,48 



+ 9,469 +337,35 

(M.) 



1873 Mars 21. 

Coinc. « 4,099. 



m b 



Antigone nordlig. Ju = + 3 57. 



h m 

1142 



t « + 1,9. 



Altona A. N. 45.187 
red. *» 



* . _". 



8 46 m 59'581 +20 316,46 
+ 0,739 + 2,26 

h ra s 
1115 31 M. T. 



« — « 



d'-<f 



t 

r 



+ 2 48,386 +0 27,06 

+ 0,461 0,00 

0,000 + 0,01 



+ 2 48,847 +0 27,07 
(L.) 



Antigone. 

< 

A.M.+ 20°2243. Antigone. 



9 
9 
9 
9 
9 



ra s 

216 

3 23 

4 27 

5 18 

6 28 



h m i 

9 9 

10 2 

11 Ii 
1156 

12 581 
1357 
1457 



A. R. 



a' — « Mikr. 

32,626 
32,536 
32,664 
32,666 
32,682 

31,787 
31,827 
31,878 
31,813 
31,813 
31,792 
31,792 



1873 Mars 24. 

Coinc. för A. R. — 30,149; för Dekl. — 54,473. 



Ul 8 



Antigone sydlig. ifu — + 3 54. 



h m 

9 25 



+ 3,0. 



a 



i »' 



Arg.Mer.+20°2243(4obs.) 849 m 24*801 +20°20 1,08 
red.- + 0,*16 + 2,34 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



59 



Antigone. 

A.M.+20°2243. Antigone. a' - a Mikr. 



1873 Mars 24. 

h m 8 

9 16 17 M. T. 



h m s 

918 
9 20 24 
9 2130 
9 22 30 
9 23 32 



32,733 
32,772 
32,772 
32,786 
32,756 



a — a 

m s 
-hO 2,050 
0,000 



cT-J 

- 617,'25 

- 0,16 



+ 2,050 -617,41 
(D.) 



Antigone. 

Antigone. A.M.-f-20°2243. 



a — a 



h m 8 

8 57 40} 
859 44 

9 132 



m s 



-0 2 



Mikr. 

15,143 
15,171 
15,075 



i m s 
5 47,4 


b m 8 

9 6 2,3 


in s 

- 14,9 




7 4,9 


719,7 


14,8 




810,9 


8 26,1 


15,2 




8 40,4 


8 55,6 


15,2 




9 49,2 


10 4,0 


14,8 




10 18,7 


10 33,6 


14,9 




1047,9 


11 2,9 


15,0 


• 


1117,2 


11 32,4 


15,2 




11 56,4 


12 1,4 


15,0 




12 22,7 


. 12 37,8 


15,1 




12 55,0 


13 10,0 


15,0 




13 49,4 


14 4,3 


14,9 


* 


14 19,3 


14 34,2 


14,9 




14 49,9 


15 4,8 


14,9 




15 34,0 


15 48,9 


14,9 






h m a 

9 26 7) 


m s 


14,876 




9 27 55 J - 


-0 2 


14,914 




9 29 39 ) 




14,896 



1873 Mars 25. 

Coinc. = 4,099. 



m ■ 



Antigone sydlig. Ju = + 3 53. 
h m o 

930 t=*- + 5,3. 

Planeten observerades på den tredje tråden 
(Coinc. = 40,536) och stjernan på den fjerde trå- 
den (Coinc. = 30,149). 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
red. — +0,703 + 2^46. 

h m s 

9 16 20 M. T. 



(4)- 



t 
(3) 



a — « 

ID 8 

- 14,983 

- 0,041 
+ 12,786 

0,000 



<r-<r 



-3 



9,17 
0,00 
0,00 
0,08 



-0 2,238 -3 9,25 
(L.) 



Antigone. 

Antigone. A.M.+20°2243. a -a Mikr. 



h m s 

8 53 41 
855 43 
858 50 

h ra s 

9 9 56,1 

10 35,3 

11 7,6 
1147,4 

12 23,3 

12 58,1 

13 34,9 

14 8,0 

14 43,6 

15 21,2 

16 9,2 
16 48,1 



12,306 
11,722 
11,146 



h ra a 
9 10 13,8 

10 52,9 

11 25,1 

12 5,0 

12 40,9 
13 15,7 

13 52,6 

14 25,5 

15 1,2 

15 38,8 

16 26,7 

17 5,7 



m s 

017,7 
17,6 
17,5 
17,6 
17,6 
17,6 
17,7 
17,5 
17,6 
17,6 
17,5 
17,6 



1873 Mars 26. 

Vid passagerna observerades planeten på den 
tredje tråden ( Coinc. — 40,536) och stjernan på den 
Qerde tråden (Coinc. = 30,149). Vid deklinations- 
mätningarne inställdes såväl planeten som stjer- 
nan med den rörliga tråden; begynnelsevärde i 
första serien => 12,941, i andra serien — 14,209. 



m 8 



Antigone sydlig. Ju = + 3 52. 

t = + 5/7? 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 



red. 



+ 0,690 +2,58 



60 



Axel Möller. 



Antigone. 

Antigone. A.M.-f 20°2243. a - a Mikr. 



h m a 


b Dl s 


m b 




9 17 40,8 


9 17 58,4 


-017,6 




18 24,4 


18 42,1 


17,7 




18 56,4 


19 14,1 


17,7 




b m s 




• 




92440 






14,608 


9 26 57 






15,019 


92938 






15,360 



1873 Mars 26. 

\t VM BÉ 

9 16 46 M. T. 



a —a 



d'-«r 



t 

(4) - (3) - 



m s 
-017,605 
- 0,049 
+ 12,791 



-O 



8,33 
0,00 
0,00 



-0 4,863 -0 8,33 

(L.) 



Antigone. 

Antigone. A.M.+20°2243. «' 



— a 



m b 
6,6 
39,4 
130,2 
2 8,8 

2 47,1 

3 22,3 
3 57,0 
443,2 

5 47,1 

6 20,3 

7 5,9 

7 40,6 

8 32,4 
912,0 

9 46,1 



h TO 8 

845 56 
847 55 
84940 
851 3 

b m s 

9 025,0 
58,1 
148,8 

2 27,3 

3 5,8 
340,9 
415,6 

5 1,8 

6 5,8 

6 38,9 

7 24,4 

7 59,1 

8 51,2 
930,7 

10 4,9 

b ra b 
917 24 
919 51 
9 22 6 



-0 6 



m b 
- 18,4 
18,7 
18,6 
18,5 
18,7 
18,6 
18,6 
18,6 
18,7 
18,6 
18,5 
18,5 
18,8 
18,7 
18,8 



m s 
6 



ra 



h ra b 

9 18 13,9 

18 49,4 

19 21,4 

19 56,1 

20 25,5 
20 56,1 
21 27,7 
22 1,8 

22 33,8 

23 4,2 
23 36,8 



91126 

914 2 

915 36 

h n a 

9 18 28,2 
19 4,0 
19 35,8 
2010,4 
2040,0 
21 10,5 
21 42,1 
22 16,1 
22 48,1 
23 18,8 
2351,1 



ro b 
-0 5 



m s 

- 14,3 
14,6 
14,4 
14,3 
14,5 
14,4 
14,4 
14,3 
14,3 
14,6 
14,3 



Mikr. 

45,364 
45,396 
45,217 
45,251 



1873 Mars 27. 

Coinc. — 54,473. 



m b 



45,129 
45,052 
45,053 



Antigone nordlig. Jn=- -{-3 51. 

b m o 

9 23 t — + 6,7. 

Planeten observerades på den tredje tråden 
(Coinc. — 40,536) och stjernan på den fjerde tråden 
(Coinc — 30,149). 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
' red.— +0*677 +2,71. 

b m b 

9 7 15 M. T. 



a — a 



iT-cf 



(4) - (3) 



- 18,620 + 2 40,61 

- 0,051 0,00 
+ 12,795 0,00 
0,000_ J- 0,07 

-0 5,876 +2 40,68 
(L.) 



Antigone. 

Antigone. A. M. +20*2243. «' - a Mikr. 



1873 Mars 28. 

Coinc. — 4,099. 



m s 



22,923 
22,929 
22,970 



Antigone nordlig. ifu — + 350. 



b m 
943 



+ 6,5. 



Planeten observerades på den rörliga tråden 
(Inställn. — 22,830) och stjernan på den tredje trå- 
den (Coinc. — 30,149). 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
red. — + 0,664 + 2',83. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



6t 



Jmtigoott. 

Antigone. A. M. -f 20° 2243. 



a — a 



Mikr. 



h m s 

9 24 5,2 

29 50,0 

3021,9 

31 3,0 


ll ID S 

9 2419,7 
30 4,5 
30 36,4 
31 17,6 


m b 

- 14,5 

14,5 

14,5 

14,6 






h m s 
93840) 
9 39 47} - 
942 38} 


m u 
-0 3 


23,172 
23,150 
23,124 



1873 Mars 28. 

h m s 

92848 M. T. 



a — « 



<r-cT 



t — 



-014,431 +527,93 

- 0,039 0,00 

(3)-rörl.— + 9,017 0,00 

r — 0,000 + 0,14 

-0 5,453 + 5 28,07 

(L.) 



Antigone. 

Antigone. A.M.+20°2243. 



a — a 



h ra 8 

95625 
957 34 
9 58 28 
9 59 30 



m b 

3 



Mikr. 

26,475 
26,352 
26,378 
26,450 



10 



t m s 
3 7,0 
347,6 
459,0 

5 34,5 

6 9,9 
644,5 
8 7,8 
8 37,9 
912,0 
948,1 

1037,0 
11 19,1 

12 5,2 
1242,9 

13 22,1 



h m 8 

8 3 22,8 


m a 
- 15,8 


4 3,4 


15,8 


514,8 


15,8 


5 50,2 


15,7 


6 25,8 


15,9 


7 0,4 


15,9 


823,7 


15,9 


8 53,8 


15,9 


927,9 


15,fr 


10 4,0 


15,9 


1052,8 


15,8 


11 35,0 


15,9 


1221,2 


16,0 


12 58,8 


15,fr 


13 37,9 


15,8 



1873 Mars 29. 

Coinc. - 54,473. 



Antigone nordlig. 



h m 
10 22 



t — 



m t 

ju — + 349, 

o 
+ 7,2. 



Vid passagerna observerades planeten på den ' 
tredje traden (Coinc. — 30,149) och stjernan på den 
fjerde traden (Coinc. — 40,536). Vid den sista fe- 
rien deklinationsmätningar var trådarnes positions- 
vinkel - 89°15'. 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
red.— +0,651 +2,95. 

101214 M. T. 



h m s 

10 18 21 
10 19 18 
10 2020 
102130 



m a 

3 



26,150 
26,340 
26,292 
26,272 



W-(3)- 

r — 



a — a 

m s 

- 15,860 

- 0,043 
+ 12,801 
+_ 0,001 

-0 3,101 



<r-il 



+ * 



7,20 
0,00 
0,00 
0,22 



+ 8 7,42 



(LO 



* 



• 11.12? 



Antigone. 

A.M.+20°2243. a' -a Mikr. 



h m 

9 37,0 
9 38,5 
940,0 
942,5 
9 44,0 



45,348 
45,269 
45,287 
45,201 
45,169 



m 



* 11.12. Antigone. 

h m 8 

94715 
948 38 
952 20 



51,602 
51,649 
51,752 



1873 M »ra »0. 

Coinc. — 30,149. 
% 11.12 nordlig> ; Antigone nordlig. 

m s h m o 

^u — + 348. 955 t — + 7,6. 

Stjernan observerades på den tredje tråden 
(Coinc. — 30,149) och planeten på den fjerde trå- 
den (Coinc. — 40,536). 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Mars 24. 
red.— +0,638 +3,08. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



17 



62 



Axel Möller. 



Antigone. 

A. M. + 20°2243. Antigone. 



h m s 

9 5646,4 

57 30,8 

58 7,7 

58 38,8 

59 11,9 
59 52,1 

10 1 5,2 
142,3 
2 19,9 

2 57,7 

3 54,8 
5 22,1 

5 56,9 

6 32,0 

7 6,2 




h in * 

9 57 0,0 

57 44,3 

58 21,2 

58 52,2 

59 25,4 
10 5,7 

118,9 
156,0 
2 33,4 
311,2 

4 8,3 

5 35,6 
610,4 
645,4 
719,7 



Antigone. 

!i m s 
10 13 35 

1015 1 

1016 5 



cc — tt 

m s 
+ 13,6 
13,5 
13,5 
13,4 
13,5 
13,6 
13,7 
13,7 
13,5 
13,5 
13,5 
13,5 
13,5 
13,4 
13,5 



Mikr. 



1873 Mars 30. 

h m s 

10 5 53 M. T. 



« — « 



cf-cf 



(3)- 



t 
r 



+ 013,527 + 10 35,12 
4- 0,037 0,00 
- 12,804 0,00 

+■ 0,002+^ 0,29 

+ Ö 0,762 + 10 35,41 

(L.) 



51,774 
51,728 
51,805 



Antigone. 

h 

Antigone. Weisse 8 1204. «' 



— « 



m 8 

48,2 
119,0 
150,1 
248,1 
3 20,0 
3 51,2 
436,8 
5 7,0 

5 44,2 
619,1 

6 47,4 

7 35,2 

8 7,1 

8 38,2 

9 47,2 



h ID 8 

9 1 4,5 
135,4 

2 6,5 

3 4,5 

3 36,5 

4 7,7 
453,1 

5 23,4 

6 0,5 

6 35,5 

7 3,9 

7 51,7 

8 23,6 
8 54,8 

10 3,6 

h ra s 

913 27 
91442 
91547 

916 43[ 

917 541 
9 18 50 / 



m s 
4 



Mikr. 



1873 April 1. 

Coinc. — 30,149. 



m 8 



Antigone sydlig. Ju = + 348. 



b m 

920 



+ 9,4. 



8,783 
8,752 
8,814 
8,716 
8,640 
8,814 



Planeten observerades på den tredje tråden 
(Coinc. » 30,149) och stjernan på den fjerde tråden 
(Coinc— 40,536). 



a 



B. Z. 277 

red. — 



h m 8 o , ,, 

8 4940,580 +204112,19 
+ 0,614 + 3,04 



(4) - (3) 



h m b 

9 855 M. T. 

a' — a 

m s 

- 16,427 
t — - 0,045 

+ 12,808 

- 0,001 

-0 3,665 



h m s 

9 19 58 M. T. 
cT-J 

-6'l0,'48 
0,00 
0,00 

- 0,16 

- 6 10,64 



(L.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



63 



Antigone. 



Weisse 8 1204. Antigone. 



a — a 



Mikr. 



h m s 


h m s 


m 8 




1016 8,3 


10 16 26,2 


+ 017,9 




16 49,4 


17 7,5 


18,1 




17 29,9 


17 48,0 


18,1 




1811,7 


18 29,8 


18,1 




18 50,2 


19 8,4 


18,2 




19 40,8 


19 58,9 


18,1 




20 22,5 


20 40,7 


18,2 




21 4,6 


21 22,8 


18,2 




21 41,4 


2159,5 


18,1 




22 22,3 


22 40,5 


18,2 




23 8,0 


23 26,1 


18,1 




24 5,7 


24 23,9 


18,2 




2447,3 


25 5,6 


18,3 




25 50,2 


26 8,4 


18,2 




26 38,0 


26 56.2 


18,2 




27 23,9 


27 42,0 


18,1 

m 






h m s 

10 36 56 


• 


26,561 




10 37 25 




26,529 




10 39 8 


• 


26,579 




1040 25 




26,493 



1873 April 2. 

Coinc. — 40,536. 

m s 

Antigone sydlig. Ju«= + 348. 

h ra o 

10 43 t — + 8,4. 

Stjernan observerades på den tredje tråden 

S Coinc. = 40,536) och planeten på den fjerde trå- 
len (Coinc. = 30,149). 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 April 1. 



red. 



+ 0,599 + 3,'l0. 



h m a 

10 25 38 M. T. 



m 8 

+ 18,144 
+ 0,050 

(3) -(4) 12,812 

- 0,001 



t — 



r — 



h m s • 

10 42 17 M. T. 

er-* 

I M 

-4 2,34 
0,00 
0,00 

- 0,12 



+ 0' 5,381 



-4 2,46 



(L.) 



Antigone. 

B.D,+20°2249. Antigone. 



53a 

10 30 8,2 


39,0 
10 30 54,0 


' 26,1 
3141,4 


12,2 
32 27,2 


51,8 
33 6,8 


37,6 
33 52,5 


23,1 
34 38,2 


9,1 
35 23,9 


51,0 
36 6,0 


36,9 
36 52,0 


15,6 
37 30,7 


1,4 
3816,3 




h m s 

104616 
1048 31 
1050 36 
10 52 50 
10 55 10 



a — a 

m s 
+ 45,9 
45,8 

+ 046,1 

45,8 

+ 45,8 
45,7 

+ 046,0 
45,7 

+ 45,9 
46,0 

+ 45,8 
45,6 



Mikr. 



1873 April 11. 

Coinc. « 18,071. 



m * 



Antigone nordlig. </u« + 348. 



h m 

1056 



t =+6,7. 



« 



48,455 
48,350 
48,556 
48,492 
48,559 



tt 



B.D.+20°2249jemf.meda 8 5124,910 +20°40 37,90 
red.— + 0,477 + 3,63 

Bonn. Durchm. + 20°2249 jemförd med a = 

Weisse 81204 den 15 April 1873. 

1038 m i8 8 M. T. 10 54 m 29 8 M. T. 



« — a 



t 

r 



ID 8 

+ 045,842 
+ 0,126 
+ 0, 004 

+ 045;972" 



+ 8'46,68 

0,00 

+ 0,29 

+ 846,97 



(L.) 



"1 



04 



Axe) Möller. 



Antigena. 

h 

Antigone. Weisse 8 1314. 



s 

4,3 
19 3 
11 24 32^0? 

36,2 
27 50,9? 

53,9 

8,8 

32*21,5 

42,9 
35 57,8 



53,0 

6,0 

12 320,8- 



45,0 

59,9 

11 26 12,8 

16,6 
29 31,5 

34,3 

49,2 

34 2,0 

23,4 
37 38,2 

h in s 

1143 27 
1146 23 
1152 4 
1154 50 

33,1 

46,0 

12 5 0,8 

Mulet. 



a — a 

m b 
-140,7 
40,6 

40,8 

-140,4 
40,6 

-140,4 
40,4 
40,5 

-140,5 
40,4 



m a 
140 



-140,1 
40,0 
40,0 



Mikr. 



27,598 
27,539 
27,651 

27,487 



1873 April 18; 

Coinc. — 30,132. 



m t 



Antigome nordlig. Ju — + 348. 

a <f 

h h m 8 o 



* ♦ » 



Wei8se81314j0mf.meda 85441,470 +204953,21 
red.— + 0,468 + 3,72 

h o 

Wéiase 8 1314 jemiörd med a * Arg. Mer. + 21 1965 
dan 22 April 1873. 



h m t* 

11 41 9" M. T. 
o' — a 



t 
r 



m s 

- 1 40,415 

- 0,275 
+ 0,001 



bran 

11 51 19 M. T. 

<r-<r 

+ 0'44,39 

0,00 

+ 0,03 



- 1 40,689 



+ 44,42 



(L.) 



Antigone. 

h 

Antigone. Weisse 8 1314. o' -a Mikr. 



27,1 
9 34 39,8 

22,1 
36 34,7 

13,3 

28,1 

3840,0 

38,9 

53,-8 

41 6,7 



28,1 

41,0 

10 450,0 

27,0. 

40,0 

6 49,0 

54,0 

7,0 

816,1 

45,7 

58,7 

10 7,6 



16*1 
9 35 28,8 

10,9 
37 23,8 

2,0 

16,9 

39 28,8 

27,fr 

42,7 

41 55,5 

h m 8 

947 46 
949 5 
95032 
9 52 12 1 
953 20) 

16,7 

29,6 

10' 5 38,5 

15,4 

28,6 

7 37,4 

42,6. 

55.5 

9 4,3 

34,0 

47,0 

10 55,9 



ra s 

- 49,0 
49,0 

-048,8 
49,1 

-048,7 

48,8 
48,8 

-0 4*,9 
48,9 
48,8 



m s 

049 



-0 48,6 
48,6 
48,5 

-048,4 

48,6 
48,4 

-048,6 
48,5 

48,2 

-048,3 
48,3 
48,3 



1873 April 15. 

Coinc. —18,071. 



m b 



23,413 
23,301 
23,320 
23,351 
23,442 



Antigone nordlig. Ju — + 347. 

h m o 

954. t — + 5,1. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 April 13. 

red.— +0*439 +3,85 

• h m s h m b 

957 47 M. T. 95333 M. T. 



«• — a 



<r-<j 



m st 
-04B,641 


+ 131,70 


t — - 0,133 


0,00 


r — - 0,060 


+ 0,0fr 



-0 48,774 +131,75 

(M. och L.) 



J 



Planet- och Kom et- Observation er 1873. 



65 



Antigone. 



Antigone. Weisse 8 1314. 



a — « 



Mikr. 



h m s 

9 36 46,2 

37 32,0 

38 9,2 

38 46,7 

39 22,6 

39 58,2 

40 34,4 
41 13,4 



h ra 8 

9 37 6,1 

37 52,1 

38 29,2 

39 6,8 

39 42,7 
40 18,2 

40 54,6 

41 33,3 




m 



9 54 27,2 
55 9,2 

55 49,9 

56 35,1 

57 16,3 

57 59,2 

58 40,1 

59 34,3 



9 47 14 | 
949 31/ 
95012; 
951 4l 
9 5154) 

9 5446,6 

55 28,5 

56 9,4 

56 54,5 

57 35,8 
58 18,8 

58 59,7 

59 53,9 



m 8 
20 



- 19,4 
19,3 
19,5 
19,4 
19,5 
19,6 
19,6 
19,6 



10,372 
10,235 
10,292 
10,331 
10,273 



1873 April 16. 

Coinc. — 4,128. 



m b 



Antigon*e nordlig. Ju = 4- 3 46. 



h m 
9 53 t 



+ 4,5. 



Jemforelsestjernan densamma som 1873 April 13. 



red. 



+ 0,424 + 3,92 



b m 8 

9 52 36 M. T. 



a — €< 



cT-cf 



ra b , ,, 

- 19,746 + 1 46,93 
t — - 0,054 0,00 
r=«+_ 0,001 + 0,05 

- 19,799 -f 1 46,98 

(L.) 



Antigone. 

h 

Weisse 8 1314. Antigone. 



a — « 



Mikr. 



h m 8 

11 3 28,8 
4 1,2 

4 47,5 

5 50,3 

6 31,1 

7 0,5 
7 49,8 
814,2 



11 17 35,3 
18 11,8 

18 51,3 

19 35,1 

20 28,9 

21 6,0 
2130,3 

22 4,6 



h ra a 

11 3 40,9 
413,1 
4 59,6 
6 2,2 
6 43,1 
712,6 
8 1,7 
3 26,1 

ta m s 

11 11 11 

11 12 27 

1113 31 

11 14 41 

11 17 47,6 

18 24,1 

19 3,6 
19 47,4 
2041,2 
21 18,3 
21 42,8 
22 17,1 




36,686 
36,625 
36,668 
36,617 



1873 April 17. 

Coinc. — 30,132. 



ra 8 



Antigone nordlig. z/u — + $46. 

h m o 

1116 t = + 4,5. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 April 13. 



red. 



4- 0,408 4- 3,98 

h m 8 

11 16 49 M. T. 



a — « 



cT-cF 



+ 012,3 
12,3 
12,3 
12,3 
12,3 
12,3 
12,5 
12,5 



4- 12,167 + 1 52,89 

t — 4. 0,033 0,00 

r — +^ 0,00 2 4- 0,08 

+ 012,202 +152,97 

(L.) 



Antigone. 

h 

Weisse 8 1314. Antigone. 



« — a 



Mikr. 



s s ms 

22,3 6,4 4- 44,1 

37,2 21,4 44,2 

11 16 50,2 11 17 34,1 43,9 



1873 April 18. 

Coinc. — 18,071. 



m s 



Antigone nordlig. ^u = + 346. 



h m 

1133 



+ 6,4. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



18 




66 



Axel Möller. 



Antigone. 



Weisse 8 1314. Antigone. 



tt — a 



■ 

26,2 
11 18 39,3 

59,8 

14,7 

20 27,5 



54,8 

7,4 

11 36 22,2 

29,0 

41,7 

37 56,7 

24,1 

36,9 

39 51,9 



55,4 

10,3 

11 19 23,3 

43,9 

58,8 

21 11,6 

h ra « 

11 25 23 
11 26 53 
11 28 56 
1130 30 
113156 

38,9 

51,6 

1137 6,5 

13,2 

26,0 

38 41,1 

" 8,4 

21,2 

4036,2 




+ 044,1 
44,2 
44,3 

+ 044,2 
44,3 
44,4 

+ 044,3 
44,3 
44,3 




Mikr. 



11,625 
11,634 
11,666 
11,648 
11,601 



1873 April 18. 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 April 13. 
red. - + 0,393 + 4^04. 

h m s 

11 32 34 M. T. 



a — tt 

+ 0*44*164 
t — + 0,121 
r — + 0,00 2 

+,0 44,287 

(L.) 



cr-<r 

+ 1'51,47 

0,00 

+ 0,09 

+ 151,56 



Antigone. 

h 
Weisse 8 1314. Antigone. a —a Mikr. 

ms 

57,7 + 1 48,2 

12,6 48,4 

9 22 25,2 48,2 

34,1 + 1 48,3 

48,9 48,5 

25 1,7 48,3 

26,0 14,4 + 1 48,4 

40,9 29,2 48,3 

25 53,7 27 42,0 48,3 

h m 8 

9 32 15 23,173 

9 34 50 23,201 

9 37 16 23,094 

9 40 25 23,192 

9 43 46 23,208 

48,5 37,2 + 1 48,7 

3,3 52,2 48,9 

94616,2 948 5,3 49,1 

46,7 ' 35,8 +149,1 

1,5 50,6 49,1 

4914,4 51 3,4 49,0 

54,0 43,2 + 1 49,2 

8,9 57,9 49,0 

52 21,7 5410,7 49,0 



1873 April 20. 

Coinc. — 18,071. 



ra g 



Antigone nordlig. ^u»« + 346. 



h m 

945 



t- + 7,3. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 April 13. 



red. 



+ 0,366 +4,10 

h m s 

94133 M. T. 



« — « 



m 



+ 1 48,665 
t — + 0,297 
r— 0,000 



+ 128',38 

0,00 

+ 0,04 



+ 1 48,962 + 1 28,42 

(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



67 



Antigone. 

Lal. 17934. Antigone. 



a — a 



Mikr. 



334 
10 26 43,2 

38,8 
27 48,9 

56,2 
29 6,5 

5,9 
30 16,1 



52,4 
1047 2,2 

7,9 
4817,6 

6,8 
49 16,7 

43,0 
50 52,8 

4,1 
52 13,9 



57,2 
10 27 7,3 

3,0 
28 13,0 

20,3 
29 30,7 

30,0 
3040,1 

h m s 

10 3616 
10 38 12 
1040 8 
104140 
10 43 18 

17,1 
10 47 26,8 

32,4 
48 42,2 

31,6 
4941,4 




41,427 
41,454 
41,509 
41,468 
41,409 



+ 024,7 
24,6 

+ 24,5 
24,6 

4- 24,8 
24,7 



1873 April 25. 

Coinc. — 4,128. 
Antigone nordlig. Ju- 



ni s 
+ 345. 



h m 

1044 



4-1,9. 



ev 



Lal. 17934 
B. Z. 275 

Antaget 
red. — 



ji 



h m s o 

8 5918,468 4-20 37 32,24 
18,140 32,26 

8 5918,304 4-20 37 32,25 
4- 0,317 4- 4,21 

h ni a 

1043 39 M. T. 



Vigt. 

1 
1 



a — a 



cT-J 



M 



t 

r< 



5117,6 4-024,8 

28,9 4-024,8 
52 38,5 24,6 



4-0 24,412 4-10 46,65 
4- 0,067 0,00 

+ 0,009 4- 0,44 

4-0 24,488 4-10 47,09 

(L.) 



Antigone. 

Lal. 18484. Antigone. «' 



— « 



Mikr. 



h ra s 

1015 0,2 
15 39,9 

16 19.6 
17 0,0 

19 37,6 

20 33,0 

21 19.7 



10 50 42,8 
5146,1 
52 28,0 
53 18,4 



h m s 

1015 8,3 

15 48,1 

16 28,3 

17 8,5 
1945,9 
20 41,3 
21 28,2 

h m s 

10 36 23 
10 38 57 
1041 8 
104315 
104515 
1046 47 

10 50 52,3* 
5156,2 

52 38,1 

53 28,3 



m 



4-0 



8,1 
8,2 
8,7 
8,5 
8,3 
8,3 
8,5 



42,939 
42,815 
42,892 
42,794 
42,858 
42,912 



4-0 9,5 

10,1 

10,1 

9,9 



1873 Maj 15. 

Coinc. — 18,078. 



m s 



Antigone nordlig. Ja »4- 3 43. 



h m 

1046 



4-8,2. 



a 



Lal. 18484-5 
red. — 



916 m 57^462 4- 20° 1 34^46 
4- 0,151 + 4,65 

h m b 

103957 M. T. 



a — a 



t 
r 



m b 

4-0 9,177 
4- 0,025 
4- 0,015 



4-710^01 

0,00 

+ 0,47 



4-0 9,217 4-710,48 
(L.) 



08 



Axel Möller. 



Antigone. 

Lal. 18484. Antigone. 



« — « 



Mikr. 



38,4 

50,8 

1022 5,9 

43,3 
24 58,1 

52,4 

5,4 

27 20,2 




6,0 

18,6 

10 47 35,4 

3,2 

15,9 

5033,1 

27,2 

40,0 

52 57,0 



54,3 
26 9,2 

3,2 

16,4 

2831,4 

h ra s 

10 34 41 
10 38 32 
10 41 28 
1044 20 

17,9 

30,5 

10 48 47,5 

15,3 

28,2 

51 45,2 



+ 1 H,0 
11,1 

+ 1 10,8 
11,0 
11,2 



32,205 
32,155 
32,124 
32,071 



+ 1 H,9 
11,9 

12,1 

-hllM 
12,3 
12,1 

39,4 + 1 12,2 



54 9,2 



12,2 



1873 Maj 16. 

Coinc. — 18,078. 



m b 



Antigone nordlig. ^u = -f 3 42. 

h m o 

1055 t« + 6,4. 
Jemförelse8tjernan densamma som 1873 Maj 15. 



red. 



+ 0,139 + 4,70. 
1042 n 46 § M. T. 



a — a 



cf-cf 



rr 



t 

r 



+ 1 11,555 + 4 3,63 
-f» 0,196 0,00 

+ 0,009 + 0,28 



-f-111,760 +4 3,91 

(L.) 



Antigone. 

Antigone. A.M.+20°2321. «' 



— a 



h m s 

10 29 30,8 
3040,1 

31 35,8 

32 15,0 

32 51,2 

33 28,1 

34 9,1 
3443,1 

35 22,8 

36 8,2 



10 55 21,8 
56 1,4 

56 37,0 

57 15,3 

58 3,1 

58 49,7 

59 25,8 

11 012,1 
58,8 



h m s 

10 29 40,7 

30 49,9 

31 45,7 

32 24,9 

33 1,1 

33 37,9 

34 19,0 

34 52,8 

35 32,8 
3617,9 

h ra b 

10 41 27 \ 
10 43 50/ 
.10 46 14 \ 
10 47 15 [ 
1050 OJ 

10 55 30,7 
* 5610,2 

56 45,7 

57 23,9 

58 11,8 
58 58,4 
5934,5 

11 20,8 
1 7,1 



m s 



-0 



9,9 
9,8 
9,9 
9,9 
9,9 
9,8 
9,9 
9,7 
10,0 
9,7 



m s 



-0 9 



-0 



8.9 
8,8 
8,7 
8,6 
8,7 
8,7 
8,7 
8,7 
8,3 



Mikr. 



1873 Maj 17. 

Coinc. — 40,555. 
Antigone sydlig. ^u«-}-341. 

h ra o 

10 52 t — + 8,4. « 



m s 



a d 

h m s o , ,, 

Arg. Mer. -f 20*2321 919 22,172 +20 4 34,97 
red.— + 0,143 + 4,72 

h in 8 

10 48 57 M. T. 



32,325 

32,286 
32,369 
32,199 
32,236 



a 



« 



t 
r 



ra s 

9,279 
0,026 
0,006 



<T-cF 



2 23,19 
0,00 
0,17 



9,311 % -2 23,36 

(L.) 



Planet- och Komet* Observationer 1873. 



69 



Antigone. 

Antigone. A.M.+19°2239. a - a Mikr t 

h m s 
11 32 26,1 

34 6,2 

35 1,8 
3611,9 

37 14,5 

38 42,4 
4045,9 
42 59,0 



h m b 


m a 




11 32 48,3 


- 22,2 




34 28,8 


22,6 




35 24,2 


22,4 




36 34,2 


22,3 




37 36,7 


22,2 




39 4,4 


22,0 




41 8,0 


22,1 




43 20,9 


21,9 




h m s 






1147 59\ 




32,210 


11 51 37 ( 


ro s 

-0 22 


32,616 


1154161 " 


32,471 


115640/ 




32,246 



1873 Maj 28. 



Coinc. « 18,078. 

Antigone nordlig ; deklinationsinställningarne 
osäkra, oupphörligt afbrutna af moln. 

m b h m o 

Vu- + 331. 12 o t — + 11,4. 



Arg. Mer. + 19°2239 9 32 m 6, 8 303 + 19°16'38,b5 
red.— -f 0,095 + 4,64 

h m b 

114815 M. T. 



« — a 



<r-<r 



t 

r 



-0 21,832 +4 9,04 
- 0,060 0,00 

+ 0,00 6 + 1,48 

-0 21,886 + 4 10,"52 
(L.) 



Antigone. 

A. M. + 19°2239. Antigone . 



a — tt 



Mikr. 



24,8 
11 13 39,8 

25,2 
1540,0 

17,3 
17 32,1 



4,2 
11 49 19,1 



13,6 
11 14 28,7 

14,2 
16 28,9 

6,4 
18 21,2 

h m a 

11 29 18 
1132 6 
1134 54 
113940 



1150 9,5 
Disigt. 




24,514 
24,222 
23,924 
23,681 



+ 50,4 



1873 Maj 29. 

Vid deklination8bestämnin?arne inställdes så- 
väl stjernan som planeten med den rörliga tråden. 
Begynnelsevärde — 24,609. 

m b 

Antigone sydlig. //u=» + 3 30. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Maj 28. 

red. — +0,084 +4#9. 

h m b 

11 31 5 M. T. 



a — a 

+ 0°49*497 
t — + 0,135 
r- 0,000 

+ 49,632 



2^88 
0,00 
0,01 



-0 2,89 



(L.) 



Cyrene. 

Schjell. 9298. Cyrene. 



12,0 
25,9 

10 59 37,9 

41,2 
55,1 

11 3 7,1 



11 



54,6 

8,6 

2 20,7 



24,0 

37,8 

11 5 49,8 



a — « 

m b 
+ 2 42,6 
42,7 
42,8 

+ 2 42,8 
42,7 
42,7 



Mikr. 



m 



1111 
111446 
111835 



43,832 
43,767 
43,747 



1873 Sept 15. 

Coinc. — 16,064. 
Cyrene nordlig. ^u — + 341. 

h m o 

11 20 t — + 13,8. 



ra b 



<f 



Sohjell. 9298 
red. — 



h m b 



22 36 39,546 - 4° 5 47,'44 
+ 2,685 + 14,01 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



19 



L 



70 



Axel Möller. 



Cyrene. 

Schjell. 9298. Cyrene. 



h m s 
11 21 46,8 

26,2 
' 40,1 
2952,1 

32 59,1 



h ra 8 

11 24 28,7 ? 

7,8 

21,7 

32 33,8 

3540,7 

Mulet. 



a — « 

m • 

+ 2 41,9 

+ 2 41,6 
41,6 
41,7 

'+ 2 41,6 



Mikr. 



1S73 Sept. 15. 

h m ■ 

11 19 16 M. T. 



a — a 



cT-tf 



t 

r 



+ 2 42,270 +7 24,72 
+ 0,445 0,00 

+ 0,002 + 0,49 



+ 2 42,717 + 7 25,21 

(M.) 



Cyrene. 

Schjell. 9298. Cyrene. 



44,2 

58,2 

11 32 10,1 

43,2 

57,1 

35 9,2 



17,4 

31,3 

11 57 43,3 

14,1 

28,2 

12 040,1 



42,2 

56,1 

1134 8,1 

41,1 

55,0 

37 6,9 

h m s 
11 42 13 
1145 28 
114943 
1152 50 

14,3 

28,2 

11 59 40,2 

11,1 

25,1 

12 2 37,0 



a — a 

m s 
+ 158,0 
57,9 
58,0 

+ 157,9 
57,9 
57,7 



Mikr. 



14,879 
14,970 
14,927 
14,980 



+ 1 56,9 
56,9 
56,9 

+ 157,0 
56,9 
56,9 



1S73 Sept. 16. 

Coinc. — 30,167. 

m ■ 

Cyrene nordlig. Ju*= + 340. 

h m o 

11 54 t « + 12,4. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Sept. 15. 

red. — + 2,685 + u',02. 

h m a 

11 51 31 M. T. 



t 
T 



a — a 

ID 8 

+ 1 57,417 

+ 0,321 

0,000 



<r-cT 



+ 4 23,58 

0,00 

+ 0,29 



+ 1 57,738 + 4 23,87 

(M.) 



Cyrene. 

Cyrene. Schjell. 9279. 

31,5 
10 52 43,4 

25,3 
5337,3 

47,1 
5659,1 

52,3 
59 4,2 



a — a 



Mikr. 




1S73 Sept. 23. 

Coinc. — 4,096. 



m ■ 



22,1 
11 10 34,1 

31,0 
11 42,9 

34,0 
13 45,9 

34,4 
1446,5 



m s 
22 



-0 21,8 
21,8 

- 21,9 

22,0 

- 21,8 

22,0 

-021,3 
21,8 



31,704 
31,690 
31,696 
31,753 



Cyrene sydlig. ^u — + 3 32. 

h m o 

11 8 t - + 12,6. 



Schjell. 9279 
red.— 



b m s o , ,, 

22 3413,514 -412 50,58 
+ 2,677 + 14,03 

h m b 
' 11 7 57 M. T. 



t — 
r — 



« — a 

m s 

21,629 
0,059 
0,004 



f-å 



7 58,02 
0,00 
0,54 



- 21,692 - 7 58,56 
(L.) 



Planet* och Komet-Observationer 1873. 



71 



Cyrene. 

Schjell. 9261. Cyfene. 



16,7 

23,9 

9 27 30,4 

20,8 

27,9 

2834,6 

47,8 

54,9 

30 1,5 





Mikr. 



6,8 

15,0 

9 46 23,0 

16,1 
24,0 

47 32,2 

22,2 
30,3 

48 38,5 



56,6 

3,8 

29 10,3 

23,8 

30,8 

30 37,4 

b m 8 

937 37 

938 52 
940 
94141 
94316 

42,2 

50,4 

9 46 58,4 

51,4 

. 59,6 

48 7,5 

57,7 

5,9 

49 13,8 



+ 036,0 
36,2 
35,9 

+ 035,8 
35,9 
35,7 

+ 036,0 
35,9 
35,9 



1873 Sept. 24. 

Coinc. «- 40,558. 



m s 



15,290 
15,310 
15,379 
15,365 
15,290 



+ 35,4 
35,4 
35,4 

+ 35,3 
35,6 
35,3 

+ 035,5 
35,6 
35,3 



Cyrene sydlig. ^u — + 330. 

h m o 

945 t — + 13,3. 



Schjell. 9261 
red. — 



« 



22 32*41*012 - 4°1559,58 
+ 2,671 + 13,97 

h m s 

9 42 56 M. T. 



a — a 



t 
r 



nt 8 

+ 035,650 
. + 0,098 
'+ 0,003 



cl # — cT 

716,67 
0,00 
0,49 



\ 



+ 035,751 -717,16 

(M.) 



Cyrene. 

Schjell. 9261. Cyrene. 



h m a 

9 36 12,2 

36 59,9 

37 26,0 

37 55,4 

38 24,5 
3848,4 
3927,3 

39 56,9 



956 35,5 
57 22,9 
57 58,1 
58 19,7 
5845,2 
59 25,3 
59 51,6 
10 015,4 



U m b 

9-36 23,8 
37 11,4 

37 37,7 

38 6,9 
38 36,1 
39 10,1 

• 39 39,0 
40 8,5 

h m s 

945 48 
947 31 
94917 
95058 
95243 

9 56 46,5 

57 34,0 

58 9,2 
58 30,8 
58 56,5 
5936,3 

10 O 2,5 
026,3 



a — a 
m b 

+ 011,6 
11,5 
11,7 
11,5 

11,6 
11,7 

U 'I 
11,6 



Mikr. 



20,524 
20,519 
20,440 
20,498 
20,454 



+ 011,0 
11,1 
11,1 
11,1 
11,3 
11,0 
10,9 
10,9 



1873 Sept 25. 

Coinc. *— 54,504. 



m s 



Cyrene sydlig. ^u«= + 328. 

h m o 

954 t- + 12,8. 

Stjernan observerades på den tredje tråden 

S Coinc. — 30,167) och planeten på den fjerde trå- 
len (Coinc. — 40,558). 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Sept. 24. 
red. — + 2,668 + 13',&8. 

h m 8 
9 52 22 M. T. 



a — a 



(3) -(4)- 
r — 



+ 011,323 
+ 0,039 
- 12,028 
+ 0,002 



å'-d 



9 48,83 
0,00 
0,00 
0,66 



-0 0,664 -949,49 

(L.) 



Axel Möller. 





Cyrene. 






1873 Sent 36 


Cyrene. 


Schjell. 9381. 


-0 35,9 


Mikr. 


Coinc.— 54,604. 


43*8 


19,7 


Cyrene sydlig; svag. a 


53,6 


29,4 


35,8 






924 5,6 


9 24 41,4 


35,8 




944 t - + 13,1 


0,2 
10,0 


35,8 

45,6 


-035,6 

35,6 




JeroforelfeatjernEii densamma so 


25 22,0 
28,1 


25 57,6 
3,9 


35,6 
-0 35,8 




red.-= +2,665 -\ 


37,9 


13,7 


35,8 






2649,9 


27 25,8 


SIS,!! 




9 4143 M. T. 




9" 36 38 i 




11,894 


b - a & - 




9 37 53 / 




11,940 






9 39 24 - 
940431 


036 


11,760 
11,601 


-OttlttS -MM 

t — - 0,099 ( 
P-+ 0,003 - ( 


58,4 


94310} 

34,8 


-036,4 


11,746 


- 36,218 - 12 U 


8,3 


45,0 


36,7 






946 20,5 


9 48 57,0 


36,5 




(M.) 


39,0 


15,3 


-0 36,3 






49,2 


25,6 


38,4 






50 1,0 


5037,6 


36,6 






51,3 


27,8 


-036,5 






V 


38,0 


36,3 






52 13,6 


52 50,0 


36,4 








Cyrene. 






1873 Sept 27. 


Schjell. 9239 


Cyrene. 


w? 


Mikr. 


Coinc. - 54,504. 


15^2 
27,3 


ta? 

16,1 


+ 149 

48 


1 
8 




Cyrene nordlig. Ja ■ 


101341,2 


10 15 30,0 


48 


8 




1037 t — + 13,! 


3,7 


52,3 


+ 148 


6 






15,5 
16 29,4 


4 , 2 
18 18,1 


48 
48 


7 
7 




Pasaagstrådarnea poBitionevi 


33,7 


22,4 


+ 148 


7 




o 


1947,5 


2136,3 


48 


8 




kat 


31,0 


19,5 


+ 148 


5 




Schjell. 9239-40 22 29 40,455 


42,8 


31,5 


48 


7 




red. — + 2,659 


22 56,8 


2445,4 


48 






k m 




k m ■ 






103718 M. T 




10 29 56 




20,816 






10 32 54 




20,751 


a- B <f - 




1036 1 




20,766 


— - — . 


11,6 


59,8 


+ 148,2 




+ 148,399 + 94; 


27,5 


15,7 


48,2 




t — + 0,296 { 


1042 39,4 


1044 27,6 


48,2 




p — + 0,045 ( 


3,8 


51,9 


+ 148,1 




r— + 0,003 + ( 


47 15,8 


49 3,8 


48,0 




+ 148,743 +9 44 


46,4 


34,4 


+ 148,0 




(L.) 


0,2 


48,2 


48,0 




5012,2 


52 0,2 


48,0 






32,9 


20,7 


+ 1 47,8 






46,7 


34,6 


47,9 






52 58,7 


5446,6 


47,9 







Planet- och Komet-Observationer 1873. 



73 



Cyreae. 

Scbjell. 9239. Cyrene. 



et — c 



Mikr. 



6,9 

20,9 

9 58 32,7 

12,3 
26,2 
038,0 

30,5 

44,3 

256,2 



10 



22,4 

36,3 

95948,1 

28,0 
42,1 

10 153,8 

46,1 

0,1 

411,8 

h m s 
10 13 37 
10 17 55 
10 21 12 
102330 
1025 40 

Mulet. 




43,687 
43,732 
43,750 
43,670 
43,649 



1873 Sept 28. 

Goinc. ~ 18,084. 



m • 



Cyrene nordlig. ^u — + 322. 

b m o 

10 26 t — + 14,1. 

Jemforelsestjernan densamma som 1873 Sept. 27. 



red. 



+ 2,654 + 13,77. 

iouVm. T. 



t 
r 



a -t- a 

m 8 
+ 1 15,420 
+ 0,206 
+ 0,001 



+ 7'24,24 

0,00 

+ 0,50 



+ 115,627 + 7 24,74 
(M.) 



Cyreue. 

ScbjelL9m Cyrene. • 



— « 



Mikr. 



10,0 
7 26 26,1 

28,2 
3044,4 

23,3 
3239,5 

52,7 

34 8,8 



45,6 

7 52 1,5 

16,0* 
54 31,9 

53,8 
56 9,9 

14,6 
5830,8 

19,8 

8 035,8? 



57*4 
7 27 13,5 

15,6 
31 31,7 

10,7 
33 26,8 

39,9 
3456,0 

b m b 

7 4010 
7 42 56 
7 45 37 
7 47 52 

32,1 

7 5247,9 

2,4 
55 18,6 

40,5 
5656,3 

1,1 
59 17,2 

6,0 

8 122,1 




21,959 
21,896 
22,016 
21,998 



+ 046,5 
46,4 

+ 046,4 
46,7 

+ 046,7 
46,4 

+ 046,5 
46,4 

+ 046,2 
46,3 



■,T ■ t 



1873 Sept. 89. 

Coinc. — 40,558. 
Cyrene nordlig; luften disig, bilderna diffusa. 

m s b m o 

^u — + 320. 749 t — + 12,6. 

Passagetrådarnes position svinkel •» — 04. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Sept. 27. 

red. — + 2?650 + 13,76. 

* b m s 

74916 M. T. 



t 
P 



« — a 

+ M 46"834 
+ 0,128 

- 0,025 

- 0,009 



+ 5 2l',85 
0,00 
0,00 

+ 0,47 



+ 046,926 +5 22,32 

(L.) 



Cyrene. 

Lam. 4580. Cyrene. 



a — a 



Mikr. 



31/7 
7 043,7 



5,9 
7 217,8 




1873 Okt. 16. 

Coinc. — 3,916. 
Cyrene sydlig, mycket svag. Luften disig. 



ms b m 

^/u — + 254." 7 28 



t — + 10,2. 



Lund 8 Univ. Årsskrift. Tom. X. 



20 




74 



Axel Möller. 



Cyrene. 

Lam. 4580. Cyrene. 



a — a 



Mikr. 



10*9 
7 7 24,7 

58,5 

10,5 

1024,6 



24,5 

36,5 

7 31 50,4 



45,0 
7 859,0 

32,7 

44,7 

1158,8 

h m a 

71925 
7 2312 
7 26 51 

58,7 

10,7 

7 3324,5 




1873 Okt. 16. 

o , 

Passagetrådarnes positionsvinkel — — 04. 

a å 



42,379 
42,339 
42,362 



+ 134,2 
34,2 
34,1 



Lamont4580 
red.— 



»r 



22 2247*828 -4°50 9,33 
+ 2,507 + 13,10 

h m 8 

7 22 19 M. T. 



t — 

P— 
r — 



m s 
+ 1 34,154 
+ 0,257 
+ 0,052 
+ 0,010 



-11 



5,52 
0,00 
0,00 
0,84 



+ 134,473 -11 6,36 
(L.) 



Lam. 4574. 



Cyrene. 

Cyrene. a' — a Mikr. 




53,9 
5,9 

7 45 19,8 

45,2 
4859,1 

8,4 
52 22,5 

28,7 
5540,6 

b m a 

81716 
82148 

8 26 27 




+ 2 24,7 
24,7 

+ 224,8 
25,0 

+ 224,8 
24,8 



39,611 
39,509 
39,470 



1873 Okt. 22. 

Coinc. — 17,910. 

Cvrene sydlig, mycket svag; försvann slutligen 
i följd af luftens disighet. 

<#u — + 250. t — + 9,9. 



Lamont 4574 
red. — 



a 



b m b o , „ 

22 21 16,943 - 4 57 40,89 
+ 2,441 + 12,78 

b m s 
8 841 M; T. 



a — a 



t 

r 



+ 2 24,750 
+ 0,397 
+ 0,001 



cT-tf 

6 14^27 
0,00 
0,43 



+ 2 25,148 - 6 14,70 

(L.) 



Lam. 4574. 

8 

2,8 

16,8 

7 25 28,8 

56,2 

10,3 

33 22,3 



Cyrene. 

Cyrene. 

26*7 

40,6 

7 27 52,6 

20,2 

34,1 

3546,1 

b m a 
74353 
7 47 24 
7 51 7 
7 55 32 



a — a 

m s 

+ 2 23,9 
23,8 
23,8 

24,0 
23,8 
23,8 



Mikr. 



+ 2 



50,644? 
50,472 
50,590 
50,630 



1873 Okt 26. 

Qoinc. — 29,999. 



m ■ 



Cyrene sydlig; ytterst svag. ^u — + 249. 

b m o 

757 t — + 9,6. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Okt. 22. 
red.— +2,396 +12,61. 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



75 



Cyrene. 

Lam. 4574. Cyrene. 



51,2 
5,3 

7 58 17,4 

3,8 

8 215,8 



8 



15,1 

29,0 

041,4 

27,6 
439,6 



a — a 

m s 
+ 2 23,9 
23,7 
24,0 

+ 2 23,8 
23,8 



Mikr. 



1873 Okt 26. . 

b m ■ 
7 5018 M. T. 



t 
r 



a — a 

+ 2 n 23",848 
+ 0,394 
+ 0,001 



ff-å 



5 56,46 
0,00 
0,41 



+ 2 24,243 -5 56,87 

(M.) 





Cyrene. 

Lam. 4574. Cyrene. a' — a Mikr. 



54,6 

8,6 

6 16 20,5 

23,3 + 2 27,0 

37,0 26,9 

19 49,1 26,9 

49,9 + 2 26,8 

4,0 26,9 

2315,9 27,0 

h m • 

6 33 5 23,150 

6 36 10 23,230 

6 39 34 23,163 

6 42 41 23,110 

50,2 + 2 26,9 

2,3 27,0 

64816,2 27,0 



56,3 

10,1 

17 22,2 

23,1 

37,1 

2048,9 



23,3 

35,3 

64549,2 



1S73 Okt 27. 

Coinc. -• 3,916. 



m s 



Cyrene sydlig. <#u — + 248. 

b m o 

644 t — + 8,3. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Okt. 22. 

red. — + 2,385 + 12,56. 

h m * 

6 35 6 M. T. 



a : ■— a 



t 

r 



.+ 2 26,956 
- 4- 0,403 
■ + 0,005 



ff-å 

- 533','40 

0,00 

- 0,43 



+ 2 27,364 - 5 33,83 

(W.) 



Cyrene. 

Lam. 4574. Cyrene. 



48*1 
0,1 

5 57 13,9 

10,2 
22,3 

6 36,3 



28,9 

42,8 

6 2854,8 



19,0 
31,1 

5 59 45,1 

41,2 
53,2 

6 3 7,2 

b m s 
61345 
6 2146 
6 25 7 

59,8 

13,8 

6 31 25,9 



c — a 

m b 

+ 2 30,9 
31,0 
31,2 

+ 2 31,0 
30,9 
30,9 



Mikr. 



36,283 
36,301 
36,268 



+ 2 30,9 
31,0 
31,1 



1873 Okt 28. 

Coinc. — 54,285. 



m ■ 



Cyrene sedlig. ^/u — + 247. 

bra o 

626 t — + 7,1. 
Jemförelsestjernan densamma som 1873 Okt. 22. 

red. — + 2,374 + 12,52 

b m » 

61830 M. T. 



a— a 



t 

r 



+ 2 31,105 
+ 0,414 
+ 0,006 



#-å 



511,85 
0,00 
0,42 



+ 2 31,525 - 5 12,27 

(M.) 



76 



Axel Möller. 



Cyrene. 

Lam. 4574. Cyrene. 




58,8 

12,5 

7 2 24,7 




20,3 

32,3 

7 35 36,4 



h m s 

716 39 
7 2511 
7 2831 
7 32 21 

57,4 

9,2 

7 38 23,6 



Cyrene. 

Lam. 4588. Cyrene. 



8,0 
6 21 20,0 

50,2 
2316,1 

24,2 

36,2 

25 52,1 



12,8 

24,2 

6 41 38,8 

5,7 
4317,2 

13,0 

24,5 

45 39,0 



6,5 
6 22 18,6 

49,2 
24 15,2 

23,1 

35,0 

26 51,0 

h m s 
6 32 41 
63512 
637 28 
63910 

11,1 

22,8 
6 42 37,2 

4,2 
4415,8 

11,7 

23,1 

46 37,8 



a — a 

m b 
+ 236,9 
37,1 
36,9 

+ 2 37,1 
37,2 
37,1 



Mikr. 



38,628 
38,460 
38,500 
38,602 



+ 2 37,1 
36,9 
37,2 



1873 Okt. 8». 

Coinc,— 54,254. 



m s 



Cyrene sydlig, ytterst svag. Ju — + 246. 

h n o 

734 t — + 6,9. 
Jeinforelsestjernan densamma som 1873 Okt. 22. 

red.— +2*363 +12,48. 

h m 8 

7 22 8 M. T. 



«' — a 



t 

T' 



+ 2 37,064 
+ 0,430 
+ 0,001 



- 4'32,19 

0,00 

- 0,32 



+ 2 37,515 - 4 32,51 
(M. och L.) 



a — a 

m s 

+ 058,5 
58,6 

+ 59,0 
59,1 

+ 58,9 
58,8 

Ö8,«7 



Mikr. 



27,843 
27,570 
27,690 
27,852 



+ 058,3 
58,6 
58,4 

+ 058,5 
58,6 

+ 058,7 
58,6 
58,8 



1873 Not. 9. 

Coinc. — 40,395. 



m a 



Cyrene nordlig, mycket svag. ^/u — + 236. 



Lamont 4588 
red. — 



h st o 

640 t — + 4,7. 



22 2516,242 - 4°52 55,28 
+ 2,255 + 12,17 

h n 8 

6 3814 M. T. 



<r — a 



/-<r 



»» 



t 

r 



+ 058,694 +339,18 
+ 0,161 0,00 

- 0,001 + 0,25 



+ 58,854 + 3 39,43 
(M.) 



Cyrene. 

Lam. 4588. Cyrene. 



a — a 



Mikr. 



51*4 

5,4 

5 37 17,4 

56,0 

10,1 

39 22,1 



9,3 

23,2 

5 38 35,3 

14,0 

28,0 

4040,0 




+ 1 18,0 
17,9 
17,9 



1873 Not. 10. 

Coinc. — 40,395. 



m 8 



Cyrene nordlig. ^/u — + 2 34. 

h m o 

556 t — + 4,5. 

Jemforehestjernan densamma som 1873 Not. 9. 



red. 



+ 2,243 + 12,12. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



77 



Cyrene. 

Lam. 4588. Cyrene. 



12*0 
5 41 37,9 



29*8 
5 42 55,8 

h m s 

547 3 
549 34 
55141 
5 53 52 



a — a 

m s 

+ 1 17,8 
17,9 



Mikr. 



21,616 
21,720 
21,776 
21,740 



1873 Not. 10. 

h m ■ 
547 58 M. T. 



t 
r 



a — cc 

m 8 
+ 117,961 
+ 0,213 
- 0,005 



<f-tf 

+ 523,20 

0,00 

+ 0,41 



+ 1 18,169 + 5 23,61 

(M.) 



Cyrene. (Reg.) 




28,7 

41,4 

48,7 

49 55,4 

59,3 

12,0 

19,1 

52 26,0 



Cyrene.^ Lam. 4600. 



37,2 

49,6 

2149 3,3 

3,0 

15,3 

21,7 

50 29,3 

33,6 

45,7 

52,6 

53 0,0 

h m s 

6 2813 
6 3010 
6 3133 

44,2 

55,7 

3,0 

22 710,3 

10,7 

22,4 

29,1 

8 36,2 

28,6 

40,6 

47,1 

954,3 



« — a 



Mikr. 




34,3 
33,9 
33,0 
33,9 

34,3 
33,7 
33,5 
34,0 



m s 
033 



28,775 
28,762 
28,809 



10,9 

22,6 

29,3 

22 6 36,3 

37,0 
49,2 
55,7 

8 3,1 

54,7 

6,8 

13,9 

9 21,0 



033,3 
33,1 
33,7 
34,0 

33,7 
33,2 
33,4 
33,1 

33,9 
33,8 
33,2 
33,3 



1S73 No?. 14. 

Coinc. — 17,901. 



m s 



Cyrene sydlig. ^u«= + 227. 

b m o 

633 t — + 3,3. 



Tiede. 

Nov.14 12 33 m 55 8 — 
19 19 710 - 



)» 



Kessels. 

h m a 

21 046,5 
3 17 26,5 



a 



Lamont 4600 
red. — 



22 28 m 39*339 - 4°36 1^48 
+ 2,210 + 12,15 

h m s 

63128 M. T. 



r— • 



a — a 

- 033*623 
+ 0,001 



#-å 



-3 



8,53 
0,21 



-033,622 -3 8,74 
(D.) 



Cyrene. 

Lam. 4600. Cyrene. 



33,7 

47,8 

6 22 59,7 




a — a 

m s 
+ 45,5 
45,3 
45,4 



Mikr. 



19,5 


5,0 


+ 045,5 


33,4 


18,9 


45,5 


2445,6 


25 30,9 


45,3 



1873 Noy. 17. 

Comc. — 29,995. 



m 8 



Cyrene nordlig. ^u — + 2 22. 

h m o 

635 t — + 4,5. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Not. 14. 
red. — + 2,174 + ll',99. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



21 



78 



Axel Möller. 



Cyrene. 

Lam. 4600. Cyrene. 

h m b 

62840 
6 3122 
6 33 34 
6 3510 



a — a 



31,1 

44,9 

6 38 57,0 

6,7 

20,6 

40 32,5 



16,8 

30,6 

6 39 42,7 

52,4 
6,1 

41 18,4 



m s 
+ 045,7 
45,7 
45,7 

+ 045,7 
45,5 

45,9 



Lam. 4600. 

21*6 

5 56 35,5 

16,2 

30,2 

59 42,1 

17,7 
31,8 

6 143,7 



34, 8 3 

5 57 48,3 

29,2 
43,1 

6 055,1 

30,0 

44,7 

2 56,8 



m s 
+ 1 12,7 
12,8 

+ 1 13,0 
12,9 
13,0 

+ 1 13,2 
12,9 
13,1 



6 
6 



m s 
7 52 
9 55 



19,0 

33,0 

6 18 44,8 

53,9 

7,8 

21 19,7 

46,3 

0,3 

2412,3 



614 

32,6 

46,6 

6 19 58,5 

7,2 

21,2 

22 33,2 

0,1 

14,0 

25 25,9 



+ 1 13,6 
13,6 
13,7 

+ 1 13,3 
13,4 
13,5 

+ 1 13,8 
13,7 
13,6 



Mikr. 

15,911 
15,784 
15,900 
15,931 



1873 Not. 17. 

b ID B 

63439 M. T. 



« — a 



<r-* 



t 

r 



+ 45,556 +4 4,48 

+ 0,125 0,00 

0,000 + 0,27 

+ 045,681 +4 4,75 

(L.) 



Cyrene. 

Cyrene. a' — « Mikr. 



31,325 
31,280 
31,210 



1873 Not. 18. 

Coinc. =» 54,254. 



m s 



Cyrene nordlig. Ju« + 2 21. 

h ra o 

620 ~t — + 3,4. 
Jemforelsestjernan densamma som 1873 Nov. 14. 



red. 



+ 2,162 + 11,93 

h m b 

613 46 M. T. 



« — a 



(T-* 



+ 1 13,266 + 6 38,20 

t - + 0,201 0,00 

r — -_ 0,00 2 + 0,45 

+ 1 13,465 + 6 38,65 



Cyrene. (Beg.) 



Cyrene. Lam. 4623. 



a — o 



Mikr. 



25,3 

31,8 

845 37,1 

59,4 

52 11.2 

4,8 
11,3 

53 16.3 

10,9 
17,5? 
54 23,2 



55,6 

2,2 

846 7,8 

29,8 

52 41,9 

35,1 
41,8 

53 47,1 

41,2 
47,9 

54 53,2 



1873 Not. 25. 

Cyrene nordlig. Jm*= 



m s 

+ 213. 



Vid aflasningen af de registrerade passagerna 
hafva tiderna omedelbart blifvit hänforaa till den 
efter medeltid reglerade chronoroetern Kessels 
1335, tillfölje hvaraf den absoluta tiden är ett par 
sekunder oriktig vid de sista passagerna. 



a 



Lamont 4623 
red. — 



h m b 
22 34 13,876 
+ 2,105 



-41253,02 
+ 11,90 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



79 



Cyrene. (Reg.) 



Cyrene. Lam. 4623. 



« — a 



Mikr. 






5,8 

12,7 

57 17,9 

Målet. 



29,7 
30,4 
30,6 



1873 Noy. 25. 

h m ■ 

8 55 7 M. T. 

a — a 

- 30,'312 
r — + 0,011 

- 30,301 

(L.) 



Sophrosyne. 

Sophro8yne. Berl. Mer. «' — a 



Mikr. 



h m s 

9 43 58,3 
4434,7 
45 6,5 

45 38,7 

46 22,1 

46 56,6 

47 47,8 

48 37,2 



9 56 56,0 

57 48,2 

58 24,6 
5857,2 

59 37,8 
10 010,3 

044,2 
120,8 



t m s 


m s 




9 44 18,0 


- 19,7 




44 54,2 


19,5 




45 26,0 


19,5 




45 58,0 


19,3 




4641,4 


19,3 




47 16,0 


19,4 




48 7,3 


19,5 




48 57,0 


19,8 




h m 8 






951 30\ 




14,850 


9 52 23/ 


m s 


14,838 


95311V - 


-0 20 


14,760 


9 54 Ol 




14,780 


954 48] 




14,700 


9 57 16,0 


- 20,0 




58 8,2 


20,0 




5844,8 


20,2 




59 17,3 


20,1 




59 58,0 


20,2 




10 30,4 


20,1 




1 4,6 


20,4 




141,0 


20,2 





1873 Okt. 2. 

Coinc. — 30,167. 



m s 



Soplirosyne sydlig. Ju = + 3 14. 

h m o 

, 956 t — + 12,1. 

u å 

Berl. Cirk. N:o 9 327*090 +7°52 17^30 
red.— + 2,713 + 18,47 

h m 8 

9 56 OM. T. 



a — a 



t 



- 19,829 

- 0,054 
+ 0,002 

- 19,881 - 4 26,45 

(M.) 



cT-cT 

■ 4 26','27 
0,00 
0,18 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. Schjell. 9943. a' — a Mikr. 



16,0 
30,0 • 
94942,0 

25,4 

39,6 

52 51,5 

30,1 

44,2 

54 56,2 

h m b 

10 3 33\ 43,400 

10 5 5/ ms 43,447 

10 6 48 > - 49 43,547 

10 8 26 1 43,570 

1010 l) 43,538 





1873 Okt 14. 

Coinc. — 17,910. 



m b 



Sophrosyne nordlig. Ja — -}- 2 56. 



b m o 

1011 t - + 11,0. 



a 



<f 



Schjell. 9943 
red. — 



23 52 m 28 8 ,478 + 7°232 1J39 
+ 2,703 + 18,95 





Sophrosyne. 




1873 Okt H. 


Sophrosyne. 


Scbjell. 9943 


^™? 


Mikr. 


10 7 m i9"M. T. 


3,0 
101315,1 


52,6 
1014 4,8 


-049,6 

49,7 




a*_ Ä J--.T 


11,1 
25,2 

15 37,1 
0,1 
14,0 

17 26,1 


1,0 

15,0 

16 27,1 

50,1 

4,0 

18 16,0 


-049,9 

49,8 

49,9 

-050,0 

50,0 
49,9 




— 049*380 + 7 23^1 
t—- 0,135 0,0 
r— 0,000 + 0,2 

-049,515 +7 23,4 

(M.) 




Sophrosyae. 




1873 Okt 15. 


Scbjell. 9920 


Sophroayne 


«■-. 


Mikr. 


Coiuc. — 17,910. 


12,1 

26,1 

101538,1 


51,8 
5,8 ' 
10 17 17,7 


+ 1 39,7 
39^6 




Sophrosyne sydlig. Ja - 
km o 

1044 t — + 8,7. 


55,9 
1822,1 


35,4 
20 1,7 


+ 139,5 
39,6 




Passage trådarnas po sition irinl 


30,3 

44,4 

24 56,4 


9,9 

23,9 

2636,1 

k m ■ 

10 31 43 
103510 
10 38 47 

104213 


+ 1 39,6 

39',7 


11,776 

11,876 
11,799 
11,778 


Scbjell. 9920 23 49*° 8*11 
red. — + 2,66 

103933 H. T. 

a' - b (T - c 


1047 35,2 
0,1 
12,1 
5026,1 
1,0 
12,9 
5326,9 


104913,8 

38,8 

50,7 

52 4,8 

51,3 

55 5,5 


+ 138,6 

+ 138,7 

38,6 

38,7 

+ 138,4 

38^ 




+ 1*39*110 -l'tö'jt 
t — + 0,271 0,fl 
p — + 0,008 0,t 
r— 0,000 - 0,( 

+ 139,389 -145,1 
(LO 




Sophrosyne. 




1873 Okt 16. 


Scbjell. 9920 


Sophroayne 


«■-« 


Mikr. 


Coinc. - 54,285. 


19*2 

33,2 

8 3845,1 


13*1 
26,9 

8 39 38,9 


+ 0*53*9 
53,7 

53,8 




Sophrosyne sydlig. Ja — 
9 t — + 8,5. 


37,8 


31,9 


+ 054,1 

53,8 




Pass aga t radar ne ii position st i ni 


41 3,9 

2,8 

16,9 

4328,9 


41 57,8 
56,7 
10 .6 

44 22,6 

8 49 m 3o" 
8 52 7 
8 53 51 
8 55 51 
8 58 1 


53,9 

+ 053,9 

53,7 

53,7 


43,498 
43,584 
43,608 
43,612 
43,548 


JemfÖrelse stjärnan de na amma eon 
red.— + 2*688 +1 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



81 



Sophrosyne. 

Schjell. 9920. Sophrosyne. a' — a Mikr. 



47,9 

59,9 

214,1 

10,6 

22,8 

5 36,9 



40,9 

52,9 

3 7,1 

3,8 

15,8 

6 29,9 



m s 

+ 53,0 
53,0 
53,0 

+ 53,2 
53,0 
53,0 




56,0 

10,0 

14 22,0 

7,2 

21,2 

16 33,1 



56,9 

12,9 

83024,8 

9,0 

25,1 

32 37,2 

19,5 

35,7 

3447,7 



35,2 

49,3 

813 1,2 

43,7 

57,8 
15 9,8 

55,1 

9,1 
17 21,1 

h m s 

819 49 
82150 
8 23 26 
835 2 

45,1 

1,2 

8 31 13,3 

57,3 

13,6 

33 25,8 

7,9 

24,1 

35 36,2 




m s 

048 



-048,2 

48,3 
48,5 

- 48,3 

48,5 
48,6 

- 48,4 

48,4 
48,5 



16,8 

28,9 

7 15 42,9 

41,9 

54,0 

18 8,0 



1873 Okt. 16. 

h ra a 

8 5517 M. T. 



t — 

P — 

r— 



a — a 

+ 053*463 
+ 0,146 
+ 0,015 
+ 0,001 



cT-J 



r 

-3 



5,46 
0,00 
0,00 
0,12 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.+7°5091. a' - ce Mikr. 



47,141 
47,194 
47,166 
47,160 



+ 53,625 -3 5,58 
(L.) 

•^— — - - ■ — 

1873 Okt. 26. 

Coinc. - 17,910. 



Sophrosyne sydlig. 

t* 



h m 

8 26 



m n 

^u — + 249. 

+ 9°5. 
a 



Arg.Mer.+7°5091(2obs.) 23 43 m 59*852 
red. — + 2,631 

h m s 

8 25 19 M. T. 



+ 7 24 30,94 
+ 18,94 



a 



t 

T 



m s 

- 48,104 

- 0,132 
+ 0,002 



ef'- J 

- 8 26,59 

0,00 

- 0,33 



- 48,234 - 8 26,92 
(L.) 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.+7°5091. «'-«. Mikr. 



34*9 

47,1 

717 1,1 


m s 
- 1 18,1 
18,2 
18,2 




0,2 

12,2 

19 26,3 


- 1 18,3 
18,2 
18,3 




h m s 

72346; 
7 26 37 [ 
728421 " 
7 3053/ 


m s 

-119 


22,302 
22,363 
22,308 
22,312 



1873 Okt. 27. 

Coinc. — 54,285. 



m s 



Sophrosyne sydlig. ^u — + 2 48. 

h m o 

731 t — + 8,1. 

I den sista serien passagedifferenser är trå- 
darnes positionsyinkel antagen «= — 0°45'. 

Jemförel8estjernan densamma som 1873 Ok't. 26. 
red. — +2,626 +18^95. 



Lnnds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



22 



82 



Axel Möller. 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.+7°5091. a' - a 



Mikr. 



43,2 

57,1 

7 34 9,2 

21,4 

35,3 

3647,5 



2,3 

16,2 

7 35 28,4 

40,4 

54,4 

38 6,6 




1873 Okt. 27. 

h m s 

7 28 53 M. T. 



a — a 



cT-cf 



t 

V.p 

r 



- 1 18,660 - 9 13,52 

- 0,215 0,00 
+ 0,243 0,00 
-f 0, 00 6 - 0,39 

-118,626 -913,91 

(L.) 



Sophrosyne. 



Schjell. 9840. Sophrosyne. 



a — a 



Mikr. 



46*0 
6 41 53,6 

38,0 
45 19,5 

45 56,0 

46 32,1 

47 12,7 
47 47,1 




7 13 37,3 
1437,8 
15 16,8 

15 55,9 

16 29,1 

17 7,2 

17 45,3 

18 25,7 



59,7 

45 41,1 

94617,8 

46 53,8 

47 34,4 

48 8,8 

h m s 

7 6 21 
7 910 
71035 
71141 

7 13 58,2 

14 58,9 

15 38,0 
16 16,9 

16 50,2 

17 28,4 

18 6,5 
18 46,7 



m s 

+ 21,8 
21,8 

+ 21,7 
21,6 

+ 21,8 
21,7 
21,7 
21,7 



53,736 
53,736 
53,756 

53,778 



+ 20,9 
21,1 
21,2 
21,0 
21,1 
21,2 
21,2 
21,0 



1873 Okt. 28. 

Coinc. — 3,916. 



m a 



Sophrosyne sydlig. ^u — + 247. 



h m 
712 



+ 7,0. 



a 



Schjell. 9840 
red.— 



23 4i m 49 8 ,546 + 7° 28 59,49 
+ 2,610 + 18,92 

h m a 

7 8 1 M. T. 



a — a 



cT-cf 



t 

r 



+ 21,323 -14 22,97 
+ 0,058 0,00 

+ 0,001 - 0,64 



+ 21,382 -14 23,61 

(L.) 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.+7°5089. a -a 



Mikr. 



21,0 

33,0 

8 22 47,0 

52,9 

5,0 

25 18,9 





3,2 

16,0 

8 40 29,1 



h m g 

83137 
83410 
8 37 

49,9 

2,3 

8 42 15,6 



ra s 

146 



28,580 
28,544 

28,578 



-146,7 
46,3 
46,5 



1873 Okt. 29. 

Coinc. — 29,995. 

Sophrosyne nordlig, mycket svag i följd af 
månskenet. Objektivet beslaget med fuktighet. 

m s h m o 

^u — + 246. 838 t — + 6,7. 



Arg. Mer. + 7°5089 23 43 m 27*490 + 7°13'25 , ,b4 
red.» + 2,613 + 18,92 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



83 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.-f 7°5089. a' - a Mikr. 



34,8 

47,0 

844 0,1 

21,0 

33,9 

47 47,2 



21,2 

34,0 

84547,1 

8,0 

20,4 

49 33,6 



m s 

-146,4 
47,0 
47,0 

- 1 47,0 
46,5 
46,4 



Sophrosyne. 



m 



*9,5. Sophrosyne. «'— a Mikr. 



46,0 
958,2 

35,6 
49,7 

14 1,9 

33,3 
47,4 

15 59,7 



41,7 

53,9 

7 35 7,7 

2,3 
37 16,4 

59,7 

11,6 

39 25,8 



m 
♦9,5. 

4> 

20,5 

6 11 34,7 

15,2 

31,4 

1345,4 



48, 8 2 
711 0,3 

37,8 

51,7 

15 3,9 

35,4 

49,4 

17 1,8 

h m s 

7 2128 



7 23 30 
7 25 28 
7 27 5 

7 29 31 

43,6 

55,9 

7 36 10,0 

4,3 
3818,5 

1J 

13,7 

4027,9 




34,706} 
232 ( 

34,438) 
079 ( 

34,481) 
091 f 

34,436) 

33,998 f 

34,398) 
061 ( 



+ 1 

+ 1 
+ 1 



1,9 
2,0 
2,3 

1,9 
2,1 

2,0 
2,1 
2,1 



1873 Okt. 29. 

tams 

8 36 56 M. T. 



a — a 



cr-<r 



»» 



t 

r 



146,376 +024,70 
0,291 0,00 

0,000 + 0,02 



1 46,667 + 24,72 

(M.) 



1873 Nov. 9. 

Vid deklinationsmätningarne inställdes såväl 
stjernan som planeten med den rörliga tråden. 



ra- s 

Ju — + 2 36. 



m 



t =- + 4,0? 
a <f 





h m s 

* 9,5 jemford med a 23 37 29,070 + 7 13 48,69 
red.— + 2,498 + 18,73 



m 



Dec 



* 9,5 jemford med a — Arg. Mer. + 7 5070 den 2 
. 1873. 



h ra s 

7 28 29 M. T. 



a — a 



m r 

-fl 2,069 
+ 0,170 



0' 6,'91 
0,00 



+ 1 2,239 -0 6,91 

(L.) 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. a' — a Mikr. 



0,6 

16,7 

6 12 30,9 

11,3 

27,7 

14 41,6 



ra 8 

+ 56,3 
56,2 
56,2 

-f 56,1 
56,3 
56,2 



1873 Not. 10. 

Coinc. = 17,901. 



m • 



Sophrosyne nordlig. ./u — -f 2 34. 

h m o 

6 23 t — + 4,3. 
JemfÖrelse8tjernan densamma som 1873 Nov. 9. 

red.— +2*497 +18',71 



81 





Nophrosyne. 




1873 Not. 10. 


•9,i. 


Sophrosyne. «' — a 


Mikr. 


6 20%'M. T. 


11*8 


8,0. +0 56,2 




a 1 -a f-i 


28,0 


24,1 56,1 






61542,1 


6 16 38,2 56,1 




+ 056,178 +0*30,3: 








t — + 0,153 0,0( 




618 57 


19,685 


r _ 0,000 + 0,01 




6 2027 


19,631 


+ 56,331 +0 30,31 




6 22 6 


19,659 


(L.) 


Sophrosyne. (Keg.) 




1873 Not. 14. 




h 




Coinc. — 54,254. 


Bophroeyne. 


Wei se23769. «' - « 


Mikr. 




— ~-^_- 


"^T* — TT 




Sophrosyne Bydlig. Ja — ■ 


58,8 


23,9 -025,1 






5,4 


30,7 25,3 




7 28 t — + 2,9. 
Tiede. Kei 


224412,7 


224438,0 25,3 




9,0 


34,0 -025,0 




15,7 


40,8 25,1 




h m ■ h 


45 22,9 


45 47,9 25,0 




NOT. 14 12 33 55 — 21 
„ 19 19 7 10 — 31 


16,4 


41,6 -025,2 






23,3 


48,4 25,1 






46 30,7 


46 55,8 25,1 




k i 


15,0 


39,9 - 24,9 




Weiase 23 769 23 3843*539 + 


21,8 


47,0 25,2 




red.— + 2,465 + 


47 29,2 


47 51,2 25,0 








h m ■ 




7 25 m 39'M. T. 




7 20 51\ 


7,762 






7 22 56 - ■ 
724 321 U£b 


7,838 


a' - a <T - <f 




7,760 






7 25 51 1 


7,755 


-0*2fi*lS4 — 13'aslli 


1.7 


27,0 - 25,3 




t-+ 0,002 - 0,51 


8,7 
13 115,8 


34,1 25,4 
23 141,1 25,3 




-0 25,152 -1325,63 


0,4 


25,5 -025,1 




(W.) 


7,3 


32,6 25,3 






214,3 


2 39,6 25,3 






58,8 


24,0 ' -025,2 






6,3 


31,2 24,9 






■318,7 


3 38,0 25,3 






55,8 


21,2 -025,4 






3,4 


28,1 24,7 






4 9,9 


435,1 25,2 








Sophrosyne. 




1873 Not. 17. 


Sophrosyne. 


Weisse23769. o'-o 


Mikr, 


Coinc. - 54,254. 


7 34°57'l 


7 35" 8*0 -O^IO^ 




Sophrosyne sydlig. Ju — 


35 53,2 


36 4,1 10,9 




7 55" 1 t — + 4,°3. 


36 51,6 
" 37 14,6 


37 2,4 10,8 
37 25,4 10,8 




Jemförelseatjernan densamma som 


38 23,8 


38 34,7 10,9 






39 14,2 


39 25,0 10,8 




red. - +2,439 +1 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



85 



Sophrosyne. 



Sophrosyne. Weisse 23 769. «' 



— « 



Mikr. 



h in s 
7 40 51,1 
41 19,1 

42 51,2 

43 24,8 
43 59,6 
4444,2 



h Hl S 

7 41 2,0 
41 29,8 
43 2,0 

43 35,7 
44 10,3 

44 55,0 

h m 

7 49 6 
7 50 2; 
7 5128 
7 52 35 
7 54 



0) 



m s 
- 10,9 
10,7 
10,8 
10,9 
10,7 
10,8 



m 8 

011 



.22,642 
22,721 
22,620 
22,571 
22,678 



1873 Not. 17. 

h m 6 

7 48 1 M. T. 



« — « 



(T- J 



t 
r 



m s 

10,791 
0,029 
0,000 



¥ 

-9 



7,92 
0,00 
0,26 



010,820 -9 8,18 

(M.) 



Sophrosyne. 



Sophrosyne. Weisse 23 769. 



h m s 

6 39 13,1 
39 54,8 
4044,7 
4130,8 
43 16,3 

44 21,0 

45 21,3 



h m 8 

6 39 27,6 
40 9,4 
40 59,0 
41 45,1 

43 30,6 

44 35,2 

45 35,5 

Mulet. 



a — a 

ID 8 

- 14,5 
14,6 
14,3 
14,3 
14,3 
14,2 
14,2 



Mikr. 



1873 Not. 18. 

Planeten observerades på den tredje tråden 
(Coinc. — 29,995) och stjernan på den fierde trå- 
den (Coinc. = 40,395). 

m b 
^U — + 2 21. 

Jemförelsestjernan densamma som 1873 Nov. 14. 
red. = -f 2*430 + 18,56. 

h m s 

6 44 24 M. T. 

m s 

- 14,343 

t — - 0,039 

(4) -(3)-+ 12,112 

r — + 0,002 

-0 2,268 

(L.) 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.-f7°5085. <*' — « Mikr. 



29,7 

41,4 

10 45 55,4 

44,5 

56,5 

5010,4 



38,8 

50,7 

1047 4,8 

53,8 

5,7 

51 19,9 

h ra 8 

10 57 45 

10 5948 

11 2 45 
11 451 



-1 



-1 



ra 



9,1 
9,3 
9,4 

9,3 
9,2 
9,5 



1873 Not. 25. 

Coinc. — 54,254. 

Sophrosyne nordlig. Ju 
t = -f 5°2 



m • 
+ 213. 



a 



m s 



-1 9 



27,882 
27,775 
27,955 
27,825 



h ra s 

Arg.Mer.+7°5085(2obs.) 23 4143,177 
red. — + 2,377 



+ 7 32 26,77 
+ 18,48 



fl 



40,8 

54,9 

8 6,8 



11 



49,6 

3,7 

915,7 



-1 



8,8 
8,8 
8,9 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



23 



86 



Axel Möller. 



Sophrosyne. 

Sophrosyne. A.M.-f 7°5085. «' - a 



Mikr. 



59,0 

12,9 

11 10 25,1 

23,2 

37,1 

14 49,2 




32,7 

46,6 

15 58,6 



-1 



-1 



m 



9,1 
9,4 
9,4 

9,5 
9,5 
9,4 



1873 Not. 25. 

h m 6 

11 3 7 M. T. 



a — a 



<r-cr 



t 

r 



m b 

-1 9,252 
- 0,189 
-f 0,01 5 

-1 9,426" +7 37,80 
(W.) 



+ 7 37,26 

0,00 

+ 0,54 



Tempels Komet (2). 



Sant. 133. Tempels 



44*0 

9,7 

13 28 26,6 

49,0 

0,9 

14,3 

3130,6 

47,3 

59,6 

12,8 

35 30,1 

10,2 

22,3 

36,4 

3852,6 



8 

0,7 

35,5 

13 2951,3 

14 7 
26,3 
39,8 
32 54,7 ? 

12,7 

25,5 

39,0 

36 56,2 

35,8 
48,8 

2,1 
4018,0 

h m s 

13 47 35 
13 50 30 
13 52 55 
13 55 30 



a — a 

m s 
+ 1 25,7 
'25,8 
24,7 

+ 1 25,7 
25,4 
25,5 
24,1 

+ 1 25,4 
25,9 
26,2 
26,1 

+ 125,6 
26,5 
25,7 
25,4 



Mikr. 



47,529 
47,135 
46,731 
46,620 



1873 Aug. 25. 

Coinc. -^ 30,158. 
sydlig, temligen svag, granulerad, ellip- 



tisk i riktningen 0,0? Den observerade punkten 

m 
— 11,7. 

ms h m o 

^u — + 350. 14 t — + 18,3. 
Passagetrådarnes positionsvinkel ——04. 



Sant. 133 
red. — 



a 



1 4919*039 -13°1643i24 
+ 2,024 + 21,06 

b ra 8 

1347 8 M. T. 



t — 

P — 
r — 



« — a 

m s 
+ 1 25,781 
+ 0,235 
+ 0,023 
+ 0,014 



446,55 
0,00 
0,00 
0,80 



+ 126,053 -447,35 

(E.) 



Tempels Komet (2). 



m 

♦9. 



9,6 

22,1 

13 37 36,0 

27,1 

39,5 

39 53,6 



Tempels 

h m s 

13 27 30 
13 29 30 
13 33 51 

8 

5,0 

18,5 

13 38 33,0 

23,0 

35,5 

4049,0 



a — a Mikr. 

26,548 
26,580 
26,668 

m s 
+ 55,4 
56,4 
57,0 

+ 55,9 
56,0 
55,4 



m s 



1873 Aug. 31. 

Coinc. — 54,498. 
sydlig. J\x — + 3 49. 

tam o 

13 3fr t — + 16,5. 
Passage trådarnes positions vinkel ■— 



04. 



a 



m 



* 9. jemförd med a 1 5213,235 - 14 39' 0,51 
red.- + 2,168 + 21,75 



m 



* 9 jemförd med a — Sant. 137 den 12 Sept. 1873. 



J 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



87 



Tempels Komet (2). 



m 

♦9. 



20,2 

32,3 

13 41 46,0 

45,0 

56,8 

4411,0 

40,0 

52,5 

46 6,6 



Tempels 



15,5 

28,0 

1342 41,3 

40,0 

52,7 

45 6,5 

35,3 

47,5 

47 3,5 

b m s 
13 49 25 
13 51 51 
13 56 26 



a' — a Mikr. 



m s 



4-0 55.3 
55,7 
55,3 

4-0 55,0 
55,9 
55,5 

+ 55,3 
55,0 
56,9 



25,459 
25,822 
25,740 



1873 Aug. 31. 

h m b 

13 45 50 M. T. 



ti 
P 



t c — a 

m b 
+ 55,727 
+ 0,153 
+ 0,039 
+ 0,021 



+ 55,940 

(M.) 



cT-J 

811,17 
0,00 
0,00 
1,42 

8 12,59 



m 
*11. 



Tempels Komet (2). 

Tempels 



44*5 
13 36 57,5 

10,0 

38 22,2 

39 55,3 

17,0 
41 29,2 

5,5 
4418,2 



30,8 
14 243,1 

56,6 

4 9,2 

17,0 

5 29,5 

647,2 



33,6 
13 37 46,2 

0,0 
39 11,1 

4045,0 

5,0 
42 17,2 

53,8 
45 5,6 

h m b 
13 53 50 
13 56 52 

13 59 32 

20,5 

14 3 31,5 

44,5 
4 57,0 

5,1 
617,5 

7 34,5 



a — a 

m b 
+ 49,1 

48,7 

+ 50,0 
48,9 

+ 49,7 

+ 048,0 
48,0 

+ 048,3 
47,4 



Mikr. 



22,321 
22,580 
22,000 



+ 49,7 

48,4 

+ 047,9 
47,8 

+ 048,1 
48,0 

+ 47,3 



1873 Sept. 23. 

Såväl stjernan som kometen inställdes vid de- 
klinationsmätningarne med den rörliga tråden. 

Coinc. — 23,882. 



m b 



sydlig. Ju — + 3 32. 

Il Dl O 

14 1 t - + 12,2. 



a a 

♦lljemford med a 144 , 50*200 -19°15 32,10 
red.— + 2,713 + 21,93 



m 



* 11 jemförd med a — Arg. Zon. 263.10 den 28 
Okt. 1873. 

h m 8 

13 57 41 M. T. 



a — a 



t 

r 



+ 48,354 

+ 0,132 

0,000 



0'26,54 
0,00 
0,11 



1+048,486 -0 26,65 
(M.) 



88 



Axel Möller. 



Tempels Komet (2). 



m 
♦11. 



Tempels 

h in s 

14 33 31 
14 35 56 
14 38 O 



a — a 



Mikr. 



27,109 
27,199 

27,410 



Tempels Komet (2). 



Chron. 

h Él 8 

12 140 
12 3 26 
12 5 21 



Pos.-Cirk. 

50*9 
49,6 
50,9 



sydligt följande stjernan a. 



h ra k 

12 16 27 
12 18 20 
12 20 13 



340,8 
341,5 
341,0 



sydligt föregående stjernan b. 



h m a 

12 31 33 
12 36 31 
12 40 52 
12 43 59 



49,5 
50,8 
48,5 
47,2 



sydligt följande stjernan a. 



h m s 

12 58 30 

13 29 
13 317 
13 5 20 
13 20 15 



341,0 
342,7 
344,0 
345,5 
342,7 



sydligt föregående stjernan b. 



1873 8ept. 23. 

Coinc. — 30,167. 



m a 



sydlig. J\x — + 3 32. 

h m o 

14 1 t - + 12,2. 

Jemförelsestjernan förut använd samma dag. 

red.= +2,713 +21,93 

h m 8 

14 39 21 M. T. 



<r-cf 



t rl 



r ■=» 



- 50,69 
j- 0,23 

-050,92 

(L.) 



1873 Sept. 24. 

knappast synbar såväl i dag som i går. 

,m b h m o 

<#u — + 329. 1341 t — + 12,4. 



Positionscirkelns nollpunkt = 221,60. 

« é 

*ft 144 m 50*200 -19°15 32,10 

* b jemförd med * a 1 45 11,946 - 19 20 57,11 

red.=- + 2,728 + 21,89 

m 

^ * * a = * 11 använd såsom jemförelsestjerna före- 
gående dag. 

* b jemförd med * a den 28 Oktober 1873. 

h m ? 

12 26 49 M. T. 



a — a 



cf-cf 



- * a : + o" 4°668 - 748,40 

h ra s 

12 5120 M. T. 



a — a 



m s 



(T- 6 



» »»- 



-*b: -017,891 -230,99 

(M.) 

Anm. Vid beräkningen af ofvanstående diffe- 
renser har refraktionen blifvit negligerad. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



89 



Tempels Komet (2). 



Chron. 

h m s 
12 7 32 
1210 7 
1212 4 



Pos.-Cirk. 

53°0 
51,2 
51,4 



sydligt följande stjernan a. 



h m b 

12 23 13 
12 25 5 
12 27 43 



339,3 
339.6 
339,2 



sydligt föregående stjernan b. 



h m s 
12 49 34 
12 51 26 
12 53 O 



47,0 

4ay 

48,1 
sydligt följande stjernan a. 



h m n 

13 8 45 
13 11 17 
13 13 50 
1315 50 
1328 5 



343,0 
341,1 
340,9 
341,3 
341,7 



sydligt föregående stjernan b. 



Tempels Komet (2). 



Chron. 

h m g 

12 58 5 

13 145 
13 4 20 
13 614 
13 9 31 
131115 
13 14 22 



Pos.-Cirk. 

157°5 
156,2 
155,5 
157,9 
148,8 
148,4 
147,1 



nordligt följande stjernan c. 



h m s 

13 3)30 
13 33 55 
13 37 5 
13 45 32 
13 47 38 



86,6 
89,3 
89,2 
83,5 
84.5 



sydligt följande stjernan d. 



1873 Sept. 24. 



in b 

^u« + 329. 



b m o 

13 41 t - + 12,4. 



Positionscirkelsens nollpunkt «= 221,60. 

Be^ge jemförelsestjernorna förut använda sam- 
ma dag. 

red. « 4- 2*728 + 21,89. 

h m s 

12 34 6 M. T. 



« — « 



m k 



<T- J 



-*a: +0 4,740 -7 38,11 



h m t» 

13 012 M. T. 



m b 



-•b: -017,883 -2 21,20 

(L.) 

Anm. Vid beräkningen af ofvanstånde diffe- 
renser har refraktionen blifvit negligerad. 



m 8 



1873 Sept. 27. 

knappt möjlig att se ; luften disig. Aw =~ -f 323" 

Positionscirkelns nollpunkt = 221,60. 

« ef 

h m s o 

* c jemförd med * e 1 42 20,532 - 19 43 54J68 

*d jemförd med *e 1 42 17,645 - 19 42 28,44 

red.— + 2,790 + 21,59 

*c jemförd med *e — Arg. Zon. 263.11 den 27 
Okt. 1873. 

*d jemförd med *c den 28 Okt. 1873. 

h in s 

13 9 53 M. T. 



« — € f 



cT-cf 



ms , ,, 

-*c: -fO 3,560 +019,76 

h m 8 

134219 M. T. 

- * d : 4- 5 S ,289 - 1 14,62 

(D.) 

Anm. Vid beräkningen af ofvanstående diffe- 
renser har refraktionen blifvit negligerad. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



24 



90 



Axel Möller. 



Borellys Komet. 



Weisse 7 845. Borellys 

h m , s 

14 45 50 
1451 3 
14 56 25 



« — a 



Mikr. 

38,014 
39,171 
40,099 



48,6 

4,8 

19,6 

15 038,9 



38*0 

54,8 

9 2 

15 4 28',9 



ra s 

+ 3 49,4 

50,0 

49,6 

50,0 



Stark blåst, så att lampan slocknade. 



1873 Ang. 25. 

Coinc. — 40,567. 
nordlig. Ju. — + 3 50. 

h ra o 

14 58 t — + 16,1. 



m a 



a 



B. Z. 403 

red.— 



ti 



7 30 8*435 + 33°28 11,62 
+ 0,521 + 2,24 



h m s h m s 

15 7 53 M. T. 14 54 56 M. T. 



« — « 



t 

r 



in s 
+ 3 49,750 
+ 0,629 
- 0,001 



cT-<f 



+ 25,47 

0,00 

+ 0,03 



+ 3 50,378 



+ 25,50 



(L.) 



Borellys Komet. 



B.D.+25°1769. Borellys 



23,4 
142437,0 

39,9 
25 53,6 

2,1 
3015,6 

9,9 
31 23,1 



3,8 
144719,1 

34,5 
48 50,0 

55,2 
5010,7 

16,2 
51 31,9 



58*7 
14 25 12,1 

15,2 
26 28,9 

37,8 
30 51,2 

45,3 
31 58,7 

h m s 

14 35 38 
14 38 55 
1440 44 
1442 

40,6 
14 47 56,2 

12,0 
49 26,8 

32,5 
5047,9 

53,3 
52 9,2 



a — a 
m s 

+ 35,3 
35,1 

+ 35,3 
35,3 

+ 35,7 
35,6 

+ 35,4 
35,6 



Mikr. 



21,137 
21,499 
22,323 
23,420 



+ 36,8 
37,1 

+ 37,5 
36,8 

+ 37,3 
37,2 

+ 37,1 
37,3 



1873 Aug. 31. 

Vid deklinationsmätningarne inställdes såväl 
stjernan som kometen mea den rörliga tråden. 
Begynnelsevärde — 21,479. 



först nordlig, sedan sydlig. 

h m o 

14 44 t — + 15,6. 



m a 

Ju — + 349. 



a 



B.D. + 25°1769jfdmeda 7 42 m i7 S ,629 + 25°44 15,69 
red.— + 0,603 + 3,56 

Bonn. Durchm. + 25°1769 jemford med a — Arg. 
Mer. + 26°1671 den 2 Dec. 1873. 



h n s 

1443 3 M. T. 

m s 

+ 36,275 
t — + 0,100 

+ 36,375 



h m s 

1443 8 M. T. 
$ -ti 



-0 8,39 

0,00 

- 0,02 



-0 8,41 



(L.) 



Borellys Komet. 



B.D. + 19°1887. Borellys 



« 



a Mikr. 



h m s 
14 55 26,0 
56 13,8 
57 3,8 


h ID 8 

14 55 44,4 

56 32,5 

57 23,0 


m b 
+ 18,4 
18,7 
19,2 



1873 Sept. 4. 

Coinc. — 30,158. 



m s 



sydlig. Ju — + 347. 

h m o 

15 13 t — + 15,0. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



91 



Borellys Komet. 



B.D.+19°1887. Borellys 



a — a 



Mikr. 



h m s 


h va s 


m s 




14 57 46,4 


1458 5,4 


+ 19,0 




5840,8 


58 59,5 


18,7 




59 32,2 


5951,3 


19,1 




15 017,0 


15 36,2 


19,2 






h m s 

15 436 




48,660 




15 5 52 




48,926 




15 9 5 




49,650 




1510 4 




49,896 




151136 




50,220 


15 17 55,0 


15 18 13,5 


+ 18,5 




1845,6 


19 4,0 


18,4 




19 39,1 


19 57,4 


18,3 




20 29,7 


20 48,2 


18,5 




21 13,3 


21 31,8 


18,5 




22 4,0 


22 22,7 


18,7 




23 4,0 


23 22,6 


18,6 





187$ Sept. 4. 

Vid passagerna observerades i första serien 
stjernan på den tredje tråden (Coinc. = 30,158) och 
kometen på den fjerde tråden (Coinc. = 18,090) ; 
positionsvinkel = — 0°4 f . I andra serien observe- 
rades stjernan på den fjerde tråden (Coinc. = 18,090) 
och kometen på den femte tråden (Coinc. = 4,123); 
position 8 vinkel — — 10°4'. 



a 



å 



B. D. + 19°1887 jfd med a 7 hl 2*983 + 1945 ' 8JÖ5 
red.— t + 0,631 -f- 4,66 

Bonn. Durchm. + 19°1887 jemförd med a — Weisse 



7 1421 den 2 Dec. 1873. 

h m s 

15 13 15 M. T. 



a — « 



m s 
+ 5,220 
- _0,023 

+ 5,197 



h ra s 

15 12 2 M. T. 



- 5 34,25 

- 0,60 



- 5 34,85 



I' 



(M.) 



Henrys Komet. 



A.M.+57°1128. Henrys 



a —a 



Mikr. 



45,2 


s 
51,3 


m s 

+ 2 6,1 




10,6 


17,0 


6,4 




33,1 


39,5 


6,4 




1156,0 


1014 2,0 


6,0 




46,0 


53,0 


+ 2 7,0 




11,5 


19,0 


7,5 




33,5 


41,0 


7,5 




16 56,8 


19 4,5 
h m s 


7,7 






10 24 18 




50,516 




10 27 20 




50,806 




10 30 26 




51,095 




1034 30 




51,357 


48,5 


5,5 


+ 2 17,0 




14,2 


30,5 


16,3 




36,5 


52,6 


16,1 




42 0,2 


10 44 16,0 


15,8 




14,5 


33,0 


+ 2 18,5 




40,0 


58,0 


18,0 




2,8 


20,0 


17,2 




47 26,2 


49 43,5 


17,3 





1873 Ang. 29. 

Coinc. =-40,567. 



m s 



sydlig. ^u«= + 3 51. 

h m o 

10 35 t « + 17,7. 



a 



i it 



Arg. Mer. + 57°1128 (5.6) 8 5 59,185 + 57°29 7,60 
red.— + 0,440 - 3,69 



h ra 8 

10 35 3 M. T. 
a' -a 



t 

r 



m s 

+ 2 11,925 
-f 0,362 
-f 0,001 



h ra s 

10 33 M. T. 
ef- å 



- 2 59,57 

0,00 

- 0,30 



+ 212,288 



- 2 59,87 



(M.) 



Positionsvinkel for kometens svans: 

h m o 

11 14 80,4 (M.) 
11 18 87,8 (A.) 
1122 86,3 (L.) 

84,8 

Nollpunkt -JWH,7 

p - 316,9 



92 



Axel Möller. 



Henrys Komet. 



Riimk. 2529. Henrys 



« — « 



Henrys Komet. 

A.M.+53°1300. Henrys 



« 



49,6 

10,0 

8 51 33,4 

1,6 

53 25,0 

35,4 

54 55,5 



33,5 
9 6 53,8 

5*,8 

19,3 

8 31,7 

0,5 

20,5 

10 33,2 



29,7 

49,7 

8 52 13,6 

42.5 

54 6,0 

16,4 

55 37,2 

h m s 

8 58 34 

9 010 
9 130 
9 2 47 
9 4 15 

20.0 
9 7 40,5 

45,5 

5.0 

919.0 

4M 

9,0 

11 21,5 



ni 



+ 40,1 
39,7 
40,2 

+ 40,9 
41,0 

+ 41.0 
41,7 



+ 45,6 
46,7 

+ 46,7 
45,7 
47,3 

+ 47,9 

4«,5 
48.3 



Mikr. 



34,9 


s 

4,1 


ni s 

+ 2 29,2 




3,8 


33,2 


29,4 




25,4 


51,7 


29,3 




50,3 


20,2 


29,9 




9 21 19,3 


9 23 49,6 


30,3 




29,2 


0,8 


+ 2 31,6 




58,1 


29,9 


31.8 




19,8 


51.9 


32,1 




44,8 


17,0 


32,2 




27 13,6 


2946,0 

b m e 


' 32,4 






9 3615 




48,467 




9 40 10 




48,091 




9 47 36 




47,359 




9 5135 




46,998 


23,4 


5,9 


+ 2 42,5 




52,5 


35.1 


42,6 




13,9 


56,9 


43,0 




38,9 


21,9 


43,0 




957 7,6 


9 59 50,4 


42.8 




54,7 


38,8 


+ 2 44,1 




23,7 


8,0 


44,3 




44,9 


29,9 


45,0 




9,9? 


55,0 


45,1 




.0 2 39,0 


10 5 24,0 


45,0 





1873 Aug. 31. 

Coinc. — 30,158. 
nordlig. Ju *= + 3 49. 

h m o 

9 52 t — + 17,4. 



m s 



a 



h m b o , ,, 

Riimk. 2529 (5.5) 8 21 50,783 + 56 11 57,95 
red.=» + 0,447 - 3,66 



h m s 

9 47 39 M, T. 



a — « 



m 8 



t 

r 



+ 2 37,280 

+ 0,431 

_ 0,000 

+ 2 37,711 



h m 8 

9 47 43 M. T. 

«r-<r 



+ 5 4,07 

0,00 

_+__ 0,59 

+ 5 " 4,66 



(L.) 



Positionsvinkel för kometens svans 



h ra o 

1011 83,5 i 

1016 86,31 

1013 86,4 

1018 81,0 

1019 _84,4 

S4 "^ 
Nollpunkt - L 401J7 

p — 317,4 



(M.) 
(L.) 



a Mikr. 



1873 Sept. 3. 

Coinc. = 25,000. 



m 8 



nordlig; luften disig. ^u = + 348. 

h ra o 

9 5 t = + 17,9. 



a o 

h in 6 o , ,, 

Arg.Mer.+53°1300 8 51 2,520 +534918,19 

red.= + 0,425 - 3,51 



25,986 
25,617 
25,512 
25,407 
25,100 



h m s 

9 5 47 M. T. 



h m s 

9 5 15 M. T. 



tt 



et 



ra k 



t 

r 



+ 044,147 

+ 0,121 

0,000 



+ 9,07 

0,00 

+ 0,02 



+ 44,268 



+ 9,09 



(D.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



93 



Henrys Komet. 

Struve 1083. Henrvs 



h m b 

8 5412,0 

0,7 
55 14,8 

11,6 
57 26,2 

30,8 
5845,3 

56,4 

9 010,7 



h m s 

8 54 36,6 

25,1 
55 39,2 

37,8 
57 52,2 

57,6 
59 12,3 

23,2 

9 037,7 



a — a 

m • 

+ 24,6 

+ 24,4 
24,4 

+ 26,2 
26,0 

+ 026,8 
27,0 

+ 26,8 
27,0 



Mikr. 



9 
9 
9 
9 



m s 

3 24 
515 

7 
830 



9 12 50,3 

40,9 

17 0,0 

11,3 

18 31,1 

42,5 
20 2,3 

3,7 
21 23,4 



910 6 

9 13 22,7 

15,2 
17 34,7 

46,9 
19 6,0 

17,9 
2037,9 

39,8 
21 59,8 



37,674 
37,853 
38,199 
38,408 
38,860 



1873 Sept 4. 

Coinc. — 4,123. 



m • 



sydlig ; svansen otydlig. Ju ? ■— + 3 48. 



h m o 

9 11 t — + 17,2. 



v 



O t »i 



Struve 1083 (4 obs.) 9 iu',920 +52 5352,63 
red. — + 0,415 - 3,43 ' 

h m 6 h m 8 

91212 M. T. 91039 M. T. 



fl 



a — a 



t 

r 



+ 32,4 

+ 34,3 
34,7 

+ 35,6 
34,9 

+ 35,4 
35,6 

+ 36,1 
36,4 



+ 30,478 
+ 0,083 
-_ 0,011 

+ 30,550 



cT-J 

- 949)69 

0,00 

- 1,47 



■<« 



- 9 51,16 



(L.) 



Po&itionsvinkel for kometens svans: 

77°5 (M.) 
82,3 (L.) 



79 9 
Nollpunkt =JWV7 

p — 321,8 



Henrys Komet. 

Henrys #« A. Ö. 9982. a - a Mikr. 




10,8 
32,2? 
42 51,6 

11,0 

32,8 

4450,9 

b m s 
115020 
11 52 10 
1154 35 
1156 3 

11 57 33 

9,0 

12 2 27,4 

31,1 

43,5 

3 55,9 



32,1 

53,6 

114012,3 

56,8 

18,2 

43 36,8 

55,3 

16,9 

45 35,8 



tn s 

047,2 
47,2 
47,2 

046,0 
46,0 
45,2 

044,3 
44,1 

44,9 



56,284 
56,649 
57,244 
57,621 

57,782 



12 



45,8 

3 4,2 

6,8 
19,8 

4 31,9 



0,0 

13,1 

5 25,4 


35,9 - 
48,1 
6 0,9 



36,8 
36,8 

35,7 
36,3 
36,0 

35,9 
35,0 
35,5 



1873 Sept. 6. 

Coinc. — 30,167. 
sydlig. Ju — + 3 47. 

h m o 

12 t — + 15,3. 



h m b 



» . i» 



Arg. Oeltz. 9982 9 24 34,297 +49 59 49,95 
red.— + 0,394 - 3,12 



h ra s 

11 56 8 M. T. 

a — a 

m 8 

-041,182 
t — - 0,112 
r - +_ 0,019 

-041,275 



h m • v 

11 57 55 M. T. 

cf-cf 



- 7 46,42 

0,00 

- 1,30 



- 7 47,72 



(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



25 



v 



94 



Axel Möller. 



Henrys Komet. 



Henrys 



15,8 

33,0 

8 24 54,5 

7,0 

254 

3146,5 



A.M.+48°1798. 

18*0 

36,2 

8 2757,2 

6,3 

24,7 

3445,0 

Mulet. 




Mikr. 



2 59,3 
59,3 

58,5 



1873 Sept. 7. 



m s 



^u — + 347. 



<r 



Arg. Mer. + 48°1798 9 3616*316 + 48°34' 3,38 
red.— + 0,378 - 2,92 

h m a 

8 31 47 M. T. 



a — a 

-3 ' 0,867 
t — - 0,495 

-3 1,362 

(T.) 

Anm. Refr aktionen har icke kunnat beräknas, 
alldenstund deklinations- skillnaden icke blifvit 
mätt. 



Henrys Komet. 

Gr.Cat.1864.1200. Henrys #*| «'-« Mikr. 



38,7 

56,0 

6,8 

8 21 16,4 


37,5 

55,3 

6,4 

8 25 15,7 


m 8 

+ 3 58,8 
59,3 
59,6 
59,3 




42,1 

59,5 

10,2 

2619,7 


43,6 

1,1 

11,4 

3021,8 


+ 4 1,5 
1,6 
1,2 
2,1 






h m s 
837 8 
84148 
84647 - 
85144 
857 6 




28,267 
27,014 
25,361 
24,258 
22,440 


25,6 

35,4 

45,3 

9 1 3,1 


43,3 

53,5 

3,8 

9 5 21,8 


+ 4 17,7 
18,1 
18,5 
18,7 




3,4 

13,6 

23,3 

640,8 


24,1 

34,5 

44,5 

11 2,0 


+ 420,7 
20,9 
21,2 
21,8 





1873 Sept 8. 

Coinc. — 40,558. 



m « 



sydlig. Ju — + 3 47. 

bra o 

8 59 t — + 14,9. 



a 



f 



Greenw.Cat.l864.1200(3.3) 940*231368 +46°36 41,72 
red.— + 0,416 - 2,86 



Egen rör. (Gr. Cat. 1864) + 0,027 - 

b m s 
8 5042 M. T. 

- 4'2l','l8 
0,00 

- 1,05 



0,10 



b m b 

8 51 28 M. T. 

+ 4*10,062 
t-+ 0,684 
r — - 0,017 



+ 4 10,729 



4 22,23 



(M.) 



Henrys Komet. 



Wei8se 9 1152. Henrys 



b m b 
81131,5 

12 31,1 

13 32,9 
1441,3 

15 39,0 

16 53,3 



h m s 

8 11 55,9 

12 55,9 

13 57,9 

15 6,9 

16 5,3 

17 20,2 




Mikr. 



1873 Sept 9. 

Coinc. «■« 54,504. 
nordlig. Ju — + 3 46. 

b m o 

8 33 t — + 15,2. 



m a 






Planet- och Komet-Observationer 1873. 



95 



Henrys Komet. 



Weisse 9 1152. Henrys 

h m s 

826 50 
8 2815 
829 22 
83034 
83142 



a — a 



Mikr. 

10,511 
10,946 
11,225 
11,731 
12,086 



h m b 

8 36 26,8 
3656,0 
37 58.4 
3929,2 
4050,4 
41 41,2 



h m 8 

8 36 43,4 
37 12,9 
3815,9 
3947,6 

41 9,3 

42 0,3 



m s 

+ 16,6 
16,9 
17,5 
18,4 
18,9 
19,1 



1873 Sept. 9. 

Vid passagerna observerades i första serien 
stjernan på den andra tråden (Coinc. — 18,064J och 
kometen på den tredje tråden (Coinc. — 30,167) ; i 
andra serien observerades stjernan och kometen 
på samma tråd. 



B. Z. 497 
red. — 



• » 



9 55 m 34'578 +441218,28 
+ 0,376 - 2,44 



h m s 

83029 M. T. 
a — a 

+ m n*922 
• — + 0,069 



h m s 
833 7 M. T. 

+ 12 27/77 
+ 3,22 



+ 011,991 +12 30,99 

(L.) 



Henrys Komet. 



Henrys #« Weisse 10 668. 



36,0 

47,6 

1349 2,5 

15,8 

27,5 

5042,0 

1,8 

13,4 

52 28,2 

h m ■ 
13 55 42 

13 57 13 
1358 36 

14 016 
14 2 3 
14 334 

18,8 
14 7 35,8 

52,0 
9 8,6 

' 19,4 

36,3 

1046,2 

47,9 

4,8 

12 15,0 



24,0 

35,5 

13 49 50,3 

3,1 

14,8 

51 29,5 

48,4 

59,8 

53 14,5 



57,7 
14 814,7 

30,5 
947,2 

57,0 

13,7 

11 23,6 

24,6 

41,7 

12 51,4 



a — a 

m s 

048,0 
47,9 

47,8 

047,3 
47,3 
47,5 

046,6 
46,4 
46,3 



038,9 
38,9 

038,5 
38,6 

37,6 
37,4 
37,4 

036,7 
36,9 
36,4 



Mikr. 



24,394 
22,693 
21,580 
21,242 
21,840 
23,136 



1873 Sept. 12. 

Vid deklinationsmätningarne inställdes såväl 
kometen som stjernan med den rörliga tråden; 
begynnelsevärde — 27,000. 



först nordlig, sedan sydlig; elliptisk i 
riktningen p — 57°. 



ms h n 

^u — + 344. 14 5 



+ 14,4. 



B. Z. 499 

red. — 



t» 



1033 D 57*981 +35°21 3,09 
+ 0,345 - 1,57 



b m s h m • 

14 432 M. T. 14 318 M. T. 



« — a 



S-å 



- 42,232 


+ 011,15 


t - - 0,116 


0,00 


r — - 0,003 


+ 0,10 



- 42,351 



+ 011,25 



(D.) 



\ 



Ä 



96 



Axel Möller. 



Mikrometrisk bestämning af använda jemförelsestjernor. 



Bonn. Darchm. + 20°2249. 

h o 

WeiBse81204. B.D. + 202249. a -a Mikr. 



49*7 

7,0 

10 18 19,8 


33,8 

51,1 

10 20 3,8 


m p 
+ 144,1 
44,1 
44,0 . 


27,7 

45,0 

2057,7 


11,8 

29,0 

2241,8 


+ 144,1 
44,0 
44,1 


9,6 

27,1 

23 39,7 


53,7 

11,0 

25 23,8 


+ 144,1 
43,9 
44,1 




b m 

10 30 
1032 
1035 


28,107 
28,160 

28,187 



1873 Apr. 15. 

Coinc. — 30,132. 

Bonn. Durchm. + 20° 2249 sydlig; använd såsom i 
jemforelsestjerna till Antigone den 11 April 1873. 



h m o 

1034 t — + 4,9 



B. Z. 277 

diff. - 
t — 
refr. — 
red. — 



84940,580 +204112,19 

+ 144,056 - 034,31 

+ 0,285 0,00 

0,000 - 0,02 

- 0,011 + 0,04 



Bonn. Durchm. + 20°2249 8 5124,910 +204037,90 

(M.) 



Weisse 13 652. 

h 

Weissel3652. Gr. C. 1840.1093. «'-« Mikr. 




11 



20,3 

34,5 

1146,8 



8 

1,0 

15,2 

2 27,3 

24,1 

38,3 

9 50,5 

55,6 

9,9 

13 22,1 



m s 

135,2 
35,2 
35,2 

135,3 
35,4 
35,4 

135,3 
55,4 
35,3 



h m 
1045 
1048 
1051 



28,144 
28,221 
28,206 



1873 Apr. 15. 

Coinc. — 4,128. 

h 
Weisse 13652 nordlig; använd såsom jemforel- 
sestjerna till Melete den 29 och 30 Mars 1873. 



h m 
10 52 



+ 4>. 



a 



b m s 



Vigt. 



13 40 30,681 

- 1 35,300 

- 0,261 

- 0,007 
+ 0,001 

13 38 55,114 

(L.) 



Gr. Cat. 1840.1093(3.4) 134030,715 -9 417,98 1 
„ „ 1845.1093(1.2) 30,647 19,13 1 

Antaget 
diff. — 
t — 
refr. — 
red. — 

Weisse 13*652 



-9 

+ 



4 18,55 

6 56,78 

0,00 

+ 0,67 

~ 0,0 2 

- 8 57 21,12 



Bonn. Darchm. + 25°878. 
h 

Weisse 5 770. B.D.+25°878. «'-« Mikr. 



13,2 

28,7 

9 3042,1 

35,1 

50,7 

33 4,0 

43,1 

58,4 

35 11,8 





1873 Apr. 18. 

Coinc. ~ 54,472. 

B. D. + 25°878 sydlig; använd såsom jemförel- 
sestjerna till Nemesis samma dag. 



h m 
952 



5,050 
5,128 
5,147 , 
5,184 | 



B. Z. 523 

diff. - 
t — 
refr. — 
red. =» 

Bonn. Durchm. + 25°878 



t — + 5,Y 

a 

b m a 

5 27 25,607 

+ 1 12,111 

+ 0,197 

0,046 

- 0,008 



(M.) 



+ 25 44 27,21 

- 14 14,65 
0,00 

- 1,30 
+ JM>4 

5 28 37,861 +25 3011,30 




Planet- och Komet- Observationer 1873. 

Mifcrometpisk bestämning af använda jemförelsestjernor. 



97 



Weisse 8 1314. 

h o 

Weisse 8 1314. A. M. +21 1965. a -a Mikr. 



28*0 

42 9 

1042 55 ? ,9 

52,2 

45 20,1 

15,2 

30,1 

47 43,1 

h m 

10 57 50,451 

11 50,394 
11 2 50,510 
11 5 50,440 





1873 April 22. 

Coinc. — 4,128. 



fa 



Weisse 8 1314 sydlig ; använd såsom jemförelse- 
stjerna till Antigone den 13, 15, 16, 17, 18 och 20 
April 1873. 



h m 

11 6 



t - + 3,5.. 
a 



M 



Arg.Mer.+21°1965(3obs.) 8 5619,760 +21 316,14 

diff. «• - 138,022 - 13 22,41 

t - - 0,268 0,00 

refr.— - 0,012 - 0,56 

red. — + 0,012 + 0,04 

Weisse 81*1314 



8 5441,470 +2049 53,21 



(M.) 



I 



Weisse 111024. 



o h 

A. M. +29 2231. Weisse 11 1024. a' - re Mikr. 

h m 

9 52 45,606 

9 59 45,573 

10 3 45,591 



1873 April 30. 

Coinc. — 18,071. 

h 
Weisse 111024 nordlig: använd såsom jem- 
förelsestjerna till Euphrosyhe den 24 Mars 1873. 



h m 
10 5 



t — + 5,1. 



Arg.Mer. + 29°2231 114918,754 +29 8 40,13 

diff. — + 7 56,65 

f refr. — + 0,17 

i red. — + _0»!? 

, Weisse 11*1024 +2916 37,13 

(L.) 



Weisse 11 980. 

- o h 

A.M.+29 2231, Weissell 980. «' 



— « 



Mikr. 



8 

2,7 

18,4 

10 13 32,1 


45,9 

1,8 

10 15 15,1 


52,4 

8,2 
16 21,9 


35,6 

51,3 

18 5,1 


13,6 

29,5 

1943,1 


56,9 

12,8 

2126,6 


53,1 

9,1 

22 22,9 


36,6 

52,4 

24 6,2 



tu h 

+ 1 43,2 
43,4 
43,0 

+ 1 43,2 
43,1 
43,2 

+ 1 43,3 
43,3 
43,5 

'+ 1 43,5 
43,3 
43,3 



1873 April 30. 

h 

Weisse 11980 nordlig; använd såsom jemfo- 
relsestjerna till Euphrosyne den 25 och 26 Mars 
1873. 

. « d 



Arg. Mer. +29°2231 11 49 m i8*754 + 29° 8 40',13 



*$ 



diff. 
t — 
refr. — 
red. — 

Weisse 11*960 



+ 
+ 



1 43,275 
0,283 
0,000 
0,015 



1151 2,297 

(L.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



26 



98 



Axel Möller. 



Mikromdrisk bestämning af använda jemiordscstjertior. 



Arg. Mer. + 3*2688. 

A.M.+3°2676. A.M.+3°2688. a - a Mikr. 



h m 

946 

9 52 

9 56 

10 1 



43,359 
43,410 
43,426 
43,426 



1873 Maj 3. 

Coinc. — 30,132. 

Arg. Mer. + 3°2688 nordlig; använd såsom jem- 
förelse8tjerna till Harmonia den 21 Mars 1873. 



b m 
10 2 



t — + 8,0. 



« 



Arg. Mer. + 3°2676 
diff. '- 
refr. — 
red. — 

Arg. Mer. + 3°2688 



»». 



12 3345,027 +3 2243,89 
+ 3 49,85 
+ 0,17 

+ 0,09 

+ 3 26 34,00" 

(M.) 



m 



•9,5. 



m 



•9,5. 



19,2 

33,4 

12 55 45,8 

28,3 

42,7 

57 55,0 

30,2 

44,6 

59 57,0 



Sant. 137. 

b m a 

12 4625 
12 4810 
12 49 52 
12 51 18 
12 52 55 

27,0 
41,3 

12 56 53,8 

36,2 

50,7 

59 3,1 

38,1 
52,6 

13 1 5,0 



(t — a 



Mikr. 

21,542 
21,441 
21,580 
21,380 
21,440 



-1 



-1 



-1 



m s 

7,8 
7,9 
8,0 

7,9 
8,0 
8,1 

I' 9 
8,0 

8,0 



1873 Sept. 12. 

Coinc. = 54,504. 



m 



*9,5 sydlig; använd såsom jemförelsestjerna 
till Tempels komet (2) den 31 Ang. 1873. 

h ra o 

12 54 t - + 14,2. 



a 



Sant. 137 
diff. — 
t — 
refr. — 
red. — 

i m 
! *9,5 * 



h in s 

1 53 21,360 



- 1 

+ 



7,956 
0,186 
0,025 
0,008 



- 14 29 27,19 

931,67 

0,00 

1,65 

0,00 



1 52 13,235 

(M.) 



-1439 0,51 



Weisse 19 447. 

h 

Weisse 19 447. Schjell. 7328. «-« Mikr, 




51*9 

4,1 
7 53 18,2 

46,5 
58,6 

55 12,6 

33,4 
45,4 

56 59,6 

23,8 

35,9 

5850,0 



ni b 

- 39,6 

39,8 
39,8 

-0 39,9 
39,8 
39,7 

-040,0 
39,8 
39,9 

- 39,8 

39,8 
39,8 



1873 Sept. 13. 

Coinc. -» 54,504. 

h 
Weisse 19447 sydlig; använd såsom jemforelse- 
stjerna till Hesperia den 22, 24 och 25 Juli 1873. 

h m o 

8 15 t — + 15,0. 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



99 



Mikrometrisk bestämning af använda jemförelsestjernor. 



Weisse 19 447. 

h 

Weisse 19447. Schjell.7328. a' - « Mikr. 





ro s 

- 39,9 
39,8 
39,8 

20,900 
20,917 
20,865 
20,790 



1873 Sept. 13. 



a 



Sant. 2143 
Schjell. 7328-9 

Antaget 
diff. - 
t — 
refr. — 
red. — 

Weisse 19H47 



h ro 



19 20 36,634 -10 2019,86 
36,828 19,89 

19 20 36,731 - 10 20 19,88 

- 39,813 - 9 42,17 

- ' 0,109 0,00 

- 0,002 - 0,98 
+ 0,0 01 + 0,09 

191956,808 -10 30 2,94 

(L.) 



Vigt. 

1 
1 




•c. (Reg.) 

c. A. Z. 263.11. a - a 



0,9 119*3 

14,6 (31,8) 

0,1 118,7 

15,3 33,4 

27,6 46,1 

0,6 118,2 

15,1 33,1 

'27,7 45,7 



Mikr. 



118,6 
18,1 
18,5 

117,6 
18,0 
16,0 



1873 Okt. 27. 



b ro 



Coinc. — 3,916. Tim vinkel — 23 33. 

*c sydlig; använd såsom jemforelsestjerna till 
Tempels komet (2) den 27 Sept. 1873. 



b m 
10 50 



37,686 
37,685 
37,880 
37,810 



Arg. Zon. 263.11 
difi. - 
refr. «=• 



t — + 7,3. 

« 

h ra s 

1 43 38,691 
- 1 18,171 
+ 0,012 






-19 34 6,02 

9 46,19 

2,47 



1 42 20,532 

(D.) 



- 19 43 54,68 



A. Z. 263.10. 

5 

4,5 

17,4 

9 39 32,1 

58,1 

11,0 

52 25,3 



a. 



a. 




a — a 

m s 

+ 1 49,8 
49,9 
49,9 

+ 1 49,9 
49,9 
50,1 



Mikr. 



23,342 
23,310 
23,442 
23,309 



1873 Okt. 28. 

Coinc. =» 54,285. 

*a sydlig; använd såsom jemforelsestjerna till 
Tempels komet (2) den 23 och 24 Sept. 1873. Ob- 
servationerna ständigt afbrutna af moln. 



b m 
1011 



Arff. Zon. 263.10 



Arg 
diff. 



t — 
refr. — 
red. — 

*a 



t — + 5*3. 

h m s 

1 42 59,948 

-f 1 49,917 

+ 0,301 

-f- 0,035 

0,001 



19 6 33,75 

8 55,79 

0,00 

2,51 

0,05 



144 50,200 -1915 32,10 



(M.) 



Axel Möller. 
Mikrometrisk bestämning af använda jcmförelsestjernor 



025 30,2 
26 9,0 

26 53,0 

27 28,0 
2816,3 

28 :>.'.,?. 

29 27,0 

30 2,1 



1019 




io a i 




10 21 








10 25 51,7 


+ 021,5 


26 30,6 


21,6 


27 14,7 


81,7 


27 49,7 


21,7 


28 38,0 


21,7 


2914,0 


21,8 


29 48,6 


21,(5 


30 24,2 


21,8 



11,304 

11,35:1 

11,285 



*b sydlig; använd såsom jem: 
Tempels komet (2) den 21 Sept. 



+ 0,059 

+ 0,012 

145 11,346 
i förut bestämd samma dag 
(M.) 





*d. 




1873 Okt. 28. 


•c. 


•d. 


a' -a Mikr. , 


Coinc. — 54,285. 


og.-Cirk. 


— 247*1 
244,1 

W.>,2 

247,2 


Dietans. 

"1^642 
48,863 ' 
48,827 


Positionscirkelns nollpunkt 

Timvinkel-2347 

*d nordlig; använd såsom 



- 1 42 20,532 

ff. - - 2,887 

d 142 17,645 

c bestämd den 27 Okt. 1873. 

(D.) 



A. M. + 7*5070 


•9 5. 


izs 


Mikr. 


Vid de begge si-ta passager 


51/2 


16*7 


+ 3'W,5 




position b vink el — — 5 43 och sålei 


5,1 


30.1) 


25,5 






fi 617,2 


6 942,7 


2ö,ö 




*9,5 nordlig; använd siWm 


22,2 


47,7 


+ 325,5 




till Soplirosyne den 9 och 10 No> 


36,1 


1,8 


25,7 




6 37 m t -+6*4 


1048,2 


14 13,8 


25,6 




55,2 


23,0 


+ 327,8 




— 


9,2 
17 21,2 


37,1 
20 49,1 


27,9 
27,9 




Arg;Mer.+7*5070(2oba.) 2334 2,! 
diffi - +325,! 


18,0 


45,8 


+ 327,8 




t - + 0,! 


32,0 


59,8 


27,8 




refr. = - . 0,( 


22 44,0 


26 11,9 


27,9 




red. — 0,< 




6 32 1 " 




37,495 


* 9,S 23 37 29,1 




6 36 




37,504 


(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



101 



Mikrometrisk bestämning af använda jemförelsestjernor. 



Bonn. Durchni. + 11°317. 



B.D. + 11°317. Lam. 307. 



a — a 



Mikr. 



8 
1,1 

13,1 
6 52 27,7 

49,7 

1,9 
55 16,4 

22,0 
34,0 

57 48,4 



21,3 
33,4 

6 53 47,8 

9,9 

22,3 

56 36,8 

42,2 

54,4 

59 8,7 

h m 

7 3 
7 7 




- 1 20,2 
20,4 
20,4 

- 1 20,2 
20,4 
20,3 



41,651 
41,654 



Bonn. Dnrchm. + 25H769. 

B.D.+25°1769. A.M.+26°1671. «'-« Mikr. 





b m 

10 29 




50,164 




10 35 




50,172 


18,5 

30,2 

10 38 43,4 


28*0 

39,7 

10 42 52,9 


m 8 
-4 9,5 
9,5 
9,5 




41,3 
53,0 


51,0 

. 2,5 


-4 9,7 
9,5 




44 6,2 


4816,2 


(10,0) 





Bonn. Dnrchm. + 19°1887. 



o h 

B.D.+191887. Weisse71421. 



a — « 



Mikr. 



1873 Dec. 2. 

Coinc. — 3,883. 

Bonn. Durchm. + 11°317 sydlig; använd såsom 
jemförelsestjerna till Gerda den 16 Okt. 1873. 



h m 

7 28 



t — + 6,2. 



a 



21342,773 +1212 39,73 

- 120,278 - 10 54,15 

- 0,220 0,00 
+ 0,006 - 0,42 
+ 0,007 0,00 



Lamont 307 
diff. « 
t — 
refr. =» 
red. — 

Bonn. Durchm. + 11°317 212 2^,288 +12 145,16 

(L.) 



1873 Dec. 2. 

Coinc. — 3,883. 

Bonn. Durchm. + 25H769 sydlig; använd såsom 
jemförelsestjerna till Borellys komet den 31 Aug. 
1873. 



h ra 

10 36 



t = + 6,0. 



a 



7 4627,853 +25^57 38,31 

- 4 9,540 - 13 21,64 

0,683 0,00 

+ 0,011 - 0,54 

- 0,012 - 0,44 



Arg.Mer.+26°1671 
diff. - 

t — 
refr. »= 
red. = 

Bonn. Durchm. + 25°1769 7 42 17,629~^f 25 44 15,69 

(L.) 



24,8 

36,2 

11 048,8 


8 

7,8 

19,2 

11 131,9 


ni s 

- 43,0 
43,0 
43,1 




9,6 

20,9 

2 33,3 


52,5 

3,8 

316,3 


- 42,9 
42,9 
43,0 


i 




b in 

11 6 
11 8 
11 9 
1110 




45,209 
45,278 
45,260 
45,250 



1873 Dec. 2. 

Coinc. — 29,999. 

Bonn. Durchm. + 19°1887 sydlig; använd såsom 
jemförelsestjerfla till Borellys komet den 4 Sept. 
1873. 



h m 
1111 



+ 5°,9. 



B. Z. 277 

diff. - 
t — 
refr. — ■ 
red. -= 



7 5146,089 +19 49 32,43 

- 042,983 - 4 24,13 

0,118 0,00 

- 0,004 - 0,18 

- 0,001 - 0,07 



Bonn. Durchm. + 19°1887 7 51 2,983 +1945 8,05 

(M.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



27 



102 



Axel Möller. 



Mikrometrisk bestämning af använda jemiörelsestjernor. 



Riimk. n. Folge 799. 



R.n.F.799. Wash. Obs. 1863. 



43,8 

59,8 

6 913,6 

27,6 

43,5 

11 57,4 

59,1 

15,1 

14 29,0 

12,0 
27,9 

18 41,8 



8 

5,6 

21,7 

6 10 35,7 

49.2 

5,2 

13 19,2 

21,0 

37,1 

15 50,9 

34,0 
. 49,8 
20 3,7 



« — a 

m s 
121,8 
21,9 
22,1 

121,6 
21,7 
21,8 

121,9 
22,0 
21,9 

122,0 
21,9 
21,9 



Mikr. 



1874 Jan. 9. 

Riimk. n. F. 799 sydlig-; använd såsom jem- 
forelsestjerna till Calypso den 23 och 24 Sept. 1873. 



Wash. Obs. 1863.183 
diff. — 
t — 
refr. =» 
red. =» 

Riimk. n. F. 799 



b ra s 

133 9,714 

- 1 21,875 

- 0,224 
0,000 

•f 0,008 

13147,623 

(M.) 



O t t, 

+ 24839 



Weisse 1 543. 



R. n. F. 799. Weisse 1 543. «' - a Mikr. 



b m 

6 26 
6 27 
6 29 



5,971 
5,970 
5,980 



1874 Jan. 9. 

Coinc — 17,898. 
h 
Weisse 1543 sydlig; använd såsom jemförelse- 
stjerna till Calypso den 25 Supt. 1873. 



b m 

629 



+ 1°8. 



a 



Riimk. n. F. 799 
diff. - 
refr. — 
red. =* 

Weisse 1*543 



h m s 

1 31 46,909 



-f 2 36 40,30 

- 3 26,58 

- 0,15 
+ 0,02 

+ 2 33 13,59 



(M.) 



Lal. 5099. 



Lal. 5099. Weisse 2 956. «' - a Mikr. 



b m 

7 22 
7 25 
7 29 



44,052 
44,026 
44,085 



1874 Febr. 3. 

Coinc. — 3,943. 

Lal. 5099 sydlig; använd såsom jemforelse- 
stjerna till Alcmene den 28 och 29 Okt. 1873. 



b m 
730 



+ 3°,0. 



a 



Vigt. 



Lal. 5157 
B. Z. 337 

Antaget 
diff. — 
refr. « 
red. — 

Lal. 5099 



240 m 21*182 + 16 O 40'34,i3 1 
20,920 37,13 1 

2 40 21,051 +16 4035,63 

- 11 34,86 

- 0,35 
+ 0,04 



-f-16 29 0,46 



(L.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



103 



Mikrometrisk bestämning af använda jemforelsestjernor. 



Schjell. 946. 



Schjell. 927. Schjell. 946. 



8 

2,6 

16,6 

7 41 28,5 

50,2 

* 4 ' 2 
45 16,3 

50,6 

4,5 

49 16,7 



39,8 

53,9 

7 44 6,0 

27,7 

41,7 

47 53,8 

27,9 

42,0 

51 54,0 



a — a 

m s 
H- 2 37,2 
37,3 
37,5 

-f 2 37,5 
37,5 
37,5 

+ 2 37,3 
37,5 
37,3 



Mikr. 



1874 Febr. 3. 

Schjell. 946 nordlig; använd såsom jemforelse- 
stjerna till Thetis den 9 Nov. 1873. 



Schjell. 927-8 
diff. — 
t — 
refr. = 

red. — i 

Schjell. 946 



a 



h m 



3 7 53,936 

+ 2 37,400 

+ 0,431 

+ 0,003 

+ 0,00 6 

310 31,776 

(M.) 



<f 



+ 8 31 14,02 




104 



Axel Möller. 



Mikrometrisk jemföreise emellan Flora och närbelägna stjernor. 



• 

Flora — Bonn. Darchm. + 3°391. 




1873 Okt. 15. 


■ 


Chron. Mikr. R. D. v. 








i h m a r r r 








1116 9 + 14,357 -0,319 +14,038 -35 




- 




111814 14,313 -0,295 14,018 -55 








114033 14,090 -0,029 14,061 -12 








114215 14,098 -0,009 14,089 +16 








1143 25 14,069 + 0,005 14,074 + 1 








1146 21 14,016 +0,040 14,056 -17 








1147 36 13,993 +0,055 14,048 -25 








114914 14,030 +0,074 14,104 +31 








1150 30 14,027 +0,089 14,116 +43 








11 52 40 13,983 ' + 0,115 14,098 + 25 




**■ 1 _ A 




1153 58 13,983 +0,130 14,113 +40 


■ 


Mulet. 




1155 6 13,913 +0,144 14,057 -16 










Skruf nedan, t — + 9,8. Luft 3.4. 








h m b å 1 — å 








T - 1143 0,0 








Ju — + 2 55,0 








Long. =+ 49,9 -±35,74 
Berl.M.T.*- 1146 44,9 relr ' ~ "~ "rf. 








då . .: - 435 > 96 








-j- —- 4 56,45 ,, 
<" ' é i 0,37 








D' =-+ u',073 «'rfcO,ll 








Coinc. — - 29,998 (D.) 








- 15,925 








Flora — Bonn. Durchm. + 3°385. 




1873 Okt. 16. 




Chron. Mikr. R. D. v. 


Chron. 


Mikr. R. 


D. v. 


h m s r r r 


b m 8 


r r 


r 


10 55 39 +12,203 -0,202 +12,001 +26 


13, 141 - 


-49,250 -0,176 - 


-49,426 +81 


10 5913 12,197 -0,161 12,036 +61 


13 513 


49,293 -0,134 


49,427 +80 


11 2 42 12,104 -0,119 11,985 +10 


13 8 29 


49,363 - 0,096 


49,459 +48 


11 6 5 11,958 -0,080 ll,a78 -97 


13 11 45 


49,433 -0,058 


49,491 +16 


11 919 11,989 -0,042 11,947 -28 


13 14 58 


49,453 -0,020 


49,473 +34 


1112 42 , 12,021 -0,002 12,019 +44 


1318 3 


49,565 +0,016 


49,549 - 42 


1116 5 11,903 +0,037 11,940 -35 


13 2434 


49,636 +0,092 


49,544 -37 


1119 33 11,950 +0,078 12,028 +53 


13 27 49 


49,708 +0,130 


49,578 -71 


1123 11,916 +0,118 12,034 +59 


133056 


49,725 +0,167 


49,558 - 51 


1126 55 11,723 +0,164 11,887 -88 


13 34 1 


49,768 +0,203 


49,565 -58 


1130 27 11,761 +0,206 11,967 - 8 


Skruf ofvan. t — + 8,0. 


Luft 3. 


Skruf nedan. t — + 8,0. Luft 4. 


T - 


h m s 

1316 42,0 


å-å 


h m s (T — J 
T « 1112 54,0 __ 
Ju "■ + 2 54,1 , ., 
Long. -+ __49,9 refra I 51 V? 
Berl. M. T.- 1116 38,0 reir ' - - 'fi 
dcF . .. ~ 512 ' 37 


Ju «= 
Long. » 

Berl.M.T.= 

dcf 

dt ~ 


+ 2 54,0 
' + 49,9 

13 20 25,9 rerr ' 

- 452','25 


-5 37,72 
. — - 0,25 

- 5 37,97 
* - ± 6,67 


jv = - 4 52,25 

dt ' ', Ä ± °» 66 


D' — 


- 49*507 


*'-±0,21 


D' — + 11,975 *' = ±0,20 


Coinc. =■ 


+ 30,005 
- 19,502 


(D.) 


Coinc. — - 29,998 (D.) 






18,023 









J 



zr 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 

Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



105 



Flora — Bonn. Dnrchm. + 3°399. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



h m 8 

1136 50 
1139 47 
11 42 53 
1145 35 
1148 20 
11 51 10 
11 53 55 
115643 
1159 30 
12 2 20 



20,690 
20,686 
20,786 
20,840 
20,807 
20,871 
20,823 
20,944 
20,998 
21,075 



- 0,151 


- 20,841 


- 0,116 


- 20,802 


-0,080 


-20,866 


-0,048 


-20,888 


- 0,016 


- 20,823 


+ 0,017 


- 20,854 


+ 0,049 


- 20,774 


+ 0,082 


- 20,862 


+ 0,115 


-20,883 


+ 0,148 


- 20,927 



v. 

+ 11 

+ 50 
-14 
-36 
+ 29 
- 2 
+ 78 
-10 
-31 
-75 



Skruf nedan. t« + 8,0. Luft 4. 



h m s 
T — 1149 42,0 

Flora - * — - 2 4,0 
Jvl - + 2 54,1 

Long. - + 49,9 

Berl.M.T.- 115122,0 

d(f * " 

dt — 46 J' 25 

D' — - 20*852 
Coinc. — + 29,998 

+ 9,146 



ef' -ef 

+ 2 38,38 
refr. — + 0,13 

+ 2 38,51 

c - ± 0^52 
#' - db 0,16 

(D.) 



1873 Okt. 16. 



Chron. Mikr. 



h ra b 
12 22 34 
12 26 10 
12 28 15 
12 30 53 
12 33 29 
12 39 9 
12 41 56 
12 47 37 
12 50 22 
12 53 6 
12 55 45 



R. 



D. 



+ 38,736 


- 0,193 


38,761 


-0,150 


38,631 


- 0,126 


38,702 


- 0,095 


38,643 


-0,065 


38,628 


+ 0,002 


38,597 


+ 0,034 


38,473 


+ 0,101 


38,465 


+ 0,133 


38,368 


+ 0,165 


38,347 


+ 0,196 



+ 38,543 
+ 38,611 
+ 38,505 
+ 38,607 
+ 38,578 
+ 38,630 
+ 38,631 
+ 38,574 
+ 38,598 
+ 38,533 
+ 38,543 



v. 

-35 
+ 33 
-73 
+ 29 

+ 52 
+ 53 
- 4 
+ 20 
-45 
-35 



Skruf ofvan. t — + 8,0. Luft 3.4. 



h m s 

T — 12 39 0,0 

Flora - * — - 2 4,0 
Ju — + 2 54,1 

Long. — +_ 49,9 
Berl.M.T.— 12 4040,0 
dtf , ,, 

at -- 452 > 25 



refr. 



D' 
Coinc. 



— + 38,543 

— - 30,005 



cT-cf 

+ 2 27,85 
_+__ 0,11 

+ 2 27,96 

• — ± 0^49 
é' = db0,15 

(D.) 



+ 



8,538 



Flora — Bonn. Dnrehm. + 2°433. 



Chron. 

h m ,b 



Mikr. 



R. 



11 18 2 + 32,612 


- 36,626 - 0,115 


11 19 52 


587 


582 -0,094 


11 21 43 


596 


591 -0,074 


11 23 31 


540 


504 -0,054 


1125 1 


490 


501 -0,037 


11 26 28 


454 


500 -0,021 


1128 35 


577 


679 + 0,002 


1134 31 


554 


623 + 0,068 


1136 30 


487 


646 +0,090 


11 38 12 


486 


633 + 0,108 


11 39 55 


408 


617 + 0,127 



D. 

4*129 
4,089 
4,069 
4,018 
4,048 
4,067 
4,100 
4,001 
4,069 
4,039 
4,082 



v. 

-64 
-24 

- 4 
+ 47 
+ 17 

- 2 
-35 
+ 64 

- 4 
+ 26 
-17 



Skruf nedan, t « + 10,0. Luft 3.4. 

Såväl planeten som stjernan inställdes med 
den rörliga tråden. 



- 1 10,38 
refr.— j- 0,06 

- 1 10,44 

* — ± 0,43 
é'«±0,13 



T 

Ju 

Long 

Berl.M.T. 


h m 6 

- 11 28 24 

— + 2 51 

— + 50 

- 11 32"5~ 


def 
dt 


— - 435,'9 



D' 



- 4,065 



1873 Okt 19. 



Chron. 

h m s 
11 45 52 
1147 48 
11 50 17 
1152 4 
11 53 50 

11 57 28 
11 59 18 

12 1 5 
12 3 2 
12 6 4 
12 7 53 



Mikr. 



37,927 
37,922 
37,967 
38,006 
38,084 
38,562 
38,042 
38,153 
38,213 
38,333 
38,401 



+ 33,606 
33,606 
33,601 
33,703 
33,723 
34,194 
33,561 
33,669 
33,674 
33,887 
33,881 



R. 

- 0*121 
-0,100 

- 0,072 

- 0,052 

- 0,033 
+ 0,007 
+ 0,028 
+ 0,047 
+ 0,069 
+ 0,103 
+ 0,123 



D. 

4 r ,442 
4,416 
4,438 
4,355 
4,394 
4,361 
4,453 
4,437 
4,470 
4,343 
4,397 



v. 

-32 
- 6 
-28 
+ 55 
+ 16 
+ 49 
-43 
-27 
-60 
+ 67 
+ 13 



Skruf ofvan. t — + 10,0. Luft 3.4. 

Såväl planeten som stjernan inställdes med 
den rörliga tråden. 



h m m 

T - 115648 

Ju — + 2 51 

Long. = + 50 

Berl.M.T. 

åt 

dt 



(D.) 



D' 



12 29 

- 4 35^9 

- 4 r ,410 



cT-cf 

-116,36 
refr. — - _0,06 

- 1 16,42 



* 



±0,50 
±0,15 



(D.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



28 



106 



Axel Möller. 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Dnrchm. + 2°430. 



Chron. Mikr. 



h m s 
12 20 6 
12 22 40 
12 24 12 
12 25 36 
12 27 36 
12 29 6 
12 30 33 
12 31 56 
12 33 25 
12 35 5 



8,600 
8,634 
8,672 
8,638 
8,673 
8,711 
8,705 
8,742 
8,779 
8,804 



R, 

- 0^087 

- 0,059 

- 0,042 

- 0,027 
-0,006 
+ 0,012 
+ 0,028 
+ 0,043 
+ 0,060 
+ 0,078 



D. 

8*687 
8,693 
8,714 
8,665 
8,679 
8,699 
8,677 
8,699 
8,719 
8,726 



v. 

+ 9 
+ 3 
-18 
4-31 
+ 17 

- 3 
+ 19 

- 3 
-23 
-30 



refr. 



Skruf of van. t « + 10,0. 

h ni 8 

T «= 12 28 

Ju — + 2 51 

Long. — + 50 

Berl.M.T.— 12 3141" 

dcf i 'i 

dt -- 435 > 9 

D' — - 8*696 

Coinc. «+ _ 30,005 

+ 21,309 




+ 6 8,95 
— + _ 0,28 

+ 6 9,23 

* — ± 0,23 
«' — ± 0,07 

(D.) 



1873 Okt 19. 



Chron. Mikr. 



b m 8 

12 42 9 
12 4325 
124449 
1247 9 
12 48 24 
12 49 38 
12 51 1 
12 52 22 
12 53 44 
12 54 59 
12 56 23 



+ 51,120 
51,117 
51,071 
51,087 
51,033 
51,090 
51,049 
51,006 
50,947 
50,993 
50,977 



R. 

-0*081 
-0,067 

- 0,052 

- 0,026 

- 0,012 
+ 0,001 
+ 0,017 
+ 0,032 
+ 0,047 
+ 0,061 
+ 0,076 



D. 



+ 51,039 
+ 51,050 
+ 51,019 
+ 51,061 
+ 51,021 
+ 51,091 
+ 51,066 
+ 51,038 
+ 50,994 
+ 51,054 
+ 51,053 



v. 

- 5 
+ 6 
-25 

+ 17 
-23 
+ 47 
+ 22 

- 6 
-50 
+ 10 

+ 9 



Skruf nedan, t = + 10,0. Luft 3. 



T 

Ju 
Long. 

Berl.M.T. 

dtf 

"dt 

D f 

Coinc. 



h m s 

12 49 30 
+ 2 51 

+ 50 



12 53 11 
- 4'35,'9 

+ 51,044 
- 29,998 

+ " 21,046 



refr. 



t 



& -å 

+ 6 4^40 
+ _0,28 

+ 6 4,68 

- + 0,31 
= ±0,09 



(D.) 



Flora — Bonn. Dnrchm. + 2°410. 



Chron. Mikr. 



h m 8 
1140 
11 42 44 
1144 59 
11 47 32 
11 49 39 
11 52 23 
11 54 28 
1157 7 
1159 35 
12 140 
12 419 



+ 37,535 
37,558 
37,499 
37,484 
37,485 
37,446 
37,431 
37,380 
37,372 
37,383 
37,300 



R. 

- 0406 
-0,082 

- 0,062 
-0,040 

- 0,022 
+ 0,002 
+ 0,020 
+ 0,0*3 
+ 0,064 
+ 0,082 
+ 0,105 



D. 

+ 37,429 
37,476 
37,437 
37,444 
37,463 
37,448 
37,451 
37,423 
37,436 
37,465 
37,405 



v. 

-14 
+ 33 

- 6 

+ 1 
+ 20 
+ 5 
+ 8 
-20 

- 7 
+ 22 
-38 



Skruf nedan, t — + 8,8. Luft 1. 



h ra « 

T — 11 52 12 

JM — + 2 49 

Long. ■* +^ 50^ 

Berl.M.T.— "1155 51"" 

dcf i " 

dt - - 3 35,8 

D' - + 37*443 
Coinc. — - 29,998 

.+ 7,445 



refr. 



+ 2 8,92 
± 0,10 
+ 2 9,02 



c — ± 0,25 
« ' = ± 0,08 

(M.) 



1873 Okt. 36. 



Chron. Mikr. 



b ro b 

1211 5 
12 13 59 
12 16 10 
12 19 23 
12 22 7 
12 24 7 
12 26 19 
12 28 35 
12 30 33 
12 32 36 



22,706 
22,746 
22,812 
22,831 
22,803 
22,839 
22,892 
22,830 
22,894 
22,853 



R. 

-0*099 

- 0,074 

- 0,055 

- 0,027 
-0,003 
+ 0,014 
+ 0,033 
+ 0,053 
+ 0,070 
+ 0,087 



D. 

22,805 
22,820 
22,867 
22,858 
22,806 
22,825 
22,859 
22,777 
22,824 
22,766 



v. 

+ 16 

+ 1 
-46 
-37 

+ 15 

- 4 
-38 
+ 44 

- 3 
+ 55 



Skruf of van. t - 

h ra 8 

T — 12 22 30 

JM - + 2 49 

Long. — + 50 

Berl.M.T. - "T2 26 9~ 

dcf ' " 

dt - - 3 35,8 

D' « - 22*821 
Coinc. — + 30,005 

+ "7,184 



+ 8,7. Luft 1. 

+ 2 4,40 
refr. — + 0,10 

+ 2~4,5Ö 

« — ± 0',40 
,'«-*- 0,13 

(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



107 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjcmor. 



Flora — Bonn, Dnrchm. + 2°412. 



Chron. 



Mikr. 



R. 



D. 



v. 



1S73 Okt. 27. 



Chron. 



Mikr. 



R. 



D. 



v. 



b ni 8 r r 

11 30 55 + 30,108 - 29,995 
1132 5 30,084 29,995 
11 32 27 30,087 29,995 
11 32 46 30,074 29,995 
11 33 11 30,065 29,995 



-0,045 + 0,068 +21 
-0,035 0,054 + 7 
-0,032 0,060+13 
-0,030 0,049 4- 2 
-0,026 0,044 - 3 



1138 25 4-31,006 -30,987 + 0,017 0,036 -11 

1139 3 31,017 30,997 +0,022 0,042 - 5 

1139 28 31,079 31,054 4-0,026 0,0514-4 

1140 2 31,012 30,997 4-0,030 0,045 - 2 
114038 samma parallel 4-0,035 0,035 -12 
41 41 32 31,034 31 ,040 4- 0,042 0,036 - 11 

o 
Skruf nedan, t — 4- 7,1. Luft 3. 

Vid de 6 sista observationerna inställdes 
såväl planeten som stjernan med den rörliga 
tråden. . 

h m 9 

T — 11 36 24 

-/u — 4- 2 48 

Long. —4: 50 

Berl.M.T. = 1140 2 

då t " 

dt — 324 ' 9 

D' — + 0,047 



h in s 

1144 8 

1145 5 

1145 47 

1146 38 

11 47 11 
114811 
114845 

11 49 20 

1150 5 
11 50 45 



28,671 
28,664 
28,663 
28,662 
28,653 
28,682 
28,714 
28,697 
28,711 
28,713 



28,593 
28,616 
28,620 
28,608 
28,613 
28,645 
28,653 
28,608 
28,649 
28,637 



-0,029 
-0,021 
- 0,015 
-0,008 
-0,003 
4- 0,005 
4-0,009 
4- 0,014 
4- 0,020 
4- 0,026 



■ 0,107 
0,069 
0,058 
0,062 
0,043 
0,032 
0,050 
0,075 
0,042 
0,050 



-48 
-10 

+ 1 
- 3 

4-16 

+ 27 

+ 9 
-16 

+ 17 

+ 9 



Skruf ofvan. t — + 7,1. Luft 3. 



Såväl planeten som stjernan inställdes med 
den rörliga tråden. 



<r-cf 

+ 0,81 
refr. — _ 0,00 

+ 0,81 

* — ± ÖJl2 
é » - ± 0,04 

(D.) 



tams 

T — 11 47 36 

Ju — + 2 48 

Long. =* + 50 

Berl.M.T. = ~Tl5114 _ 

dcf f • • 

"dt =- 3M ' 9 

D' 0*059 



cT-eT 

-0 £02 
refr. ■= 0,00 

"-(T 1,02 

e — ± 0,25 
é ' = + 0,08 

(D.) 



Flora — Bonn. Dnrchm. + 2°410. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



Chron. 



1873 Okt. 27. 

Mikr. R. D. 



h m * 



210 
3 26 
437 
558 

8 39 

9 52 
12 11 18 
12 13 39 
1217 7 
12 18 14 
12 19 21 



12 
12 
12 
12 
12 
12 



+ 25,231 
25,235 
25,263 
25,233 
25,213 
25,170 
25,147 
25,129 
25,055 
25,090 
25,043 



-0,068 

- 0,057 

- 0,047 

- 0,036 

- 0,014 
-0,004 
+ 0,007 
+ 0,027 
+ 0,055 
+ 0,064 
+ 0,074 



+ 25,163 
25,178 
25,216 
25,197 
25,199 
25,166 
25,154 
25,156 
25,110 
25,154 
25,117 



- 2 
+ 13 
+ 51 

+ 32 
+ 34 

+ 1 
-11 

- 9 
-55 
-11 

-48 



Skruf nedan, t -= + 7,2. Luft 3.4. 



T 

Ju 

Long. 

Berl.M.T. 

dcf 

dt 

D' 

Coinc. 



h m 8 

— 12 10 24 
«+ 248 

— 4- 50_ 

— 1214 2 

— - 3 24,9 



-123/70 
refr. — - 0,07 

- 1 23,77 



»» 



+ 



25,165 

29,998 

4,833 



§ « + 0,38 
«' - ± 0,11 

(DO 



tams 

12 25 11 
12 28 26 
12 29 41 
12 31 10 
12 32 43 
12 34 
12 36 27 
12 37 33 
12 3846 
12 40 13 
12 42 5 



34,966 
35,013 
35,044 
35,052 
35,072 
35,035 
35,130 
35,144 
35,114 
35,092 
35,122 



- 0,074 
-0,047 

- 0,037 

- 0,025 

- 0,012 
-0,002 
+ 0,018 
+ 0,028 
+ 0,038 
+ 0,049 
+ 0,065 



35,040 
35,060 
35,081 
35,077 
35,084 
35,037 
35,112 
35,116 
35,076 
35,043 
35,057 



+ 31 

-fil 
-10 

- 6 
-13 
+ 34 
-41 
-45 

- 5 
+ 28 
+ 14 



Skruf ofvan. t — + 7,2. Luft 3.4. 
Hela aftonen användes rödt falt. 



T 

Ju 
Long. 

Berl.M.T. 

dd 

dt 

D' 

Coinc. 



h ra b 

12 3412 
+ 248 
+ 50_ 

12 37 50 
3 24,9 

- 35^071 
Uf' 30,005 

- 5,066 



- 1 27/73 
refr. * - 0,07 

- 1 27,80 

e = ± 0,31 

«' — db 0,09 

(D.) 




108 



Axel Möller. 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



i Flora — Bonn. Durchm. + 2°412. 

i 

1 Chron. Mikr. R. D. 



1873 Okt. 28. 



Chron. Mikr. 



b m 8 

1126 34 
11 28 51 
1130 25 
11 32 18 
11 33 51 

1137 4 

1138 34 

1139 53 
11 41 35 
11 43 52 
11 45 21 



41,387 
41,477 
41,502 
41,506 
41,476 
41,496 
41,560 
41,560 
41,554 
41,576 
41,570 



- 0,074 

- 0,056 
-0,044 

- 0,029 

- 0,017 
+ 0,008 
+ 0,019 
+ 0,029 
+ 0,043 
+ 0,060 
+ 0,072 



41,461 
41,533 
41,546 
41,535 
41,493 
41,488 
41,541 
41.531 
4i;511 
41,516 
41,498 



+ 53 
-19 
-32 
-21 
+ 21 
+ 26 
-27 
-17 
+ 3 
- 2 
+ 16 



Skruf nedan, t =* + 6,4. Luft 3.4. 

cT-cf 



h m 8 

T - 1136 6 

JM — + 2 47 

Long. — +^ 50 

Berl.M.T.- 113943" 

d<f " 

dt " - 3 13 > 5 

D' — - 41*514 
Coinc. — + 29,998 

11,516 



r- refr. 



- 3 19,44 
— - 0,16 

-319,60 

c « ± 0,31 
*' - ± 0,09 

(D.) 



Flora — Bonn. Durchm. -+ 2°408. 



Chron. Mikr. 



b m s 
12 27 
12 28 37 
12 29 39 
12 30 45 
12 3143 
12 32 44 
12 33 50 
12 35 1 
12 3610 
12 3719 



+ 40,897 
40,906 
40,923 
40,933 
40,918 
40,894 
40,891 
40,857 
40,"824 
40,835 



R. 

- 0*041 

- 0,029 

- 0,021 

- 0,012 
-0,004 
+ 0,003 
+ 0,012 
+ 0,021 
+ 0,030 
+ 0,039 



D. 

+ 40*856 
40,883 
40,902 
40,921 
40,914 
40,897 
40,903 
40,878 
40,854 
40,874 



-32 
- 5 
+ 14 
+ 33 
+ 26 
+ 9 
+ 15 
-10 
-34 
-14 



Skruf nedan, t — + 6,4. Luft 3. 



T 

Ju 

Long. 

Berl.M.T. 

åå 

dt 

D' 
Coinc. 



h ra s 

12 32 18 
+ 2 47 
+ 50 

12 35 55 

— - 313,5 

— + 40*888 

— - 29,998 

+ 10,890 



<r-cf 



refr. 



+ 3 8,55 
+ 0,15 

+ 3 8,70 

€ — + 0^27 
«' — ± 0,09 

(D.) 



h m s 

11 51 25 
1152 43 

11 55 21 

12 3 37 
5 2 
617 
7 57 
910 

1211 
12 12 20 



12 
12 
12 
12 



+ 18,370 
18,428 
18,355 
18,258 
18,240 
18,308 
18,249 
18,230 
18,207 
18,209 



R. 

-0*094 
-0,084 
-0,063 
+ 0,001 
+ 0,012 
+ 0,022 
+ 0,035 
+ 0,044 
+ 0,058 
+ 0,069 



D. 



+ 18,276 - 9 

18,344 +59 

18,292 + 7 

18,259 - 26 

18,252 - 33 

18,330 +45 

18,284 - 1 

18,274 -11 

18,265 -20 

18,278 - 7 



Skruf ofvan. t — + 6,4. Luft 3.4. 



h m s 

T — 12 330 
Jvl — + 247 
Long. — + 50 

Berl.M.T. 

åS 

dt 



- 12 7 7 

— - 3 13,5 



cT-cf 



- 3 23,08 
refr. — - 0,16 



- 3 23,24 



D' 
Coinc. 



- + 18,279 

- _ 30,005 

- 11,726 



f 
é' 



±0,34 
±0,10 



(D.) 



1873 Okt. 28. 



Chron. Mikr. 



h m 8 

12 4146 
12 42 55 
12 44 29 
12 45 29 
12 46 26 
12 47 30 
1249 
12 50 5 
12 51 9 
12 52 34 



19,133 
19,163 
19,185 
19,198 
19,217 
19,216 
19,182 
19,189 
19,217 
19,263 



R. 

- 0* 042 
-0,033 

- 0,021 

- 0,013 
-0,006 
+ 0,003 
+ 0,014 
+ 0,023 
+ 0,031 
+ 0,042 



D. 

19*175 
19,196 
19,206 
19,211 
19,223 
19,213 
19,168 
19,166 
19,186 
19,221 



v. 

+ 21 

-10 
-15 
-27 
-17 
+ 28 
+ 30 
+ 10 
-25 



Skruf ofvan. t « 

h m s 
T « 1247 9 

Ju — + 2 47 

Long. «= + 50 

Berl.M.T. — "12 5046" 

dd 



+ 6,4. Luft 2.3. 
<r-(T 



refr. 



dt 

D' 
Coinc. 



3 13,5 



+ 
+ 



19,196 
30,005 

10,803 





+ 3 7,16 

•+ 0,15 

+ 3 7,31 


s 


— ± 0,25 
-±0,08 



(D.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



109 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Durchm. + 2°408. 



Chron. 

h ra b 
11 24 19 
11 25 28 
1126 36 
1128 7 
11 29 16 
1130 23 
11 31 17 
11 32 26 
1133 30 
1135 9 



Mikr. 



28,028 
28,002 
27,938 
28,009 
28,021 
27,978 
28,010 
28,021 
28,030 
28,038 



+ 28,561 
28,542 
28,510 
28,492 
28,501 
28,500 
28,422 
28,510 
28,477 
28,510 



R. 

- 0*039 
-0,030 

- 0,022 

- 0,011 

- 0,003. 
+ 0,005 
+ 0,012 
+ 0,020 
+ 0,028 
+ 0,040 



1). 

+ 0,494 
0,510 
0,550 
0,472 
0,477 
0,527 
0,424 
0,509 
0,475 
0,512 



v. 



- 1 

+ 15 
+ 55 
-23 
-18 
+ 32 
-71 

+ 14 
-20 

+ 17 



Skruf of van. t 

h ra s 
» 11 29 39 
-+ 246 
— + 50 



T 

Long. 

Berl.M.T.— 11 33 15~~ 

d</ » " 

~ 1,65 



+ 5,9. Luft 3. 

cT-tf 



refr. 



t dt 
D' 



— - 3 

- + 



0*495 






+ 8,57 

+ o,oi 

+ 8,58 

- ± Ö[41 

- ± 0,13 



(M.) 



1873 Okt. 29. 



Chron. 

h m s 

1138 34 
113948 
1140 43 
11 41 42 

11 42 41 

11 43 45 

1144 50 

1145 55 
1147 3 
11 47 56 



Mikr. 



+ 28,630 
28,601 
28,611 
28,608 
28,598 
28,562 
28,527 
28,527 
28,489 
28,486 



28,206 
28,190 
28,207 
28,217 
28,206 
28,185 
28,158 
28,177 
28,164 
28,163 



R. 

- 0,034 

- 0,025 

- 0,019 

- 0,012 
-0,005 
+ 0,003 
+ 0,011 
+ 0,019 
+ 0,027 
+ 0,034 



D. 

+0,390 
0,386 
0,385 
0,379 
0,387 
0,380 
0,380 
0,369 
0,352 
0,357 



v. 

+ 13 
+ 9 
+ 8 
+ 2 
+ 10 
+ 3 
+ 3 
- 8 
-25 
-20 



Skruf nedan, t — + 6,0. Luft 2. 

h in b d' — <T 

— 11 43 18 

— + 246 • 

— + 50 



T 

Jvl 

Long., 

Berl.M.T. — 1146 54 

då t it 

dt 3 W 

D' - + r ,377 



+ 6,53 
refr. — + 0,01 

+ 6,54 



t 



i 0,15 
±0,05 



(M.) 



Flora — Bonn. Durchm. + 2°417. 



Chron. Mikr. 



h m b 
12 23 33 
12 29 4 
12 34 50 
12 39 43 
12 44 14 
12 49 20 
12 54 40 
12 59 41 



+ 25,240 
25,255 
25,217 
25,232 
25,271 
25,142 
25,106 
25,119 



R. 

-0*134 
-0,093 

- 0,051 

- 0,016 
+ 0,017 
+ 0,054 
+ 0,093 
+ 0,129 



D. 

+ 25*106 
25,162 
25,166 
25,216 



v. 

-92 
-36 
-32 

+ 18 



25,288 +90 

25,196 - 2 

25,199 + 1 

25,248 +50 



Skruf of van. t « 

h m s 

T — 12 41 54 

Ju — + 246 

Long. — + 50_ 

Berl.M.T. 

dJ 

dt 



+ 6,0. Luft 2.3. 
cT-cf 



D' 
Coinc. 



1245 30 

— - 3 1,65 

i 

- + 



25,198 
30,005 



4,807 



- 1 23,25 
refr. — --_ 0,07 

- 1 23,32 

t +0,65 
«' + 0,23 

(M.) 



1873 Okt. 29. 



Chron. Mikr. 



h m & 
13 6 29 
13 11 45 
13 17 12 
13 21 39 
13 26 42 
13 31 18 
13 36 23 
1342 20 
13 47 10 



34,960 
35,051 
35,077 
35,143 
35,122 
35,178 
35,201 
35,300 
35,290 



R. 

-0*148 

- 0,110 

- 0,070 
-0,038 
-0,001 
+ 0,033 
+ 0,070 
+ 0,113 
+ 0,148 



D. 

35 T ,128 
35,161 
35,147 
35,181 
35,123 
35,145 
35,131 
35,187 
35,142 



v. 

+ 21 
-12 
+ 2 
-32 
+ 26 
+ 4 
+ 18 
-38 
+ 7 



Skruf nedan, t — + 5,9. Luft 1.2. 



h ra 8 

T - 132648 

Ju = + 2 46 

Long. — + 50 

Berl.M.T. 

åé 

dt 



å'-ö 



= 13 30 24 
— - 3 1,65 



D' — - 35,149 

Coinc. — + 29,998 

- 5,151 



- 1 29,21 
refr. — — 0,08 

-1 29,29 

t - db 0,27 
# » - ± 0,09 

<M.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



29 



i 10 Axel Möller. 

Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna st 



Flora - Bonn. Darchm. + I°428. 

Chron. Mikr. R. D. v. 

* -37*414 +37 ,580 -0,020 + 0,146 + 49 



1144 33 


37,493 


37,592 


- 0,017 


0,082 - 


11 48 20 


37, .Mit. 


37,632 


- 0,013 


0,024 - 


11 51 36 


37,52* 


37,604 


-* 0,009 




12 3 40 


37.680 


37,823 + 0,004 


0,147 + 


12 5 42 


36,610 


36.704 + 0,006 


0,100 + 


12 7 49 


36.663 


36,757 +0,009 


0,103 H 


12 946 


35,660 


35,77c 


+ 0,011 


0,121 + 


121150 




35.736 + 0,013 


0,081 - 


12 14 59 


85,746 


35,830 + 0,016 


0,100 + 


Skruf nedan. t = 


+ 4,0. Luft 3. 




i 


m a 




i'- J 
















236 
















Berl.M.T 
dtf 

dt 


— 12 


3 26 
274 




0,00 
+ 1,68 

- ± M3 


D 




0,097 


' 


- ± 0,14 








(D.) 



Flora — Bonn. Dnrchm. + IM 
Chron. Mikr. R. D. 



12 46 7 


+ 15,843 -0,006 


+ 15,837 - 2 


12 47 8 


15,880 - 0,005 


15,875 + 1 


12 48 8 


15,884 - 0,003 


15,881 + 1 


12 4910 


15,873 - 0,002 


15,871 + 


12 5013 


15,912 - 0,001 


15,911 +4 


12 5145 


15,822 0,000 


15,822 -4 


12 53 411 


15,905 +0,003 


15,908 +4 


12 54 43 


15,882 +0,00* 


15,886 +2 


12 55 49 


15,852 +0,005 


15,857 - 


12 56 48 


15,800 +0,006 


15,806 - 5 


Skruf ofvan. t — + 4,0. 


Luft 2.3. 


T 


- 12 51 18 


ef- ö 




-+ 236 






- -12 544T "*■-". "A 3 








dt 


-- 27,4 


f — ± o,'ii 


D 


. + 15,865 


'' - ± 0,13 


Coinc. - 


30,005 
14,140 


CD.) 



12 18 24 


+ 35,010 


-31,933 - 


12 20 29 


35,050 


34,896 - 


1 a 22 33 


34.953 


34,894 - 


12 -n 32 


34,912 


34,803 - 


12 26 11 


34,925 


34,830 - 


i a a9 23 


34,843 


34,784 + 


12 31 22 


34,>V>0 


34,736 + 


12 35 31 


34.H23 


34,742 + 


12 37 36 


34, (KU 


34,643 + 


12 39 40 


34,701 


34,662 + 



Skruf ofvan. t = + 4,i 

I - 12 2B36 

Ju — + 2 36 

Long. — + 50_ 

Berl.M.T. = 12 32 2 ' 

£ — ow> 

dt ' 

D' = + 0,080 



13 O 3 
13 1 5 

13 2 8 
13 3 30 
13 419 
13 518 
13 7 28 
13 8 19 
13 917 
1311 2 



-44,150 

44',0»4 
44,154 
44,089 
44.101 
44, Ull 



■ 0,005 

- 0,003 

- tj,0(i2 

- 0,001 
0,000 

■ 0.002 

- 0,003 

- 0,001 
-0,000 



Skruf nedan, t — + 4, 



D' - - 44,138 

Coinc. - +_ 2 9,998 

- 14,140 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



Ill 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Durchni. + 1°428. 



Chron, Mikr. 



h m s 


r 


1125 9 


4-28,949 


11 26 21 


28,924 


11 27 23 


28,991 


11 28 25 


■ 28,988 


11 29 32 


28,958 


11 30 39 


28,970 


113148 


28,927 


11 32 59 


28,980 


1134 5 


28,949 


11 34 59 


28,906 



R.- 

- 0^002 

- 0,002 
-0,001 
-0,001 

0,000 
0,000 
+ 0,001 
+ 0,001 
+ 0,002 
+ 0,002 



I). 

+ 28,947 
. 28,922 
. 28,990 
28,987 
28,958 
28,970 
28,928 
28,981 
28,951 
28,908 



v. 

- 7 
-32 
+ 36 
+ 33 
+ 4 
+ 16 
-26 
+ 27 

- 3 
-46 



1873 Nov. 10. 



Chron. Mikr. 



Skruf nedan, t — + 3,5. Luft 2. 



h ra a 

T — 1130 8 

Ju = + 2 34 

Long. = + 50 

Berl.NLT.— 1133 32 

d<f , „ 

dt ~~ 011 ' 85 

D' = + 28*954 
Coinc. = - 29,998 

1,044 



— refr. 



- 0'l8,'08 

- 18,09 



* — db 0,33 
t' T* ± 0,10 

(M.) 



b m s 

11 39 11 
1140 26 
114138 

11 42 33 

11 43 32 
114438 
11 45 45 
Il 46 51 
11 47 51 
1148 59 



31,062 
31 ,086 
31,064 
31,059 
31,068 
31,079 
31,069 
31,038 
31,038 
31,068 



R. 

- 0,002 
-0,002 
-0,001 

- 0,001 
0,000 
0,000 

+ 0,001 
+ 0,001 
+ 0,002 
+ 0,002 



D. v. 

31.064 - 1 
31,088 - 25 

31.065 - 2 
31,060 + 3 
31,068 - 5 
31,079 -16 
31,068 - 5# 
31,037 +26 
31,036 +27 

31.066 - 3 



Skruf ofvan. t *= 

h m s 

T — 1144 8 

Ju — + 2 34 

Long. — + 50 

Berl.M.T.- 1147 32" 

dcf > " 

ät -- 011 > 85 

D' — - 31*063 
Coinc. =* + 30,005 

- 1,058 



+ 3,3. Luft 1.2. 

- o'l8,33 
refr. =j- 0,02 

-018,35 

* — ± 0,19 
«' — ± 0,06 

(M.) 



Flora — Bonn. Durchni. + 1°434. 



Chron. Mikr. 



h m s 

12 3 34 
12 619 
12 8 58 
1212 6 
12 14 33 
1217 30 
12 21 31 
12 23 43 
12 26 10 
12 28 38 



19,654 
19,709 
19,612 
19,681 
19,691 
19,674 
19,686 
19,610 
19,628 
19,656 



R. 

.-0*006 
-0,005 
-0,003 
-0,002 
- 0,001 
+ 0,001 
+ 0,002 
+ 0,004 
+ 0,005 
+ 0,006 



1). 

19*660 
19,714 
19,615 
19,683 
19,692 
19,673 
19,684 
19,606 
19,623 
19,650 



v. 



Skruf nedan, t - 

h m s 

T — 121618 

Flora - * — - 1 32 
Jvl — + 2 34 

Long. = + 50 



o 



+ 3,2. Luft 2.3. 

cT -ef 



Berl.M.T.« 121810 
dJ • m 

dt 011 > 85 

D' - - 19, F 660 
Coinc. — + 29,998 

+ 10,338" 



+ 2 59,08 
refr. « + 0,15 

+ 2 59,23 

é «= ± di42 
•' - ± 0,13 

(M.) 



1873 Nov. 10. 



Chrou. Mikr. 



R. 



D. 



v. 






h m tt 

12 37 44 


+ 50,692 


-54 


12 40 36 


50,667 


+ 45 


12 43 25 


50,701 


-23 


12 45 28 


50,601 


-32 


12 50 10 


50,626 


-13 


12 52 55 


50,682 


-24 


12 56 10 


50,620 


+ 56 


12 58 52 


50,674 


+ 37 


13 116 


50,698 


+ 10 


13 4 7 


50,669 



-0,006 


+ 50,686 


+ 23 


- 0,005 


50,662 


- 1 


- 0,004 


50,697 


+ 34 


-0,002 


50,599 


-64 


0,000 


50,626 


-37 


+ 0,001 


50,683 


+ 20 


+ 0,002 


50,622 


-41 


+ 0,004 


50,678 


+ 15 


+ 0,005 


50,703 


+ 40 


+ 0,006 


50,675 


+ 12 



Skruf ofvan. t — + 3,2. Luft 2.3. 



h in s 

T — 12 51 8 

Flora - * - - 1 32 
Ju — + 2 34 

Long. = + 50 

Berl.M.T. 

dtf 



refr. 



+ 2'57',77 
+ 0,17 



dt 

D' 

Coinc. 



= 12 53 
— - Oil',85 



— + 50,663 
= - 40,401 



+ 2 57,94 

é =± 0,'38 
é' = ±0,12 

(M.) 



+ 10,262 
Coincidensen vid 30 kunde ej användas. 



112 



Axel Möller. 



Mikrometrisk jemförelse emellau Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Dnrchm. + 1°417. 



Chron. Mikr. 



h m s 
11 32 43 
11 35 16 
1137 50 
11 42 51 
11 47 52 
11 50J42 
€1 52 59 
11 55 31 
11 57 52 
12 013 



+ 42,160 
42,162 
42,193 
42,186 
42,178 
42,190 
42,167 
42,196 
42,233 
42,251 



R. 

+ 0^031 
+ 0,025 
+ 0,020 
+ 0,009 
-0,001 
-0,007 

- 0,012 

- 0,017 

- 0,022 

- 0,027 



D. 

+ 42,\91 
42,187 
42,213 
42,195 
42,177 
42,183 
42,155 
42,179 
42,211 
42,224 



v. 



+ 
+ 




4 
22 
4 
14 
- 8 
-36 
-12 
+ 20 
+ 33 



Skruf nedan. 



T 

Ju 

Long. 

Berl.M.T. 

åå 

dt 

D' 
Coinc. 



h m s 

11 47 24 
+ 2 27 

+_ - 50 . 
115041 

— + 051,9 

— + 42*191 

— - 29,998 

+ "12,193 



t=r + 2,4. Luft 3.4. 

å-å 



+ 3 31,23 
refr. — + 0,18 

+ 3 31,41 

t _ ± 0,24 
«• - ± 0,08 

(D.) 



1873 Not. 14. 



Chron. Mikr. 



h m 8 
12 41 41 
1244 1 
12 4614 
12 48 29 
12 5043 
12 53 3 
12 55 23 

12 57 41 

13 1 
13 2 22 



28,109 
28,053 
28,033 
27,990 
28,044 
28,000 
28,001 
27,966 
28,008 
28,043 



R. 

+ 0*021 
+ 0,017 
+ 0,012 
+ 0,007 
+ 0,003 
-0,002 
-0,007 

- 0,012. 

- 0,017 

- 0,022 



D. 

28,088 
28,036 
28,021 
27^983 
28,041 
28,002 
28,008 
27,978 
28,025 
28,065 



v. 

-63 
-11 
+ 4 
+ 42 
-16 
+ 23 
+ 17 
+ 47 

-40 



Skruf of van. t =» 

b 01 8 

T — 12 52 

Jxx «= + 2 27 

Long. = + 50 

Berl.M.T. 

åå 

dt 



+ 2,0. Luft 3.4. 
å-å 



— 12 55 17 

— + 051,9 



D' 

Coinc. 



28,025 
40,401 



+ 12,376 



+ 3 34,41 
refr„ — + 0,22 

+ 3 34,63 

* — ±0,40 
*' — ± 0,13 

(D.) 



Flora — Bonn. Darchm. + 1°422. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



v. 



1873 Not. U. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



v. 



h m « 

12 6 59 
12 813 
12 918 
12 10 31 
121143 
121240 

12 13 33 

12 14 25 

12 16 21 

1217 34 



+ 24,726 
24,694 
24,686 
24,699 
24,776 
24,717 
24,739 
24,718 
24,731 
24,739 



+ 0,011 
+ 0,008 
+ 0,006 
+ 0,003 
+ 0,001 
-0,001 
-0,003 
-0,005 
-0,009 
- 0,011 



+ 24,737 
24,702 
24,692 
24,702 
24,777 
24,716 
24,736 
24,713 
24,722 
24,728 



+ 15 
-20 
-30 
-20 
+ 55 

- 6 
+ 14 

- 9 


4- 6 



h ro 8 
12 25 7 
12 26 13 
12 27 15 
12 2816 
12 29 12 
12 30 2 
12 30 57 
12 31 50 
12 32 55 
12 33 47 



45,648 
45,622 
45,601 
45,568 
45,618 
45,592 
45,594 
45,574 
45,560 
45,548 



+ 0,009 
+ 0,007 
+ 0,005 
+ 0,003 
+ 0,001 
-0,001 
-0,003 
-0,005 
-0,007 
-0,009 



45,637 
45,615 
45,596 
45,565 
45,617 
45,593 
45,597 
45,579 
45,567 
45,557 



-45 

-23 

- 4 
+ 27 
-25 

- 1 

- 5 
+ 13 
+ 25 
+ 35 



Skruf nedan. t« + 2,4. Luft 3.4. 



Skruf ofvan. t — + 2,0. Luft 3.4. 



h m 8 

T — 1212 8 

Ju — + 2 27 

Long/ «= + 50 

Berl.M.T.— 12T5"25^ 

d<f * " 

dt ~ + ° 51 > 9 



& -å 



D' 
Coinc. 



+ 



24,722 
40,395 

15,673 



-431,52 
refr. — - 0,24 

-4 31,76 

< — .+ 0,28 
«• - ± 0,09 

(D.) 



h m b 

=- 12 29 33 
= + 227 
«+ 50 



T 

Ju 

Long. 

Berl. M. T. « — 12 32"5Ö 

då 

dt 



+ 51,9 



D' 

Coinc. 



- 45,592 
+ 30,005 

"- 15,587 



<r-«r 

- 4 30|oi 
refr. — -_ 0,25 

-4 30,29 

* — db 0*30 
«' - ± 0,10 

(D.) 



Plauct- och Komet-Observationer 1873. 



.413 



Mikrometrisk jemförelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Diirchm. ± 1°417. 



Chron. Mikr. 



h ro k 

11 31 19 

1133 6 

11 34 39 

1136 7 

11 37 57 
11 39 27 
114054 

11 42 27 

11 43 52 
1145 24 



4-45,560 
45,562 
45,628 
45,632 
45,606 
45,590 
45,630 
45,603 
45,613 
45,653 



R. 

+ 0^020 
+ 0,015 
± 0,010 
+ 0,006 
+ 0,002 
-0,003 
-0,007 

- 0,011 

- 0,015 

- 0,019 



1). 

±45^580 
45,577 
45,638 
45,638 
45,608 
45,587 
45,623 
45,592 
45,598 
45,634 



v. 



-28 
-31 
4-30 
4-30 

-21 
4-15 
-16 
-10 
4-26 



1873 Nov. 15. 



Chron. Mikr. 



Skruf nedan, t = 4- 3,2. Luft 1.2. 



T 

Ja 

Long. 

Berl.M.T. 

d<f 

dt 

D' 
Coinc. 



h m s 

. 113830 
• 4- 225 
»4- 50_ 

. " 11 41 45 

4- l' 8,05 

4- 45*608 
- 29,9 98 

4- 15,610 



cT-J 

4- 430,41 
refr. « 4^ 0,23 

4- 4 30,64 



t' 



±0,28 
±0,09 



(D.) 



h ra s 

12 20 29 
12 22 2 
12 23 34 
12 25 4 
12 26 37 
12 31 41 
12 3317 
12 37 14 
12 38 41 
124143 



14,259 
14,239 
14,255 
14,275 
14,155 
14,186 
14,154 
14,186 
14,165 
14,154 



R. 

4- 0*026 
4- 0,022 
4- 0,018 
4- 0,013 
4-0,009 
-0,005 
-0,009 

- 0,020 
-0,024 

- 0,032 



D. 

U,233 
14,217 
14,237 
14,262 
14,146 
14,191 
14,163 
14,205 
14,189 
14,186 



v. 

-30 
-14 
-34 
-59 
4-57 

4-12 
4-40 
- 2 
4-14 
4-17 



Skruf ofvan. t — 4- 3,0. Luft 2. Objektivet vått. 



T 

Ja 

Long. 

Berl.M.T. 

dcT 

dt 

D' 
Coinc. 



h ra s 

12 30 
4- 2 25 

•+ _ J5L 

12 33 15 

4- l' 8',05 

14*203 
4- 30,005 

4- 15,802 



refr. 



<r-cT 

4- 4 33^74 
4- 0,24 



4- 4 33,98 






±0,41 
±0,13 



(D.) 



Flora — Bonn. Durchm. ± 1°422 



**• 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



1873 Not. 15. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



h m « 

11 47 55 
11 49 16 
115016 
11 51 12 
11 52 14 
11 53 17 

11 54 13 

1155 4 
1X56 3 

11 56 55 



42,285 
42,260 
42,236 
42,217 
42,224 
42,244 
42,240 
42,262 
42,223 
42,202 



4- 0,013 
±0,009 
4-0,006 
±0,004 
±0,001 
-0,002 
-0,004 

- 0,007 
-0,009 

- 0,012 



42,272 
42,251 
42,230 
42,213 
42,223 
42,246 
42,244 
42,269 
42,232 
42,214 



-33 
-12 

± 9 
±26 

±16 

- 7 

- 5 
-30 

+ 7 
±25 



k 
12 
12 
12 
12 
12 
12 



m s 
350 

5 7 

6 2 

6 57 

7 45 
916 

12 10 14 

1211 7 

1212 3 

1213 



± 28,130 
28,166 
28,153 
28,167 
28,145 
28,180 
28,206 
28,214 
28,210 
28,184 



± 0,013 
±0,009 
±0,007 
4-0,004 
±0,002 
-0,002 
-0,005 
-0,007 

- 0,010 

- 0,012 



± 28,143 
28,175 
28,160 
28,171 
28,147 
28,178 
28,201 
28,207 
28,200 
28,172 



-32 



-15 

- 4 
-28 
± 3 
±26 
±32 
±25 

- 3 



Skruf nedan, t ~ 

b m » 

T — 11 52 39 

Jvl =4- 2 25 

Long -*_± ^0_ 

Berl. M. T. — 1155 54" 

d(f * 

dt -±18,05 



4-3,2. Luft 1.2. 
cT-cf 

- 332,05 
refr. «- 0,19 

- 3 32,24 



Skruf ofvan. t - + 3,0. Luft 1.2. 



T 

Ju 
Long. 



b m s 

12 8 30 
± 2 25 
± 50 



D' 


-- 42,239 


Coinc. 


— 4- 29,998 




- 12,241 



* 

é' 



±0,24 
±0,08 



(D.) 



Berl.M.T. — 121145 

d<f .. » n »< 

dt -±18,05 

D' — ± 28 r ,175 

Coinc. — - 40,401^ 

" - 12,226 



<r-<r 



-331,79 
refr. — - 0,20 



- 3 31,99 






±0,26 
±0,08 



(D.) 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



30 



L 



114* 



Axel Möller. 



Mikrometrisk jemlorelse emellan Flora och närbelägna stjernor. 



Flora — Bonn. Durchm. + 1°413. 



Chron. Mikr. 



h m s 
11 13 27 
11 16 18 
11 18 58 
11 21 24 
11 23 56 
11 27 12 
11 30 15 
11 32 55 
11 35 39 
113816 



12,040 
12,001 
12,041 
12,052 
12,017 
12,029 
12,007 
12,041 
12,021 
12,014 



R. 

+ 0^050 
+ 0,038 
+ 0,028 
+ 0,018 
+ 0,008 
-0,006 

- 0,018 

- 0,028 
-0,040 
-0,050 



D. 

11*990 
11,963 
12,013 
12,034 
12,009 
12,035 
12,025 
12,069 
12,061 
12,064 



+ 36 
+ 63 
+ 13 

- 8 

+ 17 

- 9 

+ 1 
-43 

-35 

-38 



1873 Nov. 17. 



Chron. Mikr. 



ta m s 

1143 36 
1146 28 
11 49 15 
11 51 47 
11 54 47 

11 57 19 

12 8 
12 2 49 
12 5 45 
12 840 
121126 



Skruf ofvan. t 



T 

Ju 

Long. 

Berl.M.T. 

drf 

dt 

D' 
Coinc. 



tams 
11 25 50 
+ 2 22 
+ 50 

11 29 2 

— + 140,4 

— - 12*026 
«+ 30,005 

+ 17,979 



+ 4,0. Luft 2. 



refr. 



+ 511,43 
+ 0,26 

+ 5 Ti, 69 



+ 48,068 
48,059 
48,062 
48,014 
48,062 
48,076 
48,073 
48,062 
48,132 
48,188 
48,160 



R. 

+ T ,056 
+ 0,044 
+ 0,033 
+ 0,023 
+ 0,011 
+ 0,001 

- 0,011 

- 0,022 

- 0,033 

- 0,045 

- 0,056 



D. 



48,124 


+ 37 


48,103 


+ 16 


48,095 


+ 8 


48,037 


-50 


48,073 


-14 


48,077 


-10 


48,062 


-25 


48,040 


-47 


48,099 


+ 12 


48,143 


+ 56 


48,104 


+ 17 






±0,40 
i 0,13 



Skruf nedan, t > 

tams 

T * 11 57 27 

Ju — + 2 22 

Long. — + 50 

Berl.M.T.— "120 39 

d(f 



+ 4,0. Luft 2. 

<r-cf 



(M.) 



refr. 



dt 



+ 140',4 



D' « + 

Coinc. *» — 

+ 



48,087 
29,998 

18,089 



+ 5 13,34 
+_ _0,28 

+ 5 13762 

« — ± 0,39 
é' - ± 0,12 

(M.) 



Flora — Bonn, Durchm. + 1°423. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



1873 Nov. 17. 



Chron. Mikr. 



R. 



D. 



v. 



tams 
1215 30 
12 20 57 
12 2348 
12 26 42 
12 30 54 
12 32 32 
12 35 27 
12 38 7 
12 4053 
12 43 54 



32,485 
32,460 
32,441 
32,431 
32,400 
32,422 
32,438 
32,411 
32,365 
32,357 



+ 0,062 
+ 0,040 
+ 0,029 
+ 0,017 
0,000 
-0,007 

- 0,018 

- 0,029 
-0,040 

- 0,052 



32,423 
32,420 
32,412 
32,414 
32,400 
32,429 
32,456 
32,440 
32,405 
32,409 



- 2 

+ 1 
+ 9 
+ 7 
+ 21 

- 8 
-35 
-19 
+ 16 
+ 12 



Skruf nedan . t — + 4,0. Luft 2.3. 



T 

Flora - * 

Ju. 

Long. 

Berl.M.T. 
d<f 

dt 

,D' 

Coinc. 



tams 
12 30 54 
147 
+ 2 22 

+__ _ 50 _ 
12 32~19 

+ 140,4 



-d 

-04l"97 
refr. — - _ 0,04 

" - 42,01 



•# 



e « ± 0,20 
é '-=± 0,06 



« + 



32,421 

29,998 

2,423 



(M.) 



tams 
12 4812 
12 51 5 
12 53 45 
12 56 34 

12 59 21 

13 2 58 
13 5 5 
13 819 
13 11 18 
13 14 26 



+ 27,620 
27,671 
27,658 
27,651 
27,737 
27,739 
27,745 
27,820 
27,747 
27,755 



+ 0,052 
+ 0,040 
+ 0,030 
+ 0,018 
+ 0,007 
-0,008 

- 0,016 

- 0,029 
-0,041 

- 0,054 



+ 27,672 
27,711 
27,688 
27,669 
27,744 
27,731 
27,729 
27,791 
27,706 
27,701 



-42 

- 3 
-26 
-45 
+ 30 
+ 17 
+ 15 
+77 

- 8 
-13 



Skruf ofvan. t — + 3,9. Luft 2.3. 



T 

Flora - * 

Ju 

Long. 

Berl.M.T. 

d(T 

dt 

D' 

Coinc. 



13 



+ 
+ 



m 3 

1 6 
147 

2 21 
50 



cT-cT 



13 2 30 
+ 140,4 

+ 27*714 

- 30,005 

- " 2,291 



- 39,69 
refr. «-_ 0,04 

- 39,73 

t «* 4- 0^43 

#'- ± 0,14 

(M.) 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



113 



Reduktion till Medeltid för Chrmionielrm Kessels 1333, 



1873. 



Stånd. Gång. 





d h m 


Jan. 


4 042 




5 23 56 




9 10 




12 23 50 




16 015 




19 2344 




23 045 




26 23 50 




30 018 


Febr. 4 3 




6 23 57 




13 023 




16 23 51 




21 




23 23 54 




28 019 


Mars 2 2350 




6 29 




9 23 50 




14 6 




16 2354 




20 23 56 




23 23 54 




28 




30 23 55 


Apr 


. 2 048 




6 23 52 




12 019 




16 041 




20 23 55 




25 32 




29 020 


Maj 


3 030 




6 050 




11 23 38 



m s 



+ 4 58,45 
+ 4 56,44 
+ 4 53,93 
-f- 4 50,90 
+ 4 52,50 
+ 4 54,35 
+ 4 55,88 
+ 4 53,79 
+ 4 50,75 
+ 4 45,05 
-1-441,17 
4-433,85 
+ 4 29,11 
+ 4 24,41 
+ 4 22,52 
+ 4 18,83 
-|- 4 15,82 
-f 4 12,63 
+ 4 8,91 
+ 4 5,53 
+ 4 2,14 
+ 3 57,71 
+ 3 54,08 
+ 3 50,32 
+ 347,87 
+ 3 47,46 
+ 3 48,74 
+ 3 48,38 
+ 3 46,26 
+ 3 46,09 
+ 3 45,36 
+ 3 44,61 
+ 3 44,15 
+ 344,60 
+ 3 45,31 



-1,02 
-0,83 
-0,77 
+ 0,53 
+ 0,46 
+ 0,50 
-0,53 
-1,01 
-1,14 
-1,29 
-1,22 
-1,19 
-1,17 
-0,70 
-0,92 
-1,01 
-1,05 
-0,94 
-0,84 
-1,13 
-1,11 
-1,21 
-0,94 
-0,82 
-0,20 
+ 0,26 
-0,07 
-0,53 
-0,03 
-0,18 
-0,19 
-0,11 
+ 0,15 
+ 0,12 



Juli 



1873. 

d 

Maj 11 
15 
18 
22 
25 
30 
Juni 2 

6 
10 
14 
21 
25 
29 

3 

6 
10 
16 
20 
25 
29 
Aug. 2 

7 

11 
16 
20 
24 
26 
28 
29 
Sept. 1 

7 

13 
14 
18 
21 



Stånd. Gång. 



h m 

2338 
018 
41 
53 

23 59 
013 
4 
33 
6 
015 
6 










2 
2 
4 
4 



35 
2 
7 
4 
5 

2358 

2 
O 8 
4 
6 

2213 
019 

2149 


23 56 
23 

23 56 
36 

23 57 



ra s 

+ 3 45,31 
+ 3 43,17 
+ 3 41,07 
+ 3 36,38 
+ 3 35,88 
+ 3 32,17 
+ 3 30,56 
+ 3 31,20 
+ 3 31,47 
+ 3 32,48 
+ 3 35,51 
+ 337,94 
+ 3 39,39 
+ 3 38,00 
+ 3 39,28 
+ 3 40,53 
+ 3 45,33 
+ 3 44,81 
+ 3 45,74 
+ 348,90 
+ 3 49,37 
+ 3 49,81 
+ 3 50,85 
+ 3 50,01 
+ 3 50,52 
+ 3 49,58 
+ 3 49,71 
+ 3 50,35 
+ 3 50,77 
+ 348,79 
+ 346,75 
+ 3 43,35 
+ 3 40,70 
+ 3 38,97 
+ 3 34,36 



-0,71 
-0,69 
-1,17 
-0,13 
-0,93 
-0,54 
+ 0,16 
+ 0,07 
+ 0,25 
+ 0,43 
+ 0,61 
+ 0,36 
-0,35 
+ 0,43 
+ 0,31 
+ 0,80 
-0,13 
+ 0,19 
+ 0,79 
+ 0,16 
+ 0,11 
+ 0,26 
-0,17 
+ 0,13 
-0,23 
+ 0,04 
+ 0,59 
+ 0,22 
-0,95 
-0,29 
-0,68 
-1,34 

-o;57 

-1,16 



1873. 

d 

Sept. 21 
26 
Okt. 2 
5 
11 
13 
15 
19 
23 
26 
2 
7 
9 
13 
16 
23 
30 
7 

10 
14 
21 
28 



Stånd. Gång. 



No v. 



Dec. 



h m 

23 57 

2 26 

3 54 
23 58 

38 
021 
23 58 
23 59 
23 57 
23 57 
23 57 

4 3 
23 57 
23 59 
23 56 
23 57 
23 57 
23 59 
23 57 
23 58 
23 57 
23 50 



m 8 



+ 3 34,36 
+ 3 26,53 
+ 3 14,20 
+ 3 7,54 
+ 3 0,02 
+ 2 56,96 
+ 2 54,65 
+ 2.50,24 
+ 2 49,13 
+ 2 48,68 
+ 2 41,76 
+ 2 39,57 
+ 2 34,89 
+ 2 27,69 
+ 2 22,09 
+ 2 14,51 
+ 2 8,51 
+ 1 55,47 
+ 1 50,57 
+ 1 43,73 
+ 1 36,67 
+ 1 28,97 



-1,87 
-2,03 
-1,73 

-1,54 
-0,77 
-1,10 
-0,28 
-0,15 
-0,99 
-0,52 
-1,65 
-1,80 
-1,87 
-1,08 
-0,86 
-1,86 
-1,63 
-1,71 
-1,01 
-1,10 



1874. 

JanT~L 23 40 +122,13 

5 +119,11 

11 23 58 +1 8,95 

> 18 23 54 +058,32 

22 4 +0 55,32 

25 23 51 +0 50,40 

29 23 49 +0 41,71 

Febr. 1 23 59 +035,63 

5 +0 30,42 



-1,71 
-1,00 
-1,45 
-1,52 
-1,00 
-1,23 
-2,17 
-2,03 
-1,74 



*) Chronometern nedgången den 9 Oktober. 



-H6 



Axel Muller. 



Resultator af Planet- och Kqmet-Observationer i Lund 1873. 



Sirona (116). 

P av ftl 1 ft v 

1873. LundsM.T. App.A.R. App.Dekl. A. R. Deicl. 
Jan. 8 10 8 1 0* 546 38*18 +262156)3 -0,02 + 2fi 



, Obs.-Räkn. 
Ja. Jd. 

- 9*02 - ll)8> Berl. Jahrb. 1875. 



Oalatea (74). 

Jan. 26 10 32 7 5 27,36 +16 36 20,1 -0,01 +3,0 - 1,20 - 

Metis (9). 

Jan. 16 12 50 817 7,26 +27 47 25,6 +0,03 +3,5 - 2,50 + 



0,6} Berl. Jahrb. 1874. 



8,6} Berl. Jahrb. 1875. 



Febr. 18 10 48 
24 10 17 



Febr. 18 11 46 34 



Cybele (65). 

9 846,54 +1446 34,0 -0,01 +2,2 + 0,97 + 
9 450,60 +15 8 49,5 -0,02 +2,2 + 0,94 - 

Eurydice (75). 

9 3713,49 +18 3610,3 0,00 +2,1 - 1,37 - 



%\\ Berl. Jahrb. 1675. 



4,2} Berl. Jahrb. 1875. 



Concordia (58). 

Febr. 24 11 15 9 3444,78 +12 22 22,5 0,00 +3,7 - 0,62 + 4,9} Berl. Jahrb. 1875. 



Panopaea (70). 



Mars 21 13 7 30 10 34 17,08 + 25 39 11,5 

23 10 55 59 10 32 48,38 + 25 38 55,6 

24 9 5717 10 32 4,89 +25 38 29,6 

25 10 10 19 10 31 19,39 + 25 37 49,0 

26 9 55 26 103036,77 +25 36 58,9 

27 947 57 10 29 55,11 +25 35 51,8 



Mars 24 12 3 54 11 52 18,74 + 29 18 54,7 

25 10 49 53 11 51 16,15 + 29 14 53,7 

26 10 36 52 11 50 11,26 + 29 10 23,5 
ET 27 10 47 51 11 49 6,44 + 29 5 35,3 

28 101650 1148 4,20 +29 040,7 



Harmonia (40). 

Mars 21 16 11 57 12 40 45,10 + 3 33 58,4 + 0,19 + 5,2 + 

30 111148 - - +429 4,3 - +5,0 

Apr. 1 9 5848 12 3025,50 + 44016,7 -0,11 +5,0 + 

2 112048 122924,45 + 44611,2 -0,02 +5,0 + 

9 93848 122258,53 + 52042,6 -0,09 +4,9 + 



9.362 


0.689 










8.672 


0.650 










8.613a 


0.649 










8.114» 


0.648 










8.477 n 


0.649 










8.531 n 


0.649 










hrosyi 


16 (31) 


1. 








+ 0,02 


+ 2,0 


+ 


4,08 - 


58,6 i 




-0,04 


+ 2,1 


+ 


4,01 - 


58,0 f 




-0,05 


+ 2,1 


+ 


3,78 - 


60,3 > 


Berl. Jahrb. 1875. 


-0,03 


+ 2,0 


+ 


3,93 - 


60,0 \ 




-0,06 


+ 2,1 


+ 


3,89 - 


59,0/ 





Pomona (32). 



Mars 25 11 26 53 13 5 2,56 

26 1112 52 13 417,66 

27 1139 51 13 3 31,02 

28 11 14 50 13 2 45,12 

29 11 13 1 58,58 



11 32 50,3 
11 26 19,4 
1119 27,2 
11 12 39,0 
11 5 43,8 



-0,09 +5,8 

-0,10 +5,8 

-0,07 +5,9 

-0,09 +5,8 

-0,10 +5,8 



2,05 - 11,2 



2,35 
2,36 
2,42 



0,87 
0,90 
0,65 
0,80 
0,73 



+ 
+ 
+ 
+ 
+ 



13> / 

.2 \ 



16,2 \ Berl. Jahrb. 1875. 
15,6 

15,8 



5,3; 

3,5 

3,0 ) Berl. Jahrb. 1875. 

5,2 

4,2 



J 



r 



l 



Planet- och Komet- Observationer 1873. 



117 



Resultater af Manet- och Komet-Observationer i Lund 1873. 



1873. Lunds M. T. App.A.R. 



Mars 



Apr. 



h m 8 h m s 

28 12 3 50 13 39 14,46 

29 12 349 133833,80 

30 12 13 48 13 37 51,18 
1 10 32 48 13 36 27,48 
9 11 37 48 13 30 8,28 



Apr. 



15 12 7 O 134445,14 

16 10 57 O 13 43 52,29 

17 1147 O 13 42 54,55 

18 12 39 O 134156,92 
20 11 11 O 13 40 9,43 
25 11 17 O 13 35 37,67 



Melete (56). 

Parallax. 
App. Dekl. A. K. De kl. 



9 318,5 
8 55 32,5 
8 47 33,3 
8 31 50,7 
7 23 15,1 



0,07 
0,06 
0,05 
0,13 
0,04 



+ 5,2 
+ 5,2 
+ 5,3 
+ 5,2 

+ 5,4 



+ 
+ 
+ 
+ 

+ 



Åte (111). 

19 2049,1 0,00 +5,3 

1916 30,3 -0,06 +5,3 

191140,9 -0,01 +5,3 

19 6 46,3 +0,04 +5,3 

185715,2 -0,03 +5,3 

18 3118,8 0,00 +5,3 



Obs. -Räkn. 
Ja. JiS. 



1,98 
2,35 
2,10 
2,19 
2,47 



3 

+ 
+ 



3,0] 



3,5 k 



-2 
-2 
-2 
-2 
-2 
-2 



Berl. Jahrb. 1875. 



2,07 +11 50,7 \ 

1,88 +1152,6] 

1,79 +11 55,9 f 

1,55 +11 57,0 1 1 

1,28 +12 1,9 

0,06 +1211,4 



Berl. Jahrb. 1875. 



Apr. 16 10 25 O 13 47 59,91 - 

17 12 49 O - - - 

18 1325 O 1346 5,92 - 
20 1026 O 134425,34 - 



Eurynome (79). 

10 55 51,7 -0,08 +4,3 + 4,00 - 

104845,0 - +4,3 - - 

1042 8,4 +0,07 +4,3 + 4,28 - 

10 30 3,3 -0,06 +4,3 + 4,06 - 



18,8 

J^h Berl. Jahrb. 1875. 
18^5 



Apr. 16 11 37 O 15 2 42,04 

17 1348 O 15 154,25 

18 14 10 O 15 1 9,12 
20 11 53 O 14 59 42,71 
25 1243 O 1455 45,44 



Clotho (97). 

2 22 45,4 -0,06 +3,3 + 

215 59,7 +0,02 +3,3 + 

2 941,4 +0,04 +3,3 + 

158 3,4 -0,04 +3,3 + 

128 27,5 0,00 +3,3 + 



5,74 
5,79 
5,85 

5,81 

5,85 



10,4 
13,0 1 

11,6 } Berl. Jahrb. 1875. 

12,0 ' 

11,2 



Juli 21 12 4 O 19 2151,05 

22 1053 O 19 21 7,33 

24 1049 O 1919 37,43 

25 11 11 O 19 18 52,60 



Hesperia (69). 

10 35 3,8 +0,02 +3,3 + 0,12 + 

10 37 38,0 -0,01 +3,3 - 0,22 + 

104312,1 -0,01 +3,3 - 0,09 + 

10 46 6,8 ,0,00 +3,3 + 0,16 + 



2,2 

l'h Berl. Jahrb. 1875. 

6^8 



Juli 22 11 50 O 20 54 24,70 

25 12 26 O 20 52 5,28 

Aug. 10 1127 O 203911,14 



Elpis (59). 

7 37 45,3 -0,06 +5,0 + 0,26 + 

7 52 50,5 -0,01 +5,1 + 0,30 + 

929 39,2 +0,01 +5,2 + 0,25 -! 



0,2 Berl. Jahrb. 1875. 
0,1 



Juli 22 12 34 O 21 17 40,13 

25 13 11 O 21 15 26,99 

Aug. 10 12 13 O 21 2 23,82 



Fåles (49). 

13 57 47,9 -0,03 +4,6 + 6,41 + 

14 3 59,6 +0,01 +4,6 + 6,66 + 
14 42 51,1 +0,02 +4,8 + 7,54 + 



59,0 

58,8 } Berl. Jahrb. 1875. 

59,3 



Undina (92). 



Aug. 25 12 44 O 23 26 1,78 

31 12 25 O 23 22 3,00 

Sept. 12 11 10 O 23 13 28,57 

13 10 45 O 23 12 45,99 



17 43 39,6 

18 24 50,6 

19 35 48,2 
19 40 45,0 



-0,02 +4,5 + 0,86 + 3,1 

-0,01 +4,6 + 0,96 + 1,7 

-0,03 +4,6 + 0,94 + 3,7 

-0,05 +4,5 + 0,87 + 3,3 



Astr. Nachr. 1949. 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



31 



118 



Axel Miller. 



Resultater at* Pianot- odi Komel-Observationer i Lund 1873. 



Calypso (53). 

4 

Par all ax. 
1873. LundsM.T. App.A.R. App. Dekl. A. R. Dekl. 



Sept. 23 12 53 O 

24 11 12 

25 11 42 
29 10 



Sept. 23 11 42 

24 10 27 

25 10 53 

26 10 15 
29 11 30 



Okt. 



26 918 

27 943 

28 8 22 

29 1010 



Okt. 



16 957 

26 1033 

27 811 

28 7 46 



b ra s o , ,, 

13019,69 + 2 32 24,0 

12944,69 -f2 26 6,0 

129 5,18 +219 6,5 

126 22,55 + 15137,5 



119 43,08 +10 26 38,3 

119 1,14 +1019 9,9 

11814,80 +101055,1 

117 29,81 +10 2 55,8 

115 2,92 +9 37 5,5 



-0,03 +4,9 

-0,12 +4,9 

-0,09 +4,9 

-0,16 +5,1 

Asia (67). 

-0,10 +5,3 

-0,18 +5,4 

-0,15 +5,4 

-0,18 +5,5 

-0,09 +5,4 



150 50,92 +18 40 44,4 

150 0,41 +18 3718,2 

14913,59 +18 34 7,4 

14820,66 +18 30 29,3 



21151,51 +1159 9,8 

2 415,17 +1116 20,9 

2 3 44,98 +1112 25,9 

2 3 0,72 +11 811,1 



Lencothea (35). 



-0,07 +2,1 

-0,06 +2,1 

-0,09 +2,2 

-0,04 +2,1 

Gerda (122). 

-0,09 +2,7 

-0,04 +2,7 

-0,11 +2,8 

-0,12 +2,8 



Obs. -Räkn. 
Ja. Jj. 



0*83 
1,11 
1,14 
1,13 



2,46 
2,47 
2,60 
2,54 

2,74 



3,21 
3,22 
3,42 
3,40 



26,99 
27,80 
27,54 
27,72 



6,1 

Ify Berl. Jahrb. 1875. 

4,8 



10,0 \ 
7 fi 

9*4 } Berl. Jahrb. 1875. 

8,9 

8,9 



13,6 i 
17,7 
18,1 
16,7 



Berl. Jahrb. 1875. 



212,8 

2 '15*5 1 Astr ^achr. 1950. 
2 16J7 



Okt. 16 10 27 

26 11 7 

28 848 

29 924 



Nov. 



Okt. 



9 848 
14 820 
17 819 



27 9 3 

28 918 

29 10 59 



Alcmene (82). 



2 48 44,03 +17 4 3,4 

2 4014,63 +16 37 53,4 

2 38 29,14 +16 3159,3 

2 37 31,51 +162847,0 



-0,13 +3,4 + 

-0,06 +3,4 + 

-0,16 +3,7 + 

-0,14 +3,6 + 



2 3046,01 +15 010,3 
2 26 51,55 +14 4217,5 
2 24 36,42 +14 3150,0 



2 58 36,85 +25 616,4 
2 57 44,23 +25 5 39,5 
2 5648,08 +25 4 55,9 



Themis (24). 

-0,09 +2,8 + 

-0,10 +2,8 + 

-0,09 +2,8 + 

Aurora (94). 

-0,15 +2,8 + 

-0,14 +2,7 + 

-0,07 +2,4 + 



13,59 + 118,5 



S;S + i2o;o| BerLJahrb1875 - 

13,62 + 121,9/ 



0,13 + 
0,09 + 
0,14 + 



6,14 + 
6,01 + 
6,14 + 



6,6 

6,9 \ Berl. Jahrb. 1875. 



5,6 



33 2 

32'oj Berl. Jahrb. 1875. 

33,9 



Nov. 9 919 
14 919 
17 9 7 



31013,87 + 849 52,7 
3 5 22,34 + 8 33 22,0 
3 2 31,35 + 8 24 35,9 



Thetis (17). 

-0,12 +3,8 + 0,57 + 

-0,10 +3,8 + 0,45 + 

-0,10 +3,8 + 0,59 + 



3 4 

3jlJ Berl. Jahrb. 1875. 

2,3 



Nov. 25 11 45 



Clytia (73). 

3 55 8,05 +23 38 8,2 -0,01 +3,0 - 38,06 - 1 36,0) Berl. Jahrb. 1875. 



Planet- och Komet-Observationer 1873. 



no 



Resultator af Planet- och KoineMllisiTvationer i Lund 1873. 



Hera (103). 

Parall&x 
1873. LundsM.T. App.A.R. App. Dekl. A. R. Dekl. 



h m 8 

Nov. 9 10 34 
17 950 
25 12 29 



427 38,45 +13 36 21.6 -0,12 +3,5 
4 2042,48 +1316 54,8 -0,13 +3,6 
413 5,13 +13 1,1 +0,03 +3,4 



Johanna (127). 

Jan. 22 7 1247 15650,33 +15 37 0,4 9.104 0.765 



Obs.-lläkn. 
Ja. Jö. 



0,80 
0,65 - 
0,72 - 



- 2,2 



2,5 \ Berl. Jahrb. 1875. 
6,1 



Nemesis (128). 



Jan. 16 
22 
26 
27 
Febr. 24 
Mars 23 
24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 
1 
11 

14 
15 
16 
18 
22 



Apr. 



10 31 2 
8 33 44 

7 22 27 
6 2333 

8 43 33 
8 28 20 
83948 
8 3713 

.827 31 

8 28 41 
842 46 
914 

9 6 8 
848 26 
9 116 
9 3918 
943 41 
9 333 
91812 
917 2 

10 114 



3 51 31,21 
3 52 41,18 

3 54 0,08 

4 15 10,21 

4 48 21,58 
44947,20 
4 51 11,93 
4 52 37,38 
454 3,35 
4 55 31,66 
4 57 1,59 

4 58 29,62 

5 126,78 
5 16 51,00 



+ 20 

+ 20 
+ 20 
+ 21 
+ 22 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 
+ 24 



30 52,4 
4614,0 
57 37,1 

033,2 
39 3,5 
15 51,6 
19 10,8 
22 23,9 
25 30,7 
28 52,1 

31 57,1 
34 53,4 
37 48,6 
43 34,7 



+2510 2,7 



5 21 40,49 
5 23 14,12 
5 2451,75 
5 28 5,89 
5 34 43,05 



+ 25 18 52,4 
+ 25 20 55,7 
+ 25 24 55,8 
+ 25 3214,3 



9.326 
8.892 
8.041 n 

9.387 
9.487 
9.505 
9.504 
9.495 
9.501 
9.518 
9.545 
9.542 
9.533 
9.557 

9.570 
9.563 
9.568 
9.569 
9.567 



0.737 
0.710 
0.703 
0.709 
0.727 
0.744 
0.753 
0.753 
0.747 
0.749 
0.759 
0.777 
0.776 
0.768 

0.813 

0.795 

0.806 
0.808 
0.839 



Antigone (129). 



Mars 21 
24 
25 
26 
27 
28 
29 
30 

Apr. 1 



11 

13 

15 

16 
17 
18 
20 
25 



11 15 31 
91617 
916 20 
91646 
9 715 
9 2848 

10 12 14 

10 5 53 

9 855 

919 58 

1025 38 

10 42 17 

10 38 18 

10 54 29 

1141 9 

11 51 19 

9 53 33 

9 57 47 

952 36 

11 16 49 
11 32 34 

94133 
10 43 39 



8 49 49,17 
849 27,57 
8 49 23,27 
8 49 20,63 
8 49 19,60 
8 49 20,01 
8 49 22,35 
8 49 26,20 
8 49 37,53 



+ 20 
+ 20 
+ 20 
+ 20 
+ 20 
+ 20 
+ 20 
+ 20 



3 45,8 
13 46,0 
16 54,3 
19 55,3 
22 44,5 
25 32,0 
28 11,4 
30 39,6 



+2035 4,6 



8 49 46,56 
8 52 11,36 
8 53 1,25 



8 53 53,13 
8 54 22,09 
8 5454,08 
8 55 26,15 
8 56 30,80 
8 5943,11 



+ 203712,8 

+ 20 49 28,5 

+ 20 50 41,3 
+ 20 5128,8 

+ 20 5144,1 
+ 20 51 50,2 
+ 20 5148,8 
+ 20 51 25,7 
+ 20 48 23,5 



9.322 
8.756 
8.799 
8.845 
8.792 
9.000 
9.225 
9.217 
8.969 

9.316 

9.418 

9.509 



9.365 
9.362 
9.501 
9.518 
9.367 
9.494 



0.740 
0.714 
0.714 
0.714 
0.713 
0.716 
0.727 
0.725 

0.716 

0.742 

0.756 

0.788 
0.739 

0.740 
0.779 
0.789 
0.740 
0.777 



120 



Axel Möller. 



Resultater af Planet- och Komet-Observationer i Lund 1873. 













Antigone (129). 














Parallax. 


1873. 


Lunds M. T 


'. App.A.R. 


App. Dekl. 


A. K. 


Dekl. 


Maj 


15 


h m s 

10 39 57 


taras 

917 6,83 


+ 20° 8 49^6 


9.538 


0.809 




16 


10 42 46 


918 9,36 


4-20 543,1 


9.540 


0.812 




17 


1048 57 


9 19 13,00 


+ 20 216,3 


9.544 


0.816 




'28 


114815 


9 3144,51 


+ 19 20 53,2 


9.545 


0.860 




29 


1131 5 


9 32 56,02 


-f- 19 16 39,8 


9.548 


0.852 












Cjn 


rene (133). 


Sept 


. 15 


11 19 16 


22 39 24,05 


— 


358 8,2 


8.462 


0.886 




16 


11 51 31 


22 38 39,97 


— 


4 1 9,5 


7.778n 


0.886 




23 


11 7 57 


22 33 54,50 


— 


4 20 35,1 


8.819 


0.886 




24 


942 56 


22 33 19,43 


— 


4 23 2,8 


8.716n 


0.887 




25 


9 52 22 


22 32 43,02 


— 


4 25 35,1 


8.491n 


0.888 




26 


94143 


22 32 7,46 


— 


4 28 5,1 


8.602 n 


0.888 




27 


10 37 18 


22 31 31,86 


— 


4 30 37,3 


8.681 


0.888 




28 


10 14 26 


22 30 58,74 


— 


4 32 57,0 


8.323 


0.888 




29 


7 4916 


22 30 30,03 


— 


4 34 59,4 


9.248n 


0.885 


Okt. 


16 


7 2219 


22 24 24,81 


— 


5 1 2,6 


9.068n 


0.889 




22 


8 841 


22 23 44,53 


— 


5 342,8 


8.146a 


0.890 




26 


75018 


22 23 43,58 


— 


5 3 25,1 


8.255n 


0.890 




27 


635 6 


22 23 46,69 


— 


5 3 2,2 


9.083 n 


0.889 




28 


618 30 


22 23 50,84 


— 


5 2 40,6 


9.143 n 


0.888 




29 


722 8 


22 23 56,82 


— 


5 2 0,9 


8.633n 


0.890 


Nov. 


9 


63814 


22 26 17,35 


— 


449 3,7 


8.672n 


0.889 




10 


5 47 58 


22 26 36,65 


— 


4 47 19,5 


9.061 n 


0.888 




14 


63128 


22 28 7,93 


— 


4 3911,1 


8.491,1 


0.889 




17 


63439 


22 29 27,19 


— 


4 31 57,7 


8.041 n 


0.888 




18 


613 46 


22 29 54,97 


— 


4 29 23,9 


8.556n 


0.888 




25 


8 55 7 


22 33 45,68 




— — 


9.336 


— 












Sophrosyne (134). 


Okt. 


2 


956 


3 9,84 


+ 


7 48 9,3 


9.068n 


0.822 




14 


10 719 


23 51 41,67 


+ 


7 31 3,8 


8.176 n 


0.821 




15 


10 39 23 


23 50 50,19 


+ 


7 29 33,5 


8.591 


0.821 




16 


8 5517 


23 50 4,43 


+ 


7 28 13,7 


9.017 n 


0.823 




26 


8 2519 


23 43 14,25 


+ 


7 16 23,0 


8.924b 


0.824 




27 


7 28 53 


23 42 43,85 


+ 


7 15 36,0 


9.190n 


0.828 




28 


7 8 1 


23 42 13,54 


+ 


7 14 54,8 


9.248n 


0.829 




29 


8 36 56 


23 41 43,44 


+ 


714 8,7 


8.681n 


0.823 


Nov. 


9 


7 2829 


23 38 33,81 


+ 


714 0,5 


8.903ii 


0.825 




10 


6 20 


23 38 27,90 


+ 


7 14 37,8 


i).£fiOli 


0.829 




14 


7 25 39 


23 38 20,85 


+ 


7 18 28,1 


8.690 n 


0.823 




17 


748 1 


23 38 35,16 


+ 


7 22 45,4 


7.699 n 


0.822 




18 


644 24 


23 38 43,70 




— — 


8.964n 


_— 




25 


11 3 7 


23 40 36,13 


+ 


7 40 23,0 


9.446 


0.839 










Tempels Komet. 


i. (1873. b.) 


Aug. 


25 


13 47 8 


15047,12 


— 


13 21 9,5 


9.179 n 


0.913 


„ 


31 


13 45 50 


1 53 11,34 


— 


1446 51,3 


9.104 n 


0.920 


Sept. 


23 


13 57 41 


1 45 41,40 


— 


19 15 36,8 


8.568 


0.934 




— 


14 39 21 


— — 


— 


1916 1,1 


— 


0.931 




24 


12 26 49 


144 57,60 


— 


19 22 58,6 


8.973 n 


0.932 




— 


12 34 6 


1 44 57,67 


— 


19 22 48,3 


o.929n 


0.932 




27 


13 9 53 


1 42 26,88 




19 43 13,3 


7.903 n 


0.936 



i 






Planet- och Komet-Observationer 1873. 



121 



Resultater af Planet- och Komet-Observationer i Lund 1873. 



Borellys Komet (1873. c). 



1873. Lunch M. T. App.A.R. App. Dekl. 



o 



h m s h in h 

Aug. 25 14 54 56 +33 28 39,4 

- 15 7 53 7 33 59,34 

31 14 43 3 7 42 54,61 

- 14 43 8 +25 4410,8 

Sept. 4 15 12 2 + 19 39 37,9 

- 151315 7 51 8,81 



Parallax. 
A. R. Dekl. 

0.806 
9.605 n - 
9.570 n 

0.832 
0.832 
9.551n - 



Aug. 29 10 33 
- 1035 3 



31 
Sept. 3 



7 
8 



12 



947 39 

947 43 

9 515 

9 547 

910 39 

91212 

1156 8 

11 57 55 

8 3147 

8 50 42 

8 5128 

8 30 29 

833 7 

14 318 

14 432 



Paul Henrys Komet (1873. d.) 



+57 26 4,0 



8 811,91 
8 24 28,94 



8 5147,21 



+ 56 16 58,9 
+ 53 49 23,8 



9.198 n 
7.979n 



9.126 



9 145,88 
9 23 53,42 

9 33 15,33 

9 44 34,51 
9 55 46,94 



10 33 15,97 



+ 49 51 59,1 
+ 46 32 16,6 



+ 44 24 46,8 
+ 35 21 12,8 



9.323 
9.398 



0.907 



0.918 
0.919 



+52 43 58,0 - 0.922 



9.116 
9.333 n 



9.383 



0.917 
0.923 



0.916 
0.907 
9.463n 



• iiin a o i 



Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 



32 



r 



Einiges tlber Curven- und Flåchen-Traflsformationen. 

Von 

4 

A. V. BÄCKLUND. 

(Eingereicht den 11. September 1874). 



Uas Problem, die allgemeinste Transformation anzugeben, die alle Curven einer 
Ebene in wiederum Curven derselben Ebene verwandeit, die also die Gesammtheit 
aller Curven einer Ebene unverändert lässt, fällt identisch aus mit dem Probleme 
von der Bestimmung aller derjenigen Transformationen : 

X = F(xypp'...-) 

CO r-^.C ) 



(unter pp f . . . PP ... die Difierentialqvotienten ~- £ . . . jjrj X . . . verstanden), 

die das Gleichungs-System : 

(2) dy — pdx = 0, dp ~p'dx = 0, ... 
in das ähnliche System: 

(3) dY-PdX = 0, dP-PdX = 0, ... 

uberföhren. — Nun sind zwei Fälle denkbar: entweder sind die Gleichungen (1) 
nach xypp 1 . . . auflösbar öder sind sie es nicht. Im letzteren Falle wird freilich 
eine jede Curve f(xy} = in eine Curve q>(XY) = ubergehen, so dass die an die 
erste Curve sich anschliessenden Elemente (xyp . . .) in Elemente (XYP . . .), die 
der zweiten Curve angehören, ubergefuhrt werden. Denn fur die erste Curve sind 
die Gleichungen £2) erfullt und diese werden, wegen der Bildungs-Art der Glei- 
chungen P=4>(xypp' . . .) etc, die Gleichungen (3) mit sich fuhren. Dagegen giebt 
nun ein Element (XYPP . . .) an unendlich viele Elemente (xypp 9 . . .) Anlass und 
die oo l an eine Curve y (XY~) = sich anschliessenden Elemente werden in Ele- 

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 1 



i< 



2 A. Y. Bäckland. 

mente, die zu unendlich vielen Curven sich zusammensetzen, verwandelt *). — In 
dem ersten Falle aber, wenn die Gleichungen ( 1 ) nach xypp 9 . . . aufgelöst werden 
können, wird die betreffende Transformation von Qxyp . . .) an QXYP . . .) sowohl 
als die inverse Transformation von QXYP . . .) an Qxyp . . .) e > ne Curven-Trans- 
formation, die eine Curve in nur eine andere Curve 2 ) transformirt. Es stellen 
nun, känn man sägen, die Gleichungen (1} ein solches Entsprechen zwischen 
Curven-Stucken zweier Räume Ory), QXY} dar, dass Stucken einer Curve des einen 
Raumes immer ähnliche Stucke •) entsprechen, die zu einer Curve des anderen 
Raumes sich vereinigen. 

Hinsichtlich der Flächen-Transformationen gilt Aehnliches. Nur diejenigen der- 
selben, die Flächen-Stucke irgend eines der Räume (xyz) öder QXY2*) in ähnliche 
Stucke des anderen Raumes verwandeln, sind Transformationen, die eine jede Fläche 
des einen Raumes in eine Fläche des anderen Raumes uberfuhren. — 

Von diesen Curven- resp. Flächen-Transformationen wird das Folgende handeln 
und es soll insbesondere gezeigt werden, dass sie ausschliesslich Beruhrungs-Trans- 
formationen sind, wie letztere von Herrn Lie definirt werden 4 ). Dieses Resultat 
habe ich desshalb von einigem Gewichte gehalten, weil es lehrt, dass, — um nur 
an die Curven-Transformationen zu denken, — keine andere Curven-Transforma- 
tionen sich linden, die 

xypp' ...p k 
in XYPP. ..I* 



*) Eine derartige Transformation ist durch ihre zwei ersten Gleichungen, die beliebig 
gewählt werden können, völlig bestimmt. Wenn man z. B. setzt: X — F{xyp), Y— F x (xgp% 
so erhält man durch Differentiation ond durch Benutzung der Gleichungen (2), (3): 

F(x)+pF(y)+p'F(p) 

Beiläufig sei bemerkt, dass durch Transformationen der letzten Art eine Differential- 
gleichung 1. Ordnung (mit zwei Variablen) in eine (allgemeine) Gleichung 2. O. verwandelt 
wird. Einem singulären Integrale der ersteren Gleichung entsprechen oo 1 Integrale der 
letzteren, deren ein jedes von oo 1 in der vollständigen Lösung dieser Gleichung enthaltenen 
Integralen osculirt wird. 

Die entsprechende Flächen-Transformation ist duroh drei beliebige Gleichungen, etwa: 
X — F(xyjgpq) 9 Y°- F x (jcyepq) y Z— F 2 (xyspq), zu bestimmen. 

a ) öder in einige Curven. 

*) Curven-Stucke wie (xypp 1 . . .,p*), {XYPP . . . JP) will ich als einander ähnliche Stucke 
bezeichnen. 

4 ) Zur analytischen Theorie der Beruhrungs-Transformationen. Yon Sophus Lie. Abh. 
d. G. d. W. z. Christiania för 1873. 



4 



Einiges uber Curven- and Fl&chen-Transformationen. 3 

uberföhren, als diejenigen, die schon 

xyp 
in XJT 

transformiren. — Es giebt keine besondere, den Werthen k ■» 1 , 2, . . • entspre- 
chende Curven-Transformationen. ' 

Hiermit stehen ubrigens Transformationen partieller Gleichungen i. Ordnung 
mit drei resp. vier Yariablen in Verbindung. 



S 1. 
Die Bedingung dafur, dass von den Curven eines dreifach unendlichen Systems : 

zwei benachbarte, den Parametern X, X + dX entsprechende Curven sich beruhren, 
findet bekanntlich ihren Ausdruck ip einer gewöhnlichen Differentialgleichung: 

O) 9 iX x X t X t dX l dX t dX t ^ = 0, 

die durch Elimination von xyp aus den folgenden Gleichungen hervorgeht: 

/= 0, /(af) + pfQy) - 0, 

00 2%dX=0, S^dX+pzWjpdX = 0. 

Hieraus sehen wir aber weiter, dass eine jede gewöhnliche Differentialgleichung : 
if = o, als Bedingung fur die Beruhrung zweier benachbarter Curven eines drei- 
facben Systems känn interpretirt werden, und zwar eines Systems, dessen Gleichung 
/=0 aus y=0 in folgender Weise herzuleiten ist. 

Wir fassen ^ x X t X z als Coordinaten eines Punktes eines Raumes mit drei Di- 
mensionen auf und "betrachten %, y als willkurliche Conslanten; die Gleiphung/= 
stellt dann zweifach unendlich viele Flächen dar, von denen, wegen der Gleichungen 
CO> (2)» eine jede Fläche eine jede ihrer oo 1 unendlich benachbarten nach einer 
Curve schneidet, die dem durch y = dargestellten Curven-Complexe angehört. 
Durch irgend einen Punkt C^i^s^s) gehen von unseren Flächen einfach unendlich 
viele. Da je zwei benachbarte derselben nach einer Complex-Curve sich schneiden, 
so werden die von dem Punkte ausgehenden Richtungen dieser Schnitt-Curven die 
Strahlen des von diesem Punkte bestimmten Kegels y = ausmachen. Statt der 
Flächen können wir in der Nähe des Punktes ihre Tangentenebenen in dem Punkte 
setzen ; woraqs dann folgt, dass eine jede der Flächen / = in jedem ihrer Punkte 
von dem dazu gehörigen Complex-Kegel <p = beruhrt wird, dass also jedes der 



* A. V. Bäcklund. 

genannten Curven-Systetne ("/=()) eine vollständige Lösung (mit zwei willkur- 
lichen Constanten) derjenigen partiellen Oleichung 1. 0. biidet, deren charak- 
teristische Kegel die Kegel tp « O sind. Die zwei willkurlichen Constanten 
der Lösung fungiren hierbei als Punkt-Coordinaten der Ebene, dagegen die 
vorigen Coordinaten der Raumpunkte als wilUcurliche Constanten. 

Fassen wir Å X A 2 Å Z als Coordinaten (Parameter) der verschiedenen Curven 
eines dreifachen Systemes, das eine Lösung unserer Aufgabe biidet, auf und lassen 
wir /= irgend ein anderes dreifaches System bedeuten, das ebenfalls der Aufgabe 
genugt, dann finden wir zwischen den Curven der beiden Lösungen, eben durch 
die Oleichung /= 0, ein solches Entsprechen festgestellt, dass, wenn zwei benach- 
barte Curven der einen' Lösung sich beruhren, die entsprechenden benachbarten 
Curven der anderen Lösung sich auch beruhren. Und dann weiter, da aus dem 
Nächstvorangehenden erhellt, (fess die Reihe der oo 1 Curven einer Lösung, die 
sich. in einem Punkte beruhren, im Raume QX) eine Charakteristik der von tp = 
bestimmten partiellen Gleichung \ . O. zu Biide hat, denjenigen oc x Curven der einen 
Lösung, die sich in einem Punkte beruhren, entsprechen Curven der anderen Lö- 
sung, die sich ebenfalls in einem Punkte beruhren. 

Was wir dahin auszusprechen haben, dass, wenn eine Curven-Tran$formation 
die Eigenschaft besitzt } benachbarte einander beriihrende Curven in benachbarte 
einander ebenfalls beriihrende Curven zu verwandeln, dann die betreffende 
Transformation eine Transformation von Linienelementen ist, d. h. eine LiEsehe * 
BeruhrungS'Tr<msformation. 



Von diesem Satze mache ich folgenden Gebrauch. Gesetzt, wir haben eine 
Curven-Transformation, bei welcher Beruhrung 2. O. eine invariante Bedingung ist, 
und nehmén wir beliebig zwei benachbarte, einander beruhrende Curven C, C 
sammt einer Curve C, die jene beiden in der Nähe deren Beruhrungspunktes 
osculirt. Die angenommene Transformation, auf diese Figur angewandt, fuhrt C 
uber in eine Curve JT und (7, C in zwei benachbarte Curven JT, V\ die in 
benachbarten Punkten die Curve JH osculiren, und also einander selbst beruhren. 
Weil dann die betr. Transformation immer zwei benachbarte, einander beruhrende 
Curven in zwei ähnliche uberfiihrt, so känn sie, nach dem eben Bewiesenen, nichts 
Anderes als die gewöhnliche Beruhrungs-Transformation sein. 

Bemerken wir, dass eine Beruhrungs-Transformation 2. O., die keine gewöhnliche 
Beruhrungs-Transformation wäre, aus oo 1 Transformationen dieser Art zusammen- 
gesetzt sein wurde, da sie ja einem Elemente {xyp) resp. QXYP') oo 1 an eine 



Einige8 uber Curven- und Flächen-Transformationen. 5 

Curve sich anschliessende Elemente, einem Punkte oo 1 Curven zuordnen sollte *), 
so sehen wir aus dem Vorigen, dass es keine solche Zusammensetzung giebt, die 
eine Curve in eine Curve transformirt. Öm so weniget 1 känn eine besondere Be- 
ruhrungs-Transformation 3. O, existiren, denn diese wurde einem Elemente (xypp t: ) 
resp. QXYPP') oo l an eine Curve sich anschliessende Elemente, einem Elemente 
(xyp) resp, (XFP)oo 1 Curven zuordnen, also aus oo 1 besonderen Beruhrungs- 
Transformationen 2. O. zusammengesetzt sein. Transformationen, wie letztere, existiren 



*) Hierauf stiitzt sich folgender Beweis fur das Fehlen einer besonderen Beruhrungs- 
Transformation 2.0. Es wurde eine jede solche Transformation voraussetzen zwei Gleichungen: 

(a) ' i?-/(^XY), P-<p(xyXY), 

die in Bezug auf sowohl XYP als xyp dreifach unendlich wären und im Raume (xy) wie im 
(XY) ein gemeinsames Integral besässen. Durch die letztere Bedingung ist g> bestimmt als 
Integral der Gleichung: 

±,(^.dcp\ d/dq>dfp\ . 

dX\dx' dy)^^dY\dx' dy) U ' 

öder, was auf dasselbe hinauskommt, da — : — — —/.= — «: 

ax ay 

i(Ä+*S) + 'i(S+»jÖ-* 

d. h. die Differential e von q> und von (jy + y ji), beide als Functionen von re, y betrach- 
tet, sollen gleichzeitig verschwinden ; also 

Das Integral ist von der Form: 

eine arb. Function von (*P t (XY(p) V 2 (XYq>)xy) — 0. 

Setzt man hier P statt <p, so hat man die zweite der Gleichungen (a). Weil aber die nun 
gewonnene Gleichung nur zweifach unendlich in Bez. auf XYP ist, so giebt es kein Gleichungs- 
Paar (a), das den oben gesteliten Forderungen genugt, und also keine bes. Beriihrungs- 
Transformation 2. O. — 

Die Frage nach Beruhrungs-Transformationen 1. und 2. O. könnte auch so formu- 
lirt werden: Welcher Beschafifenheit wiirde eine Schaar von oo 8 Curven f(xyX x XA~) -* 
sein, damit dieselben in der Weise oo* gegebenen Curven ^(XYX^X^ — 0, z. B. den 
Kreisen, zugeordnet werden könnten, dass daraus eine Curven-Transformation der beiden 
Räume (xy) y (XY) entstände? d. h. zunächst, dass einem jeden Elemente (xyp) entweder 
ein Element (XYP) öder eine Curve in (XY) entspräche; m. a. W., wann sollten die beiden 
Kreis-Complexe : f(xyX t X 2 X 3 ) — 0, f(x)+ pf(y)*= 0, diese Gleichungen dreifach unendlich 
in X gedacht, unabhängig von den Werthen von #, y, p ein gemeinsames Integral besitzen? 
Diese öder wenigstens eine ähnliche Fragestellung ist mir von Herrn Klein in Erlangen, 
da ich im vorigen Sommer hieruber mit ihm sprach, angegeben worden und sie hat zu dem 
im Texte gefuhrten Beweise hingeleitet. 



O A. V. Bäcklund, 

nicht, dann auch keine Beruhrungs-Transformationen 3. O., die nicht gewöhnliche 
Beruhrungs-Transformationen 1. O. ausmachten. U. s. w. 

Hieraus schliessen wir (siehe die Einleitung), dass die LiKSche Beruhrungs- 
Trantformation zweier Räume Oy), (X7) einer Ebene ') die attgemebnste 
Transformation sein muss, die eine jede Curve des einen Baumes immer in eme 
Curve des anderen Baumes verwandelt 

Anstått von dem anfangs angewandten dreifachen Curven-Systeme (i) auszu- 
gehen, wurde man eben so gut ein vier- öder funf- öder kurz än n-faches Sy- 
stem als anfangliches System (^) setzen können. Wie die vorangehejiden Betrach- 
tungen im Falle eines mehr als drei^fachen Systems zu modificiren wären, wird 
aus den folgenden Bemerkungen, die ein vierfaches System anbelreffen, deutlich 
faervorgehen. 

Die Bedingungs-Gleichung fur die Beruhrung zweier benachbarter Curven eines 
vierfachen Systems 

wird einer solchen Form: 

9 {X x X % X % X K dX x dX % dX z dX^) = 0, t- 

dass, wenn X constant, dX als Coordinaten fur durch den Punkt X hindurchgehende 
Geraden 2 ) betracbtet werden, die Gleichung y = einen derartigen Kegel repräsentirt, 
dessen reciproker Kegel durch zwei Gleichungen (in Punkt-Coordinaten A) dargesteilt 

ist. Seien 1^ ;=— :gr> t = 1, 2, 3) 

<P(.X 1 A 2 Å z Åi7l l 7l l 7ti} = 0, 

VQ ) = 

diese zwei Gleichungen; dieselben haben, als partielie Gleichungen aufgefasst, ge- 
meinsame Integrale zur grösstmöglichen Anzahl. Und ein jedes Curven-System, för 
welches die Gleichung y = die Beriihrungs-Bedingung ausmacht, stellt eine ge- 
meinsame Lösung mit zwei willkurlichen Constanten von * = 0, W*=0 dar; — 
dann naturlich die Coordinaten x, y als willkurliche Constanten, die Parameter X 

* 

als Baum-Coordinaten interpretirt. Das vorige System /= bildete eine solche Lösung. 



*) Die Räume (xy), (XY) sind hierbei als zwei tiber die Ebene ond uber einander aus- 
gebreitete Gebiete gedacht. 

a ) im Raume (k) mit vier Dimensionen. 



J 



Einiges uber Curven- und Flachen-Transformationen. 7 

Einem jeden Linienelemente (xyp) entspricbt eine dem Gleidiungs-Systeme 
* + / a l P=0 zugehörende charakteristische Mannigfaltigkeit zweier Dimensionen 1 ). 

Dass keine besondere Beruhnings-Transformationen 3, 4 . . . Ordnung existi- 
ren, wurde man auch dadurch nachweisen können, dass man zeigte, wie jede Trans- 
formation, die zwei benachbarte einander osculirende Curven in eben solche uber- 
fuhrt, auch alle in einem Punkte sich osculirende Curven in äbnlicbe verwandelt r 
u. s. w. Und zwar könnte dieser Nachweis in derselben Weise gefuhrt werden, 
wie vorher es bewieseu ist, dass keine besondere Beruhrungs-Transformation 2. O. 
sich findet. Nur musste man in die betr. Åuseinandersetzungen vier, funf, . . . Pa- 
rameter X statt drei einfuhren. 

% 2. 

■ 

Die Ebene (xy) und der im Raume (X) gelegene Curven-Complex y = 
sind durch die Gleichung /= folgend er weise auf einander bezogen. Einem jeden 
Linienelemente der Ebene entspricht eine Charakteristik und einer jeden Curve der 
Ebene ein Integral der von y = begrundeten partiellen Gleichung 2 ). In dem 
Falle, dass die Curve von <x> 1 reellen Curven fQX) = osculirt wird, muss der- 
selben, da diese oo* Curven (X) *) im Raume die Punkte einer Curve des Com- 
plexes <f = als Biide haben, eine Integralfläche entsprechen, fur welche diese 
Complex-Curve eine Ruckkehr-Curve biidet. 

In Folge dieser Abbildung des Complexes auf die Ebene muss die allgemeinste 
Transformation des Curven-Complexes in sich selbst, die so beschaffen ist, dass sie 
Integrale in Integrale uberfuhrt, aus der allgemeinsten Curven-Transformation der 
Ebene zu entwickeln sein. Nun ist letztere Transformation, wenn sie einer Curve 
immer eine Curve (nicht <x> Curven) zuordnet, nothwendig eine Li&'sche Beruhrungs- 
Transformation. Dem entsprechend erhållen wir eine Transformation, welche 



') Hinsichtlich der Charakteristiken-Theorie partieller Gleichungen 1. O. siehe man eine 
Abhandlung von Lie in Gött. Nachrichten 1872 Nr. 16. 

3 ) Die Curven /—»O sind die Biide der Conoide der partiellen Gleichung. (Conoid, eine 
Integralfläche, erzeugt von den durch einen Punkt hindurchgehenden Charakteristiken.) — Ea 
fällt naturlich diese Abbildung genau mit derjenigen zusammen, die die Integrale von 
F(xyzjpq) — auf die YZ— Ebene ubertragt, vermittelst irgend einer Beruhrungs-Tran$- 
formation: 

X — F (xyzpq) 
F-0>( ) 

Z-¥( ), etc. 

3 ) von denen je zwei benachbarte sich beruhren. ' 




8 A. V. Bäcklund. 

die Charakteristiken der von tp = O bestimmten partiellen Gleichung mit einan- 
der vertauscht, als die aUgemeinste Transformation, die ein Integral der Glei- 
chung in wiederum ein Integral (nicht oo Integrale) iiberfuhrt. 

Man sieht leicht, dass diese Transformation eine LiE'sche Beruhrungs-Trans- 
fonnation des Raumes (^) ausmacht. 

Zwei partielie Gleichungen 1.0. * = 0, ?P=0 beziehen wir auf eine und die- 
selbe Ebene l ) und dadurch auf einander. Die aUgemeinste Transformation, die 
ein Integral der einen Gleichung in ein Integral der anderen Uberfuhrt, ist eine 
Beruhrungs-Tranqformation, die die Charakteristiken von * = O mit denjenigen 
von W = vertauscht. Sie ist das Bild der Beruhrungs-Transformation der Ebene. 

Die in der Einleitung zuerst erwåhnten Curvén-Trantformationen der 
Ebene geben, auf den Baum Ubertragen, alle andere Transformationen f die in 
der Weise eine partielle Gleichung 1. O. in sich selbst resp. in eine andere Glei- 
chung derselben Ordnung tranqformiren, dass aus Integralflächen immer wie- 
derum Integralflächen werden. Eine jede solche Transformation, die zwei Gleichun- 
gen 1. O. = 0, *P=0 in einander uberfuhrt, lässt einem Integrale der einen 
Gleichung, z. B. # = 0, ein Integral der anderen Gleichung, V = 0, dagegen einem 
Integrale der letzteren unendlich viele Integrale der ersteren entsprechen 2 ). 



§ 3. 

Wenn eine Flächen-Transformation je zwei benachbarte einander beruhrende 
Flächen in eben solche uberfuhrt, so mössen, wenn Å x Å 2 Å i Å i die Parameter irgend 
eines vierfachen Flächen-Systemes sind und wenn 
C3) 9 iA x k 2 A z A k dA x dA t dA z dA^ = 

die Bedingung dafur ausdruckt, dass zwei benachbarte Flächen QÅ, A + dX) sich 
beruhren, die den Flächen (X) entsprechenden Flächen 8 ) durch eine so beschafiene 
Gleichung 
(4) AxyzA l A % A z A k ) = Q 



l ) auf zwei Räume (xy), (XY) der Ebene. 

a ) Vgl. hierzu einen Ausspruch von Herrn Lie in der Arbeit: Zur analytischen Theorie 
der BerUhrungs-Transformationen. Von Sophus Lie. Abh. der Gesellschaft d. W. zu 
Christiania, 1873. Seite 242. 

3 ) d. i. die durch die fragliche Transformation aus den Flächen (A) hervorspringenden 
Flächen. 



J 






;V.«<3 



Einiges uber Curven- and Flächen-Transformationen. 9 

repräsentirt sein, dass, wenn man xyzpq aus dieser Gleichung und aus den funf 
folgenden : 

/CO + af GO = 0, /QO + 8/W - 0, 

™ *£ «... zff«« +J ,^«.o, ^a+j,^*., 

eliminirt, man die Gleichung (33 wiederbekommt. Denn| in diesem Falle biMet 
letztere Gleichung die Berubrungs-Bedingung fur zwei consecutive Flächen (^X) sowie 
fur zwei consecutive Flächen (4). 

Nun können wir uber die Gleichung y = ähnliche Betrachtungen anstellen 
mit denjenigen, die in dem ersten Paragraphen hinsichllich der Gleichung (1) vor- 
getragen worden sind. Wir fassen die Parameter A als Punkt-Coordinaten eines 
Raumes mit vier Dimensionen *), die Coordinaten x, y y a als willkurliche Constan- 
ten auf, und haben dann die. Gleichung (4) als Repräsentant einer solchen drei- 
fachen Schaar von M z a ), deren, wegen der Gleichungén (5), eine jede in jedem 
ihrer Punkte von oo 1 unendlich benachbarten M z nach einer Configuration 8 ) ge- 
schnitten wird, die dem Complexe y = angehört. Sei * = die partielie Glei- 
chung 1. O. mit den vier Yariablen A, deren charakteristische Kegel durch die Glei- 
chung 9 = vorgestellt sind, so finden wir, dass ein jedes Fläéhen-System (4), 
dos in der obigen Beziehung zu y = steht> eine Vollständige Lösung mit drei 
willkiirlichen Constanten (xyz) der Gleichung * = biidet 

Die Parameter A derjenigen <x l Flächen irgend einer Lösung /= 0, die sich 
in einem und demselben Punkte beruhren, die also ein gemeinsames Werthe-System 
von xyzpq besitzen, werden in JR 4 Coordinaten för die Punkte einer cbarakteristi- 
schen Configuration der Gleichung # = 0, und umgekehrt. 

Werden nun wieder A nur als Parameter eines an (33 angehörenden Flächen- 
Systems betrachtet, und bedeute / = irgend ein anderes zu derselben Gleichung 
zugehörendes Flächen-System, so folgt denn aus dem letzt Gesagten, dass die 
Flächen der beiden Systeme in dem Zusammenhange zu einander stehen, dass, 
wenn oc l Flächen des éinen Systemes in einem Punkte sich beruhren, die entspre- 
chenden Flächen des anderen Systemes in einem Punkte sich auch nothwendig 
beruhren. 

Also, nach dem zu Anfange dieses Paragraphen Erörterten, eine jede Flächen- 
Transformation, die je zwei benachbarte sich beruhrende Flächen in eben solche 



1 ) Diesen Kaum werde ich mit fi 4 , den gewöhnlichen Raum mit R z bezeichnen. 
a ) M 3 , in E A gelegene Mannigfaltigkeiten 3. Dimensionen. 
*) Configuration, Mannigfaltigkeit einer Dimension. 
Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X. 2 



tö 



•'. * 






•••.4> 
, V- 






> \ 



' ,J 



TI 



10 



A. V. Bäckland. 



trans/ormirtj ist eine Transformation von Flåchenelementen (xyzpq), älso eine 
LiESche Beriihrungs-Transformation. 



HierAus ziehen wir nun gleich den Schluss, dass es keine besondere Flächen- 
Transformation giebt, bei welcher erst Beruhrung 2. O. *) erhalten bleibt. Betrachten 
wir nämlich irgend zwei benachbarte, einander beruhrende Flächen C, C 9 und 
legen wir, was itnmer moglich ist, eine Fläche C, die jene beiden in der Nähe des 
Beruhrungspunktes osculirt ; die Beriihrungs-Transformation 2. O. wurde C verwan- 
deln in eine Fläche T; C, C" in zwei benachbarte Flächen /*, f', die T in zwei 
benachbarten Punkten osculirten und also einander selbst ber ii hr ten. Die Trans- 
formation sollte darum je zwei benachbarte sich beruhrende Flächen QC, C) in 
zwei ähnliche Flächen (f, f) uberfuhren, und könnte folglich nur die gewöhnliche 
Berfihrungs-Transformation seiu. 

Durch Ueberlegungen, ähnlich den in 2. $ fur den entsprechenden Satz in der 
Ebene angewandten, findet man weiter, dass keine besondere Beriihrungs-Transfor- 
mation 3. O. existirt; u. s. w. — Also: 

Die L if schen Beriihtungs-Transfortnationen sind die einzigen Transfor- 
mationen zweier Räume (xyz), (XYZ) 9 die eine jede Fläche des einen Baumes 
in eine Fläche des änder en Baumes uberfuhren. 

S 4. 

Aus dem eben Auseinandergesetzten geht eine Abbildung des Complexes g> -.= 
auf den Raum JR 8 hervor, darauf sich stutzend, dass man jedem Punkte des B s 
eine Integral- M z von # = 0, jedem Flächenelemente des jR 3 eine Gharakteristik 
derselben Gleichung zuordnen känn 3 ). 

Ehe ich den Fall einer beliebigen Gleichung y = betrachte, schicke ich eine 
Bemerkung voraus, zu der die Abbildung des besonderen Complexes 

(6) di t * + <M 2 2 + dÅ z 2 + dAS = 0, 

von dessen partieller Gleichung die Kugeln: (x— A x y + Qf— A % y+Qz — X^y+X^^O 
ein vollständiges Integral bilden, veranlässt. — Man findet erstens, dass, bei einer 
in der obigen Weisc vermktelst der letzten Gleichung vorgenomrnenen Abbildung 
des Complexes (6J auf 12, > einem jeden Streifen, der einer Krummungs-Curve 



f ) Zwei Fläcken haben mit einander eine Beruhrung 2. O. öder oseuliren einander, wenn 
sie ein gemeinsames Werthe-System (xyzpqrst) besitzen. 

a ) Diese Abbildung ist immer durch eine Gleichung, (4) vermittelt. 



Einiges uber Curven- ond Fläehen-Transfbrmationen. 4 * 

einer Fläche angehärt, eine Configuration des Complexes (6} entspricht. Die Flä- 
chenefetnente des Streifens geben Anlass zu o© 1 Charakteristiken *}, die die betref- 
fende Configuration berähren und deren Gesarnmtheit eine M 2 2 ) biidet, die im 
Nachstfolgeudea mk C bezeicbnet sew soll. 

Zweitens findet man, — da eine Fläehe in JR, zwec Schaaren ton Krtimmungs- 
Curven enthält, — dass derselben ein Mannigfaltigkeits-Paar QM 2 M 3 } entsprieht. 
Auf M 2 giebt es eine (zweifach zu zählende) Schaar von Complex-Configurationen, 
und jede Charakteristik, die eiiiQ dieser Configurationen beruhrt, beruhrt auch M' % • 
So dass diese Mannigfaltigkeit ein UmhuIIungsgebilde von oo 1 Csein muss. — Wie 
sich M 2 gegen M\ verbalt, verbalt sich naturlich auch M 2 gegen M 2 . 

Aus solchen Mannigfaltigkeits-Paaren wie QM 2 M f 2 ') bestehen nun alle diejenigen 

Integrale der von (6) begrundeten Gleichung : (JQV(J£) 2 +(jff + (^) 2=ai0 » 

die UmhuIIungsgebilde von ex 2 Kegeln: Qx—A i y+Qy—A % y + Qz — Å z y+A A i = sind. 
In dem Falle eines allgemeinen Complexes (? = Q werden nicht immer zwei 
reelle Flächen /= sich bestimmen lassen, die mit einer gegebenen Fläche in 
einem gegebenen Punkte eine stationäre Beruhrung eingehen. Demgemäss werden 
in diesem Falle nur eine beschränktere Zahl Integrale von * = in Mannigfaltig- 
keits-Paare QM 2 M 2 ^) der obigen Art zerfallen. 

Nach dieser Bemerkung gehe ich zu dem Falle eines beliebigen Complexes 
y = 0. — Das Correspondenz-Gesetz zwischen JR 8 und * = lautet: 

Die Flächenelemente in B B und die * Charakteristiken von* = 0, die Flächen in 
JB 8 und die Integrale von * = entsprechen einander. — Di$ einer Fläche ent- 
sprechende Integral- Af 3 ist das UmhuIIungsgebilde derjenigen oo 3 Integrale, die den 
Punkten der Fläche, vermittelst einer Gleichung /*= 0, zugeordnet sind. 

Wegen dieser Reciprocität zwischen B z und * = muss die allgemeinste 
Flächen-Transformation in R 3 das Bild der allgemeinsten Transformation sein, die 
die Integrale von # = in einander uberfiihrt. Die allgemeinste Transformation,, 
die einem Integrale immer ein Integral (nicht 00 Integrale) zuordnet, ist folg- 
lich eine solche, die die Charakteristiken von * = mit einander vertauschL 
Sie ist eine LiEsche Beruhrungs-Transformation des Raumes JB 4 . 



') die nun Oeraden von der Länge Null sind. 
a ) M 2 y Mannigfaltigkeit 2. Dimensionen. 



r" 



Termoelektriska undersökningar 

af 
A. V. TIDBLOM. 



n. 

1. 1 en foregående uppsats (Termoelektriska undersökningar I, Lunds Univer- 
sitets Årsskrift 1872) har jag visat, att den ekvation, som uttrycker sambandet 
mellan strömstyrkan och temperaturen hos ett termoelement, förändras, då den ene 
metallen förändrar aggregationstillstånd 1 ). Efter offentliggörandet af denna uppsats 
har jag fortsatt mina undersökningar för att närmare studera denna förändring. De 
metaller jag undersökt är o: vismut, tenn, bly, zink, kadmium och antimon. Visser- 
ligen skulle det hafva varit önskvärdt, att ännu flere blifvit undersökta, men den 
omständigheten att endast sådane, som å ena sidan utan alt för stor kostnad kunde 
i större mängd anskaffas, å andra sidan ej voro för svåra att smälta, kunde i fråga 
komma, lade hinder i vägen därför. Dels för att icke nödgas stanna vid ett så 
ringa antal iakttagelser, dels ock för att tillse, huru förhållandet gestaltade sig, om 
metallen ägde två smältpunkter, har jag därjämte undersökt åtskilliga legeringar af 
några bland dessa metaller. Metallerna voro till sin kemiska beskaffenhet sådane, 
som man erhåller dem i handeln. 

2. Undersökningarna företogos på det sätt, som redan i min förra uppsats 
finnes angifvet. Metallerna götos i stänger af omkring 2, 5 fots längd, vägande hvar- 



l ) I Sitzungsberichte der Kais. Akademie der Wissenschaften, Wien 1872, redogör Hr 
v. Obermayer för några undersökningar han anstalt af termoströmmens förändring vid me- 
tallernas smältning. Det resultat han erhållit är hufvudsakligen, att den elektromotoriska 
kraften är konstant och densamma under smältning och stelning, hvarifrån dock några afvi- 
kelser iakttogos, såsom att hos elementet BiPt strömmen stundom tilltog under smältning och 
aftog under stegning. Zinken synes honom stelna vid en temperatur, som är lägre än den, 
vid hvilken han smälter. För öfrigt förekomma inga bestämningar af temperaturen. 

Lunds Univ. Åreskr. Tom. X. 1873. 1 



2 A. V. Tidblom. 

dera omkring ett hälft skålpund. Något af samma metall, hvaraf stången var gju- 
ten, nedsmältes i en degel af lera, och stångens ena ände bragtes i kontakt med 
den smälta metallen. Ur degeln gick stången först uppåt, hvarefter den var om- 
böjd i horisontel riktning, på det att dess andra ände så mycket som möjligt skulle 
aflägsnas från värmekällan. Den längd jag gaf stängerna synes mig hafva varit till- 
räcklig att förhindra hvarje nämnvärd värmeledning från stångens ena ände till den 
andra. Stängerna götos tjockare åt den änden till, som skulle stå i beröring med 
den smälta metallen. Detta därför att ju tjockare stången var, desto mindre bena- 
genhet hade hon att smälta ned i degeln. Vanligen kunde temperaturen i degeln 
hållas en god stund ett till två hundra grader öfver metallens smältpunkt, utan att 
sammanhanget i den uppstående stången brast. 

Då mina undersökningar borde sträcka sig till en temperatur af öfver 500 °, 
kunde redan af detta skäl en kvicksilvertermometer ej alltid begagnas. Dessutom 
skulle en sådan äfven vid de temperaturer, där han hade varit användbar, ej gifvit 
särdeles noggranna resultat, då endast en mindre del af termometern kunnat ned- 
föras i den uppvärmda kroppen. För att mäta temperaturen begagnade jag mig där- 
för af ett termoelement. En koppar- och en platinatråd nedfördes tätt bredvid hvar- 
andra i den smälta metallen, hvilken fick tjänstgöra såsom lödning mellan dem. Kop- 
paren var härtill ganska lämplig, platinan mindre, då den angripes och löses af öfriga 
metaller i smält tillstånd, särdeles af tenn och tennlegeringar. Om temperaturen i 
den smälta tennmassan var hög och platinatråden fick stå en längre stund orub- 
bad i densamma, så löstes af tråden icke blott den del, som var nedsänkt i mas- 
san, utan ock ett stycke därofvan. Platinatråden sammanbands då med tennet för- 
modligen af en tennplatina legering. Den ström, som vid sådana fall erhölls, afvek 
något från den som uppstod om platinatråden kort före afläsningen nedfördes i de- 
geln. Uppmärksamhet var sålunda af nöden, och då förhållandet redan från början 
var mig bekant, har jag alltid sökt att så vidt möjligt förebygga det skadliga infly- 
tandet af detsamma. Onskligt hade varit att kunna undvika de anledningar till fel, 
som ligga i berörde omständighet, men bland dé metaller, som jag hade att välja 
emellan, lida somliga af samma, andra af andra olägenheter. 

En annan olägenhet, som vidlåder temperaturbestämningar med termoelement 
ligger däri, att man erhåller temperaturen först efter tvänne aflåsningar. Observa- 
tionsfelen kunna sålunda fördubblas. De fel, som härigenom uppstå, böra dock icke 
blifva af någon betydelse, om undersökningarna företagas med tillräcklig noggrann- 
het. Det af mig begagnade PtCu elementet har flere gånger under observationer- 
nas gång blifvit undersökt, och då de erhållna resultaten blott skilja sig på kvau- 



J 



Termoelektriska undersökningar. *> 

titeter, som äro jämförliga med observationsfelen, har det ur dem erhållna medel- 
värdet användts vid beräkningen af temperaturen. Största svårigheten låg i att finna 
det riktiga forhållandet mellan temperatur och strömstyrka for elementet PtCu. För- 
utsatt att detta en gång blifvit funnet, kunde man sedan erhålla temperaturen nog- 
grant på några tiondelar när af en grad, for så vid t noggrannheten berodde på 
skärpan i afläsningarna. 

Då PtCu elementet undersökts endast for de två första hundra graderna, men 
sedan användts att mäta temperaturer af öfver 500 °, så förutsattes att den ekva- 
tion mellan temperatur och strömstyrka, som för detta element erhållits af obser- 
vationer vid lägre temperaturer, kan utsträckas äfven till högre. De undersökningar 
af termoströmmen vid högre temperaturer, för hvilka jag i min förra uppsats redo- 
gjort, företogos hufvudsakligen i afsigt att erfara, i hvad mon och för hvilka metaller 
en sådan utsträckning kan vara tillåten. Dessa undersökningar gåfvo vid handen, 
att ingen afvikelse, åtminstone ingen af större betydelse, är att befara, hvad PtCu 
elementet beträffar. Större oregelbundenheter skulle ock under arbetets gång icke 
hafva kunnat undgå uppmärksamheten. 

Då icke mer än en nog känslig gal vanometer stod till mitt förfogande, och för 
hvarje observation tvänne strömmar skulle uppmätas, måste detta ske successift. Var 
temperaturen under de till hvarje observation hörande afläsningarna konstant, låg 
häri ingen olägenhet. Detta torde dock icke alltid hafva varit händelsen, och afläs- 
ningarna togos därför i en ordning, som var tjänlig att motverka inflytandet af en 
stigning eller sjunkning i temperaturen. Under alla omständigheter var variationen 
i temperaturen under en observation ringa. 

3. Så väl temperaturen som strömstyrkan för smältpunkten läto på några un- 
dantag när med stor noggrannhet bestämma sig. Om nämligen degeln uppvärmdes 
från en temperatur lägre än smältpunkten, steg galvanometerutslaget regelbundet, till 
dess att metallen i degeln började smälta, då det gick något tillbaka, gjorde (såsom 
jag vill kalla det) ett bakslag, och stod sedan stilla, så länge smältningen pågick. 
Samma blef förhållandet, om degeln efter att hafva blifvit uppvärmd till en tempe- 
ratur högre än smältpunkten afsvalades. Den absoluta storleken af bakslaget var i 
allmänhet obetydlig, så att jag i början ansåg det härröra däraf att magnetnålarna, 
hvilkas tröghetsmoment är ganska stort, ej genast stannade i det läge, som den vid 
smältningen rådande strömstyrkan fordrade. Men om ledningsmotståndet i banan 
var litet, blef bakslaget så stort, att det ej på detta sätt låter förklara sig. För att 
gifva en föreställning om dess storlek meddelar jag följande observationsserie. Det 

däri förekommande bakslaget var det största jag iakttog. I den första kolumnen 

i* 



* A. V. Tidblom. 

upptages den tid i sekunder, som galvanometern behöfde för att sjunka eller stiga 
från det i andra kolumnen midt för stående till följande utslag: 

O "0, 7 

6 37, 7 

2 39, 

38, 8 

Vid sista utslaget blef han sedan stående under det stelningen pågick. Den 
vinkel nålarna gingo tillbaka utgör 3° 50' och detta med en hastighet, som var större 
än den, med hvilken de förut gått nedåt. Att impulsen uppåt icke varit obetydlig 
synes däraf, att utslaget åter sjönk något litet. Något sådant . skulle icke gärna hafva 
förekommit, om rörelsen uppåt varit en följd af den först antydda orsaken. Sanno- 
likt torde orsaken till bakslaget vara den, att den smälta metallen afsvalades något 
under smältpunkten, och att temperaturen sedan vid den inträdande stelningen steg, 
och tvärt om då man gick från lägre till högre temperatur. För detta antagande 
talar ock den omständigheten, att variationen i temperaturen måste ske med en viss 
raskhet, för att bakslaget skulle visa sig. 

Vid omedelbart efter hvarandra följande observationer visade sig ingen märkbar 
olikhet i temperatur eller strömstyrka för smältpunkten, liksom icke häller någon skil- 
nad iakttogs för smältning eller stelning. Men om en stund förflutit mellan de båda 
observationerna, kunde de erhållna värdena på temperaturen för smältpunkten skilja 
sig med några grader. I sådana fall hade ock strömstyrkan förändrat sig i det 
närmaste i samma . förhållande. 

Vid högre temperaturer visade sig galvanometern stundom något orolig. Ofta 
kunde en skakning af bordet, hvarpå apparaten stod, framkalla oskillation. Några 
skäl härtill kan jag icke angifva, om ej det att platinan löses af smälta metaller. 

4. Af flere skäl har jag anledning att antaga, att vid den gradering af galvano- 
metern, som är omnämnd i min förra uppsats, ett litet fel insmugit sig, så att den 
kommit att angifva en med utslaget för starkt växande strömstyrka. Måhända kan 
felet hafva uppstått därigenom, att variationen i den elektrometoriska kraften hos det 
vid graderingen begagnade elementet (ett Bunsens element) ej blifvit med tillräcklig om- 
sorg uppskattad. Emellertid hade, innan jag kom att misstänka, att något dylikt 
kunde hafva ägt rum, åtskilliga förändringar vidtagits med gal vanometer, och jag 
kunde därför ej kontrollera graderingens riktighet. Ett sådant fel skulle bringa med 

c 
sig ett för stort värde på förhållandel t- eller förhållandet mellan konstanterna i 

ekvationen för strömstyrkan 



J 



Termoelektri8ka undersökningar. 5 

i = b (i - r) + c (t* - /*). 

Jag har vid den förnyade undersökning jag underkastat flere element funnit detta 
förhållande något mindre. Det bör kanske påpekas att om ett fel i förhållandet 

j- verkligen förefinnes, -så är detta fel lika stort för alla element hos hvilka detta 

förhållande är lika. Därjämte komme ett sådant fel att af skäl, för hvilka jag här 
icke anser mig behöiva redogöra, i större mon visa sin inverkan vid bestäm- 
ningen af galvanometerns reduktionsfaktor, så att för den ett för litet värde erhölles. 
Med den enhet för strömstyrkan, som lagts till grund för i denna uppsats medde- 
lade uppgifter på strömstyrkan har galvanometerns reduktionsfaktor till magnetiskt 
mått befunnits vara 0.000069. Men icke häller denna gång har det lyckats mig 
att vid denna bestämning uppnå någon större grad af noggrannhet. 

5. Här nedan anföras de gjorda observationerna. I den första kolumnen upp- 
tages rummets temperatur t', i den andra den medels PtCu elementet bestämda tem- 
peraturen t vid det undersökta elementets varmare kontakt, i den tredje samma ele- 
ments strömstyrka vid denna temperatur, i den fjärde och femte konstanterna c och 
b, beräknade på det sätt som i min förra uppsats finnes angifvet. Två system af 
konstanter hafva beräknats det ena b, c för den fasta, det andra b', c' för den 
smälta metallen. För legeringar med två smältpunkter tillkommer ett tredje system 
b", c". Alla temperaturafläsningar hafva blifvit reducerade till hvad en lufttermo- 
meter vid samma temperatur skulle angifva. 

PtSn. 
Uti c b 

\%o 112?6 57.77 Ann .* 0-331 
172.7 109.08 9M "VÅ 46 



1» 



216.9 156.45 i9Q 50 

med.+ 0.00181 + 0.349 



12.5 318.9 295.90 nnnalQ 1.123 
402.9 449.41 ° ^I, 31 

439.3 527.45 2d1 27 

+ 0.00239 + 1.127 



Tennets smältpunkt var 216.9°. En annan gång erhölls 213.5° såsom tem- 
peratur för smältpunkten. För temperaturer lägre än smältpunkten gäller ekvationen 

»= 0.349 (t- O + 0.00181 (t* -*'*), 
för temperaturer högre än smältpunkten åter ekvationen 



1 



O A. V. Tidblom. 

i = 0.349 (216.9 - Ö + 0.00181 (216.9 2 - O % 

+ 1.127 (t - 216.9) + 0.00239 (t - 216.9*) 

Vid beräkningen af konstanterna b' och c' har jag i stället för summan af de 
två första termerna i högra membrum af sist anförda ekvation användt den vid 
smältpunk en direkt observerade strömstyrkan, A medföljande plansch finnas ström- 
kurvorna för detta och några af de följande elementen uppdragna *). För att man 
lätt må kunna finna så väl storleken af den brytning, som strömkurvan vid smält- 
punkten undergår, som den riktning, i hvilken brytningen går, har jag beräknat 

di 
tg a = ~T7, hvari efter differentiationen t satts lika med den vid smältpunkten ob- 

di 
serverade temperaturen. Motsvarande värde för den andra grenen af kurvan -^r 

är lika med b', hvarför det ej upptages. Konstanterna c och c' äro direkt jämför- 
liga. För att finna förändringen i konstanten b har man att jämföra tgct och b'. 
För detta element erhålles tg« = 1.134. 







PtPb. 


t 


t 


a 

t 










12.5 


144.6 


87.84 


99 


203.5 


146.13 


99 


252.4 


203.03 


99 


296.2 


265.34 



0.00170 °* 3 ^ 
166 69 

»°» 79 
+ 0.00180 + 0.376 



o o 



12.5 364.0 354.14 ftnAJl0 1.222 
406.6 416.90 °- U0 ]*J 29 

454.0 490.31 11S! 21 



99 
9) 



+ 0.00130+ 1.224 
Blyets smältpunkt 296.°2. En annan gång erhölls 294.°9. tg« = 1.442. 

PtZn. 
8.0 170H 202.87 ÄÄÄÄlÄ 0.609 



99 
99 
99 



230.5 324.56 Ål 598 

314.4 544.68 *°" 614 
389.4 780.70 döy 612 



0.00361 + 0.608 



a ) Vid uppdragandet af kärrorna för elementen PtSb och BiPt har skalan för strömstyr- 
kan förminskats till en fjärdedel mot hvad pä planschen finnes angifvet. 




I 



Termoelektriaka undersökningar. 

Uti c b 

8?0 445JS 888.37 nAAln . 1.706 
534.6 1111.24 000 "1 24 

605.0 1325.31 doy 09 



99 



+ 0.00380 + 1.713 



Zinkens smältpunkt 289.°4. tg« = 3.422. 



PtCd. 



9.2 136!*9 193.80 „ __ 0.861 



99 
99 
II 
99 



167.9 265.81 °- 00 ^£ 78 

225.3 416.26 "' 71 

265.2 539.43 *^A 72 

302.3 661.2 7 W£ 54 

+ 0.00450 + 0.867 



10.0 347.0 734.40 AAftQ o, 1.517 
400.6 840.48 U-UU ^$ 32 

455.9 964.92 Å1A 16 



99 
99 



+ 0.00303 + 1.522 



Kadmiums smältpunkt 302°. 3. En annan gång erhölls 303°. 4. tga = 3.588. 

PtSb. 

6°2 241.0 1205.7 n nnftQft 3.293 

335.1 1901.3 U,UU ^J 238 

425.1 2641.4 ??* 092 

537.5 3926.7 ybb 340 



99 
99 
99 



+ 0.00745 + 3.241 



Temperatur och strömstyrka för smältpunkten kunde ej med noggrannhet be- 
stämmas, emedan smältpunkten ligger för högt. Af samma skäl erhölls endast en 
observation ofvan smältpunkten. Denne ligger vid 550°. Enligt beräkning skulle 
strömstyrkan vid denna temperatur vara = 4015.5. 

6.°2 550.° 4015.5 

„ 584.2 4274.5. 
Om man genom dessa båda punkter lägger en rät linie, bildar den med temperatur- 
axeln en vinkel a' sådanatt tg o/ = 7.573. På vanligt sätt erhålles tga =11.436. 



Observationerna på detta element stämma ej jusl 
detta liksom vid efterföljande element BiPt förmår den ai 
ej gifva pålitliga resultat. Stundom visade galvanometei 
ett än ett annat utslag. Genom att sakta skaka de i : 
koppar och platina, kunde jag en gång småningom upi 
PtCu till dubbla beloppet af livad det vid den rådanc 
Dylika oregelbundenheter visade sig i långt högre grad 
elementen PtSb eller CuSb. Endast sådana utslag, so 
konstanta och ej förändrade sig vid skakningar, togos f 
Bi R 

Äfven för detta element äro observationerna mind 
smältpunkten kunde icke direkt iakttagas af följande si 
vanligt sätt nedsmält och PtCu elementet nedfört i dt 
delse med galvanometern, fick degeln som vanligt af< 
sjönk regelbundet, till dess vismut började stelna, då de 
nära sitt halfva värde, hvarefter det under en längre i 
blifvit alldeles bårdt stod stilla. Fenomenet visade sig i 
des. Jag meddelar här en af de observationsserier jag 
rande fenomen. I den första kolumnen upptages den ti 
galvanometern alt sjunka från det i andra kolumnen i 
jande utslaget. 





13 


80 




U 


75 




16 


70 




17 


65 




19 


60 




21 


55 




24 


50 




17 


*5 




12 


*2,. 

25 
28 




75 


25 
24 


På 12 sekunder sjönk 


utslaget från 


42.5 till 25, 


till 25, hvarvid det sedan 


blef stående 


i 75 sekundi 



Termoelektriska undersökningar. 9 

iakttogs icke något dylikt, ej häller hos strömmarne från elementen BiPt och BiCu. 
Fenomenet framträdde sålunda endast då vismut tjänstgjorde såsom lödningsämne för 
elementet PtCu. Att orsaken till detsamma ligger i den vid stelningen för sig gående 
kristallbildningen ådagalägges tillräckligt däraf att, om vismutet under stelningen om- 
rördes och bearbetades, intet spår af fenomenet visade sig. Jag kunde emellertid ej 
fasta någon lit till de utslag, som PtCu elementet gaf, och antecknade för den skull 
strömstyrkan för hvardera af elementen BiPt och BiCu samt antog, att skilnaden 
mellan dem var lika med den ström, som PtCu elementet skulle hafva gifvit under 
normala förhållanden. Sålunda erhölls: 

f ti i - ^ 

8?2 175?9 1054.5 6.288 

204.0 1215.7 6.209 

262.1 1592.9 6.274 
264.7 1744.0 6.799 



»J 
I» 



Tager man medium af de tre första erhålles 

i = 6.257 O- O- 
Denna ekvation gäller dock icke ända till smältpunkten, vid 275°, ty för den 
observerades en strömstyrka, som vid olika tillfallen varierade mellan 1949.8 och 
2077.0. En strömstyrkans starkare tillväxt, då temperaturen närmar sig smält- 
punkten, antydes ock af den sista observationen. Särskilt med afseende på denna 
anmärkes, att de anförda temperaturerna lätt kunna i följd af det sätt hvarpå de 
blifvit bestämda vara felaktiga på några grader. Ofvan smältpunkten gjordes föl- 
jande observationer, vid hvilka icke något ovanligt visade sig: 

7°8 386°.9 1828.9 
,-, 490.7 1640.1 
„ 540.5 1473.7 

Ofvan smältpunkten aftager sålunda strömstyrkan då temperaturen stiger. 

6. Jag öfvergår nu till de undersökningar som enligt samma plan företagits 
med några legeringar. Jag har valt dels sådana som hafva endast en smältpunkt, 
af Rudberg kallade kemiska legeringar, dels sådana, som hafva två smältpunkter. 
Legeringarna äro med några undantag bildade efter ekvivalentvigter i det förhållande 
som genom exponenter finnes angifvet. 

Lunds Univ. Årsekr. Tom. X. 1873. 2 



L 



A. T. Tidhlom 

Pt Sn'Zn. 



82.2 1 1.92 0.388 

(78.5 126.07 °- 0( 7?, 95 

192.1 144.2 3 1S ' 93 

+ 0.00198 +0.392 



8.8 228.9 190.23 „„...-„ 1.195 
„ 369.3 406.67 ,„„ 66 

„ 456.7 581.40 ™ 80 

„ 838.0 767.5 5 _ 84 

+ 0.00179 + 1.181 

Beteckningen Pt Sn*Zn bör så förstås att den ene metallei 
res af platina den andre af legeringen Sn'Zn. Legeringen ha 
punkt 192.°1. tg « - 1.141. 

Pt SnZn. 



t 
7.8 


t 

80°1 


52.94 


n 


134.5 


109.85 




160.3 


141.98 


,, 


187.3 


181.15 



0.502 

289 



0.00248 

491 



248 i94 



+ 0.00262 + 0.496 
7.8 26o!4 302.88 „,,„„„. 1.515 



" 


292.6 


363.37 "■"" zua 5 
+ 0.00205 + 1.515 


7.8 


402.°3 


574.26 1.923 


r 


465.5 


682.38 1.845 


« 


543.4 


864.96 2.000 



+ 1.923 

Legeringens smältpunkter än> 187. °3 och 292.°6. Det sis 
beräknadt enligt ekvationen 

, i" - 363 .37 
~< -292.6" 



Termoelektriska undersökningar. 1 1 

der i" är den ofvan andra smältpunkten observerade strömstyrkan. De tre värdena 
äro visserligen icke lika, men då hvarken en konstant stigning eller sjunkning före- 
kommer, har jag ansett mig icke hafva annat att göra än att betrakta b" såsom 
konstant och taga medelvärdet. På vanligt sätt erhålles tga = 1.477 och för tg a" 

di 
=—jf, hvari t sättes lika med temperaturen vid andra smältpunkten, erhålles 1.951. 

Pt Sn'Pb. 
t t i c b 

8?2 109^ 59.86 ftnft .-„ 0.389 
160.3 103.70 °* U0 "5 9 

176.5 119.48 17d 9 



II 
91 



+ 0.00174 + 0.389 



8.5 207.6 153.47 nnn , Q « 1.041 
316.8 303.48 Hi 58 

462.0 562.55 1b& 35 



I) 
11 



+ 0.00181 + 1.045 

Legeringen har endast en smältpunkt 176.°5. tga = 1.003. Då tga är så nära 
lika med b' och därjämte c med c', så inverkar förändringen i aggregationstiUståndet 
föga eller intet på formen hos strömkurvan för detta element. 

Pt lSn3Pb. 

I0?5 11 4?5 64.70 nnft .K. 0.365 
155.3 100.28 U,UU "J 51 

172.1 118.48 * 6 * 57 



II 
II 







+ 0.00206 + 0.358 


10*5 

II 
II 


203.7 
230.4 
244.7 


152.56 nnn ,M A 1.028 
183.77 °- 00 JJJ 6 
201.52 1b8 7 




+ 0.00161 + 1.027 


10^5 

il 
II 


295?4 
387.5 
457.1 


268.4 1 nnft ,» Q 1.253 
410.05 °- 00 J?J 74 
527.63 1U8 59 



+ 0.00130 + 1.262 



n 
i» 



Termoelektriska undersökningar. 

Pt Pb»Zn. 

H t i c b 

S.5 H8!o 85.00 M 0.466 

186.3 166.53 Ja? 60 

223.S 219.73 *** 52 

304.0 367.0 5 * /f> 77 

+ 0.00245 + 0.464 



8?5 348^2 468.42 2.294 
393.0 568.21 60 

+ 2.277 



8?5 49ö!l 768.11 1.633 

572.9 964.8 6 U - UUJ1 * 3 

+ 0.00318 + 1.633 



13 



n 



Legeringens småltpunkter 304. °0 och 393. °0, 
tg«= 1.954, tg«"= 2.277. 

Pt PbZn». 



7.5 184.8 185.20 ftft _ Q9 0.491 

241.7 283.63 U,UU ^ 3 

273.3 345.33 *™ 1 






300.1 403.2 ? 295 2 

+ 0.00288 + 0.492 



7.°5 343!3 512.80 ftn9fifi 2.420 
„ 390.6 644.0 7 u - uu * bb Q 

+ 0.00266 + 2.420 



7 5 50o!8 816.75 nnnta . 1.368 
545.0 898.4 4 U - UU181 8 

+ 0,00181 +1.368 



1» 



Legeringens småltpunkter 300.° 1 och 390. °6. 
tga = 2.220, tg«" = 2.901. 



1 



14 A. V. Tidblom. 

Pt PbZn*. 

i t i c b 

1°.b U2°9 141.35 nnn , n « 0.573 

„ 227.6 «87. < - °' ° t oi 68 

„ 269.9 379.64 l™ 79 

„ 304.2 459.29 zyö 72 







+ 0.00313 + 0.573 




7.5 

>> 


347?2 
392.0 


578 - 70 »nnir 2 ' 643 
715.54 00031 ° 3 

+ 0.00315 + 2.643 




7.5 


488?4 


902.53 1.940 


»> 


551.3 


1027.82 60 



+ 1.950 

Legeringens smältpunkter 304.°2 och 392.°0 
tga=* 2.477, tga" = 3.196. 

Legeringar af zink och bly äro svåra att fä homogena. Mitt första försök 
misslyckades ock. Felet upptäcktes därigenom, att de kontrollobservationer, som 
togos efter observationsseriens afslutning, ej stämde med de föregående. Under ob- 
servationerna hade ett stycke af stången smultit ned i degeln, och sålunda hade 
sammansättningen af den legering som fanns däri blifvit förändrad. Den kemiska 
legeringen af bly och zink har jag icke lyckats upptäcka, om ens någon sådan är 
till, hvilket knapt är troligt att döma af dessa legeringars nedra smältpunkt. Enligt 
Rudberg ') skulle nämligen den nedre smältpunkten vara för alla legeringar af två 
gifna metaller densamme, ligga lägre än smältpunkten hos hvardera af de i lege- 
ringen ingående metallerna, och hans afstånd från dessas smältpunkter vara omvändt 
proportionelt mot det förhållande, i hvilket metallerna skola tagas för att bilda den ke- 
miska legeringen. Hos här undersökta tennbly och tennzink legeringar uppfyllas 
de första af dessa fordringar tämligen godt. Variationen i smältpunkten är de olika 
legeringarna emellan föga större än den, som stundom iakttagits hos en och samma 
metall eller metallegering. Likaledes finnes åtminstone hos Sn 8 Pb ett närmande 



3 ) Pogg. Ann. Bdd. XVIII och LXXL Jmfr. Person Ann. de Chim. et de Phys. ffl 
Serie Torne XXIV. 



Termoelektriska undersökningar. 15 

det förhållande som ut t ry ekes i den sista. Hos blyzink legeringarna åter är den 
nedra smältpunkten visserligen ungefar densamme, men den ligger något högre än 
den, som förut funnits för blyet. Egendomligt nog synes äfven den öfre smält- 
punkten hos dessa legeringar vara konstant. Den sammanfaller för öfrigt ganska 
nära med zinkens. Dessa förhållanden synas antyda att zinkbly legeringar endast 
äro att betrakta såsom mekaniska blandningar af två metaller, en åsigt som dess- 
utom styrkes af den omständigheten att i ju större mängd zinken ingår, desto mer 
värme upptages eller afgifves vid den öfre smältpunkten. 

För öfrigt anmärkes med afseende på legeringarna, att liksom de kemiska en- 
dast hafva en smältpunkt, så brytes ock deras strömkurva endast en gång. Hos 
de legeringar däremot som äga två smältpunkter, är strömkurvan genom dessa de- 
lad i tre delar, hvilka hvardera hafva sin ekvation. 

7. I följande tabell äro de erhållna värden på konstanterna b och c sammanförda. 



Elementets 
namn. 


b 


c 


tga b' 


c' 


tga" 


b" c" 


BiPt 


6.257 












PtSn 


0.349 + 0.00181 


1.134 1.127 + 0.00239 






PtPb 


0.376 + 


180 


1.442 1.224 + 


130 






PtZn 


0.608 + 


361 


3.422 1.713 + 


380 






PtCtl 


0.867 + 


450 


3.588 1.522 + 


303 






PtSb 


3.241 + 


745 


11.436 7.573? 


9 

• 






Pt Sn 6 Zn 


0.392 + 


195 


1.141 1.181 + 


179 






Pt SnZn 


0.496 + 


262 


1.477 1.5*5 + 


205 


1.951 


1.923 


Pt Sn»Pb 


0.389 + 


174 


1.003 1.045 + 


181 






Pt lSn3Pb 0.358 + 


206 


1.067 1.027 + 


161 


1.261 


1.262 + 0.00130 


Pt lSn4Pb 0.410 + 


182 


1.042 1.059 + 


140 


1.296 


1.121 + 153 


Pt lSn5Pb 0.383 + 


190 


1.031 1.160 





1.160 


1.400 — 


Pt Pb 2 Zn 


0.464 + 


245 


1.954 2.277 


- 


2.277 


1.633+ 318 


Pt PbZn 1 


0.492 + 


288 


2.220 2.420 + 


266 


2.901 


1.368+ 0.00181 


Pt PbZn* 


0.573 + 


313 


2.477 2.643 + 0.00315 


3.196 


1.950 — 



8. Här anförda undersökningar gifva utantag, om ock hos antimon med ej full 
visshet, det resultatet, att med smältningen en brytning i strömkurvans riktning in- 
träder, och att ofvan smältpunkten strömstyrkan återgifves genom en annan funk- 
tion af temperaturen än nedan densamme 4 ). Man torde sålunda kunna anse sig 



*) På denna omständighet stödde jag i min förra uppsats det påståendet att konstanten 
£ i Hr Glausii ekvation för den elek tromotori ska kraften E =- € T är föränderlig, eller att den 
vid kontakten mellan tvänne metaller verkande elektromotoriska kraften beror icke blott af 
temperaturen utan äfven af det af temperaturen beroende molekulartillståndet. Tydligt är att 



^1 



16 A. V. Tidblom. 

berättigad att antaga, det en dylik forändring inträder hos hvarje metall. Den om- 
ständigheten att den hos Pt Sn s Pb elementet iakttagna förändringen icke är större, 
än att den möjligen kunde härröra af observationsfel, utgör ingen instans mot sat- 
sens allmängiltighet. Den visar blott att med smältningen ingalunda nödvändigt en 
betydande förändring i strömstyrkans förhållande till temperaturen måste inträda. 

Hvad beträffar storleken af den förändring i strömkurvans form, som inträder 
vid smältpunkten, och riktningen, i hvilken hon går, låter ur de gjorda observatio- 
nerna ingen allmän slutsats draga sig. Än stiger strömstyrkan med temperaturen 
starkast före smältpunkten, än efter densamme. An har hon vid smältpunkten ett 
maximivärde, än icke. Detta är också helt naturligt. Dessa förhållanden bero näm- 
ligen på, af hvilka metaller elementet är bildadt. Valdes t. ex. ett ZnCd element, 
skulle detta vid kadmiums smältpunkt förete ett maximivärde på. strömstyrkan. 

En noggrann undersökning af strömstyrkans förändring närmast före och efter 
metallens smältning har jag ej kunnat företaga. Därtill var den använda metoden 
hvarken nog lämplig (åtminstone hade det varit nödvändigt att äga tillgång till två 
galvanometrar) eller, fruktar jag, nog pålitlig. Att betydande oregelbundenheter in- 
träda vid vismuts smältning är dock bevisadt. 

9. Det var ett resultat af de undersökningar, hvilka jag i min förra uppsats 
framlade, på hvilket jag ansåg mig böra lägga någon vigt, nämligen att förhållandet 
mellan konstanterna b och c i ekvationen för strömstyrkan 

befanns för flere element vara ungefär lika 5 ). De fortsatta undersökningar, för 
hvilka jag nu redogjort, hafva gifvit mig ett önskadt tillfälle att underkasta denna 
fråga ett förnyadt prof. Det har utfallit sålunda: 



vid dessa undersökningar den af Hr Thomson (Philos. Transact. 1856) och Hr Le Roux (Ann. 
de Ghem. et de Phys. T. X.) uppvisade elektromotoriska kraften i det inre af en och samme 
ledare, hvilkens delar hafva olika temperatur, är i verksamhet, ehuru jag icke tror att man 
därur ensamt kan förklara det i texten berörda förhållandet. 

5 ) Jag begagnar detta tillfälle att beriktiga en uppgift i den i min förra uppsats förut- 
skickade historiska redogörelsen för de resultat, till hvilka skilda författare kommit med af- 
seende på strömkurvornas form. Jag yttrade nämligen (sid. 6), att hos andra element än 
sådana, i hvilka järn eller stål utgör den ena metallen, har en strömmaximum icke blifVit 
direkt iakttagen af någon mer än Hr Thomson. Strömmaximum och strömvändning har af- 
ven observerats af Hr Avenarius hos ett element ZnAg. (Pogg. Ann. Bd. CXIX). 



J 



Termoelektriska undersökningar. f 17 



Elementets 
nanin. 


c 
b 


äi$. 


PtSn 


0.00519 


+ < 


PtPb 


479 


+ 41 


PtZn 


594 


- 74 


PtCd 


519 


+ < 


Pt Sn»Zn 


498 


4- 22 


Pt SnZn 


528 


- 8 


Pt Sn 8 Pb 


447 


+ 73 


Pt lSn3Pb 


575 


- 55 


Pt lSn4Pb 


444 


+ 76 


Pt *Sn5Pb 


496 


+ 24 


Pt Pb J Zn 


585 


- 65 


Pt PbZn J 


528 


- 8 


Pt PbZn* - 


546 


- 26 



med. 0.00520 

Jag har härvid uteslutit metallerna vismut och antimon. Så väl af foreliggande 
som af andra anstälda undersökningar torde man med tämligen stor säkerhet kunna 
sluta, att strömkurvan för ett element BiPt nära sammanfaller med en rät linie. 
Hvad antimon/ beträffar äro, såsom redan anmärkts, mina undersökningar ej till- 
räckligt pålitliga för att ur dem något bestämdt resultat i detta afseende skulle kunna 
dragas. Jag vill därjämte nämna, att jag vid skilda tillfällen erhållit ganska olika 

värden på förhållandet t- för elementet PtSb. 

Ofvanstående medelvärde ger 0.00043 såsom medelfel hos hvarje särskildt värde 

på förhållandet -v. Om man erinrar sig, att en felaktig observation inverkar olika 

på konstanterna b och c, då de hafva samma tecken, så att då den ökar den ene, 
minskar den den andre, så bör ett medelfel af denna storlek ej utgöra något hinder att 
anse de olika värdena approximatift lika. Öfverhufvud taget äro de värden, som 
erhållits med tennlegeringarna minst pålitliga, emedan dessa legeringars smältpunkt 
ligger lågt, så att det temperaturintervall, inom hvilket de i fast form kunnat un- 
dersökas, är ringa, hvarför ock en vid smältpunkten möjligen befintlig om ock obe- 
tydlig oregelbundenhet hos dem får större inflytande. 

c 
Jag har redan förut anmärkt, att det värde på förhållandet -j- % som jag i min 

förra uppsats funnit, sannolikt är något för stort. Riktigare torde vara att antaga 
0.00400 i stället för 0.00447. Då så väl detta som det ofvan funna 0.00520 äro 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 3 



A. V. Tidblora. 

let förra af nio, det senare af tretton euskilta, & 
Lima värdet af de experimentela undersökningam: 
approximalift lika. Man beliöfver dock icke däri) 
landet mellan b och c för en grupp metaller är 
g, att det förra af dessa värden liäntör sig till i 
nare äter till gjutna stänger. Ehuru några försö 

ej finnas som visa, att förhållandet ~r förändras 

n, dragés ut i tråd, så tvekar jag dock icke att, 
uttala såsom min åstgt, att detta förhållande ni: 

lenna åsigt riktig, har man ock därmed en för 

tt skilda experimentatorer kommit till skilda resu 
förhållande till temperaturen. Bildades t. ex. et 1 

i den zinkstång, som jag vid dessa undersökning: 

för lHCu i = 0.632 (t - O + 0-00229 Q 1 - t" 
för PtZn i = 0.608 (t - f) + 0.00361 (t* - t' a 
iska värdena vore tilli äckligt noggranna att till 
slag, man erhålla för elementet ZnCu i = 0.024 
edes, om ^=0°, en strömvändning vid +19". 
e bidrag till kännedomen om, huru tennost ron; 
iren, måste vara af intresse, ineddelar jag en un< 
Den var dragen i tråd af omkring 0,5 in.ro. diar 

PlMsr. 



t t 

8.0 (03.3 

133.0 

10.0 160.8 

(90.0 


i c b 

8 "- 7i 00178 °- 3bl 
73.36 °- 00 ™ öl 

95.(6 "! 5 

(2(.20 '•" 4< 




+ 0.00(64 + 0.331 


4- = 0.00*68. 







If metaller, jag hittills undersökt, höra sålunda 
ilken förhållandet mellan c och b är approximatil 
nu, bly, guld, koppar, xtnk, silfver och kadmium, Ii 
äfven antimon icke höra dit. Ehuru gruppen 



TermoelektriBka undersökningar. l9 

mförelsevis ringa antal metaller, så torde dock det uppvisade forhaltandet icke sakna 
n betydelse, då dessa metaller äro så väl bland de vanligast forekommande, som 
termoelektriskt afseende bland de vigtigastc. För öfrigt finnes ju icke något skäl 
t antaga, att bland dem, som ej ännu blifvit undersökta, icke någon skulle vara 
t hänföra till denna grupp. 

Ät kommande, med större omsorg och noggrannhet utförda undersökningar må 
it emellertid Öfverlåtas att algöra, huruvida den af mig funna överensstämmelsen 
afseende på strömkurvans form är fullkomlig eller om den bor betraktas såsom 
ott ungefarlig. Fullständig överensstämmelse har man dock, med kännedom om 
iru mycket tillfälliga och till så väl storleken som riktningen af sitt inflytande 
lart sagdt obestämbara omständigheter härvid inverka, icke alt vänta. För att 
nellertid de resultat, som erhållas, skola vara jämförliga måste de undersökta me- 
llerna vara till sitt fysiska tillstånd så lika som möjligt. Tager man nödiga för- 
Xtighetsmått i detta afseende, så torde man dock å andra sidan hafva skäl att hop- 
is att ur sina undersökningar kunna draga några allmängiltiga slutsatser och icke 
idgas stanna vid monografier. 



Bidrag till frågan om den nyare Kemiens förhållande 

till den äldre 

af 

C. W. BLOMSTRAND. 

i/e anmärkningar, som i det följande meddelas, hafva närmast förauledts af en del 
smärre uppsatser, hvari Prof. Kolbe i Leipzig uti den nu mera af honom ut- 
gifna "Zeitschrift fur practische Ghemie" kritiskt behandlat åtskilliga af den nyare 
kemiens läror och särskildt deras praktiska tillämpning i det nu gängse kemiska 
formelspråket. Då Prof. Kolbe icke endast varit en af dem, som verksammast bi- 
dragit till utvecklingen och fortgången af det nyare kemiska uppfattningssättet, utan 
ock är en af de ytterst få bland den nyare kemiens mera framstående målsmän, 
som ifrån början tillhört Berzelii skola och fortfarande räkna sig till heders att hafva 
från densamma utgått, har jag ej kunnat undgå att fasta mera särskild vigt vid de 
åsigter, som af honom uttalats. Redan i och för sig måste hans votum väga tungt 
i vågskålen, och ännu mera, då såsom hos oss en hvar kemiker af naturliga skäl 
måste med förkärlek ansluta sig till de åsigter, om hvilka man har grundade an- 
ledningar att vänta, det de åtminstone icke utan tvingande skäl träda i bestämd 
motsättning mot det kemiska betraktelsesätt, som Berzelius under sin långa och 
inflytelserika lefnad en gång grundlade och bragte till stadga. 

' Jag har så mycket snarare funnit mig föranlåten till dessa anmärkningar, som 
de Kolbes uppsatser, hvaraf de närmast iöranledts, i väsendtlig mån beröra samma 
frågor, åt hvilka jag i tidigare utgifna arbeten, såsom företrädesvis "Chemie der 
Jetzt-Zeit", Heidelberg 1869, egnat en mera särskild uppmärksamhet. Vid tid- 
punkten för detta arbetes utgifvande, vidhöll Prof. Kolbe ännu i vissa ej oväsendt- 
liga delar det äldre åskådnings- och formuleringssättet. Han räknade sålunda ännu 
uteslutande efter equivalenter oeh kunde således lika litet erkänna syrets 2-atomighet, 
som för amfidföreningarne antaga annat än strängt dualistiska formler. Vid redo- 
görelsen för Kolbes åsigter i deras förhållande till den äldre så väl som den nyare 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 1 



2 C. W. Blomstrand. 

atomteorien, tvekade jag ej att uttala som min bestämda öfvertygelse, att det ej 
länge skulle dröja, innan Kolbe, med de grundsatser han inom andra områden er- 
känt eller bragt till erkännande, med tvingande nödvändighet sknlle föras till anta- 
gandet af de gamla eller, om man så heldre vill. nyare atomvigterna. Det hette 
t. ex. s. 112 vid frågan om kolets 4-atomighet: "Wenn man sich auf Kolbe's Stand- 
punkte befindet, so ist das Zurucktreten zu Berzelius' Atomgewichten einfach eine 
Zeitfrage". Detta återgående inträffade också inom mycket kort tid. Älven Kolbe 
skref ej längre vattnet HO utan H 2 och befann sig med detsamma fullständigt på 
samma ståndpunkt med afseende å det allmänna kemiska åskådningssättet, hvars 
befogenhet jag gjort mig till uppgift att söka bevisa, och hvari Berzelii och Ger- 
hardts läror liksom genom en tyst öfverenskommelse efter hand allt afgjordare och 
fullständigare funnit sin naturliga förmedling. 

Vid mitt försök att lemna en så vidt möjligt trogen och åskådlig bild af den 
nyare kemiens utveckling, hade en af hufvudpunkterna blifvit att med bestämda be- 
vis söka ådagalägga, att Kolbes ur Berzelii kopplingsformler härledda åsigt om 
kolsyran, svafvelsyran o. s. v., såsom den allmänna utgångspunkten för deraf deri- 
verade föreningar, naturligen anslöt sig till typ-teoriens antagande af vätet, vattnet 
och ammoniaken såsom allmänna typiska mönsterformler, liksom detta typteoriens 
antagande först genom det vigtiga supplement, som det genom nämnde Kolbes åsigt 
vunnit, kunnat erhålla sin fulla betydelse såsom hänvisande föreningarues samman- 
sättning till ett visst bestämdt elementenias föreningsvärde. På olika vägar hade 
man, utan att sjelf ana det, arbetat för lösningen af samma uppgift, eller faststal- 
landet af den allmänna mättningslag, hvars bestämdare iakttagande är det företrä- 
desvis utmärkande för den nyare kemien. 

A andra sidan blef det mig ej mindre maktpåliggande att söka ådagalägga, huru 
dessa nyvunna läror först då erhöllo sin fulla betydelse, när de fattades i sitt inre 
och nödvändiga sammanhang med Berzelii ledande grundsatser, med hvilka de så 
långt ifrån voro oförenliga, att de tvärtom i dem ägde sin nödvändiga förutsättning. 
Gerhardts såväl som Kolbes typteori fordrade båda framför allt atombegreppets 
återställande till dess fulla rätt. Båda hade hvar på sitt sätt förbisett och misskänt 
detsamma. Med erkännandet, att föreningarne ske genom sammanslutning af ato- 
mer, utrustade med vissa bestämda såväl qvantitativa som qvalitativa egenskaper, 
var den nyare kemien, såsom resultatet af den senare tidens erfarenhet, i sina all- 
männa grunddrag gifven och afslutad. Någon väsendtligare skiljaktighet mellan de 
olika skolor, inom hvilka de nyvunna grundsatserna kommit till tillämpning, kunde 
strängt taget ej längre ifrågakomma. 



J 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. " 

Att likväl ej på en gång full enhet kunnat vinnas, ligger i sakens egen natur. 
Den ensidighet, som ifrån början utmärkt de båda olika riktningarne af kemisk upp* 
fattning, har ej med ens kunnat upphöra att göra sittt inflytande gällande. Man 
tvekar i det längsta att erkänna, hvad man ej på ett eller annat sätt menar sig 
omedelbart kunna härleda ur de grundsatser, man sjelf ifrån början hyllat. Man 
vill i det yttersta bibehålla sin sjelfstäiidighet oförkränkt. 

Onekligen torde det vara få kemister, hos hvilka denna obenägenhet att lyssna 
till andras meningar framträder så skarpt och i ögonen fallande soin just hos Kolbe. 
Väl har det sega och ihärdiga fasthållandet af en en gång bildad öfvertygelse, hvil- 
ket med skäl torde kunna räknas såsom särskildt utmärkande för denne framstående 
kemiker, måhända ej oväsendtligen bidragit till det stora inflytande han på veten- 
skapens utveckling utöfvat, men å andra sidan kan man ej undgå att deri finna 
anledningen till ett kanske ej alltid berättigadt underskattande af andras förtjenster 
eller af det verkligen goda i en åsigt, som han ej funnit sig föranlåten alt göra i 
allo till sin egen. - 

Det är sålunda knappt att undra öfver, att Kolbe, äfven sedan de hufvudsak- 
liga meningsstriderna utkämpats, sällan lemnar något tillfälle obegagnadt att uttala 
sitt misstroende till den s. k. moderna kemien och huru han vill räkna sig för den- 
samqoa fullkomligt främmande. 

Med den ståndpunkt jag för min del ifrån början intagit, i det jag i den nyare 
kemien ej kunnat eller velat se något afmat än en nödvändig modifikation af den 
äldre och derför i kanske fullare mått än någon annan af dem, som anslutit sig till 
det förändrade åskådningssättet, sökt öfver allt att fasthålla de ledande grundtankarne 
i Berzblii system, skulle det kunna synas underligt, om jag i en meningsskiljak- 
tighet som den ifrågavarande ej snarast anslöte mig till den af de båda stridande, 
som äfvenledes i Berzelius söker en motvigt till nyhetsmakeriet. Men liksom jag 
från början uttalat som min grundsats, kan frågan endast blifva att öfverallt låta 
sakförhållandena tala och efter sorgfälligt vägande af den ena åsigten mot den andra 
stanna vid den, som, oafsedt från hvilken sida den utgått, snarast kan göra anspråk 
på att anses vara den verkligen berättigade. 

För öfrigt är det ej första gången som dessa Kolbes uttalanden mot den nyare 
kemien varit föremål för andra kemisters granskning. Ett bedömande äfven å min 
sida kunde derföre synas opåkalladt och obehöfligt. Men just derför att min veten- 
skapliga ståndpunkt står särskildt Kolbes nära och i följd af den förut antydda särskilda 
betydelse, som ett ord af Kolbe för oss svenskar måste äga, har jag trott det ej 

vara utan intresse att tillse, huru vidt de åsigter, som af Kolbe förfäktas, kunna 

i* 



* C. W. Blomstrand. 

anses med nödvändighet betingade af den aktning för det gamla, som en lärjunge 
af Berzblii skola aldrig kan lemna ur sigte. 

Det är i synnerhet i en afhandling med titeln "Moden der modemen Chemie", 
(Z. f. pr. Ch. B. 4. 241), hvari Prof. Kolbe såvälredogör för de med erkännandet af 
atomvigterna nödvändiggjorda förändringarne i det kemiska formelspråket, som ock 
på samma gång och framfor allt-, såsom af sjelfva titeln tillräckligt framgår, kritiskt 
behandlar de missbruk, hvartill den nyare kemien skall hafva gjort sig skyldig. 

"Die Moden der modemen Chemie zeigen sich am auffallendsten in der che- 
mischen Nomenclatur, in der chemischen Formelsprache und in der Behandlungs- 
weise der die chemische Constitution der Verbindungen betrefienden Fragen". 

De frågor, som här behandlas, äro sålunda : nomenklaturen för amfidsalterna, 
de enda, vid hvilkas formulering i och med atomvigternas införande någon mera 
genomgripande förändring blifvit nödig, vidare sättet att uppfatta wMtningsbegreppet 
samt slutligen åsigten om den kemiska konstitutionen och möjligheten att i kemiska 
formler ge ett uttryck åt densamma. * 

Den redogörelse, som härmed till en början lemnas med hänseende till upp- 
fattningen af de nyare atomistiska formlerna, t. ex. K.O.NO* i st. f. KO, NO 5 , sam- 
manfaller så godt som fullständigt, såsom också riktigt an märkes, med den utveck- 
Ung af samma fråga, som jag i förut citerade arbete, så väl som å andra stallen 
meddelat. ("Ganz ebenso -denkt tiber die Zu sam men setz ungs weise der Sauerstoffsalze 
und Säuren Blomstrand; vergl. seine Sfchrift: Die Chemie der Jetztzeit, S. 40 ff. 
und S. 96"). Af denna överensstämmelse i den allmänna uppfattningen af form- 
lernas betydelse följer visserligen, att jag ingalunda kan vara främmande för de be- 
tänkligheter Kolbe uttalar mot det numera vanliga formulerings- och benämnings- 
sättet, men å andra sidan kan jag ej derföre på något sätt finna mig föranlåten att 
instämma i den bestämda förkastelsedom Kolbe däröfver uttalar. Kolbe fördömer 
nämligen en gång för alla benämningarne på -at, såsom "en af dessa kemiska moder 
för dagen, på en gång oskön, obeqväm och onödig samt dertill vittnande om ett 
tillbaka- i stället för framåtgående i den kemiska uppfattningen". Visserligen är mer 
än visst, att, för så vidt det extra-radikala syret i syresalterna till hälften hör till 
basradikalen, till den andra hälften till syreradikalen, fortfarande ingenting är i vägen 
för användandet af de gamla benämningarne: salpetersyradt kali, svafvelsyrad jern- 
oxidul, äfven om formlerna skrifvas atomistiskt K.O.NO 2 , Fe.0 2 .S0 2 . Båda radika- 
lerna äro ju fortfarande syrsatta, om också ej i allo på samma sätt som i de oför- 
enade oxiderna. Kolbes bevisning för rättmätigheten af ett sådant fortsatt använ- 
dande af de äldre benämningarne är endast i ordalagen skiljaktig från den förut af 



j 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. 5 

mig lemnade, t. ex. i uppsatsen "fiber die Natrium-essigsäuren" *), hvari jag på det 
bestämdaste uttalat mig mot den, som det synes, temligen allmänna föreställningen, 
att den gamla nomenklaturen biifvit fullkomligt oanvändbar, pä samma gång form- 
lerna skrifvas atomistiskt. Men svårligen kan deri sökas någon tillräcklig grund, 
hvarföre ej de moderna namnen kaliumnitrat o. s. v. också för sin del skulle anses 
tillfullo berättigade och till och med i åtskilliga hänseenden ega väsendtliga företrä- 
den framför de äldre. . Väl kan med fog anmärkas, att benämningen kaliumnitrat, 
såsom närmast motsvarande den empiriska formeln KNO 8 , lika litet som det oxidfor- 
meln närmast afseende namnet salpetersyradt kali, är det fullt adeqvata uttrycket 
för radikalformeln K.O.NO 2 . Men då benämningen har alla fördelar af korthet, en- 
kelhet och lättfattlighet, kan på intet sätt något hinder möta för dess användande, 
och, såvidt frågan såsom här, och detta så väl hvad Kolbe som mig sjelf beträffar, 
i första rummet skall bedömas med afseende fastadt på den äldre skolan, äfven 
derför så mycket mindre, som den s. k. moderna nomenklaturen strängt taget är 
allting annat än ny. Jemte benämningarne salpetersyradt kali, svafvelsyrad jern- 
oxidul o. s. v., eller på tyska sal pe ter sa u res Kali, schwefelsaures Eisenoxidul, hafva 
ju af gammalt förekommit och förekomma allt fortfarande de latinska benämningarne : 
nitras kalicus, sulphas ferrosus o. s. v. Det har varit helt enkelt .att, såsom, i 
många liknande fall inträffat, öfverföra det latinska ordet i en för vårt öra lämp- 
ligare och med vårt språkbruk bättre överensstämmande form, då af dessa gamla 
latinska namn uppkommit de nu brukliga kaliumnitrat, ferrosumsulphat o. s. v. 

För öfrigt får ej förbises, att namn såsom svafvelsyradt kali, schwefelsaures 
Kali o. s. v. äro inskränkta till vissa länders språk, svenska, tyska och andra der- 
med beslägtade, under det # de nyare benämningarne erbjuda den stora fördelen att 
med oväsendtliga förändringar vara öfverallt lika användbara eller öfverhufvud taget 
samma fördelar, hvaraf den latinska nomenklaturen såsom sådan framför andra ut- 
inärkes. Att en modifiering af denna, på sätt nu inträfiat, ej ens af Berzelius 
skulle ogillats, torde tillräckligt framgå af följande kortfattade redogörelse för de vig- 
tigare stadierna af den Berzelianska och på samma gång hittills allmänt antagna 
kemiska nomenklaturens utveckling. 

Först med den antiflogistiska teorien kunde fråga blifva om en strängt veten- 
skaplig kemisk nomenklatur. Med den år 1787 af Guiton de Morveau i samråd 
med Lavoisier föreslagna, (af Berzelius räknad som "ett verkligt mästerstycke"), 
var grundvalen för densamma gifven. Den äldsta nomenklaturen är således, oafsedt 



*) Lunds Universitets Årsskrift. 



1 



6 C. W. Blomstrand. 

hvad tidigare kunnat förekomma, utan all fråga den latinska, eller strängt taget rik- 
tigare, om det också i bufvudsaken går på ett ut, då öfverförandet af det ena till 
det andra är så godt v som af sig sjelf gifvet, den franska, t. ex. sulphas ferri, sul- 
phate de fer, nitras potassae, nitrate de potasse o. s. v. Ofversättningen af denna 
nomenklatur på svenska af Ekeberg 4795 a ) med de sinnrikt funna afvikelser, som 
språkets olika art gjorde nödvändiga, har i sin ordning utgjort grunden för den 
svenska (och tyska) nomenklaturen, sådan den för närvarande föreligger, oberäk- 
nadt de förändringar, som särskildt den noggrannare bekantskapen med baserna i 
en senare tid gjorde nödvändiga, såsom salpetersyradt kalt i stället för "salpeter- 
syrad pottaska", svafvelsyrad jernoxidul i stället för "svafvelsyradt jern" o. s. v. 
Berzelius betecknar denna äfversättning såsom "lika snillrik som originalet", men 
tillägger, att "man emellertid icke kan neka, att det svenska språkets böjningar 
mindre passa till denna nomenklaturs genius, så att man nästan vore frestad att 
tro, att det varit bättre om vi, i stället för att öfversätta, hade på ett lämpligt sätt 
i språket införlifvat den latinska kemiska nomenklaturen" '). 

Det vill med andra ord säga, Berzelius synes hafva menat, att det skulle 
varit bättre, om t. ex. sulphas ferri, i stället för att fullständigt öfversättas till svaf- 
velsyradt jern, helt eukelt förändrats till jernsulfat, eller, i korthet sagdt, om samma 
utväg vidtagits, som nu kommit i fråga och, om också i inskränktare mån, redan 
tidigare förekommit. 

Det var också den latinska nomenklaturens utveckling, på hvilken Berzelius 
fäste företrädesvis stor vigt och som han i sin lärobok ensamt gjort till föremål för 
en mera fullständig redogörelse. Utgifvandet af en ny pharmacopé år 1814, hvari 
den flogistiska nomenklaturen första gången skulle utletas mot en ny, gaf första 
anledningen till ett försök i denna riktning. Den af honom föreslagna nomenklaturen 
antogs af vårt sundhetskollegium och har allt sedan blifvit erkänd och vedertagen 
och skall svårligen någonsin i på en gång enkelhet och sträng konseqvens af någon 
annan kunna öfverträffas. Särskildt anmärkningsvärd t är det sinnrika sätt, hvarpå 
han i sjelfva benämningen på sakerna visste att angifva oxidationsgraden hos den 
metalliska radikalen genom att för (Jenna i stället för genitiven använda en adjectiv- 
form på os us eller icus, motsvarande de gamla benämningarne på olika syror af 
samma metalloid, t. ex. i analogi med benämningarne acidum sulförosum och sul- 



a ) "Försök till svensk nomenklatur for chemien lämpad efter de senaste upptäckterna". 
Upsala 1795. 

3 ) Berzelius Lärobok i kemien. Stockholm 1818. Tredje Del. s. 289. 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. 7 

furicum, acidum nitrosum och nitricum o. s. v., sulphas ferrosus och ferricus i stället 
för sulphas och persulphas ferri. Tvetydigheterna af en benämning som den sist 
anförda (efter det af Thomson föreslagna engelska namnet persulphate of iron) und- 
gick Berzelius genom att "göra radikalens namn till adjectiv och åt detta ge samma 
böjning som åt oxidens namn". Det är, med ett ord, Berzelii latinska kemiska 
nomenklatur vi "på ett lämpligt sätt i svenska språket införlifvat", då vi i stället 
för och vid sidan af hans svenska namn svafvelsyrad jernoxidul begagna uttrycket 
ferrosum sulfat och i stället för svafvelsyrad jernoxid ferricum sulfat eller, om 
vi så vilja, förkortadt ferro- och ferri-sulfat. Man kan ej undgå att härvid an- 
märka, huru Berzelius liksom instinktmessigt gaf sina benämningar en sådan form, 
att de, så att säga, omedelbart kunde foga sig efter den förändring i uppfattningen, 
som en senare tid skulle föranledd. Genom adjectivformen för de olika basiska 
oxiderna banade han liksom vägen för den åsigt vi nu måste erkänna såsom den 
enda riktiga, eller att det är icke så mycket oxiden såsom sådan, jernoxidul eller 
jernoxid, som den deri ingående radikalen, det 2-atomiga Fe eller 6-atomiga Fe (Fe a ), 
som väsendtligen bestämmer skiljaktigheten mellan de olika safterna. Det jern, som 
ingår i jernoxidulsaltet, erinrar till sina egenskaper mera om niekel, zink och andra 
liknande metaller på samma mättningsgrad, än om jernet i jernoxiden och dess 
föreningar. 

För att i korthet sammanfatta det nu anförda, blir frågan om valet mellan de 
olika benämningarne, sådant, i förbigående sagdt, tydligen endast kan förekomma i 
de icke romaniska språken, en helt och hållet språklig och såsom sådan uteslutande 
beroende på hvar och ens fria skön. Ingenting hindrar, att Svensken fortfarande 
till dagligt bruk begagnar sina rent svenska namn, Tysken de tyska, Holländaren 
de holländska o. s. v., och så mycket mindre, som det gerna kan ske utan att den 
kemiska uppfattningen deraf i någon mån kan behöfva lida något intrång. Att för 
öfrigt svafvelsyradt kali eller kaliumsulfat icke endast kan strängt rationelt i över- 
ensstämmelse med den senare af dessa benämningar skrifvas K 2 .0*.SO a , utan ock, 
närmast motsvarande den förra, i mera empirisk form eller, såsom det lämpligen 
kan heta, genetiskt rationelt K a O,S0 8 , måste ännu i våra dagar äfven för nybör- 
jaren i vetenskapen blifva en bekant sak. I rent vetenskapliga skrifter ega de från 
latinet härledda nyare benämningarne, såsom mera rationela och på samma gång 
kortare och för alla gemensamma, ett obestridligt företräde framför de äldre, om 
också, såsom af Kolbe ej utan skäl anmärkes, svårigheten att finna en passande 
latinsk benämning för syran, som i saltet ingår, ofta nog lägger hinder i vägen för 
deras användning. Hvad beträffar de romaniska språken har knappast någon annan 



*l - 




o C. W. Blomstrand. 

förändring blifvit nödig än att den Berzeliska nomenklaturen fullständigt tillämpas, 
der ej förut så varit fallit, t. ex. att i stället för sulphate de protoxide och sesqvi- 
oxide de fer skrifres sulphate ferreux och ferrique o. s. v. 

Hvad Kolbb vidare anmärker rörande elementernas vexlande mättningscapacitet, 
i strid mot typteoriens antagande af elementernas alltid fixa atomvärden, överens- 
stämmer fullkomligt med de åsigter jag förut med afseende dera uttalat Att inan 
t. ex. i öfverjodsyrans flerbasicitet måste finna det afgöraude beviset för jodens 
7-atomighet, har redan blifvit af mig särskildt framhållet, t. ex. Ch. d. Jetztzeit 
sid. 166; Ber. d. Deutschen Ch. Ges. 1870. sid. 317. En närmare bevisföring 
torde dock i denna del vara öfverflödig. Deras antal blir med hvarje dag allt mindre, 
för hvilka typteoriens postulat, att endast föreningarne med väte, klor o. s. v. be- 
stämma öfver elementernas atomvärde, är det ovilkorligen gällande. T. ex. metallen 
molybden erkännes allmänt såsom 6-atomig, oaktadt ännu endast syrehaltiga förenin- 
gar MoO 8 , Mo0 2 Cl 2 o. s. v. kunna tjena till ledning vid fastställandet af dess mätt- 
ningskapacitet. Arbeten sådana som Claus' öfver svafvelqväfvesyrorna, MichaElis 
öfver fosforns klorider och bromider m. fl. hafva Jemnat ytterligare bevis för qväf- 
vets och fosforns 5-tomighet. I korthet sagdt, den af typteorien härledda uppfatt- 
ningen af mättningsbegreppet har allt bestämdare framstått såsom ohållbar. 

Hvad Kolbe dock framfor allt klandrar i den nyare kemien är försöket att 
genom de s. k. strukturformlerna angifva det sätt, hvarpå atomerna inbördes binda 
h var andra, eller, öfverhufvud taget, den nu mera gängse uppfattningen af begreppen 
kemisk konstitution och rationela kemiska formler. Det är i svnnerhet såväl i 
förut nämnda* uppsats som i en tidigare utgifven: "Uber die Structurformeln und 
die Lehre von der Bindung der Atome", hvari Kolbe i strid mot de nyare, åtmin- 
stone de facto om ej i ord gällande åsigterna redogör för sin uppfattning af den 
kemiska konstitutionens betydelse såsom väsendtligen skiljd från den nu vanliga, och 
förklarar sig nu som förr tillägga deråt samma betydelse, hvari detta ord af Ber- 
zelius begagnades. 

Det heter sålunda: "Die grösste Schwäche der modemen Chemie besteht in der 
zum Theil wahrhaft naiven Auffassung unserer Aufgabe, die chemische Gonstitutiou 
der Verbindungen zu erforschen". Sedan derefter såsom exempel på en "struktur- 
formeldröm" anförts SchiItzenbergers formler för de af honom framställda egendom- 
liga föreningarne mellan platinaklorur och koloxid och till bevis för deras värdelös- 
het meddelats en annan variation af samma thema (föreningarnes beroende af ko- 
lets och platinans 4-atomighet), som Kolbes amanuens, derom anmodad, genast 



j 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens forhållande till den äldre. 9 

varit färdig att konstruera, uppställes till besvarande frågan: Hvad är kemisk kon- 
stitution ? 

Åtskilliga nyare författare citeras, såsom Gbrhardt, Kbkulé, Butlerow, Heinz, 
Erlenmeyer m. fl., hvilkas definitioner af begreppet mer eller mindre bestämdt gå 
derpå ut, att genom densamma skall angifvas atomernas lagring i den bestående för- 
eningen, om man också i allmänhet reserverar sig mot en sådan uppfattning, som 
skulle dermed förstås den verkliga lagringen i rummet. Medgifvande sig i sådant 
fall gerna tro, att så verkligen är meningen, fordrar han emellertid, att ordet lagring 
utbytes mot ett annat, från hvilket all tanke på en bestämning i rummet är ute- 
sluten, fördömer en gång för alla bruket af grafiska formler, såsom ensamt orsaken 
till begagnandet af det missledande uttrycket, och sammanfattar de olika meningar, 
för hvilka sålunda redogjorts, i satsen : " Welchen Sinn hat nun eigentlich das Wort : 
chemische Constitu tion ? — Ich antworte: jeden möglichen zum Theil selbst unfass- 
lichen Sinn, nur nicht den, in welchem dieses Wort von Berzelius gebraucht ist", 
och förklarar uttryckligen: "Das Wort chemische Constitution hat fur mich noch heute 
dieselbe Bedeutuug, in welcher dasselbe zuerst von Berzelius gebraucht ist, d. h. 
die Zusammensetzung, deren Erforschung die Erkenntniss der näheren Bestandstheile 
einer Yerbindung öder der darin vorhandenen Atomgruppen, der zusammengeszetzten 
Radicale erstrebt. Die solche Vorstellungen ausdriickenden Formeln, z. B. die fur 
das Essigsäurehydrat : (CH 3 )CO.O.H, hat Berzelius rationelle Formeln genann t". 

Det skall alltså vara Berzelii åsigt om de rationela formlernas och den ke- 
miska konstitutionens betydelse, som Kolbe i motsats mot den nu rådande menin- 
gen också förklarar för sin. Jag har icke dessmindre redan långt för detta funnit 
mig föranlåten att bestämdt uttala mig emot den uppfattning, som i denna vigtiga 
fråga af Kolbe förfäktas, och jag har gjort det utan att deri se något afvikande 
från de grundsatser Berzelius en gång fastställde med afseende å den kemiska 
forskningens uppgift och betydelse. 

Hvad till en början beträffar min egen uppfattning af de ifrågavarande begrep- 
pen, kunde det vara nog alt hänvisa till tidigare arbeten, t. ex. Ch. d. Jetztz. sid. 
67 ff, samt det 5 år tidigare på svenska utgifha: "Om de organiska kropparnes 
konstitution", Lund 1864 sid. 75 ff., å hvilka båda ställen lemnas en fullständig 
redogörelse för den omtvistade frågan sådan den, sedd från min ståndpunkt, måste 
gestalta sig. Emedlertid äro de yttre förhållandena i viss mån numera ej oväsendt- 
ligen förändrade. 

Isynnerhet vid tidpunkten för det sist citerade arbetets utgifvande, var det ännu 
ett jämförelsevis ytterst ringa antal kemister, af hvilka den åsigt rörande formlernas 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 2 



^ 



4 O C. W. Blomstrand. 

betydelse, mot bvilken Kolbe så afgjordt upptrader, på något sätt erkändes för rik- 
tig, så mycket mer som inom Berzelii egen skola den rena eqvivalentläran efter 
band så godt som faMständigt undanträngt atombegreppet, så att knappast kunde 
blifva något tal om en atomernas inbördes bindning. För den ännu i all sin en- 
sidighet herrskande typteorien voro formlerna en gång för alla endast omsättnings- 
och på intet sätt konstitutionsformler. Då jag sålunda ej tvekade att uttala min be- 
stämda öfrertygelse, att våra rationela kemiska formler ej äro eller kunna vara annat 
än ett försök att ange atomernas lagring eller deras inbördes läge till hvarandra i 
rummet, så var det ingalunda endast Kolbe, — som förklarat ett hvart försök "die 
räumliche Lagerung der Atome in einer Verbindung zu bestimmen von vornhereiu 
vergeblich" — mot hviiken jag hade att, så vidt sig göra lät, göra min 'åsigt gäl- 
lande. Kolbe synes alltför mycket hafva förbisett denna omständighet, eller att han 
just i typteorien, som han aldrig försummar att bekämpa, men icke dessmindre i 
många stycken oinskränkt hyllar, haft ert mäktig bundsförvandt för den åsigt, han 
nu förfäktar. Det synes redan tillräckligt följa af det sätt, hvarpå Kolbe i den 
framställning, hvarför förut i korthet redogjorts, citerar de olika kemisternas defini- 
tioner af konstitution och af kemisk rationel formel. 

Då sålunda i första rummet Gbrhardt anföres såsom en af dem, hvars upp- 
fattning ställes i motsättning mot Kolbes egen och ur "Traité de Chimie organique* 
1856, IV s. 561, ciferas uttrycket "la Constitution moléculaire des corps, c*est-å 
dire le véritable arrangement de leurs atomes", måste läsaren gerna föreställa sig, 
att Gbrhardt ansett angifvandet af konstitutionen sålunda uppfattad vara de kemiska 
formlernas uppgift, men en helt annan blir meningen, om man också läser de ord, 
hvarmed den citerade satsen börjar:" C est un prejugé si généralement répandu, qu'on 
peut, par les formules chimiques, exprimer la constitution moléculaire des corps, 
c est a dire" etc. På samma sätt, då efter Kekulé citeras uttrycket: "Die Consti- 
tution, d. h. die Lagerung der Atome in der bestehenden Verbindung" (Lehrbuch 
der org. Ch. 1: 157), kunde varit skäl att anföra slutet af meningen: "sollen die 
rationellen Formeln in keiner Weise ausdrucken". 

Det försök att vederlägga denna typteoriens uppfattning af formlernas betydelse, 
hvartill jag ej kunde undgå att finna mig föranlåten, blef jemförelsevis öfcerflödigt 
vid perioden för utgifvandet af mitt tyska arbete. I samma mån elementernas för- 
eningsvärden börjat läggas till grund för föreningarnes sammansättning, måste också 
de kemiska formlerna äfven för typteoriens anhängare allt afgjordare erhålla bety- 
delsen af verkliga konstitutionsformler. Man tvekade emedlertid, liksom för alt ej 
göra motsägelsen alltför påtaglig, att i bestämda ord uttala, hvad man dock de fecto 



i 

j 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. 44 

med hvarje dag allt otvetydigare måste göra till ' sin uppgift, och det är adluoda för- 
klarligt, att Kou&e L ex. i Kbkulbs senare arbeten ej funnit någon heettm&ing af 
begreppet konstitution, 30m fallt motsvarar det sätt, hvarpå han numera ej rtt ägoa- 
blick tvekar att operera med formlerna. .Definitionen måste tagqs ifrin , den tid, då 
han a priori förklarade den för o*in*l%.. 

Då jag för min del alltid fasthållit samma uppfattning af begreppet, hsfr jasg 
gjort det I den bestämda förutsättning, att jag derraed, endfttt vidhållit ' den åogt 
derom, som. ifrån början af Bérzjbuxjs uttalats. Jag tvekade ej att förklara, att 
sedan Gbrharöt upptog radikalerna i sitt system, har ingenting så mycket närmat 
den typiska uppfattningen till Bbrzeui föråldrade läror, som införandet af de gra- 
fiska tecknen, h varigenom man först erkände formlernas betydelse af. Verkliga: lagrings- 
formler (Ch. d. Jetzzeii sid 67). 

Men huru skall detta förlikas med Kolbes bestämda förklaring, att hans åsigt 
om formlerna såsom på intet sätt lagringsformler är i allo densamma som den af 
Berzelius erkända? 

Jag har på ett annat ställe anfört som en af de väsendtliga skiljakjjgheterna 
mellan B&rzelii och Gerhardts teori, att Brrzelii teori, på samma gång den 
fäste afgörande vigt vid equivalenterna, dock i grunden och framför allt var en atom- 
teori, Gerhardts deremot så godt som uteslutande en equivalentteori, liksom å andra 
sidan den nyare kemien funnit sin tyngdpunkt just deri, att den icke endast åter~ 
gått till Bbrzelii uppfattning, utan ännu mera fullständigt och oinskränkt kommit 
till erkännande af atomernas betydelse. 

En kemist åter, som antar, att atomer finnas och att föreningarne bero på 
atomernas inbördes sammanslutning, han måste ock på samma gång anse förenin- 
garnes olikhet bero derpå, att atomerna antingen äro af olika art eller af olika an- 
tal, eller, i fall intetdera är händelsen, på olika sätt lagrade till hvarandra. Utgöreé 
föreningen af atomer, måste de också ega ett visst inbördes läge. 

Kemistens uppgift är att utröna föreningarnes sammansättning. Är denna gif- 
ven, skall den ock af honom återgifvas. Är hans formel riktig, så anger den ato- 
mernas lagring, såsom den i verkligheten är. .» • 

Eller i korthet sagdt, fråga vi : äro atomerna i den bestående föreningen på ett 
visst sätt lagrade?, och finna skäl att med ja besvara denna fråga, så följer deraf 
med nödviindighet, att kemistens, formler ej fullständigt hafva löst sin uppgift, så 
vidt de. ej ge ett uttryck åt denna atomernas lagring. 

Det är min enkla uppfattning af frågan. Återstår att tillse, om den med fog 
också kan sägas hafva varit Berzelii. 



\ 
* 



42 C. W. Blomstrand. 

Då Bbrzblius i inledningen till sin lärobok redogör för läran om atomer, så- 
som de kemiska proportionernas orsak, heter det bland annat t. ex. Th. 4 sid. 12: 
"Diese Vorstellung, dass die Verbindungen der Grundstoffe aus unendlich kleinen 
Partikeln entstehen, die sich in einer geunssen bestimmten Ordnung an einander 

legen , ist als Grundlage der Erklärung von unseren Zeitgenossen in 

der Wissenschaft so allgemein angenommen, dass die wenigen, die aus einer ruh- 
menswerthen, wiewohl ubertriebenen Gewissenhaftigkeit sich nur an die Mischungs- 
gewichte als das einzige direct und factiscb beweisbare balten, docb die wissen- 
schaftliche Sprache, welche diese Erklärungsweise hervorgerufen hat, gebrauchen mössen, 
wenn sie in der Darstellungsweise eine gleicbe Klarheit erreichen wollen"; sid. 43: 
"Im Geiste der Atomtheorie stellen wir uns vor, dass, wenn ein zusammengesetzter 
Körper entsteht, sich die Atome in einer gewissen Ordnung an einander legen 1 '; 
sid. 45: "Die eine der zweierlei isomerischen Zustände (der Körper C 6 H 6 4 ) be- 
steht gänzlich in der ungleichen Ordnung, iu welche r sich die Atome der Grund- 
stoffe zusammengelegt haben, z. B. in dem essigsauren Methyloxid und dem aonei- 
sensauren iEthyloxid, welche beide aus denselben Grundstoffen, Kohlenstoff, Wasser- 
stoff und Sauerstoff bestehen, verbunden mit einander in gleicher, so wohl relativer 
als absoluter Anzahl, wo aber 2 Atome Kohlenstoff und 4 At. Wasserstoff, die bei 
dem ersten in der Essigsäure siteen, bei dem letzteren sich in dem iEthyloxid 
befinden" o. s. v. 

Efter fastställande af dessa enkla grundreglor för den atomistiska uppfattningen, 
var öfverflödigt att vidlyftigt orda om betydelsen af kemisk konstitution och kemisk 
rationel formel. Det enda vi finna särskildt angifvet är dock, förutsatt att frågan 
endast är om dessa vigtiga begrepp, så vidt de i och för sig måste uppfattas, in- 
galunda så sväfvande, som det af Kolbe framställes, då han låter Berzelius med 
konstitutionen förstå : "die Zusammensetzung, deren Erforschung die Erkenntniss der 
näheren Bestandtheile einer Ver bind ung öder der darin vorhandenen Atomgruppen, 
der zusammengesetzten Radikale erstrebt". Det heter nämligen å det bekanta stäl- 
let i Läroboken (Th. IV s. 31): "Das durch das Atomgewicht bestätigte Resultat 
der Analyse nennen wir die empirische Zusammensetzung, z. B. der Oxaminsäure 
= C 4 H 4 N a 5 . Aber dann entsteht die Frage: Wie sind die Grundstoffe unter sich 
angeordnet? Besteht die Säure aus einem Zusammengesetzten Radicale C 4 H*N 1 öder 
findet eine andere innere Anordnung der Elemente statt? Aus dem fruher ange- 
fuhrten ist es schon bekannt, das diese Säure aus Oxalsäure besteht, gepaart mit 
Oxamid ~ 0*0* + NH*C'O a . Dies wird dann ihre rationelle Zusammensetzung ge- 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens forhållande till den äldre. 13 

nannt, und die Formel durch welche sie ausgedruckt wird, nennt man ibre ratio- 
nelle Formel". 

Svaret pä frågan: huru äro grundämnena sins emellan ordnade? är således 
efter Berzelius den rationela formelns uppgift. Det var ej att undra öfver, att 
Bbrzblius räknade denna uppgift såsom vetenskapens högsta och sålunda såsom 
ytterst svår. Att Gerhardt i allo på samma sätt uppfattade Berzelii mening, be- 
visas tillräckligt af det nyss citerade yttrandet, då han tydligen ej kunnat afse nå- 
got annat än Berzelii teori, då han talar om fördomen, att man genom de ke- 
miska formlerna kan angifra atomernas verkliga anordning (så godt som ordagrannt 
Berzelii uttryck) såsom så allmänt utbredd, att han måste hafva svårt att öfver- 
tyga sina läsare om det ogrundade i densamma. Han förklarade de rationela ato- 
mistiska formlerna i och för sig omöjliga, men visste att så lyckligt "bruka det ve- 
tenskapliga språk, som framkallat det atomistiska förklaringssättet 77 (jfr. s. 12), att 
hans lärjungar och efterföljare nära nog tycktes anse sig handla i full konseqveus 
med hans läror, då de slutligen funno sig nödsakade att i uppenbar strid mot sko- 
lans grundsatser på de rationela formlerna ställa ännu högre anspråk än Berzelius 
sjelf tilltrott sig att göra det. Kolbe förnekar fortfarande möjligheten att i form- 
lerna ange atomernas anordning i rummet, men visst är, att, om. han ifrån början 
gjort detta i sak lika mycket som i ord, skulle han aldrig för vetenskapen uträttat 
hvad han gjort. Hade han ej ifrån början behandlat Berzelii kopplingsformler så- 
som verkliga lagringsformler, skulle typteorien, oafsedt det rent, faktiska i hans många 
betydelsefulla upptäckter, aldrig af honom haft något att lära. Med ett ord, veten- 
skapen har med oemotståndlig makt gått framåt i den riktning Berzelius angifvit. 
Med hvarje dag har den kommit till allt fullare medvetande, att tydningen af ato- 
mernas anordning är dess högsta uppgift, och i samma mån har också af erfaren- 
heten bevisats, att försöken att lösa denna uppgift långt ifrån äro fåfäng möda, om 
också aldrig kan finnas utsigt till dess fullständiga lösning. "Die ubertriebene Ge- 
wissenhaftigkeit", ängslan för att lofva mer än man med säkerhet tror sig kunna 
hålla är visserligen ännu såsom under Berzelii tid lätt förklarlig samt i och för 
sig allt beröm värd, men i hvad fall som helst i våra dagar långt mindre än förr 
af behofvet påkallad. 

Med hänsyn till sjelfva begreppet kemisk konstitution och den allmänna bety- 
delsen af våra kemiska formler äro vi sålunda fullt på det rena. Vi antaga med 
Berzelius, att atomer finnas och att atomerna i den bestående föreningen äro på 
ett visst sätt lagrade till hvarandra, och hafva dermed också gifvit ett uttryck åt 
vår egen tids uppfattning af dessa bestämningar i och för sig. 



14 C. W. Blomstrand. 

En helt annan fråga blir, huru vidt i hvarje särakildt fall de . formler, hvarige- 
nom Berzelius sökte ge ett uttryck åt den kemiska konstitutionen, aften från vår 
ståndpunkt kunna synas tillfredsställande, eller om vi vid åtgörandet af densamma 
kunna öfverallt och utan inskränkning göra oss till godo den för Berotjus ännu 
obekanta atomernas egenskap, det bestämda föreningsvärdet, som, i det den alger 
oss måttet på deras förmåga att binda hvarandra, på samma gång utgör vår säkra 
ledstjerna vid försöket att afgöra, huru de binda hvarandra. 

Såsom väl är bekant var det upptäckten af sammansatta radikaler och senare 
dessas upplösning i sina närmare kopptingskomponenter, som för Berzelius utgjorde 
den enda ledningen vid fastställandet af konstitutionen hos organiska ämnen af mara 
komplicerad sammansättning. Längre var omöjligt att komma. Formeln HO,C a G 3 C 2 H 3 
för ättiksyran var så fullständigt konstitutionsformel som på denna tid var möjligt 
Syran framstod som en oxalsyra med C a H 3 som overksam koppling. Helt annat 
blef förhållandet, då vi lärt oss att betrakta den som ett derivat af kolsyran G 2 G\ 
hväri en eqv. metyl ersätter 1 eqv. syre, och änuu mer då vi, ej längre bundna 
af föreställningen om de 2 väteatomernas ovilkorliga sammanslutning till en enhets- 
eqvivalent, med halfverad formel skrifva H.O.CO.CH 3 och på samma gång tilltro oss 
att förklara, på hvad sätt den för tillfället overksamma radikalen GH 3 , i fullkomlig 
öfverensstämmelse med den allmänna lagen för kolets 4-atomighet, är bunden vid 
det kemiskt verksamma CO. Vi behöfva ej, såsom för Berzelius var nödvändigt, 
stanna vid de i eomplexen för handen varande atomgrupperna, då det ligger oss i 
Öppen dag, h var för t. ex. CH 3 , i det atom binder atom, med en rest åf kolsyran 
kan fungera som ett gemensamt helt. Det är svårt att inse, huru Kolbb, som just 
är den vi hafva att tacka för den rätta förklaringen af Berzelii ättiksyreformel, 
fortfarande kan räkna såsom nödvändigt att stanna vid de sammanlagrade atom* 
grupperna, — derutinnan, då frågan är endast om formlerna sådana de för till* 
fallet föreligga och ej om deras högsta uppgift, verkligen i full öfverensstämmelse 
med Berzelius — , utan att på något vilkor vilja medge, att vi i detta och lik- 
nande fall med ledning af den kända mättningslagen också med den fullaste tillför- 
sigt kunna tala om atomernas inbördes bindning. 

Men är det oss sålunda i de flesta fall möjligt att hänvisa föreningarnes sam- 
mansättning till atomvärdet som dess bestämmande orsak, så följer deraf ingalunda, 
att en hvar förening utan undantag kan till alla delar fullständigare atomisliskt för- 
klaras än ännu på Berzblii tid kunde ifrågakomma. 

Den äldre kemien, sådan den i sina allmänna grunddrag framträdde färdig och 
afslutad i Berzelii system, ägde derutinnan i rent praktiskt hänseende ett ej ovä- 



J 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. *5 

sendtligt företräde framför den nyare, att samtliga föreningar uppfattades på samma sätt 
såsom uppkomna genom enkel sammaniagring af fria elementer eller för sig bestående 
föreningar af lägre ordning, under det numera en bestämd skilnad måste göras mel- 
lan -de verkligt atomistiska och sådana, vid hvitka den fullt atomistiska förklaringen 
af sammanlagringens art antingen af särskilda skäl möter svårigheter, som ännu ej 
kunnat öivervinnas, eller möjligen i och för sig är helt och hållet oberättigad. 

Om Kolbb ej menat något annat, då han så afgjordt uppträder emot grund- 
tanken i den moderna kemien, sådan den i allmänhet tillämpas, enligt hvilken ele- 
menternas atomvärde afger den yttersta normen för föreningarnes sammansättning, 
så skulle visserligen föga vara att invända mot hans argumentering. Skäl saknas 
ingalunda till varningar mot atomighetslärans missbruk. Men på samma gång blir 
svårt att inse, huru den sålunda nödvändiggjorda åtskilnaden mellan atomistiska och 
molekulara föreningar kan betecknas som ett tomt ord utan mening ("Wo die Be- 
griffe fehlen, da stellt ein Wort zu rechter Zeit sich em"). Kolbbs ståndpunkt är 
och måste blifva densamma som en hvar annans, för hvilken den nyare kemien ej 
blifvit helt och hållet främmande. Han skrifver å ena sidan t. ex. KCI, K.O.NO 2 , 
Ca.0 2 .S0 2 , PtCl 4 , H.O.CO.CH 3 o. s. v. och måste räkna dem alla utan tvekan så- 
som normala atomistiska föreningar, under det deremot t. ex. Ca Cl 2 + 6H 2 0, 2KCI + 
PtCl 1 , KOCOCH 3 + HOCOCH* o. s. v. vid första* ögonkastet måste framstå som 
föreningar af helt annan art, hvarvid alls ingen förklaring lemnas på orsaken till de 
närmare beståndsdelarnes (de fria molekulernas) sammanslutning eller rörande sättet 
hvarpå atomerna i den nybildade föreningen inbördes binda hvarandra. I ena fallet 
är formeln den fullständigt rationela, i det andra hafva vi med den äldre kemien 
måst stanna vid den genetiskt rationela. 

Men vare härmed huru som helst, vill man ej helt och hållet utesluta hvarje 
tanke på möjligheten af atomistiska formler och all erfarenhet till trots i elementer- 
nas atomvärde se endast en betydelselös hypotes, så är numera ingen annan me- 
ningsskiljaktighet möjlig än i frågan om yttersta gränsen för det atomistiska betrak- 
telsesättets tillämplighet. Att med bestämda bevis söka ådagalägga, hvarest gränsen 
för detsamma inom enhvar vigtigare klass af föreningar måste förläggas, är utan 
fråga en af de vigtigaste bland de uppgifter, som föreligga den nyare kemien till 
lösning. 

Onekligen ligger närmast till hands att antaga, att den på atomvärdet beroende 
föreningslagen, hvars genomgripande betydelse i en mångfald af föreningsformer, för 
att endast nämna det gränslöst vida organiska området, så omisskänligt framträder, 
också ar den öfverallt gällande. . Svårigheterna att under densamma hänföra de ännu 



16 C. W. Blomstrand. 

ej atomistiskt förklarade föreningarne kunde bafva sin enda orsak i vår ännu alltför 
ofullständiga bekantskap med det nyvunna begreppet och vår oförmåga att i hvarje 
särskildt fall bland de olika möjligheter, som föreligga, till tydning af atomernas an* 
ordning välja den, som verkligen motsvarar det faktiskt gifha. Också hafva under 
sednare tiden ej felats försök att atomistiskt förklara äfven sådana föreningar, som 
framför andra kunnat göra anspråk på att som molekulara, betecknas, såsom t ex. 
den af Gkuther, Hennikgbh, Wislicenus m. fl: föreslagna tolkningen af syrornas 
vattenhalt och deras förmåga att ehuru 1-atomiga ge upphof till sura salter såsom 
beroende på en rörlighet hos det intraradikala syret, motsvarande den som närmast 
tillkommer det extraradikala, t. ex. NO a OH + 2H 2 = N(OH) s , SO^ÖH) 8 + 2H 8 
» S(OH) 6 , vattenhaltig ättiksyra CH 8 .C().OH + H 8 « CH 8 .CCOH) 8 och på samma 

O.COCH 8 
sätt surt kaliumacetat CH 8 .CO.OK + CH 8 .CO.OH = CH 8 .CH.OK o. s. v. Att ea 

OH 

mängd föreningar, som med antagande af det typiskt gifna, en gång för alla kon- 
stanta atomvärdet ovilkorligen måste såsom molekulara betraktas, utan svårighet kunna 
vid frånträdande af denna åsigt atomistiskt förklaras, såsom metallammoniakbaserna 
på grund af qväfvets 5-atomighet, haloiddubbelsalterna i följd af haloidernas fler- 
atomighet o. s. v., är redan i tidigare af mig utgifna arbeten tillräckligt framhållet 

Men är det också hos kemisten en naturlig sträfvan att öfverallt ådagalägga 
enahanda beroende af sjelfva atomernas egenskaper, som redan inom de flesta om- 
råden framstått såsom en bestämd och otvifvelaktig lagbundenhet, så följer dock 
deraf ingalunda, att ovilkorligen öfverallt så måste vara, som han med ledning af 
sina analogislut kan snarast finna sig föranlåten att antaga. Den naturlagarnas en- 
kelhet, som vi beundra, och som, då den en gång blifvit funnen, åt vår kunskap om 
naturen ensamt ger den säkerhet och stadga, hvarförutan den ej skulle förtjena nam- 
net af vetenskap, utesluter ej möjligheten af olika vägar till uppnående af samma 
mål. Väl uppmärksamma på den sent och med svårighet funna enheten i mång- 
falden frestas vi så {ätt att allt för mycket förbise och tillbakasätta den ej mindre 
anmärkningsvärda mångfalden i enheten. Det kan, i korthet sagdt, på intet sätt 
förefalla motsägande, om vi på grund af den erfarenhet, som för närvarande före- 
ligger, vid sidan af de atomistiska föreningarne erkänna tillvaron af de i ordets fulla 
bemärkelse molekulara eller rent additionela, som utan någon omlagring af atomerna 
uteslutande bero på en molekulernas egen inbördes attraktion. 

Antages åter åtskilnäden mellan dessa två klasser af föreningar såsom gifven, 
blir kemistens uppgift att, såvidt möjlighet dertill förefinnes, på experimentet väg 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens forhållande till den äldre. ** 

söka afgöra, till hvilkendera af dem det ena eller andra ämnet, om hvars beskaffen- 
het i detta hänseende tvifvel kan uppstå, ' snarast är att hänföra. 

Det kriterium på atomistisk förening, som ifrån början af typteorien uppställ- 
des, eller förmågan att bilda gaser med normal volum, torde väl numera af jem- 
förelsevis få erkännas såsom ensamt afgörande, liksom åsigten om det alltid fixa 
atomvärdet, som i detta antagande ägde sitt vigtigaste stöd, synes med hvarje dag 
vinna allt mindre gehör. Att flertalet kemiska ämnen vid en mer eller mindre för- 
höjd värmegrad, det må nu ske under s. k. dissociation, då föreningen vid lägre 
temperatur återställes, eller under fullständig förstöring, sönderdelas i lägre mera be- 
ständiga föreningar, är en erfarenhet af alltför vidsträckt omfattning för att i före- 
liggande fall kunna tjena till ledning. Väl hindrar ingenting att skrifva salmiaken 
H s N + HCl, men endast den atomistiska radikalformeln H 4 N.C1 kan betraktas såsom 
den verkligen rationela, så vid t den märkvärdiga analogien med motsvarande klorider 
af de enkla alkalimetallerna på något sätt skall i sjelfva formeln finna sitt uttryck. 
Att denna och liknande formler funnit ett ytterligare stöd i det ej längesedan af 
Wurtz lemnade beviset, att den i allo motsvarande fosforsuperkloriden, som af ena- 
handa skäl eller på grund af dess obeständighet vid hetta uppfattats såsom PCI 8 + 
Cl 3 , verkligen med behörig försigtighet kan erhållas såsom gas med normal volum 
och således utan all fråga måste räknas som en atomistisk förening PCI' af den 
5-atomiga fosforn, må för öfrigt endast i förbigående anmärkas. 

På ett eller annat sätt bestämdt markerade kemiska egenskaper kunna tydli- 
gen, såsom i nyss anförda fall, räknas såsom mer eller mindre afgörande bevis för 
verkligen atomistisk byggnad. Att salmiaken utgör en förening af atomer och ej 
endast sammanlagrade molekuler af ammoniak och saltsyra, ställes utom allt tvifvel 
vid jemförelsen med dess organiska derivat, hvari vätet fullständigt ersatts af en 
alkoholradikal. Salmiaken sönderfaller, då kloren afskiljes med alkali, i ammoniak 
och klorväte. Den motsvarande etylföreningen ger med silfveroxid ett oxidhydrat, 
som alltför fullständigt öfverensstämmer till sina egenskaper med kalihydratet, att de 
ej äfven i formlerna, K.O.H och (C a H 5 ) 4 N.O.H, måste anses fullt motsvara 
hvarandra, hvartill kommer att förhållandet vid upphettning, då jemte trietylamin ej 
bildas alkohol utan dennas sönderdelningsprodukter etylén och vatten, i sin ordning 
motsäger molekularformeln (C 2 H Ä ) 8 N + C 2 H 5 OH. Hvad som gäller om derivatet måste 
också gälla om det ursprungliga ämnet. Atomerna måste binda hvarandra på samma 
sätt, om också med olika styrka. Att 'blodlutsaltet är en atomistisk förening, kan 
vid bekantskap med dess kemiska egenskaper svårligen betviflas. Den mindre be- 

Lunds Univ. Ärsskr. Tom. X. 1873. 3 



•8 C. W. Blomstrand. 

ständigheten hos cyandubbelsalter af andra metaller vid i öfrigt fullkomlig motsva- 
righet kan ej vara skäl nog till antagandet af en olika byggnad. 

Emellertid är det ingalunda i hvarje fall möjligt att af de kemiska egenskaperna 
eller af jemförelsen med andra i detta hänseende bättre utmärkta med någon sä- 
kerhet sluta till sammansättningens art, äfven i sådana fall, der en atomistisk för- 
klaring ej redan i och för sig erbjuder egentliga svårigheter. Man har derfor också 
i andra fysikaliska egenskaper än volumförhållandena i gasform sökt finna svaret på 
den omtvistade frågan, att ej nämna den ledning för omdömet man trott sig kunna 
hemta af sättet, hvarpå de i föreningen ingående komponenter sammanträdt med 
hvarandra med eller utan afskiljande af någon förut ingående beståndsdel, såsom 
t. ex. då Atterberg 4 ) anser de basiska berylljordsalteruas egenskap af molekulara 
bevisas deraf, att de efter regeln innehålla lika mycket vatten, som det enkla saltet 
och hydratet sammanlagda. 

Att likhet i kristallform nära sammanhänger med likhet i kemisk byggnad, har 
af gammalt varit kändt. Man torde derfor ej sakna skäl att med Nordenskiöld s ) 
räkna det som bevis för förhandenvarande af en rent additionel förening, om till- 
komsten af en ny beståndsdel (additionsbeståndsdelen) utöfvar ett så oväsendtligt 
inflytande på kristallformen, att ämnena visa, om ej fullständig isomorfi, åtminstone 
s. k. homoiomorfi, eller, utan att tillhöra samma kristallsystem, likväl i vinklar och 
axelförhållanden nära öfverensstämma med hvarandra. Att sålunda t. ex. en dylik 
homoiomorfi eller analogi i kristallform förefinnes hos anhydrit och gips, vattenfritt 
och vattenhaltigt glaubersalt o. s. v., kan särskildt anses bevisa, att kristall vattnet 
verkligen, såsom af gammalt antagits, är för föreningen såsom sådan, d. v. s. för 
den rent atomistiska föreningen, utan all väsendtligare betydelse och med all sanno- 
likhet endast att betrakta som en utf) Ilning af mellanrummen mellan den s. k. kära- 
beståndsdelens molekuler, hvilkas form och inbördes anordning är det egentligen af- 
görande för kristallformen. Att, såsom ej sällan förekommer, samma mineral t. ex. 
staurolit, turmalin o. s. v., kan förpte en i hög grad vexlande sammansättning, kan, 
såsom redan förut af Rammelsberg föreslagits, anses bero på samma orsak, eller 
att jemte den egentliga föreningen ingår en additionel blandningsdel i vexlande mängd. 
Att en sådan uppfattning särskildt för mineralogien måste vara af stor betydeiso, 
ligger i öppen dag, då en rationel tydning af en mängd i mineralriket förekommande 
ämnen den förutan skulle i många fall möta stora svårigheter, om ej blifva rent af 



4 ) "Undersökningar om Berylljorden och dess föreningar". Vet.-Akad. Handl. 1873. 
*) ÖfVers. af Vet.-Akad. Förhandl. 1873 N:o 7 s. 3. 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. ^9 

omöjlig. Men äfven inom andra områden är det ytterligare bevis, som dermed skulle 
lemnas for tillvaron af additionela föreningar mellan molekuler och deras väsendtliga 
skiljaktighet från de rena atomföreningarne, ingalunda ovälkommet. Frågan i sin 
allmänhet kunde dermed anses afgjord och i enskitta fall derigenom vinnas en vig- 
tig faktisk ledning för afgörandet, om föreningen som föreligger är molekulär 
eller icke. 

För att anföra ett enda exempel torde sällan efter sammansättningen att döma 
skilnaden mellan atomistisk och molekulär förening framträda så i ögonen fallande 
som vid platinacyandubbelsalterna med adderad haloid Cl,Br o. s. v., hvilka i en 
nyligen af Kand. Holst utgifven afhandling 6 ) finnas omnämnda. Att den fullstän- 
diga additionsprodukten 2KCy,PtCy 2 + Br' är en i ordets fulla bemärkelse atomistisk 
förening, K 2 .€y 2 .PtBr 2 , torde väl vara utom 'allt tvifvel. Sammansättningen är fullt 
konstant, egenskaperna skarpt markerade och väsendtligen afvikande från det ur- 
sprungliga ämnets, liksom uppkomsten ytterst lätt förklarad och till och med på 
förhand att förutse vid kännedom af cyandubbelsalternas beständighet och den för 
platinan en gång för alla utmärkande egenskapen att ifrån 2-atomig kunna öfver- 
föras till 4atomigt verkande, under det å andra sidan den gamla molekulart skrifna 
formeln 2KBr + PtCy 4 skulle ange en föreningsform af i och för sig ovanlig art och 
så mycket mera osannolik, som tillvaron af platinacyaniden i fri form är fullkomligt 
obekant och ännu mer dess förmåga att vid omedelbar förening med alkalimetaller- 
nas klorider, bromider o. s. v. ge upphof till dylika dubbelsalter. Af helt annan 
art äro de vackert färgade, vanligen såsom sesquicyanidföreningar betraktade salter, 
som uppkomma vid ofullständig inverkan af saltbildaren eller, ännu bättre, då lös- 
ningar af det ursprungliga och det med saltbildaren mättade saltet blandas med hvar- 
andra. Att de uppkomma genom omedelbar addition af det ena saltet till det an- 
dra, kan tydligtvis i och för sig ingenting bevisa. Men den ringa mängd, hvari 
det klor- eller bromhaltiga saltet ingår, och dertill, såsom det synes, så vidt man 
af hittills vunnen erfarenhet har rätt att sluta, i mycket vexlande förhållanden, så 
god t som utestänger hvarje tanke på möjligheten af en atomistisk förklaring. En 
noggrannare undersökning af kristallformen, som utan fråga skulle vara af stort in- 
tresse, felas visserligen, men att döma af utseendet synes den nära öfverensstämma 
mod det oförändrade cyanursaltels, liksom de optiska egenskaperna i hufvudsaken äro 
desamma som de i så hög grad för dessa utmärkande. Det ena som det andra 
kunde möjligen tjena såsom ytterligare bevis, att cyanursaltet är fortfarande det i 



6 



) "Bidrag till kännedomen af platinans cyanforeningar". Lund 1874. 



20 



C. W. Blomstrand. 



föreningen väsendtliga och det klor* eller bromhaltiga en mer eller mindre tillfällig 
rent additionel beståndsdel. 

Möjligen skulle tvärtom en bestämdt framträdande olikhet i kristallform bos det 
sammansatta ämnet och beståndsdelarne, hvaraf det uppkommit, kunna räknas som 
ett b^vis för förhandenvaron af en atomistisk förening, utöfver hvad för öfrigt na- 
turlige n kan föranleda till antagandet af en sådan. T. ex. alunens karakteriska 
reguläroktaédrar kunde anses i och för sig tala emot antagandet, att kalium- och 
aluminiumsulfat ingå i föreningen enkelt lagrade till hvarandra, om annars tvifvcl 
kan uppstå i ett fall som detta, der en atomistisk förklaring af sammanlagringens 
art ligger så ytterst nära till hands. 

Ännu ett fysikaliskt förhållande, hvari man sökt skäl för eller mot antagandet 
af en atomistisk föreningsart, är det inflytande, som beståndsdelarna kunna utöfva 
på det helas specifika volum. Hithörande frågor torde dock ännu vara alltför ofull- 
ständigt utredda, att den erfarenhet, som hittills föreligger, kan med afseende å detta 
särskilda spörsmål anses tillräckligt afgörande. 

Men de antydningar, som redan gifvits, äro för vårt ändamål mer än nog. Wi 
kunna ej undgå att erkänna tillvaron af molekulara föreningar vid sidan af de ato- 
mistiska, men äro ännu långt ifrån i stånd att i h varje särskildt fall med säkerhet 
afgöra, om den ena eller andra föreningsarten är den för tillfallet rådande. 

Kan återigen verkligen räknas såsom en afgjord sak, på hvad sätt samman- 
lagringen försiggått vid ett ämnes uppkomst, vare sig genom enkel addition eller 
under samtidig oinlagring af atomerna, så har tydligen formeln, om hvars riktighet 
man ej hyser något tvifvel, i ena som i andra fallet samma uppgift, eller måste i 
ensf som i andra fallet göra anspråk på att uttrycka den verkliga lagringen i rum- 
met, så vidt den nu en gång för oss är möjlig att angifva. 

Då emedlertid i så många fall är svårt, om ej omöjligt, att komma till ett be- 
stämdt afgörande 7 ), kan tydligen ingenting hindra att åtminstone för dagligt bruk, 
äfven i fråga om föreningar, vid hvilka alla skäl tala för en atomistisk bindning, 
såsom enklare och beqvämare och så att säga anspråkslösare använda den gamla 
additionela formeln, och sålunda t. ex. skrifva dubbelsalterna som en kombination 
af de två enkla, de basiska salterna som en förening af det enkla saltet och basens 



7 ) Det kunde till och med på intet sätt vara helt och hållet otänkbart, att samma ämne 
under olika förhållanden kan motsvara den ena eller den andra formeln, såsom t. ex. kloral- 
hydratet allt efter intensiteten för vattnets inverkan formeln CCl 3 .CHO,H J så väl som den 
atomistiska CCl a .CH(OH) a . 



' , 



J 

Bidrag till frågan om den nyare kemiens forhållande till den äldre. 21 

» 

hydrat eller anhydrid, alkaloidernas baloidsalter såsom omedelbara % föreningar mellan 
alkaloiden och vätesyran o. s. v. Spörsmålet om den verkliga lagringen kan för 
tillfallet lemnas oafgjordt och öfverlåtas åt den strängt vetenskapliga redogörelsen för 
ämnets natur. Additionsformeln blir då endast den genetiskt rationela utan anspråk 
på att räknas för den i egentlig mening rationela *). 

Att i hvad fall som helst dessa genetiskt rationela formler eller ännu mer, 
såsom man möjligen skulle kunna beteckna dem, de genetiskt empiriska, med en 
sådan modifiering i uttrycket, att de ej ens på det sätt som under Berzelii tid 
var möjligt kunna få utseende att ange den verkliga lagringen, vid mera komplicerade 
amfidfbreningar ega ett afgjordt företräde framför de rent empiriska, behöfver knappt 
anmärkas. T. ex. den rent empiriska silikatformeln (VAl 2 Si 8 O ia C^r granaten), 
sådana numera ej sällan, i skrift förekomma, ger långt ifrån samma åskådliga bild 
af föreningens art eller den ledning för minnet som den genetiskt empiriska 
3CaO, AI a 8 , 3SiO s , under det å andra sidan den gamla genetiskt rationela formeln 
3(2CaO, SiO a ) + 2Al a 8 , 3Si0 2 är dels mera invecklad, att ej nämna, att den i 
många fall är i hög grad osäker, dels kan synas i sig innesluta ett antagande af 
en molekular sammanlagring, hvartill ingen särskild anledning finnes. På samma 
sätt vore det motsvarande uttrycket för alunens sammansättning K 2 0, Al 2 8 , 4 SO 3 
+ 24HH). Vid enklare sammansatta och på samma gång bättre bekanta föreningar 
t. ex. K a O,S0 8 , h varvid en 'dylik skilnad mellan olika arter af genetisk formel ej 
kan ifrågakomma, gäller i allmänhet ingen tveksamhet om det fullt rationela uttryc- 
ket, hvarför detta också äfven för dagligt bruk med fördel kan användas, utan att 
derför den äldre formeln, såsom förut är anmärkt med afseende på deu motsvarande 
benämningen, så vidt för tillfallet äfveil frågan om molekulens sanna storlek lemnas 
ur sigte, behöfver vara från begagnande utesluten. 

Kasta vi slutligen en hastig återblick på resultatet af dessa anmärkningar, så 
vidt de närmast föranledts af Kolbes stränga förkastelsedom öfver den nyare 'kemiens 



*) I en nyligen mig tillhandakommen uppsats af K. Kraut "Znm Verständniss chemischer 
Formeln", som naturligen ansluter sig till den särdeles fbrtjenstfulla under utgi&ing varande 
nya upplagan af Gmelin's stora lärobok i oorganisk kemi, hvari äsigter följas rörande krop- 
parnes formulering fullt öfver ensstam mande med de af mig uttalade, lemnas en tabellarisk 
öfVersigt af åtskilliga föreningar efter såväl, det äldre som nyare formuleringssättet och, hvad 
det senare beträffar, äfven med de genetiskt rationela formlerna vid sidan af de empiriska 
och rationela molekulformlerna. Också torde, såsom jag mer än en gång förr anmärkt, en- 
dast på detta sätt, eller med erkännande, att äfven de genetiska formlerna ännu i viss mån 
äro berättigade, för nybörjaren full klarhet kunna vinnas i uppfattningen af de kemiska krop- 
parnes byggnad. 



H 



22 C. W. Blomstrand. 



» 



missgrepp, så finya vi, att densamma visserligen så till vida ingalunda saknat skal 
som det utom all fråga särskildt hos yngre kemister ej nog kan inskärpas, att det 
för tydningen af atomernas anordning långt ifrån är tillräckligt att på papperet söka 
att på första bästa sätt tillämpa atomighetsbegreppet. Äfven vid frågan om förenin- 
gar af en jemförelsevis enkel sammansättning kan erfordras det sorgfålligaste studium 
af ämnets yttre och inre egenskaper, reaktioner och sönderdelningsprodukter, innan 
frågan om den verkliga byggnaden kan anses definitivt afgjord. T. ex. hvilken 
mängd af undersökningar behöfdes ej för att afgörande bevisa, det metylkomplexen 
CH 3 verkligen ingår som beståndsdel i ättiksyran ? 9 ). Men deraf följer ingalunda, 



9 ) Så länge endast frågan är om den större eller mindre sannolikheten för den ena eller 
andra af de rationela formler, som med ledning af atomighetsbegreppet äro möjliga att upp- 
ställa, måste tydligen vigtiga slutsatser knnna dragas af jemförelsen med andra bättre bekanta 
föreningar af analog natur. Då sålunda t. ex. SchAtzenberger uppställer sina af Kolbe 
klandrade konstitutionsformler för de egendomliga föreningarne COPtCl a ; C 2 O a PtCl a ; C a O a Pt a Cl 4 . 
mellan platina-klorur och koloxid, så är Kolbe visserligen i sin goda rätt, då han bestrider 

befogenheten af de föreslagna formlerna, COrPtCl 2 ; PtCl 1 :^ j ; PtCl 3 :-,^*^ i , så vidt de en- 
samt bero derpå, att de i följd af såväl platina-klorurens som koloxidens 2-atomighet åtmin- 
stone ej äro omöjliga. Tydligen kan ännu mindre afseende fastas vid det spel af formler, 
som på Kolbe8 egen uppfordran utfördes och hvarefter de ifrågavarande ämnena skulle upp- 
fattas såsom byggda på samma sätt som benzolkomplexen, för hvilken de dock i alla afeeen- 
den äro främmande, i det kol- och platina-atomerna ringformigt binda hvarandra. Af helt 
annan art äro de konstitutionsformler, som framgå ur studiet af de egendomliga föreningslagar, 
hvilka platinan framför flertalet af andra metaller befunnits vara underkastad, och de talrika 
föreningar af omisskänneligt analog natur, som liksom här med platina-kloruren till utgångs- 
punkt tid efter annan blifvit bekanta. Vi känna* t. ex. af gammalt, att platinakloruren kan 
direkt upptaga 2 till 4 mol. ammoniak under bildning af de så märkvärdigt väl karakteri- 
serade platinabaserna. Det skulle vara i fullkomlig strid mot all hittills vunnen erfarenhet, 
om man ville söka orsaken till deras bildning i platinans förmåga att öfverföras till 4-atomig, 

och så mycket mindre behöfligt som de af mig antagna formlerna PWyjspp Ptpi * * ' 

NH 8 NH 8 Cl 
^NH*'tfH s< ri kk a enkelt som naturligt förklara sammansättningen såsom beroende på am- 

moniakens inträde som ett med egendomlig kraft bundet kopplingsled emellan kloren och den 
fortfarande 2-atomiga platinan. När nu andra liksom NH 8 2-atomiga komplexer såsom 
PCl 8 ,C a H 4 , CO o. s. v. på samma sätt af platinakloruren upptagas, kan man ej undgå att äf- 
ven i sättet för inverkan antaga en fullkomlig motsvarighet. Då sålunda i överensstämmelse 
med min uppfattning af platinans och klorens allmänna kemiska verksamhet formlerna skrifvas 

. • ♦• w t>xPCl 8 .Cl m C a H*.Cl m CO.Cl D ,CO.CO.Cl / . p ,COCl\ , m . . , , , , 
atomistiskt : Pt~, , Ptp, , Pt~, , Ptp, ( el. * W\ni ) och som ett dubbel- 

salt af båda Pt^°'^ C1 Pt (el. Ptj*j "q q °°Pt), (jfr. Cleve "On Ammoniacal Platinum- 



j 



Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre. 23 

att det är ett obefogadt afvikande från Bbrzelii uppfattning af begreppet kemisk 
konstitution och de rationela formlernas uppgift, om vi med den oändligt rikare er- 
farenhet, som for närvarande står oss till buds, tilltro oss att gå ett steg längre 
än han och i våra formler söka att ge ett ännu bestämdare uttryck åt atomernas 
lagring än på hans tid var möjligt. Kolbe vill fortfarande förlägga tyngdpunkten 
for vart kemiska formelspråk i de såsom radikaler betecknade atomgrupper, hvars 
uppmärksammande gaf första uppslaget till Bbrzelii utbildade system, och räknar 
det öfver hufvud taget som en otillbörlig förmätenhet, om man tilltror sig att i form- 
lerna komma längre än till särskiljandet af de närmare beståndsdelarne. Vore frå- 
gan endast om upprätthållandet af radikalbegreppet mot de angrepp, som tid efter 
annan deremot blifvit gjorda, torde väl vara få, som så ifrigt uttalat sig för det- 
samma som den, af hvilken dessa rader nedskrifvits. Men icke hafva radikalerna 
någon mån förlorat sin betydelse, derför att vi med ledning af det nyvunna mätt- 
ningsbegreppet lärt oss att förklara deras verksamhet i qvantitativt hänseende såsom 
med nödvändighet gifven i följd af atomernas en gång för älta inneboende förmåga 
att ömsesidigt binda h va rand ra. De elektrokemiska egenskaper, som låta deras verk- 
samhet som radikaler i vissa fall så öfverraskande tydligt framträda, äro ej mindre 
betydelsefulla, derför att vi äfven på radikalerna kunna tillämpa den allmänna lagen 
för atomernas bindning. Icke har atomkomplexen metyl på något sätt förlorat i be- 
tydelse såsom positiv alkoholradikal, derför att vi, i stället för att med Berzelius 
betrakta metylkloriden som en kombination af de 2 molekulerna C 2 H 6 och Cl 2 
(C a H 8 + €1) lagrade till hvarandra, utan ett ögonblicks tvekan, efter formeln CH 8 .CI, 
anse kloren liksom väteatomerna och efter samma atombindningens lag, som de äro 
underkastade, vara bundna vid den 4-atomigt verkande kolatomen. Och då vi med 
ledning af samma allmänna lag i stället för de förut ensamt möjliga additionela form- 
lerna för föreningar af högre ordning använda våra strängt atomistiska lagringsform- 
ler, är det endast ett väldigt steg framåt till uppnående af det högt liggande mål, 
hvartill Berzelius i strid mot det stora flertalet af sina samtida ansåg den kemiska 
forskningen hafva att sträfva. Att i särskilda fall intet afvikande är att göra ifrån 
den gamla uppfattningen af formlerna såsom det omedelbara uttrycket för den in- 
bördes sammanlagringen af förut bestående föreningar, kan i sin ordning räknas som 



bases" Vet. Akad. Handl. 10. 9 s. 86,) så måste man i hvad fall som helst hafva kommit 
sanningen ojemförligt närmare än om man inskränker sig till en sådan uppfattning af det 
kemiska formelspråket, såsom vore utförandet af ett enkelt räkneexempel i hvarje särskildt 
fall allt hvad som behöfdes. Mot en dylik uppfattning, om den verkligen på allvar kan ifråga- 
komma, kan visserligen aldrig tillräckligt varnas. 



24 



C. W. Blomstrand. 



ett resultat af den nyare tidens kemiska arbete, som ännu återstår att i sina de- 
taljer närmare utreda och till sin sanning ytterligare bekräfta. 

Att atomer finnas och att de på ett yisst sätt i och för sig eller förenade till 
moiekuler förmå att binda hvarandra, framgår som ett omedelbart resultat af den 
kemiska erfarenheten. På hvad sätt denna inbördes bindning försiggår eller på hvad 
sätt de krafter verka, hvaraf densamma föranledes, är ett spörsmål för sig, hvars 
lösning, huru maktpåliggande den också i och för sig kan vara, föga betyder, så 
vidt frågan endast är om det sätt, hvarpå vi i våra kemiska formler ge ett uttryck 
åt föreningarnes sammansättning. Yi må med Frankland ("Lecture Notes for che- 
mical Students"])» för att göra mät t aings begreppet för nybörjaren rätt åskådligt, tänka 
oss atomerna försedda med ett visst antal hakar, l^varpå andra atomer upphängas, 
eller det må lyckas oss fullständigt leda i bevis, att atomerna qvarhållas vid hvar- 
andra liksom himlakropparna vid sin centralsol under oaf brutet fortgående rörelse i 
ett visst plan, för våra kemiska formler är det i och för sig likgiltigt. I ena som 
i andra fallet blir deras uppgift densamma eller angivandet af atomernas inbördes 
lagring. 



\ 



i* 



I 



frän det ämne, som i det foregående behandlats och som af naturliga skäl for den 
stora allmänheten ej kan erbjuda något intresse, öfvergå vi till det närmaste och 
egentliga foremålet for denna inbjudningsskrift. 

Filosofiska Fakulteten anställer i morgon Filosofie Doktors promotion, hvarvid 
de unga män, som under de senast förflutna 3. ne läseåren afslutat sina efter sta- 
tuterna foreskrifna lärdomsprof, skola till Filosofie Doktorer kreeras, samt de ännu 
qvarlefvande från 1823 års promotion såsom Jubeldoktorer ånyo emottaga lager- 
kransen. 

Utan särskildt afseende på de skäl, som i och för sig kunna anföras och ofta 
anförts för eller mot det fortsatta bibehållandet af de Filosofiska Doktorspromotio- 
nerna, uttalades af Promotor i programmet till den* senast härstädes hållna promo- 
tionen såsom sannolikt på grund af de nya bestämmelserna för afläggande af Filos. 
Doktorsprof, att den promotionsfest, hvartill för tillfallet inbjöds, skulle blifva "om 
icke den sista, så åtminstone den näst sista promotion, som här kommer att firas 
på gammalt of ligt vis". Med den nu förestående skulle således, efter livad då var 
anledning att förutsätta, gränsen ändtligen vara hunnen för dessa regelbundet hvart 
3:dje år återkommande akademiska högtider. 

Emellertid har inflytandet af den förändrade examensordningen åtminstone hit- 
tills ej varit af den art, att ett sådant antagande kan sägas i någon bestämdare 
mån vara af erfarenheten bekräftadt, om också med stöd af enahanda förutsättning 
ända in på senare tiden på allvar ifrågasatts att uppskjuta den promotion nu före- 
står, tills den i sig kunde omfatta alla dem, som efter den äldre ordningen aflagt 
sina Doktorsprof. 

Under de år, som förflutit sedan sednaste promotion, hafva förhållandena med 
hänsyn till studierna inom Ftlosofiska Fakulteten ingalunda varit de gynnsammaste, 
i det en äldre redan utdömd examensstadga undantagsvis fortfarit att gälla vid sidan 
af en ny, ännu ej tillräckligt bepröfvad. Den i K. Maj:ts nådiga förordning af den 
16 April 1870 föreskri Ina nya examensordningen för Filos, graden skulle efter den 
ursprungliga bestämmelsen inträda i gällande kraft från och med läseåret 1872 — 73. 

Lunds Univ. Årsskr. Tom. X. 1873. 4 



26 

m 

På derom gjord underdånig ansökan af åtskilliga studerande från Rikets båda Uni- 
versiteter beviljades uppskof på ett år med den nya examensstadgans ovilkorfiga 
tillämpning samt, efter förnyad underdånig ansökan, på ytterligare 2:ne år eller till 
utgången af näst instundande vårtermin 1875 för dem som föreden 16 April 1870 
blifvit studenter. Skälet, hvarför en dylik förnyad ansökan icke enJbst af de stu- 
derande framställdes utan ock af de underordnade myndigheterna i underdånighet 
tillstyrktes, var väl alltid närmast att söka i erkännandet af de svårigheter, som 
införandet af en väsendtligen förändrad ny examensordning under den tidigare öf- 
vergångsperioden alltid måste medföra. Man torde dock svårligen kunna undgå att 
deri också se ett medgifvande, att den nya examensordningen ej i allo motsvarat 
de förhoppningar man derpå kunnat ställa. Med bestämmelserna i den tidigare och 
delvis ännu gällande examensstadgan af den 22 April 1853 afsågs i första rummet, 
att genom föreskriften om minst 6 betygsenheter, af de inalles 12, i 3:ne med 
hvarandra beslägtade kunskapsämnen, i förening med den större vigt, som fästes 
vid disputationsprofvet, skulle föranledas en större grundlighet af studierna inom ett 
visst begränsadt område, på samma gång genom införandet af s. k. tvångsämnen 
skulle beredas den garanti för innehafvandet af nödig insigt i de allmänt humani- 
stiskt bildande ämnena, hvilken vid den gamla kandidatexamen företrädesvis afsågs. 
I förra hänseendet, eller i fråga om studiernas bestämdare koncentrering åt ett visst 
håll, var inflytandet af den förändrade examensordningen ej att misskänna, utan af- 
seende på det måhända mindre lämpliga deri, att detta ändamål skulle vinnas på 
bekostnad af den naturliga grundsatsen, att godkänd examen ej oviikorligen förut- 
sätter mera än godkända kunskapsprof. Mera tvifvelaktiga voro fördelarna af de 
föreskrifna tvångsämnena, då de å ena sidan voro allt. för få för att motsvara an- 
språken på verklig allmänbildning, å andra sidan, så vidt det kunskapsmått, som i 
dem fordrades, skulle hållas i jemnbredd med det i hufvudämnena oundgängliga, ej 
kunde undgå att på dessa utöfva ett mer eller mindre störande inflytande. Dessa 
olägenheters afhjelpande, så väl som ett ännu fullständigare uppnående af det när- 
mast afsedda ändamålet, var den nya stadgan af 1870 beräknad att åstadkomma, 
i det tvångsämnena hänvisades till en lägre examen och de verkligt vetenskapliga 
studierna inom en begränsad studiegrupp till en derefter följande högre. Att en 
sådan anordning, oaktadt den utan all fråga redan i och för sig genom den på för- 
hand gifna mera planmessiga fördelningen af arbetet måste erbjuda de studerande 
väsendtliga fördelar, likväl å deras så väl som flertalet lärares sida, att döma af 
hittills vunnen erfarenhet, långt ifrån med odelad tillfredsställelse emottagits, torde 
väl snarast och hufvudsakligen hafva berott på den oklarhet i uppfattningen af den 



27 

nya kandidatexamens betydelse, som naturligen föranleddes, på samma gång den i 
Kongl. Bref af 1870 till Domkapitlen i Riket förklarades med tillägg af tvenne kun- 
skapsämnen medföra rättighet till ansökan af adjimktsjltatser vid de högre elementar- 
läroverken. Utan afseende på de i hvarje fall stegrade anspråken i de egentliga 
hofyudämnena vid den senare följande licentiatexamen, måste nämligen under sådana 
förhållanden, så vidt skolans kraf skulle behörigen tillgodoses, fordrmgarae på god- 
kändt kunskapsprof i den nya kandidatexamen ej gerna kunna blifva väsendtligen 
andra än i den äldre af 1853, och' äfven om frågan var att stanna vid den lägre 
examen, måste den nya kand. -examen synas medföra ökade svårigheter i följd deraf 
att tvångsämnena i densamma voro ovilkorliga och utan rättighet till utbyte, under 
det i den äldre medgifvits och nästan alltid begagnats rätt tUl befrielse från en del 
af desamma. Särskitdt tryckande måsfte dock den nya ordningen förefalla för dem 
som gjort naturstudierna tiH sin hufcudsak, då de för studuriktningen främmande 
och sSledes i mera egentlig bemärkelse nödtvungna ämnena för dem blefvo jemfö- 
retsevis vida flera. 

Vare dock härmed huru som helst, har såsom förut är nämndt, fortsatt rät- 
tighet .till aflägganle af den äldre kandidat-examen sökts och medgifvits, liksom fler- 
talet af dem, för hvilka det på grund af studentåldern stått fritt att välja mellau 
de båda examenssätten, med eller utan förutgående tveksamhet i valet föredragit att, 
så vidt någon möjlighet dertill kunnat synas, inom den ena eder andra ytterst med- 
gifna tiden söka göra sig denna rättighet tillgodo. De som aflagt kandidat-examen 
efter äldre ordningen hafva sålunda för ingen del blifvit färre än vanligt, och då 
disputationsprofvet hittills endast af omkring halfva antalet fullgjorts och antagligen 
ej få under det ännu återstående läsåret komma att samma examen aflägga, så är 
i alla händelser ingen anledning att förutsätta, att ej åtminstone ännu en promotion, 
vid vårt universitet skall kunna i fråga komma med oförändradt samma förhållan- 
den som för närvarande. 

Skulle åter i en ej alltför aflägsen framtid skäl förefinnas att söka häfva de 
anmärkta ölägenheterna af den nya examensordningen genom återställande af den 
första examen till dess ursprungligen afsedda egenskap af förberedande för de egent- 
liga fackstudierna med inskränktare fordringar och större finhet i valet af ämnen, 
så blir på samma gång den derefter följande högre examen i det hela taget det- 
samma som den gamla kandidatexamen,* om också i en väsendtligen förbättrad och 
mera tidsenlig form, då ynglingen efter att i den förberedande examen hafva pröf- 
vat sina krafter till sjelfständigt vetenskapligt arbete, kan odeladt egna sig åt de 
studier, hvaråt hans håg ligger, och, hvad beträffar antalet af kandidater, skola lika 

4* 



28 

» 

litet framdeles som hittills några hinder mota for promotionernas anställande på 
förut öfligt satt. 

Ville man åter förutsatta en annan möjlighet af det nya examensväsendets i 
formen nästan lika oväsendtliga, men i sak ej mindre genomgripande modifiering, så 
att med bibehållande af kandidatexamens egenskap af kompetensexamen till skolorna 
rättighet medgåfves till densammas afläggande på tvenne parallela linier, inom de före- 
trädesvis s. k. humanistiska och å andra sidan dfe naturhistoriska kunskapsämnena, 
så kunde äfven på detta sätt de olika intressena tillgodoses och vi skulle i hufvud- 
saken befinna oss på samma ståndpunkt som Helsingfors' universitet, hvarest den 
från moderlandet ärfda seden af periodvis återkommande promotioncr ännu hålles i 
helgd, och "med sedvanliga högtidligheter", efter de olika kunskapsprof som genom- 
gåtts, kreeras Magistrar och Filos. Doktorer vid sidan af bvarandra, i stället för att 
dessa olika benämningar under perioden före 1853 hos oss sammanföllo till en ge- 
mensam hederstitel, i sin ordning ett vittnesbörd om det länge fortsatta vacklandet 
i våra åsigter rörande den rätta uppfattningen af Filosofiska Fakultetens högsta 
lärdomsgrad. 

Med den erfarenhet, som sålunda föreligger, och aldra mest vid förutsättning, 
att den nya examensordningen komme att på ett eller annat sätt modifieras — så- 
som förut antvdts eller måhända aldra närmast i överensstämmelse med universi- 
tetets egen uppgift, så att examen liksom förr ej blefve mer än en och utan alla 
tvångsämnen — är ännu i närvarande stund alltför tidigt att uttala ett bestämdt 
omdöme, om och när Fil. Doktorspromotionerna bärstädes, såsom de hittills af ålder 
anställts, skola för alltid upphöra. Frågan torde dock ytterst inskränka sig till att 
afgöra, huruvida de menliga följder med afseende på studiernas jemna och ostörda 
fortgång, som det ligger nära till hands att tillskrifva de periodvis återkommande 
promotionshögtiderna, tillsammans med de visserligen i och för sig öfverflödiga kost- 
nader, som med desamma äro förenade, skola ovilkorligen anses väga tyngre i våg- 
skålen än den häfdens rätt och den aktning för faderneärfd och fosterländsk sed, 
som, i förening med den allmännare betydelse dessa de svenska universitetemas hög- 
tidsfester kunna i och för sig innebära, har låtit dem hittills qvarstå oantastade af 
de angrepp, hvilka det kallt beräknande förståndet tid efter annan emot dem riktat. 
Och skulle endast derpå bero, torde måhända ännu länge såsom hittills flertalet af 
de på ett eller annat sätt i frågan intresserade finna skälen för tala kraftigare än 
skälen emot. Redan den enda omständigheten, att promotionerna, såsom de bos 
oss firats och ännu firas, äro en rent svensk plägsed, som i andra länder saknar 
sin motsvarighet, — på sin höjd med undantag af Finland, hvarest, såsom nyss 



:J 



29 



antyddes, magisterpromotionerna ännu qvarstå ibland minnena från den svenska tiden, 
— kunde tillräckligt för sig mana till betänksamhet, innan deras afskaftande med 
allvar påtänkes. 

Men frågan om promotionernas framtida vara eller icke vara må afgöras huru 
som helst; visst är, att den promotion, som i morgon kommer att anställas, i allo 
firas på öfligt vis och till alla delar naturligen ansluter sig till den långa raden af 
dem, som sedan århundraden tillbaka härstädes hållits. Och nu som förr är det de 
unga promovendis säkra hopp, att också en större allmänhet, och ej endast den 
•trängre kretsen af deras anhöriga och vänner, villigt och gerna skall dela deras 
glädje. Nu som förr är det på samma gång en den sena ålderns högtidsfest, hvar- 
till allmänheten inbjudes, en Jubelfest -för dem, som en gäng 17 triennier tillbaka 
i tiden på liknande sätt fingo sig Fil. Doktorsgraden tillerkänd. 

De unga Kandidaterna, som i morgon skola promoveras, äro 35, h vilket antal 
ej obetydligt öfverstiger det under sednare årtiondena vanliga, sedan de sjelfständiga 
disputationsprofven gjordes ovilkorliga. Af de 8, som ännu lefvä qvar bland de 42 
år 1823 promoverade och som alla med heder och ära och ej få med sällspord 
utmärkelse inom hvar sina områden tjenat statslifvets olikartade intressen, hafva vi 
glädjen att kunna med någon säkerhet påräkna, att mer än halfva antalet skola vara 
vid tillfallet närvarande för att sjelfva emottaga den förnyade lagerkransen. 

* Såsom vid vårt från hufvudstaden aflägsna Universitet sedan långt tillbaka sällan 
inträffat, har Universitetets Kansler, f. d. Statsrådet, En af de aderton i Svenska 

m 

Akademien, Ledamot af Kongl. Vetenskaps-Akademien, Hedersledamot af Kongl 
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien, Filosofie Boktor, Riddare och 
Kommendör af Kongl. Maj:ts Orden, Riddare af K Carl XIILs Orden, Rid- 
dare af K Danska Elefanter-Orden, Riddare af Banebrogs Orden och Bane- 
brogsman, Kommendör af Kongl. Nederländska Lejon-Orden och af Kongl. 
Hannoverska Guelfer-Orden, Herr Grefven HENNING LUDVIG HUGO HAH1LT0N 
ynnestfullt tillkännagivit sin afsigt att personligen närvara vid promotionsfesten. Jag 
vågar sålunda hoppas att omedelbart af Universitetets högste Styresinan fa emottaga 
tillåtelsen till Promotorskallets utöfvande. 

Vördsamt anhåller jag, att Universitetets Pro-Kansler, Biskopen i Lunds stift, 
Kommendören af Kongl. Nordstjerne-Orden, m. m. Th. och Fil. Boktorn Herr 
WILHELM FLENSBURG täcktes hedra högtiden med sin närvaro. 

Vördsamt och vänligen varda ock till deltagande i morgondagens fest inbjudna: 
Landshöfdingen öfver Malmöhus Län, Ld. Justitie-Stats-Ministern, Riddaren och Kom- 
mend. af Kongl. Majrts Orden, Kommend. af Wasa Ordens i:sta Klass, Storkors af D. 



ao 

Danaebrogen, Ridd. af K: D. Elefanterorden, Juris Doktor AXEL ADLERCREUTZ; 
f. d. Landsböfdingen öfver samma Län, Kommendören med Stora Korset af Kongl 
Nordstjerne-Orden, Storkors af Kongl. Danska Dannebrogs-Orden m. m. Herr SA- 
MUEL GUSTAF ton TROIL; Generalbefälhafvaren för Första Militärdistriktet, Kom- 
mendören m. St. K. af Svärds-Orden ERIK MAGNUS af KLINT; Ofverston och 
Chefeu för Kongl. Södra Skånska Infanteri-Regementet, Riddaren af Svärds-Orden 
AXEL OSCAR v. PORAT; de här varande Herrar och Män, Professores Emeriti 
och Kommendörerna m. m. JOHAN WILHELM ZETTERSTEDT, SVEN NILSSON 
och CARL JOHAN DANIELSSON HILL, Kyrkoherden och Ordensledamoten AGHA- 
T1US JOHAN KAHL, Professorn och Kommendören m. m. CARL JOHAN SCHLY- 
TER, Professorn och Riddaren af N. O. m. m. ADAM WILHELM EKELUND samt 
Prosten och Kyrkoherden HAMPUS CHRISTOFFER TULLBERG, hvilka redan vid 
föregående promotioner emottagit Jubelkransen; slutligen alla och en hvar vetenska- 
pernas och ungdomens gynnare och vänner, som i staden bo och vistas eller för 
tillfället dit anländt , jemte Universitetets egna Lärare och Tjeostemän och Studenter. 

Samlingen sker i morgon kl. 1 I 2 10 f. m. i Consistorii Academici Sesskmsruip, 
hvarifrån processionen kl. 10 afgår till Domkyrkan. 

Lund d. 2 Juni 1874. 

C. W. Blomstrand. 



I. 

Jubel-Doktorer, promoverade den 20 Juni 1823 of Prof. i Naturalhistoria 

Carl Fredrik Fallen. 

Smålands Nation. 

PETER WIESELGREN, 

född d. 1 Okt. 1800 i Wieslanda socken af det gamla Wärend; H. T. 18 M 
inskrifven i Wexiö skola samt 1 820 derifrån diniiterad. Student^ i Lund s. å. 
Erhöll redan före promotronen på grund af sitt intresse för historiska studier 
uppdraget att ordna Exc. Grefve J. De la Gardies rika samling af handskrifter, 
hvilken senare under 4848 genom hans bemedling blifvit under namn af De la 
Gardieska Arkivet med Lunds Universitets bibliolhek införlifvadt. Kallades på sin 
gradualdisputation "Deliciae bibliothecse De la Gardianae* till Docent i Litteratur- 
historia d. 12 Febr. 1824. Utnämnd till Adjunkt i Estetik d. 29 Maj s. å. och 
förestod såsom sådan Estetiska Professionen. E. O. vice Bibliothekarie 1828, 
Ordinarie d. 22 Feb. 1830. Prestvigd d. 27 Febr. 1833. Kallad s. å. till 
Kyrkoherde i Westerstad och Östraby af Lunds stift. Tillträdde d. 1 Maj s. å. 
som nådårs predikant samt 1834 som Pastor. Prost 1834. Theologiee Doktor 
1835. Utnämnd Kyrkoherde i Helsingborg 1847. Inspektor Scholae i Helsing- 
borg 1848. Uppförd på förslag till Theol. Past. Professionen i flpsala 1834, 
till Kalsen. Professionen ibid. 1836, Theol. Past. Prof. i Lund 1846. Innehade 
2:dra rummet på Biskopsförslaget i Wexiö 1847. Led. af K. N. O. 1848. Le- 
damot af K. Samf. i Stockholm för utg. af handskr. rör. Skand. hist. 1831; af 
det K. Nord. Oldskr. Selsk. i Kiöbenhavn 1833'; af det K. Danska Selsk. för 
Faedrelandets Historie og Sprog i Kiöbenhavn 1836; af den Danska hist. Före- 
ning 1838; af Selsk. f. Dansk Kirkehist. 1849; af Sällsk. för Vexelundervisnin- 
gens befrämjande i Stockholm 1838; Hedersled, af Sv. Nvkterhets-Sätlsk. s. å.; 
Led. af Sällsk. för utg. af Skånes hist. och beskrifn. 184o äfvensom af flera an- 
dra Sällsk. och Samfund i olika syften. Domprost i Göteborg 1857. Kommendör 
af K. N. O. 1866. 

# 

Har från trycket utgifvit ett stort antal större arbeten och mindre skrifter, som finnas an- 
förda i "Lunds Universitets Historia" af M. Weibull, hvarförutan märkas följande att tillägga: 

Virdaland, Wexiö 1844, Utdrag ur ny Smal. Besk. K. Oscar I:s och Drottning Josephinas 
Biografi, Lund 1844, folkskrift. Tal, hållet vid Sv. Nykterhetssällskapets qvartalsammankomst 
i St. Börssalen i Stockholm d. 17 Aug. 1840. Om frimureriet och svenska kyrkan af en svensk 
prest, i saml. af div. upps. rör. Sv. Kyrkan, utg. af G. W. Carlsson, Leg. pred. i London, Sthm 
1844. Gamla Testamentets Tio Guds Bud i N. Testis forklaringsljus Gbg 1870. Pred. på 
Mariae Bebådelsedag, i post. för den husliga andakten Sthm 1849. Om brånvinets forderfliga. 



32 

verkningar på menniskans kropp och själ, två tal af C. Otto, Prof. i Kphn. öfrers. Land 1845. 
Afskedsord till Biskop Björk vid prestmötets siat 1865 jemte en blick på Ansgarii Millennium 
(i prestm. handl. Gbg. s. å.) s Var på tidens tecken vaken, några återuttalade ord. Gbg. 1870 
8:o. Om barndopet pr historisk synpunkt. Gbg. 1872 8:o. Vitnesbörd om mormonerna i vår 
tids Amerika af Dixon, Ett kort utdrag med slutord. Gbg. 1869 8:o. Åtskilliga uppsatser i 
svenska tidskrifter eller tidningar. Förord till "Landsflyktingar i Babylon" öfrers. af Emma Mohlin 
Sthm 1873, till P. G. Johanssons nykterhetsskrift: "Sveriges farligaste fiender" Westerås 1873, 
samt till "Ljusglimtar", samlade på en mångårig .sjukbädd af A. v. Z. 1874. 

Skånska Nationen. 

JOHAN JACOB BJÖRKMAN, 

född d. 1 Maj 1 800 i Rörums forsaml. af Christianstads län; Student i Lund 
1816. Egnade sig efter Fil. Doktorsgradens erhållande åt Medicinens studium 
och blef Medicine Candidat 1825, Med. Licentiat 1826, Kirurg. Magister 182* 
samt erhöll Med. D:rs diplom utan promotion 1833. Underläkare vid Lazarettet 
i Lund 1824 — 1826. Uppbördsläkare på Fregatten Camilla vid dess tilläranade 
expedition till Amerika Aug. — Nov. 1825. Pensionär i Fältläkare Korpsen 1827 
och Sjukhusläkare vid Allm. Garnizons-sjukhuset i 3:ne månader samt förordna- 
des 20 Dec. s. å. att bestrida Adjunkturen i Naturalhistoria vid karolinska institutet. 
Kallades 1831 till Bibliothekarie i Svenska Läkaresällskapet och blef s. å. Läkare 
vid Sabbatsbergs Fattiginrättning och Intendent vid dervarande helsobrunn. Ut- 
nämndes till bataljonsläkare vid Kongl. Andra Lif-Gardet 1836 och blef 1855 
Reg:ts läkare vid samma regemente. Företog 1857 en vetenskaplig utrikes resa 
till Tysklands förnämsta badorter, hvarvid Berlin, Prag och Wien besöktes samt 
återresan togs öfver Schweitz, Paris, Holland och Danmark. Utnämndes till Rid- 
dare af K. W. O. 1858 och utaf K. N. O. 1865. Erhöll på begäran afsked 
från Regantsläkaretjensten 1867. 

NILS HENRIK LOVEN, 

född i Reng d. 29 Dec. 1801, Student 1817. Efter promotionen 1823 företogs 
en naturhistorisk resa till Dalarne och Norrland, samt efter påbörjade medicinska 
studier följande sommar 1824 till Öland och Gottland; utnämndes s. å. till E. O. 
Amanuens vid Universitetsbibliotheket. Efter undergången Med. Kand. examen 
1825 vistades vintern och våren 1826 i Kiöbenhavn för begagnande af kliniska 
undervisningen vid Fredriks hospital och för fortsatta anatomiska studier. Med. 
Licentiat-examen 1827; utnämndes s. å. till Ord. Amanuens vid Univ. bibi.; 1826 
till extra Bataljonsläkare vid Kongl. Södra Sk. Inf. Reg:mtet, hvilken befattning 
bibehölls t. o. ni. 1847; 1828 — 31 underläkare vid härvarande Lazaretts Klinik. 
Kallades till Docens i Medicina Theoretica 1828 och förordnades med böljan af 
1829 att bestrida föreläsningar och examina uti de Medicinska discipliner, som 
innefattades under denna benämning, såsom vicarius för Prof. Munk af Rosen- 
schöld, som upprepade gånger erhöll förnyad och 1832 beständig tjenstledighet. 
Utnämndes 1838 till Anatomiae Prosector och s. å. till E. O. Professor i Med. 
theoretica med säte och stämma i Med. Fakulteten. Efter Prof. Munk af Roseu- 
schölds dödliga frånfälle. 1840 fortsattes tjenstgöringen på extra stat, tills utnäm- 
ning till Ord. Profrr uti Med. Theor. & Forensis skedde 1847, hvarvid de förut 



33 

till professuren hörande läroämnena fysiologi och farmakologi derifrån afsöndrades 
och på andra händer öfverfördes. Då de patol. anatomiska samlingarne förut 
varit förenade med de fysiologiskt anatomiska, blefvo de efter denna tid derifrån 
afsöndrade, h varigenom en särskild Pathol. Anatomisk institution med eget anslag 
omsider kom till stånd. — Under år 1835 företogs på egen bekostnad en utri- 
kes resa till Tyskland för studium af fysiologi och komparativ anatomi, dervid i 
Berlin besöktes Johannes Muller och Ehrenberg äfvensom föreståndaren för den 
stora Veterinärskolan derstädes Gurlt, i Leipzig bl. a. Hildebrand och i Dresden 
Carus. — Förordnades 1836 alt bestrida Inteudeutsbefattningen vid Ramlösa häl- 
sobrunn. Ar 1848 hade uppdraget att med öfliga ceremonier lägga grundstenen 
till Akad. Föreningens nya byggnad (under sydvestra tornet) samt har under en 
lång följd af år, liksom ännu i närvarande tid, såsom medlem i Föreningens sty- 
relse verksamt deltagit i densammas angelägenheter. Ar 1852 företogs efter er- 
hållet statsanslag en utrikes resa till Frankrike och hufvudsakl. England för stu- 
dium af hospitalsväsendet samt andra allmänna hygieinen åsyftande förfoganden. 
Efter längre vistande i London besöktes Oxford och Edinburg, hvarvid bland ve- 
tenskapsmän, med hvilka bekantskap gjordes, särskild t nämnas Bennet och James 
Young Simpson. Valdes till Ledamot af Fysiografiska Sällskapet i Lund 1832 
och af K. Vetenskaps Akademien 1851. Utnämnd till Riddare af K. N. O. 1858. 

Tryckta skrifter af fysiolog, och kompar. anatom. innehåll: Om fiskars, amfibiers och fog- 
lars respiration 1830. Comparatio systematum sanguinis & lymph» Tom. I — IV, under när- 
mast derpå följande är; af literärhistoriskt: De Fredrico Hoffmanno ejusque Medicina rationali 
systematica; af populärt: Anvisning att ändamålsenligt anställa bloduttömningar, vaccinera samt 
använda räddningsmedlen vid hastigt påkommande lifsfarliga tillfällen, 1838; dessutom smärre 
uppsatser i tidskrifter äfvensom åtskilliga program in er, såsom till sorgfest öfver E. 6. Geijer, 
Akad. Föreningens invigningfest och till Med. Doktorspromotion vid Universitets sednast firade 
Jubelfest. 

JOHAN af KLEEN, 

född den 31 Dec. 1800 i Annelöf Malmöhus Län, Student i Lund 1818. Af- 
reste omedelbart efter promotionen till Stockholm för att söka inträde vid K. Ingeniör- 
korpsen efter dertill erhållet förord af Prof:ne Esaias Tegnér och Engeström och ut- 
nämndes till underlöjtnant vid Fortifikations Brigaden af samma korps d. 7 Okt. 1823. 
Vid vistelse i Lund under en del af följande år väcktes på allvar fråga att utbyta den 
militära banan mot den Akademiska, utan att dock, särskildt på inrådan af Prof. 
Brag, som framhöll de långt mindre ut sig terna på denna bana, och då med det- 
samma kallelse till tjensten ingick, deraf föranleddes någon ändring i planerna 
tor framtiden. Utnämndes 1830 till Löjtnant i Ingeniörkorpsen och till Arbets- 
chef för den nya Centralfåstningsanläggningen vid Carlsborg. Var under åren 
1833, 1834 och 1835 sladd på utrikes resa i Statens uppdrag till Tyskland, 
Holland, Belgien, Frankrike, Schweitz, Österrike, Italien och Malta, hvars närmaste 
frukt blef utarbetandet af ea ny plan för Carlsborgs befästning, som efter pröf- 
ning af en derför nedsatt Komité af Konungen stad fästa des. Ar 1836 invald till 
Ledamot i Kongl. Krigs- Vetenskaps- Akademien. 1837 utnämnd till kapten vid 
Kongl. Ingeniörkorpsen och 1838 till Fortifikationsbefälhafvare på Carlsborg. 1842 
Ridd. af Svärds Orden. 1845 anträdde å nvo en utländsk resa äfvenledes i 
Statens uppdrag till Tyskland, Polen, Bömen, Österrike, Ungern, Italien och Frank- 
Lunds Univ. Årskr. Tom. X. 1873. 5 



H 



34 

rike. Öfvermekanikus vid Strömsholms kanals ombyggnad 1847. Erhöll & å. 
uppdrag att öfvervara granskningen i Berlin af K ond. Scholanders ritning till ett 
nationalmuseum. Utnämnd 1847 till Adjutant hos H. M. Konung Oscar 1. 1848 
Major i K. Ingeniörkorpsen. Samma år beordrad att som Chef för Ingeniörväsendet 
afgå med Svenska Armékorpsen till Fy en. S. å. Ridd. af K. Dauebrogs Orden. 
S. å. vald till Ledamot i K. Vetenskaps- Akademien. Utsågs 4849 till Chef för 
uppförandet af Nationalmuseum, hvilket, med undantag af inredningen, som ej i 
uppdraget ingick, efter 12 år öiverlemnades fullt färdigt. Öfverste Löjtnant i Ar- 
méen 1834. Företog 1855 på Nådigt uppdrag en resa till Krim för att öfver- 
vara belägringen af Sebastopol, hvarvid röntes det gynnsammaste emottagande i 
Franska högqvarleret, plats erhölls vid Marskalk Pelissier's eget bord och tillåtelse 
medgafs att vistas öfVerallt med fri tillgång till alla rapporter, belägringsjournaler 
o. s. v. Vid återkomsten från denna intressanta resa afgafs rapport till chefen 
för ingeniörkorpsen och hölls föredrag deröfver i militärsällskapet. Sändes 4858 
af Kronprinsen Regenten till Frankrike i ändamål att af Generalen, sedermera 
Marskalken Niel, med hvilken bekantskap gjorts under Krimkriget, erhålla ett ut- 
låtande öiver planerna till Stockholms befästande, som då nyss blifvit utarbetade. 
De blefvo ock vid samma tillfälle förevisade för Kejsar Napoleon vid en audiens i 
S:t Cloud. Samma år upphöjd i adeligt stånd och värdighet under namn af af 
Kleen. Likaledes 1858 befordrad till Öfverste i Arméen och s. å. i December 
till Generalmajor och Chef för Ingeniörkorpsen. Beordrad att vid storlägret å La- 
dugårdsgärdet 1859 vara Chef för 2:dra Brigaden. Kommendör af K. S. O. 4860. 
Kommendör af K. N. O. 1861. Bevistade s. å. belägringen af fästningen Gaéta 
i Italien och var med, då densamma kapitulerade. Utgaf vid hemkomsten beskrif- 
ning deröfver såväl på svenska som fransyska språket jemte plancher. Ar 1867 
valdes till Prseses i Kongl. Krigs- Vet.- Akademien och omvaldes året der på; och 
var då äfyeji bland Akademiens Deputerade, som bevistade Universitets-Jubelfesten 
i Lund. Ar 1868 utnämnd till General-Löjtnant i Arméen. Begärde och erhöll 
samma år afsked som Chef för Kongl. Fortifikationen. 1873 vid Kröningen ut- 
nämnd till Komm. med stora korset af K. Nordstjerne O. och s. å. till Storkors af K. Ita- 
lienska Krön Orden. Ar 1874 vald till Praeses i Kongl. Vet. Akad., men afsade 
sig detta uppdrag i anseende till ett tillämnadt längre vistande utrikes under året» 
Har dels som ordförande dels som ledamot deltagit i flere kommittéer, hufvud- 
sakligen för Rikets försvar, samt utgifvit åtskilliga smärre skrifter ocfy afhandlingar. 
Har med anledning af 50:de årsdagen af Magisterpromotionen i Lunds Dom- 
kyrka 1823 under den 21 Juni 1873 till Universitetet öfverlemnat en summa 
af 3000 Rdr Rmt, hvars ränta skall under namn af "Kléenska Stipendiet" till- 
delas en medellös studerande vid Universitetet. 

CARL JACOB SUNDEVALL, 

född d. 22 Okt. 1801 i Högestad I mil norr om Ystad. Fadren Inspektor 
på Högestad och Baldringe, från Östergöthland. Student i Lund 1817. Egnade 
sig efter promotionen åt Medicinska jemte Naturalhistoriska studier, för hvilka se- 
nare 1824 företogs en resa till Öland och Gottland i sällskap med promotions- 
kamraterna B. Fries, N. H. Loven och A. Bruzelius, samt 1827, på uppdrag af 
Baron Gyllenkrok på Björnstorp, med ett litet fartyg Skonerten Mathilda, tillhörigt 



33 

Grosshandl. Wallis i Stockholm, till Ostindien. Återkom derifrån följande året 
efter en så väl fram som tillbaka mycket långvarig sjöresa. Oeconomiae docens 
4826. T. f. Bataljonsläkare vid K. Sk. Husar-Regementet 1827* Medic. Lic. 
4829. S. å. bevistade naturforskaremötet i Hamburg. T. f. Intendent vid Zoolo- 
giska Riksmuseum 1833. Adjunct i Ekonomi och Intendent tör Zoolog. Museum 
vid Lunds Universitet 1836. Deltog 1838 i den Fransyska Expeditionen på 
korvetten Recherche under Gaimard till Spitsbergen, hvarvid Belsund besöktes och 
återvägen ifrån Hammarfest togs öfver fjellen till Karesuando och Haparanda. Ef- 
ter Prof. B. Fries' död kallad till Intendent vid ZooL Riksmuseum 1839, till en 
början i dess helhet, efter 1841 för vertebratfaunan. Erhöll vid fyllda 70 år 
1871 nådigt afsked från denna befattning med bibehållande af lönen i pension. 
Riddare af K. N. O. 1844. Ridd. af Fr. H. L. Företog på egen bekostnad 
under åren 1841, 1847, 1854, 1858, 1860, 1868 och 1872 vetenskapliga resor 
till Tyskland, Frankrike, Holland, England och Danmark. Bevistade Naturforskare- 
mötena i Hamburg 1830, i Köpenhamn 1840, i Braunschweig 1 8 4 1 , i Christiania 
1844. Har vid sidan af sina zoologiska forskningar med stort intresse egnat sig 
åt språkliga studier särskildt med afseende på fullkomnandet af bokstafstecknen, 
hvarigenom de olika språkljuden skola uttryckas 1 ). 

Utgivna skrifter: Genera Araneiduui Sveciae, 4:o dis. acad. (pro laurea) prseside Fallen, 
Lund 1823; Om Insekternas åverkan på våra skogar, 8:o, Dis. Acad. Lund 1826; Om en Hindu- 
isk religionsfest, Theolog. Qvartalskrift 1829; Svenska Spindlarnes beskrifhing, Vet. Akad. 
Handl. 1829, samt 1831 och 1832; Conspectus Arachnidum, 1 — 2 Dis. acad. Lund 1833;. 
Symbius blattarum (av Coleoptera) med Larv, uti Isis von Oken 1831. (obs. Sjmbius blat- 
tarum är en Eipidius Thunb., trål. — B. megalophus, Dalman. Vet. Akad. Handl. 1825); Hjor- 
tens Naturalhistoria, Sv. Jägareförb. Tidskr. 1834; Lårobok i Zoologien. 8:o Lund, Gleerup 
1835 (första upplagan); Idem — edit. 2 — 6, edit. 7, 1864; Handatlas till Lärobok i Zoologien 
8:o Lund Gleerup 1843; Idem — edit. 2. 4:o 1866; Foglar från Calcutta; Physiogr. Sällskis 
Tidskrift, Lund 1837;- Om de tropiska Vindarna ibd. ; Några arter av fogelslägtet Euphone; 
Vet. Akad. Handl. 1833 m. pl; Ornithologiskt System ibd. 1835; Om Corvus umbrinus ibd. 
1838; Om de två arterna av fiskslägtet Macrourus (Lepidoleprus, Risso) och bådas förekom- 
mande vid Norge. Vet. Ak. Handl. 1840; Två for Sverige nya Gnagare-arter (Arvicolae), 
samt tandbyggnaden hos Arvicola och Myodes, Vet. Akad. Handl. 1840'; Anteckningar till 
Skandinaviens Ornithologi ibd. ; öfversigt af slägtet Erinaceus, Vet. Ak. Handl. 1841 ; d:o Sorex, 
d:o Manis ibd. 1842; Om Hedenborgs insamlingar af Däggdjur i N. Ö. Afrika ibd. 1842; Om 
Foglamas vingar ibd. 1843; Methodisk öfversigt af Idislande djuren, Linnés Pecora, ibd. 1844 
och 1845; Nya Mammalia från Sydafrika, insamlade af J. Wahlberg, Vet. Akad. Öfvers. 1846; 
Foglar från Sierra Leona, hemförde af Afzelius, ibd. 1849; Nya foglar från Sydafrika insamlade 
af J. Wahlberg ibd. 1850; d:o fr. N. O. Afrika af J. Hedenborg ibd. Om några Hvalarter ibd. 
1861. (Vidare: flera mindre uppsatser i Vet. Akad. öfvers.); Om Phonetiska bokstäfrer, Vet. Akad. 
Handl. Ny följd 4:o Maj. I. 1855; Om Fiskyngels utveckling, med planch ibd.; Kritisk fram- 
ställning af Fogelarterna i äldre ornithologiska arbeten (1. Museum Carlsonianura, 2. Levaillant, 
Oiseaux d'Afrique) ibd. II, (1857.) Om Insekternas extremiteter samt deras hufvud och mun- 
delar, ibd. III; Ett försök att bestämma de av Aristo teles omtalade djurarterna: l:o Luftan - 
dande djur, Klasserna: Däggdjur, Foglar, Eeptilier och Insekter (med Arachniderne) ibd. IV 
(1860); Die Thierarten des Aristoteles (förestående afhandling öfversatt på Tyska) 8:o Stock- 



! ) Vi beklaga, att utrymmet och tidens knapphet ej medgifvit att fullständigt intaga de ut- 
förligare biografiska uppgifter, som några af Jubeldoktorerna, särskildt Gen. Löjtnant af Kleen 
och Prof. Sundevall, till Fakulteten inlemnat. De finnas emedlertid för framtida bruk å Univ.- 
bibliotheket förvarade. 

5* 



36 

Mm, Samson & Wallin 1863; Conspectus Avium Picinarum 8:0 Stockh. Samson & Wallin 
1866; Dirigerat de av W. Wright ritade plancherna av Foglar i Gaimards Voyages. dela Com- 
mission scientifique (på 1840-talet) — obs: Texten till zoologien aldrig publicerad. Årsberät- 
telser om framstegen i Zoologi och Ethnografi under åren 1836 — 39 (obs: tryckfel på titelbla- 
det) 8:0 Stockh. 1841. Id. om främst.; i Vertebreradé djurens historia och Ethnografien åren 
1840—42, 8:0 Stockh. 1844. Id. åren 1843—44 8:0 Stockh. 1847. Id. åren 1845-48 8:0 
Stockh. 1853. Musklerna i foglamas extremiteten Skandinaviska Naturforskaremötets förhand- 
lingar 1851. Berättelser om fiskeriet i Stockholms Läns skärgård, afgivne d. 1 Dec. 1851 och 
d. 26 Febr. 1855. Stockh:s läns Hushållnings-sällskaps Handl. VI, 1855 ; Anordnat hela texten 
i Wright, Fries & Ekströms "Skandinaviska Fiskar haft. 5 — 10, samt latinska öfversättningen 
av hela texten (haft 1—10) och författat v. p. hälften af hvardera, åren 1842—1857 — (ar- 
betet icke fulländadt. Utkomna äro 10 häften med 60 plancher, 1837—1857). fiber Moeh- 
rings Vogelnamen, Cabanis Journ. för ornithologi 1857 (obs. talrika tryckfel t. ex. pag. 248 
N:o 37 står: Bites läs Orites, pag. 250: läs Classis Hl Ordo 1. Odontorhynchae, pag. 257 rad 
3: lås Arbelorhina — (och många flera); Die Gattung Oreocincla ibd. Svenska Foglar, haft. 
1 — 22 Stockholm 1856 — 1871 (Texten ännu ej avslutad ; — plancherna 84, completta). Hand- 
ledning vid beseendet av Zoolog. Riksmuseum 8:0 1856 (många upplagor) sista uppl. 1871. 
On Birds from the Gallopagos-islands, Zoolog. Proc. 1871; Om Rudbecks fogelbok, Upsala 
Vet. Soc:s Handl. Vm, 1872 (obs. år af O. Rudbeck filius, Upsala 1690—1720). Meihodi 
naturalis Avium disponendarum tentamen. (Ett försök till Fogelklassens naturenliga uppställ- 
ning) 8:0 Stockholm, Samson & Wallin Pars prior 1872, poster. 1873. Förnyad anordning 
av Dagrovfoglarne, Vet. Akad. öfvers. 1874. hft. 2; Ny anordning av de Trastartade foglarna 
(Oscines Cichlomorphae) ibd. hft. 3; Spetsbergens foglar ibd. 

Blekingska Nationen. 

CARL ABRAHAM BERGMAN, 

född på Säteriet Oretorp i Winslöfs socken d. 20 April 1800. Student i Lund 
1816. Efter promotionen h. t. 1823 förordnad att såsom v. Konrektor tjenstgöra 
vid Malmö högre Lärdomsskola. Rektors dupplikant vid Lunds . Cathedralskoia d. 
13 April 1825. Ord. Rektor derstädes d. 1 Maj 1827. Med. Doktor 1827. 
Prestvigd den 20 Juni 1830. Kyrkoherde i Winslöf af Lunds stift d. 30 April 
1831, tillträdde 1833. Kontraktsprost i W. Göinge Härad d. 23 Maj 1865; 
erhöll p. b. afsked från denna befattning d. 6 Febr. 1867. Ledamot af K, N. 
O. d. 28 Jan. 1865. Landstingsman för Christianstads Län d. 2 Maj 1864. 
Kallad till referent för Sverige vid Evangeliska Allianceiis möte i Paris 1855. 
Ledamot i den Nordiska Nationalföreningen d. 31 Dec. 1865. 

Utgifna skrifter: Observationes nonnullae, vulgäre m in classe suprema scholse elementaris, 
praesertim frequentioris, institnendi rationem corrigentes Resp. N. P. Paulson, 1825. — Psalmus 
Davidis septuagesimus sextus. Resp. Thoma Munck af Rosenschöld, 1830. — I hvad förhållande 
står Presterskapet till upplysning och skola? Stockholm, 1832. — Om Svenska skolväsendet. 
Stockholm, 1832 (335 sidor). — Luthers Herdabref till de Böhmiske bröderna. Carlshamn, 
1856, (72 sidor). — Robert Baird, Om religionsfriheten i Förenta staterna, öfversättn. Jönkö- 
ping, 1847 (414 sidor). — M'Crie: Taflor ur Skottska kyrkans historia, I, (med illustrationer), 
öfvers. Stockholm 1858, (252 sidor). — Den fria Skottska kyrkans grundsatser och författning, 
af Gray, öfvers. Stockholm (108 sidor). — Läran om lifvet 4 häften. — Fri kyrka i fri stat 
Stockholm 1866 (70 sidor). — Dessutom åtskilliga smärre skrifter, såsom: Tal vid Grefvinnan 
Hedda Wrangels, född Lewenhaupt, jordfästning i Träne, 1834. — Om den andliga väckelsen 
i N. Amerikas fristater, 2 häften. Christianstad 1858. — Om skilnaden i grundsats mellan den 
fria och bundna kyrkan, af Professor Lumsden, öfvers. ibm 1859. — Hvad fettas lärarne? af 
Wood, öfvers., ibm 1848. — Om läsarnes stridsplan; eller: I hvad förhållande stå läsarne till 
stat 09I1 kyrka? Stockholm 1854. — Den evangeliska alliancens ursprung och fortgång. Stock- 



37 

holm 1853. — Deltagit i ntgifvandet af tidningen "Evangelisk Kyrkovän." — Predikan på 5 
Sond. i Fastan i L. St. Prest. Postilla, 1 årg., Lnnd 1863 samt på 1 Sond. i Fastan i Ev. 
Föst. Stift. Postilla, 2 årg., Stockholm 1864. 

Göteborgs Nation. 

JOHAN HENRIK HOLMQV1ST, 

född i Halmstad d. 7 Febr. 1801. Stud. i Lund 1819. Prestvigdes d. 15 
April 1825. Utnämd till Kyrkoherde i Qville Regala pastorat d. 12 April 1853. 
Erhållit den 30 Augusti 1865 fullmakt att vara prost uti egna forsamlingar. Blef 
af Göteborgs Stifts Presterskap vald att vara detsammas ombud så väl vid 
Kyrkomötet 1868, som ock vid det, hvilket hölls under loppet af sistförflutna år. 

Har i sammanhang med Lunds Universitets Jubelfest 1868 under d. 24 April 
samma år till Universitetet förärat en summa af 10,000 Kr. hvars årliga ränta 
under namn af "Holmq vistska Stipendiet" tilldelas 3:ne Theol. Studiosi af Göte- 
borgs Nation. 

P. S. Sedan förestående redan var färdigt att läggas under pressen, har Rec- 
tor och Cons. Academic. för Universitetets räkning i bref af d. 28 Maj ifrån Pro- 
sten Holmqvist ytterligare såsom gåfva emottagit enahanda summa af 10,000 Kr. 
för att på liknande sätt användas som den förut donerade. Tillfallet har ej kunnat 
lemnas obegagnadt att redan i inbjudningen till promotionen bringa till allmänhe- 
tens kännedom detta förnyade bevis på den ädle gifvarens och jubeldoktorns väl- 
vilja emot läroverket. 

Calmare Nation. 

ANDERS SANDBERG, Primus, 

född i Thorsås af Calmar län 1797. Stud. i Lund 1816. Konstituerades till 
extra ord. Amanuens vid Kongl. Carolinska Akademiens Bibliothek i Lund d. 9 
Aug. 1823 och till Docens i Fysiken vid samma Akademi d. 18 Juli 1825. 
Theologiae Lector vid Gymnasium i Calmar d. 7 November 1825, tillträdde 1828. 
Kyrkoherde i Madesjö af Calmar Stift d. 7 Mars 1831, tillträdde 1832. Kon- 
traktsprost i S. Möre Kontrakt d. 10 Dec. 1838. Theolog. Doktor d. 14 Juni 
1845. Ledamot i Andeliga Ståndet af K. N. O. d. 26 Juni 1850. Fullmäktig 
för Calmar Stifts presterskap vid nio riksdagar under åren 1840 — 1866 samt vid 
de revisioner af Stats- , Banco- och Riksgäldsverken, som förekommo under före- 
nämnde 27 år. Uppförd i 3:dje rummet på Biskopsförslaget i Calmar Stift 1851. 
Praeses' vid Stiftets Prestmöte 1858. Ledamot af samma Stifts Presterskap vid 
första allmänna Kyrkomötet 1868, och åter vald till Kyrkomötet 1873, men måste 
då för ålderdomssvaghet skull afsäga sig förtroendet. 



n. 

Kandidater, hvilka nu skola till Filosofie Doktorer promoveras. 

Östgöta Nation. 

ANDERS REINHOLD ALVIN. 

Född i Allhelgona socken af Östergötlands Län den 4 Dec. 1847. Genomgått högre 
Elementarläroverket i Linköping. Student i Upsala den 27 Sept. 1867. Filos, kan- 
didatex. derstades d. 13 Dec. 1872 och Disp. pro gradu philosophico d. 13 Dec. 1873: 
De usu prapositionis IIAPA apud Thucydidem. 

Westgöta Nation. 

AUGUST VILHELM TIDBLOM. 

Född i Sköfde forsamling den 21 Sept. 1847. Genomgått Skara h. elementarläro- 
verk. Student i Lund den 21 Sept. 1868. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 7 Dec. 
1869. Fil. kandidatexamen den 31 Maj 1872. Disp. pro gr. philos. den 22 Nov. 
1873. Termoelektriska undersökningar L Har dessutom af trycket utgifvit: Termo- 
elektriska undersökningar II, Lund 1874. 

KARL GUSTAF CARLSSON. 

Född i Tunhems pastorat af Elfsborgs län den 9 Maj 1850. Genomgått Weners- 
borgs h. elementarläroverk. Maturitetsexamen d. 27 Maj 1869. Student i Upsala d. 
14 Sept. 1869. Ex. stili lat. pro gr. phil. d. 27 April 1870 i Upsala. Fil. kandidat- 
examen d. 19 April 1873 i Upsala. Student i Lund d. 1 Sept. 1873. Disp. pro gr. 
philos. d. 27 Maj 1874: Om Bätliniga asymptoter. 

Smålands Nation. 

WILLGOTT AUGUST GABRIEL WETTER. 

Född i Tutaryds socken af Kronobergs län d. 10 Januari 1842. Genomgått Wexiö 
h. elementarläroverk. Student i Lund d. 30 Maj 1862. Examen stili lat. pro gradu 
philos. d. 15 Dec. 1866. Philos. kandidatexamen d. 29 Maj 1874. Disp. pro gradu 
philos. d. 30 Maj 1874: I Småland och Skåne hittills idkttagne spindlar jemte några 
ord om deras lefnadssätt. 

JOHAN EDVARD STRANDMARK. 

Född i Hamneda förs. af Kronobergs län d. 3 Mars 1845. Afgångsexamen från 
Wexiö h. elementarläroverk d. 29 Maj 1865. Student i Lund d. 18 Sept. s. å. Fil. 
kandidatexamen d. 31 Maj 1870. Genomgått profår vid Lunds h. elementarläroverk 
läsåret 1871 — 72. Vice Lektor vid Wexiö h. elem.-lärov. större delen af höstterminen 
1870 och vic. Adjunkt dersammastädes höstterminen 1872. Föreståndare för Hallands 
folkhögskola sedan Jan. 1873. Disp. pro gr. philos. d. 20 Maj 1874: Bidrag till kän- 
nedomen om fröskalets byggnad. 



39 



Skånska Nationen. 



NORE VILHELM AUGUST AMBROSIUS. 

Född i Förslöfe förs. d. 13 Sept. 1847. Genomgått Lunds elein.-lär overk. Student 
i Lund d. 15 Sept. 1865. Genomgått kursen i filologiska Seminariet 1867 och 1868. 
Ex. stili lat. pro gr. phil. d. 6 Febr. 1869. Tjenstgjort såsom extra lärare med lek- 
tors tjenstgöring vid Malmö elem.-lärov H. T. 1872. Filos, kandidatexamen den 30 
Maj 1873. Tjenstgjort vid Helsingborgs elem.-läroverk såsom vik. Lektor V. T. 1874. 
Disp. pro gradu philos. d. 28 Maj 1874: Oratio Lysice in probationem Fhilonis. 

FREDRIK AUGUSX LOVEN. 

Född i Lund d. 2 Maj 1847. Genomgått Lunds h. elementarläroverk. Aflade ma- 
turitetsexamen derstädes d. 7 Juni 1866. Inskrifven som student vid Lunds univer- 
sitet d. 27 Jan. 1868. Ex. stili lat. pro gradu phil. d. 11 Febr. 1870. Filos. kand. 
examen d. 7 Maj 1873. Företog under åren 1873—74 såsom innehafvare af Battram- 
ska resstipendiet en vetenskaplig resa i Tyskland. Disp. pro gradu phil. d. 28 Maj 
1874: Om Parasitsvamparna och deras inflytande på skogskulturen. 

JÖNS JÖNSSON THORELLI. 

Född i Vestra Sallerup d. 26 Febr. 1848. Genomgått Lunds h. elementarläroverk. 
Student d. 16 Sept. 1867. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 10 Sept. 1869. Filos. kand. 
examen d. 15 Dec. 1871. Disp. pro gr. philos. d. 27 Maj 1874: Alexandrinarn Filo 
och hans läror. 

GUSTAF JOHAN CHRISTOFFER CEDERSGHIÖLD. 

.Född i Stockholm d. 25 Juni 1849. Genomgått nya elementarskolan derstädes. 
Student i Upsala d. 22 Maj 1868, i Lund d. 7 Sept. s. å. Ex. stili lat. pro gradu 
philos. d. 23 Maj 1870. Såsom Humero-Steuchisk stipendiat, för idkande af språk- 
studier, H. T. 1870 vistats i Köpenhamn och sommaren 1871 i Tyskland. Medlem 
af Filologiska Seminariets i Lund afdelning för nordisk språkforskning året 1872. 
Fil. kandidatexamen d. 15 Sept. 1873. Disp. pro gr. philos. d. 23 Maj 1874: Ban- 
damawna saga, efter skinnboken N:o 2845, 4:to å Eongl. Biblioteket i Köpenhamn. 

WILHELM LEONARD IDSTRÖM. 

Född i Stockholm d. 25 April 1842. Genomgått nya elementarskolan i Stockholm. 
Student i Upsala d. 16 Maj 1862. Student i Lund d. 10 Maj 1864. Ex. stili lat. 
pro gradu philos. d. 20 Maj 1867. Fil. kandidatexamen d. 30 Maj 1871. Disp. pro 
gr. phil. d. 26 Maj 1874: Ben Hellenistiska Benaissancens Tidehvarf. 

BERNHARD MEIJER. 

Född i Malmö d. 10 Dec. 1848. Genomgått Lunds h. elementarläroverk. Student 
i Lund d. 16 Sept. 1867. Ex. stili lat. pro gr. philos. Dec. 1869. Filos, kandidat- 
examen d. 5 April 1873. Vistades under hösten s. å. i Kiöbenhavn för att studera 
därvarande konstsamlingar. Disp. pro gr. philos. d. 22 Maj 1874: Om den skona 
konstens väsende. 

NILS THIELERS. 

Född i Fernebo förs. i Vermland d. 20 Okt. 1846. Genomgått Örebro h. elemen- 
tarläroverk. Afgångsex. d. 25 Maj 1868. Student i Upsala d. 24 Sept. 1869 (Sö- 
dermL-Nerikes nat.). Examen still lat. pro gr. phil. d. 22 Nov. 1869. Filos, kan- 
didatex. d. 13 Sept. 1872. Inskrifven som student vid Lunds Univ. d. 21 Maj 1874. 
Disp. pro gradu philos. i Lund d. 22 Maj 1874: Bidrag till läran om korresponde- 
rande kurvor. 



1 



40 

PETER GOTTFRID EBERHARD BEDER. 

Född i Malmö d. 9 Jan. 1845. Genomgått Malmö h. Elementarläroverk. Student 
i Lund d. 15 Sept. 1862. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 23 Jan. 1864. Filos, kan- 
didatexamen d. 31 Maj 1872. Disp. pr. gr. philos. d. 30 Maj 1874: Några anteck- 
ningar om öfvergångsstUen. 

JOHAN HENRIK ROSSINI LENANDER. 

Född i Malmö d. 28 Juli 1845. Genomgått Malmö h. elem.-läroverk. Student i 
Lund d. 15 Sept. 1862. Ex. stili lat. pro gradu philos. den 14 Dec. 1864. Filos, 
kandidatexamen d. 26 Okt. 1872. Företog under Januari — Maj 1873 en resa till 
Belgien och Frankrike för att närmare studera franska språket. Tjenstgör under 
innevarande termin som v. lektor vid Malmö h. elementarläroverk. Disp. pro gradu 
philos. d. 28 Maj 1874: Observations sur les Formes du Verbe dans la Chanson de 
, Geste de Gui de Bowrgogne. 

GOTTHARD MAGNUS GULLBERG. 

Född år 1845 d. 27 Febr. i Östra §Grefvie.jj Genomgått Lunds h. elementarläro- 
verk. Student i Lund d. 12 Dec. 1862. Ex. stili lat. pro gr. phil. i Lund d. 14 Dec. 
1864. Fil. kandidatexamen i Upsala d. 6 April 1872. Genomgick profår vid Lunds 
h. elementarläroverk läsåret 1872 — 73. Vikar, adjunkt vid samma läroverk Höst- 
terminen 1873. Aflade prof för adjunktsbefattning i Kalmar d. 27 Nov. 1873. Ut- 
nämndes till adjunkt derstädes d. 3 Dec. 1873. Disp. pro gradu philos. d. 27 Maj 
1874: Memoire grammatical sur les poesies de Marie de France. 

ANDERS BENDZ. 

Född i Tomarp d. 27 Juli 1843. Genomgått Malmö h. elem.-läroverk. Student i 
Lund d. 26 Maj 1863. Vikarierande lärare vid högre folkskolan i Kattarp Jan. 1864 
— Aug. 1865. Aflade d. 31 Maj 1865 inför Lunds domkapitel pädagogiskt prof för 
behörighet till läraretjenst i högre folkskola. Ord. Lärare vid nämnda högre folk- 
skola d. 30 Aug. 1865. Aflade d. 29 Maj 1866 inför Lunds domkapitel praktiskt un- 
dervisningsprof för hufvudläraretjenst (adjunktur) vid folkskolelärare-seminarium. 
Ledamot i skolrådet i Kattarp under år 1867; tog afsked från läraretjensten der- 
städes d. 9 Sept. 1868. Tjenstgjorde såsom extra lärare vid h. elementarläroverket i 
Malmö under läsåret 1868 — 69. Exam. stili lat. pro gr. phil. d. 31 Maj 1870. FiL 
kandidatex. d. 1 Mars 1873. E. o. amanuens vid universitetsbiblioteket i Lund d. 
6 Majs. å. Disp. pro gr. philos. d. 28 Maj 1874: Det Skånska Ärkestiftet under Ka- 
tolicismens sista tid. Birger Gunnersen och Jergen Skodborg. 

ANDERS REINHOLD AUGUST LUNDGREN. 

Född i Malmö d. 27 Sept. 1845. Genomgått Malmö h. elem.-läroverk. Student 
i Lund d. 26 Maj 1863. Ex. stili lat. d. 23 Jan. 1869. FiL kandidatexamen d. 31 
Maj 1872. Disp. pro gradu phil. d. 13 Maj 1874: Om äktheten af kapp. 9 — 14 hos 
profeten Zacharja. Under läsåret 1866 — 67 tjenstgjort såsom extra lärare vid Malmö 
h. elementarläroverk och tjenstgör allt ifrån höstterminen 1872 såsom vice adjunkt 
derstädes. Utnämndes till adjunkt vid Halmstads h. elementarläroverk d. 26 Nov. 
1873. 

OLOF WINSLOW. 

Född d. 6 Dec. 1845. Genomgått Malmö h. elem.-läroverk. Afgångsex. i Malmö d. 
12 Juni 1865. Ex. stili lat. pro gr. phil. d. 10 Dec. 1870. Fil. kandidatexamen cL 
14 Sept. 1872. Disp. pro gr. philos. d. 23 Maj 1874: Om det aprioriska kunskapssättet. 
Genomgått profår i Göteborg. Vikarierande adjunkt vid Malmö h. elem.-läroverk 
sedan W. T. 1874. 



41 

JOHN ALBRECHT SMITH. 

Född i Trelleborg d. 1 April 1849. Genomgått Malmö h. elem.-läroverk. Student 
i Lund d. 11 Sept. 1866. Ex. stili lat. d. 15 Dec. 1868. Fil. kandidatexamen d. 5 
April 1873. Disp. pro gr. philos. d. 22 Maj 1874: Om Sveriges underhandlingar med 
Frankrike 1792 — 96. Tjenstgör sedan höstterminen 1873 vid Malmö h. elementar- 
läroverk såsom extra lärare. 

JAKOB ERIKSSON. 

Född i Hyllie socken af Malmöhus län d. 30 Sept. 1848. Genomgått Malmö h. 
elem.-läroverk. Student i Lund d. 16 Sept. 1867. Ex. stili lat. pro grad. philos. d. 
15 Dec. 1868. Filos, kandidatexamen d. 31 Maj 1872. Genomgått vid Lunds h. elem.- 
. läroverk under läsåret 1872 — 73 det i stadgan för rikets allmänna Elem.-läroverk 
föreskrifna profår. Tjenstgjort såsom extra lärare vid Lunds h. el.-läroverk W. T. 
1874. Disp. pro grad. philos. d. 9 Maj 1874: Stadier öfver Leguminosernas rot- 
knölar. 

LARS WENNBERG. 

Född i Burlöf d. 14 Maj 1845. Genomgått Malmö h. el. läroverk. Student d. 16 
Sept. 1867. Ex. stili lat. pro gradu phil. d. 7 Dec. 1868. Filos, kandidatexamen d. 
15 Dec. 1873. Under läsåret 1873—74 tjenstgjort som v. Adjunkt vid Lunds folk- 
skolelärare-seminarium. Disp. pro gradu phil. d. 29 Maj 1874: Geisli, Einarr Sku- 
lasson ortiy öfversättning med anmärkningar. 

ALFRED GABRIEL NATHORST. 

Född d. 7 No v. 1850 på Wäderbrunn, Bergshammars socken, Nyköpings län. Ge- 
nomgått Malmö h. el.-läroverk. Student i Lund d. 15 Sept. 1868. Student i Up- 
sala d. 16 Nov. 1871. Ex. stili lat. pro gr. phil. i Upsala d. 9 April 1872. Fil. 
kandidatexamen i Upsala d. 26 Maj 1873. Biträdande Geolog vid Sveriges Geolo- 
giska Undersökning d. 31 Maj s. å. Disp. pro gradu i Lund d. 26 Maj 1874: Om 
några förmodade växtfossilier. Har företagit följande resor i vetenskapligt ändamål: 
1868 åtföljde Prof. Angelin under hans resor i Skåne; 1869 biträdde Prof. F. John- 
strup i Köpenhamn vid undersökning af Silurformationen på Bornholm; 1870 deltog 
i en expedition till Spetsbergen; 1871 undersökte med understöd af Kongl. Veten- 
skaps-Akademien de arktiska växtlämningarue i Skånes leror och biträdde sedan 
Prof. Steenstrup i Kbhvn vid liknande undersökningar på Seland; 1872 fullföljde 
liknande undersökningar under en med offentligt understöd företagen resa genom 
Tyskland, Schweitz och England; 1873 rekognoscerade såsom biträdande Geolog vid 
Sveriges Geolog. Undersökning en del af kartbladet Stafsjö. Erhöll det K. Danske 
Videnskabernes Selskabs silfvermedalj d. 21 Juni 1872. Har utom gradualaf hand- 
lingen i tryck utgifvit följande arbeten: Om lagerföljden inom den kambriska for- 
mationen vid Andrarum (i Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. för 1869); Om arktiska växt- 
lemningar i en sötvattenslera vid Alnarp (i Lunds Univ. Årsskr. 1870); Om vegeta- 
tionen på Spetsbergens vestkust (i Botaniska Notiser 1871). Om arktiska växtlem- 
ningar i Skånes sötvattensbildningar (i Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1872); Om den 
arktiska vegetationens fordna utbredning öfver Europa norr om Alperna under istiden 
(i Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1873); ön the distribution of arctic plants över Eu- 
ropé North of the Alps during the # post-glacial epoch (i Journal of Botany 1873V, 
Om en åsbildning vid Lilla Åby i Östergötland (i Geologiska Föreningens i Stock- 
holm Förhandl. Band. 1); Om Skånes nivåförändringar (i Geol. För:s i Stockholm 
Förhandl.) och i samma tidskrift några smärre notiser. 

PER HÅKANSSON. 

Född i Brostorp af Esphults förs. d. 21 Sept. 1842. Genomgått realskolan i Lund. 
Student d. 26 Maj 1863. Theoretiskt theologisk examen d. 14 Dec. 1865. Ex. stili 

Lund» Univ. Årekr. Tom. X. 1873. 6 



42 

lat. pro gradu philos. d. 28 Maj 1867. Filos. kand. exam. d. 30 Maj 1871. Följt 
och deltagit uti undervisningen vid Lunds h. el.-läroverk år 1872. Förordnad till 
Amanuens vid kemiska laboratorium d. 18 Jan. 1873. Disp. pro gr. philos. d. 30 
Maj 1873: Om Toluoldisulf osyror och några af deras derivat. 

SAMUEL JOHAN CAVALLIN, Ultimus. 

Född d. 10 Mars 1849 i Kristianstad. Genomgått Kristianstads elementarläroverk 
och derstädes aflagt afgångsex. d. 4 Juni 1866. Student i Lund d. 4 Sept. s. å. Ex. 
stili lat pro gr. phil. d. 7 Dec. 1868. Filos. kand. examen d. 22 April 1871. Disp:s- 
prof for filos, doktorsgrad d. 13 Dec. 1873: De Temporum Infinitivi Vsu Homerico 
Quastiones. Har H. 1. 1867 — W. T. 1869 genomgått Lunds universitets filologiska 
seminariums af delning for klassisk språkforskning samt W. och H. T. 1870 af delnin- 
gen för nordisk språkforskning; har vid Kristianstads h. el.-läroverk H. T. 1871 och 
W. T. 1873 genomgått det i Skolstadgan för kompetens till lärarebefattning före- 
skrifna profaret. Har enl. förordnande såsom vikarie förestått lektorat vid Kristian- 
stads h. el.-läroverk W. T. 1872 och en kollegaplats vid Landskrona 1. el.-läroverk 
\V. T. 1874. Har d. 28 April 1874 inför Domkapitlet i Lund aflagt praktiskt under- 
visningsprof för sökt Adjunktsbeställning. 

NILS LARSSON. 

Född i Hörröd d. 10 Nov. 1844. Genomgått Kristianstads h. elem.-läroverk. Stu- 
dent i Lund d. 2 Sept. 1867. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 9 Sept. 1868. Fil. kand. 

/ examen d. 29 Okt. 1873. Disp. pro gr. phuos. d. 27 Maj 1874: Öm staden Bremens 
ställning till svenska kronan efter Westfaliska freden. L Vikarierande adjunkt vid 
Lunds kathedralskola H. T. 1873 samt vid Nya elementarskolan i Stockholm W. T. 
1874. 

ALBERT PETER WADSTEIN. 

Född d. 10 Aug. 1848. Genomgick Helsingborgs h. elem.-läroverk till och med 
Sjette klassen samt Sjunde klassen af Kristianstads h. elem.-lärov. Student i Lund 
höstterminen 1867. Ex. stili lat. pro gr. phil. vårterm. 1869. Fil. kandidatexamen i 
Jan. 1873. Disp. pro gr. phit d. 29 April 1874: Om Kasusläran i den äldre Vest- 
götalagen. 

Blekingska Nationelle 

JOHAN HARALD JOSUA LINDAHL. 

Född i Kongsbacka d. 1 Jan. 1844. t Genomgått Karlshamns elem.-läroverk. Stu- 
dent i Lund d. 23 Maj 1863. Ex. stili lat. pro gr. phil. d. 20 Maj 1867 samt Filos, 
kandidatexamen d. 31 Jan. 1872. Disp. pro gradu phil. d. 28 Maj 1874: Om Penna- 
tulid-slägtet Umbelltda Cuv. Har efter förordnande af vederbörande domkapitel tjenst- 
gjort dels som extra lärare dels som vikarierande Adjunkt vid elementarläroverken 
i Landskrona W. T. 1864, i Lund H. T. 1864— W. T. 1865 samt i Göteborg H. T. 
1866. Tillbragte 8 månader af året 1870 på en utrikes resa i vetenskapligt syfte 
och deltog derunder, på engelska regeringens bekostnad, som "assistant naturalist" i 
expeditionen med H. E. M. S. Porcupine, chef: Captain E. K. Catver, R. N., ledande 
vetenskapsmän: Dr. W. B. Carpenter, F. R. S. och J. Gwyn-Jeffreys, F. R. S., for 
vetenskapliga undersökningar af hafsdjupen mellan England och Gibraltar samt i 
Medelhafvets vestra bassäng; deltog som zoolog på svenska statens bekostnad i dess 
vetenskapliga expedition till Grönland och Newfoundland med H. M. S. Ingegerd, 
Kapten F. W. von Otter, och Gladan, Kapten M. von Krusenstjerna, Maj — Oktob. 
1871, deltog i Skand. Naturforskaremötet i Kiöbenhavn 1873. Har utom gradual- 
af handlingen i tryck utgifvit: "Om de naturvetenskapliga undersökningarna af hafs- 
bottnen" i Svensk Tidskrift 1873; "Djurens lif, Första bandet: Däggdjuren" af A. E. 
Brehm, öfversättning och bearbetning, från och med 4:de häftet (de tre första af fil. 



43 

Kand. Sten Axel Smith); dessutom åtskilliga smärre dels originaluppsatser, dels bear- 
betningar, införda i Läsning för Folket, Land och Folk, Förr och Nu samt Upp- 
finningarnes Bok. 

NILS OLOF HOLST, Primus. 

Född i Jemshög af Blekinge län d. 7 Maj 1846. Genorpgått Kristianstads elem.- 
läroverk. Student i Lund d. 5 Febr. 1866. Ex. stili lat. pro gr. phil. d. 23 Jan. 
1868. Filos, kandidatexamen d. 30 Maj 1873. Disp. pro gr. philos. d. 26 Maj 
1874: Bidrag till kännedomen om Platinans cyanforeningar. 

Göteborgs Nation. 

AUGUST HUGO MALM. 

Född i Kristianstad d. 1 Dec. 1844. Genomgått Real-Gymnasium i Göteborg. Af- 
lade studentexamen i Lund d. 16 Dec. 1863. Ex. stili lat. pro gr. d. 15 Dec. 1865. 
Fil. kand. examen d. 28 Maj 1874. Disp. pro gr. philos. d. 28 Maj 1874: Om den 
brednäbbade kantnålens — Siphonostoma Typhle Tarr. — utveckling och fortplantning. 

OSKAR EMIL BERGLUND. 

Född i Göteborg d. 10 Sept. 1846. Genomgått elem.-lärov. derstädes. Maturitets- 
examen d. 5 Juni 1866. Student vid Lunds univ. d. 18 Sept. 1866. Ex. stili lat. 
pro gr. phil. d. 7 Dec. 1869. Filos, kandidatex. d. 31 Maj 1872. Amanuens vid kem. 
institutionen d. 5 Okt. 1872. Disp. pro gr. d. 13 Dec. 1873: Bidrag till kännedomen 
om svafvelsyrlighetens dubbelsalter och kopplade föreningar. Docent i kemi den 24 
Jan. 1874. 

FREDRIK AMADEUS WULFF. 

Född i Göteborg d. 11 Febr. 1845. Genomgått Göteborgs elem.-läroverk. Student i 
Lund d. 5 Juni 1866. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 2 Dec. 1870. Filos, kand.-ex. d. 30 
Maj 1873. Disp. pro gr. philos. d. 22 Maj 1874: Notices sur les Sagas de Mågus 
et de Geirarä et leurs rapports aux épopées frangaises. 

FREDRIK LAURELL. 

Född d. 28 Augusti 1845 i Mjöbäck af Elfsborgs län. Genomgått Göteborgs h. 
elem.-läroverk. Afgångsexamen derifrån d. 4 Juni 1867. Student i Lund d. 9 Sept. 
s. å. Medlem af Philologiska Seminariets klassiska afdelning W. T. 1869 och H. T. 
s. å. Ex. stili lat. pro gr. philos. d. 19 Maj 1871. Filos, kandidatexamen d. 29 
Maj 1874. Disp. pro gr. philos. d. 30 Maj s. å.: Genitivi Latinorum, ad verba usur- 
pati, quanam ratione explicari debeant, commentatio. 

JOHAN PETER CLAESSON. 

Född i Årstads församling af Hallands län d. 4 April 1848. Genomgått Halmstads 
1. elem.-läroverk och därefter Lunds realskola. Student i Lund d. 12 Okt. 1868. Tjenst- 
gjort under kortare tider såsom extra lärare vid Halmstads h. elem.-läroverk. Ex. 
stili lat. pro gr. phil. d. 31 Maj 1870. Fil. kandidatexamen d. 30 Maj 1873. Disp. 
pro gr. philos. d. 28 Maj 1874: Om fenyl- och etylsulfacetsyror samt af dem erhållna 
stdfonf oreningar. 

Calmar Nation. 

CARL GEORG LINDBOM. 

Född i Kalmar d. 1 Aug. 1847. Intagen i Kalmar el.-läroverk H. T.* 1859. Aflagt 
maturitets-examen derstädes d. 8 Juni 1866. Student i Lund d. 25 Sept. 1866. T. 
f. kollega vid Borgholms Psedagogi W. T. 1869. Ex. stili lat. pro gradu phil. d. 15 



Dec. 1869. Filos. kand. examen d. 30 Maj 1873. Undergått 
profår Kr inträde Tid läroverken vid Lunds h. el.-läroverk läs 

pro gr. philos. d. 27 Maj 1874: Några undersökningar af ver Ti 

BROR ARVID ENGSTRÖM. 

Född i Kalmar d. 29 Okt 1844. Genomgått Kalmar h. elem 
Lund d. 18 Sept. 1866.' Ex. still lat. pro gr. philos. d. 31 Maj 
examen d. 1 Mars 1873. Disp. pro gr. philos. d. 23 Maj 1874: 
hos Osteopterygii jemte några undersökningar Ö/ver sidoliniem 
viens Fiskar. I. 



Om Fenyl- och Etylsulfacetsyror och deraf erhållna sulfonföreningar 



af 

J. P. CLAESSON. 

(Refererad i Fysiografiska Sällskapet, Maj 1874.) 



M 



onoklorderivaten af ättiksyra och propionsyra stå, som bekant, i ett nära 
förhållande till • glykol- och mjölksyran. Angående uppfattningen af dessa sist 
nämda syror, med hänseende till deras basisitet, fördes under de i kemiens hi- 
storia så vigtiga åren 1858-1860 en liflig strid mellan representanterna för tvänne 
väsentligt olika uppfattningssätt. Alldenstund de typiska formlerna för dessa syror 
med skäl kunde berättiga till antagandet af deras tvåbasisitet, betraktade äfven 
Wurtz dem såsom sådana, däri följande Gerhardt's åsigt, hvilken vann ytterligare 
stöd, sedan han genom oxidation af propylglykol framstält mjölksyra 1 ). Kolbb 
däremot, stödjande sig på den fullständiga analogien mellan benzoesyra, amidobenzoe- 
syra och oxybenzoesyra å ena sidan, samt ättiksyra, glykokoll och glykolsyra å 
den andra, uppfattade dem såsom enbasiska, af honom så kallade oxysyror 2 ). För 
att erhålla bevis för riktigheten af den ena eller andra åsigten, utfördes en mängd 
arbeten inom detta område af den organiska kemien, och en frukt af dessa var 
icke blott upptakten af flere nya serier af föreningar, utan häraf framgick äfven 
den af Wurtz först uppstälda vigtiga skillnaden emellan en syras atomisitet och 
basisitet 8 ), hvilken skillnad sedermera, genom användandet af grafiska formler, eller 



l ) Comptes ren du 8 XL V, 306. 

a ) Annal. d. Chetuie u. Pharm. CLX. 

3 ) Jahresbericht d. Chemie 1862, 288. 

Lunds Univers. Årsskr. Tom. X. 1874. 



de nyare s. k. strukturformlerna, strax faller i ögonen. Så 

jande formler for glykol- och mjölksyran H.O.CO. CH S . O. H o 

de aro enbasiska syror, men tillika ensyriga alkoholer; en ås 
genom sedermera skedda undersökningar altjämt blifvit bekräft 
utom en verklig syras snltartade derivat, äfven gifva en alkol 
föreningar analoga med de enkla, blandade och sammansatta 
De af Wvhtz och Hertz först studerade diglykol- och 
kunna anses motsvara de enkla eterarterna. 

H.O.CO.CH' *&***"* 

H ! N.CO.CH* .. , , , . . 
HO TO PH* diglykolamidsyra. 

Analoga med de blandade eterarterna äter måste anses d< 
föreningarna dietyllaktat och laktametan jämte Heintz' oxacet 

CW.O.CO§[; - CW dietyllaktat, 

0p„3 ' etyllaktamid 
(iaktametao), 
H.O.CO.CH ä .O.CH 3 metygiykolsyra 

(metoxacetsyra Hei 
hvilka föreningar af Wuhtz anfördes såsom bevis på dessa s 
Egendomlig är den ställning, som Heintz intog till dess 
en anhängare af glykolsyrornas tvåbasisitet, måste han, alld: 
en- och tvåbasiska syrorna voro olika, efter att hafva funnit, 
var enbasisk, i formler söka uttrycka isomerien mellan denn; 
löga förening, som borde direkt kunna erhållas af glykolsyr; 
på följande sätt: 



CW; 



0'( 



C'H 3 I }O a metoxacetsvra, 
H) 

C'H a Hi^* metygiykolsyra. 



') Jahreibericht d. Cbemie 1862, 285. 

>) Cbem. Ceatr. Bl. 1859, 859; 1860, 193. 



» öm Fenyl- och Etylsulfacetsyror. 3 

Heintz säger sålunda, för att anföra hans egna ord :" Diese Säure könnte mögli~ 

C 4 H 2 2 ) 
cher Weise Metliyglycolsäure sein, der die ratiorielle Formel ^ 2 „ 3 „ J O 4 angehören 

wurde. Dann musste sich daraus, wenn sie mit uberschiissigem, in Alkohol gelösten 
Natronhydrat gekocht wurde, glycolsaures Natron bilden. Der Versuch lehrte aber, 
dass dem nicht so isf 1 ). I själfva verket hade Heintz härmed gifvit det expe- 
rimentella beviset för glykolsyrans enbasisitet, liksom namnet oxacetsyra visade, att 
han uppfattade dem riktigt, ehuruväl han, bunden vid typerna, hindrades att draga 
fulla konsekvensen af sina experiment. Vi hafva sålunda här ett exempel på, att 
typerna, så gagnande de än i många hänseenden varit, framför alt bidragande 
till den riktiga uppfattningen af de i nyare kemien så vigtiga begreppen molekul 
och radikal, dock äfven kunde verka motsatsen, hvilket också var naturligt, då den 
förutsättning, som egentligen skulle gifva dem något vetenskapligt berättigande, näm- 
ligen att man med kemiska formler bör ytterst hafva till syfte att åskådliggöra ato- 
mernas lagring i molekulen, delvis åtminstone af denna skola förnekades såsom 
orimlig, hvartill kommer, att läran om atomernas ekvivalens först samtidigt af Kekulb 
och Kolbe började tydligare uttalas. Det behöfver knappast anmärkas, att med 
tillämpande häråt ofvanstående formler blifva fullt identiska. 

Slutligen har Heintz af glykolsyran framställ den med de sammansatta eter- 
arterna analoga föreningen acetogly kolsyra 2 ). 

Öfvergå vi nu från oxyföreningarna till motsvarande, där svafvel verkar polart 
eller ainfogent, så är det antagligt, att dessa föreningar höra visa en överensstäm- 
melse på samma gång med de enbasiska syrorna och de positiva sulfhydraten, sulfi- 
derna o. s. v. 

Här föreligga dock icke så fullständiga uppgifter. För så vidt jag vet, äro inga 
andra undersökningar på detta område offentliggjorda än af Carius 3 ) och Wislecinus *) 
om monosulfoglykolsyran, af C. Schacht om den därmed homologa monosulfomjölk- 
syran 5 ) samt af E. Schultze och Wislecinus om sultidigh kolsyran. De förstnämda 
visa i så måtto en överensstämmelse med merkaptanerna, att de vid lindrig oxidation 
öfvergå i sulfonsvror och gifva med merkaptanerna analoga kvicksilfverföreningar, 
hvarför äfven Wislecinus gaf dem namnet merkaptoglykolsvror. 

*) Chem. Centr. Bl. 1859, 859. 
>) Jahresber. d. Chemie 1862, 291. 

3 ) ibid. 1864, 293. 

4 ) Zeitschrift fur Chemie VIII. 
*) ibid. 1862, 134. 



Öfver de mot Hbiktz' oxacetsyror svarande sulfoföreningar hafv 
ide meddelanden blifrit gjorda, ett af Erlenheyer och Lisekeo 1 ), hv; 
am, samt ett af prof. Blomstrand 1 ), som genom sina försök »■ 
onoklor ättiksyras inverkan på natrium merk aptider väl karaktäriserl 
s, som vid vanlig temperatur äro flytande eller, såsom vid fenyl 
;h kristalliserbara, samt att särskildl kopparsalterna kristallisera vi 
laning har jag fortsatt dessa försök, och har därvid hufvudsaklige 
els att lemna en karaktäristik öfver syrornas salta